Våga drömma igen
MARY TABOR
Lena Olofsson
Våga drömma igen
Ur skuggorna av barndomen
Om en flykt
MaeTabor
Berättat för
Lena Olofsson
Bakgrund
Flyktingvågen2015–2016 varenavde
störstamigrationsströmmarna till Europa i modern tid. Orsakernabakom denna
massförflyttningvar framföralltkrigeti Syrien,konflikter iIrakoch Afghanistan,samt fattigdom ochinstabiliteti fleraafrikanskaoch asiatiska länder.
Sverigevar ettavdeländersom togemot flestasylsökande percapita. Under2015kom omkring163 000 asylsökande till Sverige, vilket varenrekordhög siffra.Majoritetenav dessa varfrånSyrien, Afghanistanoch Irak.
Denstora ökningenavasylsökande sattepress på detsvenska mottagningssystemet,inklusive Migrationsverket,kommuneroch bostadsmarknaden.
Föratt hanterasituationeninförde Sverigei slutet av 2015 tillfälliga gränskontrolleroch en merrestriktivasylpolitik,vilketbland annat innebartillfälliga uppehållstillstånd istället för
permanenta,och skärptareglerför anhöriginvandring.
Debatten om flyktingmottagandetvar intensiv.Förespråkarebetonade humanitära skyldigheteroch Sveriges traditionavatt ta emot flyktingar, medankritiker lyftefram frågor om integration, bostadsbristoch ekonomiskbelastning.
Sedan2016 harantalet asylsökande minskat kraftigt, delvis på grundavstriktare migrationspolitik både iSverige ochpåEUnivå.
Sträckan förden östligaMedelhavsrutten från AfghanistantillGreklandvarierar beroende på exaktvägval, menett ungefärligt avståndi mil(svenskamil =10km) serutså här:
Ungefärlig resväg:
• Kabul(Afghanistan) → Teheran(Iran):ca1 500 km (150 mil)
• Teheran → Ankara (Turkiet):ca2 300 km (230 mil)
• Ankara → Izmireller Bodrum (Egeiska kusten):ca600 km (60mil)
• Över havettillLesboseller Samos (Grekland):ca10km(1mil sjövägen)
• Totalt: ca 440 mil
•Vägen är ofta inte rak– denkan inkludera kringvägar, väntan igränsområden, samt ibland återvändande delar.
•Många färdas till fots idelar,medan andra använderfordon, lastbilareller smuggeltransporter.
•AvståndetfrånAfghanistan till Grekland motsvararungefär från Stockholm till södraEgypten.
Mina barnsframtid
Mina barn växerupp iett land därdeärfria
gåri skolan,har vänner, skrattar
De behöveraldriggömma sig, aldrig vara rädda.
Jagser på democh vetatt allt jaghar gått igenom varvärtdet.
Brutit kedjorna
De behöveraldriglevadet livjag harlevt
Del1 Barndomen
En barndom iskuggorna
Mitt livbörjade ienby
därtraditionervar starkare
än individens vilja
därbarnintehaderättatt drömma därflickor aldrig fick ägasinaliv.
Från dendagen jagföddesvar mitt öde förutbestämt
Jagvar inte en individ– jagvar en börda en plikt, en handelsvara.
Jagväxte upp iAfghanistan tillsammansmed mina syskon, mina föräldraroch minfarmor. Vi bodde nära ettberg, omgivna av någrafågrannar.
Vårt hemvar enkelt,med etttak av träbitar.På kvällarna,när mammablåsteutdet enda ljus vi hade lågundertäcketuppdraget överhuvudetoch
ljuset släcktesföllstora orangefärgademyror från taket. Detsmattrade somregndroppar. Mamma
sa attviskullegömma osssåatt vi inte fick dem på osselleri munnen. Myrornakröpöverallt, och vi fick klippa våra håreftersomdefastnadedär.
På morgonensopade farmor ihop myrornai högar somhon sedankastade ut.
Vi bodde hos minfarmorunderen lång tid,och livet varhårt. Minmamma tog hand om hushållet:lagademat,bakadebröd, städadeoch skötte djuren.Hon hade blivit bortgiftsom en handelsvara,köpt ochgiven somfru till minpappa,och farmor hade huvudansvaretför ossbarn. Minmamma gifte signär hon varbaranio år.Släktingartillmin pappa insisteradepåatt hanförst skulle åkai vägoch arbeta inågra år innandekunde gifta sigpåriktigt.Han restetillIranoch Pakistan ocharbetadedär innanhan återvände föratt giftasig medmin mamma. Derasförstabarn blev jag. Mammavissteinteexakt hur gammal
hon var, menhon hade ännu inte fått sinförsta menstruation närhon blev bortgift.
Ivår by varimamenenavde mäktigaste personerna. Hanvar meränen religiös ledare.var en auktoritet somingen vågade ifrågasätta. Hanundervisadeoss barn i religion,men hans makt sträckte siglångt bortomläran.Han vardomareoch bödel,en mansom alla fruktadeoch ingenvågade utmana.För mig varhan denförstasom visade migatt även de somtalar om Gudkan bära ondskaninom sig. Hanstyrdegenom rädsla, ochjag varett av hans mångaoffer.
Böneri mörkret
Närjag varnio sa pappa: Nu skaduläradig attbe. Mammavisademig orden, mendevar främmande,som viskningar från en världjag inte kände.
Jagförsökte. Mennär jagstodframför pappa,tystnadeallt. Rädslanhögg ibröstet, ordenföllsom sand mellanminafingrar.
Då kom sparkarna. Från alla håll,händer somslog, ordsom brände,ett namn jaginte förstodmen visstevar ont.
Jaglärde migbe, menavrädsla, inte av tro.
Ochnär natten föll, vaknadejag ensam.
Knådadedegen,eldadei denkalla ugnenav lera,bakadei mörkretmed bönersom ingen hörde. Jagvar barn närjag förstinsåg attimamen använde sinpositionför attskada de mest oskyldiga.Visattpågolveti moskén,flickor på enasidan av en tjockgardin, pojkarpåden
DetärMary Tabor(pseudonym)som berättat
om sitt liv ijagform.
Boken handlar om uppväxten ienfamilj där
flickor och kvinnorärmännens ägodelar.
Om hurjaget flyr från Afghanistan till Iran,
Turkietoch sedanSverige.
AttMary idag, iSverigetänker tillbakaoch kan fundera översin drivkraft och förmåga till att överleva.
