9789127138728

4

LENA O MARK & MATS WÄNBLAD

LENA OLLMARK MATS WÄNBLAD

”MYSTISK!”

”RU IG!”

”OTÄCK!”

”RYSLIG!”

”FASANSFU !”

HÄNGD MANS Ö

”KUSLIG!”

kra sjögrund.se Enligt sägnen är den gamla smugglarön hemsökt av den ökände sjörövaren och smuggelkungen Sjövargen, som blev hängd av ortsbefolkningen i Krabbsjögrund för sina illdåd. Karl och Sara inser att den rysliga berättelsen inte förklarar vad som händer på ön idag.

Kan släkten Ekwall än en gång ha ett finger med i spelet?

ISBN 978-91-27-13872-8

9 789127 138728

Hängd mans ö_omslag till tryck.indd 2-3

”OTÄCK!” 2015-08-26 09:17

EKWALLS Ö

KRA SJÖGRUNDS SKÄRGÅRD

Hängd mans ö.indd 2

2015-08-26 09:57

VINDÖ

STUPET

Djavulens stekpanna Jordkallaren

HÄGGMARSÖ

Angen Taltplatsen

Stranden Tallen

KRABBSJÖGRUND

Hängd mans ö.indd 3

2015-08-26 09:57

När du ser en Krabbsjögrund-stämpel på sidan betyder det att det finns extra­ material till boken på krabbsjogrund.se – besök hemsidan för en djupdykning i spöksägner från Sveriges mest hemsökta stad!

VÅGAR DU … stiga in i Karl Dymlings värld?

Viskande vinden är ett iPad-spel och en berättelse där du själv spelar huvudrollen.

En sen Allhelgonakväll, sist kvar på Folkets hus, går du ensam upp på vinden. Bland de gamla dokumenten hittar du en polisrapport om Daniella som är spårlöst försvunnen. Vart tog hon vägen? Och varför var hon besatt av den gamla spökhistorien om Fyrmästarens dotter?

Viskande vinden är ett kusligt mysterium om ensamhet, kärlek och desperata människor under Andra världskriget och i det moderna Krabbsjögrund.

Lös pusslen, läs dokumenten och avslöja sanningen – om du vågar!

Du kan hitta spelet på iTunes store eller krabbsjogrund.se

Hängd mans ö.indd 4

2015-08-26 09:57

Prolog

Sommarsolen lyser över den pittoreska lilla kuststaden Krabbsjögrund, sveper in allt och alla i en hinna av fuktig värme. Det är sommarlov och semester och så hett att ingen orkar särskilt mycket mer än att hasande förflytta sig till närmaste kylskåp för att leta efter något svalkande. Så hett att själva ondskan måste ha tagit ledigt.

Eller?

Tror du på det, så tror du på vad som helst.

5

Hängd mans ö.indd 5

2015-08-26 09:57

Kapitel 1

Det var sommargäster överallt. Fiskmåsar, kallade vissa dem. ”För att de skränar och skräpar ner”, som färjskepparen Ursula brukade säga. Men hon menade inte så mycket med det. Precis som alla andra krabbsjögrundare visste hon att staden skulle dö utan sina sommargäster.

Karl var kluven. Han var ju själv sommargäst.

Eller hade varit, i alla fall. Nu hade han bott i snart ett år hos morfar i Krabbsjögrund. Det som från början varit tänkt att bli två höstveckor medan mamma var ute med sitt forskningsfartyg hade sedan förlängts och förlängts. Redan före jul hade han börjat i Ankarskolan. Just nu trivdes Karl rätt bra.

Mamma var iland, och det var sommarlov.

Det var på sommaren Krabbsjögrund var som bäst. Det var då alla glasskioskerna öppnade. Det var då kaféerna ställde ut sina rangliga bord på trottoarerna. Det var då han och morfar åkte ut och fiskade så fort de fick en chans. Och det var då han 6

Hängd mans ö.indd 6

2015-08-26 09:57

och Sara nästan varje dag låg på någon av de svagt sluttande klipphällarna och stekte i solen. När de inte hoppade i det alldeles för kalla havet.

Sommargästerna? De störde inte Karl. De räk­ nades ändå inte. Inte på riktigt.

Gräsplanen framför hembygdsgården var fullproppad av folk. Uppe i slänten, på det gjutna betongfundamentet till det gamla ankaret, hade auktions­ utroparen redan börjat värma upp publiken med lite småprylar. Buckliga kopparbunkar, udda delar ur serviser och gamla fisknät – sånt som sommargäster gärna fyller sina stugor med.

De riktiga rariteterna skulle komma senare. I väntan på det drev antikhandlare från halva landet omkring och fingrade på allt som inte var fastskruvat.

Doktor Ekwall gick runt bland föremålen och antecknade i en svart liten bok. Ekwall var som en iskall vind i sommarvärmen, tyckte Karl. Så fort något hände i Krabbsjögrund, något olagligt, otäckt, oförklarligt – vad som helst som började på O, hade doktor Ekwall sina fingrar med i spelet. Det hade Karl blivit vittne till mer än en gång. Men irriterande nog var det bara han och Sara som visste 7

Hängd mans ö.indd 7

2015-08-26 09:57

om det. Ingenting Ekwall gjort hade någonsin gått att bevisa efteråt.

– Men se Karl, sa doktorn och log det där leendet som aldrig nådde hans stickande små ögon. Jaså, du är också ute på fyndjakt?

– Nej, men morfar, sa Karl innan han hann tänka sig för.

Genast väcktes Ekwalls intresse.

– Där ser man. Något särskilt som han … är spe­ kulant på?

Karl insåg att han redan sagt för mycket. Att han aldrig lärde sig. Ekwall sög i sig information som en svamp och försökte alltid hitta något sätt att använda den till sin egen fördel.

– Tror inte det, sa Karl och försökte låta bli att snegla på sjökortet som låg på bordet framför dem.

Ekwall stirrade intensivt på Karl. Granskande.

Obehaget kröp upp över Karls rygg, och om inte Sara just då dykt upp vid hans sida hade han antagligen vänt och sprungit därifrån.

– Kom, Karl, sa hon utan att bevärdiga Ekwall med en blick. Vi går och fikar.

Lundegrens konditori hade öppnat bakdörrarna ut mot hembygdsgården. Tant Lundegren själv stod 8

Hängd mans ö.indd 8

2015-08-26 09:57

bakom kassan och såg precis lika bister ut som vanligt. Hela året utom sommarmånaderna var hon ensam i konditoriet, men nu sprang unga tjejer i svarta t-shirts och vita förkläden runt som galningar och försökte hinna med att få undan all disk.

– Stackare, sa Sara.

– Va? sa Karl som varit upptagen med att pillra upp glasspengar ur byxfickan.

– De där tjejerna. Som måste vara svartklädda i den här värmen.

Tant Lundegren fnyste till.

– Skulle ni ha något, eller?

– Kaffe, sa Sara och sträckte fram en tjuga.

Karl la upp sin glass på disken med jämna pengar bredvid. Tant Lundegren fnyste igen. Sedan plockade hon upp pengarna och stoppade dem i kassa­ apparaten, innan hon demonstrativt vände ryggen mot dem för att garnera leverpastejsmörgåsar.

– Hennes man är instängd i källaren, viskade Sara medan de gick ut mot gården. Där bakar han hela nätterna och sover hela dagarna. Så att hon ska slippa se honom.

– Nähä? sa Karl.

Sara skrattade.

– Jag fattar inte hur du kan vara så lättlurad. Man 9

Hängd mans ö.indd 9

2015-08-26 09:57

kan ju säga vad som helst. Skärp dig.

Karl rodnade ofrivilligt. Han hade en del att tänka på just idag. Det var något han måste berätta för Sara, men han visste inte hur. Mamma hade bestämt ett datum när de skulle flytta tillbaka in till stan igen.

Sara kanske inte skulle bry sig om det, men Karl drog sig ändå för att säga något. Han hade ingen lust att tänka på det över huvud taget. Särskilt som han inte ens var riktigt säker på vad han själv ville.

I stan fanns kompisarna. Klassen. Det vanliga livet. Där fanns också chansen att äntligen få träffa pappa. Några veckor tidigare hade Karl fått ett brev där pappa skrev att han tänkte komma till Europa från Australien under hösten och kunde de ses då?

Genast hade Karl börjat tänka på hur det skulle bli.

Han hade ju aldrig träffat sin pappa, visste egentligen inte särskilt mycket om honom, bortsett från att han var fransman och att han försvunnit innan Karl fötts. Smitit, sa mamma. Men Karl visste att det låg mer bakom än så. Han visste att hans pappa mer eller mindre tvingats iväg av doktor Ekwall.

Pappa skulle aldrig komma till Krabbsjögrund, så mycket var säkert. Men om Karl och mamma var i stan, och pappa kom dit och fick förklara sig för mamma, så kanske …

10

Hängd mans ö.indd 10

2015-08-26 09:57

Men i Krabbsjögrund fanns Sara. Och morfar …

Nej, han kom ingen vart i sitt grubblande. Men förr eller senare måste han ju berätta för henne. Senare, antagligen.

Sara såg sig om efter lediga platser ute på serve­ ringen.

– Där! sa Karl och nickade mot två tomma stolar som stod i solen, allra längst ut mot staketet.

– Jaha, sa auktionsutroparen. Då går vi över på de lite finare grejorna, så upp med de stora pluskorna nu, gubbar och gummor!

Karl såg att morfar rörde sig närmare de uppradade föremålen. Han såg bestämd ut.

– Men innan vi drar igång på allvar, fortsatte auktionsutroparen, så vill jag påminna om att det är exportförbud på alla de här sakerna. Inget får alltså lämna landet.

– Lämna landet? De borde inte ens få lämna Krabbsjögrund, sa någon precis lagom högt för att alla skulle höra.

Det var Ekwall.

Och doktorn verkade ha menat allvar. Med klar och tydlig röst ropade han in föremål efter föremål.

Särskilt när någon antikhandlare utifrån började 11

Hängd mans ö.indd 11

2015-08-26 09:57

bjuda, då släppte han inte en millimeter, utan bjöd omedelbart över.

– Det är bara för att då vet han att prylarna är värda något, sa Sara.

Det var inga småsummor heller. Ekwall ropade bland annat in en tavla med en bild på skeppet Vallona på den sista, ödesdigra resan innan hon förliste mot revet utanför staden. För den fick han betala över tiotusen kronor. Sommargästerna som köpt spruckna gamla kaffekoppar för en tia paret såg molokna ut. Men det var ingen som gick hem. Det var alldeles för stora pengar i omlopp och alldeles för mycket spänning i luften för det.

När det kom lite billigare utrop passade Sara på att gå på toaletten. En spinnrock gick för en knapp tusenlapp och en pottstol såldes för en hundring utan att ens Ekwall bjöd på den. När Sara kom tillbaka såg hon förvirrad ut.

– Vad är det? undrade Karl. Hittade du liket efter Lundegrenskans man där inne?

Sara mötte inte Karls blick.

– Nej, det är inget, sa hon och nickade mot auktionsutroparen. Har jag missat något?

Karl vände sig om och spanade in mot konditoriet.

12

Hängd mans ö.indd 12

2015-08-26 09:57

Utanför stod mamma. Hon pratade med någon som stod i dörröppningen. Karl kastade en snabb blick på Sara. Kunde mamma ha sagt något till henne? Var det därför hon verkade konstig? Tänk om mamma hade berättat om flytten innan han hunnit göra det.

– Sa mamma någonting? mumlade Karl och för­ sökte låta oskyldig.

– Nej, vadå? sa Sara. Vad skulle hon ha sagt?

Karl vände sig om och såg bort mot mamma igen.

Hon pratade fortfarande med personen i dörröpp­ ningen. Det var svårt att se vem det var, för utifrån solgasset var konditoriets inre bara som en mörk grotta.

– Vem pratar hon med? frågade Karl. Såg du det?

Sara ryckte på axlarna.

– Jag vet inte.

Sedan bytte Sara snabbt samtalsämne.

– Just det, sa hon. Du känner väl till seglarlägret borta på kursgården? Det som ligger bakom det gamla varvet.

Karl nickade.

– Det är klart.

Alla i Krabbsjögrund kände till seglarlägret. Dit kom det barn och ungdomar från hela landet för 13

Hängd mans ö.indd 13

2015-08-26 09:57

att lära sig segla under ett par veckor varje sommar. Lägret var väldigt populärt och det fanns långa kölistor med nya seglarelever.

– Min kusin Per är en av ledarna. Han undrar om vi har lust att hjälpa honom med en skattjakt.

– Jag trodde dina kusiner bodde i Skåne.

– Inte Per. Han bor kvar här i Krabbsjögrund.

Men hur som helst, de ska segla ut till Häggmarsö sent imorgon kväll. Och Per undrar om vi kan fixa lite spökerier för dem.

Karl ryckte på axlarna.

– Visst, det låter kul.

– Bra. Då får du hänga med till kursgården ikväll så att vi kan planera ihop med Per. – Jaha, då tar vi nummer 183, sa auktionsutroparen.

Ett sjökort över Krabbsjögrunds skärgård, delvis hand­ritat, tidigt artonhundratal – så man får väl ur­säkta skicket. Kronans stämplar, så antagligen är det en tullare eller lots som använt den. Utrop ­ettusen kronor. Har jag det?

När mamma hörde det drog hon med sig personen bredvid sig och gick närmare för att höra. Det var en man i uniform. Han såg ut att komma från kustbevakningen. Karl hade aldrig sett honom ti14

Hängd mans ö.indd 14

2015-08-26 09:57

digare, men mannen och mamma såg ut att känna varandra väl. Mamma skrattade på ett sätt som fick henne att se konstig ut. Blyg.

– Inga bud? sa auktionsutroparen. Åttahundra då?

– Här! ropade morfar med ett märkligt darr på rösten.

Då lystrade doktor Ekwall, som en jakthund som fått vittring på ett villebråd.

– Femtonhundra, sa han myndigt.

– Sexton, sa morfar lite för fort.

– Åh nej, suckade Karl. Nu fattar Ekwall att morfar vill ha sjökortet. Han kommer aldrig att ge sig.

Och så verkade det. Morfar höjde med hundra i taget. Ekwall gick direkt på nästa femhundratal.

– Varför är det där sjökortet så viktigt för din morfar? frågade Sara.

– Jag vet inte. Men han samlar ju på sjökort. Och han kommer inte att bli glad om Ekwall köper det.

– Tretusen etthundra, sa morfar.

Hans nacke hade blivit mörkt röd och han vred programbladet mellan händerna. Ekwall skrattade.

– Värst vad du var envis då, Erik! Vi säger väl fyra jämnt.

Nu konfererade morfar med Skrot-Jansson, Saras 15

Hängd mans ö.indd 15

2015-08-26 09:57

farfar, och färjskepparen Ursula. Skrot-Jansson ska­ kade på huvudet, men Ursula blängde på Ekwall och nickade sedan. Hon var tydligen beredd att låna ut en slant bara för att inte doktorn skulle få vinna.

– Fyratusen femhundra! ropade morfar.

Det fanns desperation i hans röst.

– Sextusen, sa Ekwall.

Karl såg hur morfars näsborrar vidgades som på en frustande tjur. Så slängde morfar programbladet och stegade iväg mot utgången.

16

Hängd mans ö.indd 16

2015-08-26 09:57

Kapitel 2

Morfar var dyster hela eftermiddagen. Gick mest runt och muttrade för sig själv. Plockade med än det ena, än det andra ute i trädgården. Med jämna mellanrum stannade han till, blicken tycktes fastna på en punkt långt bort i fjärran och han suckade djupt.

Det var först när telefonen ringde som morfar verkade få något annat att tänka på. Han gick in för att svara medan Karl fortsatte att gräva i rabatten.

– Det var Louise, sa morfar när han kom ut igen.

Din mamma, fortsatte han som om det skulle behöva förklaras. Hon äter middag ute, så vi får klara oss själva.

– Ska jag gräva upp lite potatis?

Morfar satte sig på den gamla, fallfärdiga sågbocken som han brukade flytta med sig för att alltid ha en sittplats till hands.

– Ja, jo, gör det du.

Karl tog grepen och gav sig på den närmaste potatisplantan. Han sneglade på morfar som inte såg 17

Hängd mans ö.indd 17

2015-08-26 09:57

riktigt bekväm ut. Det såg ut som om han tvekade att säga något, eller att han inte visste hur han skulle lägga fram saken.

– Jag har funderat på en sak, sa morfar till sist dröjande.

– Jaha, sa Karl och rätade på ryggen.

– Jo, om din mamma skulle … du vet … träffa någon. Vad skulle du tycka om det?

Karl visste inte vad han skulle säga. Tanken hade aldrig slagit honom. Det var ju han och mamma.

Bara de två. Och så morfar, förstås. Möjligen om pappa skulle dyka upp, men …

– Jag menar, det är ju sånt som händer, sa morfar.

Folk träffar varandra. Till och med i en så här liten stad. Och ibland kan det kanske kännas jobbigt, för barnen alltså.

Nu mindes Karl mannen i kustbevakningsuniform som han sett med mamma. Var det han? Visste morfar något särskilt?

– Jag vet inte, sa Karl. Har inte tänkt på det.

– Nej, nej, jag förstår, sa morfar. Nej. Jag … undrade bara. Kanske kan vara bra att vara lite förberedd i alla fall.

När det handlade om känslor var morfar ofta smidig som en elefant i en porslinsbutik. Det blev 18

Hängd mans ö.indd 18

2015-08-26 09:57

tyst en lång stund. Pinsamt tyst. Så tyst att Karl var tvungen att harkla sig och sedan snabbt börja prata om något helt annat.

– Det där sjökortet, började han. Det som du försökte köpa … vad var det för speciellt med det?

Det kunde ha varit det sämsta möjliga att säga med tanke på hur upprörd morfar blivit, men det fungerade faktiskt. Morfar verkade lättad över att ett jobbigt samtalsämne ersatts av ett annat. Han gjorde en liten grimas och nickade.

– Det trodde jag att jag hade berättat för dig.

Nu log morfar illmarigt och skrockade. Han pe­ kade bort mot syrenbersån.

– Det är en rätt spännande historia. Vi kan väl svalka oss med ett glas saft i hammocken, så ska jag förklara.

Tillsammans gick de in i köket och började göra i ordning en bricka med rabarbersaft och bullar. Karl funderade över det morfar sagt om mamma och att träffa andra. Men det var som om hjärnan pro­ testerade. Han orkade inte tänka på det också, han höll ju precis på att vänja sig vid tanken på att flytta tillbaka till stan.

– Kommer du, eller?

Morfars fråga fick Karl att inse att han stått och 19

Hängd mans ö.indd 19

2015-08-26 09:57

stirrat på grytlapparna som hängde på en krok på väggen.

– Visst. Jag kommer!

Han hämtade ballerinakexen i skafferiet och skyndade efter morfar ut mot bersån som surrade av humlor och bin. Doften av jasmin låg som ett täcke över trädgårdsmöblerna.

Och när de väl satt där, skuggade av tygtaket, sakta gungande fram och tillbaka som en båt i loj vind, började morfar berätta.

20

Hängd mans ö.indd 20

2015-08-26 09:57

Kronoroddaren och döden

”Han var inte direkt populär, Anders kronoroddare. Men han var rättvis. Stenhård och rättvis. Och ostkustens snabbaste roddare var han.

Mer än en gång hade folk föreslagit att han skulle utnyttja sin talang till att ro smuggelgods. Men Anders var alldeles för rättskaffens för sådant. Så han tog jobb hos motståndarsidan och blev kronoroddare istället. En tullare, helt enkelt, som skulle ro ikapp smugglare och tjuvskyttar och andra som sysslade med illegal verksamhet i Krabbsjögrunds skärgård.

Och det gjorde han, med besked. Det spelade ingen roll om de han jagade hade flera årpar, eller om de turades om att ro – förr eller senare var han ikapp.

Nu var det inte bara för att han var en så duktig roddare som ingen kom undan. Han kände också farvattnen som sin egen bakficka, och han hade ett 21

Hängd mans ö.indd 21

2015-08-26 09:57

4

LENA O MARK & MATS WÄNBLAD

LENA OLLMARK MATS WÄNBLAD

”MYSTISK!”

”RU IG!”

”OTÄCK!”

”RYSLIG!”

”FASANSFU !”

HÄNGD MANS Ö

”KUSLIG!”

kra sjögrund.se Enligt sägnen är den gamla smugglarön hemsökt av den ökände sjörövaren och smuggelkungen Sjövargen, som blev hängd av ortsbefolkningen i Krabbsjögrund för sina illdåd. Karl och Sara inser att den rysliga berättelsen inte förklarar vad som händer på ön idag.

Kan släkten Ekwall än en gång ha ett finger med i spelet?

ISBN 978-91-27-13872-8

9 789127 138728

Hängd mans ö_omslag till tryck.indd 2-3

”OTÄCK!” 2015-08-26 09:17