9789127138711

3

LENA O MARK & MATS WĂ„NBLAD

LENA OLLMARK MATS WĂ„NBLAD

�MYSTISK!�

�RU IG!�

�OTÄCK!�

�RYSLIG!�

�FASANSFU !�

DE DĂ–DAS KĂ„ A

�KUSLIG!�

kra sjÜgrund.se En världsberÜmd i usionist fly ar in i Kra sjÜgrunds mest beryktade Üdehus. Hon anstä er Karl och Sara fÜr a sortera den ohy liga samling som husets fÜ e ägare

lämnade efter sig när han fÜrsva . Det sägs a han var besa av a lura dÜden – och nu kä s hans närvaro i vä arna.

ISBN 978-91-27-13871-1

9 789127 138711

De dÜdas källa_omslag till tryck.indd 2-3

�RU IG!�

2015-08-26 09:15

Gamla var

FÄRJA

Stranden

Gamla dansbanan

NOR

RSK

ATE

Kyrkan

N

Gamla Ba

Svarta Siris klippa

Badbryggan Disponentvillan Bathuset

Skolskeppet Sunnan

HAMNEN Ankarskolan

Skrot-Janssons b Svarta Siris stuga Morfars hus

TORGET

Borgmastargarden

De dödas källa.indd 4

2015-08-26 10:41

Gamla varvet

Stranden

Postmastarens hus

TRÄSKET

Kyrkan Silverraven Gamla Bageriet

et Sunnan Folkets hus Ekwalls mottagning

EN

Ankarskolan

krot-Janssons butik

RGET

Idrottsplatsen

De dödas källa.indd 5

2015-08-26 10:41

När du ser en Krabbsjögrund-stämpel på sidan betyder det att det finns extra­ material till boken på krabbsjogrund.se – besök hemsidan för en djupdykning i spöksägner från Sveriges mest hemsökta stad!

VÅGAR DU … stiga in i Karl Dymlings värld?

Viskande vinden är ett iPad-spel och en berättelse där du själv spelar huvudrollen.

En sen Allhelgonakväll, sist kvar på Folkets hus, går du ensam upp på vinden. Bland de gamla dokumenten hittar du en polisrapport om Daniella som är spårlöst försvunnen. Vart tog hon vägen? Och varför var hon besatt av den gamla spökhistorien om Fyrmästarens dotter?

Viskande vinden är ett kusligt mysterium om ensamhet, kärlek och desperata människor under ­Andra världskriget och i det moderna Krabb­ sjögrund. Lös pusslen, läs dokumenten och avslöja sanningen – om du vågar!

Du kan hitta spelet på iTunes store eller krabbsjogrund.se

De dödas källa.indd 6

2015-08-26 10:41

Prolog

Finns det ett näste där ondskan vilar mellan sina insatser? Och kan man i så fall utrota ondskan genom att utplåna det nästet? Skulle en liten stad, vi kan ta Krabbsjögrund som exempel, kunna bli … ren, om så skedde?

Kanske. Om rätt person hittar rätt plats i rätt ögonblick.

Den personen skulle kunna vara Karl Dymling.

Ondskan har ju visat stort intresse för honom. ­Följt honom – ibland på avstånd, ibland öga mot öga.

Alltid förklädd.

Känner Karl ondskans vittring där han kommer gående på Pirvägen? Märker han hur nära rov­ djurets håla han är när han passerar den imponerande Disponentvillan?

Nej. Inte än. Ännu vilar ondskan efter sin senaste strid. Sch. Väck den inte. Säg ing … Åh, nej. För sent.

Det har börjat igen.

7

De dödas källa.indd 7

2015-08-26 10:41

Kapitel 1

Varje gång Karl gick förbi Disponentvillan ryste han. Det var något med fönstren, de var så mörka, ogenomskinliga. De såg ut som ögon. Tomma, elaka ögon som bevakade Krabbsjögrund uppifrån klippan intill havet.

Huset hade stått tomt så länge Karl levt, och säkert mycket längre än så. Ändå sades det att man ibland kunde se ljus irra i Disponentvillan om nätterna. Nu var det inte en mörk och stormig höstnatt, utan en helt vanlig kväll i slutet av april, men Karl skyndade i alla fall förbi huset med blicken riktad rakt framåt. Han ville inte råka skymta något.

Disponentvillan låg på en klippa som kallades Änkestupet, högt över hamnen i Krabbsjögrund.

Huset stod så nära stupkanten att det såg ut som om fasaden på baksidan var en fortsättning av själva klippan. Framsidan vette mot Pirvägen, och det var på den som Karl gick.

Han hade varit hemma hos Sebastian och spelat 8

De dödas källa.indd 8

2015-08-26 10:41

tv-spel hela eftermiddagen. Först när skymningen började falla kom han på att han hade lovat morfar att vara hemma till middagen. Ännu en anledning att skynda sig.

Två män stod och pratade vid Disponentvillans grind. Den ena hade en skrivplatta i handen. Karl kände igen honom. Det var Ture Öberg. Mäklaren som brukade tjata – bara halvt på skoj – om att det kanske var dags för morfar att sälja villan och flyt­ta in på ålderdomshemmet. Den andra mannen hade Karl aldrig sett förut. Han var gråhårig, klädd i mörk kostym och slips. Såna kläder passar inget vidare i Krabbsjögrund, tänkte Karl. Det brukar bara vara doktor Ekwall som … Han hann inte ens tänka tanken färdigt förrän just doktor Ekwall kom skyndande Pirvägen fram med siktet tydligt inställt på männen vid grinden.

Kostymmannen skrev sin namnteckning på ett papper på Öbergs skrivplatta, så skakade de hand och gjorde sig klara att gå precis när Ekwall kom fram till dem.

– Ture! sa doktor Ekwall och tvingade fram ett leende. Precis den jag ville träffa. Vad är det för rykten jag hör om Disponentvillan?

9

De dödas källa.indd 9

2015-08-26 10:41

Egentligen var Karl bara sommargäst i Krabbsjögrund. Han bodde med sin mamma i stan. Men ända sedan i höstas hade han fått bo här med morfar medan mamma, som arbetade med miljöfrågor, långa perioder var ute till havs med ett forskningsfartyg. Så någon riktig Krabbsjögrundsbo var Karl inte. Men en sak hade han lärt sig: i en småstad är skvaller guld värt. Så när någon, särskilt någon som doktor Ekwall, börjar prata om rykten spetsar man öronen. Karl stannade, böjde sig ner och låtsades knyta skosnörena.

– Du vet att vi i hembygdsföreningen är beredda att betala bra för huset.

Ture Öberg skrattade osäkert.

– Det är nog lite för sent, är jag rädd.

– För sent? H-hur kan det vara för sent?

Karl hade aldrig sett doktor Ekwall så upprörd.

Det såg ut som om hela världen ryckts undan för hans fötter.

– Vi har ju försökt köpa loss huset i många, ­många år!

Mäklaren vred sig som en mask.

– Ja, nu var det ju inte jag som … Ättlingarna till disponent Pilkins hade redan gjort upp med en ny köpare när jag kom in i bilden.

10

De dödas källa.indd 10

2015-08-26 10:41

Doktor Ekwall återgick sakta till sitt vanliga iskalla och beräknande jag. Han nickade mot kostymmannen.

– Och det är alltså herr …?

Men denne gick inte så lätt i fällan.

– Nej, sa han. Jag företräder bara köparen juridiskt.

– Ja, hon vill helst vara anonym tills hon flyttar hit, sa Öberg urskuldande.

– Hon? sa doktor Ekwall. Och hon kommer alltså inte härifrån …

Kostymmannen kastade en kall blick på mäklaren, som snabbt tryckte skrivplattan mot bröstet så att inga namn skulle synas.

– Jag hade väntat mig mer av dig, Ture, sa doktor Ekwall bistert. Lojalitet, till exempel. Hembygdsanda. Nåja, då vet jag det. I nöden prövas vännerna.

Han smackade föraktfullt och stegade iväg. Karl log för sig själv. Doktor Ekwall var en obehaglig typ som sällan tvekade att ställa till det för andra om han själv kunde tjäna på det. Det var skönt att höra att han inte alltid fick som han ville.

Karls portion med strömming och potatismos var kall, trots att morfar lagt en djup tallrik över som skydd. Utan mikro var det bara att blunda och 11

De dödas källa.indd 11

2015-08-26 10:41

tugga. Morfar sa ingenting om att Karl kommit för sent. Men Karl hade inte lika stor tur med mamma.

– Jo, förresten, sa han med munnen full av ljummet potatismos. Disponentvillan är såld!

– Tugga ur innan du pratar, sa mamma. Och skulle inte du ha varit hemma för över en timme sen?

– Jag glömde, sa Karl. Förlåt.

– Du är bra på att glömma, du, suckade mamma och skakade på huvudet. Ja, det är nåt du inte har från mig i alla fall.

Morfar satt vid bordet i vardagsrummet och skruvade sönder kontakten till läslampan. Han ­r yckte på axlarna och sa att det inte var någon fara.

Han tyckte väl att den kalla strömmingen var straff nog. Mamma satte sig mittemot Karl och bläddrade i tidningen.

Hon hade varit ovanligt lättirriterad den här veck­an. Det var nästan så att Karl önskade att hon snart skulle ut med forskningsfartyget igen.

Det var faktiskt enklare när det bara var morfar och Karl. De hade hittat sitt eget tempo, sitt eget sätt att göra saker, när det bara var de två. När mamma var hemma blev det plötsligt så noga med allting.

Den här gången var hon iland för att skriva någon 12

De dödas källa.indd 12

2015-08-26 10:41

rapport som det tydligen var bråttom med. Det handlade visst om ett dokument som skulle stoppa några sprängningar i havet utanför Krabbsjögrund.

Doktor Ekwall och de andra i kommunstyrelsen ville bygga nya gästbryggor nere i hamnen. Mamma och hennes forskargrupp trodde att sprängandet skulle förstöra havsmiljön. Det var det de undersökt och gjort mätningar av under vintern. Men om hon inte lämnade in resultaten till myndigheterna snart skulle det börja sprängas om bara några veckor.

Att mamma var stressad var lätt att förstå, men Karl tyckte ändå inte att det var riktigt likt henne att vara på så dåligt humör. Kanske hade hon dåligt samvete för att hon lämnat Karl hos morfar. Eller berodde det på det där brevet från Nya Zeeland …

Senare på kvällen tog morfar upp tråden med Disponentvillan igen. Då hade han först visat Karl vil­ken liten sladdusling det var som hade släppt i lampkontakten och hur enkelt det var att pillra den på plats igen.

– Jaså, du har också hört om försäljningen av Disponentvillan? sa han som om det bara gått någon sekund istället för flera timmar.

Vid det laget hade Karl nästan glömt bort hela 13

De dödas källa.indd 13

2015-08-26 10:41

saken, men nu la morfar ifrån sig minsta skruv­ mejseln på soffbordet och vek omsorgsfullt ihop läsglasögonen.

Mamma tittade upp från datorn.

– Också? sa Karl lite besviket. Han hade trott att han var ensam om informationen.

– Ja, jag stötte på Ture Öberg nere på brobänken imorse. Och han har väl aldrig lyckats hålla tyst om något i hela sitt liv.

– Vad är det för en dåre som har köpt Pilkins gamla kråkslott? sa mamma. Det måste ju ha stått tomt i över femtio år.

– Det är ett fint gammalt hus det där, sa morfar.

Och om nån flyttar in kanske folk äntligen slutar berätta en massa spökhistorier om det.

– Men vem är det som har köpt huset då? frågade Karl.

– Det var just det som var det fina i kråksången, sa morfar. Ture skulle egentligen bara fråga mig om jag kunde hjälpa till att röja bland alla prylar och lådor där inne.

Morfar förklarade att den nya ägaren hade köpt huset med bohag allt. Och att denna någon skulle betala bra för att få det iordningställt. Han skrockade till.

14

De dödas källa.indd 14

2015-08-26 10:41

– Ture kunde naturligtvis inte hålla klaffen. För det är inte vem som helst som har öppnat plånboken. Nänämensan.

Han satte på sig glasögonen igen, tog en penna och en korsordstidning och försökte se helt uppslukad ut.

– Vem är det då? nästan skrek Karl och mamma i mun på varandra.

Morfar lyfte förvånat blicken över glasögonkanten.

– Det kan jag inte säga, fattar ni väl. Till skillnad från Ture Öberg kan jag nämligen bevara en hemlighet.

Den blick mamma gav morfar hade kunnat bränna hål i pansarplåt. Ändå höll han ut förvånansvärt länge, tyckte Karl. Till slut lyfte i alla fall morfar blicken igen.

– Jaja, okej då. Men säg inte att det är jag som har sagt det. Det är Miriam Matin.

– Vem då?

Den spänning och förväntan Karl känt övergick i besvikelse. Han hade aldrig hört det namnet förut.

Men det hade tydligen mamma.

– Miriam Matin! flämtade hon med ögonen vid­ öppna.

15

De dödas källa.indd 15

2015-08-26 10:41

Karl såg från mamma till morfar, som nu satt och nickade som om han just avslöjat var Montezumas skatt låg begraven.

– Vem är det? sa Karl.

– Sveriges mest kända illusionist. Hon var megastjärna i Las Vegas. Tills hon fick sitt smeknamn.

Madame Död.

Morfar såg allvarlig ut.

– Ja, det där var allt en riktigt otäck historia …

Mamma nickade. Men varken hon eller morfar sa något mer.

– Ja, men berätta då, sa Karl otåligt. Varför kallas hon Madame Död?

– Är du säker på att du vill veta det? frågade mamma.

Karl nickade.

– Okej …

Och så började hon berätta.

16

De dödas källa.indd 16

2015-08-26 10:41

Dödlig fåfänga

”Fåfänga är en av de sju dödssynderna och leder till evig fördömelse – om inte syndaren ångrar sig.

Lonnie Lane var nog Las Vegas mest fåfänge person – och det vill inte säga lite i en stad som är så ytlig att allt från näsor till romanser är konstgjorda. Men den stackars Lonnie Lane hann aldrig ångra sig.

Frågan är om han ens hann förstå att han dog.

I Las Vegas är hela livet en show. I de enorma spelhallarna finns inga fönster eller klockor, allt för att hålla verkligheten på avstånd. Allting står på spel – och allting handlar om att lyckas. Vissa är vinnare, andra är … som Lonnie Lane.

Illusionisten Miriam Matin grubblade. Att arbeta som magiker i Las Vegas var en utmaning. I den stan måste man ständigt komma med nya fantastiska nummer. Här dög det inte med sjalar, duvor och kortlekar. Här krävdes det elefanter, helikoptrar och borttrollade skyskrapor.

17

De dödas källa.indd 17

2015-08-26 10:41

Den nya magiska showen skulle snart ha premiär och alla nummer var färdiga utom ett, den stora finalen. Det övergripande temat för showen var rock’n’roll. Svart läder, motorcyklar och ylande gitarrer. Men hur skulle hon kunna toppa kvällen?

Kanske något med döden, tänkte hon. I samma ögonblick drog en scenarbetare igång en cirkelsåg och då visste hon plötsligt vad hon ville göra.

– Skaffa fram en motorsåg! ropade hon till sin assistent. Och be snickaren bygga en riktigt maffig likkista. Med ett lönnutrymme längst bak. Och ett snurrbart stativ så att vi kan ha den stående på scenen.

Miriam Matin och hennes assistent hade samarbetat i många år. Så fort han hörde orden motorsåg och likkista förstod han ungefär vad hon var ute efter. Han förstod också att det var han som skulle hamna i likkistan, men eftersom han litade på Miriam var det inget som gjorde honom orolig. Redan samma eftermiddag satte de igång med att repetera det nya finalrummet.

Lonnie Lanes stora dröm var att bli rockstjärna, att få räkna in ett band med orden one, two, three, four – och sedan sjunga och dansa över scenen, pre18

De dödas källa.indd 18

2015-08-26 10:41

cis som han sett Elvis Presley göra i gamla filmer.

Han visste att bara han fick en chans så skulle han ge publiken en oförglömlig upplevelse. Men Lonnie hade både sin röst och sitt yttre emot sig.

Han var kort – vilket han försökte dölja genom att alltid gå klädd i specialtillverkade skor med höga klackar; han var tjock – något han hoppades att ­ingen skulle se om han hela tiden drog in magen så att han knappt kunde andas; och han var flintskallig – vilket ingen kunde missa, håret i hans tupé var så onaturligt glansigt och välformat att det såg ut som om han balanserade en hockeypuck på huvudet.

Och rösten … Den var onaturligt gäll och pinsamt darrig. Ändå tyckte han själv att han var som klippt och skuren för rollen som showande, glittrig rockkung. Men stadens nöjesarrangörer höll inte riktigt med honom.

Vissa blev irriterade och ville portförbjuda honom från provspelningarna, andra sa ’Låt honom ha sitt lilla roliga. Låt honom lura sig själv. Visst är han fåfäng, men det dör vi väl inte av?’ Nej, det kanske de inte gjorde. Lonnie Lane däremot …

Just den här dagen gick han genom lobbyn på ett jättelikt casino och funderade på om han skulle sparka 19

De dödas källa.indd 19

2015-08-26 10:41

sin odugliga agent, när någon ropade hans namn: – Lonnie Lane! Precis den jag sökte efter!

De orden hade han väntat i hela sitt liv på att få höra. Särskilt som han direkt kände igen rösten – den tillhörde en legendarisk producent.

Snabbt berättade producenten att Miriam Ma­ tin skulle ha premiär på sin nya show samma kväll, men att hennes assistent just brutit foten.

– Så nu behöver jag en skicklig artist som kan hoppa in med kort varsel. Och då kom jag självklart genast att tänka på dig, Lonnie. The Man. Mister Showbiz.

Lonnie Lane hade aldrig hört talas om Miriam Matin, och visste inte vad hon sysslade med, men det spelade ingen roll. Klart han ställde upp.

– Vad handlar showen om?

– Hennes tema den här gången är rock’n’roll, svarade producenten.

Rock’n’roll! Lonnies hjärta slog en volt av lycka. Det här var hans chans! Äntligen skulle han bli rockstjärna. Han kunde redan se ljusskyltarna: Lonnie Lane – den nye Elvis!

– Du vet väl vem Miriam Matin är? frågade producenten.

Lonnie nickade och låtsades att han var mycket 20

De dödas källa.indd 20

2015-08-26 10:41

insatt i hennes karriär. Men i själva verket var han bara intresserad av sin egen. Hon hade lika gärna kunnat vara den skäggiga damen, för hans del.

– Vad ska jag göra? undrade Lonnie. Dansa?

Sjunga några av mina mest älskade låtar?

Producenten dolde skrattet i en harkling.

– Hrm. Nej, tyvärr. Du ska stå en stund i en likkista.

Han såg att Lonnie ryckte till och var tvungen att snabbt rädda situationen.

– Det är en liten roll, men den är otroligt viktig för showen!

Lonnie stod tyst ett ögonblick och producenten blev alltmer stressad.

– Alltså, först ska du bara stå där … men sen får du säkert en chans att sjunga och dansa! fyllde han hastigt i.

Men producenten hade inte behövt vara orolig.

I sina tankar var Lonnie redan uppe på scenen och gjorde succé. Äntligen skulle han börja sin resa mot stjärnorna. Och visst skulle Lonnie snart vara på väg mot himlen, bara inte på det sätt han så länge planerat.

Lonnie stod i kulissen och svettades floder av ner21

De dödas källa.indd 21

2015-08-26 10:41

3

LENA O MARK & MATS WĂ„NBLAD

LENA OLLMARK MATS WĂ„NBLAD

�MYSTISK!�

�RU IG!�

�OTÄCK!�

�RYSLIG!�

�FASANSFU !�

DE DĂ–DAS KĂ„ A

�KUSLIG!�

kra sjÜgrund.se En världsberÜmd i usionist fly ar in i Kra sjÜgrunds mest beryktade Üdehus. Hon anstä er Karl och Sara fÜr a sortera den ohy liga samling som husets fÜ e ägare

lämnade efter sig när han fÜrsva . Det sägs a han var besa av a lura dÜden – och nu kä s hans närvaro i vä arna.

ISBN 978-91-27-13871-1

9 789127 138711

De dÜdas källa_omslag till tryck.indd 2-3

�RU IG!�

2015-08-26 09:15