9789173874021

libris

pilgrimens sju nyckelord Inspiration fรถr din livsresa

Hans-Erik Lindstrรถm

PILGRIMENS sju NYCKELORD Hans-Erik Lindstrรถm

libris fรถrlag ร rebro

Till mina barn Maria, Henrik, Johan, Anna och Lisen

Copyright © 2015 Författaren och Libris förlag, Örebro Bibeltexterna är hämtade från Bibel 2000 Omslag: Jens Larsson Omslagsbild: Markus Keller/Martin images Sättning: Aina Larsson, Sättaren Illustrationer © Anneli Frisk Foton © www.fotoakuten.se Tryck: Livonia Print, Lettland 2015 ISBN 978-91-7387-402-1 www.librisforlag.se

Innehåll Förord 7 Inledning 9 Frihet 13 Enkelhet 27 Tystnad 37 Bekymmerslöshet 47 Långsamhet 57 Andlighet 67 Delande 77 De sju nyckelorden och Franciskus

87

Pilgrimens sju nyckelord ur ett personligt perspektiv 107 Litteratur 113

• 5

Inledning Alltsedan mitten av 1990-talet har intresset och engagemanget för pilgrimsvandringar ökat, inte bara i Sverige utan i hela Skandinavien. Pilgrimscentra har startats i bland annat Vadstena, Stockholm, Göteborg, Lund, Skara och Norrköping och flera är på väg.

Nya leder anläggs, från Dag Hammarskjöldsleden i Lappland till Skånes nya ledsystem där en nord-sydlig huvudled numera finns från Lund, via Vadstena, till Trondheim, och en öst-västlig, dels från Selånger till Trondheim, dels från Stockholm till Göteborg.

Nätverk för lokala pilgrimsprojekt utvecklas runtom i landet, nya samverkansformer uppstår vid arrangerandet av vandringar tillsammans, med STF, gångarförbund, studieförbund, kulturorganisationer och andra ideella organisationer, olika kyrkor, samfund och kommuner.

Pilgrimen kan uppfattas som en rebell, som anhängare av en alternativ kultur eller som en som begett sig ut i en verklighetsflykt. Men hennes egentliga ärende är att försöka hitta ett anständigt liv som kan präglas av de sju nyckelordens Inledning • 9

anda och innehåll (frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande).

Dessa sju vanliga svenska substantiv är ovanliga i den meningen att de kan ses som en bristvara i vår tid. För många är de ”längtansord” och ”saknadsord” i ett höghastighetssamhälle, där grundläggande mänskliga behov inte får tillräckligt med utrymme.

De påminner om vår längtan efter mer frihet i en alltför tidskomprimerad livssituation, mer enkelhet i en alltför överkonsumistisk kultur, mer tystnad i en tillvaro präglad av bild och ljudbrus, en dos av bekymmerslöshet där livspusslet slukar så mycket av vår energi, mer långsamhet i en tid av snabbhet och stress, mer andlighet i en kroppsfixerad tillvaro och mer delande i en tidsepok av självförverkligande och ytkontakter.

Boken vill vara till hjälp för människor som vill ta tag i en stav, ta på sig rejäla vandringsskor, bära på en (inte alltför tung) ryggsäck och ge sig ut i den underbara svenska naturen – som den vackraste av katedraler – men den kan också användas av dem som trivs lika bra mitt i de centrala delarna av en tätort och gärna förlägger sin vandring där.

Den vill också vara till hjälp för dem som av olika skäl inte kan vandra med sina fötter men som ändå ger sig ut på en inre vandring. Alla är vi på ett eller annat sätt pilgrimer, på väg genom livets ännu oupptäckta vandringsleder i både inre och yttre mening.

Man ska kunna ta med sig den här boken i ryggsäcken och

10 • Inledning

använda den under vandringen, kanske vid olika rastplatser, och läsa ett ord här och ett annat där, eller bara ha den hemma på nattduksbordet eller i bokhyllan.

Man behöver förstås inte gå med sina fötter för att vara en pilgrim. Dag Hammarskjölds insikt om att den längsta resan är resan inåt är även den nutida pilgrimens insikt. Att vara pilgrim är därför snarare en livshållning än en yttre vandring. Den fysiska pilgrimsvandringen är ”en inre vandring i den yttre vandringens form”.

Jag har tidigare skrivit en del om de sju nyckelorden i Lilla Pilgrimsboken och Pilgrimsliv – handbok för vandrare (båda utgivna på Verbums förlag). Eftersom de används så pass frekvent ute i landet och även i andra nordiska länder, som ett sätt att försöka tolka den nutida pilgrimens längtan efter att leva ett annat slags liv, så har jag försökt skriva en liten bok med enbart dessa ord för ögonen.

Varje nyckelord har sitt kapitel. De består av en symbol, en del av en vandringsberättelse (som är fingerad men beskriver en vanlig erfarenhet), ordets betydelse i yttre och inre mening samt några korta texter (bibelord, böner, dikter, psalmverser och ord på vägen) till hjälp för egen eller gruppens meditation. Allt som inte har en källhänvisning är skrivet av författaren.

Ordet FETBLAD bildar begynnelsebokstäverna på pilgrimens sju nyckelord: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet, delande. En av de mer kända fetbladsväxterna är kärleksörten. Den växer på öppen och

Inledning • 11

torr mark som hällmarker, torrbackar, strandvallar och vägkanter.

Kärleksörten är mycket tålig och behöver inte så mycket vatten. Den blommar till sent om hösten och är också en uppskattad växt i många trädgårdar. Den är enkel, robust och vacker att titta på. Blomman kan sägas vara en symbol för pilgrimsrörelsen.

Pax et bonum!

(Frid och allt gott) Stockholm vintern 2015 Hans-Erik Lindström Diakoni- och pilgrimspräst

12 • Inledning

1

Frihet

J

ag hade länge sett fram emot den här dagen. Erbjudan­ det från Pilgrimscentrums i Vadstena hemsida hade malt i huvudet i flera veckor nu. Jag anmälde mig och kom med. Nu skulle jag ut på min första pilgrimsvandring.

Några vänner till mig hade berättat om sina erfarenheter av tidigare vandringar. Det gjorde mig nyfiken. Därför stod jag nu vid starten för vår flerdagarsvandring med några ingångna par skor, en gammal ryggsäck, en nytäljd stav och en otyglad lust att ge mig iväg. Efter en enkel avfärdsbön i ring med tjugo andra medvandrare så gick vi.

Redan vid de första stegen kom en obändig känsla av frihet över mig. Staven jag höll i tog mig fram ett steg i taget – ett – tu, ett – tu, ut på det stora äventyret. Det var nästan som under scouttiden, när vi vandrade ut i skog och mark för att leva friluftsliv, bo i tält och sitta vid en lägereld.

Så här måste sagans unga män ha känt sig när de drog ut i världen för att kanske vinna en prinsessas hjärta och ett halvt kungarike. Att ta ett steg i taget, leva av det man har i ryggsäcken och bo varsomhelst med hjälp av det liggunder­ lag och den sovsäck jag nu bär med mig. Det är frihet!

Så lätt det var att komma in i vandringsrytmen. Vägvisa­ ren därframme i ledet höll ett bra tempo, som vi alla kunde falla in i. Så berättade han att man också kan använda

Frihet • 15

s­ taven­genom att sätta ner den vid vart fjärde steg och tänka på den osynlige medvandraren.

När staven sätts i marken vid det första steget – då går han snett framför mig som den vägvisare han är och ”leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”. Vid nästa steg jag tar, går staven bredvid mig som den medvandrare han är och delar min vandring. Vid ytterligare nästa steg går staven snett bakom mig som min efterföljare; det vill säga det är inte bara jag som följer honom, utan han följer också mina steg.

Han som en gång gick före – snickaren, mästaren och vandringsmannen från Nasaret– blir plötsligt min vägvisare, medvandrare och efterföljare denna min första pilgrims­ vandring. Upplevelsen av hans närhet förstärker känslan av frihet och tillhörighet under denna första fas av vandringen.

Att få gå mitt i skapelsens hjärta – i milsvida skogar, utmed glittrande sjöstränder, uppe på svindlande höjder eller i djupa dalgångar – det är livsbejakande för kropp och själ. Jag börjar förstå varför luffare och vandringsmän en gång gav sig ut på vägar och stigar i vår Herres hage – för att få andas frihet och leva utan alltför många inrutade mönster – som en Bolle på väg till Klockrike, en Snusmum­ rik på väg från Mumindalen, en ParadisOskar på väg med sin lille följeslagare Rasmus, eller vandringsprästen David Petander på väg från Ånge.

När den första rastplatsen uppenbarar sig vid en enkel dikesren full av blåklockor och prästkragar tänker jag: Tack

16 • Frihet

och lov för att jag anmälde mig till denna vandring. Det här har jag längtat efter så lång tid, utan att riktigt förstå det.

Men nu – nu är jag på väg. Äntligen …

Frihet • 17

Yttre frihet Den som gått en lite längre vandring kan nog känna igen den känsla av oemotståndlig frihet som får ens jag att lyfta en smula. För det är ju alldeles ljuvligt att få vandra ut i landskapet, känna att fötterna bär och låta tankar och känslor löpa fritt.

Så tänker jag att måsen kan känna sig när den hittar bärande vind, låter de utbredda vingarna fångas upp och bara glider fram genom tillvaron. Så vill jag också få flyga högt och fritt i hjärtats lätthet och rymd och med vidgat perspektiv se på livets yttre och inre landskap.

Kanske ligger denna frihetslängtan, som vi väl alla då och då kan drabbas av, latent under ytan och är en del av människans väsen. När man för länge levt på rutiner, blivit trött av det alltför enahanda och ibland kunnat känna en viss vanmakt över att inte kunna ta sig ur ”grottekvarnen” – då väcks frihetslängtan djupt inifrån – som när Bolle i Harry Martinsons roman Vägen till Klockrike börjar gå på luffen.

En dag berättar Bolles vän och arbetskamrat i cigarrmakarverkstan om sin längtan ut. Han behövde andas. Andas utomhus några månader. Gå runt i riket och bara vara. Bara gå. Och gå. Fågelsång, bada i stilla åar och vila i daggvått gräs. Med bugande blommor och söta flickor på slåtterängarna. Som han gjort förr. Ja, det hade varit en märklig sommar. Det gick lättare att andas sedan. Nu var han för gammal

Frihet • 19

Foto: www.fotoakuten.se

att gå igen. Och andas frihetens lockande välsignelser. ”Men du Bolle. Du är inte för gammal. Gå du!”

Bolles cigarrmakarsjäl är i uppror. Hans kumpan har väckt upp det som outsagt legat i träda så länge. Han behövde andas. Han med. Och han prövar. I veckor går han. I härad efter härad. Han andas direkt ur rymden och vädrar sina kläder i blåsten. Harry Martinsson låter sitt alter ego vandra ut i den fria världen, från den moderna civilisationens jäkt och effektivitetsdyrkan.

Eller den kyrkoherde som efter många års slit på pastorsexpeditionen tröttnade på allt och satte upp en skylt på dörren: ”Pastorsexpeditionen stängd – för gott”. Eller varför inte den tjänsteman – företagets klippa – som en dag uteblev från jobbet efter att inte ha varit borta en enda dag under trettio år. De anställda blev oroliga och ringde hem till hans fru, som inte heller visste var han var. När han sent omsider kom hem, undrade hans nu oroliga fru var han hade varit hela dagen. Då sa han: ”Jag har varit och fiskat. Det ska jag göra imorgon också …”

Naturligtvis kan man se de här exemplen som personer som gått och blivit asociala och alldeles ansvarslösa. Men poängen är här att man reagerat på en livssituation som blivit mer eller mindre outhärdlig och väckt den slumrande frihetslängtan vi alla är bärare av. De flesta av oss går inte så drastiskt tillväga, när vi vill förändra en för oss ohållbar situation. Alla har heller inte möjlighet till särskilt stora förändringar i sina liv. Men jag tror att vi som människor behöver

Frihet • 21

ett själens ”armbågsutrymme”, där livet inte äter upp den friska och nödvändiga känslan av frihet.

Att gå en pilgrimsvandring kan innebära att man ”får tag på” sin egen frihetslängtan, som legat långt ner i själens innandömen. Det kan bli en frustrerande upplevelse att konfrontera denna nyupptäckta känsla av frihet med den i många stycken ofria livssituation jag lever i.

Kanske kan en sådan vandring underlätta de beslut att förändra delar av mitt liv som jag behöver ta? Måste jag säga ja till alla de engagemang jag är indragen i? Kan jag rensa i min almanacka, så att den blir mindre komprimerad? Hur fri att vara mig själv är jag i möten med andra? Många frågor kan poppa upp under och efter en pilgrimsvandring, när man fått konfrontera sig själv med dessa nygamla känslor, som nu fått lite mer svängrum och utrymme än tidigare.

Att leva som pilgrim idag är att ha fått smak på den frihet som hjälper oss att bli mer hela och äkta som människor – inte bara under vandring, utan framför allt när man är hemmavid. Hur kan jag leva lite mer i frihetens luft i vardagens många åtaganden och hur kan jag låta mitt liv bli mer likt måsens svävande flykt på bärande vind i skyn?

Staven är frihetens symbol.

22 • Frihet

Inre frihet ”På väg, på väg genom land och stad, uppbrottets tid är här: Axla din ränsel, ta tag i din stav och gå ut dit fötterna bär, på väg dit fötterna bär.” Refrängen till en pilgrimspsalm jag skrev en gång uttrycker nog rätt väl den inre frihetslängtan som då och då ger sig till känna för de flesta av oss.

Att vara fri kan vara som att gå i öppna inre landskap och ”låta solen värma min kind, vinden vara min vän och regnet vattna själens jord”, släppa alltför starka kontrollbehov och låsa upp själens inre gömmor, som kan ha legat dolda bakom stängda dörrar inom mig.

Att vara fri är att gå i naturen och samhället, andas ut oro och bekymmer och andas in ro och glädje. Pilgrimen kan i det synliga landskapet se tecken på det osynliga. Hon använder sig av den inre vandringsutrustningen, som bön, meditation och tystnad under vägen.

Längtan efter helighet och gudsnärvaro är en stark drivkraft att ge sig ut på ständigt nya och oprövade vägar, där den yttre vandringen blir ett sätt att gå den inre. Eller som en kvinna upplevde under en av sina vandringar: ”Jag tror att Gud har flirtat med mig länge nu.”

När man går på sina egna villkor, i den livssituation man just nu befinner sig i, vare sig det är en kris, längtan efter uppbrott och förnyelse, trötthet eller just en frihetslängtan, så kan själva vandringen bidra till att bearbeta och förtydliga sidor av mitt liv som kanske länge legat i träda, antingen

Frihet • 23

genom att jag delar min situation med andra medvandrare, i tystnad låter tankar och känslor bli till en bön till Gud, eller bara går och rensar tankarna.

Att vandra i den nordiska naturen och kulturmiljön eller hemmavid – med nödvändig distans från de vardagliga kraven och uppgifterna – och få tid att ”besöka sig själv”, få tid att pröva nya tankar och slumrande ”längtor”, få tid att låta sin egen, ibland obearbetade historia få komma upp till ytan, få tid att söka livets hissnande djup, få tid att uppleva sambandet mellan sig själv och den skapelse man vandrar genom och få tid att meditera och be till den Gud man kanske anat, men inte riktigt vågat tro på tidigare, är befriande.

Ja, frihetsupplevelserna under en pilgrimsvandring är ofta många och starka, som om det vore möjligt att inifrån sig själv förstå fiskens frihet i vatten och fågelns i luften. Den kanske starkaste frihetserfarenheten ligger ändå i beroendet av skapelsens Gud, som är både i och bortom min egen värld, som ger mitt liv ett nytt perspektiv och en samhörighet med allt skapat.

Vandringsstaven – symbolen för frihet – berättar då för mig att ”var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst …”. Den osynlige medvandrarens närvaro kan då bli så levande att jag i benådade stunder kan säga: Jag går i Gud var jag går. Det är nog den ultimata upplevelsen av frihet …

24 • Frihet

Att läsas under dagen på vandring eller hemma 1 Kor. 6:12 ”Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig.”

Bön Öppna mina ögon så att jag som den bortflyende fågeln kan hitta bärande vind, får flyga högt och fritt i hjärtats lätthet och rymd, och med vidgat perspektiv får syn på livets inre landskap.

Svenska psalmboken 90:1 ”Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.” (Britt G. Hallqvist)

Pilgrim En som ger sig ut på kända och okända vägar. En som går mot ett okänt mål som ändå inte är okänt. En som lever sitt liv som ett provisorium; en tillfällig vandring i en brusten värld och ändå så ljuvlig. En sökare efter källor för livsförståelse och mening. En längtare efter helighet i fridlös tillvaro.

En som vill hitta den väg som kallas livets – en pilgrim.

Ord på vägen Tack att du delar mina fötters steg denna dag!

Frihet • 25

Att leva som pilgrim idag är att ha fått smak på den frihet som hjälper oss att bli mer hela och äkta som människor – ute på vandring och hemmavid.

– Ur innehållet

Hans-Erik Lindström

Pilgrimens sju nyckelord vänder sig till alla oss som längtar efter att leva ett annat slags liv i en tid som ofta präglas av stress, konsumtion, bild- och ljudbrus, oro, yta och ytkontakter. Sju alldeles vanliga substantiv som påminner om hur livet kan vara när det är som bäst.

Alltsedan mitten av 1990-talet har intresset och engagemanget för pilgrimsvandringar ökat, inte bara i Sverige, utan i hela Skandinavien. Författaren Hans-Erik Lindström är också en av dem som bidragit till den utvecklingen då han som landets förste pilgrimspräst var med om att bygga upp Nordens första pilgrimscentrum i Vadstena.

De sju nyckelorden, som fann sin slut­ liga form i slutet på 1990-talet, är idag flitigt brukade i hela pilgrimsrörelsen. Men de är lika aktuella för den som av olika skäl inte ger sig ut med kängor och vandringsstav. Det är ord som påminner oss om vad vi människor ­behöver för att leva ett gott liv. Att vara pilgrim är en livshållning.

pilgrimens sju nyckelord

• Mer frihet • Mer enkelhet • Mer tystnad • Mer bekymmerslöshet • Mer långsamhet • Mer andlighet • Mer delande

www.librisforlag.se

Libris

libris

pilgrimens sju nyckelord Inspiration för din livsresa

Hans-Erik Lindström