1
2
Förordet Denna bok är en fortsättning på Helgas story och andra komplikationer… För att få denna bok så bra som möjligt har jag fått hjälp med korrektur läsningen, som jag är tacksam för. Jag har lagt in några fotografier, visserligen omgjorda till svart/ vitt eller i gråskala av Sofie. Bokens innehåll vad gäller både text och fotografierna är eget förutom den på Folkets Park för den har Sofie fotograferat. Ett tack till Text och Bildgruppen i Ludvika för all hjälp.
Ingela Johansson
3
4
Resan som ingen trodde pĂĽ...
Ingela Johansson
5
6
Andra tider skådas… Efter det att Bilmuséet stängt lite tidigare denna turistsäsong samla des några av kommunens herrar och damer runt bordet för att diskutera det uppkomna läget... Ja, ni vet varför vi är här så jag tänker inte dra ut på det hela…, började kommunchefen Salvador med att säga men kom av sig när fru Halldén avbröt honom. Ursäkta mig, jag har då rakt ingen aning varför du har blixtin kallat mig. Jag har inget med detta museum att göra, veteran/ testfabrik/ släktforskning på hjul… Visserligen är du kanske inte rätt man för det hela men vi måste få Sverigeresan mer rationell och strukturerad. Det vet ju alla som sitter här runt bordet att kommer det till att organi sera något, då har du huvudet på rätta stället. Konstaterade herr Halldén som inte instämde med sin fru alla gånger. Är inte rutten gjord då? undrade en ung kommunpolitiker i kulturnämnden. Till en viss del, Håkan, till en viss del, förtydligande Salvador. Hur långt då, dristade Håkan sig till att fråga? De åker först till Träslottet i Arbrå sen fortsätter de mot Kiruna där de vänder och reser tillbaka till Grängesberg. Här försökte fru Halldén förklara för Håkan samtidigt som hon suckade en hel del. Varför detta suckande, undrade Håkan? Det är inte riktigt klart vid vilka ställen de ska stanna upp vid… började herr Halldén att säga. Just det och varför ska vi bry våra hjärnor med det? Jag trodde att det var Bergets bilmuseum sak att ordna, fortsatte Håkan sin utfrågning med.
7
Men här tog Salvador handen från munnen och släppte en liten bomb i rummet. Jag har fått ett brev från Polisen angående obduktionen som gjordes på liken vi hittade. Det är tydligen så att antal lik är fem, jag som hela tiden trodde det var fyra. Kan det inte vara så att ett låg i Travera? Vi undersökte aldrig den bilen… frågade Håkan. Det stämmer, vi drog bara upp den i dagen sen tog polisen hand om bilen, upplyste herr Halldén till Salvador. Vad har det med resan att göra? Det var väl ändå den vi skulle diskutera, kom det något argt och uppbragt ifrån fru Halldén. Nej, det var inte därför jag kallade er, fortsatte Salvador, för det är som Håkan säger Agnetas sak, men vi måste nog korta ned den. Det som står i obduktionsprotokollet är att herr och fru Hendenberg är identifierade, en av tvillingarna blev skjuten precis som modern och det andra liket som var en ung man, troligen i 1719 års ålder, även han blev skjuten. Sen har vi den äldre mannen i 80års åldern som låg i Travera, det finns inga tecken på våld eller att han blev skjuten, man tror snarare på en kraftig hjärtattack. Frågan är hur hamnade han i Travera och varför den fanns i gravkapellet? Efter det anförandet tog Salvador en längre paus. Men vad har vi med den historien att göra? kom det lite skarpt från fru Halldén. Lugna dig, det där tar polischefen hand om ska du se… för sökte herr Halldén lite lätt. Polischefen, pyttsan, det är en för gammal historia för honom. Nej, ska vi få någon reda på den här historien får vi nog anlita någon eller några andra individer till det, fastslog fru Halldén. Jag har frågat den pensionerade polismästaren om han kunde titta på det hela och då tillsamman med några skärpta ungdomar. De får tillgång till alla papper som finns, dagböcker och andra papper för att få någon reda i historien, talade Salvor om för dem som var på mötet.
8
Var det om det du ville informera oss om? undrade Håkan. Ja, kom det kort från Salvador och avslutade mötet. Att kulturnämnden har haft ett möte visste inte de på Bergets bil museum om utan man fortsatte att förbereda sig. Inför den stundan de resan hade Agneta hyrt in en långtradare med två chaufförer. När de kom till Snickarens och skulle lasta in bilarna inklusive lådbil arna hände det sig att en av dem råkade plocka in Bobby. Bobby som var Pumas favorit sovplats och inte alls skulle vara med på någon resa, i alla fall inte någon lång sådan. Men man fortsatte att glad i hågen plocka in banan och planscherna till de andra bilarna, Helga, Hugo, Adam och Berta, som skulle vara med på resan. När de sen var klara för avfärd höjde Agneta och Mirjam rösten i en lätt, oroligt frågande ton… Var är Puma? Puma? undrade en av chaufförerna lite förskräckt. Ja, den svarta katten och var är Bobby? undrade Mirjam. Bobby? vem är det undrade samme chaufför som tidigare. Den lilla röda sportbilen är Pumas sovplats. Har ni plockat in den får ni plocka ut den punkt och slut. Men var är Puma hon har väl inte slunkit in i långtradaren? undrade Agneta nervöst och började ropa PUMA, PUMA… Mjau, mjau, mjau hördes det från långtradaren och när de tittade efter hittade man även Bobby. Hur har Puma hamnat där? Såg ni inte när hon slank in? und rade Mirjam. Neej det tror jag inte att vi gjorde, i alla fall inte jag. sa chauf fören nr 2. Okey, men i alla fall måste vi få ut Puma och Bobby för de ska inte med på turen, kom det mycket bestämt från Agneta. I och med det började man att med lock och pock försöka att få ut Puma. Man lyckades med att få ut henne en gång, men den lilla damen klättrade snabbt tillbaka in i långtradaren. Man fort
9
satte att locka på Puma och den här gången hade Raud kommit tillskyndande. Raud höll i Puman ordentligt och chaufförerna fick rappa på för att få ut Bobby och stänga luckan. När Puma såg att Bobby var ute och inte skulle ut på någon lång tur lugnade hon ner sig. Mirjam tog Bobby och Puma med sig in i Verkstan där de brukade vara och lämnade de andra att sköta resans avfärd. Chauf förerna som ska köra långtradaren kanske vi för enkelheten skull ska presentera: chaufför nr 1 är Båstad och chaufför nr 2 är Tango. Varför de har dessa smeknamn kanske vi får förklarat längre fram? Kanske… Man skulle nog tro att åt vilket håll färden skulle styras vore spikat, men det var den inte av någon konstig anledning. Det enda chaufförerna visste var att vändplatsen var Kiruna sen skulle det köras nedåt igen men vilken väg? Inlandet eller Kustvägen? Om vi, Tango och jag, får fråga vart vi ska åt för håll i den första etappen vore vi något tacksamma? frågade Båstad något uppgivet till Agneta. Oh, förlåt det är klart ni vill veta det. Jo, jag har talat med dem på Träslottet i Arbrå och de är införstådda med att vi kommer och att de avslutar säsongen för i år med bilutställningen och lådbilsrally. Ha, bygga ett träslott vilken idé, alltså, människan måste haft någon skruv lös, kom det lite retsamt från Tango. Hm, du ska nog inte uttala dig så slarvigt om något du inte vet något om, kommenterade Båstad med, och fortsatte sedan med en liten föreläsning om Willy Maria Lundberg, konsument journalistikens ”Grand old lady”. Damen som inte bara angrep dåliga produkter utan uppskattade och gladde sig åt de som var bra. Hennes Träslott blev ett kvalitetshus som inspirerade andra. När tog du reda på det undrade? undrade Agneta. Under min semester förra året besökte jag och familjen Träslottet under några dagar, upplyste han i sin tur till Agneta. Det var inte dåligt men vi är väl framme snart eller vad säger du, Båstad? frågade Benneth som lyssnat till det hela från bilen.
10