9789175865447

Niels Vestergaard

Allt om utrustning och flugor Kastteknik Flugfiske vid kust, sjรถ och strรถmmande vatten BOKFร RLAGET SETTERN

FLUGFISKARENS ABC © 2009 (2002), Niels Vestergaard och Bokförlaget SETTERN Översättning: Jonas Rönneholm Foto: Niels Vestergaard, samt Thomas Søbirk sid.

65, Julie Heidemann sid. 67, Steen Larsen sid. 26 och 69 Teckningar: Niels Vestergaard Layout: Niels Vestergaard

Tryck: Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2002, 2009

ISBN: 978-91-7586-544-7 www.settern.se Orginalet utgivet på danska av Forlaget Salar, 2000 under titeln: Godt i gang – Fluefiskeri

Tidigare utgivna böcker av Niels Vestergaard: Gör dina egna FISKEGREJER 1997 Flugbindarens ABC 2002 Kustfiske 2002 Trolling, spinn & mete 2006 Båten 2007 Regnbågsfiskets ABC 2008

Niels Vestergaard har skrivit flera populära fiskeböcker, och han har i många år försett både danska och utländska fiskemagasin med artiklar.

Niels Vestergaard är idag redaktör för sportfisketidningen Fiskefeber.

Han är en erkänt duktig fotograf, med ett omfattande fotoarkiv och hans fiskefoton används i böcker, broschyrer och tidningar.

Niels Vestergaard är en erfaren sportfiskare, som tycker om många olika former av sportfiske.

Med flugspöet i hand har han fiskat runtom hela Skandinavien i hav, sjöar, bäckar och älvar.

I denna bok får läsarna glädje av hans stora kunnande genom hans förmåga att på ett enkelt sätt förmedla detta via text, foton och teckningar.

InNEHÅLLSFÖRTECKNING Fluglinan Linan är den viktigaste delen av utrustningen

Flugkastet – steg för steg Här får du lära dig att kasta – steg för steg

Flugspö och flugrulle Hur man sätter ihop sin utrustning

Kast med tvåhandsspö Grundteknik vid kast med tvåhands flugspö

6

14

44

50

Välj rätt tafs Det finns många olika typer av tafsar

Kastråd Goda råd när kasten trilskas

Knutarna Här presenteras de viktigaste knutarna

Flugfiske i strömmande vatten Så fiskar du i älv och å

Flugfiskarens extrautrustning Utrustning som kan vara bra att ha till hands

Flugfiske i stilla vatten Utrustning och teknik vid fiske i sjöar och dammar

Flugorna – som små smycken Det kan vara svårt att välja fluga

Kustflugfiske Kusten är en underbar fiskeplats

24

54

30

36

38

56

68

Register

74 78

6

Flugutrustning

Det är linan som är själva kastvikten vid kast med flugspö. Den andra utrustningen är beroende av linans form, vikt och typ.

Därför är valet av lina det mest väsentliga vid flugfiske.

I

vackra bågar kastas linan fram och tillbaka genom luften. Spö och lina fungerar nästan som en piska, men rörelserna är väldigt lugna.

När linan fått tillräcklig kraft och hastighet, läggs den ut på vattnet.

I änden av fluglinan har en tafs knutits fast och på tafsspetsen sitter en fluga.

Beroende av fiskemetod, låter man flugan antingen driva fritt eller fiskas med små korta ryck så att den får liv och lockar fisken.

Så enkel är grundprincipen i flugfisket. Även i praktiken är flugfiske rätt enkelt, men det är mycket viktigt att utrustningen passar ihop perfekt, annars kommer man helt enkelt inte att lyckas med flugkastandet.

Det första som kommer att ställa till problem är själva kastandet. Men det kommer vi till på sidan 44.

På följande sidor ska vi koncentrera oss på utrustningen. Vi ska sätta ihop en riktigt god flugfiskeutrustning, som både kastar bra och som fungerar under olika fiskeförhållanden.

Fluglinan är väldigt viktig Linan är själva ”hjärtat” i flugfiskeutrustningen och flugkastandet. Det är linan som är kastvikten vid flugfiske – till skillnad från vanligt spinnfiske, där draget fungerar som vikt.

Fluglinors kastvikt indelas i ett amerikanskt system som kallas AFTM.

AFTM klasser Det är linans vikt som avgör vilken AFTM klass den tillhör.

De flesta fluglinor är 27 meter långa, men så mycket lina har man absolut inte i luften när man kastar.

Man har för många år sedan bestämt att man i genomsnitt har 30 fot (9,15 meter) lina i luften under ett kast. Det är alltså i regel denna linlängd som är kastvikten.

Därför är det linans kastdel – d.v.s. de första 8 – 11 metrarna – som avgör vilken AFTM klass linan tillhör.

AFTM klassernas vikt är: AFTM kl. Vikt ca

1 2 3 4 5 6

AFTM kl.

4 g 7 5 g 8 6,5 g 9 8 g 10 9 g 11 10,5 g 12

Vikt ca 12 g 13,5 g 15,5 g 18 g 21,5 g 24,5 g

Fluglinan

När spö och lina passar perfekt tillsammans

Man behöver inte lägga dessa viktklasser på minnet. Jag har tagit med schemat för att man ska kunna se hur lite det skiljer mellan de olika klasserna.

Det skiljer t.ex. bara 3,5 gram mellan AFTM klass 7 och 9. I praktiken känns skillnaden mycket, mycket större, och utrustning i dessa klasser har vitt skilda användningsområden. Även för nybörjare är det enkelt att känna skillnaden mellan en utrustning i t.ex. AFTM klass 6 och klass 7. Och det skiljer alltså bara några få gram i linvikt! Detta förklarar varför det är så viktigt att lina och spö passar ihop.

Både spö och lina klassificeras Flugspön klassificeras också enligt AFTM systemet.

Ett spö kan t.ex. vara klassificerat till AFTM 6 – 7.

Det betyder att spöet fungerar med linor i dessa båda linklasser. På detta sätt är det ganska lätt att hitta ett spö och en lina som passar bra ihop.

blir flugkastet ett rent nöje.

Backing 50 - 150 m Fluglina ca 27 m

Tafs 2,5 - 3 m Tafsspets 0,5 - 1 m På detta vis är flugfiskeutrustningen uppbyggd. På sidan 30 kan du läsa om hur de olika delarna kopplas samman.

7

8

Flugutrustning

AFTM 1 – 2

Ultralätt utrustning som används mycket sällan. Lämplig endast för mycket erfarna flugfiskare.

AFTM 3 – 4

Mycket lätt utrustning till fiske i åar eller sjöar med småfisk och där korta kast krävs. Endast lämplig för erfarna flugfiskare.

AFTM 5 – 6

Lätt utrustning som passar till fiske efter öring och harr i åar och sjöar.

En bra utrustning för nybörjare.

AFTM 7 – 8

En bra standardutrustning i den lite kraftigare klassen till kust, sjö och å.

AFTM 9 – 10

Kraftig utrustning till fiske i åar och älvar efter lax och stor havsöring.

Det finns både enhandsspön och tvåhandsspön i dessa klasser.

AFTM 11 – 12 Mycket kraftig utrustning som

används vid fiske i stora älvar

efter stor lax. Endast tvåhandsspön.

Till ordinärt flugfiske används utrustning i klass 5 – 8.

Vilken AFTM klass ska man välja?

Det är helt enkelt linans vikt – och därmed AFTM klassen – som avgör vilken typ av fiske utrustningen passar till. Man säger att utrustningen – spö, rulle och lina – har en bestämd AFTM klass. I schemat ovan kan du se vilka typer av fiske de olika AFTM klasserna passar till.

Fluglinans form En fluglina är normalt cirka 27 meter lång. För att linan ska kunna räta ut sig i luften och landa fint på vattnet, har den mindre diameter ut mot linänden. Man säger att linan är taperad. Det finns i grunden två typer av fluglinor: double taper (dubbeltaperad) och weight forward (klumplina).

En shooting head lina är i princip uppbyggd som en weight forward.

Weight forward lina Weight forward linan är tjockast på de yttersta 8 – 11 metrarna, medan den resterande delen av linan är något tunnare. En weight forward lina förkortas WF. Det finns WF linor med olika längd på kastklumpen – varierande mellan 8 och 11 meter.

Det är själva kastklumpen som är kastvikten – inte bara de första 9,15 metrarna av linan.

Det går att kasta längre med en WF lina jämfört med en DT lina. Detta beror på den tjocka kastklumpen och att den smalare bakre delen av linan lätt skjuts ut genom spööglorna.

WF linan kräver lite mer timing att kasta med än DT linan. Men det går bra att som nybörjare välja en WF lina som sin första lina.

DT = Dubbeltaperad

WF = Weight forward Skjutlina

Kastklump 8 -11 meter Shooting head med skjutlina Kastklump (Shooting head)

Skarv

Skjutlina

Här visas de vanligaste typerna av taperingar på fluglinor. Weight forward linan kan även kallas klumplina.

Fluglinan

Dubbeltaperad lina Den dubbeltaperade fluglinan är tjockast på mitten och avsmalnar mot bägge ändar. Dubbeltaperad lina förkortas DT. DT linan är en utmärkt lina, men man uppnår inte så långa kast som med WF linan. DT linan används inte så ofta numera. De flesta föredrar WF linan. Men DT linan fungerar bra under förhållanden där kastlängden inte är det avgörande.

Shooting head I det moderna flugfisket har shooting head linan blivit allt populärare. Först och främst på grund av att denna lina möjliggör mycket långa kast. En annan fördel är att det är lätt att skifta mellan olika

shooting headlinor, t.ex. sjunkande och flytande.

Man kan köpa färdiga shooting head linor, men det går också att själv tillverka en av antingen en DT- eller WF lina. På det viset kan man få en shooting head som passar perfekt till det egna flugspöet och ens egna personliga kaststil.

Det kan rekommenderas att använda en tunn fluglina – en s.k. shooting line – som skjutlina. Använd inte nylonlina eller liknande – de är för besvärliga att hålla ordning på.

För att få glädje av en shooting head lina ska man vara en duktig kastare.

Som nybörjare bör man inte välja en shooting head lina, då den är svår att kasta med, kräver god timing och en hel del övning.

Weight forward linan är en bra standardlina som kan användas vid de flesta typer av fiske.

9

Flugutrustning

Sjunklinor kan dock generellt delas in i följande kategorier: Långsamt sjunkande: Denna lina är ofta märkt med beteckningen Slow sinking. Den är lämplig till fiske i trögflytande åar, sjöar samt vid kustfiske där det är djupt ända in till land.

Medium sjunkande: Detta är en bra standard sjunklina. Den är lämplig vid de flesta normala fiskeförhållanden i åar och älvar, samt till djupfiske i sjöar.

Snabbsjunkande: Kallas också Fast sinking. Bra till fiske i snabbt strömmande åar och älvar – eller till bottennära fiske i djupa sjöar.

Extra snabbsjunkande: Går även under

Flytlina (F) Intermediate (I)

S

lina j u nk

(S

)

S

)

12

in g nk i s t F as

U ltr

af

si a st

n ki

n

(F

U g(

FS

)

Flytlinan, intermediate linan och den normala sjunklinan är standardlinor, som man ofta har användning för. Den snabbsjunkande linan och den extra snabbt sjunkande linan är speciallinor till fiske på djupt vatten i strida vattendrag.

beteckningen Ultra fast sinking eller Extra fast sinking. Detta är en lina lämplig till fiske på djupt vatten i snabbt strömmande åar och älvar.

Till fiske under mycket hårda strömförhållanden finns ännu tyngre sjunklinor försedda med blykärna.

Intermediate linan Intermediate linan har samma densitet som vatten, och i teorin är den viktlös i vattnet. Men i praktiken fungerar Intermediate linan som en mycket långsamt sjunkande lina. Även om man tar in linan långsamt sjunker den inte mer än 10 – 30 cm. Det är dock väsentlig skillnad på hur snabbt Intermediate linor av olika fabrikat sjunker.

Man kastar längre med en Intermediate lina, jämfört med en vanlig flytlina, eftersom den är något tunnare. Det är en märkbar skillnad.

Intermediate linan passar bra till kust- och sjöfiske, när man vill att flugan ska fiskas nära vattenytan. Den lämpar sig även till fiske efter lax och havsöring i medelstora åar och älvar.

Identifikation av fluglinan Det finns otaliga kombinationer av fluglinor beroende på tapering, AFTM klasser och olika sjunkoch flytegenskaper. Varje lina är märkt efter ett enkelt system som gör det lätt att identifiera linan.

En lina kan t.ex. vara märkt: WF 8 F WF står för weight forward. Talet åtta för AFTM klass 8, och till sist står F:et för floating – flytande med andra ord.

På samma sätt betyder DT 6 S en dubbel taperad sjunklina i AFTM klass 6.

Fluglinan

Skötsel och sträckning av linan Moderna fluglinor kräver inte mycket skötsel, men någon gång emellanåt bör linan dras genom en trasa med linfett.

När linan sitter på rullen formas den efter spolen, och den kryllar sig när den dras av rullen. En lina

som kryllar sig kan ställa till vissa problem när man kastar och därför är det mycket bra att räta ut linan.

Det gör man enklast genom att meter för meter sträcka den hårt varvid den rätar ut sig. Det är speciellt viktigt att den tunna skjutlinan på en WF eller shooting lina är uträtad.

13

32

Flugutrustning

Hopfogning av nylontafs och fluglina

Färdiga öglor

Nylontafsen är nästan alltid försedd med en ögla, som i detta fall ska klippas av. Tafsen ska föras upp igenom fluglinans yttersta spets, och därefter gör man en nålknut kring linan. Detta är en elegant och stark hopfogning av fluglina och tafs.

I motsats till öglan ger denna smidiga skarv obetydligt luftmotstånd, och man får inga problem med att skarven fastnar i spöets toppögla.

Man kan köpa färdiga öglor att montera direkt på fluglinan. Med dessa öglor är det enklare att byta tafs. Öglan kan dras/skjutas över fluglinans yttersta spets, som en strumpa som dras på foten.

Skarven låses med ett plaströr som skjuts på plats.

Denna skarv är stark och man behöver egentligen inte göra mer för att förstärka den.

Man kan dock göra skarven ännu säkrare genom att droppa lite sekundlim på den.

Om man vill vara fullständigt säker på att skarven ska hålla, kan man i stället för plaströr säkra den genom några lindningar av t.ex. stark sytråd som sedan förseglas med Liquisole eller Aquaseal. Se nästa sida.

En flätad tafs kan monteras på precis samma sätt som en ögla.

Börja med att pressa en kraftig stoppnål cirka 1 cm upp

Plaströret, som följer med öglorna, ska endast vara 7 –

genom fluglinans kärna. Låt nålen därefter sticka ut genom

8 mm långt. Det förs över öglan med hjälp av en bit

sidan. Låt nålen sitta kvar i cirka 5 minuter eftersom linan

nylonlina. Öglan är tillverkad av ett flätat material och kan

utvidgar sig långsamt. På detta sätt blir det enklare att föra

dras/skjutas över fluglinans spets. Den ska skjutas 5 – 8 cm

nylonlinan igenom fluglinan.

upp på fluglinan.

Nylonlinans ände klipps av snett med en nagelklippare,

Plaströret ska låsa fast öglan. Det skjuts ända upp till

så att den blir spetsig. Nålen tas bort och linan förs genom

öglans slut. Denna skarv är stark, men kan förstärkas

hålet och ut genom sidohålet. Gör sedan en nålknut, med

ytterligare med ett par droppar sekundlim.

hjälp av stoppnålen som finns till hands.

Knutarna

Så här enkelt är det att montera tafsen med hjälp av öglor.

Göra egna öglor Med öglor får man ett mycket flexibelt system, där man snabbt kan byta tafs eller Shooting head.

Vi har precis fått lära oss hur man kan montera en färdig ögla på fluglinan.

Man kan själv tillverka ännu elegantare öglor.

Plasten, som ligger utanpå fluglinans kärna, s.k. coating, ska tas bort med hjälp av aceton. Av linans kärna formar vi sedan en ögla, som säkras med några lindningar av stark sytråd. För att säkra dessa lindningar använder vi återigen nålknuten. Dessa knutar är mycket lätta att göra. Vi avslutar med att ge skarven ny coating genom att stryka på ett tunt lager Liquisole eller Aquaseal, universallim som ger en elastisk och mycket slitstark yta.

Med stark sytråd gör man två eller tre lindningar. Nålknuten är lätt att utföra.

Liquisole eller Aquaseal finns på tub. De passar utmärkt när man ska förstärka och göra ny coating på skarven.

Limmet kan försiktigt fördelas med en tändsticka och därefter utjämnas med ett vått finger. Limmet är segt, men K

De yttersta 5 – 8 cm av

det rinner! Det är nödvändigt att vrida öglan ungefär en

fluglinan doppas i aceton.

gång i kvarten de första 1 – 2 timmarna, tills limmet har

Efter cirka 5 minuter kommer coatingen att vara upplöst. Den skalas då lätt av kärnan med hjälp av en nagel.

härdat. Skarven kan användas efter cirka 12 timmar.

33

38

Flugutrustning

En del av fascinationen kring flugfisket är flugorna – de kan vara vackra som små smycken. Men det kan vara svårt att välja fluga – här ska du få en genomgång av de olika flugtyperna.

F

lugorna är nog den del av flugfiskarens utrustning som är mest omdiskuterad. Det kan verka alldeles oöverskådligt – det finns nämligen miljontals olika flugmönster.

Det skapas flugmönster till varje enskilt fiskevatten, till varje fiskart, till varje fiskemetod och till varje årstid.

Det binds flugor som är exakta kopior av insekter eller födofisk. Det finns flugor, som ska provocera till hugg, och det finns färggranna fantasiflugor, som ska vara oemotståndliga för fisken.

I denna djungel av flugmönster kan det vara svårt att finna sina egna favoriter. Tack och lov är fisken

inte så kräsen, som man kanske kan få intryck av.

Det är inte särskilt svårt att välja fluga.

Flugans storlek Vid många tillfällen kan det vara enbart flugans storlek som avgör om fisken ska hugga eller inte.

Det är alltid viktigt att välja rätt storlek på flugan.

Som tur är behöver man inte flugor i alla storlekar. Följande sidor innehåller en genomgång av flugtyper, och härunder visas vilka storlekar som kan rekommenderas.

Krokskalan är i naturlig storlek.

Kroktyper och krokskala är i naturlig storlek.

Stl. 2 – 2/0 är laxkrokar. De är vanligen svarta och har kroköglan uppåtböjd.

Stl. 4 – 8 är streamerkrokar. En långskaftad krok med nedåtböjd krokögla.

Stl. 10 – 14 är våtflugekrokar. Kortare skaft än streamerkrokar och med nedåtböjd krokögla.

Stl. 16 – 18 är torrflugekrokar. Tunna krokar med uppåt- eller nedåtböjd krokögla.

Flugorna

Flugtyper

Nymfer är imitationer av

Vi delar upp flugorna i följande huvudtyper: Våtflugor, nymfer, torrflugor, streamers och laxflugor. I var och en av dessa fluggrupper finns flera undergrupper.

olika insekter – angivna inom parantes.

Hares Ear (Dagsländenymf )

Våtflugor Våtflugor är en gammal beteckning för en lång rad traditionella flugor som fiskas under vattenytan.

Många av dessa gamla klassiska flugmönster är fortfarande storfångare.

En del våtflugor är mycket fina imitationer av kräftdjur och andra smådjur som lever i vatten.

Det finns också traditionella våtflugor som imiterar insekter i olika stadier.

Men de flesta av dessa våtflugemönster imiterar egentligen ingenting speciellt.

Våtflugor används främst till fiske efter bäcköring och harr i bäckar, åar och sjöar. De vanligaste storlekarna är 8 – 14.

March Brown Våtflugor kan fiskas med såväl flyt- som sjunklina.

(Bottenlevande nymfer

Sprok

och vatteninsekter)

(Nattsländelarv)

Pheasant Tail (Små dagsländenymfer)

Walker Mayfly (Sandsländenymf )

Damsel Nymph (Flicksländenymf )

Nymfer

Coachman Alexandra

Red Tag

Olive Gold Head

Cardinal

Ett litet urval av traditionella våtflugor. Flera av dem är bra imitationer av drunknade insekter eller sötvattensmärlor.

Peter Ross

Nymfer är en gemensam beteckning för alla de flugor som imiterar insekter som inte har kläckts eller som just håller på att kläckas.

En del nymfer är förtyngda och fiskas ända nere vid botten.

Det finns nymfer som ska fiskas i vattnets mellanlager, medan andra fiskas flytande precis i vattenytan.

Nymfer använder man vid fiske efter öring och harr i såväl åar, älvar som sjöar. Spöet är oftast försett med flytlina, men ibland används sjunklina.

De vanligaste storlekarna vid fiske efter bäcköring och harr är stl. 10 – 16.

39

46

Flugkastet

Överhandskastet Överhandskastet är det grundläggande kastet. Om du bara fiskar på ställen med gott om utrymme för bakkast behöver du inte kunna något annat kast.

Grundprincipen för detta kastet är, att man först drar av så mycket lina från rullen som man ska kasta med. Löslinan låter man falla ned på vattnet, gräset eller håller man den i slingor i handen.

Kastet påbörjas genom att spöet förs fram och tillbaka genom en rytmisk rörelse. Man låter linan glida ut tills man har cirka 9 – 10 meter lina

utanför toppöglan. Kaströrelsen i fram- respektive bakkast ska stoppas tvärt ungefär klockan 11 och 1. Varje kaströrelse ska avslutas med en handledsrörelse. Efter några få fram- och bakkast har linan så hög fart, att den kan läggas ut i framkastet.

När spöet förs framåt, släpper man löslinan, som man har i handen. Linan dras då med ut genom toppöglan. Detta kallas att ”skjuta” lina. Fluglinan lägger sig vackert på vattnet – tafsen rätar ut sig och flugan landar perfekt på vattnet.

Du börjar med att ha 5 – 7 meter sträckt lina liggande framför dig på vattnet. Linan ska nu lyftas upp från vattnet. Starta rörelsen med spöet i position klockan 3.

Spöet förs uppåt i en jämn, accelererande rörelse. Starta inte rörelsen med ett ryck. Det gäller att lyfta linan till ett kraftfullt bakkast. Spöet stoppas cirka klockan 11 med en handledsrörelse, vilken skickar linan bakåt. Spöet får gärna föras en aning längre bak än klockan 11 för att hämta upp linan till framkastet – men utan kraftöverföring till linan. Om spöet förs långt bakåt med kraft i rörelsen, blir bakkastet för lågt och linbukten för stor.

Kast med enhandsspö

När linan nästan rätats ut i bakkastet, förs spöet framåt – återigen i en jämn, accelererande rörelse. Starta inte med ett ryck! Spöet förs framåt till cirka klockan 1 och här är kraften som störst. Framkastet avslutas med en lugn handledsrörelse, som skickar linan framåt.

Handledsrörelsen får gärna vara i form av en liten snärt.

Spöet förs nu fram och tillbaka mellan klockan 11 och 1, samtidigt som man ökar linlängden i luften. När linan hålls i luften på detta vis kallas det att blindkasta.

För att ”hämta” upp linan i fram- och bakkast, får man gärna föra spöet lite längre bakåt – eller framåt, men först efter att kraftöverföringen till linan stoppats klockan 11 eller klockan 1.

Det är mycket viktigt att fram- eller bakkastet påbörjas precis innan linbukten har rätats ut.

Bakkastet är mycket viktigt. Använd lika mycket kraft på bakkastet som på framkastet. När du kan utföra ett bra bakkast, kommer framkastet nästan att fungera av sig själv.

Några få blindkast räcker för att få 10 – 12 meter lina utanför toppöglan, och då ska linan ha fått tillräcklig hastighet, för att kunna läggas ut på vattnet.

När linan ska läggas ut på vattnet, gör många felet att kraftfullt föra spöet långt fram.

Gör inte det! Det ödelägger framkastet.

Rörelsen ska stoppas klockan 1, precis som under blindkasten. Löslinan släpps i samma ögonblick som spöet rätar ut sig, och först då får man låta spöet följa med linan nedåt mot vattnet.

47

80

Flugfiske är inte svårt – bara man kommer i gång. Med hjälp av Flugfiskarens ABC har det blivit mycket enklare.

Här finns allt om utrustningen – spö, rulle, lina och flugor – och hur du sätter ihop din utrustning.

Flugkastet är svårt i början – men här får du goda råd – och välgjorda illustrationer visar hur du skall göra.

Du får massor av fisketips, samt lära dig de bästa fisketeknikerna i strömmande vatten, sjöar och kustvatten.

Boken innehåller dessutom massor av bra tips, som också de mer erfarna flugfiskarna har nytta av.

Boken kommer att bli din viktigaste uppslagsbok i flera år fram­ över och blir din följeslagare från nybörjarstadiet till fulländat flugfiske.