9789197992640

Dr Lissa Rankin

MEDVETANDET är starkare än

MEDICINER

Vetenskapliga bevis för att du kan läka dig själv

Dr Lissa Rankin

Medvetandet är starkare än mediciner Översättning Eva Trägårdh

MIND OVER MEDICINE Copyright © 2013 by Lissa Rankin Originally published in 2013 by Hay House Inc. USA Tune into Hay House broadcasting at: www.hayhouseradio.com Översättning: Eva Trägårdh Omslag och sättning: Gunnar Fernlund och Marit Mossbäck Alla rättigheter är reserverade. Ingen del av denna bok får reproduceras, varken mekaniskt, fotografiskt, elektroniskt eller som ljudinspelning, ej heller lagras i söksystem, överföras eller på annat sätt kopieras för offentlig eller privat användning utan skriftligt medgivande från förlaget – förutom vid ”rimlig användning” såsom korta citat i artiklar och recensioner.

Informationen i den här boken bör inte användas som ersättning för professionell medicinsk rådgivning; konsultera alltid en läkare. Läsarens eventuella användning av råden i den här boken sker på egen risk och utifrån läsarens egna omdöme. Varken författaren eller förlaget kan hållas ansvariga för eventuell förlust, krav eller skada som kan härröra från bruket, eller missbruket, av bokens förslag, undvikande av att ta emot medicinska råd eller innehåll på tredje parts hemsidor. isbn 978-91-979926-4-0 Första utgåvan, första tryckningen 2014 © Soulfoods www.soulfoods.se Tryckt hos Narayana Press, Danmark 2014

Till k채rleksfullt minne av David, min 채lskade pappa, den ursprunglige dr Rankin.

INNEHÅLL Förord av Kris Carr. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 DEL ETT: Kapitel 1:

Kapitel 2:

Kapitel 3:

TRO DIG FRISK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Det bombsäkra sättet att bli sjuk och förhindra tillfrisknande. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Den läkande faktor som kan göra hela skillnaden. . . . . . . . 71

DEL TVÅ: BEHANDLA DITT MEDVETANDE. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 Kapitel 4: En ny definition av hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Kapitel 5: Ensamhet förgiftar kroppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 Kapitel 6: Man kan dö av för mycket arbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 Kapitel 7: Lycka är förebyggande friskvård. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Kapitel 8: Hur man motverkar stressresponsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 DEL TRE: SKRIV DITT EGET RECEPT. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 Kapitel 9: Radikal egenvård. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 Kapitel 10: Sex steg till att läka dig själv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 Bilaga A: Åtta tips för hur du kan vara

närvarande i din kropp. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 Bilaga B: Lissas egen diagnos för självläkning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 Bilaga C: Lissas recept till sig själv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281 Gå vidare med din självläkningsprocess . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287 Referenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289 Författarens tack. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 309 Om författaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 315

FÖRORD Med denna insiktsfulla bok ger dr Lissa Rankin oss en introduktion till en rik källa av uråldrig kunskap som visar vilken makt vi har över vår egen hälsa. Hon för vidare kunskapens fackla från några av vår tids främsta experter på tankarnas och känslornas betydelse för vår fysiska hälsa. Personer som Bernie Siegel, Dean Ornish, Deepak Chopra, Candace Pert, Jon Kabat-Zinn och oräkneliga andra pionjärer före henne. Lissa Rankin är helt enkelt den ledande rösten i nästa generation av innovativa och banbrytande läkare som för samman vetenskapliga bevis med hjärtats kunskap.

Medvetandet är starkare än mediciner träffar precis rätt i skärningspunkten mellan vetenskap och mirakel.

Sambandet mellan kropp och själ har varit fokus i mitt eget skrivande under mer än ett decennium. Jag har själv lyckats bli fri från en kronisk sjukdom genom att söka efter svar på några av de svåraste frågorna om hälsa, och den information jag har snubblat över har inneburit en radikal förändring i mitt liv. Medvetandet är starkare än mediciner bekräftar och förstärker det jag har kommit fram till.

I och med de framsteg som ständigt sker inom teknik och forskning har vi nu tillgång till så många möjligheter som våra förfäder saknade. Ändå är det vanligt att vi lever med alltför mycket stress och oro. Många av oss är helt slutkörda. Vi oroar oss för ekonomin, våra relationer och en oviss framtid. Vi känner oss rädda, ensamma och utsatta. De här känslorna och mycket annat leder till påtagliga fysiska förändringar i kroppen.

Tvärt emot vad vi tidigare har trott är våra gener inte huggna i sten. Epigenetiken visar att våra gener i själva verket är förän9

Medvetandet är starkare än mediciner

derliga och flexibla och påverkas i hög grad av vår miljö. Det här är också de bästa nyheterna: bara för att du har en genetisk predisposition för x, y eller z, så betyder inte det att de här generna måste komma till uttryck. Livsstilsfaktorer som näringsintag, miljö, motion samt positiva eller negativa tankar och känslor påverkar bokstavligen ditt DNA. Vad är det egentligen som går i släkten: hjärtsjukdom och diabetes, eller skräpmat och bakelser? Och hur är det med tacksamhet och uppskattning eller nedvärdering och psykisk och fysisk misshandel? Förändra dina tankar, så förändrar du också ditt beteende. Förändra ditt beteende, så förändrar du också kroppens biokemi.

Som Lissa Rankin förklarar kan medvetandet göra oss sjuka, men det kan också göra oss friska. Våra känslor och föreställningar påverkar oss ända ner på cellnivå. Vad vi säger till oss själva har betydelse. Vår förmåga att känna och uttrycka kärlek påverkar vårt välbefinnande. Den tanken ger mig styrka. Den fyller mig med hopp och nyfikenhet. Med hjälp av den senaste vetenskapliga forskningen ger Lissa Rankin oss tillgång till en hel skattkista av läkande information, ett sinnets apotek och vår egen inre läkare som alltid vet precis vad vi behöver få recept på.

Med de här kunskaperna kan du välja hälsa. Föreställ dig hur bra det skulle kännas att verkligen älska och uppskatta din egen kropp. Att släppa alla inre blockeringar som håller dig tillbaka och i stället omfamna den unika skönhet som gör dig till en sådan viktig del av mänskligheten. Stanna upp ett ögonblick. Föreställ dig det. Se dig själv lycklig, hel och avslappnad. Känn hur värdefull du är. Känn din styrka. Känn din potential för läkning.

Den läkande kraften i våra tankar är starkare än många av de fantastiska mediciner som uppfunnits med vår moderna forskning, och i den här boken skapar Lissa Rankin en ny modell för välbefinnande som bygger på att använda den här kraften. Om du följer hennes utmärkta råd kommer du inte bara att förändra ditt liv, du kanske också kan rädda ditt liv. Om du har glömt hur fantastisk du är kommer Medvetandet är starkare än mediciner 10

Förord

att leda dig hem till dig själv. Jag vet att jag bara precis har börjat skrapa på ytan av den oerhörda visdom som finns lagrad i min mirakulösa kropp.

Många välgångsönskningar till dig på din resa mot hälsa, andlig rikedom och hållbar lycka.

Kris Carr Bästsäljande författare, canceröverlevare och hälsokrigare

11

INLEDNING ”Det finns ingen sjukdom i kroppen som är åtskild från medvetandet.”

– sokrates

Tänk om jag berättade för dig att det minst viktiga för din hälsa är att ta hand om din kropp … och att det finns andra faktorer som är viktigare för att du ska vara riktigt frisk och vital? Tänk om nyckeln till hälsa inte bara handlar om att äta näringsrik mat, motionera varje dag, sova åtta timmar, ta dina vitaminer, balansera hormonerna eller gå på regelbundna hälsokontroller?

Naturligtvis är alla dessa faktorer viktiga, och till och med avgörande för att optimera din hälsa. Men tänk om det finns något annat som är ännu viktigare?

Tänk om du besitter kraften att läka din kropp bara genom att förändra dina tankar och känslor?

Jag vet att det här kan låta som en radikal och omvälvande tanke, i synnerhet när den kommer från en läkare. Men tro mig, jag var också minst sagt skeptisk när jag kom i kontakt med den forskning som visar att det kan vara just precis så. I min värld kunde fysisk hälsa omöjligt handla om något så enkelt som att vi kan tänka oss friska eller oroa oss sjuka.

Eller är det verkligen så?

För några år sedan, efter tolv års studier i konventionell medi­ cin och åtta års kliniskt arbete, var jag ordentligt indoktrinerad med den evidensbaserade medicinens dogmatiska principer, som 13

Medvetandet är starkare än mediciner

jag dyrkade som om de hade varit självaste Bibeln. Jag vägrade lita på någonting som jag inte kunde bevisa med hjälp av randomiserade och kontrollerade kliniska försök. Och eftersom jag var präglad av min far, som var läkare och höll hårt på den konventionella medicinen och gjorde sig lustig över allt som hade med new age att göra, var jag så trångsynt, omedgörlig och cynisk som man bara kan vara.

Den medicin jag var utbildad för att utöva gav inget stöd för idén om att man kan tänka sig frisk eller göra sig sjuk genom tankarnas och känslornas kraft. Visst var det så att mina professorer på läkarutbildningen hade sagt att somliga sjukdomssymtom saknar biokemiska förklaringar och ”bara sitter i patientens huvud”, och visst hade jag sett att de här patienterna snabbt och obemärkt remitterades till en psykiater medan man himlade med ögonen och skakade på huvudet.

Det är inte konstigt att hela idén om att medvetandet skulle kunna läka kroppen känns hotfull för många läkare. När allt kommer omkring har vi ägnat ett helt decennium åt att lära oss de redskap som förmodas kunna ge oss herraväldet över andra människors kroppar. Vi vill gärna tro att all tid, alla pengar och alla ansträngningar vi har lagt ner på att bli läkare inte är bortkastade.

Vi har investerat mycket, både professionellt och känslomässigt, i föreställningen om att vår läkarexpertis är absolut nödvändig när något fallerar och våra patienter blir sjuka. Som läkare vill vi gärna tro att vi kan mer om din kropp än vad du själv kan. Hela det medicinska etablissemanget bygger på ett sådant synsätt.

De flesta människor nöjer sig med att leva efter det här paradigmet. Alternativet – att du själv besitter större förmåga att läka din kropp än du någonsin har föreställt dig – innebär att ansvaret för din hälsa bollas tillbaka till dig, och många människor tycker det känns som ett alltför stort ansvar. Det är mycket lättare att lämna över sin makt och sätta sitt hopp till någon som är smartare, klokare och mera kompetent och som kan kan ”fixa” din hälsa.

Men tänk om vi har fått alltsammans om bakfoten? Tänk om 14

Inledning

det är så att vi faktiskt saboterar för oss själva genom att förneka att kroppen är konstruerad så att den kan läka sig själv och att det är vårt medvetande som har kommandot över den förmågan?

Som läkare får vi ofrånkomligen vara med om saker under våra arbetspass som omöjligt kan förklaras rent vetenskapligt. Även de mest trångsynta läkare får bevittna hur patienter blir friska även när det borde vara omöjligt. När vi ser sådana saker kan vi inte låta bli att ifrågasätta allt det vi håller kärt i den moderna medi­ cinen. Vi börjar undra om det är något helt annat i görningen.

Läkare brukar inte diskutera sådana här saker inför sina patienter, men det viskas om dem på sjukhusen och i konferensrummen vid de mest framstående universiteten. Om du är nyfiken och uppmärksam – som jag är – får man höra historier som går bortom det vanliga förnuftet.

Man kan få höra folk viska om kvinnan vars cancersvulst krympte ihop och försvann helt under strålningen. Inte förrän efteråt upptäckte läkarna att strålningsmaskinen var trasig. I själva verket hade hon inte fått någon strålning alls, men hon trodde att hon hade fått det. Och det gjorde läkarna också.

Det pratas om kvinnan som fick hjärtinfarkt och därefter genomgick en bypass-operation som resulterade i ett chocktillstånd, vilket i sin tur ledde till total njursvikt, något som normalt anses leda till döden utan behandling. När läkarna erbjöd henne dialys vägrade hon eftersom hon inte ville utsätta sig för fler ingrepp. Under nio dagar tillverkade njurarna ingen urin, men den tionde dagen började hon kissa. Två veckor senare, och utan att ha fått någon medicinsk behandling alls, kunde hon börja träna och motionera igen och hennes njurfunktion var nu bättre än den hade varit före operationen.

Sedan har vi mannen som hade fått hjärtinfarkt och som vägrade genomgå en hjärtoperation, vars ”obotligt” igensatta kransartärer rensades av sig själva när han ändrade sin kost och började träna, göra yoga och meditera varje dag och även började gå i gruppterapi.

En annan patient, som blev inlagd på intensiven och vars organ 15

Medvetandet är starkare än mediciner

höll på att ge upp på grund av lymfcancer i fjärde stadiet, fick en nära döden-upplevelse. Hon upplevde att hon blev ett med ren, villkorslös kärlek och insåg omedelbart att om hon valde att inte gå över till andra sidan så skulle hennes cancer försvinna nästan med detsamma. Mindre än en månad senare tog man prover från hennes lymfkörtlar och fann då inga spår av cancer.

En kvinna bröt nacken. Sedan hon hade kommit in på sjukhus och röntgenbilderna hade bekräftat att hon hade brutit nacken på två ställen, valde hon att avstå från medicinsk behandling och vände sig till en healer i stället, trots läkarnas bestämda invändningar. Utan någon medicinsk behandling kunde hon en månad senare ge sig ut och jogga.

I en berättelse man ofta hör sägs det att en forskare som gjorde försök med ett cellgiftspreparat som gick under benämningen EPOH fick marginellt positiva resultat, medan en annan onkolog fick fantastiskt positiva resultat. Varför? Ryktet säger att han flyttade om bokstäverna i medicinprotokollet när han talade med patienterna. I stället för att injicera dem med EPOH injicerade han dem med HOPE. Eftersom jag har en populär blogg med en stor och hängiven skara med fantastiska läsare från hela världen, får jag höra sådana här saker hela tiden. När jag började berätta de här – efter vad man kan anta – sanna historierna för mina läsare översvämmades min inkorg med e-postmeddelanden som innehöll många fler otroliga historier. En kvinna med ALS reste till healern John of God, och efter det blev hon friskförklarad av sin neurolog. En förlamad man företog en pilgrimsresa till den läkande källan i Lourdes och kunde gå därifrån för egen maskin. En kvinna med äggledarcancer i fjärde stadiet ”bara visste” att hon inte skulle dö, och efter att ha fått hjälp och stöd från sina nära och kära är hon fortfarande vid liv tio år senare. En man, som efter en hjärtinfarkt hade fått veta att han hade igensatta kransartärer, fick höra av läkarna att han skulle dö inom ett år om han inte genomgick en hjärtoperation.

Han tackade nej till operationen och levde sedan tjugo år till. Han 16

Inledning

dog vid 92 års ålder, men inte av hjärtsjukdom.

När jag fick höra talas om de här historierna kunde jag inte bortse från den där gnagande rösten i mitt inre. Det kunde väl knappast vara så att alla de här människorna for med osanning.

Men om de inte talade osanning kunde den enda förklaringen vara att det handlade om något som låg utanför ramarna för det jag hade lärt mig inom den konventionella medicinen.

Det här fick mig att börja fundera. Vi vet att spontana, oförklarliga tillfrisknanden sker ibland. Alla läkare har varit med om det. Vi bara rycker på axlarna och arbetar vidare, oftast med en molande känsla av otillfredsställelse eftersom vi inte kan förklara tillfrisknandet på ett logiskt sätt.

Men innerst inne har jag alltid undrat om det inte är möjligt att kunna styra över den här processen. Om det ”omöjliga” händer en person, finns det då något vi kan lära oss av den här personen?

Finns det några likheter mellan patienterna som lyckas bli friska?

Finns det några sätt att optimera möjligheterna till spontana tillfrisknanden, i synnerhet när det inte finns några effektiva behandlingsmetoder i den vanliga medicinska verktygslådan? Och vad, om något, kan läkarna göra för att underlätta den här processen?

Jag kunde inte låta bli att undra om jag, genom att åtminstone ta möjligheten i beaktande att patienterna själva skulle kunna ha någon kontroll över sitt tillfrisknande, kanske var en oansvarig läkare som bröt mot den heliga läkareden? Men om jag var en god läkare borde jag väl ändå vara beredd att tänka i nya banor för att kunna hjälpa mina patienter på ett bättre sätt?

Trots min nyfikenhet räckte de inspirerande historierna som dryftades i läkarrummen och skickades runt på internet helt enkelt inte till för att övertyga mig. Med min naturvetenskapliga utbildning och min skeptiska inställning behövde jag få riktiga handfasta bevis, men när jag började fråga efter sådana tog det tvärstopp.

Jag gjorde mitt bästa för att undersöka de rykten jag hörde. Jag började be personerna som berättade sina historier för mig att ge mig bevis. Kunde de visa mig mikroskopbilder? Kunde jag få tala 17

Medvetandet är starkare än mediciner

med teknikern som ansvarade för strålningsmaskinen? Kunde jag få se deras journaler?

Jag blev oftast besviken. När jag bad om journaler eller studier som bekräftade historierna ursäktade sig de flesta med att säga saker som: ”Det var så länge sedan.” ”Jag vet att det finns en studie, men jag har inga referenser till den.” ”Min läkare har gått i pension, så jag kan inte förmedla kontakten.” ”De har slängt mina journaler.”

Till och med de fall av självläkning som jag vagt kunde minnas att jag hade sett i början av min läkarbana låg utom räckhåll för mig. Jag hade inte gjort några anteckningar. Jag kunde inte minnas några namn. Jag visste inte hur jag skulle komma i kontakt med de här personerna. Alla mina försök visade sig vara återvändsgränder.

Men ju fler frågor jag ställe online, desto fler historier strömmade det in. När jag började ställa nyfikna frågor till mina läkarvänner, berättade de alla häpnadsväckande historier om oförklarliga spontanläkningar och om patienter som tillfrisknade från ”obotliga” sjukdomar och därmed fick dem som hade ”dödförklarat” dem att framstå som idioter. Men de hade fortfarande inga bevis.

Vid det här laget var jag fascinerad, ja nästan som besatt. Min nyfikenhet fick mig att gräva djupare. Efter hundratals e-postmeddelanden och dussintals samtal började jag tro att något verkligen hände med de patienter som omtalades i esoterisk litteratur och på internet. Det kan vara frestande att avfärda de ofta nästan löjeväckande historierna om patienter som hävdar att de har läkt sig själva. Men om man är en läkare som verkligen vill hjälpa människor att bli friska kan man inte bortse från det man får höra. Ju mer man lyssnar, desto mer börjar man undra vad kroppen egentligen är kapabel till.

De flesta läkare skulle utom höravstånd från sina ofta kritiska och dömande kollegor erkänna följande: innerst inne tror de att läkningsprocessen sker i skärningspunkten mellan mystik och fysiologi, och att kopplingen mellan de två är det mänskliga med18

Inledning

vetandet med dess fantastiska förmågor. Men få vill säga det högt av rädsla för att bli kallade för kvacksalvare.

Sambandet mellan kroppen och medvetandet har de senaste decennierna lyfts fram av olika pionjärer inom den medicinska forskningen. Trots detta har det här synsättet inte gjort några insteg i den traditionella läkarvetenskapen. Som ung läkare tog jag min examen långt efter det att berömda läkare såsom Bernie Siegel, Christiane Northrup, Larry Dossey, Rachel Naomi Remen och Deepak Chopra hade börjat skapa en ökad medvetenhet om sambandet mellan kropp och själ, och man kan tycka att den kunskap de förmedlade borde ha varit en del av min utbildning. Men jag var i stort sett helt obekant med deras budskap ända tills långt efter det att jag var klar med min läkarutbildning. Inte förrän jag hade kommit igång med mina egna efterforskningar började jag läsa deras böcker.

När jag äntligen gjorde det blev jag arg. Hur kom det sig att jag inte kände till de här läkarna som tänkte så fritt och som verkligen hade hjärtat med sig? Och varför var deras böcker inte obligatorisk läsning för studenter och AT-läkare?

Ju mer jag lärde mig, desto argare blev jag, och den passionen förvandlades till en mission som gav bränsle åt flera års efterforskningar och skrivande. Jag började läsa alla böcker jag kunde hitta om psykets och medvetandets betydelse för hälsan. Jag började också blogga, twittra och skriva på facebook om det jag lärde mig, vilket ledde till att jag fick höra ännu fler historier om människor som hade upplevt vad som bara kan beskrivas som medicinska mirakel. Jag var helt fascinerad och uppslukad av ämnet. Men ingenting av det jag fick höra räknades som ”vetenskap”. Jag behövde hitta vetenskapliga bevis för att det inte bara var nonsens.

Alltså fortsatte jag mina efterforskningar, fast besluten att ha ett öppet sinne när jag lärde mig mer om hur medvetandet och psyket kan påverka kroppen. En del av mig var öppen för hela det här området. Rent intuitivt kände jag att det stämde. Men en annan del av mig gjorde våldsamt motstånd. Att tro på den information 19

Medvetandet är starkare än mediciner

jag fick skulle kräva att jag övergav mycket av det jag hade fått lära mig, både av min mycket konservativa läkare till far och av mina lärare på läkarutbildningen.

En av de första böckerna jag läste var Harvard-professorn Anne Harringtons bok, The Cure Within, som gav en historisk överblick över det här området. Efter att ha läst den kände jag mig nästan fysiskt yr i huvudet och fick en orolig känsla inombords. I boken hänvisar hon till fenomenet med medvetandets påverkan på kroppen som att ”kroppen uppför sig dåligt”, med den innebörden att kroppen ibland inte svarar an så som den ”borde”, och att den enda förklaringen på sådana mysterier är medvetandets inverkan.1 Som exempel på kroppar som ”uppför sig dåligt” berättar Anne Harrington om små barn på institutioner som fick sina materiella behov tillgodosedda men som ändå inte utvecklades normalt eftersom de inte fick tillräckligt mycket kärlek. Hon berättar också om 200 fall av blindhet i en grupp kambodjanska kvinnor som av röda khmererna tvingades bevittna hur deras närstående torterades och slaktades. Trots att man i medicinska undersökningar inte kunde hitta något fel på deras ögon, hävdade de att de hade ”gråtit tills de inte kunde se längre”.2 Det var tydligt att något pågick här. Fjärilarna i min mage drev mig till att gräva djupare, och när jag gjorde det ville jag veta ännu mer om hur sådana här saker kunde ske. Vilka bevis hade vi för att medvetandets kraft kunde förändra kroppen? Vilka fysiologiska krafter kunde förklara sådana händelser? Och vad skulle vi kunna göra för att lära oss använda de här läkande krafterna?

Om jag hittade svaren på de här frågorna skulle jag inte bara kunna förstå de häpnadsväckande historierna som människor berättade för mig, utan också syftet med mitt eget liv och min roll som läkare.

Under perioden då jag utforskade sambandet mellan kropp och medvetande funderade jag mycket över min roll i den traditionella medicinen. Efter tjugo år som läkare hade jag blivit desillusionerad över sjukvårdssystemet, som krävde att jag harvade mig igenom 20

Inledning

fyrtio patienter om dagen. Oftast hade jag bara sju och en halv minuter till varje patient, vilket inte gav oss tid att prata ordentligt och än mindre till att få en god kontakt. Det var nära att jag sa upp mig när en av mina gamla patienter berättade för mig att hon hade tänkt ta upp ett känsligt hälsoproblem som hon hade undanhållit för mig. I flera dagar hade hon med sin mans hjälp repeterat in vad hon skulle säga. Men när det var dags för henne att lätta sitt hjärta hade jag stått där med handen på dörrhandtaget till undersökningsrummet. Hon berättade att jag var okammad i håret och klädd i smutsiga och hafsiga sjukhuskläder. Hon misstänkte att jag hade varit uppe hela natten och förlöst spädbarn – och det hade jag säkert. Hon förstod att jag förmodligen var väldigt trött, men hon bad ändå för sitt inre att jag skulle röra vid hennes arm, be henne sitta ner på pallen bredvid henne och bemöta henne med så mycket värme och närvaro att hon kunde känna sig trygg att prata om det som bekymrade henne.

Men i stället, berättade hon, var jag tom i blicken och verkade mer som en robot som var alltför upptagen för att släppa dörrhandtaget.

När jag läste det brevet fick jag en klump i halsen, kände en hickning i bröstet och visste i mitt hjärta att den här sortens sjukvård inte var vad som hade lockat mig till läkaryrket. Jag hade känt mig kallad på samma sätt som somliga kände sig kallade att bli präster, inte för att göra standardiserade hälsokontroller och skriva ut recept på löpande band som om jag var en maskin, utan för att hjälpa människor att bli friska. Det som hade lockat mig att bli läkare var min önskan om att beröra människors hjärtan, hålla patienterna i handen, ge tröst mitt i lidandet, om möjligt hjälpa dem att bli friska och att lindra känslan av ensamhet och misströstan när ett tillfrisknande inte var möjligt.

Om jag tappade bort allt det, då hade jag förlorat allt. Varje dag av mitt arbete som läkare tärde på min integritet. Jag visste vilken slags omvårdnad som jag innerst inne ville ge, men jag kände mig oförmögen att skapa den kontakt med mina patienter 21

Medvetandet är starkare än mediciner

som jag längtade efter. Jag kände mig som ett offer för politiska beslut, risken för felbehandlingstvister samt lönsamhetskraven i sjukvårdssystemet och läkemedelsindustrin och liknande faktorer som ökade klyftan mellan mig och mina patienter.

Jag kände mig som en lättköpt svikare och bedragare, som en billig plastkopia av den läkare jag drömde om att bli när jag var en idealistisk läkarstuderande. Men vad hade jag för alternativ?

Jag var ensamförsörjare i min familj, hade ansvar för att betala tillbaka mina egna och min mans studieskulder, betala av på våra huslån och spara till min nyfödda dotters collegestudier. Att säga upp mig från mitt arbete var inte att tänka på.

Sedan dog min hund, min kärnfriska lillebror drabbades av fullständig leversvikt som en sällsynt biverkning av vanlig antibiotika och min älskade pappa gick bort i hjärntumör – allt inom loppet av två veckor.

Det blev droppen som fick bägaren att rinna över.

Utan varken reservplan eller trygghetsnät lämnade jag läkar­ jobbet och tänkte aldrig komma tillbaka. Vi sålde huset, jag tömde mitt pensionskonto och vi flyttade ut på landet för att leva ett enkelt liv. Utifrån mitt nya perspektiv betraktade jag min läkar­ utbildning och mitt arbete som läkare som ett enda stort misstag, och jag planerade att i stället bli konstnär och författare på heltid.

Vid det här laget hade jag tappat kontakten med vad jag hade kommit till jorden för att göra. Jag ägnade några år åt att blogga, skriva böcker och måla tavlor, men inget av det kändes lika angeläget för mig som det kall som hade lett mig till läkarutbildningen. Något i min själ längtade fortfarande efter att hjälpa andra människor. Att måla och skriva kändes för ensamt, ja till och med för själviskt, eftersom jag hängav mig åt ett kreativt skapande som jag visserligen älskade men som samtidigt hindrade mig från att fullfölja mitt kall.

Under flera månader kunde jag knappt sova en blund, och när jag äntligen somnade drömde jag att jag hjälpte sjuka patienter, satt vid deras sängar och lyssnade på deras berättelser utan att 22

Inledning

titta på klockan eller ha handen på dörrhandtaget. Jag vaknade med tårarna rinnande utmed kinderna, som om jag sörjde en del av min själ.

2009 började jag blogga om vad jag saknade med läkarjobbet, vad jag älskade med det och vad som ursprungligen hade lett mig till att bli läkare. Jag skrev om hur jag betraktade läkaryrket som en form av andligt utövande som man aldrig riktigt blir fullärd i, och att man kan praktisera medicin ungefär som man praktiserar yoga eller meditation. Jag skrev om hur relationen mellan läkare och patient är helig när den betraktas med den vördnad och respekt som den förtjänar, och hur mycket jag längtade efter att återskapa den sortens relation. Jag skrev om hur sårad jag hade blivit av att arbeta som läkare inom den traditionella vården, och hur jag i min tur oavsiktligt hade sårat andra.

Patienter och vårdpersonal inom alla kategorier började skicka sina berättelser till mig och postade kommentarer på min blogg. I och med det började någonting i mig vakna till liv, och det kändes som en möjlighet att få vara till hjälp. Den grupp människor jag drog till mig började läka mig.

Ungefär vid den här tiden började häpnadsväckande berättelser om människor som läkte sig själva från obotliga sjukdomar strömma in från hela världen. Trots att jag till en början kände stort motstånd mot att dras in i medicinens värld igen, märkte jag hur jag blev allt mer fascinerad av samtalen som pågick på min blogg.

Jag sökte inte efter en väg tillbaka till arbetet som läkare. De första åren, när tecknen från universum började peka på att jag skulle återvända till mitt kall som läkare, skakade jag bara på huvudet och gav mig av åt motsatt håll.

Men ett kall har en märklig benägenhet att återkomma. Vi väljer inte vårt kall. Det väljer oss. Du kan säga upp dig från jobbet, men du kan inte lämna ditt kall.

Det ena sammanträffandet efter det andra ledde mig längs en oplanerad, otrampad väg som ledde mig mot min heliga graal.

Böcker föll ner från sina hyllor. Läkare dök upp på min väg med 23

Medvetandet är starkare än mediciner

budskap till mig. Människor som jag hade kontakt med på nätet skickade mig artiklar. Oinbjudna visioner dök upp som filmer på min näthinna medan jag var ute och vandrade. Drömmar dök upp. Lärare ringde.

Jag började vakna upp från den djupa bedövning som min läkar­ utbildning och alla års arbete som läkare hade inneburit, och från mitt omtöcknade tillstånd började jag så småningom komma till klarhet. Den ena frågan ledde till den andra, och innan jag visste ordet av hade jag börjat söka bland mängder av vetenskapliga artiklar för att försöka lista ut vad som händer i kroppen när medvetandet är sunt och varför vi blir sjuka när medvetandet är osunt. Jag insåg att jag inte behövde beställa labbtester, skriva ut läkemedel eller göra kirurgiska ingrepp för att kunna göra nytta som läkare. Jag förstod att jag skulle kunna hjälpa ännu fler genom att avslöja sanningen om hur människor kan läka sig själva.

Vad som följde blev en djupdykning in i den moderna medicinens evangelier, det vill säga den medicinska litteraturen med dess vetenskapliga artiklar. Jag sökte efter vetenskapliga bevis på att det är möjligt att läka sig själv i tidskrifter som New England Journal of Medicine och Journal of the American Medical Association. Vad jag upptäckte förändrade mitt liv för alltid, och min förhoppning är att det också kommer att förändra ditt och dina nära och käras liv.

I den här boken redogör jag för min upptäcktsfärd och berättar om de forskningsresultat som jag upptäckte och som förändrade hela mitt synsätt på hur läkarvård bör ges och tas emot. När jag hade tagit del av de här artiklarna och resultaten visste jag att jag aldrig mer skulle kunna blunda för dessa fakta.

Finns det då några vetenskapliga data som stödjer alla till synes mirakulösa berättelser om självläkning? Det kan du ge dig på! Det finns bevis för att man radikalt kan förändra kroppens fysiologi bara genom att förändra sina tankar och känslor. Det finns också bevis för att man kan göra sig själv sjuk när man tänker ohälsosamma tankar. Och det är inte bara något mentalt. Det är fysio24

Inledning

logiskt. Hur går det till? Bekymra dig inte. Jag kommer också att förklara hur ohälsosamma tankar och känslor kan orsaka sjukdom och hur hälsosamma tankar och känslor kan hjälpa kroppen att reparera sig själv.

Men det finns mer. Det finns bevis för att läkare kan underlätta sina patienters tillfrisknande, inte så mycket genom behandlingen de ger utan genom den auktoritet patienterna tillskriver dem. Det finns också bevis för att en viss faktor förvånansvärt nog kan gynna din hälsa mer än att sluta röka, att något du har sett som orelaterat till den fysiska kroppens hälsa kan öka din livslängd med mer än sju år, att en lustig detalj drastiskt kan minska antalet läkarbesök du behöver gå på, att en positiv förändring i din attityd kan göra att du lever tio år längre, att en viss arbetsvana kan öka din risk för att dö i förtid samt att en behaglig aktivitet som du kanske aldrig har förknippat med hälsa drastiskt kan minska risken för hjärtsjukdom, stroke och bröstcancer.

Det här är bara några få av de vetenskapligt bevisade fakta som jag berättar om i den här boken och som radikalt har förändrat min syn på läkarvetenskapen.

Den här boken är indelad i tre delar. I del ett argumenterar jag för att medvetandet besitter kraften att förändra kroppen fysiologiskt genom en kraftfull kombination av positiva övertygelser och stärkande omvårdnad från rätt sorts vårdgivare. I del två kommer jag att visa dig hur medvetandet kan förändra kroppens fysiologi utifrån de livsval du gör, däribland de relationer du väljer att odla, ditt sexliv, det arbete du gör, dina ekonomiska val, hur kreativ du är, om du är optimist eller pessimist, hur glad och lycklig du är samt hur du tillbringar din fritid. Jag kommer också att lära dig ett värdefullt redskap som du kan använda var som helst – ett redskap som kan rädda ditt liv.

Allt det här förbereder dig för del tre, där jag introducerar en ny och radikal modell för hälsa och vägleder dig igenom de sex stegen till att läka dig själv. När du har läst ut den här boken kommer du att ha ställt din egen diagnos, skrivit ut ditt eget recept 25

Medvetandet är starkare än mediciner

och skapat en klar och tydlig handlingsplan för att göra din kropp redo för mirakel.

Kom ihåg att de tips jag ger dig inte bara är till för sjuka människor utan också för friska människor som är intresserade av att förebygga sjukdom. Jag vill inte att du ska vänta tills kroppen börjar skrika åt dig i form av en livshotande sjukdom. I stället vill jag lära dig hur du kan lyssna på kroppens viskningar: de är prövo­stenarna på din väg till optimal hälsa som leder dig bort från det som predisponerar dig för sjukdom och i stället leder dig mot det som enligt vetenskapliga bevis kommer att resultera i bättre hälsa och ett längre liv.

Det jag snart ska avslöja kommer kanske som en överraskning för dig, och kanske kan det till och med kännas lite hotfullt. Men var snäll och gör din kropp en tjänst medan du läser den här boken genom att försöka ha ett öppet sinne och vara villig att förändra ditt sätt att se på din kropp och din hälsa. Det jag snart ska berätta för dig kommer att utmana dina gamla föreställningar, knuffa dig ut ur bekvämlighetszonen och få dig att undra om jag har hittat på alltsammans. Men jag lovar och svär att så inte är fallet. Genom hela boken gör jag mitt bästa för att underbygga det som kan verka som extrema påståenden med vetenskapliga referenser.

Eftersom jag vet att det jag berättar i den här boken kommer att få många läsare att höja på ögonbrynen har jag skrivit den just för dem som är skeptiska, precis som jag själv var. Jag har strukturerat boken för att vägleda dig genom mina argument som om jag skulle övertyga en jury bestående av kritiska läkarkollegor. Men det är inte så mycket läkarna som jag försöker övertyga. Naturligtvis hoppas jag att de ska lyssna, för om de gör det kommer den moderna sjukvården som vi känner den att förändras för alltid.

Först och främst har jag skrivit den här boken för dig – för alla människor som någonsin har varit sjuka, för alla som har älskat någon som har haft en sjukdom, och för alla som vill förebygga sjukdom. Det är er jag längtar efter att hjälpa, för i mitt hjärta längtar jag efter att få ett slut på lidandet och hjälpa er att optimera 26

Inledning

era möjligheter att leva ett långt liv med hälsa och vitalitet. Det var den missionen som från början var mitt kall till att bli läkare.

Medan du läser vill jag bara be om att du stannar kvar med mig. Ge mig en chans att öppna ditt sinne på samma sätt som mina egna mentala murar revs. Låt mig hjälpa dig att läka dina tankar så att kroppen kan följa efter. Och ge dig själv tillåtelse att släppa taget om förlegade föreställningar om hälsa och sjukvård. Vi står på tröskeln till en ny era inom medicinen. Ta mig i handen och följ med på upptäcktsfärd!

27

DEL ETT TRO DIG FRISK

Kapitel 1 DEN CHOCKERANDE SANNINGEN OM DINA FÖRESTÄLLNINGAR KRING HÄLSA ”Det vi är i dag kommer från våra tankar i går, och våra nuvarande tankar bygger vårt liv i morgon: vårt liv är medvetandets skapelse.”

– dhammapada

I en fallstudie som gjordes 1957 berättade dr Bruno Klopfer (uppfinnaren av det psykologiska Rorschach-testet där klienten får tolka innebörden i en bild av en bläckplump) om dr Philip West och hans patient herr Wright. Dr West behandlade herr Wright, som hade en långt gången cancer av typen lymfosarkom. Alla behandlingar hade misslyckats och tiden höll på att rinna ut. Herr Wrights hals, bröstkorg, mage, armhålor och ljumskar var fulla av tumörer stora som apelsiner, mjälten och levern var förstorade och cancern gjorde att bröstkorgen fylldes med två liter mjölk­aktig vätska varje dag, som man var tvungen att tappa ut för att han skulle kunna andas. Dr West trodde inte att herr Wright skulle överleva längre än en vecka till.

Men herr Wright ville så förtvivlat gärna leva, och han satte sitt hopp till en ny och lovande medicin, Krebiozen. Han bönade och 31

Medvetandet är starkare än mediciner

bad sin läkare att behandla honom med den nya medicinen, men den gavs endast i medicinska försök till patienter som man ansåg hade minst tre månader kvar att leva. Herr Wright var alltför sjuk för att få vara med i försöken.

Men han gav inte upp. Eftersom han visste att medicinen exi­ sterade och eftersom han var övertygad om att den var hans mirakelkur, tjatade han så mycket att dr West till slut gav med sig och injicerade honom med Krebiozen. Dr West gav den här behandlingen en fredag, men innerst inne trodde han inte att herr Wright skulle överleva helgen.

Följande måndag upptäckte dr West till sin stora förvåning att hans patient hade stigit upp ur sängen och var uppe och gick. Enligt dr Klopfer hade herr Wrights tumörer ”smält som snöbollar på en varm spis” och hade nu minskat till halva storleken. Tio dagar efter den första dosen Krebiozen lämnade herr Wright sjukhuset, till synes helt fri från cancer.

Herr Wright mådde prima och hyllade Krebiozen som en mirakelkur under två månaders tid, ända tills de vetenskapliga rapporterna kom ut där man konstaterade att Krebiozen inte tycktes ha någon verkan. Herr Wright, som litade fullständigt på de vetenskapliga rapporterna, föll in i en djup depression och cancern kom tillbaka.

Den här gången bestämde sig dr West, som verkligen ville hjälpa sin patient, för att vara lite lurig. Han berättade för herr Wright att en del av de första leveranserna av medicinen hade blivit dåliga under transporten, så att de hade blivit mindre effektiva, men att han hade fått tag i en ny omgång med högkoncentrerat, absolut rent Krebiozen, som han kunde ge honom. (Naturligtvis var det här en ren lögn.)

Därefter injicerade dr West herr Wright med destillerat vatten.

Och något till synes mirakulöst hände – igen. Tumörerna smälte bort, vätskan i bröstkorgen försvann och herr Wright mådde bra i två månader till.

Därefter förstörde det amerikanska läkarförbundet alltsammans 32

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

genom att tillkännage att en landsomfattande studie av Krebiozen hade visat att medicinen var helt verkningslös. Den här gången tappade herr Wright all tilltro till sin behandling. Cancern kom genast tillbaka och han dog två dagar senare.1 När jag läste det här tänkte jag javisst, säkert. Det kunde väl ändå inte vara möjligt. Hur kunde cancertumörer ”smälta som snöbollar” bara av en injektion med vatten? Om fallstudien var sann och något så enkelt kunde få cancer att försvinna, varför vandrade inte onkologerna runt på avdelningarna och injicerade patienter med långt framskriden cancer med vatten? Om de inte hade något att förlora, vad skulle det kunna göra för skada?

Alltsammans verkade osannolikt, så jag fortsatte söka. Om det låg någon sanning i den här historien borde det finnas liknande fallstudier i den medicinska litteraturen.

Ett annat fall som rapporterades i Journal of Clinical Investigations handlade om en patient som led av starkt illamående och kräkningar. Med hjälp av instrument mätte man sammandragningarna i hennes magsäck, som visade på ett kaotiskt mönster som stämde in på hennes diagnos. Sedan erbjöds hon en ny, magisk och oerhört kraftfull medicin, som läkarna lovade skulle bota hennes illamående.

Inom några minuter försvann illamåendet och instrumenten visade att magen fungerade normalt igen. Men läkarna hade ljugit.

I stället för en ny och kraftfull medicin hade patienten fått extrakt av kräkrot, en växt som var känd för att framkalla kräkningar, inte förhindra dem.

När den här illamående patienten var övertygad om att hennes symtom skulle försvinna försvann både illamåendet och sammandragningarna i magsäcken, trots att kräkroten borde ha gjort dem värre.2 Jag satt där och kliade mig i huvudet. Märkligt, men det bevisade ju ingenting.

33

Medvetandet är starkare än mediciner

Den läkande kraften i falska operationer Kort därefter snubblade jag över en artikel i New England Journal of Medicine som handlade om dr Bruce Moseley, en ortopedkirurg som var känd för operationerna han utförde på människor med svåra knäsmärtor. För att bevisa hur effektiva hans knäoperationer var utformade han en mycket snillrik kontrollerad studie.

Patienterna i en av grupperna i studien fick genomgå dr Moseleyes berömda operation. I den andra gruppen gjorde man en omständlig låtsasoperation, under vilken patienterna sövdes ner och tre snitt lades på samma ställen som i den riktiga operationen, och patienterna fick sedan se en förinspelad film som visade någon annans operation. Dr Moseley skvätte till och med ut en massa vatten för att det skulle låta likadant som under den riktiga sköljningsproceduren. Och sedan sydde han ihop knäet igen.

Som förväntat upplevde en tredjedel av patienterna som hade fått den riktiga operationen att smärtorna i knäet försvann. Men vad som verkligen chockade forskarna var att de som hade fått låtsasoperationen fick samma resultat. I själva verket var det så att de som fått låtsasoperationen under en period hade mindre knäsmärtor än de som fått den riktiga operationen, förmodligen för att deras knän inte hade utsatts för samma trauma som i den riktiga operationen.3 Vad tyckte dr Moseleyes patienter om resultaten av studien?

En krigsveteran från första världskriget som fick positiva resultat av dr Moseleys låtsasoperation sa: ”Operationen gjordes för två år sedan och jag har inte haft ont i knäet sedan dess. Nu fungerar det lika bra som mitt andra knä.”4 Den här studien träffade mig mitt i magen.

Herr Wright och kvinnan som fick kräkrot var bara enstaka fallstudier, och eftersom det är välkänt att fallstudier kan ge snedvridna resultat anses de inte vara helt tillförlitliga. De kriterier jag hade fått lära mig använda för att bedöma vetenskapliga data är att en studie ska vara gjord med randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska försök och vara publicerad i en 34

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

vetenskaplig tidskrift, vilket innebär att den har blivit granskad av experter på området.

Dr Moseleys studie, som byggde på randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska försök – och som hade publi­ cerats i en av världens mest ansedda medicinska tidskrifter – visade att en betydande andel av patienterna upplevde att knäsmärtan försvann enbart därför att de var övertygade om att de hade fått en knäoperation.

Det var det första beviset jag hittade som tveklöst visade mig att en övertygelse – något som bara sker i medvetandet – kunde lindra ett verkligt, konkret symtom i kroppen. Dr Moseleys studie ledde mig till att börja utforska placeboeffekten, denna mystiska, kraftfulla, tillförlitliga och reproducerbara effekt som vissa patienter upplever när de får en låtsasbehandling som en del i ett kliniskt försök.

Den kraftfulla placeboeffekten Liksom alla naturvetare hade jag länge känt till placeboeffekten.

Låtsasbehandlingar som sockerpiller, injicieringar med saltlösning och fejkade operationer används rutinmässigt i moderna kliniska försök för att avgöra om en viss medicin, operation eller behandling verkligen är effektiv. Termen placebo, som på latin betyder ”jag ska behaga”, dök upp i den medicinska yrkesjargongen för evigheter sedan som en term för overksamma behandlingar som traditionellt gavs till neurotiska patienter för att göra dem nöjda.

Läkarna har dock sedan urminnes tider föreskrivit behandlingar utan några kliniska bevis för att behandlingen i sig verkligen fun­ gerar. Förr var det ingen som ifrågasatte de läkemedel och behandlingar som läkarna föreskrev, och ingen gjorde några studier för att bevisa om de fungerade. Läkarna blandade helt enkelt ihop ett tonikum och utfärdade en dosering, och patienterna blev bättre. Åtminstone blev många av dem det. Eller också skar läkaren upp 35

Medvetandet är starkare än mediciner

en patient, gjorde en operation och symtomen förbättrades, eller också gjorde de inte det.

Det var inte förrän i slutet av 1800-talet som idén att använda placebo i den kliniska forskningen började ta fart. År 1955 publicerade Journal of the American Medical Association en banbrytande artikel av dr Henry Beecher med titeln ”The Powerful Placebo”, där han hävdade att om man gav människor mediciner så blev många bättre. Men om man gav dem rent saltvatten eller någon annan overksam ingrediens, så skulle cirka en tredjedel av dem också bli friska, inte bara som en subjektiv upplevelse utan på verkliga, fysiologiska sätt som skulle kunna påvisas i kroppen.5 Plötsligt blev begreppet ”placeboeffekten” vardagsmat i den moderna medicinen och de moderna kliniska försöken såg dagens ljus. Nu måste alla välgjorda studier bevisa att den läkande effekten av den medicin eller operation som testas är större än placebo­ effekten. Om man kan visa att en medicin eller operation är mer effektiv än placebo, så anses den vara ”effektiv”. Om inte kommer FDA, det amerikanska läkemedelsverket, förmodligen inte att godkänna medicinen, operationen kommer inte att användas och behandlingen kommer att avfärdas som ineffektiv, precis som dr Moseleys operation. Att föreskriva behandlingar som inte visar sig vara bättre än placebo anses gå emot den evidensbaserade medi­ cinens principer. Det här är vad som skiljer de riktiga läkarna från kvackarna.

Det var i alla fall vad jag hade fått lära mig.

Men jag hade mina funderingar. Vad exakt är placeboeffekten? Innan jag påbörjade mina efterforskningar hade jag egentligen aldrig funderat närmare över saken. Vi vet alla att människor som deltar i kliniska försök blir bättre när de får behandling med enbart sockerpiller. Men varför?

Det var här jag insåg att jag hade hittat själva den springande punkten i mitt sökande efter bevis för att medvetandet kan påverka kroppen. Om en viss andel av patienterna i kliniska försök blir bättre bara för att de är övertygade om att de får ett riktigt läke36

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

medel eller en riktig operation, måste det vara så att den förbättring som sker enbart framkallas av medvetandet. Den här insikten ställde verkligen saker och ting på huvudet.

Bevis för att positiva övertygelser kan lindra symtom Jag gav mig i kast med de medicinska tidskrifterna igen på jakt efter fler bevis för att övertygelsen om att kroppen får en medicin eller en operation är tillräcklig för att åstadkomma en äkta och verklig symtomlindring. Jag upptäckte att nästan hälften av astmapatienterna får symtomlindring när de använder en fejkad inhalator eller får akupunktur på låtsas.6 Cirka 40 procent av en grupp människor som lider av huvudvärk upplever lindring när de får placebo.7 Hälften av dem som har kolit mår bättre efter behandling med placebo.8 Mer än hälften av en grupp patienter som lider av magsårsrelaterad smärta upplever att smärtan försvinner när de får placebo.9 Fejkad akupunktur minskar värmevallningar med nästan hälften (riktig akupunktur hjälper bara en fjärdedel av patienterna). Så mycket som 40 procent av patienter som lider av infertilitet blir gravida när de tar en fejkad ”fertilitetsmedicin”.10 Faktum är att när man jämför placebo med morfin, så är placebo nästan lika effektivt när det gäller att behandla smärta.11 Ett flertal studier visar också att nästan alla positiva effekter som patienter upplever som ett resultat av antidepressiva mediciner kan tillskrivas placeboeffekten.12 Det är inte bara piller och injektioner som gör underverk när det gäller symtomlindring. Som bevisades av dr Moseleys studie av knäoperationer, kan fejkade operationer vara ännu mer effektiva. Förr ansågs ligering av den inre bröstartären som en standardbehandling vid kärlkramp. Tanken var att om man blockerade blodflödet genom den artären så ökade blodflödet till hjärtat, vilket skulle lindra de symtom som patienterna upplever när de inte får tillräckligt med blod till hjärtat. Kirurgerna gjorde sådana här 37

Medvetandet är starkare än mediciner

operationer i årtionden, och så gott som alla patienter upplevde en förbättring av symtomen.

Men uppstod den verkligen genom ligeringen av den inre bröst­ artären? Eller svarade kroppen an på patienternas övertygelse om att operationen skulle vara till hjälp?

För att försöka ta reda på det gjordes en studie där man jämförde patienter med kärlkramp som fick den inre bröstartären ligerad, med patienter som fick genomgå en operation där ett snitt lades på bröstet men där artären inte ligerades.

Vad hände? 71 procent av patienterna som fick den fejkade operationen blev bättre, medan bara 67 procent av de som fick den riktiga operationen upplevde en förbättring.13 Ligeringen av den inre bröstartären är numera förpassad till den medicinska litteraturen.

Resultaten jag samlat in var imponerande, men jag undrade om de inte hade varit ännu mer imponerande om avsikten i de kliniska försöken inte hade varit att minimera placeboeffekten. Om forskarna hade betraktat placeboeffekten som ett positivt fenomen, något att omfamna och använda på ett konstruktivt sätt, hade vi kanske fått se ännu högre procentandelar. Men det är inte det fokus som de flesta forskare har. Tvärtom gör de medicinska forskarna och försökssamordnarna (som oftast arbetar på uppdrag av läkemedelsbolagen) sitt bästa för att minimera placeboeffekten.

När allt kommer omkring utgör alla patienter som blir bättre av placebo ett hinder för att läkemedlet i fråga ska bli godkänt för att säljas på marknaden. För att sålla bort de patienter som anses ha ”extrema placeboresponser” inleds numera många randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade studier av nya läkemedel i själva verket ofta av en ”bortsorteringsfas”, där alla deltagare får ta en verkningslös tablett och de som reagerar positivt på den tas bort från studien.

Om majoriteten av de forskare som arbetar med att ta fram nya läkemedel inte fick betalt av läkemedelsindustrin hade vi förmodligen fått se ännu högre placeboresponser i de kliniska försöken.

38

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

Svarar alla på placeboeffekten?

Medan jag funderade över placeboeffekten började jag tvivla på om jag själv någonsin skulle svara positivt på placebo om jag deltog i ett kliniskt försök. När allt kommer omkring är jag ju läkare. Jag har själv arbetat med forskning och kliniska försök. Jag är ganska smart och är inte så lätt att lura, och jag tror att jag helt enkelt skulle veta om jag fick den riktiga behandlingen eller inte. Om jag misstänkte att jag fick ett placebopreparat borde det naturligtvis innebära att den inte hade någon effekt på mig, eller hur?

Jag började undra om vissa typer av patienter är mer mottagliga för placeboeffekten än andra? Kunde det finnas några data som tyder på att det finns en klassisk profil för personer som svarar bra på placebo? Finns det några personlighetsdrag eller intelligensmått som kan förutsäga vilka som blir bättre när de får sockerpiller? Är det så att människor med hög IQ svarar sämre på placebo? Är vissa människor helt enkelt mera godtrogna?

Det visade sig att man har gjort studier om precis de här sakerna.

Forskarna postulerade inledningsvis att de som svarade på placebo skulle ha lägre IQ eller vara mer ”neurotiska”. Vad man upptäckte var dock att så gott som alla under rätt omständigheter kan förmås att svara på placebo. Vi är alla mottagliga, även läkare och forskare. Vissa studier tyder faktiskt på att människor med högre IQ är ännu mer mottagliga för placebo.

Jag tolkade det här som goda nyheter, för om det är sant att våra positiva övertygelser verkligen kan läka kroppen har alla lika stora möjligheter att dra nytta av detta fenomen. Det är inte bara godtrogna människor som kan bli friska med hjälp av sina övertygelser, utan också smarta typer som du själv. Är placeboeffekten något som bara sker i medvetandet?

I takt med att mina efterforskningar fortskred fick jag allt svårare att greppa det jag fick veta. Det stod klart att bevisen jag samlade in såg lovande ut. När patienterna – inte bara de godtrogna, utan 39

Medvetandet är starkare än mediciner

alla – tror på att de kommer att bli friska, så upplever en stor andel av dem också kliniska förbättringar.

Men det här tillfredsställde inte riktigt mitt nyfikna sinne. Jag kunde ju hävda att symtomlindringen bara sker i huvudet. Vad är smärta när allt kommer omkring, om inte något som uppfattas av medvetandet? Vad är depression, om inte ett mentalt tillstånd? Även med mer påtagliga sjukdomar såsom astma och kolit kunde det kanske vara så att det bara känns som att man kan andas lättare eller att man bara tror att de matsmältningsrelaterade symtomen har minskat. Kanske är det så att den mentala perceptionen har förändrats men att kroppen inte uppvisar något mätbart fysiologiskt gensvar? Man kanske bara tror att den gör det, och att det i sig räcker för att man ska må bättre.

Om det är sant att medvetandet kan läka kroppen måste det finnas något sätt att påvisa att kroppen svarar på medvetandets signaler, inte bara med en upplevd symtomlindring utan också på fysiologiska sätt som går att mäta. Nästa fas av mina efterforskningar ledde mig till att söka bevis för att alltsammans inte bara sitter i huvudet, utan att våra övertygelser faktiskt kan påverka kroppens fysiologi.

Med alla de hundratals och tusentals placebokontrollerade försök som har publicerats var det ingen liten uppgift att försöka få svar på min fråga, men mest för att man i många av studierna jag träffade på hade bedömt symtom som är svåra att kvantifiera såsom huvudvärk, ryggsmärta, depression och minskad sexlust.

När patienterna upplever en lindring av symtomen är det till stor del en subjektiv bedömning. Det finns inga objektiva mätningar som kan bevisa att det som patienterna rapporterar är sant.

Till slut hittade jag dock bevis för att verkliga fysiologiska förändringar faktiskt sker i kroppen som gensvar på placebo, åtminstone hos en viss procentandel. Med hjälp av placebo kan flintskalliga få hår igen, blodtrycket kan sjunka, vårtor kan försvinna, sår kan läka, magsyran kan minska, tarminflammation kan lindras, kolesterolhalten kan sjunka, käkmusklerna kan slappna av och 40

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

svullnad kan försvinna efter en tandoperation, dopaminnivån i hjärnan kan stiga hos patienter med Parkinsons sjukdom, de vita blodkropparna blir mer aktiva och röntgenbilder av hjärnan hos patienter som upplever smärtlindring visar på en ökad aktivitet.14 De här upptäckterna övertygade mig. Placeboeffekten förändrar inte bara hur vi känner oss, den påverkar också kroppen på en biokemisk nivå. Nu började det bli riktigt intressant.

Jag insåg att placeboeffektens biokemiska påverkan på kroppen medför att vår nuvarande sjukdomsmodell kan ifrågasättas. Men innan jag tog några stora och avgörande kliv i den riktningen ville jag undersöka om det kunde finnas andra förklaringar på varför människors kroppar svarade både med symtomlindring och mätbara fysiologiska förändringar när de behandlades med placebo.

Var det verkligen bara de positiva övertygelserna som framkallade alla de här förändringarna i kroppen, eller fanns det också andra faktorer som påverkade patienternas resultat? Nästa fas av mina efterforskningar ledde mig in på några olika teorier.

Fem förklaringar av placeboeffekten När kliniska forskare talar om placeboeffekten syftar de egentligen på en hel serie av händelser som inträffar när man tar in människor i en klinisk miljö, erbjuder dem en behandling som de vet kan vara antingen den behandling man undersöker eller placebo, och ägnar dem uppmärksamhet under en viss bestämd tidsperiod. Låt oss klargöra vilka de här fem förklaringarna är, så att vi använder rätt ord och termer.

Den mest uppenbara förklaringen – och den som vi gärna vill tro på – är att patienterna upplever symtomlindring och får fysiologiska förändringar för att de tror att det är vad som kommer att ske. I och med de etiska regler som gäller i fråga om informerat samtycke är patienterna medvetna om att de kan få placebo, men många patienter i placebogruppen tror ändå att de får den riktiga medicinen även när så inte är fallet och förväntar sig då att bli 41

Medvetandet är starkare än mediciner

friska. Med andra ord leder en förväntan om tillfrisknande till att de börjar må bättre.15 Men positiva övertygelser kanske inte är den enda faktorn som bidrar till kroppens respons. Den andra förklaringen till att människor kan bli bättre är klassisk betingning. Vi känner alla till Pavlovs klassiska hundexperiment. Det var inte bara så att Pavlovs hund fick en ökad salivbildning som gensvar på hundgodiset, utan samma sak skedde när han hörde tonen som åtföljde det. Det kan vara så att placeboeffekten fungerar på ett liknande sätt. Om man är van vid att få en riktig medicin från en person klädd i vit rock och sedan bli bättre, kanske man har blivit betingad till att må bättre bara genom att få ett sockerpiller av en sjukvårdsklädd person.16 Om det här spelar in stödjer det fortfarande tanken att medvetandet kan läka kroppen, eftersom klassisk betingning visar på en tydlig koppling mellan medvetande och kropp.

Den tredje förklaringen är att patienterna som deltar i kliniska försök får ett känslomässigt stöd. Harvardprofessorn Ted Kaptchuk, som forskar om placeboeffekten, hävdar ofta i sina artiklar och intervjuer att omsorg och omvårdnad av en respekterad auktoritetsperson kan tillskrivas en lika stor del av placeboeffekten som en positiv övertygelse, om inte mer. En patient i ett kliniskt försök får uppmärksamhet, stöd och ibland också läkande beröring, som ofta ges av en auktoritetsperson klädd i vit rock, en symbol som har kommit att representera hälsa och läkning. Vi vill alla bli sedda, hörda och till och med älskade, och det i sig kan lindra symtom och stimulera till positiva fysiologiska förändringar, återigen på grund av kopplingen mellan medvetande och kropp.

Den fjärde förklaringen till att människor svarar an på placebo är att även om man i de flesta studier försöker sortera bort patienter som på eget initiativ genomgår annan behandling, kan det vara så att en andel av patienterna i de kliniska försöken ändå i smyg söker annan behandling som kan inverka på resultaten. Om någon i placebogruppen blir bättre är det möjligt att den behandling som han eller hon har fått i hemlighet är orsak till förbättringen.

42

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

Den femte och sista förklaringen är att några patienter kan bli bättre för att sjukdomen försvinner av sig själv. När allt kommer omkring är kroppen en självläkande organism som ständigt strävar efter homeostas. Även om man stängde in patienterna i ett mörkt rum utan någon behandling eller personlig uppmärksamhet, skulle en viss andel av dem ändå kunna bli bättre. Även om det råder delade meningar, finns det somliga forskare som tror att fenomenet med spontanläkning är den enda förklaringen till placebo­effekten.

Dr Asbjørn Hróbjartsson och dr Peter Gøtzsche hävdar i sin artikel ”Är placebo verkningslöst?” som publicerats i New England Journal of Medicine att vi inte kan påvisa en tydlig och renodlad placebo­ effekt om inte studien också innefattar en grupp som inte får någon behandling alls, varken med läkemedel eller sockerpiller (vilket de flesta studier inte gör).17 I sin egen forskning fann de föga bevis för någon meningsfull placeboeffekt när de studerade grupperna som inte fick någon behandling, vilket tyder på att det varken var positiva övertygelser eller omsorg och omvårdnad som låg bakom tillfrisknandet utan att det snarare handlade om sjukdomens naturliga förlopp.18 Andra kritiserar dock den här studien på grund av brister i deras tillvägagångssätt och hävdar att om man jämför placebogrupper från väldigt olikartade studier om helt olika slags sjukdomar, så är det ungefär som att jämföra äpplen och päron, vilket gör att tolkningen av resultaten kan bli missvisande.19 Hur det än är med den saken kan spontana tillfrisknanden skapa oreda i kliniska studier – och de sker även i frånvaro av placebo.

Men innebär inte det ett ännu starkare stöd för argumentet att kroppen är gjord för att reparera sig själv? Om en stor andel av patienterna som inte får någon behandling också blir friska, bevisar inte det att kroppen kan läka sig själv? Även om vi roade oss med att påstå att placeboeffekten egentligen inte existerar (de flesta experter anser att den gör det) vet vi fortfarande att oförklarliga spontana tillfrisknanden sker, antagligen oftare än vi inser, eftersom de som läker sig själva utanför ramarna för kliniska försök inte finns med i den vanliga sjukvårdsstatistiken.

43

Medvetandet är starkare än mediciner

Vi får alltså nöja oss med slutsatsen att även om de fysiologiska förändringarna hos patienter som fått placebo kanske inte enbart är ett resultat av positiva övertygelser, så bekräftar ändå placeboeffekten att det finns en koppling mellan medvetande och kropp och att kroppen har en inneboende förmåga att läka och reparera sig själv.

Placeboeffektens fysiologi Vi vet att placeboeffekten fungerar. Men vilka är de fysiologiska mekanismer som förklarar hur tankar, känslor och övertygelser kan omvandlas till fysiologiska förändringar?

Forskarna har olika åsikter om svaret på den här frågan, men flera teorier har framlagts. Positiva tankar och förväntningar om att bli frisk kan stimulera kroppens egna endorfiner, som hjälper till att minska symtom, lindra smärta och höja humöret. Motsatsen är också sann: När patienter som hade svarat positivt på placebo fick opioid-blockeraren Naloxon, som hämmar de kroppsegna endorfinerna, så upphörde placeboeffekten.20 Tron på att man kommer att bli bättre och få god omvårdnad av kliniska forskare kan också lindra fysiologisk stress, som man vet kan göra kroppen mottaglig för sjukdom. Den kan också framkalla det tillstånd av fysiologisk avslappning som är nödvändigt för att kroppens reparationsmekanismer ska fungera ordentligt. Som Harvardprofessorn dr Walter Cannon var först med att beskriva, är kroppen utrustad med vad han kallade för en stressrespons, som också kallas för flykt- och kampresponsen, en överlevnadsmekanism som aktiveras när hjärnan uppfattar ett hot. När den här reaktionen sätts igång av en tanke eller känsla, som till exempel rädsla, aktiveras den så kallade stressaxeln eller HPA-axeln, en hormonell reaktion som involverar hypotalamus, hypofysen och binjurarna (på engelska hypothalamus, pituitary gland och adrenal gland, därav förkortningen HPA, övers. anm.). Därigenom aktiveras det sympatiska nervsystemet, som i sin tur får kroppen 44

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

att gå på högvarv genom att utsöndra höga halter av kortisol och adrenalin. Om man under lång tid utsätter kroppen för de här stresshormonerna leder det till fysiska förändringar som kan göra kroppen mer mottaglig för sjukdom.

Men som vi kommer att gå in på mera i detalj i kapitel 8 har kroppen en motvikt till stressresponsen, som är vår överlevnadsmekanism i nödsituationer, nämligen avslappningsresponsen. När avslappningsresponsen aktiveras sjunker nivån av stresshormoner, hälsofrämjande avslappningshormoner frisätts, det parasympatiska nervsystemet tar över och kroppen återgår till homeostas. Det är bara i det här utvilade, avspända tillståndet som kroppen kan reparera sig själv. De faktorer som minskar stress och framkallar avslappning lindrar inte bara sådana symtom som kan orsakas av stressresponsen utan gör det också möjligt för kroppen att läka sig själv, något som den gör helt naturligt.

Positiva övertygelser och kärleksfull omvårdnad kan också påverka immunförsvaret. Patienter som behandlas med placebo kan få ett starkare immunförsvar, vilket då är ett resultat av att man har stängt av stressresponsen och initierat avslappnings­responsen. Men placebo kan också försvaga immunförsvaret. I en studie gav man råttor den immunförsvagande medicinen cyclofosfamid (utblandad med sockervatten). Sedan tog man bort själva medicinen och råttorna fick bara sockervattnet (placebo). Märkligt nog kunde man nu se att deras immunförsvar rent objektivt fortsatte att vara försvagat trots att de nu inte längre fick medicinen. Detta tyder på att även råttor kan svara på positiva övertygelser och kärleksfull omvårdnad med en mätbar fysiologisk immunrespons.21 Positiva övertygelser och kärleksfull omvårdnad kan också minska kroppens akuta respons, ett slags inflammatorisk respons som leder till smärta, svullnad, feber, letargi, apati och nedsatt aptit.22 Kopplingen mellan medvetande och kropp kan också aktiveras av de exekutiva funktionerna i hjärnans prefrontala cortex. Det faktum att placeboresponsen omintetgörs hos människor med Alz45

Medvetandet är starkare än mediciner

heimers sjukdom stöder den här teorin.23 De som har alzheimers uppvisar ofta ingen respons på placebo, vilket stöder idén om att det område i hjärnan som ansvarar för våra övertygelser, och som kan skadas vid neurologiska sjukdomstillstånd, påverkar i vilken utsträckning en patient svarar på placebo. Evolutions­biologen Robert Trivers säger att det som hjärnan förväntar sig ska hända inom en nära framtid påverkar dess fysiologiska tillstånd. Trivers säger att det kan vara så att de som lider av Alzheimers inte får någon placeboeffekt eftersom de är oförmögna att ha några förväntningar på framtiden, och att medvetandet därför inte kan framkalla fysiologiska förändringar genom förväntningar.

Förmågan att svara på placebo korrelerar också med aktiveringen av dopamin i accumbenskärnan (nucleus accumbens), en del av hjärnan som är kopplad till belöningsmekanismerna. Forskare har studerat hjärnan hos människor efter att de har fått pengar för att se hur mycket dopamin som frisätts i accumbenskärnan.

Man fann att ju mer accumbenskärnan svarade an på en belöning i form av pengar, desto mer troligt var det att de här patienterna skulle bli friska av placebo.24 Vilken mekanism det än är frågan om står det klart att med­ vetandet och kroppen kommunicerar med varandra via hormoner och neuro­transmittorer som frisätts i hjärnan och sänds ut till olika delar av kroppen. Därför bör det inte komma som någon överraskning för oss att våra tankar och känslor kan översättas till fysiologiska förändringar i resten av kroppen.

Men det gör det ändå, eller hur? Vi talar inte särskilt mycket om hur våra tankar och känslor påverkar kroppens hälsa. För om de nu gör det, varför är vi inte mera noga med vad vi tar in i vårt medvetande? Men nu går jag händelserna i förväg. I del två av den här boken ska vi tala mer om hur vi kan hålla medvetandet och kroppen friska.

46

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

Svarar alla sjukdomar lika mycket på placebo?

Nästa fråga som uppstod i mitt sökande för att förstå placebo­ effekten var huruvida placebo fungerar på alla sjukdomar. Är det så att alla symtom och sjukdomar svarar på placebo, eller är det bara vissa typer av sjukdomar som gör det?

Vad jag upptäckte var att det i nästan alla kliniska försök uppstår en placeboeffekt, men att vissa sjukdomar tycks svara mer på placebo än andra. Placebo tycks vara som mest effektivt när det ges till patienter med immunrelaterade problem såsom allergier, endokrina sjukdomar såsom diabetes, inflammatoriska sjukdomar såsom kolit, mentala störningar såsom oro och depression, sjuk­domar relaterade till nervsystemet såsom Parkinsons och sömnsvårigheter, hjärtsjukdomar såsom kärlkramp, sjukdomar i luftvägarna såsom astma och hosta och allra mest i fråga om smärta.

Men fungerar placebo för att bota cancer? Och hur är det med hjärtinfarkt, stroke, leverinsufficiens och njursjukdom?

I mina efterforskningar hittade jag mycket lite forskning om den här frågan, förmodligen för att det skulle anses oetiskt att använda placebo vid behandling av sådana här sjukdomstillstånd i kliniska försök. När det gäller livshotande sjukdomstillstånd studeras nya behandlingsformer oftast mot bakgrund av existerande, vedertagna behandlingsmetoder som bevisligen är effektiva i någon mån. Det är svårt att veta var gränsen går för vilka symtom och tillstånd som kan eller inte kan svara på placebo.

Jag fick en stark känsla i maggropen av att placeboeffekten bara var toppen av ett stort isberg när det gäller kopplingen mellan medvetande och kropp. Det fick mig att följa många olika tankespår med frågor som vi kanske aldrig kommer att kunna besvara. Om försöksdeltagare som informeras om att de kan bli behandlade med placebo ibland svarar med dramatiska resultat, vad skulle hända om vi ljög för dem? Tänk om någon skulle göra en oetisk studie där man försäkrade alla om att de skulle få den mest effektiva nya medicinen på marknaden – och att man sedan gav dem behandling med placebo? En sådan studie skulle natur47

Medvetandet är starkare än mediciner

ligtvis aldrig få något tillstånd på grund av principen om informerat samtycke som skyddar patienternas rätt att få veta sanningen.

Men tänk om vi kunde göra en sådan studie? Jag misstänker att resultaten skulle få oss att häpna. Varför? Jo, för liksom med herr Wright och hans Krebiozen finns det en kraft som sätts igång när vi är helt övertygade om att vi kommer att bli friska och samtidigt får stöd och hjälp av vårdpersonal som delar vår optimism.

Vi kommer kanske aldrig att få svar på den här frågan, men jag började tro att placeboeffekten bara var början. Jag kunde inte låta bli att ta ett mentalt hopp förbi placeboeffekten och ställa mig den större och viktigare frågan, den om elefanten i vardagsrummet som vi inte kan undgå att lukta oss till.

Kan vi verkligen läka oss själva?

Förklaringen på mysteriet med spontana tillfrisknanden En del av mitt svar fick jag på ett cocktailparty vid Institute of Noetic Sciences (IONS) i Petaluma i Kalifornien, där jag stod och smuttade på ett glas vin och pratade om mina efterforskningar med chefen för IONS, Marilyn Schlitz. När jag berättade för henne om min kvistiga frågeställning, log hon mot mig med en blick som sa: ”Inga problem!” och tipsade mig om en databas på nätet som hade sammanställts av Carole Hirschberg och Brendan O’Regan och som kallades för ”Spontaneous Remission Project”, projektet för spontana tillfrisknanden. Den här databasen innefattar en imponerande notförsedd bibliografi med 3 500 referenser från mer än 800 tidskrifter på 20 olika språk, där man har dokumenterat verkliga fall av oförklarliga spontana tillfrisknanden. Man definierade ett spontant tillfrisknande som ”försvinnandet, helt eller delvis, av en sjukdom eller en cancer utan medicinsk behandling eller med en behandling som anses vara otillräcklig för att ett sjukdomssymtom eller en tumör ska kunna försvinna”.25 Bibliografin innehåller flera häpnadsväckande fall. En hivpositiv patient blev hivnegativ. En kvinna med obehandlad metasta48

Den chockerande sanningen om dina föreställningar kring hälsa

serad bröstcancer hade tumörer i brösten, lungorna och lårbenet, och dessa tumörer försvann helt spontant. Placken som täppte till kranskärlen hos en man försvann utan behandling. En mans artärbråck i hjärnan försvann utan behandling. En kvinna med kardiomyopati i samband med hjärtsvikt blev bättre. En kvinna med sköldkörtelsjukdom tillfrisknade helt spontant.26 Jag fick också tips om två böcker med liknande titlar skrivna på 1960-talet: Boyds The Spontaneous Regression of Cancer och Everson och Coles Spontaneous Regression of Cancer, som ledde till att ett flertal nya fallstudier rapporterades i den medicinska litteraturen.

Medan jag läste fallstudie efter fallstudie om spontana tillfrisknanden kände jag hur pulsen steg i takt med min iver. I de flesta fall tog fallstudierna inte upp exakt hur de spontana tillfrisknandena uppstod. Patienterna tillfrågades inte om de hade varit övertygade om att de skulle bli friska eller om de hade gjort något särskilt för att läka sig själva.

Men de gav mig bevis för att nästan ingen sjukdom kan sägas vara obotlig. Många av de sjukdomar som människor hade tillfrisknat från helt spontant var den sortens sjukdomar som jag hade fått lära mig hade dödlig utgång och inte gick att behandla. Det var uppenbart att det jag hade fått lära mig inte stämde.

Mina tankar snurrade på högfart. Jag fick så många fjärilar i magen att jag knappt kunde äta. Jag gick ner tio kilo på några veckor. Vid det här laget var jag en omvänd kvinna som hade fått ett viktigt uppdrag.

Utan skuggan av ett tvivel hade jag bevisat för mig själv att medvetandet kan läka kroppen. Jag hade till och med funnit en logisk fysiologisk förklaring på hur det gick till. Samtidigt visste jag att jag bara börjat förstå hur man kan använda medvetandets kraft för att hjälpa människor med att förebygga och behandla sjukdom. Alltså fortsatte jag att gräva ännu djupare.

49

I kliniska försök kallas det för placeboeffekten. Men patienter som behandlas med placebo känner inte bara att de mår bättre.

Det sitter inte bara i huvudet. Det är faktiskt möjligt att läka kroppen genom att läka sina tankar.

När dr Lissa Rankins egen hälsa började svikta förstod hon att det var något som saknades i den traditionella sjukvården: ett erkännande av kroppens inneboende förmåga att reparera sig själv, och hur vi kan använda medvetandets kraft för att aktivera den förmågan. Under sina efterforskningar upptäckte hon att forskarna under 50 års tid faktiskt har bevisat att kroppen kan läka sig själv.

I Medvetandet är starkare än mediciner lägger författaren fram forskningsresultat som bevisar att ensamhetskänslor, pessimism, depression, rädsla och oro skadar kroppen, samtidigt som nära relationer, tacksamhet, meditation och kreativt skapande aktiverar kroppens självläkningsprocesser. Du kommer snart att: • Förstå luckorna i den västerländska medicinen och hur du kan överbrygga dem.

• Upptäcka en ny och radikal modell för hälsa och välbefinnande som bygger på vetenskaplig forskning.

• Ställa diagnos på obalanserna i ditt liv på områden såsom andlighet, miljö, kost och relationer som kan ligga till grund för dina hälsoproblem.

• Skriva ett eget recept, skapa en tydlig handlingsplan och göra din kropp redo för mirakel.

Dr Lissa Rankin är läkare i integrativ medicin, författare, föreläsare och konst­ när som brinner för att förändra dagens sjukvård.

ISBN: 978-91-979926-4-0

9 789197 992640 © Soulfoods Publishing