9789174241198

INLEDNING

9

SAKEN

12

En växande otålighet 21 Att vara (o)myndig 27 Vägen framåt 29

KVINNORNA

38

De som var med 45 Grundarna 48 Studentskorna 52 Pennskaften 60 Den viktiga stilen 64 Det intellektuella stödet 71

MANNEN

76

Sedlighetsfrågan 81 Den manliga stödtruppen 85

MOTSTANDARNA KAMPEN

102

Så organiserade de sig 106 Så fick de resurserna 109 Så blev de många 115 Så använde de pressen 123 Så tryckte de på 127 Så här gick det till 130 Året 1911 135 Kamp och fredsarbete 153 Äntligen rösträtt 164 Så höll de ut 168

REFLEKTIONER Litteratur 184

173 Bildförteckning 186

Register 188

kampen 7

94

Svenska kvinnor var sist i Norden men – tyvärr – i gott sällskap med resten av Europas kvinnor.

INLEDNING Året är 1884 och Fredrik Borg, radikal redaktör från Helsingborg, finner tiden mogen: rösträtt också för kvinnor. Han är sedan fem år ledamot av riksdagen och vill få med sina bröder på tanken. Fredrik Borg väcker det sensationella förslaget i en motion i andra kammaren. Det röstas ned.

Femton år senare, dagen före nyårsafton 1899, uppvaktar Fredrika-Bremer-Förbundet statsminister Boström om kvinnlig rösträtt. Erik Gustaf Boström är en konservativ man, men han har relationer till kvinnosaken. Hans syster är den självständiga Ebba Boström, grundaren av Samariterhemmet i Uppsala, en institution som både utbildar sköterskor och vårdar patienter.

Kanske är det denna personliga förbindelse som gör att han informellt nog tar emot de uppvaktande kvinnorna i sitt hem.

Han känner dem säkert också: Agda Montelius, FBF:s vice ordförande, är en välkänd socialarbetare, en mångsysslare engagerad i otaliga föreningar och bland mycket annat en av de första FBF-medlemmarna. Utan vidare har hon anammat förbundets syfte – ”att under kraftig samverkan av erfarna kvinnor och män, inom så vida kretsar av vårt land som möjligt verka för en sund och lugn utveckling av arbetet för kvinnans höjande i sedligt och intellektuellt såväl som i socialt och ekonomiskt hänseende”. Utveckling och höjande är nyckelord och nu tycker Agda Montelius att kvinnorna har nått så långt att de kan betros med rösträtt.

Bredvid Agda Montelius står Gertrud Adelborg som satt samman skrivelsen till statsministern och således gjort en grundlig genomgång av rösträttsfrågans läge. Från första stund har hon varit den hjälpande handen i allt som rör FredrikaBremer-Förbundet. Följdriktigt har hon också varit engagerad för rösträtten från första stund.

9

Statsminister Boström lyssnar på vad de båda kvinnorna har att säga och han är säkert hövlig, men något svar på framställningen får fredrikorna aldrig.

Tisdagen den 16 september 1921 kan fröken Signe Bergman ta på sig en elegant kappa och promenera till vallokalen. Med mycket stor sannolikhet lägger hon då sin röst på liberalerna – två liberala kvinnor blir också valda. Det har nu gått drygt fyra år sedan hon tröttnade och lämnade sin post som ordförande för den största rent kvinnosakliga organisation som Sverige sett, Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, LKPR, grundad 1902/03. Den hade hon då stått i ledningen för i tio år och lagt ner ett sådant arbete att hon fått tillnamnet ”rösträttsgeneralen”.

Nu står hon vid målet. Det har tagit mycket längre tid än vad den unga energiska Signe Bergman som sökte ett uppdrag kunde föreställa sig. Motståndet har varit segt och det har ständigt hittat nya metoder. Ja, det är inte fel att påstå att männen, särskilt de i första kammaren, gjort sitt bästa för att djävlas – även om fröken Bergman själv förstås aldrig skulle använda ett sådant verb.

Nästan 20 år tog det innan svenska kvinnor blev politiskt fullmyndiga – från 1902 när den första rösträttsföreningen bildades till 1921 när de första kvinnorna lämnade sina röstsedlar i ett riksdagsval. Sverige var dessutom sist i Norden. I Finland fick kvinnorna rösträtt 1906, i Norge 1913 och i Danmark 1915.

Visst är rösträttsstriden och LKPR något att yvas över. Det finns väldigt mycket att imponeras av i rösträttsarbetet. Organisatoriskt och tekniskt kan LKPR:s arbete alltjämt studeras av den som vill ha inspiration för en kampanj. Däremot måste val av argument och taktik diskuteras. Med ett annat upplägg borde det ha gått snabbare. Jag är medveten om att ett sådant påstående föga anstår en historiker, men som politisk analytiker kan jag ha ett annat angreppssätt.

Men först ska historien om kvinnorösträtten berättas.

10

vår rättmätiga plats

1848 1869 1884 1897 1902 1902–03 1904 1905 1906 1906–07 1907 1909 1911 1912 1913 1914 1915 1917 1918 1919 1921

hålls ett möte i Seneca Falls, USA, för kvinnans rättigheter grundas National Woman Suffrage Alliance av Susan B Anthony och Elizabeth Cady Stanton, USA. Wyoming, USA, blir det första territoriet att ge kvinnor rösträtt motionerar Fredrik Borg i svenska riksdagen om rösträtt för kvinnor

grundas The National Union of Women’s Suffrage, Storbritannien

föreslår regeringen von Otter två röster för gifta män bildas Föreningar för Kvinnans Politiska Rösträtt, FKPR, och Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, LKPR

håller International Woman Suffrage Alliance sin första kongress i Berlin bildar Karl Staaff, liberal, regering.

Hans rösträttsförslag gäller enbart män. Förslaget fälls får kvinnor i Finland rösträtt. LKPR genomför en namninsamling till stöd för rösträtten. Kvinnorösträtten utreds tar socialdemokrater och liberaler upp kvinnans rösträtt på sina program

bildar Arvid Lindman, höger, regering.

Hans rösträttsförslag gäller enbart män. Förslaget antas införs allmän rösträtt för svenska män håller International Woman Suffrage Alliance kongress i Stockholm.

Karl Staaff vinner valet och bildar regering överlämnas den första propositionen om kvinnlig rösträtt.

Propositionen fälls av riksdagens första kammare samlar LKPR namn – 351 454 kvinnor skriver på för rösträtten.

Kvinnor får rösträtt i Norge tvingas Karl Staaff att avgå.

Regeringen Hammarskjöld avvisar kvinnlig rösträtt får kvinnor rösträtt i Danmark

tillträder reformregeringen Edén-Branting överlämnas den andra propositionen om kvinnlig rösträtt.

Den fälls av riksdagens första kammare kampen

11

överlämnas den tredje propositionen om kvinnlig rösträtt.

Den antas röstar kvinnor för första gången i ett riksdagsval i Sverige.

Fem kvinnor kommer in i riksdagen. LKPR upplöses

SAKEN

”

Saken är stor, även om vi är små, den är framför allt större än de flesta av oss, som går i det dagliga arbetet, själva anar eller förmår överblicka.

Ur Pennskaftet av Elin Wägner 12 vår rättmätiga plats

”

Kvinnor arbetade för sin rätt i USA såväl som i Europa.

Engelskorna var föregångare. De tog sin sak ut på gator och torg och mötte ett hårt, ibland brutalt motstånd.

Svenskorna var försiktigare.

kampen 13

14 v책r r채ttm채tiga plats

R

östrätten är självklar för oss idag – lika självklar för kvinnor som för män. Numera blir den aktuell tidigt i våra liv, redan medan vi går i skolan. Artonårsdagen som myndighetsdag är emellertid inte så gammal. Rätt många av dagens väljare fick vänta tills de fyllt 21 och minns det ännu.

Däremot är det få som kommer ihåg att mormor eller mormorsmor fick stanna hemma när far i huset gick och röstade. Alla vuxna svenska män hade haft rösträtt i drygt tio år – och några hade haft det betydligt längre – innan kvinnorna fick rätt att lägga sin röstsedel. Den här självklara rösträtten har alltså inte alltid varit så självklar. Så hur kom den egentligen till?

Frihet, jämlikhet och broderskap var franska revolutionens stridsrop. Skulle broderskap verkligen läsas bokstavligt, frågade sig bland andra författaren och aktivisten Olympe de Gouges.

Nej, så kan det inte vara, sade hon sig, det handlar om mänskliga rättigheter och kvinnor är också människor och har rättigheter.

Logiskt kan tyckas, men Olympe de Gouges slutade på schavotten. Mary Wollstonecraft, brittisk författare i början av 1800talet, var inne på samma linje: mänskliga rättigheter gäller också kvinnor. Dessa båda var två tidiga röster – två rätt ensamma.

Först vid mitten av 1800-talet ställdes frågan på nytt: Vilken plats ska kvinnan ha i det nya industrisamhället? Idédiskussionen tog fart. I England kom John Stuart Mill, den store liberale tänkaren, ut med skriften The Subjection of Women (Kvinnans underkuvande) 1869, som kom att bli något av kvinnorörelsens grundtext. Den inspirerade först de anglosaxiska kvinnorna, senare också andra, som de svenska. Mill hyste, liksom de Gouges och Wollstonecraft, den rimliga men ändå omstörtande föreställningen att kvinnan är människa och har mänskliga rättigheter, bland dem också politiska rättigheter.

Den uppfattningen delade de amerikanskor som redan 1848 hade samlats i Seneca Falls. De var de första att kräva politiska saken

Olympe de Gouges

15

USA:s kvinnor var tidigast ute.

Elizabeth Cady Stanton och Susan B Anthony var portalgestalter.

rättigheter för kvinnor – efter den halshuggna Olympe de Gouges. Elizabeth Cady Stanton och Susan B Anthony blev ledarfigurer i denna tidiga kvinnorörelse. Den var i sin allra första början när Fredrika Bremer besökte Amerika åren 1849–51.

Hon var inte så imponerad av just den politiska kvinnorörelsen, men desto mer tog hon intryck av de utbildningsanstalter och större möjligheter som fanns för kvinnor i USA jämfört med i Europa.

Det var också runt mitten av seklet som kvinnornas ställning blev en samhällsfråga. Det man då talade om var sådant som kvinnans natur, men framförallt hennes möjligheter att försörja sig och utvecklas som människa. Nyckeln hette utbildning och egen ekonomi. Nu började man också kalla dessa frågor kvinnosaken i analogi med arbetarfrågan, som också bland annat handlade om familjens liv och möjligheten att få kunskaper och utvecklas.

Från USA och England spreds idéer och arbetssätt. 1800-talet var föreningsbildandets tid, nya frågor diskuterades och nya lösningar prövades i föreningar, så också kvinnosaken. I de tyskspråkiga och de nordiska länderna bildades föreningar för att föra fram kvinnornas sak. Så småningom började kvinnor också ställa krav på politiskt inflytande, men först kom utbildning och

16 vår rättmätiga plats

nya arbetsmöjligheter. Kvinnorna fick kämpa för sin rösträtt länge. I England gick ett halvt sekel från det att den första föreningen för kvinnans politiska rösträtt bildades till dess att kvinnor fick rösta. I USA tog det ännu längre tid – närmare 60 år.

När det gällde männens krav på politiska rättigheter stod konflikten mellan män ur olika samhällsklasser: de förmögnare mot de fattigare. Men när kvinnor reste krav gjorde de det gentemot sina egna män och fäder, det var två parter på samma sociala nivå. Skiljelinjen kom att gå inom familjen; kvinnorna ville rubba maktbalansen inte bara i samhället utan också i den allra mest privata sfären. Detta tror jag är en viktig förklaring till det ihärdiga motståndet från män som i andra sammanhang kunde visa sig kloka och vidsynta. När det kom till förhållandena i den egna kretsen knöt sig allt för männen.

I motpropagandan utmålades rösträttskvinnorna som svikare: de struntade i barn och hem. Så mycket viktigare då att visa att de minsann var goda mödrar och även goda skattebetalare, dessutom goda patrioter som kunde organisera ett stiligt demonstrationståg.

saken

17