9789197684248

huvudstadsmentalitet, och befria oss från de falska litterära och historiska referenspunkter som dagligen prackas på oss av opi­ nionsbildare, politiker, lärare, kändisar, författare, forskare, upp­ fostringskonsulter, pastorer, släktingar, kroggäster och ­grannar.

Nej, jag blir nog aldrig kulturminister. Också som utgångs­ punkt för en bok låter det lite reaktivt och obstinat. Men även obstinata reaktioner kan ha sitt berättigande. Folkpartiets kanon­ vurm kan framstå som harmlös, ja nästan gullig i sin oskuldsfull­ het; den kan framstå som ett allt annat än gulligt koncentrat av de senaste årens politiska utveckling. Citatet ur Wikströms motion röjer inte bara en viss litteratursyn, utan också – om än mindre markant – en viss människo- och samhällssyn.

Den här boken skulle mycket väl kunna betraktas som en replik på denna folkpartistiska vision. Från den obstinata inledningen skulle den då exempelvis kunna ta vägen via N. Katharine ­Hayles resonemang om det posthumanistiska, om virtualitet och verk­ lighet, datorn och bilden av det mänskliga subjektet: »Så länge det mänskliga subjektet uppfattas som ett autonomt själv med otvetydiga gränser, kan gränssnittet människa-dator bara analy­ seras som en uppdelning mellan det verkliga livets soliditet å ena sidan, och den virtuella verklighetens illusoriskhet å den andra, vilket innebär att de långtgående förändringar som initierats av utvecklingen inom virtuell teknik blir dunkla.«2 Kommentaren kan med fördel vändas till en positiv utsaga och överföras till lit­ teraturen: om vi föreställer oss det mänskliga subjektet som nå­ got öppet, heteronomt och potentiellt gränslöst, kan förhållan­ det människa-litteratur inte längre underförstås som en relation mellan verkligt och virtuellt. Därmed blir det lättare att förstå litteraturens förvandlingar, dess politiska halt, dess utvecklings­ möjligheter och krafter.

Syftet med den här boken är delvis att försöka ta konsekven­ serna av det synsättet. Under vissa delar av skrivandet var det 8