9789144123509

KRIMINOLOGI EN STUDIEHANDBOK

CAROLINE MELLGREN

MARIE VÄFORS FRITZ EVA TIBY (red.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37827 ISBN 978-91-44-12350-9 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014, 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Illustrationer: Tovelisa Omslagslayout: Anna Åström Printed by Interak, Poland 2018

INNEHÅLL

Författarpresentationer 9

1 Inledning 13 C a rol i n e M e l l gr e n, Eva T i by & M a r i e Vä for s F r i tz ”Jag har alltid velat jobba med brott!” 13 Bokens innehåll 15 2 Kriminologin i akademin 17 C a rol i n e M e l l gr e n, Eva T i by & M a r i e T or st e ns s on L eva n de r Vad är kriminologi? 17 Kriminologins innehåll 18 Utvecklingen av kriminologin i Sverige 19 Vanliga forskningsområden 20 Olika teoretiska inriktningar 23 Olika metodologiska inriktningar 24 Tillvaron i akademin och efter utbildningen 26 Den akademiska miljön 26 Aktörer i akademin 27 Kriminologins mångfald 29 Vad gör en kriminolog efter utbildningen? 30 Alumnverksamhet 31 Referenser 32 © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

3

Innehåll

3 Border crossings: internationalization in higher education and criminology 35 C a r l o Pi n n et t i & M a r i e Vä for s F r i tz The process of internationalization 35 Opportunities 38 Challenges 39 International criminology: A perspective 41 Comparative criminology 43 How international is criminology? 44 Forms of knowledge transfer 46 Why international criminology? 47 Advantages of international criminology 47 Disadvantages and challenges of international criminology 48 Conclusion: How will you practice internationalization? 49 References 50 4 Lärande: rum, tid och mod 53 C a rol i n e M e l l gr e n & Eva T i by Lärande 55 Att lära kriminologi – ämnesdidaktik 56 Undervisningsformer 59 Lära om lärande 62 Viktiga teman för lärande 62 Rummet, tiden och modet 64 Examinationer 72 Examensarbete 73 Övriga examinationsformer 74 Läraren som handledare 75 Relationer och förväntningar 77 Om det inte fungerar? 79 Studenters förväntningar på handledning 79 Studenters upplevelser av handledning 81 Att opponera 82

4

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

Innehåll

Utvärderingar och förbättringar 83 Förutsättningar och ”spelregler” i akademin 84 Referenser 85 5 Fusk och andra disciplinförseelser 87 C a rol i n e M e l l gr e n & Eva T i by Vad är fusk? 87 Vad händer vid misstänkt fusk? 90 Två exempel på disciplinärenden 90 Att tänka på när du skriver 92 Vem bidrog med vad vid gruppexamination? 93 Referenser 94 6 Student, forskning och etik 95 A n na-K a r i n I v e rt & C a rol i n e M e l l gr e n Forskningsetik 95 Etik som skydd för individen 96 Etik och forskning på internet 99 Publicering av resultat 100 Projekt som kritiserats 102 Tearoom Trade 103 Vipeholmsexperimenten 104 Stanford Prison Experiment 105 Little Albert 106 David Reimer 107 Tuskegee Syphilis Experiment 107 Projekt Metropolit 108 Etik för studenter 109 Etiska överväganden 110 Behövs etikgodkännande? 113 Låt etiken vara ständigt närvarande! 114 Referenser 115

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

5

Innehåll

7 Att söka, samla och värdera information 119 A n na-K a r i n I v e rt, C a rol i n e M e l l gr e n, Eva-L o t ta N i l s s on & K l a r a Sva l i n Litteratur och resurser – en kriminologisk översikt 120 Vetenskapliga artiklar och tidskrifter 121 Databaser 122 Rättskällor 122 Grå litteratur 123 Offentlig statistik och befolkningsundersökningar 124 Twitter, Instagram, bloggar och chattforum 127 Wikis 128 Söka, samla och värdera information 128 Hur ser ditt informationsbehov ut? 129 Källkritik 130 Att göra syftet sökbart 131 Att söka i sociala medier 134 Validitet, reliabilitet och informationssökning 135 Presentation av information 136 Att referera och skriva litteraturförteckning 137 Varför är det så viktigt att referera? 137 Referenshanteringssystem 138 Hur ska citat se ut? 146 Kunskap som kumulativ process 147 Referenser 148 Användbara länkar 149 Bilaga 1 150

Informationssökning i databasen PsycINFO 150 8 Grupparbete 153 K a r i n H e l l f e l d t & Susa n n e St r a n d Grupparbete som pedagogiskt verktyg 154 Vikten av att skapa former för grupparbete 155

6

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

Innehåll

Grupputveckling och gruppdynamik 156 Roller i gruppen 157 Gruppkontrakt 159 Några uppmaningar 160 Referenser 160 9 Om skrivande 163 Joa k i m T h e l a n de r Skriv för att utforska 163 Rutiner och inspiration 164 Att komma igång 165 Skriv så ofta du kan 165 Vikten av struktur 166 Att revidera och förbättra 167 Rubrikernas betydelse 168 Vetenskapligt skrivande 169 Missmod och tvivel 169 Referenser 170 10 Theory as Practice: some inroads into the use of theory in criminology 171 C a r l o Pi n n et t i Starting out: identifying the phenomena 171 Move one: Unpacking 171 Theory selection 172 Move two: Mirroring 172 Move three: Analogy 173 Move four: Antithesis 174 Conclusion 184 References 184

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

7

Innehåll

11 Kriminologi och staden 187 A n na-K a r i n I v e rt & C a rol i n e M e l l gr e n Storstäder och särskilt utsatta områden 188 Platsen spelar roll 190 Individen, staden och tryggheten 192 Stadens vikt inom kriminologi 196 Referenser 197 12 Hur jag lärde mig kriminologi i Stockholm 201 C h r ist of f e r C a r l s s on Signe drev mig ut på Stockholms gator 203 Kriminologi genom observation 206 Malmskillnadsgatan omvärderad 208 Att lära sig teorier 210 Tunnelbanan som vägvisare till Stockholms fysiska och sociala struktur 213 Teoristudier på räls 215 Mina viktiga kriminologkumpaner 218 Referenser 220 13 Avslutning 223 C a rol i n e M e l l gr e n & Eva T i by

8

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

FÖRFAT TARPRESENTATIONER

Christoffer Carlsson: Lektor i kriminologi vid Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet och forskare i kriminologi vid Institutet för framtidsstudier. Hans forskningsintressen berör livsförloppsforskning, våldsbejakande extremism och utvecklandet av kriminologisk teori. År 2012 tilldelades han The Young Criminologist Award av European Society of Criminology, för sin forskning om vändpunkter i människors kriminalitet och livsförlopp. Han undervisar i kriminologisk teori och metod, och handleder även examensarbeten på grundnivå och avancerad nivå. Han är särskilt intresserad av ämnesdidaktik och utvecklandet av studentaktiverande lärandeaktiviteter.

Karin Hellfeldt: Lektor i kriminologi vid Örebro universitet samt tillhörande forskningsmiljön Center for Criminological and PsychoSocial research (CAPS) vid Örebro universitet. Hennes forskning berör våld, mobbning och kränkningar inom skolan samt utsatthet för brott. Hon undervisar i brottsförebyggande frågor, viktimologi och metod samt handleder uppsatser på flera nivåer. Hon är även programansvarig för kriminologi­programmet vid Örebro universitet och särskilt intresserad av hur man kan arbeta för att skapa trygga lärandemiljöer som stimulerar studenters nyfikenhet och motivation.

Anna-Karin Ivert: Filosofie doktor i hälsa och samhälle, docent i kriminologi och arbetar som lärare och forskare vid Institutionen för kriminologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet. Hennes forskning handlar om samspelet mellan individ och miljö med fokus på psykisk hälsa, otrygghet, utsatthet och kriminalitet. Ivert har undervisat och handlett på både grundnivå och avancerad nivå och hon är särskilt intresserad av hur undervisning och forskning kan utvecklas i samverkan med det omgivande samhället. © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

9

Författarpresentationer

Caroline Mellgren: Doktor i medicinsk vetenskap och docent i kriminologi vid Institutionen för kriminologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet. Hon forskar om frågor som rör otrygghet, utsatthet för brott, områdeseffekter och riskbedömningar för upprepat våld på individnivå inom polisverksamhet. Mellgren undervisar i bland annat viktimologi, handleder på grund-, avancerad-, och doktorandnivå och är särskilt intresserad av hur samverkan med samhällsaktörer som polisen kan utvecklas både inom utbildning och forskning för att integrera teori och praktik. Hon var tidigare studierektor och programansvarig för kriminologiprogrammet vid Institutionen för kriminologi och är numera föreståndare för polisutbildningen vid Malmö universitet.

Eva-Lotta Nilsson: Filosofie doktor i hälsa och samhälle vid Institutionen för kriminologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet samt studierektor för grundutbildningen i kriminologi. Hennes forskningsintressen berör framför allt longitudinella studier om ungdomars brottslighet och utsatthet för brott. Hon undervisar bland annat om brottsutveckling och ungdomsbrottslighet samt handleder uppsatser på både grundnivå och avancerad nivå. Nilsson är intresserad av pedagogiskt utvecklingsarbete.

Carlo Pinnetti: Filosofie doktor och universitetslektor vid Institutionen för kriminologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet.

Han skrev sin doktorsavhandling på Juridiska fakulteten vid University of Edinburgh om utvecklingen och användningen av konceptet folkmord.

Hans forskningsintressen innefattar bland annat sociologisk och politisk teori, högre utbildningspedagogik, folkmordsforskning och brottsprevention. Undervisningen vid Malmö universitet inkluderar kriminologisk teori och evidensbaserad brottsprevention på masterutbildningen samt beteende­ vetenskapliga ämnen på grundutbildningen.

Susanne Strand: Docent i kriminologi vid Örebro universitet samt adjunge­ rad docent vid Centre for Forensic Behavioural Science vid Swinburne University of Technology i Melbourne, Australien. Hon forskar om risk för våld i olika kontext, med tillämpad kriminologi som akademisk bas. Fokus i hennes forskning är riskbedömning och riskhantering främst avseende partnervåld och stalkning. Hon genomför sin forskning i stor utsträckning 10

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

Författarpresentationer

i samarbete med polisen i Sverige och Australien, och har därvid utvärderat och forskat om polisens arbete med att bedöma och hantera risker. Hon undervisar och handleder på grund-, avancerad-, och doktorandnivå, med ett särskilt intresse för metodundervisning.

Klara Svalin: Filosofie doktor i hälsa och samhälle vid Institutionen för kriminologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet.

Hon undervisar på grundnivå och avancerad nivå, framför allt på kurser som handlar om analys av risk för upprepat våld på individnivå. Hon arbetar även med pedagogiskt utvecklingsarbete i rollen som programansvarig för kandidatprogrammet i kriminologi.

Joakim Thelander: Filosofie doktor i sociologi och lektor i kriminologi vid Högskolan Kristianstad. Thelander forskar inom det sociologiska och kriminologiska fältet och har studerat bland annat ekonomisk brottslighet, massmediers brottsrapportering och dokumentering inom social­ tjänst och sjukvård. Han undervisar i sociologi och kriminologi vid Högskolan Kristian­stad. Thelander skriver även för tidskrifterna Allt om historia och Populär historia, med artiklar om skiftande ämnen som gangster­kungen Al Capone, Titanic-katastrofen och den svenska mentalvårdens historia.

Eva Tiby: Professor emerita sedan 2017, dessförinnan professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Tiby har undervisat och forskat om metod, prostitution, viktimologi, brottsprevention, genus och brott, jäv och mycket mer. Hennes främsta forskningsinsats gäller dock hatbrott. Hon har mottagit flera utmärkelser, bl.a. Brottsoffermyndighetens respektive Stockholms universitets pedagogiska pris. Numera är hon fritidsodlare med fokus på kärlek i stället för hat.

Marie Torstensson Levander: Professor i hälsa och samhälle vid Institutionen för kriminologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet. Hon undervisar och handleder på grund-, avancerad-, och doktorandnivå. Hennes forskningsinriktning är könsskillnader och brott, psykisk ohälsa och brott, longitudinella studier, stadsmiljö, brott och trygghet samt brottsprevention. © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

11

Författarpresentationer

Marie Väfors Fritz: Filosofie doktor i psykologi vid Institutionen för krimi­ nologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet. Hon forskar om frågor som rör individuella attribut som impulsivitet och psyko­ patiska drag hos livstidskriminella. Även internationalisering och ackulturation är viktiga inslag i både hennes forskning och undervisning. Hon undervisar och handleder på grund-, avancerad-, och doktorandnivå.

12

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

KAPITEL 1

Inledning C a rol i n e M e l l gr e n, Eva T i by & M a r i e Vä for s Fr i tz

Välkommen till kriminologi i den akademiska världen.

Akademi betyder numera högskola eller universitet. I Sverige finns flera hundra tusen studenter inskrivna på olika sådana utbildningsinstitutioner. Ämnet kriminologi har växt explosionsartat, såväl vad gäller antal studenter som antalet kurser och inriktningar. Landets två institutioner för kriminologi finns vid universiteten i Stockholm och i Malmö. Därutöver kan du studera kriminologi vid ett växande antal universitet och högskolor.1

”Jag har alltid velat jobba med brott!”

Att börja studera kriminologi på högskolenivå kan betyda olika saker för olika studenter. En del känner sig hemma och vissa har till och med längtat: ”Jag har alltid velat jobba med brott!” Några väljer ämnet kriminologi för att det verkar spännande, intressant och aktuellt. ”Jag vill bli polis!” ”Jag vill hjälpa brottsoffer.” Det är två nya världar: dels akademin, dels kriminologin – det ämne du har valt att studera.

Denna bok innehåller sådant som vi vet att studenter vill och behöver veta och lära sig. Hur vet vi det? En viktig källa är vår vardag, där vi planerar kurser, lyssnar på studenters önskemål, klagomål, panik och beröm samt granskar kursvärderingar. Här försöker vi tydliggöra vad akademiska studier i kriminologi innebär. Än viktigare går vi in på hur du som student kan vara medskapare i ett meningsfullt lärande tillsammans med lärarna. Detta är ett tema i denna bok: att du ska kunna lära 1 För fullständiga och aktuella uppgifter om vilka lärosäten som erbjuder utbildningar i kriminologi, se www.studera.nu.

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

13

Caroline Mellgren, Eva Tiby & Marie Väfors Fritz

dig tillräckligt mycket om den akademiska världen för att kunna påverka din egen studiesituation.

Vad är högskolestudier? Vad förväntas av studenten? Varför är det så viktigt med teori och metod och varför måste man hänvisa hela tiden? Vilka möten och vilka krockar kan uppstå under dina studier? Vad betyder det att lära sig något, och hur kan kunskap mätas? Hur går det till att problematisera, att fördjupa och reflektera? Hur kritisk kan en student vara, som nybörjare? Vad är olika källor värda och var hittar jag dem? Vad innebär internationalisering? Och vad kan studenten bli? Finns det svar? Och framför allt: behövs det en särskild bok om att lära sig kriminologi?

I den här boken försöker vi svara på dessa frågor och vad de betyder i relation till ämnet kriminologi. En del av frågorna finns det just svar på, t.ex. i olika regelverk, som Högskoleförordningen. Andra frågor är svårare att ge direkta svar på, t.ex. om inlärningsstrategier, konkurrenshets, tentamens­ ångest och ensamhetskänslor. Det gäller också för all del funderingar och lyckokänslor som uppstår när du inser att du förstår, ser och kan mer än du trodde – när du presenterar, refererar, diskuterar, förklarar, frågar och opponerar och märker att marken bär.

En av frågorna besvarar vi redan här i inledningskapitlet. Ja, det behövs en bok om att lära sig kriminologi. Som regel inleds kurserna i kriminologi med en djupdykning i ämnet. Professorn kanske inleder föreläsningen med en kortare historisk bakgrund om kriminologins framväxt, kontroverser och utveckling. Du har kunnat ladda ned dokument såsom kursbeskrivning och lärandemål. Kursen fortskrider, du deltar i gruppövningar och föreläsningar, något seminarium och sedan en tentamen, en examination. Så är det därefter dags för nästa kurs. Det där med att lära sig att lära kriminologi finns dock inte samlat på ett ställe. Det gör det inte i denna bok heller, för det skulle bli en alldeles för tjock lunta, och du skulle inte läsa den. I stället har vi mycket kortfattat försökt ringa in ett antal viktiga teman för lärande av just kriminologiämnet.

Boken bygger på ett samarbete mellan flera kollegor som har mött många studenter. I boken förekommer synpunkter från studentrepresentanter inarbetade.

Ett av flera teman i boken är mod, dvs. att vara modig, att våga. Ämnet kriminologi är mycket attraktivt och du hittar tecken på det i nästan alla medier, i film, litteratur, samtalsämnen, konst, filosofi, nyheter och sociala 14

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

1 Inledning

medier samt inte minst i din vardag. Det vi tänker på, talar om och ser speglar intresset för kriminologi. Du har redan påverkats en hel del i ditt liv av ämnet och de olika inriktningarna i kriminologin. Vad innebär det här för dig som student, för ditt lärande av ämnet kriminologi?

Det innebär att du måste vara modig nog att våga se saker från flera perspektiv: att du är beredd att låta vetenskap, fakta, diskurser, teorier och debatter påverka ditt kunnande, ditt lärande, ditt liv och din identitet. Så dramatiskt kanske det inte blir, eller känns, men chansen finns.

Bokens innehåll Detta är den andra upplagan av Kriminologi. En studiehandbok. Tre nya kapitel och tre nya författare har tillkommit och fyra av de lärosäten i Sverige där undervisning och forskning i kriminologi bedrivs är representerade: Högskolan Kristianstad, Malmö universitet, Stockholms universitet och Örebro universitet. Boken inleds i kapitel 2 med en kort beskrivning av vad kriminologi kan vara och vad en kriminolog kan arbeta med.

Kapitel 3 är på engelska och handlar om vikten av internationalisering, såväl för ämnet och lärandet som för högskolans demokratimål.

Att lära sig kriminologi är en sak, men att lära sig att lära kriminologi är en förutsättning för det nyssnämnda. Vissa ämnen kan verka svåra att lära sig, medan andra verkar lättare. Kriminologi är speciellt på flera sätt när det gäller lärande. Många tror, bland annat på grund av vad media visar, att läsarna och publiken kan en del om kriminologi. Det som saknas i sådana källor är emellertid ofta just det som präglar vetenskapligt studium, nämligen teori och metod, transparens, kontrollerbarhet och avsaknad av direkt egennytta av studien i fråga. Frågor om vad som finns, hur en lär sig det och vad som räknas som kunskap kallas vetenskapsteori och löper som en tråd genom bokens kapitel. Lärande om lärande i visst ämne kallas ämnesdidaktik och i kapitel 4 presenteras olika inlärningssätt och idéer om lärande i just vårt ämne.

Tyvärr måste boken innehålla ett kapitel (5) som handlar om fusk, ett problem som blir allt vanligare inom högskola och universitet. I detta kapitel går vi igenom vad fusk kan vara genom att ge verkliga exempel, men du får även konkreta tips på hur du kan gå tillväga för att undvika att göra dig skyldig till fusk. © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

15

Caroline Mellgren, Eva Tiby & Marie Väfors Fritz

För att inte skada människor och grupper eller deras anseende finns det strikta etikregler för vad en kriminolog får göra. Detta diskuteras i kapitel 6.

En viktig del i att lära kriminologi är att hitta kunskap. Därför finns också kapitel 7, som handlar om att söka, samla och värdera information.

Det är en tydlig, konkret bruksanvisning av hur du kan söka information och bedriva kriminologi på ett kontrollerbart och genomlyst sätt.

I kapitel 8 diskuteras grupparbeten och varför de är en viktig lärandeform, men också hur de ibland leder till konflikter och hur vi – lärare och studenter – kan agera för att grupparbeten ska fungera så bra som möjligt.

Skrivandet är en central del i att lära och att presentera det man lärt sig.

Om detta handlar kapitel 9.

Teori är tillsammans med metod en central del i kriminologin och därför finns nu kapitel 10, som går igenom hur teori kan tillämpas. Även detta kapitel är skrivet på engelska.

Storstaden har en särskild betydelse inom kriminologisk teori och metod.

Kapitlen 11 och 12 handlar om stadens betydelse för lärande och dess plats inom kriminologin, med fokus på Malmö respektive Stockholm. Det är inte så att det handlar om städernas olikheter, utan snarare några ord på vägen så att du får nytta av att utgå från tänkandet utifrån dig själv och de vardagsmiljöer där du vistas. Vad ser du runt omkring dig? Varför ser du just detta? Hur tolkar du det? Enligt de vetenskapliga koderna och enligt dig?

16

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

KAPITEL 2

Kriminologin i akademin C a rol i n e M e l l gr e n, Eva T i by & M a r i e Tor st e ns s on L eva n de r

I det här kapitlet går vi först in på vad kriminologi är, vad en kriminolog sysslar med och vilka forskningsområden det finns. Vi ger en inblick i olika teoretiska och metodologiska inriktningar. Därefter ger vi en allmän introduktion till akademien, det vill säga hur det är att studera på universitet eller högskola – vilket är särskilt nyttig information för dig som inte har studerat tidigare. Slutligen skriver vi en del om vilka yrken och arbetsuppgifter som kan vänta en utbildad kriminolog.

Vad är kriminologi?

Vad är kriminologi? Eller snarare: vad kan kriminologi vara? Och vad gör en kriminolog?

Kriminologi är en vetenskaplig disciplin med olika perspektiv på brott, brottslingar, brottsoffer, avvikande beteende och rättssystemets delar och funktioner. I grunden är det en tvärvetenskap, med hjälpvetenskaper som sociologi, psykologi, psykiatri och juridik.

Edwin Sutherland, en av förgrundsfigurerna inom kriminologin, definierade kriminologi som: […] the body of knowledge regarding delinquency and crime as a social phenomena. It includes within its scope the process of making laws, breaking laws, and of reaction toward the breaking of laws. These processes are three aspects of a somewhat unified sequence of interactions. The objective of ­criminology is the development of a body of general and verified principles and of other types of knowledge regarding this process of law, crime, and reaction to crime (Sutherland, 1974, s. 3).

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

17

Caroline Mellgren, Eva Tiby & Marie Torstensson Levander

Enkelt uttryckt kan man säga att Sutherlands definition poängterar tre fokus i kriminologin: lagstiftningen och de processer som leder dit, själva lagöverträdelsen och reaktionen på överträdelsen (eller brottet).

Vad är då ett brott? Enligt Brottsbalken är ett brott ”en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet” (1 kap. 1 § BrB), dvs. en handling som bryter mot en skriven lag. Kriminologin studerar dock inte bara brott, utan även handlingar som inte är kriminaliserade men som ses som avvikande och på ett eller annat sätt som skadliga för individen eller samhället. Sådana beteenden kan vara missbruk av alkohol och andra droger, uttryck för psykiska störningar och sjukdomar eller andra beteenden som vid en given tidpunkt i livet, under en särskild tidsperiod eller i en viss kultur anses som normbrytande. En del av dessa beteenden tenderar att samvariera med kriminalitet, dvs. att den som begår brott också uppvisar olika former av avvikande beteenden.

Ett annat exempel på hur brott har definierats i vetenskapliga studier är som en överträdelse av en moralregel som definierats i lagen som ett brott (Wikström m.fl., 2012). En brottslig handling definieras som ett resultat av den motivation som uppstår i samspelet mellan individuell benägenhet och situation (Wikström m.fl., 2012). Här skiljs alltså mellan brott och brottslig handling. På så sätt illustreras att kriminologins studieområden kan röra moral och moralutveckling likaväl som brott och brottsutveckling.

Kriminologin studerar således, och försöker förstå, individuella, sociala och samhälleliga processer kopplade till brott och avvikelser. Genom teori­ utveckling och empiriska studier med olika metodansatser försöker vi fördjupa förståelsen av kriminalitet som fenomen.

Kriminologins innehåll Några av de frågor som den vetenskapliga disciplinen kriminologi försöker att besvara och de frågor som du under din utbildning utvecklar färdigheter för att besvara är: –– Varför börjar någon begå brott?

–– Ökar eller minskar den totala brottsligheten i samhället, och i så fall varför?

18

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

2 Kriminologin i akademin

–– Hur fungerar rättsväsendet?

–– Vad kan vi göra för att minska brottsligheten och dess effekter på sam­hälle och individ och hur ser den kriminalpolitiska utvecklingen ut?

Detta är också frågor som många utanför vetenskapssamhället spekulerar i – och tror sig besvara – men med skillnaden att det ofta rör sig om personliga uppfattningar eller massmedias bild och att de ofta har en svag vetenskaplig grund.

Att något har en vetenskaplig grund innebär att det finns vissa regler för hur vi kommer fram till kunskap. Det som ligger till grund för kunskapen ska samlas in, bearbetas, analyseras och dras slutsatser utifrån. Hur vi gör detta, alltså tillvägagångssättet, ska vara tydligt beskrivet så att tillförlitligheten i resultaten kan bedömas och prövas av andra forskare (intersubjektiv prövbarhet). I forskarsamhället finns olika uppfattningar om vad som definierar vetenskaplig metod och vilka krav som måste ställas för att resultaten ska vara tillförlitliga, generaliserbara och representativa – vad som förut kallades ”sanna”.

Här finns det ett problem: med en sådan vetenskaplig ansats kan man bara studera grupper eller aggregat. Det är lika intressant att studera enskilda individer och fokusera på meningsfullhet. Detta är dessutom vetenskapligt nödvändigt för att kunna skapa nya frågor som senare kan prövas empiriskt.

Detta kan förefalla som en konflikt mellan två olika vetenskapliga ansatser, men dagens metoddiskurs undviker att betrakta de bägge metodansatserna som motpoler, eftersom bägge behövs. När, hur och varför de behövs beror på frågan du ställer (Tiby, 2007).

Utvecklingen av kriminologin i Sverige I Sverige dominerades kriminologin av psykiatrisk forskning under åtminstone de första 60 åren. En av förgrundsfigurerna var Olof Kinberg, professor i rättspsykiatri. Han kom att sätta sin prägel på studier av kriminologiska fråge­ ställningar under den första halvan av 1900-talet. Under den andra halvan av 1900-talet kom kriminologin mer och mer att utvecklas inom de juridiska, psykologiska och samhällsvetenskapliga fälten, i synnerhet inom sociologin.

I Sverige finns i dag två kriminologiska institutioner: vid universiteten i Stockholm och Malmö. Studenter kan dessutom studera kriminologi vid flera av landets övriga lärosäten: vid Högskolan i Gävle, Göteborgs universitet, © F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

19

Caroline Mellgren, Eva Tiby & Marie Torstensson Levander

Högskolan Väst, Högskolan Kristianstad, Lunds universitet, Mitt­universitetet, Umeå universitet och Örebro universitet.1 Därutöver förekommer kriminologiska inslag i andra utbildningar som ges vid flertalet universitet och högskolor.

Ett exempel är polisutbildningen, andra är lärar- och socionomutbildningar.

Stockholmsinstitutionen är den äldsta och kom att utvecklas ur forskning som bedrevs vid Juridiska och samhällsvetenskapliga fakulteten på Stockholms universitet, inledningsvis som en avdelning vid Sociologiska institutionen och från 1987 som egen institution. Institutionen för kriminologi vid Malmö universitet startade som en avdelning vid Fakulteten för hälsa och samhälle 2007 och blev en egen institution 2012.

De olika kriminologiska miljöerna i Sverige skiljer sig åt när det gäller inriktning, forskningsfrågor och utgångspunkter – i synnerhet vad beträffar vilken typ av forskning som bedrivs, vilka forskningsfrågor som ställs och vilka metoder som används. De svenska kriminologimiljöerna har beskrivits och karakteriserats i olika publikationer (se t.ex. Wikström, 1996; Kindström Dahlin m.fl., 2009; Estrada m.fl., 2012). Många forskningsområden och frågor är desamma, men de studeras med delvis olika perspektiv. I någon forskningsmiljö finns ett större fokus på individuella skillnaders betydelse för brottslighet och andra avvikelser, medan andra är mer inriktade på samhällssystemens betydelse och i en tredje typ av miljö finns ett starkare fokus på samspel mellan individ och miljö. Detta innebär också att valet av metod kan skilja sig åt beroende på i vilken forskningsmiljö som frågorna studeras.

Att olika perspektiv används för att studera samma frågor är inte unikt för kriminologin utan återfinns inom de flesta vetenskapliga discipliner.

Vanliga forskningsområden Några vanliga områden och metodansatser i den kriminologiska forskningen är följande: • Ungdomsbrottslighet. Inom detta område studeras bl.a. frågor

som omfattning, utveckling, orsaker, livsstil och åtgärder. Här förekommer frågor som familjens roll, kamraternas roll, moral­ uppfattning och mycket mer. Studier av ungdomsbrott baseras ofta

1 För fullständiga och aktuella uppgifter om vilka lärosäten som erbjuder utbildningar i kriminologi, se www.studera.nu.

20

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

2 Kriminologin i akademin

•

•

•

•

•

på s.k. självrapporterade data insamlade genom frågeformulär eller intervjuer. Studierna är ofta av tvärsnittskaraktär, dvs. insamlade vid ett tillfälle i den unges liv, ofta under de tidiga tonåren.

Kriminella karriärer. Här studeras frågor som berör utveckling av kriminalitet, när en karriär börjar och slutar, vändpunkter i livet som kan påverka kriminalitetsutvecklingen, livsförloppets olika faser från barndom till vuxenliv och skillnader i kriminalitet mellan män och kvinnor. För att besvara dessa frågor används olika slags datainsamlingsmetoder: registerdata över misstänkta eller dömda för brott eller självrapporterade data om kriminalitet för att beskriva olika aspekter av kriminalitetsutveckling, debutåldrar, könsskillnader etc. eller djupintervjuer med enskilda eller ett mindre antal individer för att öka förståelsen för specifika frågor. Karriärforskningen utförs oftast longitudinellt, vilket innebär att samma individer studeras under en längre tidsperiod.

Brottsutveckling, med frågor rörande brottslighetens omfattning och utveckling, rättssystemets reaktioner på brottslighet samt jämförelser mellan tidsperioder eller mellan olika länder. Här används oftast olika slag av registerdata: anmälda brott, uppklarade brott eller dömda för brott.

Brottsprevention och kriminalpolitik. Forskningen inom dessa områden syftar bl.a. till att skapa kunskapsunderlag åt beslutsfattare och att följa och utvärdera förändringar eller försöksverksamhet inom det brottsförebyggande eller kriminalpolitiska området, men också att kritiskt granska evidensbasen för den politik som förs.

Forskningen kan vara komparativ, vilket innebär att forskningsresultat som bygger på studier som genomförts så identiskt som möjligt i olika länder jämförs. Det kan exempelvis vara jämförelser av faktorer som har samband med ungdomskriminalitet: livsstil, påverkan från kamrater, föräldrars och skolans betydelse samt hur dessa är lika eller olika i olika typer av samhällen med olika social struktur, olika skolsystem etc.

Ett växande forskningsområde rör betydelsen av samspel mellan individfaktorer och situationella faktorer, dvs. ”vilka individer med vilka egenskaper i vilka miljöer begår eller utsätts för brott?”

(Wikström m.fl., 2012).

© F ö rfattarna oc h S tud e ntlitt e ratur

21

Redaktörer: Caroline Mellgren, docent i kriminologi och numera även föreståndare för polisutbildningen vid Malmö universitet. Marie Väfors Fritz, doktor i psykologi på institutionen för kriminologi samt program­ ansvarig och studierektor för mastersprogrammet i kriminologi vid Malmö universitet. Eva Tiby, professor emerita i kriminologi och tidigare studie­ rektor vid Stockholms universitet. Övriga medverkande författare är också verksamma som lärare vid dessa lärosäten samt vid Örebro universitet och Högskolan Kristianstad.

KRIMINOLOGI En studiehandbok Porträtteringen av brott, gärningspersoner, brottsoffer, rättsväsendet och effekter av brottslighet tar i dag ett oproportionerligt stort utrymme i media samt i vår kultur och vardag. Kriminologistudenter kan av den anledningen behöva en ”omprogrammering” när det gäller föreställningar om vad som är verkligt, eller mätbart. En kriminolog arbetar med vetenskap, inte journalistik eller fiktion. Att lära sig det är ett tålamodsprövande arbete, det kräver kunskaper om teori och metod, om kriminalpolitik, etik och vetenskaplig noggrannhet.

Kriminologi – en studiehandbok introducerar läsaren till studier i kriminologi. Boken beskriver ämnet och vad studier i kriminologi innebär. Syftet med boken är att beskriva steget in i den akademiska världen och att ge läsaren verktyg som underlättar studier i krimino logi – alltifrån vad som förväntas under ett seminarium till var du hittar och refererar till kriminologiska källor samt forskningsetik, makt och demokratifrågor kopplade till ämnet.

I denna andra upplaga har tre nya kapitel och författare tillkommit.

Fyra av de lärosäten i Sverige som undervisar och forskar i kriminologi är representerade.

Kriminologi – en studiehandbok riktar sig till både studenter och lärare inom kriminologi.

Andra upplagan

studentlitteratur.se

Art.nr 37827