mattias klum
STIGMINNEN
© 2026 Mattias Klum och Verbum AB
Text och foto: Mattias Klum
Redaktör: Lina Mattebo
Grafisk form: Carl Åkesson
Tryck: Livonia Print, Riga 2026 isbn 978-91-526-0313-0
Verbum Ab • box 22543 • 104 22 stockholm 08-743 65 00 • Verbum.se
Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Riv av pärmen/omslaget och sortera som brännbart.
Resten lägger du i pappersinsamlingen, så blir det till nya pappersprodukter.
Ett alternativ är att ge boken vidare till någon annan som vill läsa den.
Förord AV Ärkebiskopen
Det är en glädje att presentera årets fastebok, den fjortonde i serien. Varje volym har sin egen ton, men de har ett gemensamt syfte: att ge rum för eftertanke och andlig fördjupning.
Årets bok är skapad av Mattias Klum – en välkänd och skicklig berättare i både text och bild. För många är han känd för sina bilder från fjärran platser. I den här boken tar han oss med till barndomens somrar i Dalarna och på promenader längs stigarna på den uppländska landsbygden. Källor till förundran finns inte bara långt borta, utan nära, i vår vardag.
Stigminnen är en bok för fastan – en vacker och kraftfull meditation över människans beroende, tillvarons bräcklighet och insikten att allt liv hör samman. Den är en kärleksförklaring till naturen och en påminnelse om vårt ansvar att vårda den. Mattias fotografier
dröjer sig kvar och tillsammans med texterna öppnar boken för en djupare förståelse av den värld vi alla är en del av.
Boken leder oss längs stigar som bär minnen, av landskap, skiftningar och årstider.
Den inbjuder oss att se hur vår egen väg är sammanflätad med andras, hur vi är beroende av varandra och av den jord som ger oss liv.
Fastan är inte en flykt från världen, utan en väg in i den med öppna ögon och öppet hjärta.
Jag hoppas att denna bok får bli en följeslagare – som enskild läsning eller i grupp – under din fastevandring, att den ger dig tillfälle att stanna upp, att lyssna och att låta dig beröras.
Jag önskar dig en välsignad fastetid.
+ Martin
mArtin modéus, ärkebiskop
PS. Tio kronor per såld bok går till fasteinsamlingen Act Svenska kyrkan.
harnäs i
minA tidigAste minnen handlar om naturen. Jag kan inte ha varit så gammal för det gyllene gräset välvde sig över mig.
Jag minns drillsnäppans flyktläte och småskrakfamiljen som jagade i viken. Hur stigen var varm mot mina bara fötter.
När jag nu ett drygt halvsekel senare hör drillsnäppor eller plasket från jagande skrakar känner jag min barndoms sommarvärme.
Bryggans torra varma plankor och abborrarna som jag spionerade på genom bryggans springor. Hur gonggongen min mamma och pappa använde bröt förtrollningen … Mattias, nu är det mat!
Jag kan ibland sakna sommarlovskänslan som liten pojke, känslan av att lovet, tiden och livet är oändligt.
Jag älskade att känna det höga gräset mot min kropp, varje sten, varje buske, varje genväg.
JAg bodde i hAmmArskog utanför
Uppsala i många år. En underbar plats som jag verkligen älskade. Det var familjens bas i ett kvarts sekel, där växte mina barn upp. Runt huset växte stora ekar, och Ekoln, en del av Mälaren, låg precis utanför.
Här måste det vara fint på sommaren, sa inte sällan taxichauffören när dimman låg tät över höstgrå åkrar, över ekarna och alarna, och jag var på väg hem från Arlanda efter något
National Geographic-uppdrag. Ibland sa jag bara Javisst … Ibland svarade jag att jag alltid tycker att det är fint. För uppriktigt upplevde jag inte en enda dag på 25 år som inte var vacker där.
Ofta har jag stannat vid de gamla ekarna, lagt handen mot barken, känt hur tiden själv tycks strömma under ytan. Doften av fuktig mossa, jord och löv blandas med den klara, stilla luften från sjön.
hammarskog i
Ibland tänker jag att Carl von Linné kanske gick förbi just den här eken, med sin peruk, käpp och kritpipa och sitt herbarium under armen. Kanske stannade han en stund, antecknade något, såg samma ljus röra sig över vattnet, samma fågellyft över strandkanten.
Ekarna står kvar där han gick och deras grenar bär seklernas andetag.
På andra sidan Hammarskogs Herrgård, i en del av den vackra Dalbyviken som nu är vass- och hagmark, stod i alla år ett träd. Ett perfekt litet träd som jag fotograferade många gånger, inte minst på vintern.
En dag sågades trädet ner och jag kan för mitt liv inte förstå varför. Trädet förstörde inga stängsel, skymde ingens utsikt, dess rötter spräckte inga dräneringsrör eller fiberdragningar. Det störde sannolikt ingen. Trädet hade inga stora ekonomiska värden.
hammarskog ii
ärkebiskopens fastebok 2026
Jag inspireras av livets bräckliga balans, och vill genom mina bilder och berättelser dela en djupare känsla av samhörighet. Inte som varsel om kommande katastrofer, utan som en viskning av närvaro.
I en tid av stora utmaningar lyfter fotografen och konstnären Mattias Klum i Stigminnen fram vikten av förundran och närvaro. Med varsamma texter och fotografier visar han oss minnen och platser som påminner om att livet är värt att både älska och försvara. Boken är en vacker och kraftfull meditation över människans beroende, tillvarons förgänglighet och insikten att allt liv hör samman. En hyllning till naturen och en påminnelse om vårt ansvar att värna den.
Stigminnen är den fjortonde fristående boken i serien Ärkebiskopens fastebok, som inbjuder till eftertanke och andlig fördjupning i fastetiden. Ärkebiskop Martin Modéus har skrivit förordet. För varje såld bok går tio kronor till Act Svenska kyrkan.
2026