Kapitel 4
Tortyr som internationellt brott Vi såg ovan att en del brott mot mänskliga rättigheter medför individuellt ansvar för brotten. Vi har refererat till krigsförbrytelser och lagt fram definitioner för folkmord och brott mot mänskligheten. Sådana brott har ibland lett till åtal vid internationella tribunaler och, vid tillfälle, på nationell nivå. Ett annat internationellt brott är tortyr. Förbudet mot tortyr i FN-konventionen mot tortyr beskrivs i absoluta ordalag. (”Inga exceptionella omständigheter överhuvudtaget, vare sig krigstillstånd, inhemsk politisk instabilitet eller annan offentlig nödsituation, kan åberopas som rättfärdigande för tortyr.”) Men vi vet att tortyr tyvärr förekommer runt om i världen. I detta korta kapitel kommer vi att inrikta oss på fyra frågor: definitionen av tortyr, argumenten som lagts fram för att ursäkta tortyr för att stoppa en terroristattack, förbudet mot att använda bevis som utvunnits genom tortyr och förbudet mot att skicka någon till ett land där sannolikheten är hög för att vederbörande ska utsättas för tortyr. Mycket tyder på att vi kan lära oss en hel del om grunderna för tänkandet kring mänskliga rättigheter genom att studera dessa frågor. För att bättre förstå vilka utmaningar som saken gäller kan det vara mödan värt att återberätta något av tortyrens historia. Syftena med tortyr har varit flera. I en del sammanhang har tortyr uppfattats som en användbar metod att utvinna bekännelser och väsentliga bevis för att uppnå en fällande dom vid en rättegång. Även om den engelska rättsordningen förbjuder tortyr fanns en exceptionell ordning som tillät kungen att utfärda ”tortyrtillstånd” genom Stjärnkammaren1. En av de mest kända individer 1
En särskild domstol för mål med särskilda omständigheter och brottslingar med hög profil. Ö.a.
%RN 0DQVNOLJD LQGE