9789127116122

Frida Nilsson

Den nya klasskamraten som dyker upp en kylig morgon i september gör Hedvig stum av häpnad. Håret faller som böljande mörka skruvar över axlarna och ögonfransarna är lika täta som stråna på en skoborste. Att någon kan vara så vacker!

Hedvig gör sig genast vän med Hardemos prinsessa och när skolklockan ringer tar de varann i hand och går in i klassrummet.

Hedvigs hjärta hamrar av lycka. Inte anar hon, att hon om bara en liten stund ska få sitt livs överraskning.

HEDVIG OCH HARDEMOS PRINSESSA är fjärde fristående boken om lantisungen Hedvig som bor utanför tjotahejti, granne med ingen.

Serien är illustrerad av Stina Wirsén.

Frida Nilsson skriver om de stora frågorna – livet, döden och kärleken – med hejdlös humor och stort allvar.

I press jämförs hon med författare som Barbro Lindgren och Roald Dahl.

Hennes debutbok, KRÅKANS OTROLIGA LIFTARSEMESTER, belönades med BMFplaketten (2004). År 2006 blev andra boken om Hedvig, HEDVIG OCH MAX-OLOV, augustnominerad.

Några pressröster om augustnominerade HEDVIG OCH MAX-OLOV: ”Njutbart som en kvällshimmel hos Madicken.” (DN) ”Läs, titta, skratta, gråt och överraskas!” (SvD) ”Frida Nilsson är en fräck, fantasifull och formuleringsfiffig författare.” (Expressen)

Frida Nilsson

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 8

09-11-19 16.40.41

Magisterns barn Det finns en man som är lång som en stång och som har brunt, yvigt skägg. Händerna är stora som pannkakor, ögonen är snälla. På fötterna sitter sandaler, såna där gammalmodiga som alla andra slängde bort för tjugo år sen. Den mannen heter Lars. Varje morgon sätter han sig i sin fula bil och kör tre mil. Han kör förbi en kennel där det bor åtta schäfrar, ett hus som det står BETEL på, en kulle som heter Skeftasberget och en kyrka med tupp på taket. Sen parkerar han, tar ett djupt andetag och kliver in i ett rött tegelhus. Det är Hardemo skola och nu ringer klockan.

Med ett öronbedövande larm rusar arton ungar in i klassrummet. De luktar smuts och svett och strumporna har hasat ner för långt. Bland de sista kommer en med rund näsa och farlig blick. Hedvig. Hon fyllde nio i januari, det är rätt längesen. Sommaren har kommit och gått och hösten är här. Solbrännan ser man knappt nånting av längre. Fast håret som har vuxit som bara den, det är långt, till och med längst 9

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 9

09-11-19 16.40.41

i klassen. Tyvärr är det fortfarande spretigt som en gammal kvast och tyvärr är det fortfarande brunt.

Hedvig skulle hellre ha ljust hår. De med ljust är sötare. Men inte alla blommor duger till att sätta i bukett och det man inte har i skönhet, det får man ta igen på andra vis! Genom att vara klipsk till exempel. Och det är Hedvig. ”Tysta!” ropar Lars, som är klassens magister.

Inget av barnen lyssnar. De har känt magistern ända sen ettan, redan då fick han skrika åt dem att de skulle vara tysta. Nu går de i trean. Utanför fönstren börjar päronträden ändra färg. Slafsig, söndertrampad frukt ligger på marken. ”Tysta och gå och sätt er!” En rynka har vuxit fram i magisterns panna. Några ger honom en blick och bestämmer sig för att lyda. Allt eftersom blir det lugnare i klassrummet med de gula väggarna. En blek liten knopp som har suttit på bänken och sparkat med fötterna tar plats på stolen.

Linda, hon är Hedvigs bästa kompis. ”Jaha, äntligen har vi fått lite ro”, säger magistern, ”och då tänkte jag berätta en stor nyhet.”

10

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 10

09-11-19 16.40.43

11

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 11

09-11-19 16.40.45

”Vadå?!” gormar alla med en mun. ”Sch-sch-sch!” Magistern sätter sig vid katedern och knäpper händerna över magen. ”Det kanske är nån som kan gissa?” ”Fyller du år?” skriker Rickard. ”Handen!” tutar magistern. ”Den som vill prata ska räcka upp handen, det måste ni lära er!” ”Du fyller år, du fyller år!” skriker alla, övertygade om att han börjar tala om det där med handen bara för att Rickard gissade rätt på en gång. ”Tysta! Nej, jag fyller inte år.” ”Ska du gifta dig?” skriker Pär. ”Handen! Annars slutar vi gissa.”

Hedvig sticker en snabb hand i vädret. ”Ja, Hedvig.” ”Ska du gifta dig?” ”Det var min gissning!” tjuter Pär. ”Men du räckte inte upp handen”, säger Hedvig. ”Magistern, det var jag som skulle gissa på det.”

Magistern gnuggar sina tinningar. ”Skulle det sätta stopp för ert gräl om jag avslöjar att jag inte ska gifta mig?” ”Det är inte saken, hon ska inte ta min gissning.”

Pär gnäller som en gammal dörr och tror att hela värl12

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 12

09-11-19 16.40.46

den ska tycka synd om honom. Men Hedvig rycker på axlarna. ”Du räckte inte upp handen.”

Magistern suckar djupt och gnuggar sina tinningar

13

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 13

09-11-19 16.40.47

ännu mer, nästan som om han försöker gnugga fram en lösning på problemet. ”Då gör vi så här. Hedvig får ge bort en gissning till Pär, som Pär får räcka upp handen och säga.”

Hedvig fnyser. En lång stund glor hon i bänklocket och vägrar öppna munnen. ”Säg nåt då!” befaller Pär. ”Ska du … klippa dig?” mumlar Hedvig. ”Den var dålig”, säger Pär men räcker ändå upp handen. ”Ska du klippa dig?” ”Nej”, svarar magistern. Sen slår han ut med armarna som för att säga: Häpp! ”Var det rättvist?” ”JAAA!” skriker alla.

Ja, Lars är rättvis. Han har alltid en lösning att komma med när två personer bråkar – det måste man ha när man är magister för klass tre i Hardemo skola. Men han ser verkligen trött ut och ändå är det bara måndag. ”Jaha, ska vi fortsätta med gissningarna, eller ska jag tala om nyheten?” frågar han. ”Tala om, tala om!” skriker alla så att det dånar.

Magistern ser sträng ut, han kniper hårt med läpparna, som för att visa att ju mer de väsnas, desto mindre lust får han att säga nånting alls.

14

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 14

09-11-19 16.40.47

Alla förstår signalen och tystnar snabbt.

En liten glimt av triumf tänds i magisterns snälla ögon. Han reser sig upp och spatserar ett par vändor mellan pianot och katedern, han pillar lite i sitt skägg, ordnar med armbandsklockan och hittar på en miljard hemska sätt att dra ut på det. Sen tittar han ut över dem. ”Ni ska få en ny klasskamrat på torsdag.”

Ett vrål stiger ur barnen och hade kunnat skicka taket i skyn. ”Är det sant, är det sant?” skriker alla. Bänklocken slår och Alfons svingar sin skitiga ryggsäck i luften.

Magistern trycker händerna mot öronen. Han ser ut att vilja krypa in i sitt skal och aldrig mer komma fram. Men så växer rynkan i pannan. Den blir djupare och djupare, ögonen blir svarta som sot. Plötsligt rusar han fram till Alfons bänk. Han drämmer näven i bänklocket, så hårt att det borde gått mitt itu. ”NU FÅR NI VÄL FÖR I HELVETE VARA TYSTA!” På ett ögonblick lägger sig jublet. Hedvig känner magen sno ihop sig till en knut, hon har aldrig hört magistern säga nåt sånt förut. Det är som om en annan person står där framför henne helt plötsligt, nån 15

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 15

09-11-19 16.40.47

hon inte känner. Luften är kall som is. Ingen säger nåt.

Magistern säger inte heller nåt. Han klipper med ögonlocken. Han blir vit i ansiktet. Sen svimmar han.

16

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 16

09-11-19 16.40.49

17

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 17

09-11-19 16.40.52

Telefonkedja Nu har magistern kommit hem från sjukhuset. Handleden är bruten. Doktorn har sagt att han måste vila i en vecka. Han får absolut inte åka tillbaka till skolan och drämma näven i bänkar igen.

Det är svårt att få tag på en vikarie så här pang bom. I alla fall är det svårt att få tag på en som vill dra ut på landet och ta i tu med arton dumma bonn­ ungar. Rektorn har ringt en hel bunt, ingen tackar ja.

Klassen har redan gått hemma i tre dagar.

På Ängatorp, där Hedvig bor, lyser höstsolen idag.

Stugan och stallet, valpkojan, hönshuset och vedboden ser ut som ett fång matta rubiner nån har slängt ut i gräset. Åsnan Max-Olov ligger i skuggan och slår med svansen mot flugorna. Elaka tuppen kliver omkring i hönsgården med framskjutet bröst. Fåren går och bräker i hagen – och bakom jordkällaren står två getter! De är systrar och ganska små än, Hedvigs pappa köpte dem på annons. Varsitt namn har de fått förstås: Killing och Tvilling.

18

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 18

09-11-19 16.40.52

Inne i köket sitter en vit telefon på väggen. Den vaktas noga av Hedvigs pappa. Det är nämligen så, att Hedvig heter Andersson i efternamn och är den som står överst på klasslistan. Därför är det till Ängatorp som Hardemos rektor ska ringa när en vikarie har dykt upp, och då ska telefonkedjan startas med buller och bång.

En telefonkedja är nåt spännande. Den går till så här: Nummer ett (alltså Hedvigs pappa) ringer till den andra personen som står på klasslistan. Nummer ett berättar nyheten. Sen ringer den andra personen till trean på listan och berättar samma sak. Efter det är det trean som ska ringa till fyran, och så där fortsätter det, ända tills Nummer ett slutligen blir uppringd av listans sista person. Då vet Nummer ett att telefonkedjan har fungerat som den ska.

Till vardags sitter pappa uppe på kammaren och skriver artiklar åt lokaltidningen, men det är tydligt att han tar det här med telefonkedjan på mycket större allvar. För visst är det nåt högtidligt över att vara Nummer ett på en lista?

Synd bara att inte alla i familjen inser hur viktig telefonkedjan är.

Hedvigs mamma är sjuksköterska till vardags och 19

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 19

09-11-19 16.40.52

arbetar på sjukhuset inne i stan – det som magistern fick åka till. Därför blir hon hela tiden uppringd av andra mammor som vill höra skvaller om handleden.

I timmar sitter hon och talar om strålben och frakturer och gips och hej kom och hjälp mig. Pappa vandrar runt henne som en äggsjuk höna. ”Lägg på nån gång!” väser han. ”Sch! Jag pratar med Ellens mamma.” Hon återgår till telefonsamtalet. ”Hallå, ja? Bruten, just det.

De gipsade nån gång efter lunch och släppte honom vid tre. Mm, han hade nog ganska ont. Ja, det säger vi. Hej.” Hon lägger på.

Pappa torkar sin svettiga överläpp. ”Förstår du inte att du håller linjen upptagen!”

Mamma slår ut med armarna. ”Jamen vad ska jag göra, det ringer ju hela tiden!”

I nästa ögonblick sträcker hon sig efter den skrällande telefonen. ”Andersson. Ja, hej hej! Jaaadå, vänta lite.” ”Nån mer som vill tala om handleder?” piper pappa förtvivlat. ”Faktiskt inte”, svarar mamma. ”Hedvig, det är till dig. Linda.”

20

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 20

09-11-19 16.40.52

Hedvig skiner upp och kilar till telefonen. ”Hallå?” ”Hej, har du hört nåt om vem det blir?” frågar Linda. ”Vikarien?” ”Nej, den nya.” ”Nej, har du?” ”Nej. Hoppas det inte blir en stassare.” ”Tror du det?” ”Vet inte. Stassare ska ha spö.” ”Ja.” Stassare, det är såna som kommer från stan. Otrevliga typer. De vet massor av saker som ungar på landet inte vet, har kläder som ungar på landet aldrig har sett och spelar musik som ungar på landet aldrig har hört. Ungar på landet spelar bara tung-gung.

Tung-gung, det är sånt man dansar bugg till. Det gör ungarna på landet. Inte de i stan.

Fast det är ganska roligt att Linda tycker att HON kan ge en stassare spö, för hon har armar lika tjocka som purjolökar. ”Du kan väl inte spöa nån?” säger Hedvig. ”Om jag vill.” ”Visst.”

21

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 21

09-11-19 16.40.52

”Jag har spöat min kusin i alla fall. Han är stassare.” ”Vilken kusin?” ”Robin.” ”Han är fyra!”

Linda fnissar. ”Ja, men han skrek bra ändå.”

Och med det lovar hon dyrt och heligt att om den nya klasskamraten faktiskt visar sig vara en självbelåten stassare som tigger stryk lite då och då, så ska hon personligen ge honom på käften. ”Vi får väl se”, svarar Hedvig. ”Hej då.” ”Vänta lite! Mamma ville prata med din mamma.” ”Visst. Mamma, Lindas mamma vill prata.”

Pappa nickar, som för att säga: Vad var det jag sa? ”Hallå, ja?” säger mamma. ”Näädå, jag har tid.

Gipsad efter lunch och släppt vid tre.”

Hedvig tuggar på läppen. Utanför fönstret syns Killing och Tvilling dra runt i trädgården. Än sparkar de i de bruna rabatterna, än springer de rakt in i varann med skallarna före.

Tänk att komma alldeles ny, till en alldeles ny klass på en alldeles ny skola. Där väggarna i klassrummet 22

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 22

09-11-19 16.40.52

kanske inte alls är gula utan skära! Och där barnen inte heter Linda eller Pär eller Alfons, utan andra saker. Som Stellan. Och där alla redan har nån att gå med på rasten, så själv får man gå ensam. Det kryper i skinnet av att tänka på. ”Ja, han hade fruktansvärt ont, det tror jag i alla fall”, säger mamma. ”Ha det, hej.”

Pappa sätter resolut händerna i sidorna. ”Nu gör vi så här. Nästa gång nån ringer och vill fråga om magisterns handled, så säger du bara vänligt men bestämt: Jag är ledsen, men det har jag inte tid att prata om just nu, adjö. Sen lägger du på.” ”Så det är du som bestämmer hur var och en ska uppföra sig nu för tiden?” svarar mamma. ”Rektorn kan höra av sig vilken sekund som helst!

Vi får inte hålla upptaget bara för att du vill sitta och snattra.”

Mammas ögon blir runda, munnen smal som ett streck. På kinderna dyker två ilskna rosor upp. ”Snattra?!”

I samma stund sätter telefonen i att ringa igen.

Pappa försöker svara, men mamma är snabbare. ”Andersson. Ja, hej, hej. Magisterns handled? Jag är ledsen, men jag har inte tid att tala om det nu, jag 23

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 23

09-11-19 16.40.52

ber att du återkommer om du vill snattra. Adjö.”

Hon lägger på. Pappa ser imponerat på henne. ”Bravo!” berömmer han. ”Mycket bra!” ”Tack”, säger mamma.

Pappa slår sig ner på en av köksstolarna och kostar till och med på sig att lägga fötterna på bordet för att han är så glad åt duktiga mamma. ”Du ser, det var väl inte så svårt.” ”Nej”, svarar mamma och ställer sig att diska. ”Du har rätt, det där gick ju jättebra.”

Hedvig klappar på katterna i kökssoffan: Pinne och Havanna. De är randiga som tigrar och har bott på Ängatorp så länge hon kan minnas. Under bordet ligger hunden Tacka med sin trassliga, svarta rygg.

Den är skön att sätta fötterna på. ”Vem var det förresten?” säger pappa. ”Va?” svarar mamma som har svårt att höra i kastrullskramlet. ”Vem var det som ringde? Och ville veta om handleden?” ”Det var rektorn.” ”VA?” Pappa kastar sig upp och dyker förtvivlat på telefonen.

24

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 24

09-11-19 16.40.52

”Är du inte klok! Vad ska han tro, vad ska han tro?”

Han skyndar sig att slå numret till Hardemos rektor. Efter en lång harang av ursäkter och underdånigt fjäsk och en hel del information om magisterns handled är samtalet avslutat. Han lägger på luren. ”Vad sa han?” säger Hedvig.

Pappa är vild i blicken. Han ser ut att växa två meter på längden. ”Det har hänt”, säger han upphetsat. ”De har hittat en vikarie, en magister. Nu börjar telefonkedjan.”

Sen knappar han numret till klasslistans tvåa: Jonn Carlsson, som bor i gamla Kvarnen med sin mamma och fyra bröder. Hedvig går att ställa sig bredvid för att få vara med under den högtidliga stunden. ”Vad hette han?” frågar hon och drar i pappas byxben. ”Vad hette vikarien vi ska få?”

25

Hedvig och Hardemos prinsessa inl.indd 25

09-11-19 16.40.52

Frida Nilsson

Den nya klasskamraten som dyker upp en kylig morgon i september gör Hedvig stum av häpnad. Håret faller som böljande mörka skruvar över axlarna och ögonfransarna är lika täta som stråna på en skoborste. Att någon kan vara så vacker!

Hedvig gör sig genast vän med Hardemos prinsessa och när skolklockan ringer tar de varann i hand och går in i klassrummet.

Hedvigs hjärta hamrar av lycka. Inte anar hon, att hon om bara en liten stund ska få sitt livs överraskning.

HEDVIG OCH HARDEMOS PRINSESSA är fjärde fristående boken om lantisungen Hedvig som bor utanför tjotahejti, granne med ingen.

Serien är illustrerad av Stina Wirsén.

Frida Nilsson skriver om de stora frågorna – livet, döden och kärleken – med hejdlös humor och stort allvar.

I press jämförs hon med författare som Barbro Lindgren och Roald Dahl.

Hennes debutbok, KRÅKANS OTROLIGA LIFTARSEMESTER, belönades med BMFplaketten (2004). År 2006 blev andra boken om Hedvig, HEDVIG OCH MAX-OLOV, augustnominerad.

Några pressröster om augustnominerade HEDVIG OCH MAX-OLOV: ”Njutbart som en kvällshimmel hos Madicken.” (DN) ”Läs, titta, skratta, gråt och överraskas!” (SvD) ”Frida Nilsson är en fräck, fantasifull och formuleringsfiffig författare.” (Expressen)

Frida Nilsson