9789140678256

Ulf Maunsbach & Ulrika Wennersten

Grundl채ggande immaterialr채tt

3 UPPL.

Förord

Den här boken är ett resultat av ett mångårigt arbete i samverkan med stu­ denter på Juristprogrammet i Lund. Upprinnelsen till boken är det studie­ material som vi använt i undervisningen, men tanken fanns från början att skapa en bok som ger en grundläggande presentation av immaterialrättens huvuddrag. I boken behandlas de fyra centrala immaterialrättsliga områdena – upphovsrätt, varumärkesrätt, mönsterrätt och patenträtt. Vi understryker dock att det här är en bok som ska användas som underlag för introdu­cerande studier i ämnet. Någon fullständig presentation av immaterialrätten är det inte, och det är heller inte meningen. Tvärtom finns en pedagogisk idé att förenkla och förtydliga det mångfacetterade och ofta svårbegripliga immaterial­rättsliga materialet. Vi har också strävat efter att särskilt belysa immaterialrättens växande betydelse i dagens informationssamhälle och de särskilda problem som uppstår när immateriell egendom används i digitala nätverk.

Grundläggande kunskap om immaterialrätt är viktig, inte bara för jurister.

Idag kommer snart sagt alla i kontakt med immaterialrätten, genom studier, arbete eller på annat sätt. Det kan handla om allt från produktutveckling och design till skilda framställningar av texter, bilder och musik. Tanken med den här boken är att den ska kunna användas av alla som har ett behov och intresse­av att få grundläggande kunskap om immaterialrätt. Det gäller inte bara studenter på jurist- och ekonomutbildningarna, utan även studenter som på skilda sätt kommer i kontakt med immaterialrätt, exempelvis i utbild­ ningar som rör tekniska innovationer, konstnärligt skapande eller mediepro­ duktioner. Boken riktar sig även till praktiskt verksamma inom nämnda områden.

Vi har beaktat lagändringar fram till och med november 2008. Arbetet har varit uppdelat så att Ulf Maunsbach har skrivit kapitel 1, 2, 4 och 7. Ulrika Wennersten har skrivit kapitel 3, 5 och 6. Vi har dock gemensamt bearbetat samtliga kapitel.

Under arbetet med boken har många varit inblandade, och utan denna hjälp hade vi fortfarande stått och stampat med ett egenproducerat kompendium. Vi

tackar er alla, familj, vänner, kollegor och personalen på Gleerups förlag. Ett särskilt tack också till alla de studenter som genom åren bidragit med värde­ fulla synpunkter.

Många har bidragit, men alla eventuella misstag är givetvis våra egna.

Lund, december 2008 Ulf Maunsbach och Ulrika Wennersten

Förord till 2:a upplagan

Sedan den första upplagan av denna bok utkom i januari 2009 har flera viktiga förändringar skett inom det immaterialrättsliga området. Nämnas kan exem­ pelvis de omdiskuterade reglerna om informationsföreläggande som infördes i samtliga immaterialrättsliga lagar den 1 april 2009 och det faktum att en ny varumärkeslag trädde i kraft den 1 juli 2011. Dessa och andra lagändringar fram till och med september 2011 har beaktats i denna nya upplaga av boken. I övrigt har arbetet varit organiserat på samma sätt som tidigare, och även denna gång har många bidragit och vi har följaktligen fortsatt många att tacka. Fortfarande gäller dock att eventuella fel och brister är våra egna. Med det sagt vill vi gärna framhålla att vi tacksamt tar emot synpunkter på boken.

Lund, oktober 2011 Ulf Maunsbach Ulrika Wennersten ulf.maunsbach@jur.lu.se ulrika.wennersten@jur.lu.se

Förord till 3:e upplagan

Sedan den andra upplagan av denna bok utkom i december 2011 har den snabba rättsutvecklingen fortsatt. Immaterialrätten är ett föränderligt område och mycket händer, inte minst på grund av immaterialrättens nära koppling till IT-rätten. I arbetet med den 3:e upplagan har vi strävat efter att så långt möjligt ta hänsyn till den rättsutveckling som skett, samtidigt som vi inte har velat överge ambitionen att boken ska vara en grundläggande framställning. Själv­ fallet har vi beaktat alla större förändringar, och i övrigt har urvalet av nytt material gjorts med utgångspunkten att vi vill bibehålla ett fokus som synliggör immaterialrättens nära koppling till EU-rätten och IT-rätten.

I den nya upplagan finns exempelvis ett stort antal nya avgöranden från EUdomstolen, inte minst i gränsytan mellan upphovsrätt och IT-rätt. Bland öv­ riga förändringar kan nämnas att vi i denna upplaga fört in nya faktarutor som belyser immaterialrättens förhållande till marknadsrätten samt regleringen kring tullingripanden. Rättsutvecklingen fram till och med september 2014 har beaktats i denna nya upplaga av boken. Ett särskilt tack vill vi rikta till vår fantastiska och mycket professionella förläggare på Gleerups, Carin Laurin.

Hon har varit en nödvändig pådrivare i arbetet med boken och hon har på flera sätt bidragit till att förbättra manuskriptet, bland annat genom att bistå med upprättandet av det rättsfallsregister som är en nyhet i 3:e upplagan. I öv­ rigt har arbetet varit organiserat på samma sätt som tidigare, och vi har fortsatt många att tacka för värdefulla synpunkter och förslag till förbättringar.

Lund, oktober 2014 Ulf Maunsbach Ulrika Wennersten ulf.maunsbach@jur.lu.se ulrika.wennersten@jur.lu.se

Förkortningar

ACTA BK CBD Ds EES EFTA EPC EPO ERT EUD FEU FEUF FGF FL GRUR Int. HD HFD HovR ICANN IFIM IIC IurF JT

Anti-Counterfeiting Trade Agreement Bernkonventionen Convention on Biological Diversity Departementsserien Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Europeiska frihandelssammanslutningen (European Free Trade Association) Europeiska Patentkonventionen (European Patent Con­ vention) Europeiska Patentverket (European Patent Office) Europarättslig Tidskrift Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) Fördraget om Europeiska unionen Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Formgivningsförordningen – Europeiska unionens för­ ordning nr 6/2002 om gemenskapsformgivning Firmalagen (1974:156) Gewerblicher Rechtsschutz und Urheberrecht. Interna­ tionaler Teil Högsta domstolen Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrät­ ten) Hovrätt Internet Corporation for Assigned Names and Numbers Institutet för Immaterialrätt och Marknadsrätt vid Stockholms universitet International Review of Intellectual Property and Com­ petition Law Internationella upphovsrättsförordningen (1994:193) Juridisk Tidskrift

LAU Madridprotokollet

Madridöverens- kommelsen MD MfL ML NIR NJA NÖ

OECD OHIM OJ PBR PCT PK

PL Prop.

PRV RB RegR RF RH RÅ SFS SOU SvJT SÖ T TF

Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfin­ ningar Protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskom­ melsen om den internationella registreringen av varu­ märken den 14 april 1891 (intaget i prop. 1994/95:59) Se Madridprotokollet Marknadsdomstolen Marknadsföringslagen (2008:486) Mönsterskyddslagen (1970:485) Nordiskt Immateriellt Rättsskydd Nytt juridiskt arkiv. Avd. 1. Rättsfall från Högsta dom­ stolen Överenskommelsen i Nice den 15 juni 1957 rörande den internationella klassificeringen av varor och tjänster för vilka varumärken gälla (SÖ 1961:40) Organisation for Economic Co-operation and Develop­ ment The Office for Harmonization in the Internal Market (Trade Marks and Designs) Official Journal Patentbesvärsrätten Samarbetskonventionen (Patent Cooperation Treaty) Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd, reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 (SÖ 1970:60) (Paris Convention for the Protection of Indu­ strial Property) Patentlagen (1967:837) Proposition Patent- och registreringsverket Rättegångsbalken (1942:740) Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdom­stolen) Regeringsformen (1974:152) Rättsfall från hovrätterna Regeringsrättens årsbok Svensk författningssamling Statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning Sveriges överenskommelser med främmande makter Tribunalen (tidigare förstainstansrätten inom EU) Tryckfrihetsförordningen (1949:105)

TRIPs-avtalet

UDRP UNESCO UPC URL WCT WIPO VMF

VmL WPPT WTO WTO-avtalet VäxtfL YGL ÄVmL

Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrät­ ter (intaget i prop. 1994/95:35. Bilaga 7. Del C) (Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights) Uniform Domain Name Dispute Resolution United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization Unified Patent Court Upphovsrättslagen (1960:729) WIPO Copyright Treaty Världsorganisationen för den intellektuella äganderät­ ten/World Intellectual Property Organization Varumärkesförordningen – Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskaps­ varumärken Varumärkeslagen (2010:1877) WIPO Performances and Phonograms Treaty Världshandelsorganisationen/World Trade Organization Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (intaget i prop. 1994/95:35) Växtförädlarrättslagen (1997:306) Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) Äldre varumärkeslagen (1960:644)

Innehåll

1. Inledning 17 2. Gemensamma utgångspunkter 2.1 Generella karaktärsdrag 2.2 Immaterialrättens internationella dimension 2.2.1 Inledande synpunkter 2.2.2 Internationella initiativ 2.2.3 Europeiskt samarbete

2.3 Handel med immaterialrätter 2.3.1 Allmänt 2.3.2 Överlåtelser 2.3.3 Licensiering 2.3.4 Särskilt om rättigheter inom EU

2.4 Immaterialrätter i anställningsförhållande 2.4.1 Inledning 2.4.2 Det lagreglerade området 2.4.3 Det oreglerade området

2.5 Konkurrensrättsliga aspekter 2.5.1 Inledning 2.5.2 Immaterialrättslig reglering 2.5.3 Konkurrensrättslig reglering

2.6 Immaterialrättens källor 2.6.1 Allmänt 2.6.2 Särskilt om praxis 2.6.3 Rekommenderade webbplatser 2.6.4 Rekommenderade tidskrifter

2.7 Referenser och tips på vidare läsning 2.7.1 Generellt om immaterialrätt 2.7.2 Immaterialrättens internationella dimension 2.7.3 Förmögenhetsrättsliga aspekter 2.7.4 Konkurrensrättsliga aspekter

21 21 25 25 26 28 32 32 33 35 38 40 40 41 42 44 44 46 48 50 50 50 51 51 52 52 52 52 53

3. Upphovsrätt 55 3.1 Inledning 55 3.2 Upphovsrätten och grundlagarna 58 3.2.1 Upphovsrätt – en grundläggande rättighet 58 3.2.2 Tryckfrihetsförordningen och upphovsrätten i konflikt?

59 3.3 Aktuella bestämmelser 63 3.3.1 Inledning 63 3.3.2 Internationella bestämmelser 63 3.3.3 EU-rättsliga bestämmelser 65 3.3.4 Den svenska regleringen 65 3.4 Vad skyddas – skyddsobjekt 67 3.5 Vad krävs för att uppnå skydd – kvalifikation 67 3.6 Hur uppkommer skyddet 73 3.7 Hur länge varar skyddet 73 3.8 Vad omfattar skyddet – ensamrätten 75 3.8.1 Inledning 75 3.8.2 De ekonomiska rättigheterna 76 3.8.3 Exemplarframställningsrätten 77 3.8.4 Tillgängliggörande för allmänheten 79 3.8.5 Den ideella rätten 89 3.9 Undantag från ensamrätten 97 3.10 Inskränkningar i den ekonomiska rätten 97 3.10.1 Inledning 97 3.10.2 Framställning av tillfälliga kopior 97 3.10.3 Framställning av exemplar för privat bruk 103 3.10.4 Framställning av exemplar inom undervisningsområdet 108 3.10.5 Framställning av exemplar inom arkiv och bibliotek 109 3.10.6 Spridning av exemplar 110 3.10.7 Visning av exemplar 113 3.10.8 Offentliga framföranden 113 3.10.9 Citat 115 3.10.10 Konstverk 116 3.10.11 Byggnader/ritningar 119 3.11 Tekniska skyddsåtgärder 120 3.12 Avtalslicenser 123 3.13 Närstående rättigheter 126 3.13.1 Inledning 126 3.13.2 Utövande konstnärer 126 3.13.3 Producentskydd 126

3.13.4 Kataloger och databaser 3.13.5 Fotografier

3.14 Referenser och tips på vidare läsning 3.14.1 Offentligt tryck 3.14.2 Litteratur om upphovsrätt m.m.

127 129 129 129 130

4. Varumärkesrätt 133 4.1 Inledning 133 4.2 Aktuella bestämmelser 135 4.2.1 Internationella bestämmelser 135 4.2.2 EU-rättsliga bestämmelser 137 4.2.3 Den svenska regleringen 138 4.3 Vad skyddas – skyddsobjekt 139 4.4 Vad krävs för att uppnå skydd – kvalifikationskrav 140 4.4.1 Kravet på grafisk återgivning 141 4.4.2 Kravet på särskiljningsförmåga 144 4.5 Hur uppkommer skyddet 145 4.5.1 Registrering 146 4.5.2 Inarbetning 148 4.6 Hur länge varar skyddet 149 4.7 Vad omfattar skyddet – ensamrätten 150 4.7.1 En rätt att hindra intrång 150 4.7.2 Användning i näringsverksamhet 150 4.7.3 Regeln om dubbel identitet 151 4.7.4 Regeln om förväxlingsbar användning 152 4.7.3 Utökat skydd för väl ansedda varumärken 153 4.7.4 Varumärkesanvändning på internet 154 4.8 Undantag och inskränkningar 161 4.9 Om rättighetens upphörande 163 4.10 Gemenskapsvarumärken 165 4.11 Referenser och tips på vidare läsning 168 4.11.1 Offentligt tryck 168 4.11.2 Litteratur om varumärkesrätt 168 5. Mönsterrätt 171 5.1 Inledning 171 5.2 Aktuella bestämmelser 173 5.2.1 Inledning 173 5.2.2 Internationella bestämmelser 173 5.2.3 EU-rätt 175

5.2.4 Den svenska regleringen

5.3 Vad skyddas – skyddsobjekt 5.4 Vad krävs för att uppnå skydd – kvalifikation 5.4.1 Kravet på nyhet 5.4.2 Kravet på särprägel

5.5 Hur uppkommer skyddet 5.6 Hur länge varar skyddet 5.7 Vad omfattar skyddet – ensamrätten 5.8 Undantag från ensamrätten 5.9 Inskränkningar i ensamrätten 5.10 Om rättighetens upphörande 5.11 Förhållandet till andra former av skydd 5.12 Gemenskapsformgivning 5.12.1 Inledning 5.12.2 Vad skyddas – skyddsobjekt och kvalifikation 5.12.3 Hur uppkommer skyddet 5.12.4 Hur länge varar skyddet 5.12.5 Vad omfattar skyddet – ensamrätt 5.12.6 Inskränkningar i ensamrätten 5.12.7 Om rättighetens upphörande

5.13 Referenser och tips på vidare läsning 5.13.1 Offentligt tryck 5.13.2 Litteratur om mönsterrätt i urval

176 176 180 180 182 184 185 185 188 189 190 191 191 191 192 192 194 194 195 195 196 196 196

6. Patenträtt 197 6.1 Inledning 197 6.2 Aktuella bestämmelser 200 6.2.1 Inledning 200 6.2.2 Internationella bestämmelser 201 6.2.3 EU-rättsliga bestämmelser 204 6.2.4 Den svenska regleringen 207 6.3 Vad skyddas – skyddsobjekt 208 6.4 Vad krävs för att uppnå skydd – kvalifikation 210 6.4.1 Tillgodogöras industriellt 210 6.4.2 Nyhet 212 6.4.3 Uppfinningshöjd 215 6.5 Hur uppkommer skyddet 217 6.5.1 Inledning 217 6.5.2 Handläggning av svenska patentärenden 218 6.5.3 Handläggning av en europeisk patentansökan 221

Innehåll 6.5.4 Handläggning av en internationell ansökan

6.6 Hur länge varar skyddet 6.7 Vad omfattar skyddet – ensamrätten 6.7.1 Inledning 6.7.2 Ensamrätten generellt 6.7.3 Ensamrätten till biotekniska uppfinningar 6.7.4 Patentets skyddsomfång

6.8 Undantag från ensamrätten 6.9 Inskränkningar i ensamrätten 6.10 Föranvändarrätt 6.11 Om rättighetens upphörande 6.12 Referenser och tips på vidare läsning 6.12.1 Offentligt tryck 6.12.2 Litteratur om patenträtt i urval

7. Immaterialrättens sanktionssystem 7.1 Inledning 7.2 Straffrättsliga sanktioner 7.3 Civilrättsliga sanktioner 7.3.1 Fullgörelsetalan 7.3.2 Fastställelsetalan

7.4 Regler som underlättar bevissäkring 7.4.1 Inledande om bevisning i tvister som rör immaterialrätter 7.4.1 Intrångsundersökning 7.4.2 Informationsföreläggande

7.5 Intrång i gemenskapsrättigheter 7.6 Referenser och tips på vidare läsning 7.6.1 Offentligt tryck 7.6.2 Litteratur om sanktionssystemet 7.6.3 Övrigt

223 224 225 225 225 227 228 230 233 234 234 236 236 236 239 239 243 248 248 250 251 251 252 252 255 256 256 256 257

Rättsfallsregister 259 Sakregister 263

15

1 Inledning Det är enkelt att konstatera att samhället av idag är olikt samhället av igår, även om föreställningarna om vilka skillnaderna är kan variera. På vissa punkter är emellertid de flesta överens. Idag använder vi datorer, vi kommunicerar i distans­baserade nätverk och vi genomför gränsöverskridande elektroniska transaktioner. Det gjorde vi inte för 50 år sedan. Det kan också konstateras att information och kunskap rent generellt är viktigare förutsättningar för värde­ skapande idag än vad fallet var för ett halvt sekel sedan.

Samhällsutvecklingen kan, annorlunda uttryckt, beskrivas med konstateran­ det att vi under de senaste 50 åren har bevittnat industrisamhällets död och informationssamhällets födelse. Det är kanske en klichéartad beskrivning, men det är också en beskrivning som är svår att motsäga. Dessutom är det en beskriv­ ning som tydligt markerar det skifte som denna bok har för avsikt att granska närmare – inte samhällsutvecklingen som sådan, utan det rättsliga skyddet för de immateriella tillgångar som utvecklingen bygger på. Idag kan kunskap och information vara bärare av större värde än fabriker och råvaror. Tillgången till ny teknologi, design, konstnärliga alster (som musik och bildkonst) samt väl­ renommerade kännetecken är viktigare än någonsin. Denna insikt reser frågor om hur sådan icke-materiell egendom kan skyddas, förvaltas, delas och kom­ mersialiseras. I detta sammanhang aktualiseras immaterialrätten, dvs. rätts­ skyddet för intellektuella prestationer, som konstnärliga och litterära verk, design, patent och varumärken. Det är skyddet för dessa rättsfigurer som ska presenteras närmare i det följande.

Genom immaterialrätten har lagstiftaren lanserat en tydlig idé om att även icke-fysiska föremål ska kunna ägas. Tanken att immateriell egendom ska kunna ägas och skyddas har för övrigt också stöd i både FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och i Europeiska unionens stadga.1 Det immateriella ägandet är utformat som en ensamrätt genom vilken innehavaren kan utestänga andra från användande. Den som är innehavare av ett patent eller ett varu­ 1 Se FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna art. 27.2 samt FN:s konven­ tion om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter art. 15.1c och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 17.2.

17

grundläggande immaterialrätt märke kan exempelvis med stöd av sin ensamrätt hindra andra aktörer från att använda en teknologi som liknar den som skyddas av patentet, eller ett känne­ tecken som liknar det skyddade varumärket. Innehavaren av ensamrätten be­ höver som utgångspunkt inte dela med sig av sin tillgång. Tvärtom är det en grundförutsättning för en fungerande marknadsekonomi att den som är intres­ serad av att använda något som är belagt med ensamrätt måste acceptera att betala för utnyttjandet. Helt okontroversiellt är det emellertid inte.

Att ägande innebär en möjlighet att utestänga andra från utnyttjande är självklart när det gäller fysiska föremål. Jag förväntar mig att jag måste betala när jag går till bilhandlaren för att köpa en ny bil, och när jag väl har köpt min bil förväntar jag mig att jag ska kunna hindra andra från att använda den. Det är min bil och jag vill inte att andra ska slita ut det jag har betalt för! Lika själv­ klart är det emellertid inte när det gäller äganderätt till immateriell egendom, exempelvis rättigheterna till ett musikstycke. En förklaring är att immateriella tillgångar till sin natur är kollektiva. Man behöver inte utestänga andra från utnyttjandet eftersom immateriell egendom inte slits ut av att andra använder den, i vart fall inte på samma sätt som fysisk egendom. Det kan till och med sägas att kunskap om tekniska lösningar, litteratur, konst och musik vinner på att spridas. I det perspektivet är det kanske inte så konstigt att frågan väcks om varför det finns ett behov av att utestänga andra från användande. Ändå är det just detta de immateriella rättigheterna innebär. Rättigheternas innehavare får en möjlighet att hindra andra från att använda det som ensamrätten omfattar.

Den enkla förklaringen till immaterialrätternas existens är att det finns ett stort intresse från samhällets sida att stimulera teknisk och konstnärlig utveck­ ling, och denna typ av utveckling premieras genom immaterialrätten. Den som skapar får genom immaterialrätten en utkomstmöjlighet, och därmed blir det intressant och ekonomiskt försvarbart att ägna sin kreativitet åt skapande verk­ samhet. Ett av immaterialrättens huvudsakliga syften är med andra ord att ge kreatörer och uppfinnare ekonomiska förutsättningar för sin skapande verksam­ het. Samtidigt som det finns ett intresse av att stimulera utveckling, finns också ett parallellt och till vissa delar motstående intresse av att stimulera fri tillgång till teknik och information. Det är allmänt erkänt att en fri och fun­ geran­de konkurrens behövs, men samtidigt finns ett påtagligt behov av att innovationer i alla sina skilda skepnader kommer allmänheten till del.

Immaterialrätten handlar om att balansera intresset av att stimulera utveck­ ling mot intresset av att så många som möjligt ska få del av den nya kunskap och de konstnärliga alster som immaterialrätten skyddar. Det är en svår balans­ gång. Den rättsliga konflikt som beskrivits ovan, dvs. konflikten mellan marknads­rättens regler om fri konkurrens och det immaterialrättsliga skyddet, är inte den enda motsättning som kännetecknar immaterialrätten. Det finns fler exempel på områden där konflikter kan uppstå mellan de immaterialrätts­ 18

1. Inledning liga lagarna och andra lagar. Det upphovsrättsliga skyddet för alster i form av litteratur och musik kan stå i konflikt med det grundläggande skyddet för tryckoch yttrandefrihet. Ett annat konfliktområde handlar om regleringen inom upphovsrätten, som gör det möjligt att i större utsträckning hindra användning av skyddade alster på internet. Dessa bestämmelser kan i vissa fall behöva balan­ seras mot de grundläggande reglerna om skydd för den personliga integriteten.

Ett exempel på en situation där denna konflikt kan aktualiseras är när uppgifter om datoridentiteter inhämtas i samband med utredning av brott som rör olag­ lig fildelning. Även inom andra immaterialrättsliga områden finns flera uppen­ bara potentiella konflikter. Det kan vara ett varumärkesintrång att sprida in­ formation om företag och kännetecken, men det kan också handla om att någon med stöd av tryck- och yttrandefriheten väljer att offentligt kritisera ett företag med kända varumärken för oetiskt agerande. Ett sista exempel på ett potentiellt konfliktområde är patent på läkemedel. Att skydda ett livsnödvändigt läke­medel med ett patent är en förutsättning för att det ska vara motiverat att ta de enorma kostnader som läkemedelsutveckling innebär, men skyddet som ges kan emellanåt ge upphov till svåra gränsdragningsproblem i förhållande till det stora behov av billiga läkemedel som finns i de fattigare delarna av världen.

Förutom att immaterialrätten är ett rättsområde som ”stöter i” en hel del andra rättsområden, är den moderna immaterialrätten ett omdebatterat om­ råde som är översvämmat av allmänna, mer eller mindre välgrundade, åsikter.

Det tydligaste exemplet är nog debatten kring fildelning och frågan om det är tillåtet att skicka kopior av upphovsrättsligt skyddade musikalster över internet.

Ur ett upphovsrättsligt perspektiv kan frågan besvaras enkelt. Upphovsrätten omfattar en möjlighet att förhindra fildelning av olovligt tillgängliggjort mate­ rial. Ändå pågår debatten, och det är uppenbart att det idag på flera av imma­ terialrättens områden finns ett stort avstånd mellan lagens definition av vad det immaterialrättsliga skyddet ska innehålla och det allmänna rättsmedvetandet.

Det kan konstateras att immaterialrätt engagerar och väcker känslor (inte bara inom det upphovsrättsliga området), och det är ytterligare ett tecken på ämnets aktualitet.

I en grundläggande framställning som denna är det inte möjligt att utveckla alla immaterialrättens delområden, och det är heller inte syftet med den här boken. Syftet är i stället att ge en grundläggande och översiktlig presentation av centrala bestämmelser inom immaterialrättens område samt att skapa insikt om immaterialrättens inplacering i det övriga rättssystemet. Därutöver finns ambitionen att boken ska kunna användas som utgångspunkt för en bättre förståelse för immaterialrättens komplexa belägenhet, där immaterialrätten är omgärdad av såväl motstående intressen sprungna ur andra lagregler som rena intressemotsättningar.

Boken inleds i kapitel 2 med en presentation av några för immaterialrätten 19

grundläggande immaterialrätt gemensamma utgångspunkter, och syftet med detta kapitel är också att på ett övergripande sätt belysa generella aspekter på immaterialrätten för att skapa en vidare förståelse för immaterialrättens relationer till andra rätts- och intresse­ områden. Kapitlet utgör en utblick i det universum som immaterialrätten exis­ terar inom, och därmed ger kapitlet perspektiv som utan tvekan är relevanta att ta med sig vid studiet av de skilda immaterialrättsliga områdena. Om dessa handlar resten av boken. Upphovsrätten behandlas i kapitel 3, varumärkesrätten i kapitel 4, mönsterrätten i kapitel 5 och patenträtten i kapitel 6. I kapitel 7 presenteras slutligen immaterialrättens sanktionssystem.

20

2 Gemensamma utgångspunkter

2.1 Generella karaktärsdrag Historiskt har immaterialrätten indelats i upphovsrätt och industriella rättig­ heter. Uppdelningen av immaterialrätten i dessa delar har sitt ursprung i två centrala internationella konventioner från senare delen av 1800-talet (se vi­ dare avsnitt 2.2.2).

Till upphovsrätten räknas skyddet för konstnärligt och litterärt skapade als­ ter. Dessutom finns inom upphovsrättens område närstående rättigheter som också skyddas, om än i något begränsad omfattning. Som exempel på förhål­ landet mellan upphovsrätt och närstående rättigheter kan fotografier nämnas.

I vissa fall är ett fotografi så kvalificerat (konstnärligt) att det kan betraktas som ett konstnärligt alster och skyddas av upphovsrätt. Även andra, mindre kvalifi­ cerade, fotografier anses emellertid skyddsvärda, men de skyddas som en när­ stående rättighet och inte med upphovsrätt. De närstående rättigheterna karak­ täriseras således av att det rör sig om prestationer som är skyddsvärda, men som saknar konstnärlig kvalitet eller, med ett annat ord, originalitet.

De industriella rättigheterna omfattar ett flertal olika rättigheter, däribland rätt till varumärke, patent och mönster. De patent- och mönsterrättsliga en­ samrätterna är primärt anpassade efter näringslivets krav på skydd för innova­ tioner, såsom uppfinningar och formgivning. Varumärken räknas till området känneteckensrätter, dit även exempelvis firma (namn på företag) och geogra­ fiska ursprungsbeteckningar räknas. Dessa rättigheter svarar mot behov såväl bland näringslivets aktörer som bland konsumenter av att skapa ordning. Utan tydliga och särskiljande varumärken skulle det exempelvis bli svårare för kö­ pare att hitta rätt produkter.

Det finns ett flertal historiska förklaringar till varför det har varit logiskt att skilja mellan upphovsrätt och industriellt rättsskydd, men det är inte lika natur­ ligt att behandla de olika rättsområdena var för sig idag. Det ska till att börja med uppmärksammas att de olika immaterialrättsliga skyddsformerna inte är åtskilda; tvärtom är skyddet ofta överlappande. En ny design kan exempelvis vara skyddad av såväl upphovsrätt som varumärkes- och mönsterrätt. Mycket 21

grundläggande immaterialrätt av dagens upphovsrätt har dessutom rent allmänt en stark industriell prägel.

Som kommer att framgå nedan är exempelvis datorprogram skyddade av upp­ hovsrätt, och stora delar av de växande musik- och mediebranscherna har sina huvudsakliga ekonomiska intressen (musikaliska alster och medie­produktioner) skyddade av upphovsrätt.

Regleringen av de skilda immaterialrättsliga områdena är på flera centrala punkter gemensam. Som exempel kan nämnas att regleringen av immaterial­ rättens sanktionssystem är närmast identisk inom de olika immaterialrättsliga områdena (se vidare kapitel 7). Också bestämmelserna som gäller överlåtelser är till stora delar likartade (se vidare avsnitt 2.3.2). Alla immaterialrätter är därtill nationellt (territoriellt) begränsade ensamrätter som de nationella rättssystemen tillerkänner rättighetsinnehavarna. Alla immaterialrättslagar har dessutom en likartad struktur. De inleds med en definition av den aktuella skyddsformen, varefter skyddets omfattning anges. Generellt sett handlar det om att innehavaren av en immaterialrätt får en ensamrätt att använda det skyddade objektet. En gemensam förutsättning för att det ska kunna bli tal om ett immaterialrättsligt skydd är att det föremål som ska skyddas måste kvalificeras. Det brukar talas om att de olika immaterialrätterna har ett höjdkrav som en grundförutsättning för skyddets uppkomst. I upphovsrätten talas det om originalitet, i varumärkesrätten om särskiljningsförmåga, i mönsterrätten om särprägel och i patenträtten om uppfinningshöjd. Hur högt kravet är – var ribban ska placeras – varierar bero­ ende på skyddsform, men gemensamt är att en ensamrätt kan bli resultatet av att kraven uppnås. En utvecklad förståelse för de höjdkrav/kvalifikationskrav som ställs inom de skilda immaterialrättsliga skyddsformerna är ett viktigt steg på vägen mot en bättre förståelse för immaterialrätten som helhet.

När väl ensamrätten definierats ägnas ett stort utrymme i immaterialrätts­ lagarna åt att sätta gränser för den inledningsvis uppställda rättigheten. Syftet är att uppnå en balans, där rättigheten är tillräckligt stark för att stimulera kreativt skapande och utveckling, samtidigt som intresset av att hålla kunskapen om kreationer och innovationer fritt tillgänglig också ska tillgodoses. För att uppnå denna balans finns en rad regler som begränsar det immaterialrättsliga skyddet. Till att börja med finns skilda bestämmelser som tidsbegränsar alla immaterialrätter (med undantag av varumärkesrättigheter som i princip kan vara obegränsade i tid, se vidare kapitel 4). Det finns vidare regler som gör det möjligt att fritt utnyttja immaterialrättsligt skyddade alster inom den privata sfären. Andra exempel på begränsningsregler är regler som tvingar innehavaren att inom viss tid använda eller utnyttja det aktuella skyddsobjektet. I samtliga immaterialrättsliga lagar återfinns begränsningsregler (av olika slag), och ett viktigt mål för den som vill lära sig vad immaterialrätten handlar om är att inhämta kunskap om hur det aktuella skyddet förhåller sig till skyddsformens begränsningsregler. Det handlar i sammanhanget både om inskränkningar som 22

2. Gemensamma utgångspunkter har tillkommit för att balansera upp systemet med ensamrättskonstruktioner och om regler som helt undantar vissa prestationer från ensamrättens område.

När vi i följande kapitel närmare beskriver de skilda immaterialrätterna behandlas såväl inskränkningar som undantag. Med undantag menas regler som anger objekt som den aktuella skyddsformen inte omfattar. Upphovsrätten skyddar exempelvis inte idéer (man kan få upphovsrättsligt skydd för en mål­ ning med en blomma som motiv, men inte för idén att måla av blomman), och varumärkesrätten skyddar inte kännetecken som är funktionellt betingade (dvs. kännetecken som följer av en produkts funktion, exempelvis utformningen av en skruvmejsel). Med inskränkningar åsyftas bestämmelser som anger situatio­ ner när rättighetsinnehavaren inte kan hindra annans användning, trots att det finns en ensamrätt. Ett typexempel på en sådan inskränkning är att immaterial­ rättsligt skyddade föremål i viss utsträckning får användas inom den privata sfären utan att det innebär att rättigheten överträds.

En immaterialrätt är med andra ord inte någon traditionell äganderätt. Det handlar snarare om en balanserad nyttjanderätt som är uppbyggd kring tanken att rättighetsinnehavaren får finna sig i att acceptera vissa begränsningar, exempel­vis att andra får använda det skyddade objektet i vissa sammanhang.

Balansproblematiken är uppenbar inom flera av immaterialrättens områden, men kanske tydligast när det gäller nedladdning av musik från internet. Det kan i detta sammanhang konstateras att de styrinstrument som använts för att balansera immaterialrätten under det gångna århundradet ännu inte är fullt ut kalibrerade för att klara av 2000-talets krav.

Bland immaterialrättens särdrag ska dessutom nämnas att det handlar om ett rättsområde av både civil- och offentligrättslig karaktär. Det rör sig med andra ord om rättigheter som tillerkänns privata rättssubjekt, samtidigt som det finns ett övergripande offentligrättsligt intresse. Detta kommer bland annat till uttryck i det immaterialrättsliga sanktionssystemet som är av både civil- och straffrättslig karaktär. Bland de immaterialrättsliga sanktionerna återfinns förbud och skadestånd som räknas till de civilrättsliga sanktionerna, men ock­ så de straffrättsliga sanktionerna böter och fängelse (se vidare kapitel 7). Im­ materialrättens koppling till den offentliga rätten blir dessutom tydlig i förhål­ landet till marknadsrättens regler (som bland annat omfattar bestämmelser om konkurrens, se vidare avsnitt 2.5).

Trots att immaterialrätten omfattar vitt skilda objekt där det kan vara svårt att hitta gemensamma nämnare, exempelvis mellan ett litterärt alster och ett läkemedel, finns det – när bestämmelserna ses i ett strukturellt perspektiv – mer som förenar än som skiljer. För den som vill få en grundläggande förståelse för immaterialrätten som rättsområde är denna insikt avgörande. Det blir också väsentligt enklare att ta till sig den tämligen invecklade lagstiftningen om de övergripande strukturella likheterna är klarlagda.

23

grundläggande immaterialrätt

Immaterialrätterna i kort sammanfattning Vad skyddas – skyddsobjekt Upphovsrättslagen (URL): Skyddar originella litterära och konstnärliga verk.

Varumärkeslagen (VmL): Skyddar särskiljande varumärke.

Mönsterskyddslagen (ML): Skyddar nyskapande formgivning.

Patentlagen (PL): Skyddar nya uppfinningar i form av idéer till lösningar på tekniska problem.

Vad krävs för att uppnå skydd - kvalifikation Upphovsrätt: Originalitet.

Varumärken: Särskiljningsförmåga.

Mönster: Särprägel.

Patent: Uppfinningshöjd.

Hur uppkommer skyddet Upphovsrätt: Formlöst, i det ögonblick verket skapas.

Varumärken: Registrering eller inarbetning.

Mönster: Registrering krävs som huvudregel.

Patent: Registrering krävs.

Vad omfattar skyddet – ensamrätten De industriella ensamrätterna omfattar en möjlighet att hindra andra än rättighetens innehavare från att använda ”rättigheten” i näringsverksamhet. Upphovsrätterna ger en exklusiv rätt att förfoga över det skyddade, exempelvis genom att framställa exemplar och tillgängliggöra det för allmänheten.

Undantag Allmänt sagt är allt som inte uppfyller ovan nämnda kvalitetskrav undantaget från skydd. Inom de skilda immaterialrättsliga områdena finns dessutom särskilda undantag.

Som exempel kan nämnas att upphovsrätten inte ger ensamrätt till författningar och beslut av myndigheter. Andra exempel är att varumärkes- och mönsterrätten inte skyd­ dar sådant som är funktionellt betingat, och patent kan inte ges för sådant som enbart är en upptäckt.

Inskränkningar För samtliga rättigheter gäller att de inte ger möjlighet att hindra annans användning som sker inom den ”privata sfären”. En annan allmän inskränkning är att rättig­heterna som regel bara gäller nationellt, i det land där de uppkommit.

Därutöver finns särskilda inskränkningar inom de skilda rättsområdena, exempelvis när det gäller hur länge skyddet varar:

24

2. Gemensamma utgångspunkter Upphovsrätt: Tidsbegränsad till 70 år efter upphovsmannens dödsår.

Varumärken: Har möjlighet till obegränsad skyddstid. Däremot finns ett krav på att varumärket verkligen ska användas.

Mönster: Tidsbegränsad till 5 år som kan förlängas i fyra 5-årsperioder (max 25 år).

Patent: Tidsbegränsad till 20 år efter patentansökan gjordes.

2.2 Immaterialrättens internationella dimension 2.2.1 Inledande synpunkter Immaterialrätten kan beskrivas som ett nationellt rättsskydd. Med detta menas att det immaterialrättsliga skyddet uppkommer i respektive skyddsland samt att skyddets gränser definieras av lagstiftningen i det land där skyddet åberopas.

En immaterialrätt i Sverige gäller med andra ord som utgångspunkt bara i Sverige. Om en aktör vill ha skydd i ett annat land får det prövas i det landet med tillämpning av det landets immaterialrättsliga lagstiftning.

Ett exempel på det ovan sagda är registreringen av ett varumärke eller ett patent. Registreringen sker som utgångspunkt i varje land för sig, och den som vill ha skydd får avgöra i vilka länder detta kan vara intressant. Respektive re­ gistrering ger skydd i det land där registreringen beviljats. En registrering i ett land ger däremot inget skydd i andra länder än registreringslandet. Ett svenskt varumärke eller ett svenskt patent ger med andra ord inte innehavaren möjlig­ het att hindra att någon använder skyddsobjektet i andra länder. I dessa länder gäller i stället eventuella rättigheter som beviljats för respektive lands territo­ rium.

Trots att immaterialrätten territoriellt är avgränsad till respektive skyddsland och trots att varje land har en egen immaterialrätt, handlar det emellertid om ett internationellt rättsområde där mycket få lagstiftningsinitiativ kan genom­ föras utan hänsyn till den internationella utvecklingen. Immaterialrätten är med andra ord ett rättsområde som är starkt internationellt influerat, och det är något man måste vara medveten om när de (på pappret) nationella bestäm­ melserna analyseras. Det internationella inflytandet har varit omfattande allt­ sedan slutet av 1800-talet, och det förekommer arbete både på det globala planet inom internationella organisationer och på det regionala planet inom EU. Dessutom har det sedan lång tid förekommit en omfattande nordisk rätts­ gemenskap på immaterialrättens område.2 Även om immaterialrätten är natio­ 2 Det nordiska samarbetet tar sig bland annat uttryck i återkommande möten mellan nordis­ ka immaterialrättsforskare och en gemensam nordisk tidskrift för immaterialrätt, Nordiskt Immateriellt Rättsskydd (NIR). Tidskriften är en viktig källa till information, inte minst när det gäller rättsutvecklingen i Norden. Se vidare www.nir.nu.

25

4 Varumärkesrätt

4.1 Inledning För att skapa en fullständig bild av det varumärkesrättsliga området måste varu­ märkes­rätten betraktas som en del av den mer omfattande känneteckens­ rätten313, som också innefattar bestämmelser som rör firma, namn, kollektiv­ märken, vapen och flagga, geografiska ursprungsbeteckningar och domännamn.

I denna bok behandlas emellertid varumärkesrätten i huvudsak isolerad.314 Att känneteckensrätten inte behandlas i sin helhet har främst utrymmesmässiga förklaringar. Det råder emellertid inte någon tvekan om att varumärkeslagen (2010:1877; VmL) är det centrala känneteckensrättsliga regelverket, och med kunskap om varumärkesrätt följer också en viss förståelse för övriga delar av känneteckensrätten.

I 1 kap. 1 § VmL nämns inte bara varumärken utan också varukännetecken.

Ett varumärke utgörs av ett registrerbart kännetecken som kan återges grafiskt och som har särskiljningsförmåga (se vidare nedan avsnitt 4.4). Begreppet varu­ känne­tecken är vidare och omfattar varumärken, men också bland annat inar­ betade varukännetecken (se vidare avsnitt 4.5.2 nedan).315 I den här boken använder vi dock begreppet varumärke genomgående, i första hand för att inte tynga framställningen med ytterligare begrepp. Följden blir att vi fortsättnings­ vis talar om både (registrerade) varumärken och inarbetade varumärken.

Varumärkesrätten är ett immaterialrättsligt område med gamla anor. Redan under antiken fanns ett behov att märka produkter med skaparnas logotyper i syfte att garantera kvalitet och ursprung. På samma sätt användes under det medeltida skråväsendet sigill och symboler för att markera tillhörighet och för 313 Begreppet kännetecken används i denna bok som en benämning på alla de potentiellt skyddsbara uttrycksmedel som används i näringsverksamhet i kännetecknande syfte.

314 För en mer omfattande presentation av rättsområdet hänvisas till Bernitz m.fl. (2013) s. 256 ff. och Levin (2011) s. 378 ff.

315 Begreppet varukännetecken omfattar också den ensamrätt till ett varumärke som exem­ pelvis följer av ett innehav av en firma och/eller ett namn (s.k. naturliga kännetecken). Se vidare prop. 2009/10:225.

133

grundläggande immaterialrätt att signalera kvalitet och ursprung. Det var emellertid först under industriali­ seringen som lagstiftningsarbetet tog fart.316 Idag har varumärken större betydelse än någonsin. För många företag är varumärkena högt värderade tillgångar, och det kan konstateras att ett starkt varumärke i många fall är mer betydelsefullt än traditionella fysiska tillgångar.

Samtidigt som behovet av att skydda och bevaka därmed är mer angeläget ut­ sätts också varumärkesrätten för utmaningar. Den mest framträdande är utan tvekan den ökande användningen av internet som en kommersiell marknads­ plats där varumärken används i nya sammanhang och på nya sätt. Att bevaka en varumärkesrättslig ensamrätt under dessa betingelser är en utmaning som kräver känsla för såväl strategi som kunskap om konkreta tillämpliga lagregler.

Varumärkesrätten i kort sammanfattning Ett varumärke kan bestå av snart sagt vad som helst (exempelvis en logotyp, en förpack­ ning eller en 3D-symbol), så länge det har s.k. särskiljningsförmåga. Med detta menas att varukännetecknet ska vara utmärkande för en viss produkt (eller tjänst) och att det därmed inte ska vara så likt något annat existerande kännetecken att det finns risk att en köpare av misstag tar fel vara.

Förutom att kännetecknet ska ha särskiljningsförmåga måste det gå att återge grafiskt.

Man ska enkelt uttryckt kunna beskriva det aktuella kännetecknet i text och bild.

Spontant framstår det som om detta krav skulle innebära att tecken som kan uppfattas av andra sinnen än synen är uteslutna från skydd. Så är det emellertid inte. Kreativa känneteckensanvändare har redan hittat vägar att registrera ljudmärken, och det förs diskussioner kring dofter.

En rätt till ett varumärke kan fås genom registrering, antingen nationellt (nationellt varumärke) eller inom EU (gemenskapsvarumärke) och avgränsas normalt sett till en viss produkt eller produktgrupp. Därutöver kan en rätt till ett varumärke uppkomma genom att kännetecknet har använts så mycket att det bland dem som kommer i kontakt med detta uppfattas som ett kännetecken med starka associationer till en viss utpekad produkt och/eller tjänst. Om ett kännetecken uppnår ett skydd genom sådan använd­ ning kallas det att varumärkesrätten inarbetats. Inarbetning är bara möjlig nationellt, även om graden av användning har betydelse också för möjligheten att registrera kän­ netecken som gemenskapsvarumärken.

Rättigheten till ett varumärke definieras som en rätt att hindra andra från att an­ vända kännetecknet i näringsverksamhet. När det ska avgöras om annans användning av ett snarlikt kännetecken är ett intrång kan den s.k. produktregeln användas som utgångspunkt. Enligt denna regel kan det i princip bara vara ett intrång om använd­ ningen sker för varor av samma eller liknande slag. Detta kan innebära ett problem för rättighetshavare och ger begränsade möjligheter att hindra användning av någons varu­ 316 Se vidare SOU 1958:10 s. 29 ff.

134

4. Varumärkesrätt märke som kännetecken för andra produkter än dem som varukännetecknet uttryck­ligen skyddar. Man kan säga att en varumärkesrätt som huvudregel inte gör det möjligt att hindra renommésnyltning, dvs. att någon annan använder det uppmärksamhetsvärde som ett varumärke har för att marknadsföra sina egna produkter. Sådant agerande kan man med stöd av varumärkesrätten bara hindra i undantagsfall, och den möjligheten gäller bara för märken som är mycket väl kända.

Från varumärkesrätten finns en rad undantag och inskränkningar. Som exempel på undantag kan nämnas att beskrivande ord och sådant som är funktionellt betingat inte kan skyddas som ett varumärke. Här finns ett frihållningsbehov, närmare bestämt beho­ vet av att kunna använda viss teknik eller vissa funktioner, som väger starkare än behovet av att få ensamrätt till ett visst kännetecken. En annan begränsning är att varu­märkesrätten som utgångspunkt bara ger skydd inom en viss produkt eller tjänstegrupp och därmed inte hindrar att samma kännetecken används för andra typer av varor/tjänster.

En varumärkesrätt gäller utan tidsgräns (om så önskas). Handlar det om ett regist­ rerat varumärke måste dock registreringen förnyas vart tionde år. Därutöver innehåller varumärkesrätten ett användningskrav som innebär att skyddet kan hävas i de fall det kan visas att innehavaren av ett varumärke inte använder det. Detsamma gäller i situa­ tioner när varukännetecknet förlorat sin särskiljningsförmåga. Inom varumärkesrätten kallas detta fenomen att varumärket degenererat, och det innebär enkelt uttryckt att varukännetecknet upptagits som en del av språket. Ett exempel är ordet ”dynamit”, som varit ett registrerat varumärke, men som numera inte kan skyddas eftersom det är ett beskrivande ord för produkten. Degeneration är något som i princip bara kan drabba mycket väl kända varumärken.

4.2 Aktuella bestämmelser En lång rad skilda regelverk, nationella såväl som internationella, är tillämp­ liga inom det varumärkesrättsliga området. I den här boken finns varken ut­ rymme eller anledning att behandla alla dessa, ibland mycket detaljerade, be­ stämmelser. Genomgången av aktuella lagregler nedan är koncentrerad till de bestämmelser som har generell relevans för varumärkesrätten.317

4.2.1 Internationella bestämmelser En viktig utgångspunkt för det varumärkesrättsliga skyddet är Pariskonventio­ nen (PK), som presenterats tidigare (avsnitt 2.2.2). De viktigaste bestämmel­ serna om varumärke i PK finns i artiklarna 6–10, och de ställer upp ramarna för hur det varumärkesrättsliga skyddet ska konstrueras i unionsländerna. Inom 317 För en mer fullständig presentation av den varumärkesrättsliga regleringen hänvisas till prop. 2009/10:225.

135

grundläggande immaterialrätt dessa ramar finns dock stor frihet att styra utformningen av de nationella be­ stämmelser som i detalj reglerar varumärkesrätten. Bestämmelserna i PK är dessutom minimiregler, och det står därför unionsländerna fritt att införa regler som ger ett starkare skydd än det som kommer till uttryck i PK. Även TRIPs-avtalet (se avsnitt 2.2.2) har betydelse för varumärkesrätten. De särskilda bestämmelserna om varumärke finns i avtalets avsnitt 2, artiklarna 15–21. Bestämmelserna liknar i mångt och mycket de regler som finns i PK, men de är i flera avseenden mer detaljerade. Sverige är anslutet till såväl PK som TRIPs-avtalet och uppfyller de krav som ställs när det gäller det varumärkes­ rättsliga skyddets omfattning.

Det varumärkesrättsliga skyddet är, som nämnts ovan, territoriellt avgränsat till det land där skydd beviljas. För den som är intresserad av att få skydd i flera länder blir det därmed viktigt att organisera arbetet med att administrera alla de ansökningar om varumärkesregistreringar som måste inges till skilda länders varumärkesmyndigheter. Detta arbete underlättas av att det i PK finns regler om s.k. prioritet.318 För varumärkesrättens del innebär det att den som ansökt om varumärkesskydd i ett unionsland får sex månader på sig, från dagen för första ansökan, att söka skydd i andra unionsländer. Ett exempel är att skydd sökts i Sverige och att rättighetsinnehavaren därefter vill söka skydd i övriga nordiska länder. Om det visar sig att någon redan ansökt om skydd för samma varumärke i Danmark är det tack vare prioritetsfristen möjligt att bortse från den ansökan, om det visar sig att den ingivits efter det datum när den svenska ansökan ingavs. Prioritet innebär enkelt uttryckt att rättighetsinnehavaren får sex månader på sig att ta ställning till vilket skydd man vill söka i andra delar av världen. Fortfarande innebär det dock ett omfattande administrativt arbete att söka och upprätthålla skydd i flera länder.

För att underlätta administrationen för den som står i begrepp att ansöka om varumärkesskydd i flera länder finns konventioner som tar sikte på att ra­ tionalisera arbetet med att registrera varumärken. För Sveriges del är det aktu­ ellt att nämna Protokollet till det s.k. Madridarrangemanget.319 Protokollet är ett administrativt system som gör det möjligt att lägga en nationell varu­ märkesansökan till grund för en internationell ansökan om varumärkesregist­ rering hos WIPO. Genom WIPO:s försorg skickas sedan den internationella ansökan till de länder (bland dem som tillträtt Protokollet) som sökanden angett (designerat) som intressanta att få skydd i. Därefter behandlas dessa ansök­ ningar som nationella ansökningar i respektive land. Resultatet är att registre­ ringsförfarandet underlättas, men de eventuella registreringar som blir följden av den internationella ansökan är fortfarande nationella rättigheter. För de fall 318 Regler om prioritet är numera införda i 2 kap. 14–16 §§ VmL. 319 Se vidare om WIPO:s administrativa system, däribland Protokollet, www.wipo.int.

136

4. Varumärkesrätt att Protokollet används som underlag för en ansökan om varumärkesregistrering finns några centrala principer som är viktiga att vara medveten om. En sådan är att en internationell registrering kan baseras på en nationell ansökan och att de rättigheter som blir en följd av registreringen delvis är beroende av att den ursprungliga ansökan beviljas skydd. Om det visar sig att den ursprungliga ansökan faller kommer också den internationella ansökan att falla. Inom ramen för Protokollet är det dock, i sådana situationer, möjligt att omvandla den in­ ternationella ansökan till skilda nationella ansökningar (jfr 5 kap. 20–21 §§ VmL).

En annan viktig administrativ hjälp i det sammanhanget är att de skilda nationella rättigheterna kan förnyas centralt genom en förnyelseansökan som riktas till WIPO.

4.2.2 EU-rättsliga bestämmelser Förutom de internationella initiativ som tagits på varumärkesrättens område har mycket arbete lagts ner inom EU på att enas om en gemensam reglering av med­ lemsstaternas varumärkesrätt. Redan tidigt uppmärksammades det att en harmo­ niserad varumärkesrätt var viktig för den fria varurörligheten. Det varumärkes­ rättsliga området var också det första immaterialrättsliga området som blev före­ mål för en mer omfattande harmonisering. Arbetet med att ta fram ett direktiv som underlag för en nationellt harmoniserad europeisk varumärkesrätt resulte­ rade mot slutet av 1980-talet i det tidigare nämnda varumärkesdirektivet (se avsnitt 2.2.3).320 Direktivet innehåller detaljerade bestämmelser om hur det va­ rumärkesrättsliga skyddet ska utformas både när det gäller frågan om vad som kan utgöra ett varumärke och vad rättigheten ska omfatta. På en rad punkter är direktivet dock inte tvingande. När det gäller dessa, inte tvingande, regler lämnas det åt medlemsstaterna att besluta om de ska införas i den nationella lagstift­ ningen eller inte. Ett exempel är att vissa ogiltighetsgrunder/registreringshinder är av sådan karaktär att medlemsstaterna kan välja om de vill införa dem eller inte (art. 3.2 varumärkesdirektivet). Detsamma gäller direktivets bestämmelse om utökat skydd för väl ansedda varumärken (art. 5.2 varumärkesdirektivet). En följd av att varumärkesdirektivet inte är tvingande rakt igenom är att det kan förekomma skillnader i medlemsstaternas nationella varumärkesreglering. Det ska dock tilläggas att EU-domstolen slagit fast att medlems­stater som väljer att införa någon av de frivilliga bestämmelserna i varumärkesdirektivet måste göra 320 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om till­ närmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar. Direktivet utgör en konsoliderad version av rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988. Jfr även Förslag till Europa­ parlamentets och rådets direktiv om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (Omarbetning), KOM(2013)162.

137

grundläggande immaterialrätt det på ett autonomt sätt, dvs. på ett sådant sätt att implementeringen harmoni­ serar med EU-domstolens tolkning av bestämmelsen i fråga.321 En följd av att också de icke-tvingande bestämmelserna tolkas autonomt/enhetligt är att varu­ märkesdirektivet inneburit en genom­gripande harmonisering av varumärkesrät­ ten i medlemsstaterna. Det är därför relevant att tala om varumärkesrätten som ett rättsområde som är gemensamt för EU. Därutöver ska EU:s varumärkesförordning nämnas.322 Arbetet med att ta fram denna förordning skedde parallellt med det arbete som resulterade i varu­ märkesdirektivet. Med förordningen har det skapats ett nytt regionalt varu­ märkesskydd som gör det möjligt att med stöd av en registrerad rättighet få skydd i EU:s samtliga medlemsstater. De materiella bestämmelserna i förord­ ningen bygger helt på varumärkesdirektivets motsvarande bestämmelser, och de båda rättsakterna har tolkats enhetligt av EU-domstolen i de delar de inne­ håller överensstämmande bestämmelser. Varumärkesförordningen behandlas vidare i avsnitt 4.10 nedan.

Förutom ovan nämnda regler är det också relevant att nämna att EU antagit gemensamma regler som rör geografiska ursprungsbeteckningar323 och beteck­ ningar på vin.324 Det här är områden som växer i betydelse, även om det i stor utsträckning fortfarande främst är länder med omfattande jordbruks- och/eller vinproduktion som utnyttjar skyddsmöjligheterna.

4.2.3 Den svenska regleringen I den svenska nationella lagstiftningen återfinns de centrala bestämmelserna om varumärken i varumärkeslagen (2010:1877; VmL), som trädde i kraft den 1 juli 2011. Denna lag ersatte den äldre varumärkeslagen (1960:644; ÄVmL).

Förändringen innebar en övergripande språklig och redaktionell modernisering och ett tydligare närmande till EU-rätten. Den nya lagen innehåller däremot 321 Som ett exempel på en frivillig bestämmelse som tolkats autonomt kan artikel 5.2 i varumärkesdirektivet nämnas. I mål C-408/01 (Adidas) slår EU-domstolen fast att denna bestämmelse måste tolkas autonomt i de fall medlemsstaterna väljer att implementera den.

322 Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumär­ ken. Förordningen utgör en konsoliderad version av Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993. Jfr även Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, KOM(2013)161.

323 Se exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Se vidare http://ec.europa.eu/agriculture/quality/.

324 Se exempelvis Rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den ge­ mensamma organisationen av marknaden för vin, och Europaparlamentets och rådets förord­ ning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphä­ vande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89.

138

6 Patenträtt

6.1 Inledning Patenträtten är det rättsområde som ger skydd åt tekniska nyskapelser, såsom produkter, metoder eller användningar som utgör lösningar på ett tekniskt problem.431 Dessa tekniska nyskapelser kallas med ett annat ord för uppfin­ ningar och är patenträttens skyddsobjekt. Ett patent skiljer sig från övriga immaterial­rätter i ett mycket viktigt avseende. Patentet ger skydd för den praktiska lösningen på ett tekniskt problem, vilket innebär att patentet skyddar den bakomliggande idén för lösningen av problemet och ger rättsinnehavaren möjlighet att hindra att någon använder sig av denna. Detta skiljer sig från mönster- och upphovsrätten som är ett skydd för utformning. När upphovs- och mönsterrätten skyddar den konkreta utformningen som en idé givit upphov till, och hindrar kopiering av det ”uttrycket”, skyddar patentet den bakom­ liggande idén till den tekniska lösningen och ger möjlighet att hindra att någon använder sig av denna över huvud taget.

Ett tydligt exempel på skillnaden i skyddets omfattning är diskussionen om hur datorprogram ska skyddas immaterialrättsligt. Som tidigare nämnts, i fak­ tarutan efter avsnitt 3.10.11, skyddas ett datorprogram idag av upphovsrätt och det blir därmed möjligt för innehavaren att hindra kopiering. Den som har skrivit ett ordbehandlingsprogram kan med andra ord hindra att detta kopieras, men däremot inte att andra skriver program med en annan utformning som löser samma sak. Om det skulle ha varit möjligt att i stället få ett patentskydd för datorprogrammet, dvs. skydd för idén att lösa problem med ett ordbehand­ lingsprogram, skulle innehavaren kunna hindra att idén till den tekniska lös­ ningen användes och därmed i princip få ett monopol på att tillverka och sälja ordbehandlingsprogram. Patenträtten ger således innehavaren en mycket stark position.

För att kunna erhålla patent krävs att uppfinningen är ny i förhållande till vad som är känt dagen före patentansökan. Dessutom krävs det att uppfinningen har 431 Prop. 2003/04:55 s. 26.

197

grundläggande immaterialrätt en viss kvalitet, dvs. att den besitter uppfinningshöjd. Detta innebär att uppfin­ ningen måste skilja sig väsentligt från vad som tidigare var känt. Ett ytterligare krav är att uppfinningen måste kunna tillgodogöras industriellt, dvs. att den har en yrkesmässig användning.432 Patentsystemet syftar till att stimulera forskning och utveckling samt sprid­ ningen av ny teknik. Uppfinnaren får en patenträtt, vilken innebär att uppfin­ naren får konkurrensfördelen att hindra andra från att använda uppfinningen.

Konkurrensbegränsningarna kan innebära en negativ samhällsekonomisk kost­ nad, men detta vägs upp på skilda sätt genom att patentsystemet också har sam­ hällsekonomiska fördelar. En sådan är att ett patent innebär att kunskapen om den skyddade tekniska lösningen sprids. Man skulle enkelt uttryckt kunna säga att patent är den belöning som uppfinnaren får i utbyte mot att denne offentlig­ gör sin uppfinning. När patentansökan kommer in hålls den hemlig, men hand­ lingarna blir i princip offentliga när 18 månader gått från det att ansökan gjor­ des.433 Genom kravet på att patenthavaren ingående måste beskriva uppfin­ ningen i en handling som efter en tid blir offentlig och sökbar i patentregistret tillförsäkras informationsspridning om ny teknik, vilket ger positiva samhälls­ ekonomiska effekter.434 Andra människor kan därmed ta del av uppfinningen och utveckla tekniken vidare. Systemet är inrättat så att man försöker åstadkomma en rimlig balans mellan uppfinnarens intresse av en effek­tiv ensamrätt samt öv­ riga enskilda och allmänna intressen, bland annat intresset av tillgången till nya tekniska framsteg på skäliga villkor.435 Systemet ger alltså uppfinnaren en ensam­ rätt som balanseras genom undantag och inskränkningar.

Patentsystemet i dess moderna tappning härrör från industrialismen och utformades för de traditionella teknikerna, såsom mekanik, kemi och elektronik.

Under 1900-talet skedde det stora framsteg i den naturvetenskapliga grund­ forskningen, och idag är det aktuellt att diskutera möjligheterna att patentera lösningar inom teknikområden som inte alls liknar de traditionella industri­ grenar som var vanligt förekommande under patenträttens tidiga år. Ett sådant exempel är den omdiskuterade frågan om i vilken utsträckning det ska vara möjligt att patentera biotekniska uppfinningar. Detta är ett område som har väckt ett stort antal juridiska och etiska frågeställningar, något som tydlig­ gjordes i debatten som föregick direktiv 98/44/EG om rättsligt skydd för bio­ tekniska uppfinningar (bioteknikdirektivet). Debatten har fortgått och gäller frågor om patent på biologiskt material i allmänhet och mänskligt biologiskt material i synnerhet.436 432 Prop. 2003/04:55 s. 26.

433 Se 22 § 2 st. PL. 434 SOU 2006:80 s. 131.

435 Prop. 2003/04:55 s. 47 f.

436 Prop. 2003/04:55 s. 118 ff.

198

6. Patenträtt Redan innan bioteknikdirektivets tillkomst fördes emellertid en generell debatt om patentsystemets existensberättigande med utgångspunkt i patentsystemets samhällskostnader i form av statisk konkurrensbegränsning och monopolistisk prissättning. Vidare har systemet kritiserats för de höga administrativa kostna­ derna, de höga tvistekostnaderna i domstolar och de omfattande transaktions­ kostnader som det innebär att kommersialisera ett patent.437 Även om patent­ systemet stimulerar den tekniska utvecklingen har kritikerna menat att systemet kan ge snedvridande effekter genom att det styr utvecklingen till områden som är patenterbara, men kanske inte nödvändigtvis de mest angelägna ur ett sam­ hällsekonomiskt perspektiv.438 Vidare menar kritikerna att det starka patent­ skyddet på många områden har lett till möjligheter att privatisera immateriell egendom på bekostnad av det allmänna samhälls­intresset.439 Ett annat problem som har lyfts fram av kritiker är att utvecklingsländerna blir alltför beroende av de stora företagen och industriländernas teknik.440 Patenträtten i kort sammanfattning Den som har gjort en uppfinning kan patentera den om uppfinningen är ny, har uppfin­ ningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. Bestämmelser om patent finns i patent­ lagen (1967:837; PL). Kompletterande bestämmelser finns i patentkungörelsen (1967:838). Därutöver finns det i lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfin­ ningar bestämmelser om arbetstagares respektive arbetsgivares rätt till uppfinningar som har tillkommit under ett anställningsförhållande. Vidare finns det bestämmelser om uppfinningar som kan vara intressanta för Sveriges försvar i lag (1971:1078) om försvarsuppfinningar.

Patenträtten faller under det som kallas det industriella rättsskyddet (se ovan kapitel 2) och rättigheten uppkommer efter registrering. Ansökan om patent sker hos ett patent­verk enligt ett strängt formbundet system. I Sverige är det Patent- och registre­ ringsverket (PRV) som meddelar patent. PRV prövar om de formella och materiella förutsättningarna för patent är uppfyllda. Önskar uppfinnaren patent i flera länder kan denne bli tvungen att ansöka om patent i varje enskilt land. Något världspatent finns inte. Det finns dock en möjlighet att vända sig till Europeiska patentverket (European Patent Office, EPO), som kan meddela patent med giltighet i en eller flera av de 38 stater som har anslutit sig till Europeiska patentkonventionen (European Patent Con­ vention, EPC).441 Uppfinnaren behöver då bara lämna in en ansökan till EPO i stället för att lämna in en ansökan till respektive EPC-stats nationella patentmyndighet.

Uppfinnaren får emellertid inte ett EU-patent, utan ett antal nationella patent. Både 437 SOU 2006:80 s. 136.

438 SOU 2006:80.

439 SOU 2006:80 s. 132 f.

440 SOU 2006:80 s. 136.

441 Se http://www.epo.org/about-us/organisation/member-states.html.

199

grundläggande immaterialrätt PRV och EPO kan således meddela patent som blir direkt giltiga i Sverige. Det finns även en möjlighet att göra patentansökningar i flera länder genom ett förenklat för­ farande reglerat av Patent Cooperation Treaty (PCT). Det sker genom att man lämnar in en enda internationell ansökan som nyhetsgranskas av något av de utvalda patent­ verken (exempelvis PRV) eller en internationell organisation som har givits en sådan kompetens. Uppfinnaren kan sedan på grundval av nyhetsgranskningen ta ställning till om ansökan ska fullföljas i alla eller bara vissa av de länder som har angivits i ansökan.

En sådan ansökan kan, om den fullföljs i Sverige, leda till ett svenskt patent. I Sverige finns det sålunda tre olika tillvägagångssätt för att erhålla ett patent.

Genom patent får uppfinnaren ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. En närmare precisering av ensamrättens innebörd ges i 3 § PL, som innehåller en uppräk­ ning av de nyttjanden som är förbehållna patenthavaren. Ingen får därmed utnyttja uppfinningen på de angivna sätten utan patenthavarens samtycke. Patenthavarens ensamrätt består endast av ekonomiska rättigheter, och dessa rättigheter balanseras av ett antal inskränkningar och undantag.

Patentets skyddsomfång bestäms av patentkraven som definierar uppfinningen och anger för vad patent söks. Dessa krav ska tydligt anges i patentansökan, som också måste innehålla en beskrivning av uppfinningen som är så tydlig att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen.

Skyddstiden för ett patent är maximalt 20 år, och för att rättigheten ska upprätt­hållas krävs att patenthavaren betalar årliga avgifter. Beträffande läkemedel och växtskydds­ medel finns det särskilda bestämmelser om tilläggsskydd, som innebär att dessa typer av uppfinningar kan skyddas i ytterligare maximalt fem år.442 När patentet upphör får uppfinningen användas fritt om den inte omfattas av någon annan immaterialrätt.

6.2 Aktuella bestämmelser 6.2.1 Inledning Patenträtten är liksom övriga immaterialrätter nationellt och territoriellt be­ gränsad. Med hänsyn till den ökade internationaliseringen och till handelns utveckling uppkom redan i slutet av 1800-talet ett behov av patenträttsliga skyddsmöjligheter i andra länder. Därutöver uppstod behov av viss harmonise­ ring av de nationella lagarna. På det patenträttsliga området finns både inter­ nationella konventioner, fördrag och avtal. Som nämnts finns det ingen möjlig­ het att ansöka om världspatent, men det finns internationella samarbeten som underlättar om man vill ansöka om patent i flera länder (se mer nedan om EPC i avsnitt 6.2.2.4 och PCT i avsnitt 6.2.2.3).

442 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel.

200

Grundläggande immaterialrätt

TREDJE UPPLAGAN

Ulf Maunsbach & Ulrika Wennersten

Informationssamhället ställer upp nya spelregler för såväl ekonomisk som social utveckling. Det handlar om företeelser som digitalisering, nätverks­ baserade kommunikationsformer och virtuella mötesplatser som ger upphov till nya marknadsstrukturer. Dessa är bidragande orsaker till att branscher som media, telekom och IT idag är viktiga tillväxtsektorer.

Musik, film, varumärken, design och datorprogram representerar betydande och ökande tillgångar i dagens företag. Kunskap om de rättsregler som be­ handlar dessa tillgångar är därför viktigare än någonsin tidigare.

GRUNDLÄGGANDE IMMATERIALRÄTT ger en introduktion till immaterialrätten.

I boken behandlas de fyra centrala immaterialrättsliga områdena, upphovsrätt, varumärkesrätt, mönsterrätt och patenträtt samt immaterialrättens sanktions­ system.

I denna tredje upplaga finns en rad nyheter. Bland annat behandlas ett stort antal nya avgöranden från EU­domstolen, inte minst i gränsytan mellan upp­ hovsrätt och IT­rätt. Bland övriga förändringar kan nämnas att vi i denna upplaga fört in nya faktarutor som belyser immaterialrättens förhållande till marknadsrätten samt regleringen kring tullingripanden. Rättsutvecklingen fram till och med september 2014 har beaktats.

Boken vänder sig till såväl studenter på jurist­ och ekonomutbildningar, som till dem som på andra sätt kommer i kontakt med immaterialrätt i sina ut­ bildningar.

Ulf Maunsbach, docent, jur.dr., är universitetslektor i civilrätt vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet.

Ulrika Wennersten, jur.dr., är adjunkt vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet.

ISBN 978-91-40-67825-6

9 789140 678256