fallen flicka.indd 1

FALLEN FLICKA Christina Wahldén

I Fallen flicka skildras en ung tjejs kamp för att få vara den hon är och för att få leva.

Christina Wahldén FALLEN FLICKA

R

ona och hennes stora familj flydde från Afghanistan och kom till Sverige för ett par år sen. Rona är den enda som riktigt har anpassat sig. Hon älskar att gå i skolan och drömmer om att bli läkare, men hemma får hon sköta hela hushållet. Hon har det svårt, hennes pappa håller henne under sträng uppsikt och så fort hon inte gör som han säger slår han henne. Till slut går det så illa att hon blir knuffad ut från balkongen av sin pappa och äldre bror.

09-06-11 11.18.21

CHRISTINA WAHLDÉN FALLEN FLICKA

Wahlden_Fallen flicka.indd 3

2009-06-10 13:35:53

Läs också Kort kjol Cell grön Heder Eskort Ingen behöver veta För bra för att dö Det dina ögon ser

Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Christina Wahldén 2009 Omslagsform: Jonas Lindén © Omslagsbild: Sheep/Jacob Zocherman Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN 978-91-29-67186-5 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Wahlden_Fallen flicka.indd 4

2009-06-10 13:35:54

Prolog Ryggen mot räcket. Kantig metall mot ryggslutet. Ett allt hårdare tryck. Räcket skär in. Hon försöker komma undan, men hålls kvar, halvvägs mot himlen. Alla andra utvägar är avskurna. Det verkar bara finnas en enda väg härifrån och det är upp över kanten, över det rostiga räcket. Så lätt det skulle vara. Bara ett hopp och vips – slut på allt. En enkel utväg. Han kommer närmare. Ursinnig. Saliven sprutar. Han skriker inte, han väser. Glödhet som brinnande vedträn i en eldkorg. Sprakande, gnistrande mot den svarta, iskalla natthimlen. Vem skulle höra henne om hon ropar? Vad skulle hända då? Hon vill ju inte ha något bråk, inte att det ska komma allvarliga tanter med bekymmersrynkor och fråga konstiga saker. De får bara ännu mer problem då, hon vet det. Då kommer kanske grannarna och smäller i sina dörrar, gubben bredvid och den gamla tanten mitt emot. De kommer att

7

Wahlden_Fallen flicka.indd 7

2009-06-10 13:35:54

skrika, det blir höga, vassa röster. Allt det som de inte behöver, allt hon inte vill ha. Då blir det kanske fosterhem för dem allihop. Bättre att försöka lösa det på egen hand. Utan inblandning av andra. Hon försöker tala honom till rätta. Med låg röst säger hon: – Snälla … Ta det lugnt … Vi kan prata … Du har missförstått alltihop. Han drar fram ena handen. Rörelsen är snabb. Han håller i den största dolk hon sett. Hans ögon brinner – rusiga, vilda och helt livsfarliga. Ryggen mot räcket. Det skär in allt hårdare. Kanten biter sig fast genom hennes tunna kamis, tunikan. Det är som en krok hon hänger i. Som en trasa, en gammal handduk. Räcket är det enda som håller henne kvar. Marken är långt under henne. Dolken närmar sig. Hennes bror gräver med handen innanför hennes slöja. Hon kan inte låta bli att skrika, tror att han ska skära halsen av henne, känner hur han får tag om hennes tjocka fläta – nej, inte den! – och med ett snabbt snitt skär han av henne håret. Hans skratt ekar när han i triumf håller upp den meterlånga flätan framför hennes ögon. Hon slår händerna för ansiktet. Hennes hår! Med förakt kastar han flätan ut från balkongen, så långt bort han bara kan, ut i mörkret. Hon ser i ögonvrån hur den singlar mot marken. Han skrattar igen, tar ett steg närmare. Bakom knivens glimmande egg och bakom han som håller

8

Wahlden_Fallen flicka.indd 8

2009-06-10 13:35:54

i den, ser hon sin andre bror. Han som alltid varit hennes lille bror, fast han egentligen är äldre än hon. Han som fortfarande vill hålla hennes hand och som gråter när någon har varit dum. Hans ögon är fyllda av ordlös skräck. Han slår händerna för munnen och vaggar från sida till sida men står som fastfrusen. Över hennes huvud: den stjärnklara natthimlen i detta bottenfrusna land. Det är bara eftermiddag och ändå beckmörkt. Hon tänker på sina läxor. På böckerna i skolans bibliotek. På allt hon tycker om och drömmer om. Plötsligt går tiden mycket långsamt. Hennes lille store bror gråter nu, hon ser det. Hon vill ta hans hand och stryka hans kind och krama honom och vagga honom och säga att allt ordnar sig. Det kommer att bli bra, ska du se. Var inte ledsen. Hon vill hålla om honom, sätta sig nära nära. Känna hur han slappnar av när han till slut lugnar sig. Hon är den enda som kan få honom att sluta gråta. Hon vrider sig som en mask för att komma undan, men hon är fast. Ryggen mot räcket. Räcket mot ryggen. Rä…

9

Wahlden_Fallen flicka.indd 9

2009-06-10 13:35:54

Innan allt det d채r h채nde

Wahlden_Fallen flicka.indd 11

2009-06-10 13:35:54

1. Hon hittar bilden i en tidning på biblioteket i skolan. Fast hon vet att hon inte får, river hon snabbt ur sidan och viker ihop den. Fort ner med den i väskan. Hjärtat dunkar. En bild. Är det så farligt? Det beror på vad det är på bilden. Hon vet det. En bild av en blomma kan gå. Kanske av ett blad. Allra helst av ord. Bilder av slingrande tecken är inte bilder i den meningen. Det vet hon också. Det är avbilder som är farliga. Kan vara det. Om den som tittar på bilden är som pappa. Då är alla bilder förbjudna. I synnerhet bilder på unga män med långt och lite lockigt hår. Rona vet att hon verkligen inte borde. Såna som Jonas Hassen Khemiri är inte för henne. Ändå ser han väldigt ordentlig ut, förutom möjligen det långa håret. Allvarlig ser han ut, han ler nästan inte på någon enda bild. Hon får leta en bra stund innan hon hittar en liten bild där han visar att han faktiskt har tänder, som vanliga människor. 12

Wahlden_Fallen flicka.indd 12

2009-06-10 13:35:54

Och den där blicken. Hon sugs in i den. Har gjort det länge. Hon såg honom för första gången på en affisch i biblioteket i skolan. Hon vet hur dumt det är. Hon är en smart tjej, ingen som faller för någon onåbar. Hon har hjärna, hon ska gå långt. Men ändå. Han är ju författare, Jonas. Och hon gillar att läsa. Han är ingen popstjärna, ingen sångare, ingen filmstjärna. Han har också en hjärna. En stor och vacker hjärna, hon känner det på sig när hon tittar på honom. Rona har ett hjärta också, någonstans strax till vänster under hjärnan. Det är hjärtat som river ur bilden. Av honom. Snabbt snabbt läser hon ibland på hans hemsida på datorn i biblioteket. Hon har sett bilderna och läst om alla priser han har fått för sina böcker och sina pjäser. Han är smart och hon gillar det. Om han bara ville le lite mer och lite oftare, då skulle hon gilla honom ännu mer. Det kanske faktiskt är tur att han är så allvarlig som han är, annars skulle hon inte få något vettigt gjort alls. Det enda som Rona bekymrar sig för är att han inte verkar kunna stava särskilt bra. Och det är ju inte så lämpligt för en författare. En rubrik på hans hemsida heter ”Vachänder?” Så heter det ju inte. Rona vet att det stavas ”Vad händer?” Om man lägger musen på en bild där han står tillsammans med flera andra killar glider bilden åt sidan och det står ”Brshor” där bakom. Hon får fundera länge innan hon förstår

13

Wahlden_Fallen flicka.indd 13

2009-06-10 13:35:54

att han nog menar ”Brorsor”. Han skulle faktiskt behöva lite hjälp med stavningen, Jonas. Finns det ingen som kan ordna det? Rona går med bilden i väskan, en där hennes Snygg-Jonas är så där allvarlig, i flera dagar. Hon vet inte riktigt var hon ska sätta upp den. Först funderar hon på skåpet i skolan, men då skulle hennes bror kunna få syn på den och skvallra. Bildförbud gäller överallt, även utanför hemmet. Det har pappa bestämt. Just därför blir det som ett tvång att sätta upp den hemma. Rona har inget eget rum, så hon har ingen egen vägg. Ingen plats som är bara hennes egen. Men köket är oftast hennes. Hon funderar. En tidig morgon, innan de andra har vaknat, drar hon fram en stol, öppnar skåpluckan ovanför kylskåpet och tejpar snabbt upp bilden av Jonas Hassen Khemiri på insidan. Sedan stänger hon hastigt dörren om kexpaketen och flingorna. Hjärtat klappar. Bilden är dold nu. Hennes hemlighet. Inte går någon annan upp där och tittar, det är bara hon som tar fram kexen. Pappa märker inget. Han muttrar som vanligt utan att se henne. Hon blir full av fniss först. Han vet inte. Det finns en förbjuden bild här. En natt vaknar hon svettig i soffan och tänker att hon borde ta ner bilden, att det blir farligt om någon ser den. Men så kan hon inte låta bli att ha den kvar, bara en dag till.

14

Wahlden_Fallen flicka.indd 14

2009-06-10 13:35:54

Och en dag till. Bara för att se vad som händer. Det går en vecka, två veckor, tre veckor med Jonas inne hos kexen i skåpet. Efter tre veckor och två dagar får mamma för sig att hon måste ha något att knapra på mitt i natten. Hon väcker pappa för att be honom hämta ett kex. En stund senare ruskar han om Rona, hårt. Pappa är ursinnig, rasande. Han skakar bilden av Jonas framför näsan på Rona så att den går sönder. – Vad är detta? Hon inser att det inte lönar sig att neka. Hon försöker sträcka på sig och säger: – Jag vill ha ett eget rum. Pappa slår henne rakt över munnen. Sedan klampar han ut i badrummet och hon hör hur han river sönder bilden innan han spolar. Så kommer han tillbaka. – Hur länge har den suttit där? Hon rycker på axlarna. Han kommer nära, väser för att inte väcka småsyskonen. – Hur? Länge? Inte ljuga nu. – Tre veckor. Pappa kippar efter luft. Sedan ett nytt, ännu hårdare slag rakt i ansiktet. – Sluta vara så envis, viskar han. Hon tittar ner i golvet. Känner hur det pulserar i ansiktet.

15

Wahlden_Fallen flicka.indd 15

2009-06-10 13:35:54

Biter ihop om alla de tusen svar som bubblar upp inom henne. – Om du nödvändigt måste sätta upp bilder så kan du ju välja nåt trevligare motiv. Som Aishwarya Rai. Eller Madhuri Dixit. Nån hemifrån, eller nästan hemifrån i alla fall. Inte nån sån där svensk valp, en kafir, som inte tror som vi. – Men hans pappa är från Tunisien, viskar Rona. – En mörkis! Pappa är så upprörd att han fnyser och pustar när han pratar. Rona blundar och sväljer. Pappa föreslår att hon i stället ska gilla indiska kvinnliga filmstjärnor. Med slöjor och hennafärgade handflator. Är det verkligen trevligare än en ung författare, undrar Rona, men det säger hon inte. Att han ens föreslår något så dumt. Det måste vara för att han vet att hon aldrig skulle komma på tanken. Och att han vet att hon vet att han aldrig skulle acceptera det. Rona vet att mamma har en bild av den manlige filmskådespelaren Hritik Roshan gömd i sin handväska. Klart att pappa tycker att man ska ha bilder av kvinnliga filmstjärnor, om man alls ska ha någon. Men det där hittar han bara på. Hon vet ju vad som gäller egentligen. Och något eget rum kommer hon aldrig att få. Särskilt inte efter det här. Rona kan inte gå till skolan på flera dagar, och när hon väl går dit måste hon ljuga ihop en idiotisk historia om att hon ramlat i trappan. I biblioteket går hon in på Jonas Hassen Khemiris hem-

16

Wahlden_Fallen flicka.indd 16

2009-06-10 13:35:54

sida. Hon kan inte låta bli. Det är som om fingrarna letar sig fram på egen hand över datorns tangentbord. Hon ser på alla fotografier av honom: Jonas i FN, Jonas tillsammans med en Nobelpristagare, Jonas med sina bröder, Jonas vid ett skrivbord i skogen, Khemiri-tv. – Vi har inga bilder, det vet du ju! ryter pappa i hennes huvud. Och Rona vet. Inga bilder hemma. Släta väggar. Bara texter ur den heligaste av alla heliga böcker. Och en manlig Bollywoodskådespelare på ett urklipp längst ner i handväskan. Inga internationellt lovande, allvarliga författare bredvid kexen. Inga bilder.

17

Wahlden_Fallen flicka.indd 17

2009-06-10 13:35:54