9789144091204

Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper Regeringar världen över försöker stimulera ekonomisk tillväxt genom investeringar i innovations- och företagskluster, entreprenörsinkubatorer och diverse riskkapitallösningar. Silicon Valley, Singapore och Tel Aviv – välkända nav för entreprenöriell verksamhet – har alla växt fram med hjälp av offentliga investeringar. Men för varje lyckat offentligt initiativ för entreprenörskap och innovationer finns mängder av misslyckade sådana – initiativ som kostat skattebetalarna många miljarder. Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper är en genomgripande, viktig och aktuell genomgång av hur regeringar stöttat entreprenörer och riskkapitalister över årtionden och kontinenter. Josh Lerner, en av de främsta experterna på området, förser oss med värdefulla insikter i vad som fungerar och inte fungerar, samt förslag på hur offentliga initiativ ska utformas och implementeras i framtiden.

Josh Lerner | Innovation och entreprenörskap

Josh Lerner är Jacob H. Schiff professor i Investment Banking vid Harvard Business School. Han är en av de mest inflytelserika nationalekonomerna inom entreprenörskap. Lerner mottog 2010 Global Award for Entrepreneurship Research för sina banbrytande bidrag inom entreprenörskap och finansiering samt inom entreprenöriell innovation. Han har skrivit ett flertal böcker om riskkapital, innovationer och entreprenörskap.

Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper

Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper uppmanar till viss försiktighet. Boken argumenterar för noggrant genomtänkta och evidensbaserade offentliga initiativ, så att misstag från tidigare satsningar inte upprepas.

Magnus Henrekson har skrivit förordet till den svenska upplagan – Politikens uppgift är att kratta i manegen. Henrekson lyfter fram hur synen på entreprenören varierat över tid och hur innovation blivit det nya honnörsordet och ger en sammanfattande bild av Josh Lerners bidrag till diskussion kring offentliga initiativ för innovation och entreprenörskap.

Art.nr 37708

Josh Lerner www.studentlitteratur.se

978-91-44-09120-4_01_cover.indd 1

2013-11-20 13.11

Originalets titel: Boulevard of Broken Dreams: Why Public Efforts to Boost Entrepreneurship and Venture Capital Have Failed – and What to Do About It © Princeton University Press, Princeton and Oxford, 2009

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37708 ISBN 978-91-44-09120-4 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Erika Sturesson Sakgranskning: Professor Per Bylund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/Denis Vrublevski Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2013

978-91-44-09120-4_01_book.indd 2

2013-11-21 12:56

Innehåll

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan 7 M agn us H e n r e k s on Referenser 19 Noter 20

Förord och tack 21 Noter 23 K apitel 1

Inledning 25

Denna boks fokus 29 Entreprenörskap, riskkapital och offentliga initiativ 31 En stor utmaning för oss alla 41 Noter 44 Del I

K an offentliga tjänstemän hjälpa entreprenörer?

K apitel 2

En titt i backspegeln 49

En skeptikers funderingar 49 Den (ocensurerade) historien om Silicon Valley 56 Riskkapitalismens uppkomst 59 Avslutande tankar 65 Noter 65

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 3

3

2013-11-21 12:40

Innehåll K apitel 3

Varför ska politiska makthavare lägga sig i? 69

Innovation och tillväxt hänger samman 69 Nya företag leder till innovation 71 Avslutande tankar 88 Noter 89 K apitel 4

Saker och ting blir mer komplicerade 93

Varför staten bör främja riskkapitalverksamhet 93 Argumenten mot statligt ingripande 100 Avslutande tankar 113 Noter 114 Del II En balansgång K apitel 5

Den försummade konsten att duka bordet 121

Att förbättra klimatet för entreprenörskap 122 Att göra riskmarknaden mer attraktiv 132 Avslutande tankar 140 Noter 141 K apitel 6

Varför statliga satsningar går snett: bristfällig utformning 145

Att misslyckas med att förstå riskkapitalmarknaden 146 Att inte lyssna på riskkapitalmarknaden 162 Avslutande tankar 168 Noter 169 K apitel 7

Varför statliga satsningar går snett: bristfällig implementering 173

Att strunta i incitamenten 173 Behovet av utvärdering 178 Vikten av ett internationellt perspektiv 188 Sammankoppling av delarna 194

4

978-91-44-09120-4_01_book.indd 4

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Innehåll

Avslutande tankar 196 Noter 197 K apitel 8

Den speciella utmaningen med statliga förmögenhetsfonder 201

En översikt över statliga förmögenhetsfonder 202 Det bittra arvet 204 Statliga förmögenhetsfonder i framtiden 207 Avslutande tankar 218 Noter 219 K apitel 9

Lärdomar och fallgropar 221

Rekommenderade tumregler 221 Metoder som ibland rekommenderas men som bör undvikas 228 Avslutande tankar 231

Efterord till den svenska utgåvan 233 Jo sh L e r n e r

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 5

5

2013-11-21 12:40

978-91-44-09120-4_01_book.indd 6

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är at t krat ta i manegen – Förord till den svensk a utgåvan M agn us H e n r ek s on 1

Drömmen om en ”ljusnande framtid” är inte bara något som hyllas i Student­ sången, den verkar fylla ett djupt mänskligt behov. En väsentlig del av denna dröm handlar om en önskan om bättre materiella villkor; att få råd till fler och bättre varor och tjänster än tidigare generationer. Med all respekt för de stora svårigheterna med att mäta materiell standard så förutsätter ökad levnadsstandard ekonomisk tillväxt. I västerlandets marknadsekonomiska system förutsätter ekonomisk tillväxt i sin tur ett blomstrande och dynamiskt näringsliv.

Konkret handlar det om teknologisk utveckling på tre olika sätt: (i) att producera befintliga varor och tjänster på ett allt effektivare sätt, (ii) att ta fram nya varor och tjänster som vid en given resursförbrukning uppfattas som mer värdefulla – d.v.s. välståndshöjande – än de gamla produkterna och (iii) att få fram varor och tjänster som fyller samma fundamentala behov som tidigare men på ett avsevärt billigare sätt. Exempel på det senare är kommunikation via e-post jämfört med gamla tiders postbefordran per båt och häst eller dagens led-teknik för artificiell belysning jämfört med gamla tiders eldar, oljelampor, stearin- och vaxljus. Inte nog med att de nya produkterna ofta är både bättre och säkrare. Kostnaden – vare sig den mäts i arbetstid eller i fasta priser – är en bråkdel av den tidigare för att uppnå samma effekt.

För artificiell belysning handlar det om att priset var tusentals gånger högre för bara 200 år sedan jämfört med i dag.2 Synen på var och hur de nya produkterna och de alltmer kostnads­effektivt tillverkade existerande produkterna bäst tas fram har skiftat. Vid industrialismens genombrott framstod det för många som uppenbart att utvecklingen i hög grad drevs framåt av enskilda, särskilt handlingskraftiga individer som skapade nya företag och produkter som penetrerade nya marknader och fick © S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 7

7

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

välståndet att växa. I den processen slogs det gamla ut och vi fick vad Joseph Schumpeter så passande kallar ”skapande förstörelse”. Till primus motor i denna process utnämnde han entreprenören. Vid denna tid kunde ton­ givande företag och innovationer i regel också kopplas till en enskild individ.

Entreprenören i sk amvrån

Från och med 1930-talet blev det allt vanligare att anse att ekonomisk utveckling var möjlig, och kanske till och med underlättades, utan entreprenörsfunktionen. Paradoxalt nog var just Schumpeter en av de ledande tänkarna bakom denna omsvängning. I sin stora bok Capitalism, Socialism and Democracy från 1942 hävdade han att entreprenören i framtiden inte skulle komma att ha samma betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

Han menade att det ”i dag är mycket lättare än förr i tiden att göra saker som ligger utanför tidigare rutiner – själva förnyelsefunktionen håller på att reduceras till rutin.”

Föreställningen att en storskalig produktion och en social ordning med starka kollektivistiska inslag befrämjade den ekonomiska utvecklingen be­f ästes under andra världskriget och fick en stark förankring under 1950och 60-talen. I synnerhet Harvardprofessorn John Kenneth Galbraith (1952) gav argument för en politik som gynnade de etablerade storföretagen.

Galbraith menade att såväl innovationer som förbättringar i existerande produkter och produktionsprocesser mest effektivt åstadkoms inom ramen för stora industriföretag. Individuella ansträngningar och därmed individuella incitament fick allt mindre betydelse. Ett berömt citat från Galbraiths bok om ”tillbakahållande makt” från 1952 fångar detta synsätt väl: Det finns ingen populärare illusion än att den teknologiska utvecklingen är ett resultat av den lille mannens sinnrika ansträngningar att göra ett bättre jobb än sin granne, därtill tvingad av marknadens konkurrens. Tyvärr är detta en ren fiktion.

År 1967 publicerades boken Le Défi Américain (Den amerikanska utmaningen), skriven av Jean-Jacques Servan-Schreiber, en av efterkrigstidens mest inflytelserika intellektuella européer, känd som JJSS. Boken är den mest säljande politiska essän någonsin i Frankrike och den översattes och 8

978-91-44-09120-4_01_book.indd 8

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

såldes i miljontals exemplar i hela västvärlden. Budskapet i boken var solklart: Europa släpar efter USA och saknar förutsättningar att komma ikapp.

Skälet var enligt JJSS inte att USA var mer entreprenöriellt utan att Europa saknade USA:s hypereffektiva transnationella företag och managementmetoder lämpade för storskalighet och planering. Det var amerikanska jättar som AT&T, ITT, Procter & Gamble, Exxon och DuPont som var det stora hotet.

Frågan är dock om det stämde ens på 1950- och 60-talen att det var de stora företagen som stod för förnyelsen. Entreprenöriella företag har de senaste 200 åren stått för en mycket stor del av de mest revolutionerande innova­ tionerna. Small Business Administration (1995) presenterar en lång lista som inkluderar innovationer som telegrafen, telefonen, flygplanet, FM-radion, transistorn, persondatorn, det löpande bandet och helikoptern. Baumol (2002) går så långt att han menar att erfarenheten visar att huvud­delen av de revolutionerande idéerna hittills har tagits och även i framtiden kommer att tas fram av självständiga innovatörer inom ramen för små företag.

Entreprenörens återkomst

Hur som helst blev det i början av 1970-talet tydligt att tillväxten ändrat karaktär – större var inte nödvändigtvis längre bättre. Världen över uppstod en renässans för entreprenörskapet. I takt med att tjänstesektorerna växte i relativ betydelse minskade fördelarna med att vara stor. Storföretagen kom att ses som inflexibla; dåliga på att anpassa sig till nya marknadsbetingelser och alltmer kvalitetsmedvetna konsumenter. Samtidigt kom grundarna av högteknologiföretag i ökande utsträckning att ses som vår tids hjältar och nästa generations mest framstående företagsledare. Ett tecken i tiden var att USA:s dåvarande president Ronald Reagan drogs med i denna trend, och i ett tal hävdade han bl.a. att: ”We have lived through the age of Big Industry and the age of the giant corporation. But I do believe this is the age of the entrepreneur”.3 Tidigare fanns också hos många en rädsla för att förnyelsen skulle ta slut på grund av brist på utvecklingsbara idéer. Då ligger det nära till hands att dra slutsatsen att den enda vägen till ökat välstånd går via ökad effektivitet i produktionen av befintliga produkter. Men så småningom stod det allt mer klart att detta var en felsyn: när nya metoder, tekniker eller produkter introduceras © S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 9

9

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

genereras nya frågor och nya idéer som ger grogrund för nya möjligheter. När datormusen introducerades på marknaden gav det upphov till möjligheten att skapa andra pekdon och trådlösa datormöss. Bill Gates hade inte kunnat utveckla Microsoft om inte Steve Wozniak, Steve Jobs, Ed Roberts och andra först hade skapat persondatorn. Steve Jobs hade inte kunnat utveckla sin persondator om inte Gordon Moore och Intel först hade utvecklat mikro­ processorn. Gordon Moore hade inte kunnat utveckla mikro­processorn om inte John Bardeen, Walter Brattain och William S­ hockley först hade upp­ funnit transistorn 1947 och så vidare.

Nya möjligheter kan också skapas allt eftersom ekonomin växer eller när konsumtions- eller produktionsbetingelserna förändras. Förändringar i konsumenters preferenser ger till exempel ständigt upphov till nya möjligheter för entreprenörer att exploatera.4 På många sätt blev 1990-talet och då framför allt Silicon Valley själva sinnebilden för vad entreprenörskap och enskilda entreprenörer kan åstadkomma. ”Den nya ekonomin” blev ett begrepp som påstods innebära att gamla samband inte längre gällde. Det fanns till och med de som påstod att utbudskurvorna numera i viktiga framtidsbranscher var negativt lutade, d.v.s. ju lägre pris, desto mer skulle företagen producera och desto större skulle deras vinster bli. Kapitalet strömmade till entreprenörssektorn och män­ niskor kunde bli miljardärer över en natt när deras företag börs­noterades eller företaget såldes vidare. Allt detta slutade i en våldsam krasch efter millennieskiftet. Det är i dag inte så många som minns att IT-gurun Jonas Birgerssons internetkonsultbolag Framfab i början av år 2000 hade ett högre börsvärde än vad Electrolux har i dag. Eller att Ericssons börsvärde tillfälligt var lika stort som hela Sveriges årliga BNP. Gigantiska förmögenheter, baserade på förhoppningar om framtida vinster, gick upp i rök över hela västvärlden.

Innovation blir det nya nyckelordet

IT-kraschen och det okritiska talet om en ”ny ekonomi” innebar att begreppen entreprenör och entreprenörskap förlorade sin lyster och blev svårare att använda i det offentliga samtalet. Även om entreprenörskap är lika centralt som tidigare talar man i stället alltmer om innovation.

Redan inom ett år efter IT-kraschen började detta stå klart. Jag deltog själv i en stor regeringssatsning 2002–2003 med namnet Samverkan för inno10

978-91-44-09120-4_01_book.indd 10

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

vationskraft. Processen involverade över tvåhundra nyckelpersoner inom regering, forskning, företagande, fackföreningar, berörda myndigheter och departement. Arbetet leddes direkt av statsråden.5 Globaliseringsrådet (2009) gav också stort utrymme åt innovation i sin analys.

Innovation ses för närvarande som det kanske strategiskt viktigaste ekonomisk-politiska området både för att ta sig ur den skuldfälla som många länder försatt sig i och för att framdeles åtnjuta ett stigande välstånd. USA har lanserat en innovationsstrategi och i EU:s framtidssatsningar för 2020 har Innovation Union en huvudroll. Sverige lanserade sin innovationsstrategi i november 2012 och OECD publicerade i februari 2013 en omfattande utvärdering av den svenska innovationspolitiken.6 Utöver detta kan nämnas att Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) sedan flera år tillbaka driver ett stort innovationsprojekt (IVA 2011), Socialdemokraterna vill inrätta en ”nationell innovationsberedning” och forskningspropositionen – denna gång döpt till Forskning och innovation (Prop. 2012/13:30) – avseende 2013–2016 går i innovationens tecken.

Att lyfta fram innovation är i linje med Schumpeters syn på entre­prenören som i första hand en innovatör som identifierar och introducerar nya ”kombinationer” av tillgängliga produktionsfaktorer. Dessa ”kombinationer” behöver inte nödvändigtvis syfta på nya varor eller tjänster. Förutom innovationer i form av nya produkter definierar Schumpeter innovationer i form av (1) nya produktionsmetoder, (2) nya marknader, (3) nya resurser och (4) nya organisationer/organisationsformer.

Samtidigt är innovation i meningen nya kombinationer av produktionsfaktorer bara ett första steg. Innovationen måste kommersialiseras, produceras effektivt och distribueras på ett effektivt sätt så att skalekonomier uppnås.

Det är först när högt värderade och prisvärda varor och tjänster når slut­ användarna i stor omfattning som de stora välståndseffekterna kan uppnås.

Kunskapsuppbyggnad är ett första viktigt steg, men kunskapen ska också omsättas i samhälleliga nyttigheter. Kunskap sprids inte automatiskt, ej heller omvandlas den av sig själv till innovationer, växande företag och ökat välstånd. För detta krävs institutioner och drivkrafter som gynnar entreprenörskap.

Entreprenörskap är något mer och bredare än innovation. Det handlar om förmågan och villigheten hos individer, både på egen hand och inom organisationer, att:7 © S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 11

11

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

• varsebli och skapa nya ekonomiska möjligheter; • introducera sina idéer på marknaden under osäkerhet genom att ta beslut

om lokalisering, produktutformning, resursanvändning, institutioner och belöningssystem;

• ha viljan och förmågan att expandera en verksamhet till sin fulla

potential; nedläggning och styckning av företag kan visserligen också vara en viktig entreprenöriell uppgift, men entreprenören måste alltid ha ambitionen att skapa värde, vilket i praktiken ofta innebär att denne agerar för att expandera verksamheten till sin fulla potential.

Entreprenören – ekonomins förändringsagent – blir strategiskt avgörande och därför också en viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken.

Därmed blir det också tydligt att ensidiga satsningar på FoU och utbildning – utan vidare analys av hur kunskap sprids och hur entreprenörer ska kunna nyttja denna för att förändra – riskerar att bli relativt verkningslösa.

Josh Lerners bidrag

Om man i dag skulle be entreprenörsforskare att namnge vilka de anser vara de mest inflytelserika nationalekonomerna inom fältet så talar mycket för att Josh Lerner vid Harvard Business School skulle komma mycket högt på en sådan lista. Josh Lerners starka ställning bekräftas också av att han är 2010 års mottagare av Global Award for Entrepreneurship Research för sina banbrytande bidrag ”bringing together the fields of finance and entrepreneurship in the form of entrepreneurial finance” och ett antal viktiga bidrag inom ”entrepreneurial innovation”.8 Lerner har sedan början av 1990-talet gjort en rad centrala bidrag (ofta i samarbete med andra) som starkt påverkat synen på venture capital (VC)finansiering och den betydelse innovationer och (högteknologiskt) nyföretagande har för ekonomins förnyelseförmåga och därmed på välståndsutvecklingen. Inom ramen för National Bureau of Economic Research har han också organiserat två arbetsgrupper (Entrepreneurship och Innovation Policy and the Economy), vilka har haft stor betydelse för att föra in entreprenörselementet i nationalekonomins huvudfåra.

Som redan nämnts har entreprenörskap och innovation fått ett stort 12

978-91-44-09120-4_01_book.indd 12

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

genomslag i den ekonomisk-politiska diskussionen i hela västvärlden och den som gräver lite djupare i policydokument och målformuleringar kommer antagligen att finna att varje västland med självaktning har sin egen variant på temat ”så ska vi bli världens mest innovativa land”.

Hur ska då detta åstadkommas? Vad ger forskningen för vägledning?

Forskningen är mångfasetterad och täcker en rad aspekter, vilket gör det utomordentligt svårt att ”koka ner” resultaten till entydiga policyförslag. Det är därför synnerligen välkommet att Josh Lerner väljer att stiga ner från det akademiska elfenbenstornet och i boken Boulevard of Broken Dreams: Why Public Efforts to Boost Entrepreneurship and Venture Capital Have Failed – and What to Do About It försöker destillera fram de viktigaste lärdomarna från forskningen hittills på det innovationspolitiska området. Inte minst viktigt är att han grundligt behandlar frågan om regeringar och andra offentliga organ på olika nivåer kan göra något och i så fall vad. Det är synnerligen glädjande att denna bok nu också föreligger på svenska med en nyskriven efterskrift av Lerner.

Direkta offentliga satsningar

Oräkneliga politiker, opinionsbildare och intressegruppsföreträdare från jordens alla hörn har under senare år ställt sig frågan: Hur kan vi bli mer som Silicon Valley? Oräkneliga miljarder har också hämtats ur offentliga budgetar för projekt som förväntas leda mot detta mål. Lerner dokumenterar ett antal sådana projekt – några lyckade, de flesta misslyckade. Även om det går att peka på offentliga satsningar som ex post katalyserat framväxten av dynamiska entreprenöriella miljöer, så går det ändå inte att dra slutsatsen att direkta offentliga insatser kan förväntas ha en positiv effekt på innovationsförmåga och entreprenörskap.

Lerner diskuterar vanliga misstag i samband med offentliga åtgärder som griper in direkt i den entreprenöriella processen: tidshorisonten är för kort, de stöder företag, branscher och regioner som privata aktörer är skeptiska till och offentliga stödprogram ger aktörerna felaktiga incitament genom att minska eller helt ta bort nedsidan vid misslyckanden.9 Lerner säger sig vara positiv till direkta offentliga insatser förutsatt att dessa är utformade så att de ”visar förståelse för och en vilja att lära sig av den entreprenöriella processen” (s. 39). En läsare av Lerners bok kan dock knappast undgå att © S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 13

13

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

ställa sig tveksam till om det i praktiken är politiskt möjligt att utforma programmen enligt en sådan princip. Kanske är de politiska och entreprenöriella processerna alltför väsensskilda? Visserligen går det att peka ut framgångsrika exempel på offentliga satsningar i framför allt två länder: Israel och Singapore. Men hur representativa är dessa i övrigt? Vilka politiska förutsättningar finns det för att i praktiken utforma statliga stödsystem som blir lika effektiva som de system som tagits fram i den ”upplysta despotin” Singapore? Eller i Israel, ett land som lever under permanent hot från sina grannländer i kombination med en extremt välutbildad elit och unik tillgång till kompetent judiskt riskkapital från USA. Ett vanligt argument som anförs för att statligt stöd är effektivt är att ­Silicon Valley och andra högteknologiska kluster i USA i hög grad kickstartades med hjälp av stora militära beställningar. Det är förvisso sant, men frågan är hur relevant det är för att motivera stödsystem i dag. Militära beställningar har den fördelen att beställaren vet precis vad denne vill ha (ett flygplan med viss prestanda, en ubåt med viss räckvidd och kapacitet etc.). Beställarens priskänslighet tenderar att vara låg eller ibland obefintlig. Detsamma gäller det i sammanhanget ofta citerade månlandningsprogrammet.

När John F. Kennedy år 1961 deklarerade att USA skulle landsätta en människa på månen och få henne tillbaka till jorden igen ”före decenniets slut” är detta så nära det perfekta statliga programmet man kan komma när det gäller att få positiva externa effekter. Målet är väl definierat, det finns en skarp deadline, en mängd olika problem måste lösas för att nå målet och resurserna är i princip obegränsade. Det är dessutom det största teknologiska projekt ett enskilt land någonsin tagit på sig i fredstid. När programmet var som störst sysselsatte det över 400 000 personer i mer än 20 000 företag och universitet.10 Föga förvånande kom det fram tusentals civila tillämpningar som biprodukter där utvecklingskostnaderna redan var tagna och risken hade burits av regeringen.

De institutionella ramvillkoren

Lerner är solklar på en punkt: politiken har en avgörande betydelse genom att säkerställa att spelreglerna – ibland kallade de institutionella ram­v illkoren – befrämjar ett produktivt entreprenörskap inklusive en sofistikerad VC-industri. Politikens huvuduppgift blir således att ”kratta i manegen” för 14

978-91-44-09120-4_01_book.indd 14

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

att använda det uttryck som Björn Rosengren nyttjade 1998 för att beskriva hur han som nytillträdd näringsminister såg på sin uppgift. Lerner själv talar om ”den försummade konsten att duka bordet” (s. 121).

Här är det viktigt att notera att Lerner inte ser någon motsättning mellan påståendet att stora beställningar från det amerikanska försvaret och rymdprogrammet spelade stor roll för framväxten av Silicon Valley och flera andra entreprenöriella högteknologiska kluster i USA och att en god entreprenörspolitik är generell snarare än riktad och interventionistisk. Att offentliga beställningar skapar förutsättningar för framväxten av entreprenöriella miljöer baserade på en privat kundbas kan inte tas till intäkt för att offentliga medel kan och bör användas för att strategiskt försöka skapa nya innovativa entreprenörsmiljöer.

Om generellt verkande åtgärder för att underlätta framväxten av ett entreprenöriellt ekosystem bör prioriteras, vilka bör då de vägledande principerna vara för dessa? Låt mig kort rekapitulera de principer som Lerner lyfter fram som de allra viktigaste. Den första faktorn, som kanske är självklar men ändå bör nämnas, är att tillhandahålla en god infrastruktur i vid mening: bra vägar, flygplatser, utbildningsinstitutioner, en ändamålsenlig lagstiftning, ett effektivt rättssystem o.s.v.

För det andra är det viktigt att inse att det är efterfrågan på riskkapital, till följd av nya affärsidéer med bärkraft att investera i, som är den trånga sektorn, snarare än utbudet av kapital. Med andra ord: det viktiga är att utforma incitamenten på ett sådant sätt att drivkrafterna till produktiva entreprenörs­ insatser stärks, vilket ökar efterfrågan på riskkapital. Däremot kan det ofta vara direkt skadligt att i stället lägga tyngdpunkten på åtgärder som ökar utbudet av riskkapital, till exempel att via skatteincitament eller regleringar styra placerare att investera i VC. Konkret innebär detta att det är viktigare med låg beskattning av personaloptioner och reavinster vid aktieförsäljningar i onoterade bolag än med riskkapitalavdrag eller att offentliga medel via fondbildningar öronmärks för investeringar i entreprenörsföretag.11 Något som talar för att det ligger mycket i detta argument är att påminna sig om att USA inte sågs som särskilt entreprenöriellt fram till 1970-talet. Styrkan ansågs ju i stället emanera från de byråkratiskt uppbyggda stor­företagen.

Men varför uppstod då inte de kontraktsformer som harmonierar incitamenten för de olika parter som krävs för att bygga upp ett entreprenöriellt företag till något stort och framgångsrikt? Förklaringen har till stor del med skatter © S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 15

15

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

och placeringsregler att göra. Före 1980-talet förhindrades utvecklingen av en VC-näring i USA av höga skatter och regleringar. Hit hörde hög skatt på kapitalvinster, att anställdas innehav av aktieoptioner blev beskattningsbara när optionerna löstes in i stället för när de erhållna aktierna såldes och att pensionsfonder var förbjudna att investera i värdepapper ut­f ärdade av små företag, nya företag eller VC-fonder. Viktiga förändringar runt 1980 banade väg för entreprenöriella företagsutvecklingar: 1 En sänkning av skatten på kapitalvinster i två steg till 20 procent (senare till 15 procent).

2 Pensionsfonder tilläts investera i värdepapper utfärdade av små eller nya företag och VC-fonder. Pensionsfonder blev snart de största investerarna på marknaden för onoterade aktier.

3 Aktieoptionslagen gjorde det möjligt att skjuta upp skatten till den tidpunkt då aktierna säljs, i stället för när optionerna utnyttjas. Den tidigare ordningen innebar risk att betala skatt på närmast fiktiva värden och att många överhuvudtaget inte hade råd att förvärva optioner.

Den anställde som löst in sina optioner behöver sedan inte behålla aktien mer än ett år för att komma i åtnjutande av den kapitalvinstskattesats på 15 procent som i dag gäller för långa innehav.

Utan dessa reformer är det möjligt att VC-näringens imponerande tillväxtprocess i USA inte hade startat. Det geniala med VC-företagen var att de omvandlade oacceptabelt riskfyllda affärsprojekt till en mer acceptabel risknivå med hjälp av diversifierade portföljer av projekt. För att det skulle bli möjligt krävdes många förändringar av lagar och skattesatser. Det grund­ läggande motivet till dessa förändringar var att harmoniera incitamenten för tre olika aktörer – investerare, VC-företag och nystartade högtekno­ logiska företag. Det var viktigt att kunna hantera höga risker samtidigt som riskerna för insiderhandel, asymmetrisk information och moralisk risk (moral hazard) kunde minimeras.

Det ovan sagda innebär inte att det är omöjligt för livskraftiga kluster att uppstå i en ogynnsam institutionell miljö. Minst lika viktigt är att kluster, när de väl är etablerade, växer till sig på ett kraftfullt sätt. Den viktiga poängen är att sannolikheten att livskraftiga kluster skall växa fram och nå sin fulla 16

978-91-44-09120-4_01_book.indd 16

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

potential ökar när de generella villkoren i vid mening ekonomiskt belönar entreprenörskap, nyföretagande och företagstillväxt.

Saxenians (1994) jämförelse av dataindustrins utveckling i Silicon Valley och Route 128 utanför Boston motsäger heller inte denna tes. Hennes analys pekar bara på att goda generella villkor inte garanterar att hela USA blir som Silicon Valley. Däremot är det knappast någon tillfällighet att Silicon Valley uppstått inom ramen för det amerikanska systemet.

Det finns heller ingen motsättning mellan att betona betydelsen av socialt kapital och därtill hörande klusterbildningar och att betona de generella villkoren för näringsverksamhet när man vill förklara ekonomisk utveckling.

Det handlar om komplementära förklaringar och synsätt. Klusterforskningen visar dessutom att kluster växer fram underifrån på ett oförutsägbart sätt.

Lazerson och Lorenzoni (1999, s. 257) drar exempelvis följande slutsats av sin omfattande analys av de italienska industriella distriktens framväxt: ”inget industriellt distrikt har någonsin uppstått som ett resultat av politikåtgärder”.

Förstärk spontana processer och lär av andra länder

Lerner betonar att generella åtgärder bör förstärka de strukturer (branscher, företag, klusterbildningar) som tenderar att uppstå spontant på marknaden. De tendenser som kan observeras på marknaden bör även vägleda de offentliga insatserna och det är utomordentligt viktigt att offentliga insatser inte tränger undan privata finansiärer eller finansierar entreprenörsföretag av låg kvalitet som saknar förutsättningar att dra till sig privata finansiärer.

Ett genomgående tema hos Lerner är att lyfta fram hur viktigt det är att detaljerna blir rätt i stödsystemen. Det om något är svårt att åstadkomma när varje stödsystem som till slut lanseras är resultatet av en politisk process där olika intressen ska tillgodoses. I stället för att få system som stöder och förstärker processer och företag som uppstår spontant på marknaden, är risken stor att stödformer blir möjliga att etablera just för att de påstås kunna lösa andra angelägna problem. Två svenska exempel på senare år är de statliga riskkapitalbolagen Fouriertransform och Inlandsinnovation.

Fouriertransform är ett helstatligt bolag, grundat 2008, med 3 miljarder i ursprungligt kapital att investera i företag inom fordonsindustrin. Satsningen tillkom som ett direkt resultat av krisen i personbilsindustrin hösten 2008.

Inlandsinnovation startades 2010 med 2 miljarder i statligt kapital med för© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 17

17

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

hoppningen att förhindra en fortsatt avfolkning av Norrlands inland. I själva verket handlar det alltså här om förtäckta industri- och regionalstöd i stället för innovationsstöd.

Avslutningsvis lyfter Lerner fram att det är viktigt för varje nationell regering att ta intryck av det institutionella ramverk som visat sig framgångsrikt på andra håll. Detta bidrar också till att attrahera företag, risk­kapitalister, entreprenörer och andra nyckelkompetenser utifrån. Även den entreprenöriella sektorn blir enligt Lerner alltmer global och därmed beroende av flöden av kompetenser och kapital över nationsgränserna. Boomen i den indiska IT-sektorn är ett exempel på detta. Motorn i utvecklingen utgörs i hög grad av indiska entreprenörer och riskkapitalister med bas i Silicon Valley.

Avslutande omdöme

Josh Lerner har skrivit en viktig bok för alla som är involverade i frågeställningar rörande hur regeringar, myndigheter och andra aktörer kan bidra till ett förmånligt innovations- och entreprenörsklimat. Boken är dessutom skriven på en abstraktionsnivå som gör budskapet lättillgängligt för ickespecialister, med många illustrativa exempel på både framgångsrika och misslyckade satsningar och policyåtgärder.

Det är föredömligt att en världsledande forskare som Josh Lerner försöker ge en samlad bild av kunskapsläget och dra slutsatser som kan ge viktig vägledning för politiska beslutsfattare. Detta trots att det i många fall fortfarande saknas definitiva statistiska belägg för effekterna av många åtgärder. Vad som gör boken extra värdefull – utöver att den nu också föreligger i svensk översättning – och ger ökad tyngd åt slutsatserna är att Lerner inte bara stöder sin argumentation på forskningsresultat från publicerade uppsatser, utan använder sig av ett brett spektrum av kunskapskällor. Dessa inkluderar ekonomisk-teoretiska resonemang, mikroekonomiska forskningsresultat och fallstudier. Kanske ännu viktigare är att de inkluderar Josh Lerners egen breda erfarenhet som rådgivare till nationella och delstatliga regeringar i entreprenörskaps- och innovationspolitiska frågor.

18

978-91-44-09120-4_01_book.indd 18

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

Referenser Andersson, Thomas, Ola Asplund och Magnus Henrekson (2002). Betydelsen av Innovationssystem: Utmaningar för samhället och för politiken. Stockholm: VINNOVA. Globaliseringsrådets slutrapport (2009). Bortom krisen. Om ett framgångsrikt Sverige i den globala ekonomin. Ds 2009:21. Utbildningsdepartementet, Stockholm.

Baumol, William J. (2002). The Free-Market Innovation Machine: Analyzing the Growth Miracle of Capitalism. Princeton, NJ: Princeton University Press.

Braunerhjelm, Pontus och Simon C. Parker (2010). ”Josh Lerner’s Contributions to Entrepreneurship Research”. Small Business Economics 35(3), 245–254.

Brown, Charles, James Hamilton och James Medoff (1990). Employers Large and Small. Cambridge, MA: Harvard University Press.

Galbraith, John Kenneth (1952). American Capitalism: The Concept of Countervailing Power. Boston, MA: Houghton Mifflin.

Henrekson, Magnus och Mikael Stenkula (2007). Entreprenörskap. Stockholm: SNS Förlag.

Holcombe, Randall G. (2003). ”The Origins of Entrepreneurial Opportunities”.

Review of Austrian Economics 16(1), 25–43.

IVA (2011), Innovationsplan Sverige – underlag till en svensk innovationsstrategi.

Slutrapport för projektet Innovation för tillväxt. Stockholm: Kungl.

Ingenjörsvetenskapsakademien.

Lazerson, Mark. H. och Gianni Lorenzoni (1999). ”The Firms that Feed Industrial Districts: A Return to the Italian Source”. Industrial and Corporate Change 8(2), 235–266.

Nordhaus, William D. (1996). ”Do Real-Output and Real-Wage Measures Capture Reality? The History of Lighting Suggests Not”. I Timothy F. Bresnahan och Robert J. Gordon (red.), The Economics of New Goods.

Chicago, IL: University of Chicago Press.

Näringsdepartementet (2012). Den nationella innovationsstrategin. N2012.27.

Stockholm: Regeringskansliet.

OECD (2013). OECD Reviews of Innovation Policy: Sweden 2012. Paris: OECD. Ohlsson, Lennart (2006). Best Practice Venture Capital: Principles, Tools and Approaches for Investment, Strategy and Policy. Stockholm: Ibis Förlag.

Prop. 2012/13:30, Forskning och innovation. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Saxenian, AnnaLee (1994). Regional Advantage: Culture and Competition in Silicon Valley and Route 128. Cambridge, MA: Harvard University Press.

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 19

19

2013-11-21 12:40

Politikens uppgift är att kratta i manegen – Förord till den svenska utgåvan

Schumpeter, Joseph A. (1942). Capitalism, Socialism and Democracy. New York: George Allen & Unwin.

Servan-Schreiber, Jean-Jacques (1967). Le Défi Américain. Paris: Denoël. Utgiven på svenska 1969 med titeln Den amerikanska utmaningen: USA:s ekonomiska expansion i Europa. Stockholm: Aldus/Bonnier.

Small Business Administration (1995). The State of Small Business: A Report of the President, 1994. Washington, D.C.: U.S. Government Printing Office.

Svensson, Roger (2008). ”Innovation Performance and Government Financing”.

Journal of Small Business and Entrepreneurship 21(1), 95–116.

Wennekers, Sander och A. Roy Thurik (1999). ”Linking Entrepreneurship and Economic Growth”. Small Business Economics 13(1), 27–55.

Noter 1 Magnus Henrekson är professor och vd för Institutet för Näringslivs­ forskning (IFN). Han forskar huvudsakligen om entreprenörskapets ekonomi. E-post: magnus.henrekson@ifn.se.

2 Se Nordhaus (1996).

3 Citerat från Brown, Hamilton och Medoff (1990, kap. 1).

4 Se vidare Holcombe (2003).

5 Tillsammans med Metalls utredningschef Ola Asplund och docent Thomas Andersson utgjorde undertecknad den s.k. Innovationspolitiska Expertgruppen (IPE) inom denna process. Vår slutrapport (Andersson m.fl.

2002) publicerades genom Verket för Innovationssystem (VINNOVA).

6 Näringsdepartementet (2012) och OECD (2013).

7 Den som vill fördjupa sig i en diskussion om olika definitioner av entreprenörskap hänvisas till Henrekson och Stenkula (2007). Se även Wennekers och Thurik (1999).

8 Se vidare Braunerhjelm och Parker (2010) och http://e-award.org.

9 Jämför Svensson (2008) som i sin studie av kommersialisering av svenska patent finner att de entreprenörer som erhåller mjuka lån, d.v.s. lån som skrivs av om kommersialiseringen misslyckas, lyckas sämre än de som endast erhåller lån på kommersiella villkor.

10 http://www.nasa.gov/centers/langley/news/factsheets/Apollo.html.

11 Se Ohlsson (2006) för en närmare beskrivning av hur det amerikanska skattesystemet underlättar att ge starka incitament till entreprenörer och andra nyckelpersoner i VC-finansierade företag.

20

978-91-44-09120-4_01_book.indd 20

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Förord och tack

Upprinnelsen till denna bok var en middag vid Persiska viken för ett par år sedan, en behaglig kväll i februari. Min värd refererade till min forskning om entreprenörskap och frågade mig om vad som kunde sägas för att sammanfatta de definitiva slutsatser som framkommit i akademiska studier och som skulle kunna vara till vägledning i utformningen av ett program för att stödja nya företag. Mitt ärliga svar blev: ”Inte mycket.”

Detta samtal fick mig att se klyftan som finns mellan akademisk forskning och erfarenheterna inom området att främja entreprenörskap. Denna klyfta beror på två olyckliga omständigheter: • För det första är den akademiska litteraturen relativt tunnsådd: frågan

om hur man bäst gynnar entreprenörskap är något national­ekonomer helt nyligen har börjat intressera sig för. I motsats till andra statliga ingripanden utformade för att få igång den ekonomiska tillväxten, som privatiseringar, har program för att främja entreprenörskap inte granskats i någon stor utsträckning av nationalekonomerna. Förutom att den teoretiska grunden är mycket mindre utvecklad är de empiriska studierna mycket färre till antalet och i allmänhet mindre sofistikerade. Relaterade områden – som effekterna av subventioner inriktade på forskning och utveckling1 – har visserligen fått mer uppmärksamhet, men de definitiva svaren är sällsynta även bland dessa bättre utforskade områden.

• För det andra är problemen komplexa: det finns inga enkla svar. Besluts-

fattare tvingas ofta överväga många olika typer av strategier. Det är ofta oklart hur de föreslagna förändringarna kommer att påverka varandra.

Och det finns ingen tydlig ”instruktionsbok” som förklarar vilka förändringar som kan få de önskvärda effekterna.

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 21

21

2013-11-21 12:40

Förord och tack

De flesta slutsatser som dras utifrån den ekonomiska litteraturen kommer därför alltid att vara försiktiga.

Den relativa eftersattheten av dessa frågor är väldigt olycklig. Även om de belopp som är inblandade i offentliga satsningar för att främja entreprenörskap är blygsamma jämfört med offentliga utgifter för försvar eller pensioner, kan dessa satsningar – som vi ska se – forma utvecklingen av länder och regioner på ett avgörande sätt.

Dessa reflektioner kanske verkar peka mot det förnuftiga i att vänta med att skriva den här boken tills vi vet mer. Men beslutsfattarna har ett angeläget behov av hjälp redan i dag. Vad dessa ledare i många fall ser framför sig (oavsett om det är rätt eller fel) är ett ”gyllene tillfälle”, där investeringar för att främja entreprenöriell verksamhet framstår som särskilt fördelaktiga.

Den ekonomiska nedgången har både gjort offentliga ingripanden i ekonomin mer accepterade och belyst de dåliga långsiktiga framtidsutsikterna för många mogna industrier.

Dessa funderingar väckte tanken på behovet av en bok som denna. Eftersom vår kunskap ännu befinner sig i ett tidigt skede skiljer sig boken mycket från den traditionella artikeln i en akademisk tidskrift. Det är i synnerhet ingen övning där slutsatser kan dras på en 90-procentig konfidensnivå: det finns mycket mer tvetydighet i många av slutsatserna. Men även om slut­ giltiga statistiska bevis saknas för många av argumenten presenterar den här boken en stor mängd bevis: ekonomiska teorier, det begränsade antal studier i stor skala som gjorts om ämnet, fallstudier samt mina egna erfarenheter från samarbeten med nationella och regionala beslutsfattare som försöker uppmuntra entreprenöriell verksamhet.

I det här projektet har jag haft många medhjälpare, som jag gärna vill delge min tacksamhet. Utmärkt forskningsassistens i fråga om förståelsen av de statliga programmens historiska meritlistor och sammanfattningen av den relevanta akademiska och professionella litteraturen gavs av Adrian Budischak, Sara Cheche, Yeguang (Shaq) Chi, Catherine Chuter, Kathy Han, Jodi Krawkow och Yinglan Tan. Chris Allen var som alltid till mycket stor hjälp vid insamlandet av statistiska data. Ekonomiskt stöd till deras (och mitt) arbete gavs av forskningsavdelningen vid Harvard Business School.

Ralph Lerner och Marianne D’Amico läste och kommenterade flera versioner av manuskriptet. Princeton University Press var som alltid enastående

22

978-91-44-09120-4_01_book.indd 22

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

Förord och tack

hjälpsamma: jag tackar min redaktör, Seth Ditchik, samt Janie Chan och Peter Dougherty.

Det finns tre andra källor till denna bok som måste tackas. Många av bokens insikter uppstod ursprungligen som resultat av projekt för regeringar i Europa, Nordamerika, Mellanöstern och Oceanien. Möjligheten att arbeta med dessa projekt, och i synnerhet de många givande samtal jag haft med politiska ledare, tjänstemän med fokus på ekonomisk utveckling, entreprenörer och riskkapitalister har spelat en central roll för utformningen av bokens idéer. Jag skulle speciellt vilja tacka Colin Gosselin, Abu-Baker Khouri, Jodie Parmar, Stuart Shepherd och Brian Watson i detta hänseende.

Denna bok använder sig också av idéerna (och ibland orden) i min tidigare publicerade forskning, inklusive arbeten gjorda tillsammans med Pierre Azoulay, Paul Gompers, Felda Hardymon, Sam Kortum, Ann Leamon och Antoinette Schoar. Jag tackar dem för att jag här fått tillåtelse att använda några av våra gemensamt utvecklade idéer, liksom för de många samtal som formade mina idéer. Jag hade också användbara samtal med flera ­kolleger, däribland Ann-Kristin Achleitner, Thomas Hellmann, Peter Henry och Scott Stern.

Slutligen har jag under det senaste decenniet haft möjligheten att organisera två grupper vid The National Bureau of Economic Research (NBER), med fokus på entreprenörskap, innovationspolicy och ekonomi. NBER:s verkställande direktörer Marty Feldstein och Jim Poterba uppmuntrade dessa verksamheter. Carl Schramm, Bob Litan och Bob Strom vid Erwin Marion Kauffman Foundation var generösa i sitt stöd till dessa grupper.

Denna miljö gav tillfällen till samtal med vänner och kolleger om många av de idéer som diskuteras i den här boken.

Noter 1. Se Tor Klette, Jarle Moen och Zvi Griliches, ”Do Subsidies to Commercial R&D Reduce Market Failures? Microeconomic Evaluation Studies”, Research Policy 29 (2000): 471–95 för en översikt av den aktuella empiriska forskningen inom området.

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 23

23

2013-11-21 12:40

978-91-44-09120-4_01_book.indd 24

2013-11-21 12:40

Kapitel 3

Varför ska politiska makthavare lägga sig i?

Vid det här laget känner vi till argumentet att det inte är statens uppgift att stödja riskkapital och entreprenörskap. I förra kapitlet tittade vi på historiska bevis som sådde tvivel angående detta argument. Nu ska vi vända oss till mer systematiska bevis som presenterats i ny forskning.

Hävdandet att makthavare faktiskt bör bry sig om nyföretagande och riskkapitalister – och spelar en viktig roll för att underlätta för deras verksamhet – vilar på tre hörnstenar. Huvuddelen av det här kapitlet granskar de två första viktiga skälen: att innovation är helt avgörande för tillväxt, och att entreprenörskap kan stimulera innovation. Som det ska visa sig är båda dessa skäl ganska övertygande. Vi ska diskutera den tredje viktiga länken i kapitel 4.

Innovation och tillväxt hänger samman Ända sedan 1950-talet har nationalekonomer förstått att innovation har en avgörande betydelse för ekonomisk tillväxt. Våra liv är bekvämare och längre än våra förfäders på många olika nivåer. För att bara nämna tre förbättringar: antibiotika botar infektioner som brukade vara dödliga, kommunikation över långa avstånd har blivit mycket billigare och hushållsbestyren har minskat avsevärt. Grundläggande för dessa förändringar har varit framsteg inom teknik och näringsliv.

Ekonomisk forskning har pekat på de starka samband som finns mellan tekniska framsteg och ekonomisk framgång, både mellan länder och över tid. Denna insikt växte fram utifrån studier gjorda av Morris Abramowitz, en banbrytande forskare i teknisk förändring.1 Han insåg att det egentligen bara finns två sätt att öka den ekonomiska produktionen: (1) att öka antalet © S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 69

69

2013-11-21 12:40

DEL I Kan offentliga tjänstemän hjälpa entreprenörer?

resurser som tillförs den produktiva processen (till exempel genom att de arbetande förblir anställda tills de är 67, i stället för att pensioneras vid 62), eller (2) utveckla nya metoder för att få ut mer av samma resurs. Abramowitz mätte produktionstillväxten i USA mellan 1870 och 1950 – mängden producerade varor och tjänster – och beräknade sedan resursökningen (speciellt arbete och finansiellt kapital) under samma tidsperiod. Detta var visserligen ett inexakt förfarande: han var tvungen att göra antaganden om tillväxten i dessa resursers ekonomiska påverkan. Efter att ha gjort sin analys upptäckte han att resurstillväxten mellan 1870 och 1950 endast stod för omkring 15 procent av ekonomins egentliga tillväxt. De återstående 85 procenten kunde inte förklaras av en ökad mängd resurser. I stället berodde den ökade ekonomiska aktiviteten på innovationer som gjorde att man fick ut mer av samma resurser.

Andra ekonomer gjorde i slutet av 1950-talet och under 1960-talet liknande undersökningar. Dessa analyser skilde sig åt i fråga om metoder, ekonomiska områden och tidsperioder, men resultaten var likartade. Det mest anmärkningsvärda var när Robert Solow, som senare fick nobelpriset för sitt arbete, kunde identifiera en nästan identisk ”rest” på ungefär 85 procent.2 Resultaten var så uppseendeväckande eftersom ekonomer under 200 års tid hade skapat modeller där ekonomisk tillväxt hade behandlats som om det bara var en fråga om att öka antalet resurser: om du bara hade mer människor och mer pengar skulle produktionen undantagslöst öka den också.

Dessa forskningsresultat visade i stället att den avgörande drivkraften bakom tillväxt var förändrade sätt att använda resurserna. Storleken på denna oförklarade tillväxt, och det faktum att den kunde bevisas av forskare som hade använt helt olika metoder, fick de flesta ekonomer att inse att innovation var en mycket viktig faktor för produktionstillväxten. Ända sedan 1950-talet har ekonomer och politiska strateger ägnat sig åt att dokumentera sambandet mellan innovation – vare sig det handlar om nya vetenskapliga upptäckter eller gradvisa förbättringar i fabrikernas och serviceföretagens sätt att fungera – och ökande ekonomiskt välstånd. Förutom upptäckten av en oförklarad ”rest” har man lyckats styrka de positiva effekterna av teknisk framgång inom områden som informationsteknik. En grundläggande fråga för ett lands ekonomiska framtid är sålunda inte bara vad som produceras, utan hur det produceras.

Detta samband mellan innovation och tillväxt har erkänts av många 70

978-91-44-09120-4_01_book.indd 70

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

3 Varför ska politiska makthavare lägga sig i?

makthavare. Politiska ledare i alltifrån EU – som har utsett höjda forskningsanslag till ett av sina mål de närmaste åren – till tillväxtekonomier som Kina har anammat idén om innovationens avgörande betydelse för tillväxt.

Nya företag leder till innovation Det andra argumentet för statligt stöd till entreprenörer kommer från insikten att nya företag är särskilt innovativa.

Företags storlek, ålder och innovationer

I början förbisåg ekonomerna ofta den kreativa kraften hos nya företag: de tänkte sig att de flesta nya upptäckter skulle komma från stora industri­ företag. Till exempel förutsatte Joseph Schumpeter, en av pionjärerna inom studieämnet entreprenörskap, att stora företag hade en inneboende fördel när det gällde innovationer jämfört med mindre rörelser.

Men dessa initiala föreställningar finns knappast kvar längre: i dag ser den sortens antaganden ut som en intellektuell sidoeffekt av en tid då stora företag och deras industriella laboratorier (som IBM och AT&T) ersatte de oberoende uppfinnare som hade stått för en stor del av den innovativa verksamheten i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

I dagens värld är det tydligt att Schumpeters hypotes om stora företags överlägsenhet inte stämmer. I en mängd branscher – till exempel medicintekniska produkter, kommunikationsteknik, halvledare och mjukvara – är de ledande företagen relativt unga sådana vars tillväxt till stor del finansierats av riskkapitalister och börsmarknader. (Tänk till exempel på Boston Scientific, Cisco, Intel och Microsoft.) Även i branscher där de etablerade företagen behållit sina ledande positioner – som finansbranschen – utvecklar mindre företag en allt större del av de nya idéerna, för att sedan licensiera eller sälja dem till större bolag.

Detta mönster, där nya företag spelar en avgörande roll för att stimulera innovation, har blivit särskilt tydligt under det senaste årtiondet. De två områden som har kunnat visa upp de kanske mest potentiellt revolutionära tekniska upptäckterna – bioteknik och internet – har drivits framåt av nya förmågor. Varken etablerade läkemedelsföretag eller programvaruproducenter var pionjärer i utvecklingen av dessa tekniker. Egentligen var det inte de © S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 71

71

2013-11-21 12:40

DEL I Kan offentliga tjänstemän hjälpa entreprenörer?

små företagen som uppfann den centrala gentekniken eller internet­proto­ kollen. Den teknik som möjliggjorde dessa utvecklades snarare med hjälp av statliga fonder vid akademiska institutioner och forskningslaboratorier.

Däremot var det de små aktörerna som först tog fasta på de kommersiella möjligheterna. Till och med inom områden där stora företag traditionellt har dominerat, som energiforskning, verkar uppstartsföretag få en allt viktigare roll.

Erfarenheterna visar alltså att Schumpeters hävdande inte stämmer.

Systematisk forskning har inte heller frambringat något stöd för hans uppfattning om stora företags innovativa fördelar. Ekonomer har under årens lopp upprepade gånger försökt mäta sambandet mellan företagets storlek och innovation. Även om denna litteratur är omfattande så är den anmärkningsvärt resultatlös. Till viss del återspeglar de obestämda slutsatserna svårig­ heterna med denna typ av forskning. Det är inte bara svårt att mäta innovativa resurser och utgifter för forskning i ett stort antal företag, utan forskarna måste dessutom ofta kämpa med vad som kan kallas ”vinklat urval”. Det är till exempel väldigt svårt att få fullständig information om företag som inte är börsnoterade. Därför kan vi se alla stora bolag, som nästan alltid är börsnoterade, men bland småföretagen bara de mest framgångsrika, eftersom mindre framstående småföretag troligtvis inte finns på börsen.

Jag ska inte utsätta läsaren för en detaljerad genomgång av de hundratals, kanske tusentals, avhandlingar som finns om ämnet, men det är värt att understryka att de ger mycket lite stöd för påståendet att stora företag är mer innovativa.3 En stor del av dessa arbeten har jämfört olika mått på innovativa upptäckter – till exempel utgifter för forskning och utveckling, patent eller uppfinningar – med företagets storlek. Tidiga studier tog sig an de största tillverkningsföretagen; nyare forskning har använt sig av större urval och detaljerad data (till exempel används data om företagens specifika verksamhetsgrenar). Trots de senare studiernas förbättrade metodik saknar resultaten fortfarande beviskraft: det verkar vara lika lätt att hitta ett negativt som ett positivt samband, och i de fall ett positivt samband mellan företagets storlek och innovation har upptäckts har det haft ringa ekonomisk betydelse. I en studie drogs till exempel slutsatsen att en fördubbling av företagets storlek endast skulle öka förhållandet mellan försäljning och F & U (forskning och utveckling) med 0,2 procent.4

72

978-91-44-09120-4_01_book.indd 72

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

3 Varför ska politiska makthavare lägga sig i?

Vilket förhållandet mellan ett företags storlek och dess innovationer än är, så är en av de relativt få saker forskarna är överens om den viktiga roll nya företag eller aktörer har i många branscher. Uppstartsföretagens betydelse för framväxande marknader har inte bara betonats i många fallstudier, utan också i systematisk forskning. Till exempel undersökte Zoltan Acs och David Audretsch i en studie vilka företag som hade utvecklat några av 1900-talets mest betydelsefulla innovationer.5 Studien styrkte de nya och små företagens centrala insats: dessa företag bidrog med nästan hälften av de innovationer som undersöktes. Men Acs och Audretsch upptäckte också att bidragen från småföretagen inte var central i alla branscher. Deras roll var snarare en funktion av branschvillkoren: betydelsen var störst i omogna branscher där marknadspositionerna var relativt okoncentrerade. Dessa upptäckter vittnar om att entreprenörer och små företag spelar en nyckelroll när det gäller att uppmärksamma var ny teknik kan möta kundernas behov, och därefter snabbt introducera produkterna på marknaden.

Vad är förklaringen till de mindre företagens uppenbara övertag? Mycket beror på att de stora företagen har svårt att väcka intresset för innovation.

En av Schumpeters mer insiktsfulla samtida, John Jewkes, resonerade till exempel förutseende: Det är fel att anta att samma metoder som tillämpas av stora företag och förvaltningar, med beaktansvärda produktionsresultat inom vissa grenar av den industriella tillverkningen, kan användas med lika stor framgång i satsningar för att främja nya idéer. Dessa två sorters organisationer faller under helt olika regler. I ena fallet är målet att åstadkomma smidig, rutinmässig och felfri upprepning, i det andra att bryta igenom alla hinder i form av rutin och accepterade idéer. Så stora forskningsorganisationer kanske lättare undergräver sig själva än någon annan typ av stor organisation, eftersom de på sätt och vis försöker organisera det som minst går att organisera.6

Men denna observation kringgår fortfarande sakfrågan: varför är det så svårt för större företag att få fram nya innovationer? Ganska nyligen genomförda studier försöker ge svar. Speciellt tre anledningar ges till varför små och nya företag är mer innovativa:

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 73

73

2013-11-21 12:40

DEL I Kan offentliga tjänstemän hjälpa entreprenörer?

• Den första handlar om motivation. Företag försöker som regel uppmuntra

sina anställda, från försäljare till serveringspersonal. Men stora företag är ökända för att inte erbjuda sina anställda mycket mer än en guldklocka för banbrytande upptäckter. Varför ska utformningen av incitament för innovativa uppgifter skilja sig från incitamenten för enahanda uppgifter? De svaga incitamenten i stora företag kanske reflekterar den inneboende risk och oförutsägbarhet som finns i innovativa projekt, deras varaktighet och komplexitet och antalet personer med potential att åstadkomma avgörande insatser. Vad anledningen än är så är kontrasten mellan de mycket begränsade incitament stora bolagslaboratorier ger och uppstartsföretagens kompensationspaket, tunga av aktieoptioner.

• För det andra kan stora företag helt enkelt bli ineffektiva när det gäller

nytänkande. En hel rad författare har vittnat om att befintliga företag ofta har blinda fläckar, vilket bottnar i deras ensidiga fokus på befintliga kunder.7 Konsekvensen blir att nya företag kan identifiera och exploatera marknadsmöjligheter som de etablerade företagsledarna inte ser.

• Slutligen väljer nya företag antagligen mer riskfyllda projekt. Enligt

ekonomiska teoretiker är det troligt att nya företag väljer strategier med hög risk, medan etablerade företag rationellt riktar in sig på mer traditionella metoder.8 Så även om små företag misslyckas oftare är det också mer sannolikt att de introducerar nyskapande produkter. Denna insikt har bekräftats av, till exempel, en studie om introduktionen av nya mjuk­varuprogram.9 Studien visar att nya företag är mer effektiva när det gäller att skapa nya typer av mjukvara, medan etablerade företag har ett relativt försprång när det gäller utvidgningen av existerande produktlinjer.

Ett exempel på en innovation från ett ungt företag som fick stor samhällsbetydelse kommer från den afrikanska mobiloperatören Celtel International.10 Företaget, bildat 1998, nådde framgång genom att dra fördel av 1990-talets avreglerade afrikanska telekomindustri och införa tjänster som snabbt fångades upp av kunderna. På grund av invånarnas låga medelinkomst hade både mobil och fast telefoni haft litet genomslag på den afrikanska marknaden.

Celtel växte genom att de identifierade den stora kontantbaserade informella sektorn och såg det behov som fanns av förbetald tid i små, överkomliga 74

978-91-44-09120-4_01_book.indd 74

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

3 Varför ska politiska makthavare lägga sig i?

enheter. I Tanzania införde Celtel till exempel samtal per sekund i stället för per minut som var normen på marknaden, och genom att spara konsumenternas pengar lyckades de öka efterfrågan på sina egna tjänster. När Celtel skaffade tillstånd för en mikrovågslänk mellan Kinshasa och Brazzaville – huvudstäder på var sin sida om Kongofloden, tidigare sammanlänkade av en satellit – kunde priset för ett samtal sänkas från en dollar till 28 cent per minut, med en trafikökning på 700 procent som resultat. Även om tillväxtprocessen var långt ifrån enkel – företaget saknade ständigt likvida medel och var till stor del beroende av kortfristiga banklån – var framgången sensationell. 2004 gjorde företaget en vinst på 147 miljoner dollar. Året därpå förvärvades bolaget av Kuwait-baserade MTC (Mobile Telecommunications Company, numera Zain) i en uppgörelse med enbart kontanter för 3,4 miljarder dollar.

Dessa satsningar fick en mängd sociala konsekvenser. I många fall har mobiltelefonerna blivit en inkomstkälla för entreprenörer i byarna. Celtel Tanzania sålde till exempel ”mobila kontor” – portföljer som innehöll telefoner med samtalsmätare – till entreprenörer som sedan sålde telefontjänster till ett pris per samtal. Om man ser mer allmänt har entreprenörer över hela kontinenten tack vare mobiltelefonernas utbredning uppnått större effektivitet och lönsamhet. Speciellt småskaliga jordbruk och affärsidkare har dragit nytta av bättre kunskap om priser, vilket lett till att marknaden blivit mer samstämmig och därigenom mer fördelaktig för de små aktörerna.

Mobiltelefonin används också för billiga banktjänster, riktade till användare med låg inkomst som har haft bristfällig tillgång till traditionella banker.

Celpay, Celtels bolag för mobil handel, registrerar över 3 miljoner transaktioner varje månad enbart i Kongo-Kinshasa. Bolaget har också föredragit att leta lokalt efter medarbetare till uppdrag som att vakta generatorer eller bygga mobilmaster, och på så sätt skapat inkomster för små samhällen. Celtel och andra mobiloperatörer har haft märkbar effekt på de nationella ekonomierna hos de länder där de gjort inträde. I en rapport från London Business School 2007 beräknas det att den genomsnittliga utvecklingsnationen får en ekonomisk tillväxt på 1,2 procent för varje 10-procentig ökning av antalet mobilanvändare.11

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 75

75

2013-11-21 12:40

DEL I Kan offentliga tjänstemän hjälpa entreprenörer?

Det speciella med riskk apitalfinansierade företag

Nya studier har också belyst det speciella innovationsförsprång som vissa entreprenörer har: de som finansieras av riskkapitalbolag. Omfattande bevis vittnar om att riskkapitalister spelar en viktig roll för att stimulera innovation. Den typ av företag som de finansierar – antingen det är unga kapitalhungriga uppstartsföretag eller växande firmor som behöver omstrukturera – innebär ett antal risker och osäkerheter som avskräcker andra investerare.

Vari ligger då detta försprång? Finansiering av unga och omstrukturerande företag är en riskabel affär. Osäkerhet och informationsluckor utmärker ofta dessa företag, särskilt inom högteknologiska branscher. Brist på information gör det svårt att värdera företagen och möjliggör att entreprenörerna agerar opportunistiskt när de väl fått sin finansiering. För att handskas med dessa informationsproblem använder riskkapitalinvesterarna olika mekanismer som verkar vara avgörande för att stimulera innovation.

Den första av dessa verktyg är den utgallringsprocess som används av riskkapitalister för att välja bland investeringsmöjligheterna. Denna process brukar vara mycket mer effektiv än den som används av andra innovationsfrämjare, som företagens forskning och utvecklingslaboratorier och de som utformar statliga bidrag. Till exempel tittar de flesta stora, mogna företag på sina existerande verksamhetsområden när de ska välja vilka projekt de ska finansiera. Teknik som ligger utanför företagets kärnverksamhet eller projekt som väcker intern politisk spänning läggs ofta på hyllan. Faktum är att många framgångsrika riskkapitalfinansierade uppstartsföretag sjösätts av anställda som säger upp sig när deras arbetsgivare avböjer att satsa på lovande teknik.

Talrika studier har visat att typiska riskkapitalister använder en mycket omfattande process för att värdera det stora antal affärsplaner de erhåller varje år. En av de banbrytande studierna beskrev ett typiskt förlopp: 1) Samtal med riskkapitalister som bett om att få titta på företaget; 2) Kontrollerade personliga referenser för controller, vice vd och vd; 3) Träffade grundarna och controllern på företaget; 4) Samtal med lånehandläggare på ett stort försäkringsbolag. Försäkringsbolagets lånekommitté hade avslagit företagets låneansökan trots lånehandläggarens rekommendationer; 5) Samtal med företagets revisor …; 6) Samtal med den lokala banken som kände till företaget; 7) Samtal med bankförbindelse som sköter företagets

76

978-91-44-09120-4_01_book.indd 76

© S t uden t li t t erat ur

2013-11-21 12:40

3 Varför ska politiska makthavare lägga sig i?

konto; 8) Telefonsamtal med chefen på företaget; 9) Pratade med ungefär 30 användare; 10) Pratade med två leverantörer; 11) Pratade med två konkurrenter.12

En erfaren privat investerare, med en inställning som liknar riskkapitalisternas, berättar att det oftast tar upp till 160 timmar att granska ett investeringstillfälle ordentligt.13 En ledande riskkapitalgrupp, Bessemer Venture Partners, sammanställde en ”Folder om förvärvsgranskning” för investerare att fylla i före varje potentiell investering. I denna 50 sidor långa skrift ställdes en mängd frågor om branschen, företaget, människorna och själva affären.

Hur sorterar riskkapitalister all information de samlar in under denna utvärderingsprocess? Vissa kriterier är viktigare än andra. Efter att ha intervjuat ett stort antal fonder om deras bedömningsgrunder för investeringar beskrev T. T. Tyebjee och A. V. Bruno de vanligaste kriterierna enligt följande: 1 Intresse på marknaden (storlek, tillväxt samt tillgång till kunder), 2 Produktdifferentiering (unikhet, teknisk fördel, patent, vinst­marginal), 3 Ledningsförmåga (kunskaper om marknadsföring, ledarskap, finans och entreprenörens kompetensområden), 4 Motståndskraft mot påverkan från omvärlden (teknisk livscykel, inträdesbarriärer för konkurrenter, konjunkturkänslighet och skydd mot nedgångsrisker), 5 Försäljningspotential (framtida möjligheter att realisera vinst genom sammanslagning, nyförvärv eller emissionserbjudande).14 Steve Kaplan och Per Strömberg som undersökte de analyser som risk­ kapitalister genomför när de ska presentera potentiella affärer för sina investeringskommittéer drog liknande slutsatser. De placerade de viktigaste beslutskriterierna i tre övergripande kategorier: (1) interna faktorer (kvalitet på ledarskap, resultat hittills, risktillgångar, andra investerares påverkan, överensstämmelse med investeringsbolagets existerande portfölj samt kostnader för kontroll och värdering); (2) externa faktorer (marknadens storlek och tillväxt, konkurrens och inträdesbarriärer, sannolikhet att kunder accepterar produkten samt finansmarknad och exitvillkor); och (3) utförande­ svårigheter (produktens eller teknikens egenskaper samt affärsstrategi).15

© S t uden t li t t erat ur

978-91-44-09120-4_01_book.indd 77

77

2013-11-21 12:40

Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper Regeringar världen över försöker stimulera ekonomisk tillväxt genom investeringar i innovations- och företagskluster, entreprenörsinkubatorer och diverse riskkapitallösningar. Silicon Valley, Singapore och Tel Aviv – välkända nav för entreprenöriell verksamhet – har alla växt fram med hjälp av offentliga investeringar. Men för varje lyckat offentligt initiativ för entreprenörskap och innovationer finns mängder av misslyckade sådana – initiativ som kostat skattebetalarna många miljarder. Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper är en genomgripande, viktig och aktuell genomgång av hur regeringar stöttat entreprenörer och riskkapitalister över årtionden och kontinenter. Josh Lerner, en av de främsta experterna på området, förser oss med värdefulla insikter i vad som fungerar och inte fungerar, samt förslag på hur offentliga initiativ ska utformas och implementeras i framtiden.

Josh Lerner | Innovation och entreprenörskap

Josh Lerner är Jacob H. Schiff professor i Investment Banking vid Harvard Business School. Han är en av de mest inflytelserika nationalekonomerna inom entreprenörskap. Lerner mottog 2010 Global Award for Entrepreneurship Research för sina banbrytande bidrag inom entreprenörskap och finansiering samt inom entreprenöriell innovation. Han har skrivit ett flertal böcker om riskkapital, innovationer och entreprenörskap.

Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper

Innovation och entreprenörskap – politik som hjälper eller stjälper uppmanar till viss försiktighet. Boken argumenterar för noggrant genomtänkta och evidensbaserade offentliga initiativ, så att misstag från tidigare satsningar inte upprepas.

Magnus Henrekson har skrivit förordet till den svenska upplagan – Politikens uppgift är att kratta i manegen. Henrekson lyfter fram hur synen på entreprenören varierat över tid och hur innovation blivit det nya honnörsordet och ger en sammanfattande bild av Josh Lerners bidrag till diskussion kring offentliga initiativ för innovation och entreprenörskap.

Art.nr 37708

Josh Lerner www.studentlitteratur.se

978-91-44-09120-4_01_cover.indd 1

2013-11-20 13.11