9789152647301

k채rlekens teologi

werner g. jeanrond

Kärlekens teologi Översättning av Gunhild Winqvist Hollman

Verbum

© Werner G. Jeanrond och Verbum Förlag 2009 Översättning: Gunhild Winqvist Hollman Omslagsfoto: Lennart Durehed / MOW AB Författarfoto: Hans-Josef Jeanrond Omslag och grafisk form: Tomas Einarsson Tryck: Kristianstads Boktryckeri AB, 2010 isbn 978-91-526-4730-1 Utgiven med stöd av Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse) Verbum Förlag AB, Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 Verbum Förlag ger ut böcker och musik under namnen Verbum och Cordia

Till minnet av gerhard riehm 1956–2009 Kusin, vän, duine le Dia

Förord 13

kapitel 1 Kärlekens horisonter 19 All You Need Is Love! 19 Vad är kärlek? 20 Kärlek och skillnad 22 En kärlekens teologi 25 Kärleken har en historia 27 Kärleken har ett socialt sammanhang 28 Kärleken har en kropp 28 Kärleken har ett kön 30 Kärleken är erotisk 31 Kärlekens nätverk 35 Kärleken som förhållningssätt, känsla och relation 37 Kärlekens komplexitet 39

kapitel 2 Bibelns utmaningar för en teologi om kärlek 41 Kärleken i centrum 41 Kärlekens hermeneutik 42 Kärleken till Gud och kärleken till medmänniskan 46 Kärlekens förändrade horisont 50 Bibliska utmaningar för en kärlekens teologi 54

kapitel 3 Augustinus teologi om Guds kärlek 61 Källor och perspektivval 61 Augustinus syn på sexualitet och äktenskap 63 Logiken i Augustinus kärleksteologi 67 Subjektivitet, aktivt handlande och gemenskap 72 Augustinus utmaningar för en kärlekens teologi 77

kapitel 4 Återupptäckten av kärlekens subjekt 81 Kärlek och subjektivitet i medeltidens sociala kontext 81 Bernhard av Clairvaux kärleksmystik 84 Thomas av Aquinos systematiska teologi om kärlek 91 Hövisk kärlek och motstridiga begär 97 Kvinnliga mystiker 104 Martin Luthers syn på kärlek 110 Kärlek och kristen kärlek 115

kapitel 5 Kärlek som agape 117 Mänsklig och gudomlig kärlek 117 Søren Kierkegaards teologi om universell medmänsklig kärlek 118 Anders Nygrens teologi om den kristna kärleken 124 Karl Barths kärlekslära 132 Eberhard Jüngels kärlekskristologi 140 Kristna kärleksläror 145

kapitel 6 En helhetssyn på kärleken 149 Återupptäckten av den mänskliga kärleken 149 Paul Tillichs kärleksontologi 149 Karl Rahners försvar för kärlekens enhet 156 Filosofiska problemställningar och klargöranden 164 Vincent Brümmers kärleksmodell 165 Jean-Luc Marions kärleksfenomenologi 167 Påve Benedikt XVI:s encyklika om kristen kärlek 173 Kärleken som praxis 181

kapitel 7 Kärlekens institutioner 185 Kärlekens skolor 185 Kristna visioner av familjen 187 Det kristna äktenskapets potential 192 Ett mångtydigt arv 193 En möjlig framtid? 203 Kärlek och kyskhet 211

kapitel 8 Kärlekens politik 219 Vänskap: personlig kärlek med evighetshorisont 219 Kyrkan som kärleksinstitution 229 Kristna visioner för en global gemenskap 231 Kristen tro i en globaliserad värld 233 Rörelser för förvandling 235 Visioner om en global kärleksgemenskap 240 Eskatologi och kyrkosyn 243 Kärlek och global välgörenhet 247

kapitel 9 Guds kärlek och kärleken till Gud 253 Gud är kärlek 253 Gudomlig och mänsklig kärlek 256 Kärlek och frälsning 261 Kärlek och sexualitet 263 Kärlek och förlåtelse 265 Kärleken i skapelsen 268

Noter 275 Litteratur 323 Personindex 349 Sakindex 355

Förord

Kärleken är den kristna trons centrum. Gud älskar denna värld där kärleken som en Guds gåva kan förvandla människors liv. Guds kärlek och människans kärlek är av största vikt för den teologiska reflexionen.

Kristna tänkare har dock ofta utvecklat radikalt olika sätt att se på förhållandet mellan gudomlig och mänsklig kärlek och på kroppens, begärets, könets och sexualitetens betydelse för den mänskliga kärleken. Vidare har reflexionen över kärleken lett vissa kristna att hoppas på återupprättandet av det paradis som en gång gått förlorat till följd av syndafallet medan andra förväntar sig livets fulländning genom kärlekens förvandlande kraft i enlighet med Guds skapande och försonande projekt.

I den här boken ska jag undersöka potentialen och mångtydigheten i kristna sätt att betrakta kärlekens praxis – i fullt medvetande om att kärleken inte är någon kristen uppfinning eller egendom. Diskussioner av bibliska och efterbibliska kärleksteologier och deras respektive agendor, motiveringar och problem kommer att utgöra kontexten för att utveckla en kritisk och självkritisk kärlekens teologi för vår tid.

Boken är resultatet av en lång resa av lärande och undervisning. Författandet och det underliggande forskningsarbetet har skett i tre länder, och jag står i stor tacksamhetsskuld till min familj och många kolle13

ger och studenter i Sverige, Danmark och Skottland för deras generösa stöd, tålmodiga uppmuntran och konstruktiva kritik.

Jag påbörjade arbetet vid Lunds universitet. I ett tidigare forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, om gudsbegreppet i global dialog hade jag på nytt fått upp ögonen för kärleksbegreppets betydelse i det teologiska tänkandet. Tillsammans med Björn Larsson, professor i franska vid Lunds universitet, har jag under ett antal år undersökt kärleksbegrepp i litteratur och religion. Jag är oerhört tacksam för vårt pågående samtal och våra diskussioner, inte minst vad gäller det intrikata förhållandet mellan kärlek och frihet. Vi har också gett gemensamma kurser om kärlek, litteratur och religion vid Lunds universitets Centrum för teologi och religionsvetenskap och lärt oss mycket av deltagarna i denna tvärdisciplinära satsning.

Denna kärleksforskning har väckt mycket uppmärksamhet också utanför universitetet, och jag är glad att kunna tacka för det stora utbyte jag haft av alla föredrag, möten och samtal i kyrkor, offentliga bibliotek, diskussionsgrupper, konferenser och seminarier runtom i Sverige.

Jag vill också tacka de journalister som gjort olika aspekter av min forskning tillgängliga för en vidare läsekrets och därmed främjat det offentliga samtalet om kärlekens utveckling, potential och mångtydighet.

Arbetet med boken har avbrutits av ett antal tidskrävande administrativa uppdrag både vid Lunds universitet och de svenska och nordiska forskningsråden. De utmaningar som hör samman med akademisk administration har fördjupat mina insikter i kopplingen mellan respekt för annorlundaskap, kärlek, försoning och fred.

Min danske kollega Arne Grøn har från första början följt projektet med aldrig svikande uppmuntran och kritiska perspektiv. Under 2002/2003 fick jag möjlighet att påbörja arbetet i den kreativa tvärdisciplinära miljön vid Danish Institute for Advanced Studies in the Humanities i Köpenhamn. Jag vill rikta ett varmt tack till Birgitte Possing, dåvarande direktor för denna unika forskningsinstitution, och mina forskarkolleger vid institutet för ett rikt och spännande år. På motsvarande sätt fick jag under hösten 2007 möjlighet att på nytt ägna mig helt åt projektet vid Köpenhamns universitets Center for Subjectivity Research. Jag vill tacka dess direktorer Dan Zahavi, Josef Parnas och Arne 14

Grøn liksom dess administratör Pia Kirkemann för deras vänliga stöd.

Under min tid vid detta centrum hade jag också stort utbyte av de regelbundna samtalen om kärlekens teologi med Arne Grøn, Niels Grønskjær och Claudia Welz. Föreläsningar vid de teologiska fakulteterna vid Köpenhamns och Aarhus universitet, vid Danmarks Pædagogiske Universitetsskole i Köpenhamn, Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn och Søren Kierkegaard Selskabet gav mig möjlighet att presentera en del av mina tankar för receptiva åhörare som gav uppskattad respons. Jag är mycket tacksam mot alla mina danska vänner och kolleger och deras institutioner för det vänliga och generösa stöd de gett min forskning.

I januari 2008 flyttade jag till University of Glasgow. Mina nya kolleger och studenter i Skottland har välkomnat och uppmuntrat mig i mitt arbete med all den värme och gästfrihet som Glasgow gjort sig känt för.

Utöver dem som jag redan nämnt har följande institutioner haft vänligheten att inbjuda mig för att presentera olika aspekter av min forskning om kärlekens teologi vid föreläsningar och konferenser och därmed gett mig värdefulla möjligheter till diskussion och lärande: University of Chicago, University of Texas at Austin, Saint Michael’s College (Vermont), Catholic University of America, University College Dublin, Einstein Forum i Potsdam, Elijah Interfaith Institute i Jerusalem, Universitetet i Oslo, Det Norske Søren Kierkegaard Selskap, Euro­ pean Society for Philosophy of Religion (ESPR), Teologiska Högskolan Stockholm, Katholieke Universiteit Leuven, Institut Catholique de Paris, Centre Pompidou i Paris, ad fontes Denkwochen vid Château d’Orion, Katholieke Universiteit Brabant i Tilburg, Istituto di Scienze Religiose di Trento, University of Aberdeen, University of Edinburgh och University of Glasgow.

Många människor har också stött mig genom generösa samtal, viktig bibliografisk information och välriktad kritik. Särskilt vill jag tacka Regina Ammicht Quinn, Antonio Autiero, Göran Bexell, Ward Blanton, Jeffrey Bloechl, Lieven Boeve, Tomas Bokedal, Philippe Bordeyne, Johannes Bur, James M. Byrne, Kari E. Børresen, Svein Aage Christoffersen, Cecelia Clegg, Pádraic Conway, Ingolf U. Dalferth, Bernard Durel, Lis Engel, Henrik Vase Frandsen, Seán V. Freyne, David Fergusson, 15

Doug Gay, Alon Goshen-Gottstein, Jean Greisch, Cristina Grenholm, Johanna Gustafsson Lundberg, Kjetil Hafstad, Gösta Hallon­sten, Susanne Heine, Jan-Olav Henriksen, Antje Jackelén, David Jasper, Elke Jeanrond-Premauer, Joseph Komonchak, Mikael Lindfelt, Barbro Matz­ols, Dietmar Mieth, Marius Timmann Mjaaland, Susan Neiman, Geor­ge Newlands, Michael S. Northcott, Martha C. Nussbaum, Troels Nørager, Perry Schmidt-Leukel, Birger Olsson, Sverre Raffnsøe, Eckhart Reinmuth, Mikael Ringlander, Richard Rosengarten, Christopher Roussel, Joeri Schrijvers, Yvonne Sherwood, Mona Siddiqui, Wilfrid Stinissen, Sturla J. Stålsett, Jesper Svartvik, Jayne Svenungsson, Pia Søltoft, David Tracy, Marina Vidas, Heather Walton, Graham H. Whitaker, Peter Widmann och Lynn R. Wilkinson.

Med stort tack vill jag lyfta fram de värdefulla kommentarer till kapitel 2 respektive 7 som jag fått av Paul Holloway och Ian Hazlett. Julie Clague, Ola Sigurdson och Jakob Wirén har läst manuskriptet i dess helhet och hjälpt mig att på många sätt göra det bättre. Alla återstående felaktigheter är givetvis mina egna.

Jag vill tacka Gunhild Winqvist Hollman för hennes utmärkta arbete med att översätta den här boken till svenska. Vi har haft ett givande samarbete kring den svenska texten med målet att göra denna bok tillgänglig för en så bred svensk läsekrets som möjligt. Boken är alltså mera än en översättning. Den vill vara en självständig svensk version av min kärleksteologi.

Vid transkriptionen av grekiska och hebreiska termer har betydande hänsyn tagits till svenskt uttal och svensk ortografisk konvention. Citat har, där så varit möjligt, hämtats från tidigare publicerade svenska översättningar. Citat ur källor på annat språk än engelska har i regel översatts till svenska via engelskan (undantaget gäller främst Kierkegaard som översatts direkt från danskan). Kursiveringar i citaten motsvarar originalet om inget annat anges. Alla bibelcitat är hämtade ur Bibel 2000.

Kerstin Kyhlberg Engvall och Lotten Wesslén vid Verbum Förlag AB i Stockholm har stött det här projektet med aldrig svikande entusiasm, tålamod och professionellt arbete.

Denna kärlekens teologi är tillägnad min kusin Gerhard. Alltifrån det 16

att vi båda var barn visade han mig att Guds kärlek är större än de svåraste handikapp och att den bjuder in oss alla att vara med i en inklusiv och förvandlande gemenskap av vänner. Gerhard avled oväntat medan jag slutförde arbetet med boken. glasgow i september 2009 Werner G. Jeanrond

17

kapitel 1

Kärlekens horisonter

All You Need Is Love!

Allt vi behöver är kärlek. Gud är kärlek. Kärleken är det enda som verkligen betyder något. Kärleken är starkare än döden. Kärleken kommer från Gud … Det råder uppenbarligen ingen brist på starka uttryck som sjunger kärlekens lov i våra liv. Att sjunga och skriva om kärlek har sedan urminnes tider varit en central kulturell uttrycksform. Våra bästa poeter, konstnärer och kompositörer har låtit sig inspireras av kärlekens mirakel. Kärlekens kulturella och konkreta former har kunnat förändras utan att ämnet förlorat sin litterära attraktionskraft.

Det råder enighet både bland människor i allmänhet och inom forskningen om att vi som människor behöver kärlek för att leva. I och för sig råder det också oenighet om var kärleken egentligen kommer ifrån – är den gudomlig eller mänsklig, en produkt av evolutionen, biologiskt eller kulturellt betingad? Men ingen ifrågasätter det faktum att vi behöver kärlek för att utvecklas som personer, i vår förmåga till relationer, i vår syn på livet. Att få uppleva kärlek tycks skapa en tvingande vilja hos oss att älska. Vi uppfattar att vi har del i kärlekens mirakulösa dynamik. Vi upplever en kallelse att älska, att i kärlek förhålla oss till andra.

Vi längtar efter att bli älskade och efter att kunna älska.

Detta har vi gemensamt med kvinnor, män och barn i andra kulturer, i historien och i vår samtid. Vi märker att vi på ett direkt sätt kan relatera 19

werner g. jeanrond · kärlekens teologi

till deras längtan efter kärlek, förstå deras längtan efter kärlek och utbyta erfarenheter med dem om kärlek trots att skillnaderna mellan deras sätt att uttrycka kärlek och våra ofta är dramatiska. Kärlekshistorierna korsar språkliga, kulturella och religiösa skiljelinjer och appellerar till vår fantasi. Vi grips av Violettas kärlekshistoria i Giuseppe Verdis opera La Traviata trots att den sociala värld som handlingen skildrar känns främmande. Tristans och Isoldes kärlek talar till oss alltjämt, trots deras bakgrund i en kultur vars språkliga uttryckssätt skiljer sig påtagligt från våra. Det tycks finnas en universell dimension i kärleken som går utöver alla olikheter i gestaltningar och uttryck. Kärleken kommunicerar rakt genom alla tids-, rums- och språkskillnader.

Vi talar om vår kärlek till våra föräldrar och deras till oss, kärleken till våra barn, partner, äkta makar och vänner, Gud, våra fiender och främlingar, ibland också till oss själva. Kärlek förekommer på flera olika relationsnivåer men den tycks ändå vara en enda. På olika sätt berör kärleken våra kroppar – den kan uttryckas i ett varmt handslag, i en vänlig blick, ett uppmuntrande ögonkast, ett passionerat sexuellt möte.

Att dessa fysiska uttryck sinsemellan är så olika tycks inte hindra oss från att identifiera den underliggande erfarenheten som kärlek.

Vi verkar veta när det är kärlek på gång oavsett vilka konkreta uttryck den just för ögonblicket tar sig. Men vad är det egentligen som vi har så lätt att känna igen som kärlek?

Vad är kärlek?

Kärleken söker sig till den andre. Kärleken vill inget hellre än att relatera till den andre, lära känna den andre, beundra den andre, ta del i den andres liv, vara tillsammans med den andre. Ingen annan kan älska i mitt ställe. Det finns ingen ställföreträdande kärlek. Kärleken kräver en konkret handlande person, ett älskande subjekt. Mycket glädje och förtvivlan kan höra till kärleken. Den kan fullständigt skaka om en människa känslomässigt eller göra henne himmelskt lycklig. Kärlek har alltid ett känslomässigt inslag men den går utöver känslan. Den har potential att påverka hela vårt nätverk av mänskliga relationer.

Mänsklig erfarenhet, vishet och kunskap lär oss att, trots alla skillnader i enskildheter, betrakta kärlek som en samlingsbeteckning på en 20

kapitel 1 · Kärlekens horisonter

viss typ av mänskliga relationer: relationer som bejakar ett subjekt (eller objekt), bekräftar dess värde och motiverar oss att ta reda på mera om detta subjekt eller objekt. Sådana relationer inspireras också ofta av en intensiv önskan att söka något slags förening med den andre, att gå in i en djupare gemenskap med den andre, att bli till en gemensam kropp, att bli ett.

Vi kan älska objekt och vi kan älska subjekt. Ibland säger vi att vi älskar en bil, en film, musik, solskenet, snön och den storslagna färgprakten. Vi kan älska tillstånd och värden, som frihet, sanning, skönhet, rättvisa, kraft och dygd. Vi kan också säga att vi älskar våra föräldrar, barn, lärare, syskon, vänner och arbetskamrater. Vi kan säga att vi älskar de fattiga, de behövande, de lyckliga och de olyckliga. Vi kan säga att vi älskar Gud. Vi påstår att vi älskar våra hundar, katter, kor och trädgårdar. Vad vi än säger oss älska så upplever vi alltid kärleken som transitiv: det vore meningslöst att bara säga att ”vi älskar”, vi måste alltid tala om vem eller vad vi älskar.1 Det är inte bara i grammatiskt hänseende som kärleken förutsätter den andre.

Vi skiljer mellan olika personliga kärleksrelationer utifrån hur intensiva och exklusiva de är. I kärleken mellan två personer kombineras deras personliga och erotiska, i vissa fall också sexuella, attraktion och energi. Det är en erfarenhet som förändrar båda de berörda personernas sätt att leva och som påverkar deras upplevelse och bild av den egna kroppen och hur den kan vidgas.

Det är fullt möjligt att hävda att vi älskar subjekt som inte alls eller inte längre är fysiskt närvarande. Kärleken kräver inte alltid den andres fullständiga eller omedelbara fysiska närvaro. Alla som är någorlunda bekanta med cyberålderns tekniska möjligheter inser värdet av att personliga relationer kan inledas och underhållas via internet, med hjälp av specialutvecklad kommunikationsteknik.2 Språket, förstått i vidare bemärkelse som symboliskt handlande, är den främsta bäraren av kärlekens uttryck, utvidgning och utveckling.3 Vi kan säga att vi älskar döda släktingar och vänner, och kanske påstå att vi älskar Moder Teresa eller Napoleon. Søren Kierkegaard påminner oss i Kjerlighedens Gjerninger om att vi kan älska de döda. ”Kärleksgärningen att minnas en avliden är en gärning av den mest 21

werner g. jeanrond · kärlekens teologi

oegennyttiga kärlek”.4 Vi kan känna oss delaktiga i kärlekens större kroppar, inte bara den intimt sexuella kärlekskropp som ett älskande par skapar och njuter av utan också av en familj, en vänkrets, ett folk eller en religiös kropp som ”Kristi kropp” eller ”de heligas samfund”.

Redan på denna punkt kan vi alltså dra slutsatsen att vår erfarenhet av kärlek får konsekvenser för hur vi uppfattar vår egen kropp och möjligheten att vidga den.

Kärlek och skillnad Hur intensiv, känslomässigt laddad och fantastisk en kärleksupplevelse än må vara upphäver den ändå aldrig den starka upplevelsen av skillnad och annorlundaskap. Människors längtan efter förening eller sam­ hörighet med någon annan, eller med Gud, bottnar inte bara i en insikt om likhet och ömsesidighet utan också i medvetenheten om vad som är annorlunda. Ur skillnaden utvinns den energi som all kärlek behöver.5 Människans längtan efter ”den andre” uppstår alltså också ur erfarenheten av att den andre är just en annan: en annan person, eller den radikalt andre – Gud. Ingen kärleksupplevelse kan någonsin upphäva vår individualitet, inklusive färden genom livet mot den död som i sista hand alltid är vår egen, men den kan göra denna personliga färd mot döden annorlunda. Kärleken har potential att förvandla våra liv. Kärlek förändrar.

Kärlekens förvandlande potential kan vi ofta uppleva som tvetydig.

När människor säger att kärleken förstört deras liv, att deras olycka i grund och botten är kärlekens fel, att kärleken gjort dem mer illa än döden kan göra och så vidare, då är det sin erfarenhet av den ouppfyllda kärleken som de visar på, den avvisade och frustrerade kärleken, den sårande erfarenheten av att ha öppnat sig för någon annan som då kanske dragit fördel av situationen och utnyttjat den andre istället för att möta honom eller henne med kärlek. Kärlek, det måste vi konstatera, är en riskabel sak.6 Ingenting garanterar att vår längtan efter den andre, alla de känslor och den egna kropp som vi satsar på att bry oss om den andre och den risk som vi tar med att sätta oss själva på spel i en ny och ofattbar relation till en annan – att detta någonsin leder till den underbara erfarenheten av en ny och förenad ”kropp”.

22

kapitel 1 · Kärlekens horisonter

Kärlek är inget som vi av egen kraft åstadkommer. Sex kan vi välja att ägna oss åt, men inte kärlek. Kärleken är och förblir ett skapande mysterium. När vi talar om hur vi ”förälskar oss” menar vi att vi av kärlekens kraft dras in i en förvandlande och allt omvälvande erfarenhet av att älska. Vi kan ledas in i en ny erfarenhet av en annan människa, och dynamiken i detta låter oss också möta oss själva på ett nytt och annorlunda sätt. Jag kan bli erbjuden att ta del i en ny kropp som går utöver min egen. Inga praktiska förberedelser eller intellektuella överväganden i världen kan någonsin göra mig helt förberedd på den erfarenhet som det faktiskt är att möta en annan människa och att då också själv bli en annan. Kärlek är ingen princip, det är en praxis.

Ordet praxis använder jag för att markera ett kombinerat perspektiv som handlar dels om den faktiska relationen till den andre, dels om en kritisk och självkritisk reflexionsprocess.7 Det är inte oviktigt utifrån vilken utgångspunkt vi väljer att beskriva kärleken och dess plats i våra liv och vårt tänkande. Behandlar vi kärleken inom ramen för en given teori eller lära, som vi bara behöver tillämpa på vissa givna situationer eller möten, så förbiser vi potentialen i det faktiska mötet och riskerar att inordna den andre (och oss själva) i ett system av förutfattade meningar, ideologiska förbehåll och rena fördomar. Behandlar vi tvärtom kärleken som ett helt spontant möte, utan att dra fördel av allt vi har att tillgå av utbildning, konventioner, vägledning, vishet och tradition, så kommer vi inte att förstå kärlekens verkliga potential att förvandla våra liv och visioner. Då riskerar vi att romantisera, demonisera eller idolisera snart sagt vilken tillfällig sinnesrörelse, vilket möte eller vilken erfarenhet som helst. Vi behöver alltså en ansats som tar hänsyn både till fenomenet som sådant och till den kritiska och självkritiska reflexionen över hur det på olika sätt yttrar sig i människors liv.

Den tysk-amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm har föreslagit att kärleken bör betraktas som en konst. Vi måste lära oss älska på samma sätt som vi lär oss att leva. ”Om vi önskar lära oss att älska, måste vi bete oss på samma sätt som när vi vill lära oss vilken annan konst som helst, till exempel musik, måleri, snickarkonst, läkekonst eller brobyggnadsteknik.”8 Denna lärandeprocess delar Fromm in i två delar. I den ena lär man sig behärska teorin, i den andra praktiken. Jag 23