9789144085722

Berättelsens möjligheter I Berättelsens möjligheter: Lärares reflektioner över fiktion möter vi verksamma lärare i olika ämnen och undervisningssituationer.

Här får vi följa hur de rent praktiskt använder fiktionsberättelsen i klassrummet men också hur de resonerar om dess betydelse för elevernas lärande och utveckling samt för deras egen undervisning och yrkesroll. I boken diskuteras även berättelsens ställning i skolan ur ett mer teoretiskt perspektiv och författarna väcker viktiga frågor förknippade med att använda fiktion i pedagogiskt syfte: Vad gör fiktionens formspråk? Kan arbete med fiktion skärpa den kritiska blicken? Finns det risk att förledas av berättarröst, intrig och dramatisering?

Bokens olika kapitel ger inga absoluta svar på hur en lyckad undervisning ska gå till. Snarare utgör de ett underlag för lärares utveckling av didaktisk reflektion och didaktisk kompetens.

| Berättelsens möjligheter

Lärares reflektioner över fiktion

L. Areskoug H. Asklund (red.)

Bokens redaktörer fil.dr Linn Areskoug, Uppsala universitet, och fil. dr Helen Asklund (f.d. Schmidl), Mittuniversitetet, undervisar i litteraturvetenskap och på litteraturdidaktiskt inriktade kurser inom lärarutbildningen. I boken medverkar också Christina Gottfridsson, Fredrik Johansson, Jonas Johansson, Johannes Lundström, Birgit Lönn och Elin Sundström Sjödin.

Berättelsens möjligheter Lärares reflektioner över fiktion

Berättelsens möjligheter vänder sig främst till blivande och verksamma ämneslärare som står i begrepp att forma sin egen syn på fiktionsberättelsens potential som pedagogiskt verktyg.

Art.nr 37185 ISBN 978-91-44-08572-2

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08572-2_01_cover.indd 1

9 789144 085722

Linn Areskoug Helen Asklund (red.)

2014-02-19 14.05

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37185 ISBN 978-91-44-08572-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: © Gorbash Varvara/shutterstock.com Printed by Dimograf, Poland 2014

978-91-44-08572-2_01_book.indd 2

2014-02-17 15.27

Innehåll

Förord 7 Tackord 9 Författarpresentationer 11 K apitel 1

Inledning 13

L i n n A r e skoug o c h H e l e n A sk lu n d Bakgrund och syfte 13 Berättelsen – en angelägenhet för skolans alla ämnen 15 Vad menar vi med berättelser? 16 Berättelsen i skolans styrdokument 19 Olika generationer – olika syn på fiktion i undervisningen 22 En utblick över fältet 30 Disposition 36 Referenser 38 K apitel 2

Undervisning som balanserar på en knivsegg 41

E l i n Su n d s t röm Sjödi n Litteracitet 45 Skönlitteratur som breddare av perspektiv 47 Ett läsprojekt 48 Vi lärare kan bara bereda väg för, erbjuda och presentera möten 50 Berättelser är mötesplatser 52 Referenser 53 © F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 3

3

2014-02-17 15.27

Innehåll K apitel 3

Varför, vad och hur? 55

Litteratur­undervisningens viktigaste fundament Jona s Joh a ns s on Vi läser det här därför att … 57 Litteraturundervisningens innehåll 59 Hur kan jag utforma min undervisning? 63 Referenser 65 K apitel 4

Urban fiction 67

Berättande och återberättande i tal, bild och skrift i svenskundervisning inspirerad av Reggio Emilia C h r i s t i na G o t t f r i d s s on Vad innebär det att vara inspirerad av Reggio Emilia? 67 Praktiken 68 Projekt om sagor och urban fiction 74 Referenser 79 K apitel 5

Att levandegöra undervisning 81

F r e dr i k Joh a n s s on Man kan stöta på hinder … 82 Bra och dåliga sätt att undervisa med berättelser? 83 Olika typer av berättelser 85 Starka känslor och etiska dilemman 89 Referenser 96 K apitel 6

Filmiskt berättande i svenskundervisningen 97

Joh a n n e s Lu n d s t röm Svenskundervisningen och filmmediet 98 Lärdomar från undervisning i filmanalys: exempel på analysarbete med två filmer 100 Filmanalys som ett verktyg vid undervisning om andra berättande medier 108 Referenser 110

4

978-91-44-08572-2_01_book.indd 4

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

2014-02-17 15.27

Innehåll K apitel 7

Bakom murarna 111

Bi rgi t L ön n Allting har sin början 111 Praktiken 113 Vad är normalt? 116 Läsning och skrivning 117 Bingo – en gymnasiegrupp! 119 Olika sorters läsare 120 Status 122 Upplevelser av läsning 122 Film och teater 124 Livets stora frågor? 126

Person- och sakregister 127

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 5

5

2014-02-17 15.27

978-91-44-08572-2_01_book.indd 6

2014-02-17 15.27

Förord

För längesen fanns det en kunskapsskola i Sverige, men någon gång efter andra världskriget, kanske på 1960-talet, ersattes den av en flumskola där man mindre frågade efter vad de unga kunde och mer efter hur de trivdes i sina klassrum och på sina skolgårdar. Först 2006 skedde en förändring.

Kursen lades om, nu var det åter kunskaper som gällde, och kunskaperna skulle kontrolleras i prov och graderas i betyg. Men det tar lång tid att vända en stor skuta, manövern har ännu inte gett mätbara resultat, men vänta bara!

Orden är välbekanta, vi har hört dem många gånger, men vi har nog inte reflekterat över att de utgör en berättelse. Vi kan säga att berättelsen är osann eller onyanserad, och vi kan hävda att den är ganska torftig (vad är flum, närmare bestämt?), men det är icke desto mindre en viktig berättelse som präglat många människors bild av skolan.

Vår värld är full av berättelser, stora och små. Det är med berättelser som vi gör världen och tillvaron begripliga. Det gäller de stora sammanhangen, Andra världskriget, kolonialismen, murens fall och Sovjetunionens upplösning. Men det gäller också de enklaste och vardagligaste förlopp. Vi berättar för varandra om de senaste timmarnas, dagarnas eller månadernas händelser och gör på det sättet våra upplevelser meningsfulla både för oss själva och för varandra.

Våra avlägsna anfäder och anmödrar berättade massor av historier för varandra, sorgliga och roliga, kusliga och trösterika. Historierna broderades ut och kunde bli så sinnrika att de formade sig till stora episka diktverk som bara specialister kunde hålla i huvudet och som präntades ner så snart konsten att skriva nått en tillräckligt hög nivå. Det är på det sättet som Gilgamesh-eposet, Odyssén, Mahabharata och Gamla testamentet kom till.

Vi samlas inte längre vid lägereldarna men väl på teatrar och biografer, och © F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 7

7

2014-02-17 15.27

Förord

vi har en hemmabio, en laptop och en läsfåtölj som ger oss tillträde till en ständigt växande värld av fiktion. Berättelser tar inte plats på det sätt som hus eller bilar tar plats. Det finns ständigt utrymme för nya som ympas in på de gamla.

Vad vi än har för skola måste berättelserna spela en viktig roll där. Berättelser är nämligen en omistlig del av språket och inte bara av språket: vi kan uttrycka dem på många olika sätt, i bilder, i toner, i dans. Så mycket av det vi kan ge liv åt formas till berättelser.

Berättelser kan vara torftiga eller intressanta, gripande eller likgiltiga, djupa eller flacka. Det är en klassisk bildningstanke att vi lever ett rikare liv om vi har ett utvecklat sinne för den goda berättelsen och föga nöje av den ytliga och schablontyngda. Och mer än det: våra egna möjligheter att muntligen och skriftligen formulera intressanta berättelser tilltar. Vi behöver inte bli diktare för det utan kanske mästare på att presentera en budget, skriva ett protokoll eller göra spännande inlägg i ett samtal.

I dagens skola påbjuds en väldig koncentration på resultat som kan mätas i prov och betyg. Det finns en uppenbar risk att berättelsen då ter sig som en onödig omväg. En sådan föreställning är riskabel. Även de abstraktaste kunskaper kan bli lättare att erövra om de fogas in i en meningsfull berättelse.

Det har visat sig lättare till exempel att lära sig räkna med differentialer om man får veta vilka problem som en gång Newton och Leibniz för drygt 300 år sedan ville lösa med deras hjälp.

Mot en sådan bakgrund finns det stor anledning att med glädje och förväntan hälsa det stora antologiprojekt som Linn Areskoug och Helen Asklund lett och som resulterat i den bok som här följer: Berättelsens möjligheter.

Lärares reflektioner över fiktion. Fiktionsberättelser må vara en särskild sorts berättelser. De utgör i många avseenden själva prototypen för andra slags berättelser. Det lilla barnet älskar sagor och äventyrshistorier och börjar snart skapa egna. Gilgamesh-eposet eller Iliaden må för sina skapare ha haft en avgörande historisk kärna, men det var fiktionen som gjorde dem levande.

Fiktionen tjänar också till att vidareutveckla vår fantasi. Fantasin är en avgörande förutsättning för allt från det abstrakta tänkandet till inlevelsen.

En skola som stirrar sig blind på resultat och mindre frågar efter vägen till resultaten är dömd att misslyckas. En berättelse är alltid en väg. Den som ser den som en omväg har inte lärt sig sin läxa. Kunskapens vägar är omvägar.

Sven-Eric Liedman 8

978-91-44-08572-2_01_book.indd 8

© F ö r fat ta r na o c h S t u den t li t t e r at u r

2014-02-18 08.07

Tackord

Den här antologin föddes vid två olika lärosäten, dels i undervisningen på lärarutbildningarna vid Uppsala universitet, dels vid Mittuniversitetet i Härnösand. Vi hade under flera terminer sett en brist på verksamhetsnära texter från skolan, en typ av texter som studenterna efterfrågade i hög grad. Hösten 2011 fick vi för första gången tillfälle att prata om att skapa ett material som skulle vara konkret och verksamhetsanknutet och bestå av verksamma lärares egna berättelser. Det är resultatet av detta samarbete du nu håller i din hand.

Vårt största tack går till de lärare som har bidragit vid tillkomsten av denna bok. Utan Elin Sundström Sjödin, Jonas Johansson, Christina Gottfridsson, Fredrik Johansson, Johannes Lundström, Birgit Lönn, Bo Nordlund, Elisabeth Hansson och Jonas Nordin skulle det här projektet aldrig ha blivit av. Under resans gång har vi också haft kontakt med forskare i litteraturvetenskap och vid lärarutbildningar, som har stöttat oss genom sitt intresse för boken. Tack Lena Kåreland, Anna Nordlund, Jörgen Mattlar, Kerstin Lagrell och Marika Andræ!

Hösten 2012 och våren 2013 kunde vi genom stöd från Uppsala universitet anordna sammankomster där vi fick möjlighet att diskutera fiktionsberättelsens roll i skolan. Ett varmt tack går till Sven-Eric Liedman och Sofi Qvarnström för föreläsningar, Ann-Sofie Lönngren, Birgit Lönn och Ulf Zander för medverkan i paneldebatten.

Frösön och Uppsala, november 2013 Helen Asklund och Linn Areskoug

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 9

9

2014-02-17 15.27

978-91-44-08572-2_01_book.indd 10

2014-02-17 15.27

Förfat tarpresentationer

Linn Areskoug (redaktör) disputerade 2011 i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hon undervisar vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala i ämnena litteraturvetenskap och retorik samt på svensklärarutbildningen med kurser om bland annat intermediala perspektiv i svenskundervisningen. Areskoug har också undervisat vid Högskolan i Gävle med kurser inom allmänt utbildningsområde där olika texttyper som film, skönlitteratur och sakprosa har varit en del av den didaktiska diskussionen.

Helen Asklund, f.d. Schmidl, (redaktör) disputerade 2008 i litteratur­ vetenskap vid Uppsala universitet. Hon har de senaste åren undervisat i litteraturvetenskap, kreativt skrivande samt på litteraturdidaktiska kurser inom lärarutbildningen och förskolelyftet vid Avdelningen för humaniora på Mittuniversitetet. Sedan 2012 är hon också anställd som bibliotekarie vid Östersunds bibliotek, där hon tidigare även varit anställd som litteraturkonsulent och som projektledare för det läsfrämjande projektet ”Konsten att berätta”.

Christina Gottfridsson utbildade sig till bildlärare i Umeå och undervisar i bild och svenska på grundskolans samtliga stadier. Hon arbetar sedan år 2000 som pedagog med inriktning mot Reggio Emilia och har varit engagerad i nätverk med intresse för Reggio Emilia. Christina har också arbetat med olika skolutvecklingsprojekt.

Fredrik Johansson arbetar sedan 2004 som lärare i grundskolan och undervisar i samhällsorienterande ämnen, matematik och engelska. Från och med 2006 arbetar han med specialundervisning på högstadiet. J­ ohansson © F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 11

11

2014-02-17 15.27

Författarpresentationer

har också utbildat sig i problembaserad skolutveckling, PBS. Detta är en nätverksbaserad pedagogik- och skolutvecklingsmetod mellan vissa skolor och Karlstads universitet som med ett antal verktyg utgår från vardagsnära problem som man möter i skolan.

Jonas Johansson är sedan 2001 gymnasielärare i svenska och historia och har dessförinnan två års erfarenhet som lärare i årskurs 7–9. Han har inom ramen för Masterprogrammet i utbildningsvetenskap med inriktning mot didaktik studerat litteraturdidaktik och frågor som rör lärares intentioner med litteraturundervisningen. Johansson har också under de senaste sju åren kontinuerligt handlett studenter under deras vfu-period och arbetar sedan en tid som lärarutbildare på Uppsala universitet.

Johannes Lundström arbetar sedan 2003 på gymnasiet som lärare i svenska, historia, filmkunskap och mediekommunikation. Han är också lokal lärarutbildare och handleder samt examinerar lärarkandidater. Förutom detta uppdrag är Lundström verksam i bedömningsgrupper för nationella prov i Svenska 3.

Birgit Lönn har varit yrkesverksam sedan 1972 och har undervisat som dramapedagog på folkhögskola, gymnasium och Komvux med bland annat svenskundervisning för invandrare. Från 1987 har Lönn även varit frilansande som barn- och ungdomslitterär författare och översättare.

Elin Sundström Sjödin är sedan 1995 lärare i svenska, engelska och historia på grund­skolans senare del sedan. De senaste två läsåren har hon arbetat på SiS ungdomshem Bärby, ett särskilt ungdomshem för pojkar. Sundström Sjödin har en magisterexamen i amerikansk litteratur vid Uppsala universitet och är från och med hösten 2013 doktorand i pedagogik med inriktning mot litteraturvetenskap vid Örebro universitet.

12

978-91-44-08572-2_01_book.indd 12

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

2014-02-17 15.27

Kapitel 1

Inledning

L i n n A r e skoug o ch H e l e n A sk lu n d

Vad är det för bok du har i handen? Vad menas med fiktionsberättelser? Och vad har det att göra med skolan? Det här är en bok med flera olika författare. Gemensamt för samtliga kapitel är att författarna är lärare och att varje text handlar om fiktionsberättelser och vissa andra former av berättelser i skolans undervisning.

Vi hoppas att du ska hitta intresseväckande, uppmanande och utmanande idéer i de olika texterna, idéer som berikar dig som lärare och pedagog.

Bakgrund och syfte I olika lärarutbildningar ställs ofta frågan vad man som blivande lärare behöver få med sig för kunskaper ut i yrkeslivet. Framförallt är det frågan om hur det ska göras som funderingarna handlar om. Vår erfarenhet som lärare vid lärarutbildningen är att många studenter upplever att de inte riktigt får svar på detta i kurslitteraturen. Vi upplever att det finns ett visst glapp mellan utbildning och praktik och därmed en lucka i läromedelsutgivningen. Det är mot denna bakgrund vi fick idén att ställa samman denna bok riktad till lärarstudenter och verksamma lärare, där pedagoger beskriver sitt arbete med berättande i olika slags fiktionsformer och i olika undervisningsmiljöer.

Såväl lärarrollen som ämnena har under de senaste decennierna genomgått stora förändringar, varför det är centralt att som lärarstudent få en ordentlig inblick i hur den verklighet som så småningom ska bli ens vardag fungerar. Litteraturvetaren Christina Olin-Scheller berör den fråga som lärare dagligen konfronteras med i sitt arbete, nämligen hur man som lärare bäst kan arbeta med läsning om och av texter i skolan. Detta är ett ämne som inte har ägnats särskilt mycket uppmärksamhet i forskning om skolan.

Samtidigt som det är ett komplicerat område och individuella lösningar © F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 13

13

2014-02-17 15.27

Linn Areskoug och Helen Asklund

måste sökas utifrån varje enskild situation, påpekar Olin-Scheller också att svensklärare uttrycker ett behov av stöd i detta didaktiska område (OlinScheller 2008).

Vår bok är inte en djupt borrande undersökning om hur fiktionsberättelsen praktiseras utan inbjuder snarare till diskussion om hur man kan göra. Genom sex lärares textbidrag ges i boken dessutom ett antal exempel på hur det faktiskt görs vid ett antal skolor i Mellansverige. I något kapitel lyfter skribenten fram de didaktiska frågorna ur ett mer teoretiskt perspektiv medan andra visar praktiska sätt att arbeta med fiktion. Gemensamt för alla kapitel är lärarnas egna reflektioner över sina didaktiska val. Detta är också bokens syfte, det vill säga att få den läsare som är lärarstudent eller verksam lärare att fundera mer över sitt arbete och varför han eller hon väljer att utforma sin undervisning på ett visst sätt. Ett sådant reflekterande arbetssätt är värdefullt för såväl planeringen av ett specifikt arbetsområde som efterarbetet. Exempelvis är ett viktigt tankeredskap i rollen som lärare att med jämna mellanrum ställa sig frågan hur tidigare gjorda erfarenheter från undervisningen kan användas för att utveckla den egna yrkesrollen.

Bokens olika kapitel ger inga absoluta svar på hur en lyckad undervisning ska gå till. Snarare utgör de ett underlag för lärarens utveckling av sin didaktiska reflektion och i förlängningen sin didaktiska kompetens. De sex skribenter som har bidragit med erfarenheter och reflektioner fick i början av vårt samarbete ett antal frågor som de i olika utsträckning har utgått från: • Arbetar du med något slags berättande i din undervisning?

• Varför har du valt att arbeta med ett visst medium?

• Använder du hela verk eller delar av verk?

• Hur har urvalet skett?

• Hur skapar du förförståelse hos eleverna?

• Vilket lektionsupplägg har du valt och varför?

• Vilka pedagogiska för- och nackdelar medför berättande medier?

Utifrån dessa frågor har lärarna varit fria att själva forma sina texter. Det innebär att boken består av sex tämligen olika kapitel. Några skribenter har valt att skriva om sin egen lärarpraktik med utgångspunkt i faktiska lektionsupplägg, medan andra som sagt har valt att utgå från ett mer teoretiskt perspektiv.

14

978-91-44-08572-2_01_book.indd 14

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

2014-02-17 15.27

1 Inledning

Berättelsen – en angelägenhet för skolans alla ämnen Vår bok har alltså i fokus den didaktiska frågan om hur en genomtänkt undervisning kan bedrivas. Särskilt berörs användningen av berättelsen i skolundervisningen. Därför ligger det måhända nära till hands att tro att skribenterna i denna bok är lärare i svenska. Till viss del stämmer detta, men vi vill markera att berättelsen och berättandet inte bara är en angelägenhet för svensklärare utan ett betydelsefullt redskap för lärare överhuvudtaget.

Med hjälp av berättandet ges möjlighet att stanna upp och reflektera över det stoff som ska läras in. Berättelse är också ett flitigt använt begrepp i skolans styrdokument, något vi återkommer till längre fram.

Mot bakgrund av att vi använder oss av en tämligen bred definition av berättelse faller det sig naturligt att flera av bokens skribenter undervisar i andra ämnen än just svenska. Det ger framställningen en bredd som vi vill värna om. Genom att markera betydelsen av berättelser i skolans olika ämnen vill vi med boken visa att fiktion och andra former av berättande fyller en viktig funktion i skolan som helhet, och inte bara som kärninnehåll i svenskämnet.

I detta avsnitt hittar du vår definition av berättelse. I vårt inledande kapitel finns också tre intervjuer med personer som arbetar eller har arbetat med berättande och fiktion i skolan. Tanken med intervjuerna är att ge ett tidsperspektiv på berättelsens betydelse i skolan. Inledningen avslutas med en översikt över några verk och texter som har varit viktiga för oss när vi har reflekterat över antologins syfte och dess olika kapitel. Det är inte en traditionell forskningsöversikt, utan närmast några nedslag i texter som också handlar om pedagogik, fiktion och berättande.

Texterna du kommer att stöta på i denna bok skiljer sig åt på flera sätt.

Lärarnas olika erfarenheter och tankar ger i antologin en mångfacetterad inblick i hur fiktionsberättelsen idag används i skolans undervisning. Denna variation, och texternas personliga tilltal, är avsedda att inspirera dig och väcka dina tankar om fiktion och berättande. Tillvägagångsätten är däremot inte avsedda att bli exakt kopierade. Ingen av skribenterna har utgått från att de ska visa hur man ska eller bör göra. Vår avsikt har varit att undvika rättesnören och pekpinnar i arbetet med denna antologi, eftersom vi tror att den egna didaktiska reflektionen är ett av undervisningens viktigaste fundament. Det är emellertid vår förhoppning att vi genom att visa ett antal

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 15

15

2014-02-17 15.27

Linn Areskoug och Helen Asklund

olika förhållningssätt ska sätta igång en tankeprocess hos dig som läsare, och få dig att reflektera över din egen syn på ämnesinnehåll och undervisningspraktiker.

Vad menar vi med berättelser?

På grund av vår vida användning av berättelsebegreppet har vi ibland fått frågan vad som inte är en berättelse, något vi återkommer till längre fram i detta avsnitt. Orden berättelse och berättande kan definieras på en mängd sätt, som är beroende av i vilket sammanhang och med vilket syfte de används. En svensk kvällstidning skriver exempelvis på förstasidan att den tillhandahåller ”berättande som berör”. Berättandet används där som ett sätt att locka oss till läsning genom att vädja till våra känslor. I fiktionen utgör berättandet själva grunden för dess existens, och det finns otaliga förklaringsmodeller för den fiktiva berättelsens dramaturgi och logik.

I 1990-talets breda informationssatsning om Förintelsen, ”Levande historia”, ser vi ytterligare ett sätt att använda sig av berättande. Via informationsprojektet fick många svenska skolelever läsa skriften ”… om detta må ni berätta: En bok om förintelsen i Europa 1933–1945” (Bruchfeld & Levine 1997). Här är det den personliga skildringen av ett dokumentärt skeende som står i fokus, men fortfarande i form av en berättelse.

I en paneldebatt vid en konferens om fiktionsberättelser i skolan som vi anordnade i Uppsala i oktober 2012 betonade historikern Ulf Zander också berättelsens temporala aspekt, som innebär att någonting utspelar sig över tid, och att de olika aspekterna av ett skeende kopplas samman i en bestämd ordning och på ett visst sätt. Med andra ord skapas en kausalitet. Men Zander menar också att vi genom berättelsen kan placera in oss själva i ett längre tidsförlopp, något som bidrar till skapandet av ett historiemedvetande. Här tangerar Zander den tyske historikern Jörn Rüsens definition av historiemedvetenhet som narration, det vill säga berättande. Rüsen ser det historiska tänkandet som en mental tolkningsprocess, där vi människor utforskar oss själva i förhållande till vår omvärld i enlighet med en berättelses uppbyggnad.

Därigenom ser han historien som en form av berättande (Rüsen 2004).

Just berättelsen i historieämnets kontext är en aspekt som har betydelse för hur vi definierar berättelse i denna bok, särskilt i relation till den undervisning i historia som beskrivs i Fredrik Johanssons kapitel. Berättelsen har 16

978-91-44-08572-2_01_book.indd 16

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

2014-02-17 15.27

1 Inledning

emellertid inte en självklar roll i den historiedidaktiska praktiken, vilket också framhålls av Rüsen. Han visar hur berättelser ofta har ansetts vara alltför dåligt underbyggda och icke-teoretiska, och att de därför inte har ansetts tillförlitliga. Enligt Rüsen har detta synsätt spillt över på historiedidaktiken där berättelsen ”sägs otillbörligt begränsa elevernas möjligheter att lära sig, eftersom den i princip hindrar dem från att utveckla självständigt tänkande i hanteringen av erfarenheten av en förfluten mänsklig värld” (Rüsen 2004, s. 88 ff). Själv vill han visa hur berättelsen, eller narrativet, lämpar sig mycket väl för såväl forskning som undervisning. Detta anknyter till det synsätt vi anlägger i denna bok, där vi just ser berättandet som ett viktigt redskap i den dagliga undervisningen.

Vid den konferens där Zander berättade om historiemedvetande höll idéhistorikern Sven-Eric Liedman en föreläsning med rubriken ”Bara det du berättar har du verkligen upplevt”, som behandlade berättelsens pedagogiska betydelse. Framförallt ser han berättelsens och samtalets form som central för inlärning. Med dess hjälp levandegörs undervisningen och såväl då­tidens som samtidens samhälle kommer till liv, istället för att endast studeras som en uppsättning institutioner, lagar och förordningar. I en debattartikel i Dagens Nyheter kritiserar Liedman dagens skolpolitiker för att ägna sig alltför mycket åt mätbara resultat. Detta sker på bekostnad av den estetiska verksamheten och det kreativa tänkandet. Berättande i olika former som en grund för hur vi skapar mening och kunskap har mist sin roll i skolans undervisning, och ”det anses farligt att berätta”, befarar Liedman (2011).

Det är med hjälp av ovan beskrivna litterära, historiska och pedagogiska sammanhang vi vill betona berättelsens viktiga funktion i dagens skola. Vi utgår från det vidgade textbegreppet såsom det begagnas i skolsammanhang, även om begreppet inte används explicit i de nya styrdokumenten. Exempelvis har litteraturvetaren Magnus Persson i Varför läsa litteratur? (2007) beskrivit begreppets framväxt och ökade betydelse i den svenska skolan.

Och Christina Olin-Scheller betonar att text kan vara allt från skriven text till i princip alla olika sorters kulturella och sociala uttrycksformer. I en studie riktar hon framförallt in sig på teve, skönlitteratur, film och datorspel (Olin-Scheller 2008). Flera av dessa former av text berörs även i de olika kapitlen i denna bok. Men också berättande i form av muntlig framställning diskuteras, liksom skildringar av ett historiskt skeende oavsett om det rör sig om fiktion eller vissa former av dokumentärt material. © F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 17

17

2014-02-17 15.27

Linn Areskoug och Helen Asklund

Mer specifikt rör det sig i vår bok om muntliga eller skriftliga texter som i olika mediala former skildrar personer eller skeenden för att skapa förståelse och mening. Det kan alltså röra sig om fiktion, som romaner och spelfilm, men också om skildringar av mer dokumentär prägel, som både berättas som en sammanhängande historia och ger olika tolkningsmöjligheter. Exempelvis kan det handla om historiska ögonvittnesskildringar. Vad som inte ryms i vår definition av berättelse är skildringar av mer informativ karaktär, där syftet enbart är att informera och ge kunskap om något, men där tolkningsaspekten är av underordnad betydelse.

Framförallt vill vi emellertid med vår bok markera att berättandet är något i grunden mänskligt, ett hjälpmedel som vi behöver för att hantera våra upplevelser och erfarenheter, och inte minst för att förstå vår omvärld. Med hjälp av berättelsens dramaturgi blir det möjligt. Liksom Ingrid Mossberg Schüllerqvist och Christina Olin-Scheller säger har vi alla ständigt berättelser omkring oss, både i form av andras och våra egna narrationer. De kan användas som redskap för att utveckla vår kunskap om oss själva och om den värld vi alla är deltagare i och medskapare av (Mossberg Schüllerqvist & Olin-Scheller 2011).

Berättelser och deras olika uttrycksformer är också av stor betydelse för vårt kollektiva minne och de lärprocesser som gör oss delaktiga i en kultur och ett samhälle, menar pedagog Roger Säljö. En central aspekt av vad vi lär oss är hur vi lär oss detta, eller med vilket medel budskapet förmedlas (Säljö 2005). Mediet är med andra ord också nödvändigt att ta hänsyn till i en diskussion om berättande.

Berättelsen i form av fiktion ger oss också möjlighet till en utvidgning av tid och rum, vilket Horace Engdahl, ledamot i Svenska Akademien och förut dess ständige sekreterare, framhåller i en intervju med rubriken ”Fiktionen får blodet att pulsera” (2008). För en stund kan vi lämna vårt egna jag, vår egen sociala situation och tid, vilket ger goda förutsättningar att förstå andra människor och se saker och ting ur nya perspektiv. På liknande sätt har den amerikanska filosofen Martha C. Nussbaum beskrivit den skönlitterära textens funktion som ett redskap för att bearbeta våra egna tankar om livet och få förebilder att reflektera vårt eget liv i. Förmågan till empati och till att kunna sätta sig in i människors handlingar och värderingar är därmed färdigheter som i bästa fall tränas med skönlitteraturens hjälp (Nussbaum 1990). I sitt kapitel om att undervisa på ett ungdomshem anknyter Elin Sund18

978-91-44-08572-2_01_book.indd 18

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

2014-02-17 15.27

1 Inledning

ström Sjödin till Nussbaums tankar om berättandets och skönlitteraturens värde för våra liv.

Berättelsen i skolans styrdokument Som lärare är det nödvändigt att utarbeta ett fungerande förhållningssätt till de styrdokument som reglerar skolans och de olika ämnenas verksamhet, och det är också något som flera av bokens skribenter resonerar kring. Men så här inledningsvis vill vi specifikt diskutera hanteringen av berättelsen och fiktionen i läroplaner för olika åldersgrupper och i kursplaner för särskilt svensk- och historieämnet, eftersom mycket av boken kretsar kring dessa båda ämnessfärer. Framförallt vill vi ge en bild av hur begreppet berättelse används och av hur dess roll i skolan preciseras.

Något som blir tydligt vid en genomläsning av de olika styrdokumenten är att berättelsens roll betonas främst för de lägre åldrarna. För de högre åldrarna finns fortfarande skrivningar om fiktion och om vikten av att eleverna utvecklar en identitet samt en förmåga till empati och till att sätta sig in i andra människors situation. Men just berättelsen används då inte längre som begrepp. Man kan fråga sig varför. Kanske anses det alltför brett? Förknippas det möjligen med det berättande i form av högläsning och elevernas eget subjektiva berättande i skriftlig och muntlig form som är vanligt förekommande under de tidiga skolåren? Eller är det helt enkelt så att ju äldre eleverna är, desto tydligare är behovet av att särskilja olika former av berättande, såsom fiktion, faktion och dokumentära skildringar?

Hursomhelst finns i kursplanen för de tre första skolårens svenskämne flera punkter om vad man benämner ”muntligt berättande” och ”berättande i olika kulturer, under skilda tider och för skilda syften”. Likaså betonas vikten av att arbeta med ”berättande texter”. Någon egentlig definition av vad som avses med termerna berättelse och berättande texter ges inte. Men exempelvis beskrivs att eleverna bör lära sig hur en berättande text är uppbyggd, med särskilt fokus på ”inledning, händelseförlopp och avslutning samt litterära personbeskrivningar”. Det finns med andra ord redan här en tydlig koppling till fiktionsberättelser. Även i styrdokumenten för elever i grundskolans fjärde till sjätte år finns berättandet med. Det muntliga berättandet i olika genrer betonas även här, liksom viljan att ge barnen en inblick i berättande och poetiska texter för unga © F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 19

19

2014-02-17 15.27

Linn Areskoug och Helen Asklund

människor. Särskilt tycks dessa ses som medel för att belysa ”människors villkor och identitets- och livsfrågor”, och i denna åldersgrupp introduceras också kunskapen om de berättande texternas uppbyggnad. Vilka byggstenar består de av? Hur beskrivs miljöer och personer? Hur byggs en dialog upp?

En liknande syn på berättelsen finns kvar även i skrivningarna för svenskämnet för år 7 till 9, även om fokus nu vidgas till att också inkludera skönlitteratur för vuxna. I styrdokumenten för gymnasiet, däremot, används ordet ”berättelse” eller ”berättande” knappast alls. Dock markeras i läroplanen vikten av att eleverna kan utveckla förmågan till personliga ställningstaganden och förståelse av de livsvillkor som varit gällande under olika tidsepoker.

För att ta ett exempel från ett annat skolämne och dess didaktiska diskussion kan vi reflektera över historieämnet: Begreppet historia kommer av grekiskans (historía) och betyder ungefär insamling och bearbetning av iakttagelser. Begreppet har beröringspunkter med ord som vetande, kunskap, forskning och berättelse. /…/ Begreppet är dubbeltydigt. Det avser såväl händelsen och skeendet som beskrivningen av händelsen och skeendet.

Andersson 2004, s. 9

Det är i detta sammanhang berättelsens viktiga funktion inom historieämnet kan skönjas. Från årskurs 4 i historieämnets kursplan finns ordet berätta med i bemärkelsen av att historiska artefakter, brev och andra dokument kan ”berätta” om människors livsvillkor förr i tiden jämfört med dagens samhälle. Det finns också en särskild punkt, ”Hur historia används och historiska begrepp”, som berör historieämnet ur ett metaperspektiv. Under denna rubrik läggs stark betoning på framställning, tolkning, hantering av källor och en historiesyn i förändring.

Gymnasiets kursplan i historia lyfter också fram att elever ska ges möjlighet att utveckla sin förståelse för det historiska och för hur det gångna påverkar det närvarande och det framtida. Likaså finns här en skrivelse om förståelse för olikhet genom tid och rum, liksom för hur historia har använts av olika grupper. I och med detta aktualiseras historieskrivningens retoriska och politiska sprängkraft. I naturvetenskapliga ämnen kan det röra sig om skildringar med koppling till natur, något som skrivs fram tydligt i

20

978-91-44-08572-2_01_book.indd 20

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

2014-02-17 15.27

1 Inledning

grundskolans nya ämnesplaner för såväl biologi som fysik och kemi. Rubriken ”berättelser om natur och naturvetenskap” finns i centralt innehåll för årskurs 1–3. Under den rubrik som avser kunskaper och beskrivningar av själva ämnet, biologi, fysik eller kemi, och världsbilden i årskurs 4–6 lyder formuleringen ”olika kulturers beskrivningar och förklaringar av naturen i skönlitteratur, myter och konst”. I det centrala innehållet för årskurs 7–9 finns ett historiskt och källkritiskt perspektiv på föreställningar om biologi, fysik och kemi.

För undervisning i geografi för årskurs 1–3 finns en skrivning om skildringar i fiktionstexter av olika slag, ”minnen berättade av människor som lever nu”, och även en formulering om tingen som ”berättar”. Angående bildämnet för årskurs 7–9 hittar vi i kursplanens centrala innehåll formuleringen ”berättande informativa och samhällsorienterade bilder” hämtade från elevernas egna erfarenheter.

Begreppet berättande är alltså levande i skolans styrdokument, men det kräver också en fördjupad diskussion. Vi efterfrågar framförallt reflektion och diskussion om berättandets konsekvenser, eller med andra ord om vad en berättelse gör. Vad säger egentligen berättelsen? På vilket sätt säger skildringen detta? Vems berättelse förtäljs? Med vilka retoriska medel blir berättelsen effektfull?

Berättelser är verktyg, de finns runt omkring oss och de är viktiga för att ge oss kunskaper om oss själva och vår omvärld. Däremot saknas riktlinjer för hur de former av berättelser som styrdokumenten pekar ut kan användas. Lärare är fria att utforma undervisningen efter eget tycke. I våra samtal med framförallt svensklärare har vi märkt att många tycker att denna frihet är problematisk då det saknas tydliga riktlinjer. Samtidigt menar de att de inte skulle vilja ha några mer specificerade riktlinjer för exempelvis vilken litteratur som ska ingå.

Det är här lärarens yrkeskunskaper sätts på prov både gällande ämnes­ innehållet och hur detta ska förmedlas. Hur kan en lärare i historia gå tillväga för att visa och konkretisera en komplex historiesyn för elever i 10-årsåldern?

Hur kan en lärare använda berättande medier för att uppmuntra utveckling av identitet och förståelse för andra människors livsvillkor hos tonåringar?

Hur gestaltar fysikläraren naturlagar för sina elever? Vilka bilder och berättelser använder lärare för att skapa sammanhang och mening i klassrummet?

© F ö rfat tarna o c h S t uden t li t t erat ur

978-91-44-08572-2_01_book.indd 21

21

2014-02-17 15.27

Berättelsens möjligheter I Berättelsens möjligheter: Lärares reflektioner över fiktion möter vi verksamma lärare i olika ämnen och undervisningssituationer.

Här får vi följa hur de rent praktiskt använder fiktionsberättelsen i klassrummet men också hur de resonerar om dess betydelse för elevernas lärande och utveckling samt för deras egen undervisning och yrkesroll. I boken diskuteras även berättelsens ställning i skolan ur ett mer teoretiskt perspektiv och författarna väcker viktiga frågor förknippade med att använda fiktion i pedagogiskt syfte: Vad gör fiktionens formspråk? Kan arbete med fiktion skärpa den kritiska blicken? Finns det risk att förledas av berättarröst, intrig och dramatisering?

Bokens olika kapitel ger inga absoluta svar på hur en lyckad undervisning ska gå till. Snarare utgör de ett underlag för lärares utveckling av didaktisk reflektion och didaktisk kompetens.

| Berättelsens möjligheter

Lärares reflektioner över fiktion

L. Areskoug H. Asklund (red.)

Bokens redaktörer fil.dr Linn Areskoug, Uppsala universitet, och fil. dr Helen Asklund (f.d. Schmidl), Mittuniversitetet, undervisar i litteraturvetenskap och på litteraturdidaktiskt inriktade kurser inom lärarutbildningen. I boken medverkar också Christina Gottfridsson, Fredrik Johansson, Jonas Johansson, Johannes Lundström, Birgit Lönn och Elin Sundström Sjödin.

Berättelsens möjligheter Lärares reflektioner över fiktion

Berättelsens möjligheter vänder sig främst till blivande och verksamma ämneslärare som står i begrepp att forma sin egen syn på fiktionsberättelsens potential som pedagogiskt verktyg.

Art.nr 37185 ISBN 978-91-44-08572-2

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08572-2_01_cover.indd 1

9 789144 085722

Linn Areskoug Helen Asklund (red.)

2014-02-19 14.05