9789175672656

Nervös? Nej, jag höll på att dö av skräck.

Jag boxare? Aldrig!

– Är du nervös? frågade pappa.

Glenn Ringtved

Pappa och jag satt i omklädningsrummet.

Jag skulle gå min första match i boxning.

! g i r d l A ? e r a x Jag bo

Glenn Ringtved

ISBN 978-91-75672-65-6

9 789175 672656

Nypon förlag

Titel: Jag boxare? Aldrig!

Författare: © 2012 Glenn Ringtved Illustratör: © Lars Gabel Originalets titel: Lille Bokser Published by agreement with Gyldendal Education, Danmark Översättning; Hans Peterson © Nypon förlag AB Första upplagan 2015 Sidantal: 44 Lix: 15 Lättlästnivå: Från 9 år.

Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis lektionsmaterial ISBN 978-91-7567-265-6

GLENN RINGTVED

Jag boxare? Aldrig!

Illustrationer: Lars Gabel Översättning: Hans Peterson

Nypon förlag

Mästaren Min pappa har en liten figur. Den står på hyllan ovanför vår teve.

Det är en liten boxare som slår en rak höger. Under boxaren står det: Distriktsmästare i weltervikt 1988 När jag var liten gillade jag att titta på boxaren. Ibland tog jag ner den och bad pappa berätta om när han vann den.

4

Han berättade om matchen på samma sätt varje gång.

– Min motståndare slogs lika hårt som en häst sparkar, sa pappa.

Han skakade på huvudet som om han inte kunde fatta att han överlevde matchen.

– Jag föll i andra ronden, sa pappa.

Men jag reste mig igen. Jag var helt borta.

Som tur var räddades jag av att ronden var slut.

Jag visste att pappa snart skulle ställa sig upp. Och så skulle han springa runt och boxas i luften.

– Vad hände sedan? sa jag.

– Efter pausen kom han rusande som en ilsken tjur. Men min tränare hade sagt åt mig vad jag skulle göra: ”Stå stilla bara.

När han kommer emot dig krossar du honom med högern.”

5

Och det var då pappa brukade visa mig sin höger.

– Han kom så här, sa pappa.

Han frustade genom näsan för att likna en tjur.

– Men jag gjorde som min tränare sagt. Jag väntade. Lugnt och stilla. Så här.

Pappa höll upp nävarna framför ansiktet.

6

– Var du inte rädd? sa jag.

– Nej då, sa pappa. Jag litade på tränaren. Och jag visste att jag hade en bra höger. Så jag bara väntade. Och PANG så låg han där. Stor och ful.

– Och du vann den lilla figuren? sa jag.

– Jajamän. Så blev jag mästare i boxning, sa pappa stolt.

Distriktsmästare i boxning var nog det finaste man kunde bli.

Det sa jag till mamma.

Men hon bara skrattade och sa att så var det absolut inte.

Mamma tyckte inte om boxning.

– Det är en dum sport, sa hon till mig.

Man slår mot huvudet. Alla hjärnceller kan försvinna. Då kan man inte tänka.

Se bara på din pappa.

8

Jag såg på pappa. Han kliade sig i huvudet som en apa.

– Du har fel, sa han till mamma. Jag har inte tappat mina hjärnceller. För jag har aldrig haft några.

Då skrattade vi alla tre.

– Jag är glad att du inte håller på med boxning, sa mamma och pussade mig.

Ibland tog hon bort den lilla boxaren från hyllan. Bara för att reta pappa.

Men han ställde alltid tillbaka den igen.

9