9789127119826

Boken ger läsaren en god inblick i hur man inom det människovårdande fältet kan använda utvärdering som ett led i ett kontinuerligt förbättringsarbete.

Redaktörerna Björn Blom, Stefan Morén och Lennart Nygren är professorer i socialt arbete vid Umeå universitet och forskar inom bland annat utvärderingsområdet. Övriga skribenter är forskare och utvärderingsexperter inom socialt arbete eller angränsande områden i Sverige, Storbritannien och Australien.

Utvärdering i socialt arbete

I den här boken diskuterar författarna utmaningar och möjligheter när man planerar och genomför olika typer av utvärderingar inom socialt arbete. Aktuella modeller och begrepp granskas kritiskt, och läsaren får bland annat kunskaper om kvalitet och evidensbasering kopplat till utvärdering. Dessutom diskuteras utvärdering inom äldreomsorg, individ- och familjeomsorg med flera områden samt i anslutning till etnicitet, kön och funktionshinder.

Blom Morén Nygren (red.)

F

ör att kunna utföra ett socialt arbete som ger resultat för de som berörs, behövs en ständig granskning av de metoder och tillvägagångssätt som används. Men vad innebär det att utvärdera socialarbetares enskilda insatser, liksom hela verksamhetsfält?

Utvärdering i socialt arbete Utgångspunkter, modeller och användning

Under redaktion av Björn Blom Stefan Morén Lennart Nygren ISBN 978-91-27-11982-6

9 789127 119826

Utvärdering 110513 omsl.indd 1

11-05-13 09.39.57

Innehåll Om författarna 11 Förord 15 1. Inledning: Utvärdering i socialt arbete 17 av Björn Blom, Stefan Morén & Lennart Nygren Utbildad och bildad i utvärdering 18 Är det något speciellt med utvärdering i socialt arbete? 19 Utvärdering – avancerat och lärorikt 20 Utvärderarrollens betydelse 23 Brukarens roll i utvärdering 27 Utvärdering i socialt arbete 30 Referenser 33

Del 1. Utgångspunkter 35 2. Det sociala utvärderings­landskapet 37 av Verner Denvall Före interventioner 40 Under interventioner 43 Efter interventioner 46 Avslutning 50 Referenser 51

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 5

2011-05-11 11.29

3. Metateoretiska perspektiv på utvärdering 55 av Berth Danermark Empirism 58 Kritisk realism 62 Icke-realism 66 Slutsatser 68 Referenser 70

4. Kvalitetsbegreppet 71 av Björn Blom & Stefan Morén Perspektiv på kvalitet 72 Från tillverkningsindustri till socialt arbete 75 Olika intressenters perspektiv 76 Tjänstekvalitetens tre huvudelement 77 Servicekvalitet och livskvalitet 80 Att mäta kvalitet – ett exempel 83 Kvalitetsbegreppet – en summering 85 Referenser 87

5. Utvärderingens baksidor 88 av Lena Lindgren Kvalitetsbegreppets inneboende problematik 91 Utvärdering: en komplicerad och dyr ritual 93 Negativa konsekvenser av utvärdering 95 Evidensbasera utvärdering! 97 Referenser 99

Del 2. Modeller och perspektiv 101 6. Några traditionella utvärderingsmodeller 103 av Evert Vedung Måluppfyllelsemodellen 104 Bieffektsmodellen 108 Relevansmodeller 111 Intressentutvärdering 112

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 6

2011-05-11 11.29

Kollegebedömning – självvärdering 115 Brukarorienterad utvärdering 116 Slutord: val av utvärderingsmodell 119 Referenser 121

7. Programteori som verktyg för utvärdering 122 av Patricia Rogers Programteori och komplexitetsteori 123 Enkla logiska modeller 125 Komplicerade logiska modeller 127 Komplexa interventioner och logiska modeller 130 Interventioner med komplicerade och komplexa aspekter 133 Programteori som verktyg 135 Slutord 136 Referenser 137

8. Kritisk realistisk utvärdering 139 av Björn Blom & Stefan Morén Insatser och resultat – att öppna svarta lådan 140 Kritisk realism – några huvuddrag 142 Generativa mekanismer 144 KAIMeR 148 Slutord 153 Referenser 154

9. Utvärdering med mångkulturellt perspektiv 155 av Anders Hanberger Kulturell kompetens i utvärdering 157 Mångkulturella insikter i utvärdering 158 Mångkulturell medvetenhet i HRV-programmet 163 Sammanfattande diskussion 168 Referenser 170

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 7

2011-05-11 11.29

10. Om utvärderingars kön 171 av Margareta Hydén Socialt arbete, feminism och utvärdering 171 Utvärderingars makt 172 Genusmedvetna utvärderingar 174 Om utvärderingars kön 179 Sammanfattning 180 Referenser 181

11. Utvärdering och evidens­basering

183

av Lars Oscarsson Från kollektiva lösningar till individualisering 184 RCT-studier och evidensbaserad praktik 191 Slutreflektion: I akademins eller praktikens tjänst? 193 Referenser 196

Del 3. Exempel och användning 199 12. Utvärdering och evidensbaserad kunskap i individ- och familje­omsorg 201 av Åke Bergmark & Tommy Lundström Utvärderingar och evidensbaserat socialt arbete 202 Vad tycker forskare och socialarbetare om EBP? 203 Utvärdering av några verksamheter 204 Hur ska evidens omsättas i praktiskt arbete? 209 Avslutning 214 Referenser 215

13. Utvärdering av äldreomsorg – exemplet Öppna jämförelser 218 av Stina Johansson Omsorgsteorier och begreppet kvalitet 219 Servicekvalitet och livskvalitet 223 Granskning av instrumentet 224 Kommunens information 227

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 8

2011-05-11 11.29

Andel nöjda med hemtjänst respektive särskilt boende 230 Mötet – en osynliggjord kvalitet 231 Referenser 233

14. Utvärdering inom området funktionshinder 234 av Rafael Lindqvist Teoretiska perspektiv på funktionshinder 234 Utvärdering inom funktionshinderområdet 237 Utvärdering av reformen personligt ombud 240 Några slutsatser 245 Referenser 248

15. Samhällsekonomisk utvärdering av socialt arbete 250 av Kari Jess En beräkning för en klient inom socialtjänsten 253 En kalkyl av dagvård för dubbeldiagnospatienter 255 En kalkyl av ett program för unga återfallskriminella 261 Referenser 267

16. Utvärdering av det sociala arbetets effekter 268 av Siv Nyström Utvärderingens syfte 269 Materialinsamling och analys 269 Beskrivning av interventionen 273 Interventionens genomförande 274 Studiens resultat 276 Bedömning av interventionens värde 280 Slutord 281 Referenser 282

17. Spridning, användning och implementering av utvärdering 285 av Evert Vedung Instrumentell användning 286 ”Avsedd användning för avsedda användare” 288 Upplysande användning 289 Legitimerande användning 291

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 9

2011-05-11 11.29

Perspektiv på upplysande och legitimerande användning 292 Olika typer av processanvändningar 295 Sammanfattning 297 Referenser 298

18. Socialt arbete i granskningssamhället 300 av Lennart Nygren & Anders Hanberger Begrepp och aktörer 300 Granskningssamhällets utveckling på det sociala området 302 Statlig och kommunal granskning på socialtjänstområdet 304 Granskningsexplosionens följder 308 Granskningssamhället och demokratin 313 Referenser 314

Del 4. Utvärdering i rörelse 315 19. Utvärdering i socialt arbete – en internationell utblick 317 av Ian Shaw Utvecklingslinjer och tendenser 318 Reflektioner och frågor 325 Vad händer härnäst? 329 Referenser 330

Register 333

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 10

2011-05-11 11.29

Om författarna

Åke Bergmark är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet och forskningsledare vid Institutet för Framtidsstudier. Han har under lång tid bedrivit forskning kring socialtjänst och ekonomiskt bistånd, liksom om välfärdsfördelning och utsatta grupper.

Björn Blom är professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han forskar framför allt om utvärdering, det sociala arbetets organisering och professionalisering, samt om kunskap i socialt arbete.

Berth Danermark är professor i sociologi och är verksam vid Institutet för handikappvetenskap vid Örebro universitet. Vid sidan om forskning rörande funktionsnedsättning och funktionshinder studerar han också villkoren för tvärvetenskap och samverkan.

Verner Denvall är professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och även verksam vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hans forskningsområden rör utvärdering, kunskapsproduktion och förändringsarbete.

Anders Hanberger är professor i utvärdering och forskningsledare vid Centrum för utvärderingsforskning, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Hans forskning rör bland annat utvärdering och utvärderingssystem, granskningssamhällets följder samt policyanalys.

Margareta Hydén är professor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Hon forskar framför allt om våld i nära relationer, socialt arbete med barn och ungdomar, samt narrativ teori och metod.

11

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 11

2011-05-11 11.29

Kari Jess är universitetslektor i socialt arbete och verksam vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Hon forskar framför allt om samhällsekonomisk utvärdering inom det sociala området med inriktning på missbruk, kriminalitet och sociala problem.

Stina Johansson är professor i socialt arbete vid Umeå universitet och forskar framför allt om äldreomsorg och leder forskningsprofilen Care Work and Social Gerontology. Hon har regelbundet deltagit i samt också lett utvärderingar av högskoleutbildningar i socialt arbete för Högskoleverkets räkning.

Lena Lindgren är docent i offentlig förvaltning vid Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon arbetar med undervisning och forskning inriktad på teori- och metodutveckling i utvärdering och policyanalys och är också starkt engagerad i samverkan mellan universitetet och statliga och kommunala myndigheter.

Rafael Lindqvist är professor i socialt arbete med inriktning på social omsorg vid Göteborgs universitet. Hans forskning handlar om välfärdspolitikens organisering och professioner, med särskild tonvikt på reformer som berör långvarigt sjuka och personer med funktionsnedsättning.

Tommy Lundström är professor i socialt arbete vid Stockholms universitet. Han forskar bland annat om det sociala arbetets organisering, evidensbaserad praktik och socialt arbete med barn och unga.

Stefan Morén är professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han forskar främst om förklarande utvärdering och verksamhetsutveckling samt om hur socialarbetares professionsutövning formas av politik, förvaltning och brukare.

Lennart Nygren är professor vid Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet. Han forskar om villkor och samhällsinsatser för barn, unga och familjer, och är även engagerad i utvärderingsforskning och studier av kunskapsanvändning.

12

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 12

2011-05-11 11.29

Siv Nyström är fil.dr i pedagogik och anställd som forskare vid Social­ styrelsen. Hon arbetar med utvärdering av behandlingsmetoder, stöd till implementering av bedömnings- och uppföljningsmetoder inom socialtjänsten.

Lars Oscarsson är professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Ersta Sköndal högskola och vid Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet. Han forskar bland annat om missbruksvården och om metod-, kvalitets- och kunskapsutveckling inom socialt arbete.

Patricia Rogers är professor i utvärdering av offentlig sektor vid The Royal Melbourne Institute of Technology (RMIT) University i Austra­lien. Hon forskar huvudsakligen om olika slags utvärdering och system för att granska offentlig sektor samt om evidensbaserad policy och praktik.

Ian Shaw är professor i socialt arbete vid Universitetet i York i Storbritannien samt grundare av och en av redaktörerna för tidskriften Qualitative Social Work. Hans forskning handlar om idéer i kvalitativt praktiskt socialt arbete, det sociala arbetets forskningshistoria och förhållandet mellan vetenskap och socialt arbete.

Evert Vedung är professor emeritus i statsvetenskap, särskilt bostadspolitik, vid Uppsala universitet, vars metodbok Utvärdering i politik och förvaltning publicerats på flera språk. Han var även en av initiativtagarna till Svenska utvärderingsföreningen 2003.

13

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 13

2011-05-11 11.29

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 14

2011-05-11 11.29

Förord

Utvärdering är ett aktuellt tema. Det ställs sedan 2000-talets början allt högre krav på utvärdering av offentliga insatser; det gäller inte minst socialt arbete. Utvärdering är också ett urgammalt tema, en människans följeslagare genom årtusenden. Behovet att utvärdera, för människan som individ och som art, är i grunden en fråga om överlevnad: nödvändigheten att lära av erfarenheten för att göra bättre i framtiden.

I vår tid, en bit in på 2000-talet, är utvärdering något av en megatrend; det är ett sätt att både styra och rättfärdiga offentliga insatser.

Genom Socialtjänstlagens införande 1982 grundlades principen om ramlagar och målstyrning. Det gav ökad frihet att genomföra insatser i socialt arbete, men ökade också behovet att genom utvärdering visa att man lever upp till målen. De senaste tio åren har trenden förstärkts ytterligare genom Socialstyrelsens propåer om en kunskapsbaserad praktik. Innehållet i den här boken är emellertid giltigt över nationsgränser och oberoende av skillnader i lagstiftning och tillfälliga statliga propåer: Vad innebär det att utvärdera socialt arbete? Är det något särskilt med utvärdering i socialt arbete jämfört med utvärdering på andra områden? Vilka ansatser, perspektiv och metoder finns? Vilka är styrkorna och svagheterna? Det är några av de frågor som utgör bakgrunden till denna bok om utvärdering i socialt arbete.

I ett av kapitlen i den här boken skriver författaren att önskan att göra skillnad är något som förenar socialarbetare. Det handlar om en önskan att göra skillnad för enskilda människor, men också om att göra samhället bättre. Det föder i sin tur behovet av att utvärdera: i vilken mån medverkar man som professionsutövare till denna skillnad? Det är i själva verket en viktig etisk uppgift gentemot allmänheten, nämligen att visa och genomlysa på vilket sätt socionomer, som en av välfärdsprofessionerna i samhället, bidrar till förbättring

15

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 15

2011-05-11 11.29

av samhälle­liga levnadsvillkor och människors livskvalitet i utsatta situationer. Vad kan man förvänta sig av kontakten med socionomer inom olika arenor i samhället?

Utvärderingskunskap är i den meningen lika viktig som yrkesetiska utgångspunkter för socionomer. Kanske kan man till och med säga att det borde vara en del av yrkesetiken att ägna sig åt utvärdering i socialt arbete. Utvärderingens etiska dimension är ett viktigt skäl att skriva den här boken.

Boken består av fyra avdelningar. I del 1 diskuteras utgångspunkter för utvärdering, i del 2 olika modeller och perspektiv och i del 3 exempel och användning inom olika fält i socialt arbete. Dessutom finns en fjärde avdelning där utvärdering i socialt arbete betraktas i en vidare internationell kontext. Del 1 och 2 bygger på varandra såtillvida att reflekterade utgångspunkter utgör grunden för val av modeller och perspektiv. I del 3 redovisas exempel på hur utvärdering kan genomföras inom några specifika områden, men där utvecklas också en del ytterligare perspektiv. Boken avslutas med ett kapitel om hur utvärdering kan användas samt i del 4 ett kapitel om utvärdering av socialt arbete i ett internationellt perspektiv. Genomgående är det vår ambition att förmedla ett problematiserande förhållningssätt till olika utvärderingsansatser så att både styrkor och svagheter kommer fram.

I boken medverkar forskare från flera svenska lärosäten, liksom forskare från Socialstyrelsen, men även ett par internationella auktoriteter på området. Vi vill tacka dessa författare, vars engagemang och arbete är det som gjort boken möjlig. Vi vill också tacka förlagsredaktör Jessica Rydén för ovärderligt redaktionellt stöd.

Boken är avsedd som kursbok på socionomprogrammet och för övriga studerande inom socialt arbete. Den riktar sig också till yrkesverksamma inom bland annat socialtjänst, social omsorg, hälso- och sjukvård och skola.

Umeå mars 2011 Björn Blom Stefan Morén Lennart Nygren

16

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 16

2011-05-11 11.29

1. Inledning: Utvärdering i socialt arbete björn blom, stefan morén & lennart nygren

Om man blickar bakåt kan man konstatera att en stor del av den etablerade kunskapen om utvärdering – de perspektiv och modeller som är vanligast förekommande – har utvecklats inom ett fåtal ämnen: framför allt pedagogik, statsvetenskap och företagsekonomi. Det gäller internationellt, såväl som i Sverige.

En viktig drivkraft har varit samhällets behov att följa upp politiska reformer. En annan drivkraft är olika professioners behov av att ta reda på resultatet av sina insatser. Efter hand har kunskap om metoder i utvärdering frikopplats från de sammanhang där de utvecklats och ansetts som allmänt tillämpliga även inom andra områden. Man kan tala om en generell repertoar av metoder i utvärdering, vilket bland annat återspeglas i kapitel 6 i denna bok. Samtidigt är det viktigt att reflektera över olika perspektiv i samband med utvärdering. Är till exempel ett pedagogiskt eller ett statsvetenskapligt perspektiv, och de metoder som följer av dessa perspektiv, självklart giltiga även när man utvärderar socialt arbete? Har objektet för utvärderingen någon betydelse för vilken utvärderingsmodell som är relevant?

I det här inledande kapitlet ställer vi frågan om det är något speciellt med utvärdering i socialt arbete. Vi diskuterar också den komplexitet som finns i utvärdering samt de frågor och utmaningar man ställs inför i rollen som utvärderare. Först ställer vi emellertid frågan varför utvärderingskunskap är viktig.

17

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 17

2011-05-11 11.29

Utbildad och bildad i utvärdering Varför ska man läsa om utvärdering i socialt arbete? Det kan generellt sett anses vara viktigt att granska och värdera socialt arbete, men varför – mer konkret – är utvärderingskunskap viktig? För att besvara den frågan behöver man först ringa in vad utvärdering är, vilket inte är helt enkelt. Man behöver, paradoxalt nog, även föra ett resonemang kring vad utvärdering inte är.

Som framgår på flera ställen i denna bok innebär utvärdering något mer än att enbart undersöka om uppsatta mål har nåtts, det är något mer än att granska om man får valuta för pengarna, och mer än att bara mäta kvaliteten på en tjänst. Dessutom handlar utvärdering om mer än de metoder för datainsamling och analys som behövs för att studera och bedöma socialt arbete. Utvärdering är inte heller bara en efterhandsbedömning, ibland utvärderar man på förhand, eller under tiden något pågår. Vidare innebär utvärdering inte bara en bedömning av något, utan syftar ibland också till att forma ett projekt samtidigt som det pågår. Utvärdering skiljer sig därtill från uppföljning, verksamhetsutveckling och forskning, trots att det stundtals finns stora likheter.

Den här uppräkningen, som kan göras betydligt längre, illustrerar att utvärdering är ett samlingsbegrepp för flera olika aktiviteter. Därför är det svårt att ge en fullödig eller tillräckligt konkret definition av utvärdering med ett fåtal ord. För att få grepp om vad utvärdering är krävs en mer utförlig och mångsidig belysning av dess olika aspekter.

Det är ett av målen med denna bok.

I ett samhälle som vårt, där utvärdering är en central och vanligt förekommande aktivitet, är det viktigt i allmänhet med kunskaper om vad utvärdering är. De flesta människor är berörda av utvärdering på olika sätt, antingen direkt eller indirekt. Exempelvis är studenter och lärare vid landets lärosäten återkommande inbegripna i utvärdering av olika utbildningar. Att veta något generellt om utvärdering torde vara betydelsefullt för de flesta yrkesverksamma, nästan oavsett vilket område man arbetar inom.

För verksamma i socialt arbete är det dessutom viktigt med specifika utvärderingskunskaper för att kunna ta reda på om insatser som görs för socialt utsatta människor är bra, på vilket sätt, och under vilka

18

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 18

2011-05-11 11.29

omständigheter. Tanken är att man genom att läsa den här boken ska få kunskaper om ett flertal centrala aspekter av utvärdering i socialt arbete, och om hur en sådan kan genomföras. Svaret på frågan varför man ska läsa om utvärdering i socialt arbete får man på köpet. Vi vågar påstå att man genom att utbilda sig i utvärdering även blir mer bildad – man får insikter i ett allmängiltigt fenomen och en vidgad förståelse för det samhälle vi lever i.

Är det något speciellt med utvärdering i socialt arbete?

På vilket sätt var den lunch du åt igår bra eller dålig? Vad bestod lunchen av förutom mat? Vilka var närvarande, och hur påverkade det upplevelsen? Vilken roll spelade dina förväntningar? Hade det någon betydelse för resten av dagen om lunchen upplevdes bra eller inte?

De här frågorna och ytterligare några, har fått inleda några av de kurser i utvärdering som två av oss redaktörer varit involverade i.

Syftet var givetvis inte att undersöka kursdeltagarnas åsikter om sin lunch, utan att få dem att börja tänka i utvärderingstermer genom att illustrera att människor till vardags utvärderar olika företeelser i sin omgivning. Dessa till synes triviala frågor har i undervisningssammanhang kommit att bilda utgångspunkt för reflekterande diskussioner om varor, tjänster, processer, kontextuella faktorer, tidsaspekter, resultatkriterier och så vidare. Det är med andra ord den typ av faktorer som är kopplade till utvärdering i generell bemärkelse.

När kursdeltagarna efter en stunds diskussion insett komplexiteten i hur lunchen ska utvärderas har vi kursledare sagt ungefär så här: ”Nu har vi diskuterat upplevelser och bedömning av er lunch. Men den här kursen handlar om utvärdering av något betydligt mer komplext, nämligen socialt arbete. Är det något speciellt med utvärdering i socialt arbete?”

Vi anser att den frågan utgör en lämplig utgångspunkt för den här boken. Att vi obetingat svarar ja på frågan, kommer knappast som någon överraskning. Det är i själva verket den primära drivkraften bakom bokens tillkomst. Självfallet finns det flera aspekter som utvärdering i socialt arbete delar med utvärdering inom andra tjänste­producerande områden, inte minst inom offentlig sektor och

19

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 19

2011-05-11 11.29

mer precist så kallade människovårdande verksamheter, som hälsooch sjukvård, skola, daghem, arbetsförmedling och försäkringskassan.

Men det finns även flera aspekter som – även om de inte alltid är helt unika – är extra viktiga att ta hänsyn till vid utvärdering i socialt arbete. Här stöter man ofta på komplexa kombinationer av frågor om social utsatthet, livskvalitet, etik, makt, kulturella skillnader, resurser, juridik med mera på ett sätt som knappast finns i andra tjänsteproducerande verksamheter.

Ett exempel på en verksamhet som kan vara besvärlig att utvärdera är socialtjänstens arbete med flyktingfamiljer där det finns heders­ relaterat våld, missbruk av kat och posttraumatisk stress. Hur hanterar man utvärdering av ett fenomen som inte alla anser existerar, som i fallet med hedersrelaterat våld? Eller, hur hanterar man att bruk av kat är socialt och religiöst legitimt för vissa personer, men illegalt missbruk för de sociala myndigheterna? Och, om verksamheten använder tolkar som tillhör en förtryckande folkgrupp i arbetet med bearbetning av trauman som uppstått till följd av krig och tortyr, vilken blir då utvärderarens roll?

Exemplet ovan är fiktivt, men det är inte orealistiskt. Socialt arbete är ofta så komplext, något som påverkar både det sociala arbetet och utvärderingen att detta. Vi hävdar därför att det är något speciellt att utvärdera socialt arbete och att det kräver speciell kompetens hos utvärderaren.

Utvärdering – avancerat och lärorikt Ibland framställs det som att det är enklare att utvärdera än att forska; att utvärdering är en andra rangens forskning som kan bedrivas av nästan vem som helst. Men i princip är det lika avancerat att utvärdera som att forska, och i praktiken är utvärdering många gånger mer komplicerad än forskning.

Om man tar den forskning som bedrivs vid högskolor och universitet är forskarna i stort sett fria att ställa vilka frågor de vill och att använda de vetenskapliga metoder och teoretiska perspektiv som man anser lämpliga och intressanta. Vem som i slutänden ska använda forskningsresultaten och hur de i praktiken ska användas är oftast inget som påverkar uppläggning och genomförande av ett

20

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 20

2011-05-11 11.29

forskningsprojekt. Man utgår från att ny kunskap är betydelsefull för samhället i stort – men för vem, på vilket vis, vid vilken tidpunkt et cetera kan inte förutses. Vanligtvis är det alltså forskaren och dennes kunskapsintresse som initierar och driver en undersökning.

Skillnader mellan utvärdering och forskning – ett exempel från äldreomsorgen När det handlar om utvärdering är förutsättningarna oftast annorlunda. Ett typiskt exempel kan se ut så här: en utvärderare får i uppdrag från socialnämnden i en kommun att utvärdera kvaliteten i äldreomsorgens olika boendeformer. Bakgrunden är att politikerna behöver kunskapen för att avgöra vilka verksamheter som ska finnas kvar efter årsskiftet. Utvärderaren får sex månader på sig att ta fram en utvärderingsrapport, med konkreta förslag som kan bilda beslutsunderlag för politikerna. Tillsammans med några tjänstemän har politikerna bestämt att utvärderingen ska genomföras som en enkätundersökning riktad till personal, brukare och andra berörda i kommunens samtliga äldreboenden. Hur utvärderingen ska göras är i flera avseenden redan bestämt. I det här exemplet är det således inte utvärderaren och dennes kunskapsintresse som initierar och driver undersökningen. Utvärderaren kan givetvis vara intresserad av att veta hur saker och ting förhåller sig, men det är sekundärt i detta fall.

Vid en första anblick kan det verka som att utvärderarens uppgift är tämligen enkel då hon bara behöver utföra det som är uttänkt och beställt av politiker och tjänstemän. Men vid en närmare betraktelse är detta inte en helt okomplicerad uppgift. För det första måste det klarläggas vad som menas med kvalitet i detta fall. Är det till exempel service- eller livskvalitet som avses, och vad är i så fall skillnaden – som i vårt exempel – inom äldreomsorgen? (jfr kapitel 13). Kan de äldre, som i detta fall inte sällan har bräcklig hälsa, uttala sig om kvaliteten på ett tillförlitligt sätt? Vilka äldre ska ingå i utvärderingen? Är det verkligen de äldre som ska tillfrågas om kvaliteten, eller är det de anhöriga?

Utvärderaren ställs här inför några centrala frågor om ontologi (Vad existerar?) och epistemologi (Hur får man kunskap om det?): Är människors upplevelser av och attityder till något ett bra sätt att utvärdera kvalitet? Vad är sant eller så pass objektivt när det gäller kvalitet att det

21

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 21

2011-05-11 11.29

är meningsfullt att försöka mäta och dra slutsatser om? I vilken mån existerar kvalitet som ett observerbart fenomen?

I och med att äldreomsorgens kvalitet berör flera kategorier av personer måste utvärderaren göra ytterligare ställningstaganden. Är någon av de berörda kategoriernas (äldre, personal, anhöriga etc.) position mer central än de andras och ska den därmed tillmätas större betydelse i utvärderingen? Kanske personal som arbetat i många år har den bästa erfarenheten och överblicken och därmed bör prioriteras, jämfört med äldre som bara varit boende i tre månader? I vilken utsträckning ska en sådan här utvärdering få påverka politiska beslut om nedläggning? Har inte de anhöriga (som kommuninvånare och skattebetalare) lika legitima behov som politikerna, som bara är uttolkare av allmänintresset?

Utvärderaren ställs även inför bryderier av metodologisk och forskningsetisk karaktär. Är det rimligt att använda en enkät till äldre i äldreomsorgen där det kan finnas individer som kanske har svårt att läsa och förstå skrivna instruktioner, eller vore det bättre med intervjuer eller observationer? Vem ska fylla i enkäten åt de äldre, som inte kan hålla i en penna? Ska personalen göra det fast det då kanske finns risk för att de äldre undviker kritik för att inte såra personalen eller få sämre hjälp? Är det etiskt korrekt att be äldre på institution – en grupp som befinner sig i en beroendeställning – att bedöma de anställda?

Så här kan man fortsätta att räkna upp frågor och ställningstagan­ den som utvärderaren kan konfronteras med i detta och liknande fall. Utvärdering skiljer sig från traditionell forskning på flera sätt men några centrala skillnader, som illustreras i exemplet ovan, är att utvärdering ofta beställs av någon som finansierar och/eller ytterst ansvarar för en verksamhet. De som verksamheten är till för, och som är berörda av verksamheten (direkt eller indirekt) är oftast betydligt fler. Utvärderaren behöver alltså inledningsvis fundera på för vem utvärderingen ska göras: för dem som initierat utvärderingen (t.ex. politiker, chefer, högre tjänstemän) eller för dem som verksamheten riktar sig till (t.ex. klienter, brukare, patienter) och/eller andra som är mer eller mindre berörda (anhöriga, anställda, andra organisationer)?

Utvärdering tangerar ofta många av de aspekter som högskolestudenter läser om på grundläggande kurser i forskning/kunskapsproduktion (t.ex. vetenskapsteori, vetenskaplig metod, forskningsetik).

22

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 22

2011-05-11 11.29

Genom att utvärdera får man i praktiken tillämpa dessa aspekter – som man vanligtvis läser om på ett tämligen avgränsat sätt – på ett integrerat vis. Utvärdering är alltså ofta en förhållandevis avancerad aktivitet, därigenom är den lärorik för sina utövare.

Utvärderarrollens betydelse Du som läser denna bok kommer sannolikt att ta del av (och förhoppningsvis kritiskt granska) utvärderingsrapporter på olika områden.

Måhända kommer du även att initiera och beställa utvärdering, och kanske kommer du även att själv agera utvärderare. Då, om inte förr, kommer du att behöva fundera över utvärderarrollen. Det kan tyckas överflödigt att ägna tankemöda åt rollen som utvärderare – är inte utvärderaren bara en lakej som ska utföra en undersökning som någon annan beställt? Att tänka så är förrädiskt, då utvärderarrollen är en central utvärderingskomponent som ofta ägnas för lite uppmärk­ samhet.

Föreställ dig att du i egenskap av socialarbetare med en arbets­ ledarfunktion ska beställa en utvärdering av missbruksvården i en mindre kommun med cirka 15 000 invånare. I socialtjänstens individoch familjeomsorg (IFO), som ansvarar för missbruksvården, arbetar totalt 40 personer, vilket gör att alla känner varandra. Kommunens ekonomi är ansträngd så utvärderingen får inte bli för kostsam. Hur ska du göra?

Intern eller extern utvärderare?

Om du anlitar någon som arbetar inom IFO att genomföra utvärderingen (en s.k. intern utvärderare) inom ramen för sin tjänst, då blir det antagligen billigast. Dessutom får du en utvärderare som förstår socialt arbete och som känner till lokala förhållanden, vilket gör att utvärderingen borde gå snabbt. Det tycks vid första anblicken bara finnas fördelar. Men så börjar du tänka att det kan vara svårt för någon som kommer inifrån den egna organisationen att ställa frågor och kritiskt granska verksamheten. Utvärderaren kan upplevas som ledningens spion eller en infiltratör, som ingen vill samarbeta med.

Dessutom kan den interna utvärderaren i en liten kommun ha kopplingar till missbruksvården (utvärderarens bästa vän kanske arbetar

23

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 23

2011-05-11 11.29

där) som medför att hon har svårt att förhålla sig objektiv. Vidare kan det vara svårt att förhålla sig kritisk och ifrågasättande gentemot den organisation man är anställd inom.

Du byter då strategi och tänker att en utomstående person (s.k. extern utvärderare) är bättre. Men vart ska du vända dig? Och vad räknas som utomstående? I kommunen finns ju en FoU-enhet som sysslar med utvärdering; är den tillräckligt extern? Eller ska du vända dig till en fristående utvärderingskonsult eller forskare vid ett universitet? Hur du än vrider och vänder på frågan så upptäcker du både för- och nackdelar. Ju mer intern en utvärderare är, desto mer är denna insatt i verksamheten och socialtjänstens lokala förhållanden. Samtidigt kan det finnas nackdelar som har med legitimitet och objektivitet att göra. Tänk om ingen litar på eller accepterar en utvärdering gjord av en intern utvärderare?

Med en extern utvärderare blir förhoppningsvis acceptansen för utvärderingen större, både hos dem som utvärderas och hos dem som ska använda utvärderingens resultat. Detta eftersom utvärderaren inte är en del av den verksamhet som utvärderas, och därigenom antas vara objektiv. Men om utvärderaren är mån om att hålla sig väl med beställaren av en utvärdering, för att exempelvis få nya utvärderingsuppdrag i framtiden, då kanske han ser till att utvärderingen producerar sådana resultat som beställaren på förhand önskar sig (t.ex. nedläggning av de dyraste insatserna för alkoholmissbrukare även om det visar sig att de håller mycket hög kvalitet). Tänk om även en utvärdering gjord av en extern utvärderare kan få legitimitetsproblem …

Du slås av tanken att externa utvärderare kanske inte alltid är så neutrala, objektiva eller oegennyttiga som man normalt antar. Kan det vara så att även förment fristående utvärderare har egna motiv (dvs. andra än beställarens) som påverkar utvärderingens genomförande och resultat? Inte så att utvärderaren försöker lura beställaren, men att det finns andra anledningar än att studera en viss verksamhet till att över huvud taget engagera sig i utvärderingen.

Att fristående konsulter vill tjäna pengar på att bedriva utvärdering, det bekymrar dig inte då det ligger i sakens natur. Det som däremot oroar dig är om en utvärderingskonsult – som ska leva på den här typen av uppdrag – kan hantera balansgången att genomföra ditt uppdrag, och samtidigt känna sig fri att göra en kritisk och oberoende

24

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 24

2011-05-11 11.29

granskning. Vid det här laget börjar du undra om det finns någon annan att anlita för att komma ifrån det eventuella problemet.

Anlita forskare på universitetet?

Om du i stället vänder dig till en forskare vid en högskola eller ett universitet, garanteras du då en utvärdering som inte påverkas av annat än de önskemål som finns i din beställning? Även här inser du att det inte är helt enkelt. En forskare anställd vid ett universitet är vanligtvis heltidsanställd och har inget reservutrymme i sin arbetstid för att genomföra externa uppdrag. För att en forskare ska ta på sig ett utvärderingsuppdrag behöver det vanligtvis finnas ett incitament utöver ersättning för uppdraget. Det kan handla om att utvärderingen ger tillgång till intressant empiriskt material eller att forskarens teoretiska resonemang kan tillämpas på den studerade verksamheten.

Sådant kan göra utvärderaren extra motiverad, men det kan också innebära att utvärderingen genomförs på ett sätt som du inte önskar.

Till exempel kanske en forskare vill utvärdera verksamheten med hjälp av ett kommunikationsteoretiskt perspektiv för att studera skillnader mellan hur socialarbetare pratar om manliga och kvinnliga klienter.

Det finns studier som tyder på att socialarbetare talar om män som ansvariga för sitt missbruk, samtidigt som de pratar om kvinnor som offer för droger. Detta vore kanske intressant kunskap för din organisation, men inte vad du efterfrågar. Syftet med utvärderingen är att undersöka om kommunens insatser för missbrukare är verkningsfulla och kostnadseffektiva. Du slås alltså av en möjlig svårighet: genom att anlita en forskare som extern utvärderare kanske dennes kunskaps­ intresse stjäl uppmärksamheten från det du ursprungligen ville veta.

Då resurserna för utvärderingen är begränsade är du angelägen om att hålla fokus på organisationens primära kunskapsbehov.

Ju mer du grubblar på saken, desto mer inser du att externa utvärderare kan ha alla möjliga skäl att genomföra en utvärdering (som ligger vid sidan av beställarens önskemål) och att det faktiskt kan påverka utvärdering på olika sätt. Några av de skäl som du kommer att tänka på är: pengar, meriter, inflytande, kontakter, möjligheter till framtida förmåner, publiceringsmöjligheter och ”marknads­föring”. Kanske tänker du att det är ofrånkomligt att den här typen av drivkrafter finns, oavsett vem man anlitar som utvärderare. De går knappast att

25

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 25

2011-05-11 11.29

ta bort, därför är det viktigt att vara medveten om att de finns. Då kan man ta hänsyn till det när man överväger vem som ska tillfrågas som utvärderare. Kanske kan det bli ett explicit inslag i den överenskommelse som beställare och utvärderare gör, det vill säga att man avtalar hur mycket av utvärderarens egenintresse som ska få påverka utvärderingen.

Utvärderarens utbildning och erfarenhet på sakområdet När väl denna tanke har lagt sig, börjar en annan fundering fara genom ditt huvud. Vilken betydelse har utvärderarens utbildning och erfarenhet av sakområdet, det vill säga spelar det någon roll om utvärderaren kan något om missbruksvård eller räcker det om utvärderaren är kunnig på utvärderingsmetodik? Du känner sedan tidigare till att utvärdering är något som i Sverige traditionellt framför allt har bedrivits av statsvetare, pedagoger och företagsekonomer. På senare tid har det även blivit vanligt att utvärdering görs av psykologer, sociologer och medicinare. Missbruksvården i din kommun har fokus på socialt arbete, men har även medicinska och psykiatriska inslag. Insatserna följer inte någon förutbestämd modell utan man försöker skräddarsy hjälpen till varje enskild klients problembild och förutsättningar. På ytan kan missbruksvården därför te sig ostrukturerad och osystematisk. Du anar att verksamheten är svår att förstå för någon som inte kan socialt arbete, samtidigt gör du den bedömningen att sådan kunskap är viktig för den som ska utvärdera verksamheten på ett bra sätt.

Talar detta för att utvärderaren borde vara socialarbetare, helst någon som arbetat med missbruksbehandling och därför kan antas förstå sig på verksamheten? Eftersom du redan stött och blött svårigheterna med att anlita en intern utvärderare, lutar du åt att anlita en extern utvärderare. Kanske en lösning i just detta fall är att hitta en socialarbetare i en grannkommun, som kan genomföra utvärderingen? Samtidigt som du sätter dig vid telefonen för att kontakta den utvärderingsintresserade socialarbetaren Eva Luation som arbetar i grannkommunens missbruksenhet, far ytterligare några tankar genom huvudet: Kommer en utvärdering som görs av Eva att uppfattas som mindre objektiv och legitim än om utvärderingen görs av en utvärderingskonsult eller en forskare? Kommer Eva att kunna vara tillräckligt kunnig och känna sig tillräckligt fri för att medverka till

26

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 26

2011-05-11 11.29

utvärderingens utformning? Du inser att frågan om utvärderarrollen är så komplex att du beslutar dig för att diskutera saken med några kolleger innan du bestämmer dig …

Brukarens roll i utvärdering Som diskuterats i det föregående avsnittet har det många gånger stor betydelse vem som genomför en utvärdering, exempelvis om utvärderaren är en internt eller externt rekryterad expert. Vad som inte berördes i den diskussionen är klienters och omsorgstagares roll vid utvärdering. Vid utvärdering av socialt arbete har man traditionellt sett granskat verksamheter genom att bland annat fråga klienter och omsorgstagare hur de uppfattat insatser och resultat. Det är en många gånger rimlig utvärderingsansats, samtidigt innebär det att klienter och omsorgstagare tilldelas en tämligen passiv roll. Han eller hon blir i huvudsak ett objekt som observeras eller en informant som lämnar uppgifter, ungefär som i traditionell forskning.

Klienter som aktiva brukare Sedan slutet av 1900-talet har det skett en gradvis förändring i synen på socialt utsatta människor, framför allt i västvärlden. Den tidigare uppfattningen att klienter är passiva objekt för samhällets insatser har, åtminstone i viss utsträckning, gått mot en syn på klienter som aktiva brukare av samhällets insatser. Det är en förändring med flera orsaker. Bland annat har olika brukarorganisationer etablerats och tagit plats i samhällsdebatten, vilket i sin tur både påverkats av och påverkat tillkomsten av nya samhällsvetenskapliga teorier, om till exempel empowerment.1 Även den marknadsorienterade utvecklingen i många välfärdsstater där klienter, patienter och elever börjat betraktas som kunder, har medverkat till att begreppet brukare har kommit att vinna mark.

Ordet empowerment saknar motsvarighet i det svenska språket. ”Empowerment syftar till att hjälpa klienter att få makt över beslut och handlingar som rör deras eget liv. Detta kan uppnås genom att minska följderna av sociala eller personliga hinder mot att utöva denna makt, genom att stärka självförtroendet och den egna förmågan att använda makten och genom att flytta över makt från omgivningen till klienterna” (Payne 1997, s. 353).

1

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 27

2011-05-11 11.29

Den här förändringen har även spillt över på utvärdering av socialt arbete, så att man nu talar om brukares roll vid utvärdering bland annat i termer av: brukarorienterad utvärdering, brukarmedverkan i utvärdering, brukarutvärdering och brukarstyrd utvärdering. Denna utveckling avspeglas bland annat genom att flera av författarna i den här boken uttryckligen diskuterar brukarrollen i relation till olika slags utvärdering (t.ex. i kapitlen 2, 6, 10 och 11).

Som påpekas ovan kan det skifta i vilken utsträckning brukare är involverade i utvärdering. Graden av medverkan kan variera från utvärdering orienterad mot brukare, till utvärdering styrd av brukare.

Att orientera utvärderingen mot brukare kan exempelvis innebära att utvärderaren försöker sätta sig in i en viss grupps behov och önske­mål, och strävar efter att genomföra utvärderingen med detta i fokus. Ett sådant angreppssätt kan vara relevant om brukarna inte kan involveras på annat sätt än indirekt via utvärderaren, till exempel om brukarna är små barn eller väldigt sjuka.

Relativt ofta är det dock möjligt med en viss aktiv medverkan av brukare. Det sker till exempel genom att brukarrepresentanter (t.ex. pensionärer på ett äldreboende) bildar en referensgrupp som en ut­­ värderare kan samarbeta med vid planeringen av utvärderingen.

Utvärderaren kan då få tips på vilka frågor brukarna skulle vilja ha svar på, vad i en verksamhet som bör granskas, vilka personer som ska tillfrågas och hur utvärderingen praktiskt kan genomföras och avrapporteras med mera.

Samtidigt som socialt utsatta människor ofta kan vara förhindrade att medverka vid en utvärdering, finns det många resursstarka klienter och omsorgstagare som har möjligheter att medverka. Oftast sker det via brukarorganisationer för äldre, funktionshindrade, missbrukare et cetera. Den typen av organisationer är många gånger så resursstarka att de kan initiera och genomföra så kallad brukarstyrd utvärdering.

En sådan kan innebära att hela utvärderingen – planering, genom­ förande och avrapportering – hanteras av brukare.

Det behöver dock inte utesluta att offentliga aktörer finns med på ett hörn, som när socialnämnden i en kommun finansierar en utvärdering som en brukarorganisation genomför i samråd med representanter för socialtjänsten. På så sätt sker en förskjutning av makten över utvärderingen. Låt säga att någon inom Pensionärernas riksorganisation

28

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 28

2011-05-11 11.29

(PRO) eller Sveriges pensionärsförbund (SPF) ska utvärdera kvaliteten på hemtjänsten i en kommun, då kan hemtjänstens personal fungera som informanter åt utvärderaren. Det övergripande syftet med den här typen av utvärdering är att stärka och utveckla brukarnas inflytande och egenmakt, med andra ord det som är kärnan i det teoretiska empowerment-perspektivet.

Risker och begränsningar med brukarmedverkan Brukarmedverkan vid utvärdering är antagligen positivt i de flesta fall.

Det är dock möjligt att föreställa sig vissa negativa aspekter. Då brukarmedverkan kan antas ge en utvärdering ökad legitimitet, finns risken att brukare kan ”tas som gisslan”. Det vill säga brukarna involveras bara pliktskyldigast i utvärderingen, de ges ingen reell roll eller tillfrågas bara om tämligen obetydliga saker. Det finns alltså en risk att brukare enbart involveras för att en utvärdering ska uppfattas som mer rättmätig och trovärdig gentemot politiker, finansiärer eller brukarna själva.

En annan risk som vi vill peka på är att brukarmedverkan paradoxalt nog kan minska legitimiteten i vissa läger. En reellt brukarstyrd utvärdering innebär att makten över utvärderingen ligger hos brukarna, vilket också är poängen med denna ansats. Det betyder dock att de grupper som inte har makt över utvärderingen kan komma att betrakta den negativt. Det kan vara politiker, tjänstemän, professionella utvärderare, forskare och allmänhet. Vi kan föreställa oss att en granskning av framkomligheten i offentliga miljöer utförd av representanter för handikapprörelsen uppfattas som en intressegrupps partsinlaga snarare än en objektiv utvärdering. Till exempel skulle en politiker som ser att utvärderingens slutsatser innebär nya kostnader, kunna tänka att brukarrörelsen bara använt utvärderingen för att föra fram sina vanliga önskemål, men maskerade som utvärderingsresultat.

Ytterligare en tänkbar svaghet med brukarmedverkan rör utvärderingskompetensen. I princip medverkar brukare i utvärderingar för att de känner till brukarkollektivets situation, behov, önskemål och så vidare, inte för att de är skolade i utvärdering. Vanligtvis har brukare alltså god kunskap om utvärderingsobjektet, men mindre kunskap om utvärderingsteori och vetenskapliga metoder. Det skulle kunna leda till att brukarstyrd utvärdering blir sämre i vetenskapligt avseende.

Någon som är skeptisk till brukares medverkan i utvärdering kan

29

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 29

2011-05-11 11.29

då välja att framhäva denna risk för amatörism. Vi vill markera att utvärderingar inte nödvändigtvis behöver bli sämre genom att de är brukarstyrda. Till viss del kan bristen på utvärderingskunskap antagligen kompenseras av goda kunskaper om det område som utvärderas, dessutom kan även brukarstyrd utvärdering ta hjälp av professionella utvärderare som kan fungera som rådgivare och/eller som konsulter som genomför delar av utvärderingen. Även om det kan finnas baksidor tycks olika former av brukarmedverkan vid utvärdering av socialt arbete bli allt vanligare. Bland annat finns det tecken på att den aktuella trenden mot effektutvärderingar väckt en motreaktion inom olika brukarrörelser, som anser att utvärderingar måste omfatta mer än bara effekter av insatser. Vi kan således anta att utvecklingen mot brukarmedverkan i utvärdering kommer att fortsätta. I relation till socialt arbete kommer det att bli både spännande och viktigt att möta den utvecklingen.

Utvärdering i socialt arbete I detta kapitel har vi visat att de verksamheter som bedrivs under beteckningen socialt arbete har särskilda egenheter som gör att man inte oreserverat kan tillämpa någon generell utvärderingsmetodik i förhoppningen om att en sådan skulle ge upphov till en adekvat utvärdering. Det speciella med att utvärdera socialt arbete kan betraktas ur olika perspektiv – perspektiv som har med värderingar, makt och olika aktörsroller att göra.

De frågor som hanteras i socialt arbete är impregnerade med värderingar som inte alltid omfattas av alla människor. Ofta råder helt olika värderingar hos politiker, socialarbetare, klienter och bland andra berörda professionella. Ett gott resultat av en insats kan alltså ofta inte formuleras på något entydigt sätt, vilket förstås ställer till det för utvärderaren. Han eller hon ska dessutom förhålla sig till maktförhållanden av ett särskilt slag. Det finns få områden inom vilka maktskillnaderna är så stora mellan dem som har makt och dem som saknar makt.

Att vara utvärderare inom socialt arbete medför också särskilda di­­ lemman som påverkar utvärderingen. Man måste ta hänsyn till specifika egenskaper hos den verksamhet som ska utvärderas (missbruksvård,

30

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 30

2011-05-11 11.29

barnavård) samtidigt som man påverkas av nyss nämnda värderingsstrukturer och maktförhållanden. Även om det sociala arbetet ofta präglas av motstridiga intressen och ideologiska konflikter, så finns det också en alltmer framträdande professionalitet bland socialarbetare.

Denna professionalitet formuleras bland annat i nationella och globala definitioner av socialt arbete. Så här formuleras praktiskt socialt arbete i den globala standard som de internationella organisationerna för socialarbetare och socialarbetarutbildningar kommit överens om (www.ifsw.org/p38000412.html): Socialt arbetes insatser sträcker sig från i första hand individorienterade psykosociala interventioner till engagemang i socialpolitik, samhällsplanering och social utveckling. Dessa omfattar rådgivning, stöd och behandling, arbete med grupper, socialpedagogiskt arbete samt familjebehandling och -terapi, liksom ansträngningar för att hjälpa människor att få del av de tjänster och den service som finns i samhället …

Ju starkare och mer konkret professionen blir i vad den vill åstadkomma, desto större blir dess betydelse när det gäller tolkningsföreträdet för vad som ska anses som ett önskvärt resultat. Detta kommer därmed att inverka – på ett för socialt arbete unikt sätt – på hela kedjan från hur utvärderingar läggs upp (för vem ska utvärdering ske, vad ska utvärderas och varför, hur ska utvärderingen genomföras och vem ska göra den?) till det sätt på vilket utvärderingar publiceras och följs upp.

Man kan föra motsvarande resonemang när det gäller brukarmedverkan i utvärdering i socialt arbete. Ju större stöd det finns för detta och ju starkare brukarorganisationerna växer sig, desto mer kommer utvärderingar inom socialt arbete att få en särprägel som skiljer dem från utvärderingar inom andra områden. Brukarmedverkan i utvärdering har erövrat en allt starkare position både akademiskt och inom olika myndigheter och organisationer. Ett exempel är att det utvecklats avancerade modeller för brukarmedverkan med tydlig koppling till forskningen. I Norden har den danska forskaren Hanne Krogstrups BIKVA-modell blivit den mest kända av dessa modeller. 2

BIKVA är en akronym för Brugerinddragelse I KVAlitetsvurdering (Krogstrup 2007).

2

31

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 31

2011-05-11 11.29

Dagens socialarbetare föds på ett helt annat sätt än tidigare generationer in i ett utvärderingstänkande. De utbildas i utvärdering på ett systematiskt sätt, inte bara i Sverige utan i många andra länder.

De kommer att anställas i verksamheter där utvärdering blir alltmer inbyggd i yrkesrollen, inte minst i takt med att olika former av evidensbaserad praktik implementeras. Även om det är ont om systematisk forskning på svensk botten om effekterna för brukare, klienter, personal och andra intressenter av de förändringar som utvärderingar lett fram till så är tilltron till utvärderingar stor (se t.ex. Lindgren 2006). Det finns också gott om exempel på lokala utvärderingar som lett till att man permanentat väl fungerande försöksprojekt eller att man förbättrat befintlig verksamhet. Ibland har utvärderingar också lett till att man lagt ner eller kraftigt reducerat pågående verksamhet som inte befunnits hålla måttet. En sökning på Sociala nätet (www. socialanatet.se) i början av 2011 gav över 200 träffar på sökordet utvärdering, och många av dessa hänvisar till lokala utvärderingar.

Inte minst inom kommunernas FoU-enheter finns exempel på att man också följer upp effekterna av dessa lokala utvärderingar.

Vi är i den här boken sparsamma med att ge direkta råd till den som ska utvärdera sin egen eller någon annans verksamhet. Som framgår av de olika kapitlen finns det ingen enkel formel för hur man utvärderar socialt arbete. Nu är detta ingen nyhet, men något som man kan behöva påminnas om i takt med att gransknings- och utvärderingssamhället växer sig starkare. Lee Cronbach (1982), en av de framträdande utvärderingsteoretikerna, hävdade för trettio år sedan bestämt att ”utvärdering är en konst” inom områden som rör utbildning och sociala program, och att ”det finns ingen enskild bästa plan för en utvärdering, inte ens om det gäller ett avgränsat program, i en avgränsad tid, med en avgränsad budget” (s. 321). Men även om utvärdering är en konst, så behöver konstnären/utvärderaren vara kunnig om sina motiv, sina material och ha en förmåga att bedöma när ett verk har fått den kvalitet det ska ha. Det är vår förhoppning att denna bok ska bidra till bildning i detta avseende.

32

11-20 N&K Soc.arbete 11 maj .indd 32

2011-05-11 11.29

Boken ger läsaren en god inblick i hur man inom det människovårdande fältet kan använda utvärdering som ett led i ett kontinuerligt förbättringsarbete.

Redaktörerna Björn Blom, Stefan Morén och Lennart Nygren är professorer i socialt arbete vid Umeå universitet och forskar inom bland annat utvärderingsområdet. Övriga skribenter är forskare och utvärderingsexperter inom socialt arbete eller angränsande områden i Sverige, Storbritannien och Australien.

Utvärdering i socialt arbete

I den här boken diskuterar författarna utmaningar och möjligheter när man planerar och genomför olika typer av utvärderingar inom socialt arbete. Aktuella modeller och begrepp granskas kritiskt, och läsaren får bland annat kunskaper om kvalitet och evidensbasering kopplat till utvärdering. Dessutom diskuteras utvärdering inom äldreomsorg, individ- och familjeomsorg med flera områden samt i anslutning till etnicitet, kön och funktionshinder.

Blom Morén Nygren (red.)

F

ör att kunna utföra ett socialt arbete som ger resultat för de som berörs, behövs en ständig granskning av de metoder och tillvägagångssätt som används. Men vad innebär det att utvärdera socialarbetares enskilda insatser, liksom hela verksamhetsfält?

Utvärdering i socialt arbete Utgångspunkter, modeller och användning

Under redaktion av Björn Blom Stefan Morén Lennart Nygren ISBN 978-91-27-11982-6

9 789127 119826

Utvärdering 110513 omsl.indd 1

11-05-13 09.39.57