9789186297770

kulinariska ord

Kulinariska ord Olle Bergman

historiska media

Historiska Media Box 1206, 221 05 Lund www.historiskamedia.se info@historiskamedia.se ©Historiska Media och Olle Bergman 2011 Faktagranskning: Zeth Alvered Layout: Stilbildarna i Mölle, sbmolle.com Omslag: Maria Jörgel Andersson Inlagebilder: Clipart Tryck: Balto Print, Vilnius 2011 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ISBN 978-91-86297-77-0

Till Gunilla Bergman med tack fÜr alla lärda och intressanta samtal kring bordets hüvor.

InnehĂĽll FĂśrord 9 Kulinariska ord 13 Citat 118 Referenser 127

Förord

Välkommen till köksregionen! Här står det visst en gryta med kyckling och tomater på spisen och puttrar; den kanske har en historia att berätta? Visst har den det – den handlar om en fransk fältherre, sedermera kejsare, som ville ha sig ett skrovmål efter att ha besegrat österrikarna på Piemontes bördiga fält i norra Italien år 1800.

Ska vi ta en titt i kylskåpet, kanske? Där finns det mjölk; undrar om den kan föra oss närmare världshistorien? Uppenbarligen kan den det, för om vi läser det finstilta på kartongen hittar vi en språklig hyllning till en av världshistoriens främsta vetenskapsmän – en fransman vars upptäckter är minst lika bety-

10

delsefulla för människosläktet som Newtons eller Einsteins forskningsrön.

Nu granskar vi hyllorna här i köket. På hedersplats tronar en pampig kaffemaskin med blänkande attiraljer som kan ånga, pysa och koka. Märkligt nog får den mig att associera till medeltida munkar, klädda i bruna kåpor …

Det var bara tre exempel på hälsningar från det förflutna som vi kan finna bland kökets ord, termer och namn. (Om du blev nyfiken på vilka det rör sig om så kolla uppslagsorden kyckling Marengo, pastörisering och cappuccino.) Oavsett om vi bryr oss om det eller inte så är våra förfäder ständigt närvarande i den moderna svenskan. I vårt sorglösa talspråk, i de torra texter vi skriver i tjänsten, i det flyktiga innehåll vi tar till oss från tidningar, böcker och webbsidor – överallt finns det spår av forna imperier, dramatiska händelser och gränsöver-

skridande gestalters gärningar. Själv betraktar jag språket som ett slags livlina till det förflutna som gör att vi aldrig riktigt kan förlora kontakten med dem som levde före oss.

Och detta aktualiseras i allra högsta grad när vi slår upp kokböckerna, handlar mat eller rör om i grytorna.

Som du snart ska märka handlar den här boken till stor del om livsmedel och matlagning, men den ska ändå inte uppfattas som en mathistoria. Visst berättar jag till viss del om matens historia, men jag är trots allt mest intresserad av de konnotationer som namn och termer har. (Med detta avser jag alltså sådant vi associerar och förknippar med nånting, eller bara kommer att tänka på när vi talar om det.) Sålunda har – i de flesta fall – ord, receptnamn, uttryck eller citat valts ut för att de hör ihop med en historisk händelse,

11

företeelse eller person som intresserar författaren till denna bok.

Men jag ber läsaren att inte ta för allvarligt på vad som är med eller vad som inte är med; den här boken är inget referensverk, utan personliga anteckningar och associationer till ett högst subjektivt urval av ord. Om du bara hänger med i svängarna så kan jag lova dig att du snart kommer att se på innehållet i kylskåp, skafferi och kokböcker med nya ögon!

Tack igen, familjen, för tålamod och intresse; jag garanterar att ni kommer att få utstå ännu fler matbordsföreläsningar! Tack även till Gunilla Bergman, Gustav Bergman, Örjan Hertzell, Michaël Stenberg, Karin Tikkanen samt alla andra som bidragit med råd, synpunk-

ter och historisk faktagranskning (eventuella tokigheter ska dock endast skyllas på mig som författare). För den språkhistoriska granskningen står Zeth Alvered som lotsat den fåvitske författaren mellan missuppfattningarnas grynnor med stadig hand och humor. Slutligen en tacksam tanke till Nationalencyklopedin mot vilken jag har lutat mig tungt när det gäller definitioner, förklaringar och basfakta.

Nog snackat. Jag är hungrig – fram med käket!

Eskilstuna, våren & sommaren 2011 Olle Bergman info@bergman.com www.historiskaord.se

A

absint afrodisiakum akvavit Alexandert책rta alkohol amaretto ambrosia apelsin aprikos avokado

absint

Absint är en högst omstridd spritdryck som fått sitt namn från en av sina ingredienser, nämligen malört, som på latin heter Artemisia absinthium; det forngrekiska ordet för malört var apsinthion.

Läkemedel och stärkande drycker med malört har tillverkats sedan antiken, men den klassiska beredningen av absint såg dagens ljus i slutet av 1700-talet.

Det är en stark brygd med upp till 70 procent alkohol som förutom extrakt från malört kan innehålla anis, fänkål och en rad andra örter.

Färgen är svagt grön, men om man häller vatten i drycken så blir den vit – en process som kallas opalisering.

14

Absint var en våldsamt populär dryck under 1800-talet och förknippas idag med dekadensen i städernas glädjekvarter och mondäna konstnärsmiljöer. Baudelaire, Rimbaud, Verlaine, van Gogh, Strindberg, Munch, Picasso, Hemingway – alla lät de sig tjusas, berusas och inspireras av la fée verte, ”den gröna fen”.

Under 1800-talets senare del växte sig motståndet mot absinten allt starkare hos nykterhetsrörelser och myndigheter, inte minst i Frankrike. Den ansågs vara hälsofarlig, och på basis av vad som idag betraktas som tendentiös forskning påstods det att ett ämne från malörtsextraktet, tujon, framkallade svåra nervskador hos brukarna. Drycken förbjöds därför i många länder efter sekelskiftet, bland annat i Schweiz (1907) och Frankrike (1915).

Visst är tujon ett gift i högre doser, men numera har man en annan syn på absintens

15

skadlighet; bland annat har moderna analyser av äldre flaskor visat att mängden tujon inte var så hög som man tidigare ansett. Något förbud mot absint har aldrig utfärdats i Sverige, och schweiziska och franska fabrikat finns numera att köpa på Systembolaget.

afrodisiakum

Ett afrodisiakum är ett preparat eller en maträtt som anses få fart på könsdriften. Ordet är bildat till namnet på den grekiska kärleksgudinnan Afrodite.

Generellt sett är det si och så med den vetenskapligt dokumenterade effekten av sådant som påstås ha afrodisisk verkan, men man får väl anta att placeboeffekten gör sitt till;

själva handlingen att inta något eggande kan ju vara eggande i sig – förutsatt att man tror på det hela.

Klassiska rätter som anses stegra kärlekslusten är ostron och sparris; man kan ju gissa att detta har sitt ursprung i anatomiska överensstämmelser. En potenshöjare som gett namn till en välkänd fars (Die spanische Fliege av Franz Arnold och Ernst Bach, 1913) är spansk fluga, ett pulver bestående av den malda kroppen av den vackert grönskimrande skalbaggen Lytta vesicatoria. Pulvret innehåller ett retande ämne som kan ge en plågsam erektion som inte vill ge med sig, så kallad priapism. Och där kan vi sluta cirkeln eftersom detta ord kommer av en antik gudasläkting till Afrodite: fruktbarhetsguden Priapos som brukade avbildas med en enorm penis.