9789172707269

ISBN: 978-91-7270-726-9

Opal

Sven Nordqvist Tomtemaskinen Opal

Man ska inte lova för mycket. Så tänkte gubben Pettson ofta sedan han lovat katten Findus att tomten skulle komma på julafton. Men det finns ju ingen tomte, tänkte Pettson. Och så bestämde han sig för att i hemlighet bygga en tomte som både kunde röra sig och tala. Det var en nästan omöjlig uppgift han hade gett sig in på, det insåg han snart.

De där veckorna före jul blev ganska ovanliga. Pettson stod mest i snickarbon och byggde och funderade och Findus kände sig övergiven. Och vad var det för underliga små gubbar som kom och hälsade på?

Men Findus fick sin tomte till slut i alla fall, precis som han ville ha det. Inte kunde väl Pettson ana att hans maskin skulle fungera så bra. Man kan undra vad det egentligen var som hände …

Sven Nordqvist

Tomtemaskinen

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 1

Sven Nordqvist

TOMTEMASKINEN

Opal

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 2

www.opal.se www.berghsopal.se Š Copyright Sven Nordqvist, 1994 BokfÜrlaget Opal AB, Bromma Printed in Belgium, 2011 ISBN: 978-91-7270-726-9

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 3

Kapitel 1: Det snöade på Pettsons hus. Det hade snöat till och från under en hel vecka och nu låg det ett vitt täcke över gubbens stuga, över vedboden och utedasset och över hönshuset och snickarbon. På åkrarna och ängarna runt omkring var det vitt och mjukt och på träden i skogen var det en vit kant på varenda gren. Det var precis så som det ska se ut när det börjar närma sig jul.

3

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 4

I köket satt Pettson och katten Findus och åt sin lunchgröt och tittade på snöflingorna som vimsade runt utanför fönstret.

– Nu är det inte långt kvar till jul, Findus, sa Pettson.

Findus satt och kikade med ett öga mellan tum-klon och pek-klon och låtsades som om han fångade snöflingor.

– Jaså … Hur inte långt är det då? sa han och knep en snöflinga.

– 24 dar.

Findus ryckte till och stirrade förskräckt på gubben.

– 24 dar! Det är ju jättelångt! Minst en vecka!

– Nejdå, det går snabbt. Och det är mycket vi ska göra innan dess. Baka pepparkakor och städa och hugga gran och hitta på nån julklapp …

– Varför kommer inte tomten till oss med julklappar? avbröt Findus.

– Tomten? Vad vet du om tomten? Pettson såg förvånad på katten.

Någon tomte hade det minsann aldrig varit tal om förut. Katter brukar kunna fira jul utan tomte. Men Findus var ju förstås inte riktigt som andra katter.

– Jag hörde att barnen sa att tomten kommer med julklappar. Jag tycker han kan komma till oss också, sa Findus.

– Jo, men han kanske inte vet att vi finns, sa Pettson.

4

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 5

– Vet han inte att vi finns?! Men vi sitter ju här! sa Findus förvånat. Kan inte du tala om för honom att vi finns då?

Pettson tuggade sin gröt långsamt för att få extra tid att tänka. Han tyckte att Findus gärna kunde få tro att tomten kanske skulle komma, men han ville inte lova för mycket.

– Joo … det kanske jag kan …, sa han till slut. Det är bara det att man kan aldrig vara helt säker på att få tag i honom. Ingen vet var han bor. Men vi kan pröva ett sätt som fungerade ibland när jag var liten. Men inte alltid. Man vet aldrig med tomten.

– Har du varit liten? sa Findus och kikade nyfiket på gubben.

– Jovisst, sa Pettson. Det har alla.

– Hade du skägg då också?

– Jajamänsan. Jag såg precis likadan ut då, fast mindre.

– Hur liten var du?

– Tja … en halvmeter, sådär. Sen blev jag väl en meter …

Findus fnittrade, sen frågade han igen: – Men hur gjorde ni med tomten?

– Jo, man skriver en önskelista på ett litet papper och så lägger man den i en snöboll, förklarade Pettson. På kvällen bygger man en snölykta på gården och så lägger man snöbollen med önskelistan längst upp. Om snölyktan har rasat ihop nästa morgon kan man vara ganska säker på att tomten har varit där och tagit önskelistan, och då kanske han kommer på julafton.

5

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 6

Findus blev alldeles till sig och for upp.

– Det ska vi också göra! Nu meddetsamma! Vad är en önskelista för något?

Pettson förklarade vad en önskelista är. Det enda Findus kunde komma på att önska sig var en skida till. Pettson skulle nämligen ha gjort ett par skidor till katten förra vintern, men han blev bara färdig med den ena. Sen fick han annat att göra och sen kom våren och sommaren och då glömde de bort skidorna. Men den andra skidan tyckte Findus att gubben kunde göra själv. Av tomten ville han ha en överraskning. Pettson skrev ”Överraskning” på en lapp.

– Och så vill jag att han ska komma. Skriv det också, sa Findus.

Pettson skrev: ”Att tomten ska komma på julafton.”

– Så, sa Pettson. Då kan vi stoppa in den i en snölykta. Men du ska äta upp gröten först.

– Men … jag sparade lite till hönorna, sa Findus. De gillar kall gröt. Nu ska vi bygga snölykta.

6

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 7

De byggde den strax utanför köksfönstret, så att de skulle kunna se den när de satt vid köksbordet. Den sista snöbollen la Findus på plats. I den låg önskelistan.

– Nu väntar vi med att tända den tills det blir mörkt, annars räcker inte ljuset, sa Pettson.

– Kommer inte tomten förrän man tänt den, undrade Findus.

– Nej, sa Pettson. Man måste tända den. Och så måste det vara mörkt.

Tomten tycker inte om att visa sig i onödan.

Det är långsamt för en liten katt att vänta ända tills det har blivit mörkt.

Pettson bar in ved och skottade snö, men fast han höll på en bra stund var det fortfarande ljust. När de gick in igen frågade Findus när det blir mörkt.

– Vid tre-fyratiden, sa Pettson.

– När är tre-fyratiden?

– Det är långt till dess. Du får titta på klockan.

Findus gick in i finrummet och tittade på gökuret som hängde på väggen. En lång stund satt han där.

– Pettson! Det hjälper inte! Jag tittar och tittar, men det blir inte mörkt i alla fall.

7

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 8

Pettson kom in och tittade på klockan han också. Den hade stannat.

Han drog upp den och vred runt visaren. Varje gång långa visaren kom rakt upp måste han vänta ett tag för att göken skulle hoppa fram och gala.

Det blev ett väldigt galande innan klockan stod på halv två.

– När långa visaren står rakt upp och lilla visaren står där, på fyra, då är klockan fyra. Då är det säkert mörkt, sa Pettson. Gå och gör nåt annat nu. Tiden går så långsamt när man bara väntar.

Findus övade sig en stund på att hoppa baklänges upp och ner i soffan.

Då och då tittade han ut genom fönstret för att se om det hade blivit mörkt. Sen tittade han på klockan igen. Den gick väldigt långsamt, tyckte han. Rörde sig knappt.

Till slut klättrade han upp på en stol och vred runt den långa visaren.

Först kom göken fram och gol tre gånger, sen gol den fyra gånger. Han sprang ut i köket där Pettson satt och läste tidningen.

– Nu är klockan fyra, nu är det mörkt! ropade han. Nu ska vi tända snölyktan!

– Nej du, sa Pettson och kikade på katten över läsglasögonen. Jag hörde allt att du fuskade. Det är ju fortfarande ljust. När vi inte längre kan se snölyktan här inifrån, då är det mörkt.

Findus satte sig på köksbordet och tittade ut. Det började skymma så smått, men mörkt var det då inte, det kunde inte ens Findus påstå.

8

tommtemask_int:tommtemask_int 2011-08-19 15.29 Sida 9

Men sådär väldigt tydligt syns den ju inte, snölyktan, tänkte han och kisade med ögonen. Det finns ju sånt som jag har sett mycket bättre. Nu kisade han så mycket att han nästan blundade.

– Pettson, jag ser inte snölyktan längre. Det är bäst vi tänder den nu.

Gubben såg upp på katten som satt där och såg ut som om han sov. Han suckade och la ifrån sig tidningen.

– Det var förskräckligt vad tiden går långsamt just idag, sa han. Vi går väl ut och tänder lyktan då.

9

ISBN: 978-91-7270-726-9

Opal

Sven Nordqvist Tomtemaskinen Opal

Man ska inte lova för mycket. Så tänkte gubben Pettson ofta sedan han lovat katten Findus att tomten skulle komma på julafton. Men det finns ju ingen tomte, tänkte Pettson. Och så bestämde han sig för att i hemlighet bygga en tomte som både kunde röra sig och tala. Det var en nästan omöjlig uppgift han hade gett sig in på, det insåg han snart.

De där veckorna före jul blev ganska ovanliga. Pettson stod mest i snickarbon och byggde och funderade och Findus kände sig övergiven. Och vad var det för underliga små gubbar som kom och hälsade på?

Men Findus fick sin tomte till slut i alla fall, precis som han ville ha det. Inte kunde väl Pettson ana att hans maskin skulle fungera så bra. Man kan undra vad det egentligen var som hände …

Sven Nordqvist

Tomtemaskinen