9789113026084

förord Under årmiljoner var fjällen en ödslig vildmark utan människor. Om jag kunde resa i en tidsmaskin skulle jag helst återvända till Lappland någonstans mellan 1930 och 1960. Den perioden måste för en person med mina drömmar ha varit den mest inspirerande någonsin. Jag tänker främst på geografin. Landet var kartlagt i stora drag, men alla hemligheter hade inte uppdagats. Det fanns kartor, men de hade sina brister. Man kunde göra egna små upptäckter, och en del toppar var fortfarande obestigna. Man kunde vara först upp. Lappland hade blivit lättillgängligt med tåg, men en fjälltur krävde mer tid och planering än idag. Det måste ha varit stimulerande, färderna blev till små expeditioner. Levnadsstandarden växte stadigt, och det blev möjligt för allt fler att fara till fjällen.

Friluftslivet var en populär trend och utrustningen utvecklades, men hade sina brister. Med lite uppfinningsförmåga kunde man göra egna förbättringar. Det var en tid av pionjäranda.

Allra helst skulle jag ha velat vandra i Lappland under 1940-talet, samma årtionde som jag föddes. Det var då som Dag Hammarskjöld skrev inspirerande om sina upplevelser i fjällen, texter som kom att bli viktiga för mig. De hade en existentiell underton som berör. Kring mitten av 1960-talet gjorde jag mina första fjällturer. Det var innan moderniteten hade slagit igenom med full kraft i Sverige.

Alla kunskapsluckor om geografin var inte ifyllda. Det fanns några pyttesmå vita fläckar kvar att hitta. Lappland var alltjämt ett aktningsvärt äventyr.

Idag ser verkligheten annorlunda ut, men jag beklagar inte tidens gång. Det är fåfängt, och mycket är trots allt sig likt. Otroligt nog har imponerande stora arealer vildmark bevarats. Utvecklingen har inte förstört fjällnaturen, även om en del hänsynslösa ingrepp genomförts i Lappland. Trots att utbyggnader alltid lurar om hörnet och trots att många fler vistas i fjällen nu än förr, är orördheten bevarad över förbluffande stora ytor. Om man vill förstå vad tystnad och ödslighet innebär rekommenderar jag en vandring genom Sarek i november. Den som tror att vildmarken har utplånats genom samhällets utveckling och modernitetens effekter och att människan blivit naturens härskare, kommer garanterat att få sig en tankeställare. Fjällfärderna lär oss respekt för vildmarken, och vi får perspektiv på tillvaron, utvecklingen och oss själva. Det är viktiga drivkrafter för mig.