9789127412576

LÄRARE LÄR

LÄRARE LÄR

BARN I BÖRJAN Språkutveckling i förskoleåldern

I text och bild beskrivs hur språket utvecklas ur språkförståelse, kommunikationslust och kroppsspråk samt genom samspel och samtal med lyssnande vuxna. Här behandlas allt från motorikens och sinnenas betydelse till lekens, berättandets, böckernas och dataspelandets inverkan på språkutvecklingen.

Vidare får vi följa hur barnets språkbygge avancerar från situationsanpassad förståelse till artikulationsförmåga samt hur ordförråds- och språkljudsutvecklingen går till.

I redogörelsen för utvecklingen av språkets olika delar framhåller författaren att den oro som många känner över att barn inte ”pratar rent” oftast är obefogad. Däremot kan t ex svårigheter med bristande kommunikationslust redan i tidig ålder vara tecken på ett allvarligt problem.

• Monica Westerlund BARN I BÖRJAN

Boken vänder sig till dig som vill veta hur barn utvecklar språk och vad man kan göra för att stimulera den utvecklingen. Förskollärare och andra som arbetar med barn, men också föräldrar, mor- och farföräldrar har alla något att hämta i denna bok som med många exempel beskriver språkutvecklingen från nyföddhetsperioden fram till skolstart.

BARN I BÖRJAN Språkutveckling i förskoleåldern

I anslutning till bokens olika teman ger författaren tips på praktiska övningar och även förslag på fördjupningslitteratur.

Monica Westerlund är med dr och docent i logopedi med bred och lång erfarenhet från sitt arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Lärare Lär Lärare Lär-serien inspirerar, väcker debatt och för ut aktuell forskning inom pedagogik och lärande.

ISBN 978-91-27-41257-6

9

Barn i början OMSLAG.indd 1

Monica Westerlund

1 0 0 0 0

789127 412576

08-12-19 09.44.19

Barn i boĚˆrjan.indd 2

08-12-17 16.55.16

Innehåll Kära läsare 6 1. För att börja från början 7 Språkträdet 8

2. Språka med kroppen – ett sätt att ”prata” innan man kan det 11 Kommunikation, språk och tal 13

3. Med motorik och kropps kännedom mot språket 15 Att gripa för att begripa 16 Pekgesten 17 Munnens motorik 18 Så utvecklas språkljuden 19

4. Lyssnandet – nyckeln till språket 22 Barnets lyssnande 22 Den lyssnande föräldern 26

5. Språket, synen och den bety delsefulla blickkontakten 29 Barnets blick och den vuxne 30 Se språket 31

6. Samspel – samtal 35 Tillsammans i dialog 37 Att tolka till vuxenspråk 37 Att benämna och bekräfta 38 Att imitera, upprepa och utvidga 40 Den vuxne har ansvaret 42 Hur och om vad talar vi med små barn? 42

7. Ramsor, pek- och bilderböcker – att läsa för små barn 44 Rytm och rim i ramsor 45 Från pekbok till bildberättelse 46 Berättande bilder och talande text 49

Barn i början.indd 3

När, var och hur ska man läsa? 51 Vad säger forskningen? 53 Att bli bekant med barnens böcker 54

8. Lek som lär 56 Leendet, skrattet och leken 56 Bara på låtsas 57 Lekens betydelse för språkutvecklingen 60

9. Mer om kroppsspråk och symboliska gester 63 Tecken till tal 64 Detta talar för stödtecken 64 Att tala med tecken 66 Utseende eller rörelse 67 Använda tecken – när, hur och varför?

68 Vilka tecken ska man välja? 70 Tecken och språkutvecklingen 71

10. Ord och meningar 73 Språkpusslet 73 Från joller till ord 74 Upprepandet – barnets sätt att arbeta med språket 77 Orden blir symboler 78 Ordsamlarstadiet – en tyst period 79 De första orden 80 Egenord och vuxenlika 83 Från imitation till analys 85 Två-ordssatser 86

11. Skrika, jollra, tala 91 Utvecklingsstadier – schema 92

12. Språkbygget 94 Uppmärksamhet och koncentration 97

08-12-17 16.55.16

13. Att förstå och använda språket 99 Att berätta begripligt 100

14. Det oändliga ordförrådet 103 Skilja ut, koppla ihop och ordna 104 Behov och erfarenheter bestämmer ordförrådet 107 Nyordning i förrådet 108 Det krävs mycket arbete för att bygga ett hus 110 De viktiga ”småorden” 111

15. Att bygga meningar 114 Böjningsformer 115 Att få ordning på ordföljden 116 När kan man säga att han kan? 119 Man lär sig de språk man behöver 119

16. Språkljuden – de minsta byggstenarna 121 Språkljuden gör skillnaden 121 De knepiga konsonanterna 124 Olika ersättningsljud i olika språk 129 Konsonantförbindelser 129 Konsekventa ersättningar kontra assimilationer 130 Sen eller avvikande språkljudsutveckling 132 Att prata med napp i munnen 132 ”Ket” och ”nan” – vanliga småbarnsord 133 Att öva eller inte öva – det är frågan 134

17. På väg mot att lära sig läsa och skriva 136 De första försöken 137 Avkodning och språkförståelse 139 Vad står det här? 140 Språklig medvetenhet 142

18. Att lyssna och att berätta 146 Skrivet språk och talat 147 Högläsning 148 Berätta, beskriv, förklara och lyssna 151

19. Populärkultur och media 155 Film, teve och video 156 Föräldrarnas ansvar 158 Dataspel 160

20. Språket sitter i hjärnan 162 Kritisk period eller känslig och optimal? 164 Språk och minne 167 Språk och kön 170 Spegelneuron 174 Det här med kärlek är viktigt! 176

21. I begynnelsen var inte ordet 178 Det handlar om att förstå 178 Instrumentella gester och gruppspecifika 179 Varför började vi prata? 181 Det är skillnad på folk och apor! 182

Littteratur 186 Referenser 188

4

Barn i början.indd 4

08-12-17 16.55.17

Till Ylva, Torbjörn, Staffan, Moa, Emil, Hanna, Lina och Pelle

5

Barn i början.indd 5

08-12-17 16.55.17

Kära läsare, Du har säkert någon gång funderat över hur ett litet barn upplever världen. Den här boken inleder jag med en beskrivning av det nyfödda barnets möte med den språkande världen och det lilla barnets första sinnesintryck och erfarenheter av samspel. Genom hela boken lyfter jag fram samspelets och samtalets betydelse för språkutvecklingen. Jag poängterar också att vår språkförståelse alltid är större än vår språkanvändning och att förståelsen är ursprunget till språkanvändningen. Det gäller såväl för det enskilda barnet som för människan som art.

Eftersom jag inte bara vänder mig till professionella ”barnmänniskor” utan också till en bred barnintresserad allmänhet, har jag lagt stor vikt vid att uttrycka mig på ett vardagligt språk. Det innebär inte att jag har undvikit ”svårare” områden som t ex den grammatiska utvecklingen och språkets förhållande till hjärnan.

Genom arbetet med boken har jag kunnat knyta ihop mina kunskaper och erfarenheter från ett långt yrkesliv med mina erfarenheter som mamma, mormor och farmor. Dessutom har många av mina kollegor – logopeder, läkare, psykologer, barnbibliotekarier m fl – bidragit med viktiga synpunkter. Ett varmt tack till er alla!

Manjärv i november 2008 Monica Westerlund

6

Barn i början.indd 6

08-12-17 16.55.17

1. För att börja från början Det är tidig morgon. Lilla X har just kommit till världen och redan från första ögonblicket drabbas hon av intryck. Intryck som hon så småningom kommer att kunna tolka och förstå men inte nu. Nu är hon trött, nu vill hon bara sova. Hon sluter ögonen. Men ljuden, dem kan hon inte stänga ute. Vad är det då hon hör?

Det blev en flicka. Se så fin hon är …

Hon är fantastisk – alldeles riktig och titta så små tår.

Lilla, lilla du – välkommen till oss.

Ord, ord, ord, vokaler och konsonanter. För lilla X är det ännu bara en massa ljud utan mening och utan början och slut.

Men, inom loppet av några år kommer hon själv att behärska så gott som alla språkljuden (vokaler och konsonanter) och en hel massa ord i det språk som nu omger henne. Så småningom kommer hon också att kunna uttala kombinationer av konsonanter som t ex skr- och fj- som i ”skratta” och ”fjäril”, om det är svenska hon kommer att prata. Och hon kommer att kunna böja orden (leka-lekte, springa-sprang, blomma-blommor, bok-böcker…) och sätta samman dem till riktiga meningar.

Kort sagt, hon kommer att behärska en massa språkregler utan att ha blivit lärd och utan att egentligen känna till dem.

Lilla Y har redan hunnit bli två veckor gammal. Han njuter av att känna värmen och lukten av mammas hud mot sin kind. Känsel- och luktsinnet finns där från allra första början liksom också hörseln, som utvecklas redan i 20:e graviditetsveckan. Synen hos den nyfödda är däremot mindre utvecklad, även om barnet mycket tidigt kan fästa blicken. Bäst ser lilla Y sin mamma när han ligger i hennes famn på amningsavstånd så där en 20 centimeter från hennes ansikte och ögon. Visser7

Barn i början.indd 7

08-12-17 16.55.17

ligen ser han ögonen bara som mörka prickar i det ljusa, men att det är sin mamma han ser ”förstår” han, för vid det här laget känner han igen både hennes lukt och röst. Sin mammas röst, som han har hört i flera veckor innan han kom till världen, var han därför välbekant med redan när han föddes.

Hennes lukt och den söta smaken av mjölk har han under de här dagarna fått flera erfarenheter av. När mamma gosar och pratar med honom ligger han alldeles still och lyssnar. När hon tystnar, ”svarar” han med att vifta lite med armarna och sparka med benen. Det gör han bara när någon pratar med honom, inte när han hör knackningar, även om de är aldrig så rytmiska. Fast lugn musik tycker han om. Särskilt den som mamma spelade när han ännu låg i hennes mage.

Med de här beskrivningarna av barnen X:s och Y:s möte med världen har jag velat ge en bild av språkets grogrund, dvs hur det utvecklas ur upplevelser och erfarenheter och i samspel med människor av betydelse för barnet. De fem sinnena, det medfödda intresset för mänskliga röster och särdrag (två ögon riktade rakt fram) och förstås en nära kontakt med andra människor, bidrar inte bara till barnets överlevnad utan också till dess språkutveckling.

Språkträdet Språkträdet är min bild av det expressiva språket, det vi använder för att uttrycka oss med (jfr impressivt språk = språkförståelse). Som alla andra träd är språkträdet från början bara en spröd liten planta som kräver både vård och omsorg för att utvecklas, dvs näring som trädet tar till sig genom sina rötter – synen, hörseln, känseln, lukten och smaken. Stammen får symbolisera barnets uppmärksamhet, koncentration och kommunikationslust ur vilken de båda huvudgrenarna – den 8

Barn i början.indd 8

08-12-17 16.55.17

Språkträdet Den verbala grenen

ordförråd (lexikon)

grammatik

Den ICKE-verbala grenen

(syntax, morfologi)

kroppsspråk

språkljud

(gester, hållning, rörelse)

(fonologi)

röst

rytm

(ljudanden – glad, ledsen, förvånad…)

satsmelodi och ordbetoning

ansiktsuttryck

(prosodi)

(blickar, leenden, miner)

språkanvändning (pragmatik)

kommunikationslust uppmärksamhet och koncentration motorik smak

syn

Bild 1 (M. Westerlund)

Barn i början.indd 9

lukt (yttre och inre) hörsel känsel Ytkänseln registrerar beröring, temperatur och smärta.

Den inre känseln registrerar kroppshållning, balans, muskelspänning och rörelse.

9

08-12-17 16.55.17

icke-verbala och den verbala – utvecklas. Den verbala grenen, som utvecklas senare, kommer så småningom att dominera och i större utsträckning än den icke-verbala grenen bidra till språkträdets krona.

Språkträdets verbala gren förgrenar sig, på samma sätt som den icke-verbala grenen, i mindre grenar där blad och blommor så småningom kommer att utvecklas. I samspel med sin omgivning lär sig barnet också hur man använder språket (pragmatik), t ex turtagning, att hålla tråden i en berättelse samt att veta när, hur, vad och med vem det passar att man pratar om något. Olika kulturer har olika ”regler” för samspel och samtal. Förhållningssättet varierar också i olika miljöer och situationer inom en och samma språkkultur. Vi är t ex försiktiga med att avbryta en föredragshållare (vilket i andra kulturer kan uppfattas som tecken på ointresse), men ingriper mer ohämmat i samtal med kompisar. Den pragmatiska grenen kan således växa och utvecklas under hela livet. Sitt modersmåls satsintonation och ordbetoning (prosodi) är något som det lilla barnet tidigt lär sig. Intonationsgrenen är i likhet med pragmatikgrenen tidig, men till skillnad från pragmatikgrenen är den också tidigt färdigutvecklad. Så hör man, redan i babyns joller, satsmelodin i det språk som barnet så småningom kommer att prata (se kapitel 10, avsnitt Från joller till ord).

Nästa gren i utvecklingsordningen, språkljudsgrenen (fonologin), är också relativt tidigt färdigutvecklad, medan ordförrådet (lexikon) fortsätter att växa hela livet. Grammatikgrenen (morfologi), slutligen, bl a ändelser och artiklar som den, ett och ordsammansättningar samt syntax, dvs meningsbyggnad, är den gren som utvecklas sist. Sitt modersmåls grammatik behärskar barnet i huvudsak emellertid redan i 5–6-årsåldern, även om vissa grammatiska konstruktioner knappast är etablerade före 10 års ålder. Stilistiska finesser, särskilt skriftspråksmässiga, tillkommer förstås betydligt senare och kan, liksom ordförrådet, utvecklas hela livet.

10

Barn i början.indd 10

08-12-17 16.55.18

2. Språka med kroppen – ett sätt att ”prata” innan man kan det Emil, 8 månader, är ensam hemma med mormor som han inte känner särskilt väl eftersom hon bor långt bort. Till skillnad från sin storasyster är Emil en ganska tystlåten liten herre som ger få ljud ifrån sig. Skriker gör han förstås när han är missnöjd och ler mjukt när han är tillfreds. Blicken är stadig när han vill ha kontakt, men i övrigt saknar han uttrycksmedel för att kommunicera – eller gör han verkligen det?

För att roa Emil har mormor placerat honom i gungan, som han tycker mycket om. Han skrattar förtjust när farten blir så hög att det killar i magen. När farten avtar och till slut stannar helt, tittar han koncentrerat på mormor och slänger kroppen upprepade gånger bakåt, dvs talar om att nu vill han ha mer fart igen. Detta lilla händelseförlopp upprepas flera gånger och eftersom mormor förstår budskapet och kan uppfylla hans önskning har han lyckats med sin kommunikation.

Men, säger Emils mamma, han gör likadant, eller nästan likadant, när han t ex inte vill ha mera mat. Då slänger han sig också bakåt i stolen. Det visar sig emellertid vid närmare eftertanke att han då oftast bara kastar sig bakåt en enda gång. När han vill ha mera fart på gungan gör han däremot upprepade korta bakåtkast. Vid matbordet kan han också visa sin ovilja genom att vända bort huvudet. Dessa båda ”proteströrelser” är inga egentliga gester. Sådana yttringar är snarare instrumentella, dvs rörelserna är ett led i det man vill uppnå. Här är det att inte längre bli matad. Av samma anledning kan inte heller uppsträckta armar i syfte att bli upplyft betraktas som en egentlig gest. Men gränsen mellan den instrumentella ”jagvill-inte-ha-mer-mat-gesten” och Emils ”gunga-gest”, liksom 11

Barn i början.indd 11

08-12-17 16.55.18

även den allmängiltiga och för språkutvecklingen så viktiga ”pekgesten” (som jag återkommer till), är oskarp. Instrumentella gester skiljer sig däremot markant från mer specifika, ofta personliga och familjära, gester för att t ex beteckna ett föremål eller en aktivitet. Sådana symboliska gester är godtyckliga ”överenskommelser” inom den grupp man tillhör och vill kommunicera med. De står närmare det formaliserade system av gester som utgör de dövas teckenspråk. De kvasi-symboliska ”gunga- och pekgesterna” placerar sig någonstans mellan dessa två gesttyper – de instrumentella och de symboliska.

När man börjar fundera över hur små icke-talande barn egentligen uttrycker sig, blir man generellt mer observant på småbarnssignaler på samma sätt som den nyblivne fågelskådaren plötsligt upptäcker att alla fåglar inte är gråsparvar. Några dagar efter episoden med gungan är Emil ute på promenad.

Hans mamma har just stannat vagnen för att ordna med något. Det är inte alls roligt tycker Emil och uppmanar henne, med likadana ”sätt-i-gång-rörelser” som från gungan, att fortsätta promenaden. Jaha, tänker du, då betyder inte rörelsen bara ”mera gunga”. Nej, det är alldeles riktigt. På samma sätt som de första orden ofta har en mycket vidare betydelse än motsvarande vuxenord, så är inte heller barnets symboliska eller kvasi-symboliska gester specifika.

12

Barn i början.indd 12

08-12-17 16.55.18

Kommunikation, språk och tal Att kommunicera innebär att man, medvetet eller omedvetet, meddelar någon något och förutsätter därmed förutom en sändare också en mottagare. Kommunikation kan komma till uttryck på flera olika sätt, t ex i dans, musik och bild men också genom blickar och i leenden, miner och kroppsspråk.

Faktiskt talar man också om ”språk” när man avser kommunikation i dans, musik och bild. Fast egentligen är det inte i något av de nämnda exemplen helt korrekt att använda begreppet ”språk”. Ett språk bygger – till skillnad från det överordnade begreppet kommunikation – på bestämda regler som måste delas av både sändare och mottagare. Detta krav uppfylls av t ex tal, skrift, chiffer och de dövas teckenspråk, men inte av barnets allra första kommunikationsförsök, dvs den förspråkliga kommunikationen.

Kommunikation

Språk

Tal

Skrift

Tecken

Kroppsspråk och ansiktsuttryck Chiffer

Konst

Musik

Bild

Dans

Bild 2

13

Barn i början.indd 13

08-12-17 16.55.18

Länge ansåg man att språkutvecklingen började med barnets första ord, men som figuren visar är talet bara ett av flera sätt som språket kan komma till uttryck på. Till skillnad från talet, som ju måste uttryckas, har språket både en uttryckssida och en förståelsesida. Innan man i ord kan säga något som kan förstås, måste man själv ha byggt upp en förståelse för orden. Utan förståelse för ordens innebörd blir de tomma och innehållslösa upprepningar av något man har hört. ”Talet” är alltså underordnat ”språket”. Språket och språkförmågan kommer att stå i fokus för min redogörelse för barnets utveckling från ett skrikande knytt till en talande, läsande och skrivande världsmedborgare. ”Språket”, som i Bild 2 är underordnat ”Kommunikation”, utvecklas ur behovet av att kommunicera med sina medmänniskor. Hur det utvecklas beror på en samverkan mellan barnets egenskaper och barnets miljö (ett förhållande som gäller även för den vuxna människan). Individens medfödda förmågor och egenskaper (och längre fram även erfarenheter) avgör vilka egenskaper och skeenden i miljön som barnet kan uppfatta och bearbeta. Upplevelserna och erfarenheterna som barnet får påverkar och förändrar i sin tur de inre förutsättningarna så att fler och nya intryck kan tas emot och lagras. Språk och kommunikation utvecklas ur ett ömsesidigt beroendeförhållande till övrig utveckling. Det innebär således att kommunikations- och språkförmågan också är viktig för inlärning och användning av andra förmågor. Varje typ av kommunikationshandling kräver en signal initierad av en, ibland mycket liten, rörelse. Motorik är således en förutsättning för kommunikation. Vi ska därför titta lite närmare på det lilla barnets motorik och på hur vi kan stimulera den för att på så sätt stimulera den kommunikativa och språkliga utvecklingen.

14

Barn i början.indd 14

08-12-17 16.55.18

3. Med motorik och kroppskännedom mot språket Emma, 15 månader, är mammas bästa hjälpreda. Hon torkar noga av bordet efter maten och hon vill väldigt gärna diska. Sopa med stora kvasten är också roligt. Nu har hon fått för sig att hon inte bara ska sopa i köket utan också i hallen. Men det var värst vad besvärligt det var att få med sig kvasten genom dörröppningen, åtminstone om man som Emma håller kvasten vågrätt. Till slut kommer hon på att istället hålla skaftet lodrätt och se då går det plötsligt, även om det fortfarande är ganska besvärligt, för Emma är liten och kvasten är s t o r.

Genom kampen med kvasten och samordning av intrycken från syn och känsel1 får Emma en uppfattning om förhållandet mellan dörröppningens bredd och kvastskaftet. Och eftersom mamma kommenterar det Emma gör, så får hon också beskrivande ord för sin aktivitet – ord och begrepp som hon kan förknippa med sina egna kroppsrörelser. Motoriken hjälper henne att lära känna sin omgivning och att handskas med objekt. Det är genom att klättra ”på”, krypa ”under” och stoppa handen ”i” som man får förståelse för orden. Ord som beskriver avstånd och hastighet är exempel på andra ord som måste upplevas av den egna kroppen för att bli begripliga, dvs få en innebörd.

Fram till cirka 3 månaders ålder fungerar sinnena var för sig: Man ser, man hör osv. Därefter kan intryck från flera olika sinnen kopplas samman. Här är det syn och känsel som samverkar i s k öga-handkoordination.

1

15

Barn i början.indd 15

08-12-17 16.55.18

Att gripa för att begripa Långt innan barnet själv kan förflytta sig, har det med sin egen kropp lärt sig en massa om den närmaste omgivningen.

Redan under fosterstadiet är gripreflexen utvecklad, dvs barnet griper tag i allt som nuddar handflatan. Reflexen finns kvar i flera månader, men det är inte förrän vid 4–5-månaders ålder som barnet kan gripa aktivt. Först långt senare kan det också viljemässigt släppa greppet. Att ”tappa” skeden i golvet, och så småningom också kasta iväg den så att någon måste ta upp den, är då en populär lek. (En lek som kan pågå så länge denna någon har tålamod.) Genom leken får barnet rumsuppfattning, men här tränas också turtagning (jag kastar–du tar upp). Tappa-och-kasta-leken blir en modell för hur ett samtal går till (du pratar–jag lyssnar/jag pratar–du lyssnar).

Ge-och-ta-lek och att turas om att lägga klossar ovanpå varandra är andra turtagningslekar som roar barnet mot slutet av det första levnadsåret. När 4–5-månadersbarnet griper efter klossen är det emellertid inte för att bygga torn. Nu går klossen raka vägen till munnen.

Att erbjuda saker att känna på och undersöka är således inte bara stimulerande för motoriken utan också för språkutvecklingen. Det kan också vara bra att tänka på att det intressanta föremålet inte alltid placeras helt lättillgängligt. Om barnet (det seende) får sträcka sig efter föremålet, kanske dra till sig det genom att dra i ett snöre eller i en liten duk, så lär sig barnet ännu mer genom rörelsen.

Genom att gripa efter föremål, vrida och vända på dem och pröva om de går att suga på eller bita i, lär sig barnet mycket om föremålen, som det efter upprepade undersökningar kommer att känna igen inte bara med synen utan också med sin 16

Barn i början.indd 16

08-12-17 16.55.18

kropp. För synskadade barn fungerar gripandet och hanterandet som kompensation för funktionshindret och blir därför synnerligen viktiga aktiviteter. Men också det seende barnet behöver få undersöka med sina händer och sin mun för att orden (beteckningarna) ska få ett innehåll. Utan begrepp blir orden tomma.

Pekgesten Någon gång i 1-årsåldern har barnet uppnått en finmotorisk mognad som gör att pekfingret kan frigöras från övriga fingrar och därmed förlänga en utsträckt arm. Pekgesten – för det är förstås den jag försöker beskriva – förekommer bara när någon annan är närvarande och betraktas därför som kommunikativ. Vad den egentligen står för har engagerat många forskare. Några betraktar barnets pekande som en uppmaning om att få det föremål som barnet pekar på. Den vuxne, för det är alltid till en vuxen som barnet vänder sig med sin pekning, används således som ett slags ”socialt verktyg” för att uppnå det åtrådda. En annan tolkning är att barnet pekar för att få veta vad man kallar föremålet och kanske också hur det används. Enligt detta synsätt uppfattas pekgesten som en föregångare till det verbala frågandet och får därmed en avgörande betydelse för barnets möjlighet att lära känna sin omgivning. Denna tolkning kan kanske också vara en förklaring till varför barnet inte pekar om det bara finns ett annat barn i närheten. Ett barn förväntas inte, så som en vuxen, ge det svar som det pekande barnet vill ha.

17

Barn i början.indd 17

08-12-17 16.55.18

Munnens motorik Vi ska nu för ett tag lämna det överordnade begreppet ”språk” och i stället fokusera på ”talet”, som ju är ett av flera sätt som ”språket” kan komma till uttryck på. För att talet ska flyta utan problem, måste alla delar av det som man ibland kallar ”talapparaten” (luftrör, stämband, mun- och näshåla, tunga, tänder och läppar) fungera normalt och kunna samordnas. Ätmotoriken och de anatomiska förhållandena i talapparaten – som förändras när barnet växer – blir därmed viktiga för ljudproduktionen och talet.

Hos det nyfödda barnet styrs ätandet helt av reflexer. Sökreflexen följs av sugreflexen som i sin tur utlöser en sväljreflex.

När barnet sedan börjar matas med sked, måste tungan bli mer aktiv eftersom den mosade maten inte rinner ner lika lätt som den flytande. Dessutom matas barnet nu i sittande ställning, vilket innebär att tungan måste arbeta än mer för att födan så småningom ska hamna så långt bak att sväljreflexen utlöses. Ju mer barnet matas med sked, desto mer aktivt och viljemässigt blir ätandet, men maten får förstås inte skyfflas in i munnen eller skrapas av mot tänderna.

Om man istället rör lätt med skeden mot barnets läppar – och kanske också tungspetsen – alldeles innan man stoppar in maten i munnen, stimuleras barnet att snappa efter maten, dvs till ett aktivt och viljemässigt ätande. Om tungan faller ut, kan man peta in tungspetsen med skeden innan man ger barnet maten, annars kommer skedmatningen att trigga sugrörelsen istället för att aktivera hela munmotoriken. Detsamma gäller förstås också när barnet ska dricka. Se därför till att muggen eller glaset inte läggs på tungan utan bara mot läpparna.

18

Barn i början.indd 18

08-12-17 16.55.19

Ännu dröjer det innan barnet kan suga med sugrör men när det är dags, bör man återigen vara observant på att sugröret inte läggs på tungan. Även om tungrörelser förstås också ska ingå i sugandet så är läppaktiviteten viktig. När barnet så småningom börjar kunna äta mer fast föda, kommer också tuggrörelserna in i ätandet. Sexmånadersbarnet tuggar enbart med rörelser upp och ner och det dröjer länge, upp emot två och ett halvt år, innan det roterande tuggandet har utvecklats. Denna nya och vuxna tuggstil stimulerar tungan till nya rörelser eftersom födan nu också måste föras från den ena sidan till den andra.

Så utvecklas språkljuden Barnets ljudproduktion styrs av de anatomiska förutsättningarna (se s 122), den motoriska utvecklingen och det eller de språk som omger barnet, dvs de språkljud som barnet hör. Skrik och gnyenden är barnets första uttryckssätt, som vid 2–3 månaders ålder kompletteras med gurgelljud och utdragna bakre vokalljud2. Denna typ av babyläten kallas cooing (=kutter) på engelska och anses vara uttryck för välbefinnande. I cooing-jollret kan man även uppfatta konsonantliknade3,4, ofta nasala5 ljud, producerade

Vokalljuden bildas till skillnad från konsonatljuden genom att utandningsluften har fri passage genom svalg och munhåla.

3 Konsonantljud uppstår när luftströmmens väg genom svalg eller munhåla förträngs (sk frikativor /väsljud ex/ f, v och s) eller för ett ögonblick spärras (sk klusiler/ stopljud ex/ p, t och k). Till konsonantljud räknas också ljud som har fri väg för luftströmmen genom näsan men inte genom munnen (nasaler ex/ m och n) Konsonantljuden karaktäriseras dels genom sitt artikulationssätt (frikativor, klusiler …), dels genom sitt artikulationsställe (t ex konsonantljud som bildas långt fram i munnen /läpp-, tungspets- och tungryggsljud/ och de som bildas långt bak /gomljud/).

Se kapitel 16. Språkljuden – de minsta byggstenarna.

4 Konsonantliknande - Barnets ljudproduktion är från början vag och det är svårt att ”översätta” den till de vuxnas språkljud.

5 Nasala vokaler ljudar genom både mun- och näshåla medan nasala konsonanter (se not 3) bara ljudar genom näsan.

2

19

Barn i början.indd 19

08-12-17 16.55.19

långt bak i munnen6 (ngää, aang, gaa). Däremot hörs ännu inga främre konsonantljud7. Anatomin8 är en av orsakerna men också det faktum att barnet, när det ljudar, ligger på rygg med följd att tungan så att säga faller bakåt. När så barnet börjar kunna hålla huvudet stadigt, och framför allt när det börjar kunna sitta, får tänder och utvecklar käkmuskulaturen, kommer också de främre konsonantljuden in i repertoaren (dä, pa). I den fortsatta utvecklingen kommer oftast dessa konsonantljud att dominera över de bakre konsonanterna. Detta kan antas bero på att barnets munmotorik under en lång tid framöver kommer att vara starkt orienterad mot läppar och tungspets9, varför läpp- och tungspetsljuden10 kommer att bli mer framträdande. Med ökad kontroll över andningen11 förändras jollret. Nu kan barnet producera långa jollerkedjor av konsonanter och vokaler, s k stavelsejoller (bababa, tititi, mamama) och nu verkar det också som om barnet finner nöje i att lyssna på sina egna ljud. Detta är det sista stadiet i jollerutvecklingen och brukar betraktas som det egentliga jollret.

En förutsättning för att barnet ska uppnå detta stadium tycks också vara att barnet hör. Döva barn jollrar/ljudar precis likadant som hörande i början, men de utvecklar inte reduplicerat joller, dvs de upprepade stavelsernas joller. Från att tidigare ha producerat alla tänkbara ljud, har det hörande barnet vid ca 10 månaders ålder slutat bilda sådana ljud som inte förekommer i den nära omgivningen. Så småningom börjar barnet 6 Glottala och velara ljud, dvs ljud som bildas med stämbandsförträngning (h, se s 125, IX) resp i gommen (ex/ g och ng, se s 125, VII).

7 Labiala/läppljud (ex/ m och b, se s 124, I) och dentala ljud, som blidas mot tänderna (ex/ d och l, se s 124, III).

8 Avståndet mellan glottis (röstspringan), epiglottis (struplocket) och velum (mjuka gommen) är betydligt kortare hos barn än hos vuxna.

9 Man brukar säga att små barn ”matar framåt”, dvs snuttar med tungspetsrörelser framåt.

10 Tungspetsljud kan även kallas tandljud.

11 Hos det lilla barnet är in- och utandningsfaserna vid tal lika långa medan inandningen sker snabbt och utandningen (som vi talar på) är uthållen hos äldre barn och vuxna.

20

Barn i början.indd 20

08-12-17 16.55.19

också jollra på sitt modersmål, dvs jollerramsorna har modersmålets intonation och låter därför nästan som riktigt tal.

Barnet tar nu, åtminstone ibland, också ögonkontakt och man har ett intryck av att barnet verkligen försöker säga något.

När barnet någon gång strax före ett års ålder har ”tränat” färdigt på olika intonationsmönster och på att variera styrkan i sitt joller, förkortas de långa konsonant–vokalkedjorna till en eller två stavelser där både konsonant- och vokalljuden kan variera i en och samma stavelseräcka (dä, papa, dädi, bata).

Eftersom en del av dessa nya ljudkombinationer sammanfaller med riktiga ord, uppfattas de också så av en entusiastisk omgivning: ”Hörde du? Han sa pappa!”.

De vuxnas uppskattande reaktioner och deras benägenhet att upprepa just dessa stavelser bidrar till att barnets intresse för dem förstärks och att de efter hand kommer att införlivas med barnets ordförråd. Barnets uttal kommer i fortsättningen att successivt utvecklas från främre till bakre ljud3, t ex från tata till kaka eller från dul till gul. Detsamma gäller utvecklingen från stoppljud (t ex p, t och k) till friktionsljud (t ex f och s), dvs barnet säger till att börja med t ex tol istället för sol, pem istället för fem.

I det här kapitlet har jag visat på motorikens dubbla betydelse för språkutvecklingen, begreppsuppfattning–ordförråd samt språkljudsutveckling. Det tidiga språktillägnandet kan omöjligt vara en unik, fristående förmåga som en del teoretiker har hävdat. Nej, språket utvecklas genom att barnet lär sig se, höra, känna och göra. Språkutvecklingen är, som jag tidigare har framhållit, intimt integrerad med utvecklingen av andra förmågor. Låt oss titta lite närmare på hur hörseln och lyssnandet bidrar till språkutvecklingen.

21

Barn i början.indd 21

08-12-17 16.55.19

LÄRARE LÄR

LÄRARE LÄR

BARN I BÖRJAN Språkutveckling i förskoleåldern

I text och bild beskrivs hur språket utvecklas ur språkförståelse, kommunikationslust och kroppsspråk samt genom samspel och samtal med lyssnande vuxna. Här behandlas allt från motorikens och sinnenas betydelse till lekens, berättandets, böckernas och dataspelandets inverkan på språkutvecklingen.

Vidare får vi följa hur barnets språkbygge avancerar från situationsanpassad förståelse till artikulationsförmåga samt hur ordförråds- och språkljudsutvecklingen går till.

I redogörelsen för utvecklingen av språkets olika delar framhåller författaren att den oro som många känner över att barn inte ”pratar rent” oftast är obefogad. Däremot kan t ex svårigheter med bristande kommunikationslust redan i tidig ålder vara tecken på ett allvarligt problem.

• Monica Westerlund BARN I BÖRJAN

Boken vänder sig till dig som vill veta hur barn utvecklar språk och vad man kan göra för att stimulera den utvecklingen. Förskollärare och andra som arbetar med barn, men också föräldrar, mor- och farföräldrar har alla något att hämta i denna bok som med många exempel beskriver språkutvecklingen från nyföddhetsperioden fram till skolstart.

BARN I BÖRJAN Språkutveckling i förskoleåldern

I anslutning till bokens olika teman ger författaren tips på praktiska övningar och även förslag på fördjupningslitteratur.

Monica Westerlund är med dr och docent i logopedi med bred och lång erfarenhet från sitt arbete på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Lärare Lär Lärare Lär-serien inspirerar, väcker debatt och för ut aktuell forskning inom pedagogik och lärande.

ISBN 978-91-27-41257-6

9

Barn i början OMSLAG.indd 1

Monica Westerlund

1 0 0 0 0

789127 412576

08-12-19 09.44.19