9789144089805

Sennefelt (red.) är verksamma historiker vid Armémuseum respektive Stockholms universitet. Övriga medverkande i boken är Gunnar Almevik, Gudrun Andersson, Otto Fischer, Orsi Husz, Martin Markelius, Jonas M. Nordin, H. Otto Sibum, Fredrik Svanberg, Karin Tetteris, Ulrika Torell och Marie Ulväng.

Handbok till historiska studier av materiell kultur I denna handbok beskriver historiker, arkeologer, etnologer, konstvetare, vetenskapshistoriker, ekonomhistoriker, litteraturvetare och museiintendenter de många olika sätt man kan arbeta med materiell kultur på.

Människans historia är också föremålens historia. Vi har skapat allt från enkla bruksföremål till avancerade industritillverkade apparater. Föremålen är inte bara praktiska hjälpmedel utan även uttryck för status och identitet.

Men det är inte bara vi människor som format föremålen, föremålen har också format oss. Under senare år har historiskt inriktade forskare blivit alltmer intresserade av materiell kultur – både på ett teoretiskt och empiriskt plan. Denna nya källkategori leder till nya utmaningar för forskaren.

Vilka frågor kan man ställa med hjälp av föremål? Vad kan föremål berätta som inte en text kan? Var hittar man historiska föremål?

Fråga föremålen Handbok till historiska studier av materiell kultur

| Fråga föremålen

Fråga föremålen

Forssberg Sennefelt (red.)

Anna Maria Forssberg och Karin

Boken behandlar mötet med det materiella, vilken roll föremål har spelat i konsumtionen, vilken logik som har styrt samlande av föremål samt hur föremål har varit del i att skapa vår verklighet. Dessutom innehåller den en praktisk vägledning till hur man undersöker föremål steg-för-steg och en presentation av Sveriges museer och deras samlingar.

Fråga föremålen är främst avsedd som kurslitteratur i humanistiska ämnen vid universitet och högskolor där man arbetar med materiell kultur.

Boken är också användbar för alla som arbetar i museivärlden.

Art.nr 37386

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08980-5_Cover.indd 1

Anna Maria Forssberg och Karin Sennefelt (red.)

2014-01-22 09:57

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37386 ISBN 978-91-44-08980-5 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Foto: © Nordiska Museet Printed by Dimograf, Poland 2014

978-91-44-08980-5_book.indd 2

2014-03-20 22:21

Innehåll

Förord 7 K apitel 1

Fråga med föremålen 9

A n na M a r i a F or s sbe rg o c h K a r i n Se n n e f e lt Vad kan föremål säga om historisk tid? 13 Inriktningar på forskning om materiell kultur 16 Nästa steg 24 Bokens disposition 34 Vidare läsning 34 Del I

Mötet med det materiella

K apitel 2

Grand Tour bland tingen 37

U l r i k a T or e l l Museisamlingar och konsumtionssamhällets historia 39 Materiella kulturstudier 40 Sockret och den söta smakens former 41 Varorna, kunderna och rummet 43 Den återuppståndna grisen eller magasinet som bildningsresa 50 Vidare läsning 51 K apitel 3

På spaning efter tyglappar och försvunna skor 53

M a rt i n M a r k e l i us o c h K a r i n T et t e r i s Armémuseums tygprovssamling 54 Kuggar i krigsmaskineriet 58

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 3

3

2014-03-20 22:21

Innehåll

En tidigare utställd uniform 59 Nya källor 63 Nya frågor 68 Vidare läsning 70 K apitel 4

Byggnaden som kunskapskälla 71

Gu n na r A l m e v i k Snapphanegården Örnanäs 73 Ett diagram över iakttagelser 74 Spår och ledtrådar 75 Från högloftsstuga till långloftsstuga 79 Arbete och redskap 82 Huset, hushållet och människorna 84 Byggnadsskick och bostadsskick 85 Människan i centrum 87 Vidare läsning 88 Del II Föremål som konsumtion K apitel 5

Textilbadet – kläder och konsumtion 91

M a r i e U lvä ng Källorna om kläder 92 I samlingarna 92 Att studera bevarade plagg 94 Konnässörskap eller vikten av att textilbada 95 Livstycket – köptyger och handel 96 Tröjan – återbruk 102 Byxorna – ”breakability” 105 Från agrarsamhälle till industrisamhälle 108 Vidare läsning 110 K apitel 6

Det materiella som social strategi 111

Gu dru n A n de r s s on Att tolka sängar – i skrift 112 Att tolka porträtt – som föremål 118

4

978-91-44-08980-5_book.indd 4

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2014-03-20 22:21

Innehåll

Det komplexa materiella 125 Vidare läsning 125 Del III Samlandets logik K apitel 7

Människosamlingen 131

F r e dr i k S va n be rg Anatomiska institutioner och deras samlingar 132 Samlingen som källa till människoklassificeringens praktiker 137 Samlingen som källa till den svenska rasforskningen 137 Vidare läsning 139 K apitel 8

Strindbergs sopor 141

Otto Fischer Samlandets logiker 143 Gyllenskölds samling 148 Lärdomen av Strindbergs sopor 155 Vidare läsning 157 Del IV Föremål sk apar världen K apitel 9

Den vetenskapliga rationalitetens materiella kultur 161

H . O t t o Si bu m Experimentell vetenskapshistoria 162 Gesternas kunskap och vetenskaplig förändring 165 Slutsatser 169 Vidare läsning 170 K apitel 10

Materiella möten och globala nätverk 171

Jona s M . Nor di n Föremålens agens, nätverk och gränser 173 Lokal och global materiell kultur i en kolonial utkant 176 Svenskar, indianer och materiell kultur i Nya Sverige 180 Materialitet och kolonialism i landskap och museisamlingar 183 Vidare läsning 186

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 5

5

2014-03-20 22:21

K apitel 11

Puderdosan, syetuiet och den nya kvinnan 187

Or si H usz Varuhuset som museum 188 Tingens klass och genus 192 De små tingens betydelse 193 Teorin tränger sig på 197 Avslutande reflektioner 202 Vidare läsning 204 Del V Handbok K apitel 12

Att finna föremålen – en guide till museisamlingar 207

A n na M a r i a F or s sbe rg Att söka efter föremål på nätet 209 Att ta kontakt med museet 209 Kort museiguide 210 Digitala sökvägar 215 Svenska museer i urval 217 K apitel 13

Att forska på föremål – en kort handledning 219

K a r i n T et t e r i s Historiskt och kulturellt sammanhang 222 Jämförelser 224 Analys av föremålet 225

Presentation av författarna 227 Litteratur 231

978-91-44-08980-5_book.indd 6

2014-03-20 22:21

Förord

Det här bokprojektet inleddes för några år sedan med att vi började diskutera två, som vi uppfattade det, delvis motsägelsefulla problem. Humanistiska forskare intresserade sig alltmer för materiell kultur, men ganska få undersökte föremål. Museerna hade stora och spännande föremålssamlingar, men hann inte forska i den utsträckning som de skulle vilja. Vi bjöd in till en tvådagarskonferens på Armémuseum hösten 2011, där besök i museimagasin var ett uppskattat inslag. Många tyckte att detta med materiell kultur och föremålsforskning var viktigt och intressant, men de vittnade också om problem. Visst låter det fint att forska på föremål, men hur går man tillväga, egentligen? Går det verkligen att få förmålen att tala om saker som är större än proveniens och användningsområde? Hur ska vi koppla föremålen till historien och samhällsutvecklingen? Eller omvänt – hur ska vi kunna använda föremål i teoretiska studier? Flera vittnade också om betydligt mer praktiska problem: Hur får man veta var föremålen finns? Hur bokar man tid i ett museimagasin?

Den här boken kan inte besvara alla dessa frågor, men har som ambition att ge både handfasta råd om hur man finner föremålen och hittar fram till museimagasinen, och vilka metoder och teoretiska angreppsätt som kan vara användbara. Den visar också hur man kan studera materiell kultur utifrån arkivmaterial. We would particularly like to thank Angela McShane, Victoria and Albert Museum, London, who held a provocative and inspiring lecture at our first conference. Vidare vill vi tacka de medverkande författarna som velat dela med sig av sina stora kunskaper om det materiella. Konferensen och boken har erhållit stöd och bidrag från Riksbankens jubileumsfond, Armémuseum och Historiska institutionen vid Uppsala universitet, för vilket vi är mycket tacksamma.

Stockholm den 22 januari 2014 Anna Maria Forssberg och Karin Sennefelt © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 7

7

2014-03-20 22:21

978-91-44-08980-5_book.indd 8

2014-03-20 22:21

1 Fråga med föremålen

Materiell kultur skulle därmed kunna betraktas som en gren av kulturhistoria i allmänhet, i vilken föremål används som källor. Vi kan exempelvis lära oss om hur föreställningar om kön kom till uttryck i föremål och hur det patriarkala samhället upplevdes och utövades genom att undersöka hur kvinnors huvudbonader avspeglade deras moral i England under tidigmodern tid.

Ofta utförs dessa studier på mikronivå, vilket innebär att abstraktions­graden är rätt liten och undersökningen ligger nära människors erfarenheter. Men för att undersökningen ska bli historiskt intressant är det avgörande att man kopplar den till den historiska kontexten. I det fall som presenterades ovan kan det handla om det patriarkala samhället i Europa under tidigmodern tid. I så måtto för historiska studier av materiell kultur ner stora samhälleliga processer till vardaglig nivå och låter oss veta hur människor upplevde vardagslivet, hur de såg på sig själva i förhållande till andra och hur de hanterade stora historiska förändringar. På det sättet kastar dessa studier också nytt ljus över processer som globaliseringen, reformationen eller konsumtionssamhällets framväxt.14 Ett annat sätt att tala om förhållandet mellan människa och föremål är att se det som ett medierat förhållande. Då avses att föremålen inte bara reflekterar ett samhälle utan att föremålen fungerar som förmedlare av idéer och beteenden. Tingen påverkar hur människor använder dem och hur man tänker om dem och detta påverkar i sin tur föremålen. Man kan därmed säga att föremål är delar av processer för att förändra sakernas tillstånd snarare än att de uttrycker ett stabilt tillstånd.15 Medan en hel del forskning inriktats på människors vardagsliv har andra forskare ägnat sig åt de materiella villkoren för maktutövning. Här står man längre ifrån vanliga människors vardagliga levnadsvillkor och intresserar sig för hur makt skapas och utövas i materiell form och i organisationen av statlig makt. Det handlar då om att fråga sig ”vad borgar gör med staten” som nämndes ovan. Men det handlar också om att se staten på ett annorlunda sätt än vi är vana vid: att studera de många människor från olika samhällsgrupper som var involverade i att bygga kungaborgar, att utröna varifrån materialen kom, vem som hade kunskaperna för att bygga borgen, vem som påverkades 14 Se t.ex. Svensson (2005), s. 7–9 samt en kritisk belysning av arkeologins roll i detta sammanhang hos Olsen (2003), s. 89.

15 Jordanova (2012), s. 5–6.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 21

21

2014-03-20 22:21

av borgbygget, vilket avtryck borgbygget gjorde i landskapet, vilket intryck borgen gjorde på betraktaren och vilka materiella resultat borgbygget hade.

På det sättet blir statsformeringen mycket mera mångfasetterad och skiftande, med betydligt fler intressen inblandade än några högt placerade byråkrater tillsammans med kungen. Borgbygget kan på detta vis alltså ses som ett sätt att skapa staten och att mediera makt till undersåtar, inte som ett uttryck för en stat som redan finns.16 Den kontext som hittills varit allra viktigast för historiska studier av materiell kultur är konsumtionens historia, och denna bok innehåller flera kapitel som också diskuterar hur tingen har format människors uppfattning om sig själva och deras omgivning. Gudrun Andersson kartlägger den materiella tillvaron hos det högre borgerskapet i Arboga genom bouppteckningar. Här blir det tydligt hur konsumtionen var en viktig del av att bygga upp samhällelig status. Orsi Husz diskuterar konsumtionens betydelse för kvinnoidealen i början av 1900-talet. I Marie Ulvängs kapitel skildras hur konsumtionsmönstren förändrades i Härjedalen under 1800-talet i samband med att industrialiseringen gjorde kläder billiga och mer tillgängliga.

Gränsen mellan människ a och ting

”Det finns inget verkligare än materiell kultur” har historikern Giorgio Riello skrivit.17 Vad man menar med verkligt skiljer sig åt mellan olika forskare.

Medan Riello skulle ansluta sig till dem som uppfattar det materiella som att det uppstår en interaktion mellan människor och föremål så finns det också forskare som hellre menar att vi bör upplösa denna tudelning och motsatsställning. Man bör alltså betrakta allt som materiellt, också oss själva. En av de allra viktigaste uppmaningarna från dessa forskare är därför att studera hur föremålen skapar oss.18 Det är många forskare som kan stödja tanken att det materiella är något mer än det vi vardagligt kallar ”föremål”. Antropologen Daniel Miller menar att vi bör inkludera det biologiska, det flyktiga, det påhittade och det teoretiska i vad vi kallar materiellt.19 16 Se särskilt Bennett och Joyce red. (2010).

17 Riello (2010), s. 41.

18 Olsen (2003), s. 88, 100.

19 Miller (2005), s. 4; Miller (2010), s. 70.

22

978-91-44-08980-5_book.indd 22

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2014-03-20 22:21

1 Fråga med föremålen

Miller utgår ifrån den vardagliga uppdelningen vi gör mellan människa och ting och frågar sig varför vi ser den som så självklar. Men istället för att bara ta uppdelningen som en självklarhet bör vi, menar han, undersöka hur det i varje tid och plats har funnits länkar mellan hur människor interagerar med föremål och tidens trossystem och filosofi.20 Han argumenterar mot att se exempelvis kläder som manifestationer, uttryck eller representationer för samhällsstrukturer eller som tecken på sociala relationer – det vill säga så som den grupp vi beskrivit ovan som intresserade av interaktionen mellan människa och föremål ofta gör. Om man tar av kejsarens kläder finner man inte ”samhället” därunder. Anledningen är, säger Miller, att kläderna inte var uttryck för en samhällsordning, de utgjorde samhällsordningen genom att omfatta och ge form. Den process som på samma gång skapar både kejsarens person, hans kläder och hans samhällsställning kallar Miller för objektifi­ ering. Det är alltså inte tillfredsställande att betrakta det som att människor skapar landskap och att landskap skapar människorna som bor där. Det man bör studera är, enligt Miller, själva processen som skapar det vi kallar subjekt och objekt eller människa och föremål.21 Husz använder sig också av begreppet objektifiering när hon diskuterar Nordiska Kompaniets jubileumsgåvor.

Hennes kapitel fokuserar på hur föremål, byggnader och föreställningar om konsumtion och kvinnor kom samman för att göra kvinnlighet.

Vetenskapshistorikern Bruno Latour har tagit ett steg vidare och arbetat utifrån premissen att upplösa gränsen mellan människa och föremål. För sin del finner han att vår värld är så heterogent uppbyggd att det inte går att skilja ut vad som är naturligt och lagbundet och vad som är mänskligt, tolkande och ibland lynnigt. Det finns ingen relation mellan det materiella och det mänskliga, själva uppdelningen är ett falsarium, menar han. Också Latour kritiserar idén om föremål som representationer av sociala eller kulturella förhållanden, men hans lösning skiljer sig från Millers. Han tar begreppet aktör (att ha kontroll över eller ansvara för att en handling äger rum) från samhällsvetenskapen, vilket brukar vara något som bara tillskrivs männi­ skor. Istället tillskriver han också den icke-mänskliga världen agens, oavsett om det är bakterier eller transportsystem, med hjälp av begreppet aktant.

En dator som kraschar och hindrar en student från att lämna in en uppgift 20 Miller (2005), s. 14–15.

21 Miller (2005), s. 9, 29, 32; Miller (2010), s. 57, 59.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 23

23

2014-03-20 22:21

i tid, en blomma som inte vill växa på en viss plats i trädgården är också deltagare i vad som händer, menar Latour. Vad som är betydelsefullt för händelseförloppet är inte entiteterna själva, mänskliga eller ej, utan nätverket och relationerna mellan dem. Latours resonemang kan sammanfattas så här: Människor kan inte flyga. B52-bombplan flyger heller inte av sig själva.

Men det nätverk av relationer mellan människor, föremål, kunskaper och färdigheter som det amerikanska flygvapnet utgör – det flyger.22 Både Nordin och Svanberg hämtar inspiration från Latour och arbetar med att rekonstruera nätverk. I Nordins fall rör det sig om kritpipor som hittats både i Silbojokk i Sápmi och i Nya Sverige i Amerika och som visar att interaktionen mellan samer och svenskar och mellan nybyggare och indianer var större än man kunnat tro. De var dessutom alla del av ett tidigmodernt globalt nätverk. I Svanbergs fall visar nätverksanalysen den mänskliga hier­ arki som var både en förutsättning och ett resultat av tidens rasbiologiska föreställningar. Otto Sibum undersöker istället alla de faktorer – vetenskapsman, instrument, hantverkskunskaper och medhjälpare – som var inblandade i att genomföra ett av vetenskapens mest berömda experiment: James Joules bestämmande av den mekaniska värmeekvivalenten. Det han kan visa är att när man tar hänsyn till alla aktörer, mänskliga som materiella, så synliggörs också tidigare dolda kunskaper som vetenskapsutövarna hade men som de inte ville visa upp i sina skrifter.

Nästa steg Vill du ge dig i kast med att använda föremål för att förstå historisk tid finns det en del saker att tänka på innan du börjar. Här kommer några handfasta råd inför arbetet med föremålen. Vad som följer är en sammanfattning av erfarenheter från de forskare som finns med i denna bok och från andra forskare som ägnat sig åt att studera föremål utifrån historiska frågeställningar. Mycket av det som presenteras nedan fördjupas i kapitlen i boken.

22 Latour (2005), s. 54–55, 69–80, 82. Se även Miller (2005), s. 11 och Olsen (2003), s. 98.

24

978-91-44-08980-5_book.indd 24

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2014-03-20 22:21

1 Fråga med föremålen

Om samlingarnas ordning

I Sveriges museer finns veritabla föremålsskatter som väntar på att bli upptäckta. Runtom i magasinen finns allt från knappnålar och stridsvagnar till leksaksbilar och rokokokläder. Det finns nog ingen aspekt av det mänskliga livet som inte också finns dokumenterad genom föremål. Någonstans. Men det gäller också att finna dem. I kapitel 12 Att finna föremålen – en guide till museisamlingar av Anna Maria Forssberg, finns en introduktion till olika typer av museer och tips om digitala sökvägar. Men för att kunna finna föremålen och sätta dem i ett sammanhang behöver man också vissa insikter i hur samlingarna har tillkommit.

Det finns inga naturliga samlingar.23 Föremål kommer in i samlingar genom mänskliga beslut och av de mest skiftande skäl. Museisamlingar kan vara resultatet av ett aktivt och genomtänkt insamlingsarbete eller summan av olika donationer. De kan vara uppbyggda kring en person, ett material, en viss typ av aktivitet eller ett geografiskt område. Vissa museer har tillkommit för att spegla hembygdens historia, medan andra byggts som monument över nationen Sverige. Det som samlades in skulle således vara hembygden eller nationen till prydnad.24 Det som ansågs avvikande, trasigt eller opassande valdes bort. Fram till 1960-talet var målet för Nordiska museets samlande fördjupade kunskaper för att ”stärka kärleken till fosterlandet”. Under 1970-talet blev målet istället att ”skapa underlag för aktivt deltagande i samhällsdebatten”.25 Samlandet är alltså i hög grad barn av sin tid. Eftersom många av dagens museer skapades i slutet av 1800-talet med uttalat fosterländska syften är samlingarna fortfarande organiserade med nationen som princip. Det innebär till exempel att det är Sverige inom våra nuvarande gränser som skildras trots att den kartbilden har mycket liten relevans för medeltiden eller 1600-talet. Även länsmuseerna och de kommunala museerna förhåller sig till nationen, även om deras fokus naturligtvis ligger på den regionala eller lokala historien.

Föremålshistorien är egentligen i hög grad global, men den har sorterats in i ett nationellt system. Detta har en rad konsekvenser. Det påverkar hur vi ser på föremålens historia och hur de ställs ut, men har också rent praktiska följder. Vid en utgrävning i Birka påträffades en ring med inskriptionen 23 Svanberg (2009), s. 10.

24 Detta är på intet sätt ett svenskt fenomen. För ett internationellt perspektiv på museer och nationsbyggande, se Hegardt, red. (2012).

25 Citerat i Svanberg (2009), s. 41. © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 25

25

2014-03-20 22:21

”Alah”. Ringen daterades till vikingatid och bedömdes komma från det islamiska kalifatet. Här fanns alltså ett spännande bevis för ett ganska långväga kulturellt eller kommersiellt utbyte två kulturer emellan. Men den sorterades in i Historiska museets samlingar med utgångspunkt från dess fyndplats – Björkö i Uppland – och blev därmed väldigt svår att finna för den som är intresserad av kulturmöten och global historia.26 Samlingar är också präglade av att man hellre bevarat det som anses fint och ovanligt än det vardagliga och slitna.27 Men det finns också andra faktorer som påverkar urvalet. Textilier var så dyrbara i äldre tid att de användes och återanvändes tills inget annat återstod av dem än lump – som i sin tur användes för att göra papper eller täta hus. Det fanns helt enkelt inte så många bevarade plagg att samla in. Hur forskaren ska hantera detta behandlas i Ulvängs kapitel.

De flesta av museernas föremål är inte utställda utan finns nedpackade i stora magasin som ofta finns på en annan plats än museet. Hur föremålen har sorterats i magasinen skiljer sig också åt mellan olika museer. De kan vara indelade efter materialtyp (olika material kräver olika temperatur och luftfuktighet för att må bra), efter tidpunkten de kom in i samlingen, efter geografiskt ursprung, efter storlek eller utifrån hur värdefulla de är. För att hitta dem behöver man således hjälp av experter. Det finns kataloger över samlingarna, men uppgifterna i dessa är av varierande kvalitet. I vissa fall får man en fullödig bild av föremålets utseende, historia och användningsområde, medan andra katalogposter är betydligt mer knapphändiga. I Markelius och Tetteris artikel beskrivs mer ingående hur man kan använda katalogerna och vilka problem man kan möta på vägen.

Med tanke på det som just sagts finns det alltså all anledning att förhålla sig sunt kritisk till samlingarna. Vems historia är det egentligen som berättas, och vems osynliggörs? Svanberg berättar om de ungefär 2 000 mänskliga kranier som samlades in av institutionen för anatomi vid Uppsala universitet. Människorna vars kvarlevor hamnade i samlingen kom från samhällets lägsta skikt. Här blev det vetenskapliga katalogiserandet och de utställningar man gjorde av kranierna till en extrem manifestation av makt – även om man givetvis inte tolkade det så i samtiden.

26 Exemplet presenterades under ett föredrag av Johan Hegardt ”Historia i framtiden. Det kosmopolitiska museets möjligheter” vid Svenska historikermötet i Göteborg 6/5 2011.

27 Roche (1994), s. 8.

26

978-91-44-08980-5_book.indd 26

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2014-03-20 22:21

1 Fråga med föremålen

I många andra museala sammanhang förhåller det sig tvärtom. Just genom att ett föremål samlas in och förses med ett nummer får det en ny upphöjd status. Det blir till något annat. Kanske var det just därför bibliotekarierna på Kungliga biblioteket fann det så svårt att slänga innehållet i Strindbergs papperskorg, trots att de föraktade de principer som gjort att en av Strindbergs vänner valt att spara den. Fischers kapitel visar hur två olika samlingslogiker stod mot varandra i striden om hur Strindbergs efterlämnade papper skulle hanteras.

Beskrivningen är bör jan

Som ett första steg i arbetet med ett föremål är det bra att sätta sig ner och beskriva det skriftligt. Vad du rent praktiskt bör tänka på i detta arbete återfinner du i kapitel 13, Att forska på föremål – en kort handledning, skriven av Karin Tetteris.

Varför ska man då ta sig tiden att skriva ner vad det är man ser? Historikern Ludmilla Jordanova har sammanfattat detta i fem punkter. För det första, när man beskriver ett föremål ger det forskaren möjlighet att identifiera vad det är som egentligen intresserar den och vad som gör föremålet vetenskapligt relevant. För det andra hjälper beskrivningen till att skapa en bild av föremålet i läsarens huvud och gör det möjligt att förmedla forskarens intresse. En tredje anledning är att en skriftlig beskrivning av ett föremål förmedlar tingens materialitet på ett annat sätt än ett fotografi eftersom man använder ord för att etablera vad det är som kännetecknar föremålet. För det fjärde gör beskrivningen det möjligt att uppmärksamma läsaren på de kännemärken på föremålet som man kommer att använda i sin analys. Slutligen är beskrivningen ett sätt att dela kunskap och bygga upp en gemensam förståelse om föremålet, men också om olika sätt att tala om det och förklara det. Beskrivningen är alltså ett sätt att få föremålen att tala, för de gör de ju inte själva, och är ett första steg mot en analys.

Gunnar Almevik diskuterar också i sitt kapitel uppmätningens betydelse för att lära känna en byggnad och förmedla sin kunskap till andra. När man gör beskrivningen skapar man alltså belägget för det man vill säga, precis som man gör när man refererar en skriftlig källa. I arbetet är det viktigt att

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 27

27

2014-03-20 22:21

inte ta något för givet utan att tänka sig sin beskrivning som en översättning för någon från en främmande språkbakgrund.28 Lär k änna många föremål

Ett enda föremål (eller ett enda brev) är inte särskilt lätt att använda i en historisk studie. Ofta träffar man på föremål fullkomligt berövade sitt sammanhang. Vi finner rader av plastskålar från 1960-talet i musei­ magasinen, men hittar dem mera sällan i det sammanhang där de har använts – exempelvis i en tvåbarnsfamiljs fullt utrustade kök i en tvårumslägenhet i ett modernistiskt bostadshus i Hammarbyhöjden i Stockholm. Föremålen har alltså skilts från sin fysiska inramning och de förhållanden i vilka de har tillverkats och använts.29 När man arbetar med föremål är det viktigt att inte bara skapa sig en historisk kontext, utan också en föremålskontext.

Det kan vara problematiskt att skapa denna föremålskontext. I många fall har föremål samlats in just för att de är unika, för att de inte alls är representativa. Om man dessutom betänker alla vardagsföremål som har gått från produktion till spridning och konsumtion, och som senare har försvunnit (alla tandborstar som kastats bort!) så är det lätt att se att de allra mest alldagliga ting som finns kvar är just undantag, även om de inte var unika i sin tid. Likaså ska man vara medveten om att föremål kan ha varit ämnade för ett visst användningsområde, kan ha använts till helt andra saker innan de hamnade i museimagasinen. En plastbunke kan ha använts till matlagning, men sedan som leksak – två användningsområden som på olika sätt påverkar hur föremålet ser ut idag. En lösning på detta dilemma är att intressera sig för föremåls livscykler, från produktion till dess de hamnat i en samling. Forskaren gör dygd av nödvändigheten och använder föremålet för att avtäcka en berättelse om hur föremålet har formats och vilken betydelse det haft i sin ”livstid”.30 En annan lösning är att försöka finna föremål av liknande typ. Det är först när man ser många föremål som liknar varandra som man kan förstå värdet av det som man själv vill studera. När man ser en plastskål från 1960-talet 28 Jordanova (2012), s. 15–20, 32–33.

29 Dannehl (2009), s. 127.

30 Appadurai (1986), s. 17. Denna forskningsinriktning diskuteras även av Dannehl (2009), s. 127–128 och passim.

28

978-91-44-08980-5_book.indd 28

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2014-03-20 22:21

1 Fråga med föremålen

tillsammans med andra plastföremål från samma tid är det lättare att se hur originell den är i sin utformning och färg men också i vilket sammanhang den använts, hur den värderades och hur användarna kände inför den. Man kan också jämföra skålens funktion med andra skålar, var den praktisk eller välte den lätt? Det kan också vara så att om man ser andra föremål än plastskålar, kanske plastkannor och muggar, så blir man varse andra saker om hur föremålen har producerats och hur de var tänkta att fungera tillsammans.

Inget föremål bör alltså studeras isolerat. Ibland kan man behöva leta i många olika samlingar och sammanhang för att finna likartade föremål som kan hjälpa till med föremålskontexten. Jämförelsen, eller komparationen, har alltså sin plats också när man är intresserad av materialitet.

Den här processen att lära känna många olika föremål som på olika vis hör ihop diskuteras av både Ulväng och Torell. Ulväng talar om vikten av att ”textilbada” för att lära sig mera om hur textilier har tillverkats, hur man ska bedöma slitage eller färg- och materialval. Torell diskuterar hur man genom att se ett föremål tillsammans med andra saker kan ge tinget ett större sammanhang. Det gör det möjligt att se tinget som en pusselbit bland många i människors liv.

Expertkunsk ap

En stor andel av de föremål från förfluten tid man som forskare kommer i kontakt med är tillverkade med stor skicklighet. Hantverkare, konstnärer och vanliga människor byggde, vävde, sydde, snidade, målade och använde andra färdigheter för att skapa de föremål vi idag ser i museimagasin, hembygdsgårdar och konstsamlingar. De allra flesta föremål är inte tillverkade av personer som skulle betraktas som konstnärer, men samtidigt är det uppenbart vilken kunskap och erfarenhet som behövdes för att skapa de allra enklaste vardagsföremål, för att inte tala om mera utsmyckade och dyrbara ting. För varje föremål kan man därför fråga sig vilka färdigheter man behövde för att tillverka det, vem besatt dessa färdigheter? Hur förmedlade man färdigheterna till andra, hur värderades de och hur representerades de?31 För forskaren är utmaningen att en stor del av dessa kunskaper aldrig

31 Jordanova (2012), s. 58, 70.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 29

29

2014-03-20 22:21

verbaliserades i samtiden och det kan vara svårt att få reda på vilka processer som varit inblandade utan att studera slutresultatet noga.

Almeviks och Sibums kapitel visar hur man på olika sätt kan komma åt de här processerna för att få veta något om den kunskap, skicklighet och färdighet som krävdes för att hantera det materiella i förfluten tid. Sibum kommer åt ”gesternas kunskap” – de outtalade färdigheter och handgrepp som vetenskapsutövare använde sig av när de genomförde experiment – genom att själv återskapa experimenten så troget som möjligt. Almevik påtalar hur man genom att försöka rekonstruera arbetsprocessen bakom ett husbygge, från mätning och kapning av virke, fram till den färdiga byggnaden kan lära sig om vilka arbetsinsatser och vilken hantverksskicklighet som krävdes för att uppföra ett hus.

Eftersom materiell kultur är ett mångvetenskapligt forskningsområde är det därför många olika slags expertkunskap som behövs för att förstå och tolka föremål. Det är högst osannolikt att ens handledare har kunskaper om precis varenda fasett av ett specifikt föremåls tillverkning, användning, insamling och uppvisning. Det är naturligtvis eftersträvansvärt att själv bli den experten i sitt forskningsarbete, men den vägen är lång och under tiden är det bra att fråga andra. Alltså bör man göra sig beredd på att fråga många olika personer om vad de vet om de föremål man är intresserad av.

Det kan handla om att fråga museipersonal om föremålen man tittar på.

Ta reda på vem som är ansvarig för det område som intresserar dig – alla på ett museum kan inte allt. Museipersonalen har ofta arbetat länge med ett visst slags föremål och har djupa kunskaper både om tillverkning, material och hur och varför föremålen har samlats in. De kan peka på andra föremål av liknande typ, och de kan hjälpa till med datering och diskutera på vilka grunder man gör det. Men det finns också andra slag av expertkunskap som man kan ha stor nytta av. Som Almevik visar i sitt kapitel kan en erfaren snickare hjälpa till att förklara vad olika märken i en bjälke kan avslöja om hur den kapats till och därmed ge pusselbitar till kunskapen om husbyggen både hos byggherren och hantverkaren. För den som är intresserad av klädernas historia påtalar Ulväng hur kunskaper om tillskärning, sömnads- och vävtekniker är betydelsefulla för att förstå inte bara hur tillverkningen har gått till, utan också dra slutsatser om klädernas värde, användningsområde och bärarnas identitet.

30

978-91-44-08980-5_book.indd 30

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

2014-03-20 22:21

1 Fråga med föremålen

Kombinera k ällmaterial

I de allra flesta studier av materiell kultur kombinerar man källmaterial på olika sätt. Sällan är det så att man hämtar sina vetenskapliga belägg bara från föremål. När man funderar på saken är det ju underligt att de humanistiska disciplinerna hämtar sina belägg från vardera sina ”egna” källmaterial.

Men just indelningen av källmaterial i olika kategorier – text, visuellt och materiellt – är i grunden artificiell. Människors världar har länge bildats av en blandning av alla dessa medier, så varför förorda ett slags källa före en annan? Snarare bör materiell kultur kombinera så många olika slags belägg som möjligt och använda färdigheter från många olika håll. Föremål, text och bild bör integreras i studien och stå i dialog med varandra.32 För att återvända till tandborstarna, kan en bild av ett tvättrum på en förskola berätta något om det sammanhang som tandborstarna återfanns, vem som borstade och vem som ansvarade för barnens munhygien. Dessa kunskaper kan kombineras med det man får reda på när man ser tandborstarna och läser skriftliga källor.

Gemensamt för alla bidrag i denna bok är att de integrerar många olika slags källmaterial i sina studier; bilder, skriftliga källor och föremål. Det finns också några bidrag som inte utgår ifrån föremålen i sig när de ställer sina frågor, men ändå har materialitet som huvudfokus. Föremål och materialitet måste alltså inte nödvändigtvis studeras främst med hjälp av saker man finner i ett museimagasin. Här handlar det återigen om vilken slags fråga forskaren ställer och vilka slags källor man har att tillgå. I Anderssons fall är det de skriftliga bouppteckningarna efter avlidna personer som är huvudmaterialet, men som också ger ledtrådar till att finna föremål som har ägts av dessa personer. I Husz fall är det istället diskussionerna kring föremål, ett syetui och en puderask, som är undersökningsobjektet. Bara syetuiet går att finna idag, men för att förstå hur människor tänkte om det och puderasken är det inte nödvändigt att ha föremålen framför sig. Ändå är det uppenbart att tingen spelade stor roll i sin samtid.

32 Riello (2009), s. 29; Hamling & Richardson (2010), s. 9; Jordanova (2012), s. 4.

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

978-91-44-08980-5_book.indd 31

31

2014-03-20 22:21

Sennefelt (red.) är verksamma historiker vid Armémuseum respektive Stockholms universitet. Övriga medverkande i boken är Gunnar Almevik, Gudrun Andersson, Otto Fischer, Orsi Husz, Martin Markelius, Jonas M. Nordin, H. Otto Sibum, Fredrik Svanberg, Karin Tetteris, Ulrika Torell och Marie Ulväng.

Handbok till historiska studier av materiell kultur I denna handbok beskriver historiker, arkeologer, etnologer, konstvetare, vetenskapshistoriker, ekonomhistoriker, litteraturvetare och museiintendenter de många olika sätt man kan arbeta med materiell kultur på.

Människans historia är också föremålens historia. Vi har skapat allt från enkla bruksföremål till avancerade industritillverkade apparater. Föremålen är inte bara praktiska hjälpmedel utan även uttryck för status och identitet.

Men det är inte bara vi människor som format föremålen, föremålen har också format oss. Under senare år har historiskt inriktade forskare blivit alltmer intresserade av materiell kultur – både på ett teoretiskt och empiriskt plan. Denna nya källkategori leder till nya utmaningar för forskaren.

Vilka frågor kan man ställa med hjälp av föremål? Vad kan föremål berätta som inte en text kan? Var hittar man historiska föremål?

Fråga föremålen Handbok till historiska studier av materiell kultur

| Fråga föremålen

Fråga föremålen

Forssberg Sennefelt (red.)

Anna Maria Forssberg och Karin

Boken behandlar mötet med det materiella, vilken roll föremål har spelat i konsumtionen, vilken logik som har styrt samlande av föremål samt hur föremål har varit del i att skapa vår verklighet. Dessutom innehåller den en praktisk vägledning till hur man undersöker föremål steg-för-steg och en presentation av Sveriges museer och deras samlingar.

Fråga föremålen är främst avsedd som kurslitteratur i humanistiska ämnen vid universitet och högskolor där man arbetar med materiell kultur.

Boken är också användbar för alla som arbetar i museivärlden.

Art.nr 37386

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08980-5_Cover.indd 1

Anna Maria Forssberg och Karin Sennefelt (red.)

2014-01-22 09:57