Page 1

Äntligen är sommarlovet slut! Äntligen ska Niki börja fyran och träffa Josef igen. Men vid skolstarten är Josef inte där. Han har flyttat, och när han kommer och hälsar på går allt på tok. Då är det tur att Greta finns. Greta är från förr i tiden och kan laga både brustna hjärtan och hitta sjunkna skatter.

När vi kom till paradiset är en bok om äkta kärlek, våghalsiga dyk och försvunna cyklar.


Lyrevik.indd 6

09-07-01 13.20.01


Brorsan vinner men förlorar  

– Kom igen Niki, gör det bara! tjatade Abbas.   Han kom upp ur vattnet som en knubbsäl och tyckte jag var hopplös. Det var jag också, för jag vågade inte hoppa från bryggan. Istället tog jag stegen ner och simmade ut. Mamma satt på stranden i bikini och sken ikapp med solen. Brorsan och jag hade just kommit hem från mormor och mamma var lycklig att se oss igen. Men lyckligast var jag som fick bada. Jag kunde flyta hur länge som helst, särskilt på rygg. Då kändes det som om jag svävade. Jag vinkade till mamma. Hon var så vit att Abbas trodde hon solat i Mjölby. 7 Lyrevik.indd 7

09-07-01 13.20.01


Äntligen var sommarlovet slut, flöt jag omkring och tänkte.   Hatade jag sommarlov?   Nä, men jag ville träffa min bästis Josef. Eftersom jag varit hos mormor hade vi inte setts på hela sommaren. Jag tänkte på hans långa hår och mörka ögon och hur glad han skulle bli för presenten jag köpt. Då hörde mina vattenfyllda öron hur någon skrek:   – Tjocka på dej!   Det gällde knappast mej, för jag var smal som en sticka. Plötsligt skymdes solen av något stort. Det var Abbas som gjorde kanonkulan.   – Ska du dränka din lillasyster? sa mamma och hjälpte mej upp på bryggan.   Men det skulle inte Abbas.   – I så fall är du snäll och dyker åt ett annat håll. 8 Lyrevik.indd 8

09-07-01 13.20.01


– Abbas dyker inte, sa jag och hostade lite extra. Han hoppar bara!   Brorsan gav mej en mörk blick. Om jag tyckte det var jobbigt att inte våga hoppa från bryggan, tyckte Abbas det var ännu jobbigare att inte våga dyka. För det kunde hans kompis Kniven. Han skulle bli attackdykare.   Då kurrade det i min mage och mamma tyckte det var dags att äta.   Vi hade picknick på filten. En envis fluga ville också vara med.   – Vad jag har längtat efter er, sa mamma och hällde upp saft.   Och jag hade längtat efter Josef. Fast det sa jag inte, för då skulle brorsan reta ihjäl mej.   – Jag har också längtat, sa Abbas.   Han fick en varm blick av mamma. 9 Lyrevik.indd 9

09-07-01 13.20.01


– Efter en ny cykel, sa han.   Mamma fick en rynka mellan ögonbrynen och sa att den som längtade efter något fint aldrig kunde längta för länge. Abbas verkade inte hålla med.   – Vuxit har ni gjort också, sa mamma.   Jag kände på min nya hörntand och höll med.   Så åt vi grillad kyckling och potatissallad. För en stund tystade maten våra munnar. Mamma tittade ut över stranden och alla människor. Sedan tittade hon på det gula huset med de stängda fönsterluckorna. Abbas stirrade på en tolvväxlad cykel och jag på en myra. Den kröp på kycklingklubban som Abbas just bet en stor tugga av.   – Den var röd, sa jag.

10 Lyrevik.indd 10

09-07-01 13.20.02


11 Lyrevik.indd 11

09-07-01 13.20.02


– Är du färgblind, sa han och pekade på cykeln. Den är ju blå.   – Jag menade myran på din kyckling, sa jag.   Abbas släppte klubban som om han fått en stöt.   – Du ljuger, sa han. Jag ser ingen myra.   – Nä, du har väl inte ögon i munnen heller!   Det tog någon sekund innan Abbas fattade. Så spottade han ut maten. Hälften var potatissallad och häften hamnade på filten. Mamma blev galen. Och inte blev brorsan gladare när jag påminde att det var min tur att få en ny cykel. Jag visste vilken jag ville ha, den röda i cykelaffärens skyltfönster.   – Jag avskyr min gamla cykel, klagade Abbas.   Men jag avskydde min ännu mer, för det var Abbas gamla.   – Vi har bara råd med en ny i år, sa mamma. Och den här gången är det Nikis tur. 12 Lyrevik.indd 12

09-07-01 13.20.02


– Ja, vilken tur! tyckte jag.   När vi ätit klart skulle Abbas träffa Kniven och jag ville se om Josef kommit hem. Från badplatsen var det en lång uppförsbacke och vi var tvungna att gå med cyklarna. Annars gick jag aldrig, bara sprang eller cyklade.   Så fort backen var slut hoppade jag på i farten och vi cyklade förbi några radhus och sedan reningsverket med alla bassänger. Långt bort skymtade sjukhemmet. Där jobbade mamma, fast inte idag. Abbas frågade om vi visste varför attackdykarna tränade där. Jag visste inte ens att de tränade på sjukhemmet. Brorsan såg ut som om jag fått kortslutning och pekade på reningsverket.   – Klarar man dyka i en bassäng med bajskorvar, då klarar man dyka var som helst! förklarade han.   Det fattade jag väl, men mamma bara skakade på huvudet. 13 Lyrevik.indd 13

09-07-01 13.20.02


Strax hörde vi tunnelbanan och Abbas som låg först ville tävla. Han älskade att vinna och hatade att förlora, särskilt mot mej.   – Vinnaren får mina fredagschips, skrek han och tjuvstartade.   Jag var snabb på att springa och ännu snabbare på cykel. Dessutom älskade jag chips.   – Var försiktig! ropade mamma, för det hände att jag krockade.   Jag trampade så mitt lockiga hår blev rakt i vinden. Brorsans breda bak kom närmare och just när jag skulle cykla om hände det. Kedjan hoppade av. Det gjorde den alltid när man minst ville det. Med ett segertjut rullade Abbas in i gångtunneln precis när tunnelbanan dundrade över.   Jag hatade min cykel och det gjorde nog mamma också, för det var hon som fick sätta på kedjan. 14 Lyrevik.indd 14

09-07-01 13.20.02


– När jag får lön, sa hon och suckade över sina oljiga fingrar, då köper vi ny cykel.   Jag tittade nöjt på Abbas. Fast han vunnit, såg brorsan ut som han förlorat.                    

15 Lyrevik.indd 15

09-07-01 13.20.02


Jag lovar något jag inte lovat  

Vi bodde på tredje våningen i ett stort grått hus. Mitt emot låg ett likadant. Och mellan dem låg lekplatsen med gungorna, sandlådan och de stora nyponbuskarna. Nyponen lyste som rubiner i solen när mamma och jag kom cyklande. Vi hade varit i centrum. Mamma för att handla och jag för att titta på cykeln i skyltfönstret. Hon frågade om vi skulle hitta på något när hon var klar i tvättstugan.   – Nä, sa jag, för jag har redan hittat på något.   Jag hämtade en sak i mitt rum och så rusade jag nerför trapporna och ut på gården. Jag sprang 16 Lyrevik.indd 16

09-07-01 13.20.02


till Josefs hus. I fickan låg presenten. Men ingen var hemma. Då sprang jag till lekplatsen. Några småungar lekte i sandlådan. Det såg roligt ut. Men så kom jag på att jag var för stor för det. Jag hade ju vuxit hos mormor. Istället gungade jag, tills jag nästan slog runt. Då provade jag klätterställningen och höll på att ramla ner. Jag satte mej hos småungarna i sandlådan. Vi grävde och byggde bondgårdar och hade roligt. Mina nypon råmade högst av alla.   Plötsligt kom Abbas och Kniven cyklande. Jag ville inte att de skulle se mej i sandlådan och kröp in i mitt hemliga rum under nyponbuskarna.   Där låg jag längst in, med händerna knäppta på magen och blickade upp på grenar och blad. Jag tyckte om att ligga där. Långt bort hördes trafiken. Närmare hördes småungarna i sandlådan. Och riktigt nära hördes någon krypande. 17 Lyrevik.indd 17

09-07-01 13.20.02


– Vad gör du i mitt hemliga rum? sa Emma och tittade hemlighetsfullt på mej.   Jag sa inget.   – Jag vet nåt som jag inte får säja, fortsatte hon.   – Vadå för nåt? sa jag.   – Det får jag ju inte säja!   Jag suckade inombords. Emma kunde vara jobbig.   – Men om du lovar att inte säja nåt, så kan jag säja det.   Jag lovade. Då tittade sej Emma runt, för att kolla att det inte låg några i de taggiga nyponbuskarna och tjuvlyssnade.   – Medina har frågat chans på Mario, sa hon med stora ögon. Det skulle jag aldrig våga.   Inte jag heller, tänkte jag.   – Så nu är Mario och Medina ihop på riktigt, fortsatte Emma. 18 Lyrevik.indd 18

09-07-01 13.20.03


Jaha, var man ihop på riktigt om man frågat chans? Emma nickade. Eller om man kysst varandra, visste hon. Så frågade hon om jag hade kysst Josef. Jag bad henne prata tystare. Nej, jag hade inte kysst Josef. Men det ville jag inte berätta. Därför sa jag att jag lovat att inte säja något.   – Men jag sa ju nåt som jag inte fick säja, sa Emma.   – Det skulle du tänkt på innan, sa jag.   Emmas ögon smalnade.   – Ska du eller ska du inte säja det?   Jag var tyst. Emma flämtade till.   – Då har du och Josef kyssts! ropade hon så hela gården hörde. På kvällen sprang jag till Josef igen. Imorgon började skolan, så nu bara måste han ha kommit hem. Solen stod lågt när jag öppnade porten. Jag 19 Lyrevik.indd 19

09-07-01 13.20.03


sneddade över lekplatsen och jagade min egen skugga. Men ingen öppnade den här gången heller. Gång på gång tryckte jag på knappen. Till slut kikade jag in genom brevlådan och ropade på Josef. Det ekade tomt. Då gick jag ut och kastade en näve småstenar på hans fönster. De flesta träffade grannens fönster och jag gömde mej bakom ett elskåp. När jag inte hörde något och hjärtat lugnat sej, sprang jag hem.   Abbas och Kniven satt i sängen och snackade. Brorsan sa att när han blev stor skulle han kasta handgranater. Och Kniven ville inte bli attackdykare längre. Han skulle bli kustjägare, för då fick man paddla kanot.   – Då kan jag bli attackdykare, sa jag.   Abbas skrattade hånfullt. Jag kunde ju inte ens hoppa från bryggan. 20 Lyrevik.indd 20

09-07-01 13.20.03


– Okej, då blir jag tävlingscyklist, sa jag. För jag ska få en ny cykel.   Kniven glodde förvånat på Abbas och undrade om det inte var han som skulle få en ny cykel. Men jag förklarade att i år var det min tur.   – Kan inte du hålla tyst, sa Abbas.   – Nä, här får jag prata hur mycket jag vill, sa jag.   Brorsan och jag delade nämligen rum. Vi delade även på skrivbordet, lavalampan och Leo, vår geckoödla.   – Hör du dåligt! sa Abbas. Stick till Josef och pussas istället.   När jag sa att jag redan varit hos Josef flera gånger idag, slet Abbas upp fönstret och ropade:   – Niki och Josef har redan pussats flera gånger idag!   Jag hatade honom, Abbas alltså. Men då sa 21 Lyrevik.indd 21

09-07-01 13.20.03


Kniven att han inte trodde vi pussats, i alla fall inte idag. Abbas och jag stirrade förvånat på honom. Hade Kniven gått över till min sida?   – Josef har flyttat, sa Kniven.   – Har Josef flyttat? sa jag.   – Han bor i alla fall inte här längre, sa Kniven. Han bor på Andra sidan!              

22 Lyrevik.indd 22

09-07-01 13.20.03


Lyrevik.indd 23

09-07-01 13.20.03


Äntligen är sommarlovet slut! Äntligen ska Niki börja fyran och träffa Josef igen. Men vid skolstarten är Josef inte där. Han har flyttat, och när han kommer och hälsar på går allt på tok. Då är det tur att Greta finns. Greta är från förr i tiden och kan laga både brustna hjärtan och hitta sjunkna skatter.

När vi kom till paradiset är en bok om äkta kärlek, våghalsiga dyk och försvunna cyklar.

9789127118287  

7 8 – Abbas dyker inte, sa jag och hostade lite extra. Han hoppar bara! Brorsan gav mej en mörk blick. Om jag tyckte det var jobbigt att int...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you