Mma Ramotswes
Mma Ramotswes
Mma Ramotswes
Stuart Brown
”Vilken ljuvlig doft det var, doften av mat. Det var enligt Mma Ramotswes mening en av de stora njutningarna i livet – lukten av matlagning som vinden förde med sig: lukten av majskolvar som rostades över öppen eld, av nötkött som fräste i sitt fett, av stora pumpabitar som kokade i kastrullen. Alla dessa dofter var bra dofter, de var Botswanas dofter, hemmets dofter, och de värmde hjärtat och fick munnen att vattnas av förväntan.” (ur ”Lycka och ett par blå skor” av Alexander McCall Smith)
Bokens förord är skrivet av Alexander McCall Smith, författaren till de älskade böckerna om Damernas detektivbyrå.
www.icabokforlag.se
Stuart Brown
Slå dig ner vid köksbordet på Zebra Drive tillsammans med Mma Ramotswe och njut av smakerna och dofterna från de bästsäljande böckerna om Damernas detektivbyrå. Prova vår hjältinnas favoritrecept: kryddstarka grytor, nygrillad fisk och som avslutning en saftig fruktkaka att avnjuta under ett skuggigt träd – med en kopp rooiboste, naturligtvis. Mma Ramotswes kokbok är en lättillgänglig introduktion till rätter som serveras i de flesta familjer i Botswana, och hänvisningarna till McCall Smiths böcker är många.
Förord av
Alexander McCall Smith Författaren till böckerna om Damernas detektivbyrå
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.53
Sida 4
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.53
Sida 5
Innehåll Förord av Alexander McCall Smith Inledning En kopp rooibos-te
1
Doften av rostad majskolv
39
Grytor och vikten av rejäl och god mat
77
Dessert: En veranda i Mochudi
121
Tack
145
Register
147
Ordlista
149
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.53
Sida 6
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.53
Sida 7
Förord När man hittar på en litterär gestalt tar man alltid en risk, romanfiguren tillhör inte bara en själv utan också läsarna och omvärlden i allmänhet. Alltså kan man få förslag om att vidga sin gestalts tillvaro, kanske på bioduken eller i något annat sammanhang. De flesta författare är lite avvaktande till detta – fullt förståeligt, många litterära gestalter har fått säga och göra saker de aldrig skulle ha drömt om i händerna på sin ursprungliga skapare. För mig var det en lyckans dag då Stuart Brown kom och frågade om han fick skriva en Mma Ramotswes kokbok. Jag kände Stuart sedan tidigare och var förvissad om att han skulle skriva något som jag – och Mma Ramotswe – blev helt tillfreds med. Jag visste att han läst böckerna väldigt noga, i själva verket kändes det som om han visste mer om dem än vad jag gjorde. Författare glömmer ofta detaljerna. När Stuart visade mig ett utkast till boken häpnade jag över hur ofta det talas om mat i originalböckerna. Jag har inget minne av att ha stoppat in så många kulinariska referenser i böckerna, men så var det. Inte för att Mma Ramotswe är något matvrak – det är bara det att hon ofta tänker på olika saker när hon lagar mat eller äter, så därför föll det sig helt naturligt att skriva en hel del om mat. Den afrikanska maten söder om Sahara är knappast känd i resten av världen. Därför välkomnar jag den här boken, som kommer att råda bot på det och dela med sig av några av de härliga rätter de afrikanska kockarna – mestadels kvinnorna – lagar till sina familjer. Här handlar det inte om kulinariska finesser, snarare om god, nyttig mat, precis sådan mat vi kan tänka oss står på bordet när Mma Ramotswe slår sig ner till middag med mr J.L.B. Matekoni och barnen efter en hård arbetsdag på Damernas detektivbyrå och Tlokweng Road Speedy Motors. Doftar det inte pumpa? Jo, det gör det bestämt. Hör man inte boskapen råma i fjärran? Jo, det gör man bestämt. Är allt väl i de botswanska köken? Ja, det är det bestämt.
Alexander McCall Smith
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.54
Sida 10
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.54
Sida 11
Kapitel 1 En kopp rooibos-te Mma Ramotswe var alltid den som först steg upp på morgonen, och hon njöt av en stund alldeles på egen hand innan de andra vaknade och började pocka på hennes uppmärksamhet. Då var det frukosten som skulle lagas, barnens kläder som skulle hittas, mannens kläder som skulle plockas fram – hundra olika saker att göra. Men det låg fortfarande en halvtimme framåt i tiden, nu satt hon ensam i sin trädgård medan solen steg över horisonten i öster, bortom Tlokweng, och svävade ovanför horisonten som ett stort eldklot. Det var dagens allra bästa stund, tänkte hon, då luften ännu var sval och man fortfarande kunde ana några fina, vita stråk av den lätta dimman bland trädens nedersta grenar. (Miraklet på Speedy Motors) Mma Ramotswe sitter med en kanna rooibos-te i Afrika, vid foten av Kgale Hill. Varje dag gryr med en kopp mörkröd brygd och det välbekanta ljudet av koskällor på Radio Botswana, precis som det varit ända sedan Precious var en liten flicka som satt vid elden och vakade med sin käre pappa, framlidne Obed Ramotswe, expert på boskap. Första koppen te avnjuts i lugn och ro på verandan på Zebra Drive medan hon tittar på fåglarna eller under en liten promenad runt gården. Mma Ramotswe bruka officiellt inte räkna in de två koppar hon dricker under denna sin favoritstund på dagen, en stund utan krav på hennes roll som hustru, som mor och som ägare till Damernas detektivbyrå. Enligt botswansk sed måste man alltid bjuda andra närvarande innan man fyller på sin egen kopp igen, och detta är enligt Mma Ramotswe ett lämpligt avbrott då hennes klienter får lättare att börja prata, att slappna av och fokusera mindre på sina problem. Mma Makutsi, biträdande detektiv, som uppnått makalösa nittiosju snittprocent på Botswana Secretarial College, visste mycket väl att hon drack betydligt mindre än sin chefs sex koppar om dagen, en siffra som inte tog någon hänsyn till påfyllningar. Rooibos-te Rött bushte heter i Botswana rooibos, vilket helt enkelt betyder ”röd buske” på afrikaans, och på tswana radikgonnyana, som betyder ”små pinnar”. Teet kommer från rooibos-busken (Aspalathus linearis) i Västra Kapprovinsen i Sydafrika. De små nålliknande bladen blir röda när de jäses och torkas i solen. Rooibos är inget egentligt te och helt koffeinfritt: det ger inte Mma Ramotswe den där lilla antydan till hjärtklappning hon får av kaffe eller kinesiskt te. Förr var det i många botswanska byar tradition att tillsätta mjölk i kannan så snart det kokande vattnet hällts på och att man ställde kannan på den glödheta kolbädden för att tebladen och vätskan skulle få dra. Redbush Tea Company ger en procent av sin vinst till Kalahari Peoples Fund (KPF)1 . När sockret ransonerades under andra världskriget användes sockerransonen i många länder till att baka kakor, men inte i Botswana. Där hamnade den fortfarande i teet. Många botswanier är förtjusta i söta drycker och i dag är det vanligt att man tillsätter kondenserad mjölk i teet (som Mma Makutsi gjort ibland), eller honung, komjölk, en kvist färsk botswansk mynta eller ”återuppståndelsebuske” som ger brygden fin smak. Den sistnämnda örten har fått sitt namn av att man kan plocka den och förvarar den i en favoritburk i flera månader, men så fort den stoppas ner i hett vatten vecklar små klargröna blad ut sig. En kvist i badvattnet sägs också kunna förstärka den manliga potensen.
1 1
www.kalaharipeoples.org
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
Picknick vid Gaboronedammen
14
10-06-09
11.27
Sida 24
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
11.27
Sida 25
En kopp rooibos-te Bevekande fruktkaka Ingredienser: 250 g rumsvarmt smör 2 dl strösocker 4 ägg 5 dl vetemjöl 1 ½ dl majsmjöl
3 tsk bakpulver 250 g blandad torkad frukt 1 dl hackade mandlar rivet skal av en citron florsocker
Gör så här: Smörj en stor kakform. Sätt ugnen på 175 °C, varmluftsugn på 160 °C. Rör smöret mjukt i en mixer och tillsätt socker. Knäck ner äggen ett i taget, blanda väl mellan varje och fortsätt blanda tills sockret inte längre knastrar. Sikta ner mjöl, majsmjöl och bakpulver i äggsmeten. Blanda till en jämn smet, rör därefter i frukt, mandel och citronskal. Skeda över smeten i kakformen och släta till ytan. Grädda kakan i 75 minuter. Stjälp upp den ur formen och låt svalna på galler. Sikta florsocker över kakan innan den serveras.
Mjuka kakor och konsten att sköta en pump Mr J.L.B. Matekoni såg kakan och rynkade lite på ögonbrynen. Han kände Mma Potokwani väl, och åsynen av en stor mjuk kaka, bakad speciellt för detta tillfälle, signalerade otvetydigt att hon tänkte be honom om en tjänst. Med tanke på storleken och den starka russindoften rörde det sig om ett svårare mekaniskt problem. (Livets skafferi) Den berömda barnhemspumpen Mma Potokwani var själv mycket duktig på att baka kakor, hon rörde i smeten med samma säkra hand som hon växlade en bil eller mötte livets alla problem. Såvitt Mma Ramotswe visste följde föreståndaren samma recept som Mma Gotofede (även om en eller annan hemlig ingrediens saknades, ett inte alltför ovanligt fenomen inom den konkurrensinriktade kakbakarkretsen) och hennes kaka var förtrollande. Såväl Mma Ramotswe som mr J.L.B. Matekoni visste att innehållet i kaksmeten och storleken på den bit (eller de bitar) som med hypnotisk kraft bara verkade glida över på deras assietter stod i direkt relation till omfattningen av de tjänster som skulle utbes av dem, och de stod maktlösa inför kakan.
15
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
40
10-06-09
10.22
Sida 50
Durra till gröt stöts med hjälp av kika och motshe
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.22
Sida 51
Doften av rostad majskolv
Traditionella redskap Kika – tung knähög mortel. I den stöter man säd till grötgryn eller mjöl, eller krossar bönor. Motshe – stor mortelstöt av trä som används i kika. Loselo – grund korgsikt av finflätade moretlwa-grenar, används till att sikta säden inför brödbaket och att skilja agnarna från vetet. Korgar Vackra, skickligt flätade eller bundna korgar är ett av de viktigaste hantverken i Botswana och har spelat en avgörande roll för att laga, transportera och förvara mat under flera årtusenden. Av hävd förvarades durra och andra sädesslag i korgar med lock, och ingredienser transporterades i skålformade korgar som kvinnorna bar på huvudet. Korgarna är oftast spiralbundna, materialet är elfenbenspalm (mokola) och mönstren fås fram av naturliga färgämnen från inhemska växter. Korgarna görs helt för hand, en enda korg kan ta fyra till sex veckor att göra och förtjänsten från dessa korgar försörjer flera familjer och byar i till exempel Etsha, två dagars bilresa norr om Gaborone. Konsthantverket exporteras internationellt av Botswanacraft Marketing3, som arbetar med en grupp på tjugo korgslöjdare för att se till att de skickliga hantverkarna, som lever under små omständigheter, verkligen får ut den ersättning deras arbete är värt. Lefetlho – vispar med trähandtag och metallöglor. Pitsana e Maoto a mararo – enorma, trebenta kittlar, även kallade Falkirks, importerade från Sydafrika och Zimbabwe. I dag används de främst för stora tillställningar som bröllop och skördefester. Metallkittlarna hade föregångare av keramik, vilka har tillverkats av botswanska kvinnor sedan urminnes tider. Dessa kärl användes också för vattenförvaring i byarna, och när man ville brygga öl jäste man durra i dem.
3
www.botswanacraft.bw
41
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
54
10-06-09
10.23
Sida 64
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.23
Sida 65
Doften av rostad majskolv
Bönor Limabönor och röda kidneybönor växer bra i norra Botswana. Svartögonbönor är mycket populära och vanliga i östra Afrika. Tswanabönor, en variant av svartögonbönan, finns det gott om i hela landet, eftersom de klarar torrperioder precis som ditloo-bönor (bambaranötter, Vigna subterranea). Gröna bönor (letlhodi) är ännu en stapelvara.
Plättar med svartögonbönor 2 portioner Ingredienser: 2 ½ dl bönor 2 ½ dl mjöl 1 tsk bakpulver
1 liten gul lök 1 medelstor ganska mogen tomat
Gör så här: Koka bönorna mjuka i vatten, mosa dem ordentligt. Låt moset svalna och tillsätt mjöl och bakpulver. Skiva löken tunt och blanda ner i degen. Hacka tomaten och blanda in hacket. Forma till plättar och stek i hett matfett.
Ditloo le Letshotlo 6 portioner Ingredienser: 400 g ditloo-bönor 400 g letshotlo (färska majskorn, kokta och torkade)
salt och peppar efter smak 50 g smör
Gör så här: Blötlägg bönor och majs tillsammans över natten. Häll av, häll över bönor och majs i en kastrull och fyll på med nytt vatten. Koka upp, sänk värmen och låt småputtra tills allt är genomkokt. Tillsätt smör och krydda efter smak. Sjud tills allt är väl blandat. Serveras varmt, som ensamrätt eller med kött- eller kycklingrätter.
55
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
76
10-06-09
10.27
Sida 86
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.27
Sida 87
Kapitel3 Grytor och vikten av rejäl och god mat Att respektera boskap
De bodde här tillsammans med boskap och med fåglar och alla de andra varelserna man kunde få syn på om man bara tittade efter. Det var kanske lätt att glömma det i staden, där man köpte mat i affären och det kom vatten ur kranen, men för många människor var det så här livet såg ut. (Vackra flickors lott)
Mma Ramotswe är en äkta tswanier, hon älskar och respekterar boskap. Hennes far Obed Ramotswe, salig i åminnelse, såg liksom många i sin generation på boskapen som familjemedlemmar, vissa föreställde sig också att döda släktingar och död boskap samsades i himlen. De kände sina djur så väl att de kunde särskilja ett specifikt djur i en stor hjord, bara genom en snabb, hastig sidoblick ute i bushen. För Mma Ramotswe kändes det viktigt, både av respekt för djuret och för köttsmakens skull, att slutet kom så fort och värdigt som möjligt.
77
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
84
10-06-09
10.27
Sida 94
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.27
Sida 95
Grytor och vikten av rejäl och god mat
Lärlingens car-paccio 12 portioner
Mma Ramotswe, hängiven förespråkare för botswanskt nötkött, var inte speciellt förtjust i strutskött (som hon ansåg vara lite ovärdigt) men kände många som tyckte om det. Vissa föredrog kött med låg kolesterolhalt, man sa att det minskade risken att behöva en traditionellt tilltagen blodtrycksmanschett när det var dags att kontrollera trycket. Ingredienser: 1 ½ kg nöt/strutsfilé eller rumpstek smör eller olivolja till stekpannan färska örter – persilja, timjan, gräslök, basilika olivolja balsamvinäger parmesanost rucola grovkrossad svartpeppar malt grovt salt Gör så här: Gnid in köttet med lite salt och peppar. Bryn det hastigt runtom i smör eller olja i varm stekpanna. Rulla köttet i de hackade färska örterna och rulla därefter in det i tättsittande plastfolie så att det behåller formen. Lägg köttet i frysen över natten eller 4–5 timmar. Dra bort plastfolien och skiva köttet så tunt som möjligt. Det är viktigt att ha goda kontakter i köttaffären, detta är nämligen ett fall då man gärna lånar någons skivmaskin. Låt köttet tina. Servera köttet upplagt på tallrikar, överstrött med parmesanost och rucola. Droppa olja och vinäger på och smaksätt med salt och peppar.
85
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
Okavangodeltat
86
10-06-09
10.27
Sida 96
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.27
Sida 97
Grytor och vikten av rejäl och god mat Tswii – stjärnlotus med kött (vanligt i regionen Ngamiland) 8 portioner Ingredienser: 2 ½ dl riven, torkad tswii (stjärnlotus) ¾ dl matolja vatten
6 hg nötkött 2 tsk salt
Gör så här: Lägg köttet i en gryta och strö riven tswii över, häll på vatten så att det täcker och låt koka upp. Sänk värmen och sjud i 3 timmar, tillsätt mer vatten när det behövs. Smaksätt med lite salt och olja, men rör inte om, för då bränns det vid. När tswii-bitarna mjuknar är rätten klar. Mosa köttet i småbitar och blanda väl med tswiirivet. Serveras som ensamrätt eller med phaletshe.
Hon kom snart på vad Phuti tyckte om att äta och såg till att alltid laga dessa rätter till honom. Han tyckte om kött naturligtvis, speciellt T-benstek som han med förtjusning gnagde av in till benet. Märg och bondbönor med smält smör gillade han, och flagad biltong i skysås med potatismos till. Allt detta lagade hon till honom, och varje gång rosade han hennes matlagning med entusiasm, som om det var första gången han uttalat sig om den. (Lycka och ett par blå skor)
Gryta Det är viktigt att köttet verkligen mättar, sa Mma Ramotswe för sig själv. För länge sedan hade hon hört talas om ett nytt matmode (som turligt nog aldrig slagit an i Botswana) vilket gick ut på att portionerna var små – ju mindre, desto bättre, tydligen. Det var verkligen mycket underligt och skulle inte alls gå hem i Botswana. Fano Fanope, danslärarinnan som sammanfört Mma Makutsi och Phuti Radiphuti, hade en kusin som var kock och hade ett eget cateringföretag som hette Amuse-Bush, eller något i den stilen. Hon hade sett karln vid tidningskiosken utanför stormarknaden, i solglasögon trots att det var en molnig vinterdag. Efter spännande uppdrag utomlands hade han återvänt hem med internationella idéer om mat, det hände att han anlitades av en av ambassaderna i Gaborone. Det hade hon hört av en av de traditionellt byggda försäljarna på torget, vars moster diskade där. Mostern i fråga, själv en traditionellt byggd dam, hade bekräftat Mma Ramotswes misstankar om att många av de internationella måltiderna aldrig skulle ha mättat en person med traditionell kroppshydda, inte på långa vägar. Otillräckliga portioner var verkligen inte alls trevligt, tänkte Mma Ramotswe och bestämde sig för att tala bröllopscatering med Mma Makutsi, som redan börjat titta på menyer med en dam som Phuti visste hade en egen kylbil. Hon var säker på att Mma Seeonyana – Roses kusin som basade för köket på mr Bobologs skola och mättade 400 munnar varje dag – hade massor av goda idéer om traditionell catering. Mma Ramotswe hoppades att inte all bröllopsmat skulle vara starkt kryddad. Hon mådde inte alltid så bra av exotisk, utländsk mat utan föredrog vanliga tswanarätter som grytor, pumpa, majsgröt och seswaa. Botswansk mat är lika rejäl som dess befolkning är varmhjärtad, och gryträtter är den absoluta favoriten. De serveras enligt gammal sed med durra- eller majsgröt, men Mma Ramotswe använder ofta potatis och dessutom samp, ris och bröd. När mr J.L.B. Matekoti föreställer sig himmelriket ser han alltid Mma Ramotswes köttgryta för sin inre syn. Helt omedveten om Mma Ramotswes och Putis tassande kring ämnet feminism och ur djupet av sin bekväma, dyra läderfåtölj (som utan Phutis dubbelrabatt hade varit lika mycket värd som en uppborrad motor) målar mr J.L.B. Matekoni upp följande bild av paradiset:
I bakgrunden, i köket, skulle Mma Ramotswe vara upptagen med att laga kvällsmål, och den frestande doften från en av hennes mustiga grytor ringlade sig genom hallen. Det var en vision av perfektion, en glimt av hur det skulle te sig i himlen, om man nu någonsin kom dit. (Lycka och ett par blå skor)
87
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
126
10-06-09
10.31
Sida 136
Marulasylt
Ramotswes kokbok_inlaga:Layout 1
10-06-09
10.31
Sida 137
Dessert: En veranda i Mochudi
Botswanas godaste sylt Mma Ramotswe tittade på sylten som Mma Boko kokte, smakade på den skedfull som väninnan räckte fram. ”Det här är Botswanas godaste sylt, tror jag.” Mma Boko skakade på huvudet. ”Det finns damer här i Molepolole som gör mycket godare sylt. Jag ska ta med lite någon gång, så att ni får smaka.” ”Jag tror inte att den är godare”, sa Mma Ramotswe och slickade skeden ren. (Kalaharis skrivmaskinsskola för män)
Mma Ramotswe hade erfarit att den godaste sylten kokades av far- och mormödrar. Och Mma Makutsi visste att man inom de urgamla kampsporterna hade olika färg på bältet beroende på hur skicklig man var, och att ett svart bälte var det allra finaste. Syltkokare borde få en liknande utmärkelse, tänkte hon, som ett inramat diplom att hänga på köksväggen eller en marulafruktmedalj som man kunde ha på sig vid högtidliga tillfällen och bemärkelsedagar, exempelvis Botswanas oavhängighetsdag eller Seretse Khamas födelsedag. Eller som man kunde imponera på glamorösa flickor med. Hon hade dryftat saken med Mma Ramotswe en morgon, sedan hon lagat två sorters te och innan de riktigt kommit igång med sysslorna för dagen. Mr Polopetsi, som suttit med vid samspråket över teet den morgonen, hade kommit med idén att dessa damer kunde sluta sig samman i Pektinordern och lägga till ett PO efter sina namn, precis som Mma Makutsi hade sin förkortning för att ange statusen som sekreterare. Tonfallet som Mma Makutsi använde när hon undanbad sig oönskade inlägg i frågan påminde onekligen Mma Ramotswe om en av de syrligare marmeladerna från Mochudi. Hon passade på att skjuta in en reflektion över hur dyrt det egentligen var att köpa billig sylt, precis som man ångrade sig när man köpte billig färg. Mma Ramotswe mindes det mr J.L.B. Matekoni berättat, att hur kaxiga en samling karlar än var föll de genast in i led när de var ute i bushen, som genom en tyst överenskommelse för att de som kunde naturen, de ”Stora karlarna”, skulle komma till sin rätt. Detsamma gäller storheterna inom syltkokeri, alla som räknades i syltvärlden visste vem som var störst, så var det bara. Molepolole var syltens mekka. Mma Ramotswes gamla väninna, Mma Ntombi Boko, som dragit sig tillbaka dit vid 54 års ålder för att driva lokalavdelningen för Botswanska landsbygdskvinnor, var en sådan expert. På den tältduksskuggade verandan hade mången prisbelönt syltburk frambringats i den lilla murade ugnen och i den svartnade kitteln, medan ”nyheter” utbyttes och världen ställdes till rätta. I likhet med många av männen i hans generation, som reste bort för att jobba i gruvorna, bar Obed Ramotswe ofta med sig bröd och sylt. Som vuxen hade Mma Ramotswe kommit på att det antagligen var för att sylt gav nya krafter. Själv föredrog hon smörgåsar med corned beef eller ägg, men visst kunde hon också uppskatta en syltsmörgås. 127
Mma Ramotswes
Mma Ramotswes
Mma Ramotswes
Stuart Brown
”Vilken ljuvlig doft det var, doften av mat. Det var enligt Mma Ramotswes mening en av de stora njutningarna i livet – lukten av matlagning som vinden förde med sig: lukten av majskolvar som rostades över öppen eld, av nötkött som fräste i sitt fett, av stora pumpabitar som kokade i kastrullen. Alla dessa dofter var bra dofter, de var Botswanas dofter, hemmets dofter, och de värmde hjärtat och fick munnen att vattnas av förväntan.” (ur ”Lycka och ett par blå skor” av Alexander McCall Smith)
Bokens förord är skrivet av Alexander McCall Smith, författaren till de älskade böckerna om Damernas detektivbyrå.
www.icabokforlag.se
Stuart Brown
Slå dig ner vid köksbordet på Zebra Drive tillsammans med Mma Ramotswe och njut av smakerna och dofterna från de bästsäljande böckerna om Damernas detektivbyrå. Prova vår hjältinnas favoritrecept: kryddstarka grytor, nygrillad fisk och som avslutning en saftig fruktkaka att avnjuta under ett skuggigt träd – med en kopp rooiboste, naturligtvis. Mma Ramotswes kokbok är en lättillgänglig introduktion till rätter som serveras i de flesta familjer i Botswana, och hänvisningarna till McCall Smiths böcker är många.
Förord av
Alexander McCall Smith Författaren till böckerna om Damernas detektivbyrå