9789127419490

förskoleserien

förskoleserien Att samarbeta med föräldrar

Lisbeth Lenchler-Hübertz • Lene Bjerring Bagger

Att samarbeta med föräldrar Det mesta samarbetet mellan förskola och föräldrar fungerar utan problem men ibland kan det uppstå situationer som kan göra samarbetet svårt.

Den här boken sätter fokus på några känsliga och svåra situationer som kan uppstå i ett samarbete när familjer har problem och kräver extra uppmärksamhet och omsorg.

Boken är tänkt att fungera som ett praktiskt verktyg för pedagoger i förskolan och fritidshem. Den ger underlag till diskussioner i personalgruppen och hjälp i dialogen med föräldrarna.

ISBN 978-91-27-41949-0

9

Att samarbeta med föräldrar OMSLAG.indd 1

1 0 0 0 0

Att samarbeta med föräldrar

789127 419490

10-02-17 14.57.37

Att samarbeta 17.2.indd 2

10-02-19 15.42.33

Innehåll Inledning Förutsättningar för föräldrasamarbetet 6

Pressen på familjen 7 Känsla av sammanhang 9 De oroliga föräldrarna 13

Att avläsa situationen 16 Personalen som ”översättare” 17 Föräldradiskussioner 18 Sammanfattning 20 Diskussionsfrågor och fokuspunkter 21 Övning 21 De stressade föräldrarna 22

Barnfamiljens villkor 25 Det gränslösa 26 Förståelse av föräldrarna 27 Symptom på stress 28 Barnets behov 30 Sammanfattning 32 Diskussionsfrågor och fokuspunkter 33

Att samarbeta 17.2.indd 3

De tidskrävande föräldrarna 34

Välja och välja bort 34 Anknytning 36 Föräldrar med trygg anknytning 36 Föräldrar med ängslig, otrygg anknytning 37 Tidskrävande förväntningar 40 Föräldrar inbördes 41 Sammanfattning 42 Diskussionsfrågor och fokuspunkter 43 De krävande föräldrarna 44

Angrepp är bästa försvar 47 Dolda budskap 47 Att förhålla sig till frustration och krav 48 Se bakom orden 49 Olika uppfattningar av situationen 51 Gemensam uppfattning 52 Sammanfattning 54 Diskussionsfrågor och fokuspunkter 55

10-02-19 15.42.33

De avvisande föräldrarna 56

Egen självkänsla och reaktion 59 Många förklaringar 60 Inte pedagogens uppgift att diagnosticera 62 Fokus på det barnet kan och det som fungerar 63 Ta in föräldrarnas kunskap 64 Lust att ta sig an uppgiften 65 Sammanfattning 66 Övning 67 De krisdrabbade föräldrarna 68

När en familj är i kris 71 Krissymptom 72 Bemästrande 73 I mötet med föräldrarna 76 Vad kan man göra mer? 77 Sammanfattning 79 Diskussionsfrågor och fokuspunkter 80

De skilda föräldrarna 81

Grundvillkor 84 Personalen kan göra skillnad 85 Samarbetet med skilda föräldrar 86 Fokus på det som fungerar och hjälper barnet 87 Överinvolvering 88 Sammanfattning 90 Övning 91 Bemästringscirkeln 92

Det kan vara svårt att komma vidare 94 Vad är bemästringscirkeln? 94 Att belysa problemet 95 Dialogen med föräldrarna 98 Utmanande föräldrasamarbete 98 Övning 101 Litteratur (kommenterad) 102 Kompletterande litteratur 103 Om författarna 104

Att samarbeta 17.2.indd 4

10-02-19 15.42.33

Inledning Det moderna familjelivet innehåller många glädjeämnen, utmaningar och dilemman. En av de stora utmaningarna, både för dagens föräldrar och för förskolepersonal, är att skapa sammanhang och gemensamt fokus i barns vardag.

Detta ställer onekligen ganska stora krav på den pedagogiska personalen.

Det måste vara högt i tak och finnas flexibilitet i vardagen, eftersom familjer är olika och lever sina liv efter värderingar och val som är meningsfulla för dem. Om inte personal och föräldrar skapar en gemensam utgångspunkt, där barnets perspektiv och välbefinnande är i fokus oavsett hur problemen upplevs, kan det uppstå många missförstånd och svåra situationer i föräldrasamarbetet.

Merparten av samarbetet mellan personal och föräldrar utvecklas utan problem, men ibland kan det uppstå situationer eller händelser som försvårar.

Den här boken sätter fokus på några av de känsliga och svåra situationer som kan uppstå i ett samarbete, när familjer är pressade och kräver extra uppmärksamhet och omsorg från personalens sida. Den är tänkt som inspiration för pedagoger i förskola och fritidshem och kan användas i diskussioner om yrkesrollen och pedagogiska diskussioner på personalmöten, samt som ett verktyg i dialogen med föräldrarna.

De första kapitlen handlar mer generellt om föräldrasamarbete och vad det innebär. De följande är uppdelade i mer specifika problemställningar med var sitt tema, till exempel oroliga eller avvisande föräldrar. Sist finns en introduktion till ett pedagogiskt redskap ”bemästringscirkeln” som kan användas i dialogen och samarbetet med föräldrarna.

Bemästringscirkeln hjälper till att ringa in och precisera det som samarbetet ska och bör handla om. Varje kapitel kan läsas självständigt och avslutas med en sammanfattning samt en övning och/eller reflektionsfrågor.

Att samarbeta 17.2.indd 5

10-02-19 15.42.33

Förutsättningar för föräldrasamarbetet För 20-25 år sedan hade vi på många sätt en annan syn på samhället och på barn än vi har idag. Att båda föräldrarna arbetade var naturligt och accepterat precis som nu, men fler mödrar valde att arbeta deltid och det fanns en utbredd uppfattning om vilka uppgifter mammor respektive pappor hade ansvar för.

Mycket tyder på att fördelningen fortfarande är likadan, men att många föräldrar funderar mycket och vill ha det annorlunda fast det är svårt att få det att fungera.

Det har pågått en intensiv utveckling de senaste 20-30 åren.

Där man som småbarnsförälder tidigare hade en bild av vilka kompetenser och kulturella mönster som barn kunde behöva, och därmed ett rättesnöre i barnuppfostran, är man i dag ute på djupare vatten. Man vet faktiskt inte vilka kompetenser som kommer att efterfrågas när barnet är vuxet. Man kan också vara osäker på vilka samlevnadsformer som kommer att dominera, och i vilka grupper och sammanhang barnet kommer att hitta sin tillhörighet.

Traditioner och normer är inte längre givna och det har till stor del blivit upp till individen – för både barn och vuxna – att definiera och avgränsa sitt eget liv.

På 1980-talet prioriterade föräldrar ärlighet, tolerans, respekt för andra, gott uppförande och ansvar som de viktigaste värdena i barnuppfostran. På 1990-talet kom en rörelse bort från det mer sociala och relationella i riktning mot en mer individcentrerad prioritering. Denna utveckling verkar fortsätta in på

6

Att samarbeta 17.2.indd 6

10-02-19 15.42.34

2000-talet. Nu prioriteras självständighet högst, följt av ansvar, medan exempelvis tolerans har hamnat längre ner på listan och fantasi och kreativitet har kommit in.

Det enskilda barnet har hamnat mycket mer i fokus som individ. Önskan att ge sitt barn bästa möjliga förutsättningar att klara sig på längre sikt i ett individualiserat samhälle får föräldrarna att ändra prioriteringar, och den sociala tillhörigheten i hela gruppen får lägre status i deras medvetande. Det räcker inte längre att ens barn är med i gruppen, hon eller han ska helst vara i fronten. Och det finns en stor osäkerhet om hur man bäst stöttar sitt barn i detta.

Pressen på familjen Alla föräldrar tycker det är viktigt att deras barn trivs och mår bra i förskolan. Hösten 2008 var drygt 86 procent av alla 1-5-åringar inskrivna i förskola eller familjedaghem, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB).

En dansk undersökning visar att föräldrar arbetar sammantaget i genomsnitt 75 timmar i veckan och i snitt lägger ner lika mycket tid som en hel månads extra heltidsarbete om året på att transportera, hämta och lämna barn i olika former av barnomsorg. Detta medför att barnen tillbringar en stor del av sin vakna tid i förskola och fritidshem.

Föräldrars önskan om att barnet tidigt blir självständigt och tar ansvar kan ses som en vilja att stärka dem inför senare utmaningar, men också som ett praktiskt stöd att få vardagen att gå ihop. Föräldrar går en ständig balansgång mellan önskningarna för sitt barn och kraven från arbete och samhälle. Information via medier, internet, mobiltelefoner och så vidare ökar pressen på familjen.

7

Att samarbeta 17.2.indd 7

10-02-19 15.42.34

Man bombarderas konstant av program om barnuppfostran, kost, betydelsen av fysisk aktivitet för barn och så vidare, samtidigt som gränsen mellan arbete och fritid suddas ut. Föräldrar utsätts därför för press i många sammanhang och har ofta svårt att vara fullt närvarande i samvaron med sina barn.

Upplevelsen att vara on-line hela tiden gör det möjligt att flexa mellan arbete och fritid, men också att kunna följa barnens liv på nära håll genom att gå in på förskolans eller fritidshemmets hemsida och titta på bilder från diverse arrangemang. På så sätt finns det ännu mer man som förälder ska hålla sig ajour med, och ännu mer att få dåligt samvete för att man inte följt upp.

Föräldrarna vill ju själva vara ansvarsfulla vuxna, men av många skäl är de tvungna att överlåta en del av ansvaret till de professionella omsorgsgivarna. Men är de tillräckligt bra? När man som förälder känner sig osäker på om man själv gör saker tillräckligt bra, kan man då lita på att andra gör det?

Undersökningar tyder på att så länge barnet verkar må bra och trivas ser föräldrarna inga problem i balansgången mellan föräldrarollen och arbetskrav/karriär. De litar på att barnet följer en naturlig utveckling, samtidigt som de söker rusta henne eller honom för hur de tror framtiden kommer att se ut. Men när barnet visar tecken på att inte må bra blir man osäker; är det den naturliga utvecklingen, ”ödet”, som spelar in? Eller har föräldrarna svikit sitt ansvar?

Att bli förälder är en evig källa till sårbarhet. Alla vill det bästa för sitt barn och ingen vill vara en dålig förälder. Så att som professionell behöva närma sig med någon form av kritik av hur föräldrarna hanterar en situation är en hårfin balansgång mellan barnets behov, yrkesroll, hänsyn till och omsorg om föräldrarna.

8

Att samarbeta 17.2.indd 8

10-02-19 15.42.34

Känsla av sammanhang I ett svårt eller konfliktfyllt samarbete med föräldrarna upplever man ofta att personal och föräldrar uppfattar och förstår vardagliga sammanhang väldigt olika. Även om man talar om samma sak med orden (tror man), kan det finnas väldigt olika bakomliggande uppfattningar vad gäller tolkning och därför också mycket olika uppfattningar av vad som bör göras åt det hela.

Den israeliske sociologen Aaron Antonovsky (2000) utvecklade teorin om Känsla Av SAMmanhang (KASAM) mot bakgrund av sitt arbete med traumatiserade människor, i första hand människor som överlevt koncentrationslägren. Antonovsky intresserade sig för hur de såg på sitt liv. Hans slutsats var att om man upplever en stark KASAM ökar ens motståndskraft och man har lättare att klara av påfrestningar och därmed också att vara mer öppen och flexibel inför hur andra förhåller sig.

Antonovsky fann tre områden som han betraktade som kärnkomponenter i KASAM: ◆ Begriplighet/förståelighet ◆ Hanterbarhet ◆ Meningsfullhet

Begriplighet Att förstå den situation man befinner sig i är avgörande både för den känslomässiga reaktionen och för hanteringen av situationen. Förståelsen bygger på vad man tidigare har varit utsatt för, alltså den förförståelse och erfarenhet man har med sig. En

9

Att samarbeta 17.2.indd 9

10-02-19 15.42.34

viss grad av förutsägbarhet ger stor säkerhet och trygghet, samt möjlighet att förklara situationen för sig själv. Men det finns också en risk att man kommer fram till att den här situationen, med det här föräldraparet, liknar en motsvarande med ett annat föräldrapar. Det kan göra att man drar förhastade slutsatser.

Därför är det alltid bra att ägna tid åt att fråga hur föräldrarna uppfattar situationen, helst utan att tolka och kommentera. Det visar sig ofta att föräldrarnas skäl att agera som de gör – vare sig de ställer stora krav, är arga, oroliga eller något annat – ofta bottnar i hur de utifrån sitt perspektiv uppfattar den samlade situationen. Det kan visa sig vara helt annorlunda och mer komplext än vad man som pedagog trodde sig förstå.

Om man reagerar känslomässigt eller rationellt beror på hur man uppfattar och förstår en situation. Därför måste det finnas en viss grad av gemensam uppfattning om problemet och utgångspunkten till det för att få igång ett konstruktivt samarbete med föräldrarna. Annars kan man fortsätta i åratal att diskutera och göra överenskommelser som inte håller eftersom de bottnar i olika förståelse/begriplighet. Det som är uppenbart för den ena parten är kanske knappt begripligt för den andra.

Ta dig tid att komma fram till hur föräldrarna uppfattar situationen.

Hanterbarhet Hanterbarhet kan uppfattas på flera sätt. Ett är att anse att de resurser som står till buds är tillräckliga för att hantera och orka med de krav man ställs inför. Det vill säga att kraven i livet i rimlig utsträckning motsvarar de kompetenser och erfarenheter man fått med sig. Den som är uppvuxen med och har utvecklat en stark upplevelse av att kunna hantera en mångfald situatio-

10

Att samarbeta 17.2.indd 10

10-02-19 15.42.34

ner och krav, antingen på egen hand eller med hjälp från sin omgivning, känner sig inte så lätt som ett offer för omständigheterna eller att livet har behandlat en orimligt orättvist. De krav och smällar som livet medför uppfattas mer som utmaningar än som påfrestningar och det finns många strängar att spela på när livet blir jobbigare.

Den andra sidan av hanterbarhet är att kunna leva med att inte allt kan eller ska lösas – iallafall inte just nu. Det går att tåla en viss grad av frustration utan att den skapar ytterligare frustration. Med sådana erfarenheter i bagaget ökar den psykiska motståndskraften inför svåra situationer.

Alla råkar ut för påfrestningar i tillvaron, stora som små. Men med en hög grad av KASAM (se s 9) kan man hantera det och gå vidare i livet. Tron på att det finns en lösning på problemet, eller att det går att leva med, samt att man har tillräckliga resurser att stå emot det antingen på egen hand eller med social uppbackning, blir avgörande för det psykiska välbefinnandet hos både föräldrar, barn och personal.

Meningsfullhet Alla vill bli bemötta med tillerkännande, det vill säga att få känna sig accepterad, bekräftad och godtagen som den person man är. Det fungerar som en motiverande faktor och gör det värt att försöka. Viljan att ha social kontakt med andra människor ligger djupt i den mänskliga själen. Omgivningens tillerkännande ger motivation och skapar mening i att anstränga sig lite till. Meningsfullheten uppstår i det sociala sammanhanget.

Ett barn som upplever att det är värt att försöka, som accepteras, bekräftas och godtas som den hon är med de kompetenser hon har just nu, kommer att uppnå en stark KASAM och ett högt självvärde. På samma sätt finner både föräldrar och perso-

11

Att samarbeta 17.2.indd 11

10-02-19 15.42.35

nal motivation och mening genom att deras insats accepteras, bekräftas och godtas.

Utan mening försvinner motivationen att försöka förstå eller hantera situationer. Det kan märkas hos exempelvis stressade eller deprimerade människor. Men i samarbetet mellan föräldrar och pedagoger är meningen i stort densamma: att få barnen, som samarbetet handlar om, att trivas och må bra.

Bakgrunden och förståelsen av vad det sedan innebär är en annan sak. Men det finns ett klart samband mellan: ◆ Att förstå sin situation i en given, pressad situation ◆ Att ha en tro på att hitta en lösning på problemet ◆ Att kunna se en mening i att göra något åt det

12

Att samarbeta 17.2.indd 12

10-02-19 15.42.35

De oroliga föräldrarna ”Hur kan det komma sig att dagens föräldrar inte kan tänka själva? De kan ju se och känna att det är varmt idag, varför frågar de ändå mig om deras barn ska ha overall eller tröja på sig?” Det är fjärde gången på en timme som Henrik frågats om råd vad gäller påklädning innan barnen gick hem. Henrik har varit förskollärare på en småbarnsavdelning i fem år, och innan dess var han chef för en kombinerad förskola och fritidshem i 15 år. Att få arbeta med de allra yngsta barnen igen är en gåva.

Varenda morgon ser han fram mot att gå till jobbet. Men föräldrarna! När han började som förskollärare för många år sedan brukade föräldrar fråga om vilka sjukdomar som gick i förskolan just nu och om det fanns gift i färgen man målade på väggarna med. Ytterkläder och matsäckar till utflykterna hade föräldrarna själva koll på. Ibland kunde det vara ganska högljudda diskussioner om till exempel marmeladsmörgåsar till mellanmål, och så kom man fram till en kompromiss som innebar att så länge det var fullkornsbröd så var det okej.

Men mycket har förändrats. Nu frågar föräldrarna om allt mellan himmel och jord. Om hur mycket och hur länge barn ska sova, om personalen håller koll på att barnen inte stoppar sand i munnen, samtidigt som de själva ger sina 1 1/2-åringar färgstarkt godis. De frågar om barnen ska ha undertröja på sig, om de får tillräckliga utmaningar, om hur mycket som ska till innan man kan säga att ett barn har feber, om det lilla hudutslaget på vänster smalben kan vara farligt, om Peter har ätit frukost så det räcker, om det är bäst med den eller den sortens vinterstövar ... Och

13

Att samarbeta 17.2.indd 13

10-02-19 15.42.35

vilket märke på jympaskor kan förskolläraren rekommendera, är personalen säker på att det inte finns ftalater i leksakerna, är gröten ekologisk, grät han länge när pappa lämnade i morse?

Vad kan ha hänt sedan han själv fick barn? Henrik minns inte att sådana saker blev föremål för oro och funderingar på samma sätt. Barn var något man fick och när de blev tillräckligt stora att vara utan mamma så kom de till förskolan. Här kunde de leka med andra barn tills mamma och pappa kom hem igen. Han minns inte att de hade långa diskussioner eller dåligt samvete, som han ofta upplever att föräldrarna har idag. Kanske har han bara glömt?

Och som i morse, när Amalies mamma höll på nästan en timme att lämna Amalie och sedan ringde två gånger på förmiddagen för att höra hur det gick. Sådant hände aldrig förr. Amalie kom in genom dörren klockan 8. Det hade inte kommit så många ännu, så hon stod lite och kikade bakom mamma. Henrik hade gått bort och sagt godmorgon och Amalies mamma hade frågat om inte Sissel eller Emilie hade kommit. Henrik hade berättat att Sissel var sjuk och att Emilie skulle komma först vid 9-tiden. Då satte sig mamma genast ned och började ”trösta” Amalie, som egentligen inte verkade ha förstått vad samtalet gått ut på. Mamma lovade att stanna tills det kom någon som Amalie kunde leka med.

Henrik hade föreslagit att Amalie skulle sätta sig hos honom och få lite frukost så att mamma kunde gå, och sedan kunde ju Amalie se om hon inte ville leka med flickorna som redan lekte för fullt i dockvrån. Men mamma hade sagt nej och stannat tills Emilie hade kommit. Tills dess hade Amalie suttit hos sin mamma och tittat på flickorna som lekte på golvet. Mamma hade fått igång Emilie och Amalie att klä ut sig, men när hon ville gå tog leken slut. Amalie hade storgråtit och mamma hade sedan ringt flera gånger under förmiddagen för att höra hur det gick.

14

Att samarbeta 17.2.indd 14

10-02-19 15.42.38

teckning

15

Att samarbeta 17.2.indd 15

10-02-19 15.42.48

förskoleserien

förskoleserien Att samarbeta med föräldrar

Lisbeth Lenchler-Hübertz • Lene Bjerring Bagger

Att samarbeta med föräldrar Det mesta samarbetet mellan förskola och föräldrar fungerar utan problem men ibland kan det uppstå situationer som kan göra samarbetet svårt.

Den här boken sätter fokus på några känsliga och svåra situationer som kan uppstå i ett samarbete när familjer har problem och kräver extra uppmärksamhet och omsorg.

Boken är tänkt att fungera som ett praktiskt verktyg för pedagoger i förskolan och fritidshem. Den ger underlag till diskussioner i personalgruppen och hjälp i dialogen med föräldrarna.

ISBN 978-91-27-41949-0

9

Att samarbeta med föräldrar OMSLAG.indd 1

1 0 0 0 0

Att samarbeta med föräldrar

789127 419490

10-02-17 14.57.37