__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

åväl forskare som föräldrar och pedagoger vittnar om en ökande överstimulering och stress i förskolan. Stressen kan ha olika orsaker, till exempel små lokaler, stora barngrupper och hög ljudnivå. Vi vuxna har ansvaret för barns välmående och utveckling. Den här boken visar hur du i förskolan kan förebygga och minska stress och överstimulering. Den ger konkreta tips och övningar som visar hur du kan skapa en miljö där både barn och vuxna kan stressa ned. Boken tar också upp hur du som pedagog kan öka medvetenheten kring din egen stress. Nedstressad förskola – medveten närvaro vänder sig främst till yrkesverksamma inom förskolan, men kan också läsas av föräldrar och andra som är intresserade av att minska barns stress.

lena nyholm är förskollärare och sjukgymnast. Hon har haft ett livslångt intresse för hälsa och har länge värnat om barns välmående. 1998 kom hennes första bok Berör mig! Massage för små och stora barn som bidragit till att tiotusentals barn i förskolan fått massage och beröring.

ISBN 978-91-8809-950-1

9

789188 099501

nedstressad förskola – medveten närvaro nyholm

S

lena nyholm

NEDSTRESSAD NED FÖRSKOLA medveten närvaro


© 2016 Lena Nyholm och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-8809-950-1 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. redaktör: Lisa Iverstam omslag: Catharina Ekström grafisk form: Roger Johansson illustrationer: Margareta Sandin Första upplagan, första tryckningen Tryck: Baltoprint, Litauen 2016 Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se


INNEHÅLL Förord

5

Inledning

7 Stenåldershjärnan 8 Positiv och negativ stress 10 Den finländska stressundersökningen 12 Varför en nedstressad förskola? 13

När, var, hur? Mindfulness för pedagoger Stress vid inskolning Stress och separation Stress vid måltider Den viktiga vilan Fri lek Lek som känslohantering Den sociala leken Pedagogens närvaro i leken Lek assisterad av en medvetet närvarande pedagog

14 14 16 17 20 22 26 27 28 28 30

Den livsviktiga leken 31 Utevistelse 32 Att lösa barns stress och konflikter 36 Hur barn stressreglerar 37 Pedagogisk hållning 38 Staylistening-metoden 39 Nedstressande lekar och övningar 43 Sagan om Stora Stressen 54 Ett nedstressat hem 56 Prioritera sömn och vila 56 Skapa ”hängtid” 56 Fri lek hemma 56 Ha lugna morgnar 56 Ta hand om din egen stress 57

Pedagogens medvetna närvaro

58 59 61

Empatiskt lyssnande Att stilla sig själv Hantera stressade och ”stressiga” föräldrar 66 Stressfritt samarbete med kolleger 67


Det fysiska rummet

73 Inomhusmiljön 73 Möblering och färgsättning 73 Ljud 75 Ljus 78 Luft 79 Utomhusmiljön 80 Sinnesrum för barn med särskilda behov och högkänsliga barn 81 Att skapa ett sinnesrum 82 Att använda ett sinnesrum 86

Plan mot stress

89 Bättre förekomma än förekommas 89 Gruppstorlek 90 Utmaningar i stora grupper 92 Gruppstorlekens påverkan på hälsan 93 Skärmtid 94 Barnmassage – medveten beröring 97 Att massera 99

Strategisk planering

101

Lean-modellen 102 Att arbeta enligt Lean-modellen 103

För Förskolan ”Ingen Stress”: Åtgärdsplan 1 104 Den nedstressade förskolan i praktiken 106 Stressfria förskolor 107 Att arbeta nedstressat 108 Hur börjar man? 110 Resurser 111 Välkommen på studiebesök 113

Den nedstressade förskolan och läroplanen

114 Grundläggande värderingar 115 Vikten av trygghet 116 Morgondagens medborgare 117 Närhet till natur och miljö 118 Helhetssyn 119 Samarbete mellan förskolan och hemmet 120

Avslutning

121

Referenser

123


Förord En dag i början av december 2010 steg jag in på Nan Tolbert Nurturing Center i Oakview, Kalifornien. Jag skulle få vara med på en föräldra-barngrupp som cent­ ret anordnade. Verksamhetsledare Carol Castanon ledde gruppen som bestod av ungefär tio föräldrar med barn i ett och ett halvtårsåldern. Barnen rörde sig fritt i det stora rummet medan föräldrarna observerade dem. Stämningen präglades av lugn och ro. Aldrig förr hade jag sett vuxna samspela med barn på det respektfulla sätt som Carol Castanon förevisade. Hennes sätt att kommunicera med barnen öppnade en helt ny värld för mig, och sedan dess strävar jag efter att utforska och lära mig mer om vad som händer när vuxna är helt närvarande och respektfulla i sin relation till barn. Tack vare inspirationen jag fick av Carol Castanon leddes jag vidare till Magda Gerber, Emmi Pikler, Patty Wipfler med flera som också visat stor klokhet gällande barn. Mellan åren 2011 och 2014 gick jag barnträdgårds-

lärarutbildningen på Helsingfors universitet och fick fördjupade kunskaper i barns utveckling. Under och efter studietiden har jag både besökt och arbetat i flera förskolor. Men ingenstans har jag återupplevt det lugn, den harmoni och den närvaro som jag erfor på Nan Tolbert Nurturing Center. Vad jag istället har sett har föranlett mig att skriva denna bok. Den här boken innehåller varierande teman som alla på något sätt rör den nedstressade förskolan och barns stresskänslighet. I boken finns också flera fallbeskrivningar hämtade ur min erfarenhet som förskol­ lärare. Vissa delar av boken har jag fått hjälp med. Stina Mellberg och Joana Joupers har bidragit med professionell information om sinnesrum och högkänslighet. Ann-Kristin Källström Sundgren, Carina Lue, Carola Nord samt Susanne, Barbro, Marie, Annicka, Lotta och Look på Förskolan Asken har berättat hur de har skapat en stressfri förskola. Fredrik Sjödin har delat med 5


sig av sin forskning om ljud och stress. Ett stort och hjärtligt tack till alla! Dessutom vill jag tacka Margareta Sandin som har gjort illustrationerna och Lisa Iverstam som har putsat språket. Tack också till Gothia Fortbildning och förläggare Malin Malmström som förstått vikten av en bok som denna. Lena Nyholm i april 2016

6


Inledning För drygt femton år sedan skrev Ylva Ellneby sin bok Stressade barn: och vad vi kan göra åt det. Boken fick ett stort genomslag och diskussionerna tog fart. Men vad hände sedan? På senare tid har media debatterat hur sönderstressad personalen är på många förskolor runt om i landet. Forskning visar att 80 procent av pedagogerna upplever att de inte hinner med barnen som de skulle vilja (Sjödin, 2012). Men hur står det då till med de små – som de vuxna ju delar sin vardag med? Hur stressade är barnen? Vad kan vi göra för att stressa ner i förskolan? Hur skulle en nedstressad förskola kunna se ut? Det ska vi utforska i den här boken. I Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, rev. 2010 (Skolverket, 2010) står det att ”förskolan ska erbjuda barnen en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dagsrytm och miljö. Såväl omvårdnad och omsorg som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt.” I detta korta stycke är det några

ord som sticker ut och som kan ses som grundbultarna i en bra förskola: miljö, omvårdnad,­omsorg, vila, aktiviteter och balans. Vad är då en väl avvägd miljö i förskolan? På den frågan är jag benägen att svara: framför allt stressfri. Det som kan upplevas som stress i förskolans miljö har både fysiska och sociala orsaker. Det kan handla om allt från att lokalerna är för små, barngrupperna för stora, att stämningen på förskolan inte är bra, till att ljudmiljön kickar igång pedagogers och barns stress­reaktioner. I forskning om ljudnivåer och upplevd stress hos vuxna i förskolemiljö framgick tydligt att en hög decibelnivå skapar stress (Sjödin, 2012). Även om just denna forskning har pedagogerna i fokus så visar annan forskning på liknande reaktioner hos barn: en behaglig ljudmiljö är viktig för välbefinnandet. I begreppet miljö ingår också andra faktorer som har inverkan på förskolemiljön som luftkvalitet och 7


möblering men också atmosfär och pedagogernas medvetenhet. Dessa och andra faktorer kommer jag att gå närmare in på och behandla utifrån perspektivet en nedstressad förskola. Nästa centrala ord är vila. Idag lever många barn i en konstant överstimulering och stressbelastning i form av digitala medier, fritidsaktiviteter, mindre kontakt över generationsgränserna, långa dagar i stora barngrupper och begränsad tid med vårdnadshavare, så de behöver ordentlig återhämtning i form av sömn och vila. Tyvärr lider många barn av sömnbrist vilket gör att deras fysiologiska förutsättningar att klara av vardagen minimeras. Och med för lite sömn i kroppen under längre tid riskerar barnen ta skada både fysiskt och psykiskt. Nätverket Sömn och Hälsa delar med sig av forskning som visar på sömnbristeffekter som humörsvängningar, inlärningssvårigheter, sänkt immunförsvar, ökad risk för övervikt och diabetes i skolåldern, samt risk för depressionssjukdom i vuxen ålder. Hur en nedstressad förskola kan bidra med återhämtning i form av både sömn och vaken vila kommer jag att behandla i kapitlet När, var, hur? 8

Motpolen till vila är aktivitet, och det magiska ordet i läroplanen är balans. Det ska finnas balans mellan aktivitet och vila i förskolan. Ordet lagom kommer här väl till pass som en guide i förskolevardagen. Det bör finnas lagom av aktiviteter – samlingar, ledda aktiviteter och projektarbeten, musik- och sagostunder osv. Här är de flesta pedagoger riktigt duktiga och många lyckas skapa både roliga och innehållsrika lärtillfällen för barnen. Men det kan ibland vara svårt att få in tillräckligt med vila och ro som kontrast till den energi barnen ger ut i den aktiva delen av verksamheten. Det är här omvårdnaden och omsorgen om barnet kommer in, och då inte enbart i form av hjälp vid måltider, toalettbesök och påklädning, utan också uttryckt i stressreducerande åtgärder som massage, andningsövningar och annat som vi kommer att utforska i boken.

Stenåldershjärnan Min ledstjärna här i livet när det gäller det mesta som anbelangar hälsa och välmående är bilden av en stenåldersmänniska. Jag brukar fråga mig vad som vore


det naturliga för hen att göra i olika situationer. Det ger mig ramarna för hur jag ska förhålla mig till vardagen i nutidens samhälle. Anledningen till att jag tar sikte på stenåldersmänniskan är att vi som biologiska varelser inte har utvecklats särskilt mycket de senaste årtusendena. Låt vara att vårt samhälle förändrats mycket, men våra fysiologiska reaktioner och behov är relativt oförändrade. Det innebär att mycket av det vi dagligen utsätts för i ett modernt samhälle försätter våra stenålderskroppar i stresstillstånd. Vi vuxna lever och arbetar i miljöer som utmanar och stressar oss och denna stress överförs på och upplevs också av barnen. Dessutom är barnens egen miljö i förskolan inte alltid perfekt anpassad till deras förutsättningar att klara av stress. Mycket forskning belyser hjärnans funktioner och hur den utvecklas under barndomen. Negativ stress har visat sig vara skadligt särskilt för barnets hjärna som håller på att utvecklas (McEwen, 2011). Speciellt viktiga är de första levnadsåren, och faktorer som trygghet, anknytning och samspel spelar in och ska-

par förutsättningar för ett sunt själsliv och förmåga till inlärning. Under barndomen formas hjärnan på sätt som kan vara avgörande för ens fortsatta liv och hälsa. I den neurovetenskapliga litteraturen poängterar forskare hur viktigt det är att vi gör vårt bästa för att ge barnen en stressfri början (National Scientific Council on the Developing Child, 2007). Vi vuxna har ansvaret för barns välmående och utveckling. De förutsättningar vi ger barnen för att utvecklas är avgörande för vilka vuxna de blir. Förskolan har länge varit inriktad på att utveckla olika pedagogiker så att barnen får möjlighet att utforska sina potentialer. Men om miljön där dessa genomtänkta aktiviteter äger rum är mindre ändamålsenlig för lärande, eller inte rimmar med det enskilda barnets fysiologiska förutsättningar, blir resultatet mindre bra. Jag anser att vi måste se till att de grundläggande förutsättningarna för att lärande alls ska kunna äga rum finns, det vill säga en stressfri miljö. Med andra ord: En nedstressad förskola erbjuder de bästa förutsättningarna för god inlärning och för en utveckling som ger lugna och glada barn. 9


Positiv och negativ stress Innan vi går vidare är det på sin plats att definiera ordet stress och vad stress är. Visst finns stress som är bra och behövlig, och som motiverar oss att göra och prestera. Det är oftast i bemärkelsen negativ stress som ordet används. Stressystemet i kroppen består av en funktion som kallas HPA-axeln – eller hypotalamus-hypofys-binjure­ barkaxeln. Detta system utsöndrar stresshormonet kortisol. Under dagen utsöndras olika mängd kortisol med en topp ungefär en halvtimme efter att vi har vaknat. Sedan går kortisolnivån ner för att sedan stiga på eftermiddagen innan det klingar av. Den lägsta nivån brukar vara på kvällen. Vi kan se det som att kroppen tar hjälp av kortisolet att komma igång på morgonen då vi ofta är lite sega efter nattens sömn. När vi väl är igång sjunker kortisolet men mot eftermiddagen, då vi börjar bli lite trötta efter dagens aktiviteter, höjs halterna igen. Sedan trappas kortisolhalterna ner tills det är dags att krypa till kojs. Om och när det under dagen händer

10

något som kräver mer av oss får vi en tillfällig extra dos av stresshormon. När vi blir skrämda eller rädda för något sätter stresshormoner igång fly-fäkta-frysmekanismen som är en grundläggande överlevnadsreaktion. Men också när vi behöver klara av att göra något som är ovant, som vi känner oss osäkra på eller när vi blir satta i en helt ny och ovan situation till exempel, får vi hjälp av stresspåslag så att vi blir skärpta och ”på hugget” och har bättre förutsättningar att klara av uppgiften. Så snart vi klarat av utmaningen brukar halterna av stresshormon snabbt gå ner igen till normalnivå. Detta är det vi kallar positiv stress. Den negativa stressen kan uppstå när de tillfälliga topparna av hormonpåslag blir för täta eller utdragna. Kroppen hinner då inte normalisera sig och ”hämta andan”. Det som kan hända är att HPA-systemet jobbar för högtryck och skickar ut kortisol hela tiden, eller på tider som inte överensstämmer med normalrytmen. Det får följder för både kropp och själ. När det gäller barnen


kan vi se det återspeglat i hur de mår och fungerar i förskolan. Hur känsligt ett barn är för stress varierar naturligtvis. En situation som kan trigga kortisolhöjning hos ett barn berör inte ett annat. Samma gäller för

yttre och inre stimuli. Vissa barn vet vi är känsligare för sinnesintryck än andra och de mår oftare dåligt om stressorerna, faktorer som utlöser stressen, blir för många.

Situationer som kan vara stressande för barn • Att komma till förskolan • Att bli lämnad av föräldern • Att vara tillsammans med många andra, att ha andra nära inpå kroppen • Att inte få bestämma vad man vill göra • Att inte veta vad som ska hända • Att inte ha en trygg vuxenkontakt

• Att inte kunna göra sig förstådd; sen ­talutveckling • Att inte höra vad andra säger • Att ljuset är för starkt • Att ljudnivån är för hög • Att ljudet av vissa leksaker eller röster är irriterande eller obehagligt

• Att komma i konflikt med andra

• Att bakgrundsljud som buller av trafik eller maskiner stör

• Att inte klara av saker; motoriken, balansen och/eller koordinationen är svag

• Att få nya rutiner, nya vuxna i förskolan, nya kamrater

11


Den finländska stressundersökningen För några år sedan gjordes en intressant forskningsstudie på stress hos finländska förskolebarn (Sajaniemi, 2011). Tillsammans med mätningar av kvaliteten i förskolorna och barns lekmönster mättes stressnivån hos barnen. Man undersökte nivån av stresshormonet kortisol i saliven hos 147 barn under en dag. Fem mätningar gjordes: direkt vid uppvaknandet, 30 minuter senare, vid ankomsten till förskolan, på eftermiddagen mellan klockan två och tre och vid sängdags. Man fann att flertalet barn hade en normal kurva på kortisolnivåerna under dygnet. Det betyder att nivåerna av kortisol var som högst 30 minuter efter uppvaknandet för att sakta sjunka under dagen och vara som lägst strax innan barnet gick och lade sig på kvällen. Barn med dessa nivåer mådde bra och verkade trivas i förskolan. Det fanns också barn som inte visade samma normalitet. Några barn hade genomgående höga halter av stresshormon i kroppen från morgon till kväll. Höga nivåer av stresshormon, hos både barn och vuxna, är 12

som regel förenat med upplevelse av ökad stress och ångest, och resultaten visade att barnen var överbelas­ tade och överstimulerade. Forskarnas slutsats var att det är viktigt att tidigt identifiera dessa barn och ändra miljön så att den bättre passar dem med ökad känslighet för stress. Man vet att försenad utveckling, åtmin­ stone delvis, kan bero på att kronisk stress gett negativa effekter på hjärnaktiviteten och det psykiska välbefinnandet. En nedstressad förskola kan vara avgörande för att motverka nedgång i barnets utveckling som uppstått på grund av stress. Några andra barn hade för låga stressnivåer. Män­ niskor som levt under långvarig stress kan nedreglera kroppens stressförsvar – man kan se det som en sorts avtrubbning men också ett slags överlevnadsstrategi. Alltför låga stressnivåer har till exempel observerats hos barn som lever under extrema förhållanden, och till viss del också hos barn vars mödrar lider av depression. Om dessa barns normala stresspåslag skulle fortgå med full styrka skulle de helt enkelt ”brinna upp” och ta skada.


Det är viktigt att fånga in även de barn som har låga nivåer eftersom man vet att också ett för litet stresspåslag påverkar hjärnan. Områden som är viktiga för inlärning och minne blir negativt påverkade med utvecklingsnedsättning som följd. Forskarna fann det intressant att de barn i studien med speciella behov också hade låga kortisolnivåer, vilket visar på lång­varig stress. Det Sajaniemis studie framför allt pekar på är relationen mellan barnens kortisolnivåer under dagen och verksamheternas kvalitet. Ju bättre förskolekvalitet, desto mindre andel stressade barn. Som exempel på god kvalitet framhåller man personalens samstämmighet vad gäller verksamheten, lokalernas lämplighet och pedagogernas närvaro och förmåga att medla och stödja i barnens lek. ”Kvalitet i förskolan kan vara en förebyggande faktor för hjärnans utveckling under de känsliga och sårbara tidiga åren”, påpekar Sajaniemi och avslutar rapporten med ”Att uppmärksamma kvaliteten i förskolan kan därför ha långverkande och positiva konsekvenser för både individen och samhället”.

Varför en nedstressad förskola? För att barnen ska kunna möta läroplanens mål för utveckling och lärande måste de må bra. För stor stresspåverkan, av vilken orsak det vara må, försvårar barnens lärande och utveckling. Vi har bäst förutsättningar att uppfylla läroplanens mål och riktlinjer för förskoleverksamheten om vi börjar med att säkerställa att miljön är optimal. Barn kan utvecklas och lära sig när kroppen är lugn och sinnet alert. Det är det vi vill åstadkomma genom en nedstressad förskola. Vad vi kan göra och hur vi kan förhålla oss till stress, behandlas i nästa kapitel.

13


När, var, hur? Att känna stress och oro är en naturlig del av livet. Känslan av stress uppstår ofta när vi försöker hålla många bollar i luften samtidigt. Tankarna rusar mellan allt som ska göras och hinnas med. Samtidigt kan sådant som ligger bakom oss gnaga – allt från morgonens gräl vid frukostbordet och en betalningspåminnelse till en nära anhörigs död. Dessa stressorer gör att vår hjärna går in i ett tillstånd av ökad vakenhet och retlighet. När det då händer saker i stunden – ett barn krisar, en kollega snäser till, en förälder klagar – så reagerar vi starkare än vad som kanske är skäligt. Vår reaktion och spända sinnesläge snappas upp av andra runt omkring oss, inte minst av barnen.

Mindfulness för pedagoger Mindfulness är en metod, men också ett förhållningssätt, som handlar om att vara mer medvetet närvarande i varje stund. Mindfulness ger ökad medvetenhet, 14

och hjälper oss att se saker som de är och inte som vi önskar att de ska vara. Istället för att älta det förgångna, som vi inte kan förändra, eller oroa oss för framtiden, grundar mindfulness oss i här och nu. Mindfulness som vi känner till det idag utvecklades på 1970-talet av forskaren Jon Kabat-Zinn som ett sätt att minska lidande. Han undrade om personer med långvariga och allvarliga sjukdomar kunde ha fördelar av att lära sig mindfulness. Han gjorde en sammanställning av gamla kontemplativa traditioner och skapade det som kallas MBSR (Mindfulness Based Stress Reduction) eller mindfulnessbaserad stressreduktion. MBSR är en väldokumenterad metod med närmare 900 forskningsstudier runt om i världen. Även i Sverige bedrivs mindfulnessforskning av bland andra professor Lars Rönnbäck på Sahlgrenska akademin i Göteborg. Medveten närvaro kan påverka hur vi tänker, känner, pratar och kommunicerar, och hur vi väljer i livet. Förenklat handlar det om att vi observerar vad som händer i oss och utanför oss och på så sätt får vi distans till hjärnans automatiska tankar.


Förankring i nuet För att nå lugn och harmoni i förskolan måste vi börja med oss själva. Ett första steg är att förankra oss i det som är här och nu. Om vi skalar bort det som ligger utanför nuet, inte koncentrerar oss på framtiden eller det som varit, kan det bli lättare att hantera vardagens utmaningar. Vi kan börja med att stilla oss i det som vi alltid har med oss: kroppen och andningen. Att känna den egna kroppen, uppleva andningens flöde ut och in ur den, är en väg in i medveten närvaro. När vi är i kontakt med kroppen så som den är och känns just här och nu kan vi lättare stanna i stunden och vara närvarande. Närvarande vuxna är som balsam för barn. Medveten närvaro i samvaron med barn är ett ledande tema för hur vi skapar en nedstressad förskola. Blunda → känn din andning → lyssna på ljuden omkring dig → öppna ögonen och ta in det du ser.

15


Vi vet att stress smittar av sig. När neuroner (nervceller) som har med stress och oro att göra aktiveras i de vuxnas hjärnor speglar barnens hjärnor denna stress och oro. Så för barnens bästa är det därför viktigt att vi tar hand om oss själva först. När vi är stressade fun­ gerar inte den del av hjärnan som kallas prefrontala barken så bra, den del av hjärnan som hjälper oss att vara fokuserade, ta beslut och lösa problem. För att lugna oss och tänka klarare i en stressad situation finns det enkla saker vi kan göra. Ta tre djupa andetag, känn fötterna mot golvet, mjukna i ansiktet och le lite grand.

Stress vid inskolning Att skolas in på förskolan kan vara väldigt stressande för ett litet barn. Separationsångesten och stressen som uppstår är associerad med ledsnad och förtvivlan och länkat till anknytningssystemet (Havnesköld & Risholm Mothander, 2010). Det är vanligt hos barn att 16

separationsångest och annan ångest kan internaliseras, och detta kan vara nog så svårt för pedagogerna att hantera som för barnet att genomlida. Internaliseringssymptom kan visa sig som allt från depression, rädsla och fobier till psykosomatiska symptom som huvudvärk och navelkolik (Meadows, 2010). Vi är sociala varelser och anknytning till föräldrarna eller annan anknytningsperson är A och O för en sund och stabil utveckling hos barnet. Barn som har en trygg eller säker anknytning är i regel tryggare än de som har en otrygg eller osäker anknytning. Ungefär en tredjedel av barnen upplever en otrygg anknytning (Broberg et al., 2008). Det innebär bland annat att deras alarmsystem ständigt är påslaget och att de lever med ett större stresspåslag under inskolningen. För att koppla från överlevnadsstressen och känna trygghet behöver dessa barn mer än andra ha en anknytningsperson i förskolan. Att ha en trygg och pålitlig ersättare för föräldrarna kan underlätta för barnet tills konsolideringsfasen är gjord, det vill säga tills barnet är i treårsåldern och har lärt sig att hantera känslan av fysisk


och psykisk avskildhet från föräldrarna. Det är viktigt att denna anknytningsperson verkligen ser barnet så att det får bekräftelse på att det är älskat och välkommet i förskolan. När barn kan skapa en sekundär anknytning med en vuxen i förskolan ser deras stresshormonnivåer mer normala ut. I en studie av 110 förskolebarn i USA visade barn med säker anknytning till en pedagog ha sjunkande kortisolnivåer under dagen. De barn som hade trygga anknytningar både hemma och i förskolan visade generellt lägre nivåer av stresshormon och kunde använda sina resurser till att utforska och lära istället för konsumeras av oro (Badanes et al., 2012). Positiva relationer mellan barn och pedagoger är ett mål för förskoleverksamheten och stöd borde ges till pedagogerna så att de kan skapa denna trygga anknytning till varje barn. Trygg anknytning uppstår inte över en natt. För­ äldraaktiv inskolning på tre dagar, som på senare år blivit populärt, passar inte alla barn. ”Barn är olika och barn reagerar olika. Oftast är det de tryggt anknutna

barnen som protesterar mest högljutt. Men fysiologiska studier visar att stressnivån hos ett barn som inte verkar reagera på separation ändå kan vara hög”, säger forskaren Birthe Hagström (2013). Alltså kan det vara skäl att hålla ett extra öga på de ”snälla” barnen och se till att återknyta till dem regelbundet under dagen.

Stress och separation När det gäller att stävja barns stress vid separation från föräldrarna kan det vara en fördel om pedagogen har tagit till sig kunskap om medveten närvaro eller mindfulness. Har man övat medveten närvaro och märkt hur det påverkar ens eget välbefinnande är det lätt att ta in det i arbetet med barnen. Det kan göra en stor skillnad för ett otryggt barn om det finns en medvetet närvarande pedagog, som är grundad och lugn här och nu, och som ser och känner in vad som sker med barnet. Att regelbundet ge en vink, en blink, ett leende eller en smekning som förmedlar ”jag ser dig”, ”jag finns här”, ”du kan vara trygg” kan vara avgörande för att barn som upplever stress i form av övergivenhets17


känslor ska må bättre. Utöver den kontakt pedagogen har med barnet i konkreta sammanhang, som vid påoch avklädning, måltid och toalettbesök, är dessa små stunder av återkoppling bra för att öka trygghetskänslan hos barnet.

Att trösta ett barn som lider av separationsångest Var nära; håll i, håll om, ta i famn. Känn din egen kropp och fötterna mot golvet. Notera din andning och förläng utandningen något. Känn hur det lugnar din kropp. Låt lugnet gå ut i dina händer och vidare till barnet som du tröstar. Använd lågt röstläge och prata lugnt och långsamt: ”Mamma/pappa gick till jobbet”, ”Sen kommer mamma/pappa tillbaka”, ”Mamma/pappa kommer alltid tillbaka”.

18

Den viktiga anknytningen fortsätter att spela in även efter det att barnet är inskolat i förskolan. Att bli lämnad är för många barn den mest stressande stunden på dagen. Om barnet känner sig otryggt kan lämningen upplevas negativt. Är mamma eller pappa dessutom tidspressade kan situationen bli än mer jobbig. I den nedstressade förskolan finns det tid och plats för barnet att landa vid ankomsten. Gör ingången och hallen så välkomnande och mysig som möjlig. Ställ in en golv- eller bordslampa och släck lysrörsbelysning i taket. Ha en mjuk stol, soffa eller fåtölj för anländande barn och föräldrar att sitta i medan man klär av och småpratar med den mottagande pedagogen. Eventuellt kan man ha lugn musik i bakgrunden, en vattenfontän som porlar eller spela musik med naturljud. Idén är att alla sinnen ska smekas. Mitt förslag är också att göra förskolan till en mobilfri zon. (Läs mer om miljöns påverkan på stress i kapitlet Det fysiska rummet.) Pedagogen som tar emot barnet bör böja sig ner till barnets nivå och etablera kontakt med röst och ögon. Ge tid till att bara finnas närvarande – några andetag


gör skillnad. Observera barnet och se hur redo hen verkar att släppa föräldern. Fråga barnet om hen är beredd att komma och leka. Om svaret är jakande berör barnet genom att ta det i handen, sätta en hand på hens axel eller liknande för att signalera att det kommer att bli väl omhändertaget. Mindre barn kan man ta i famn. Om barnet, verbalt eller med kroppsspråk, visar att det inte vill att föräldern ska gå är det skäligt att låta det få en kram till, en stunds gos till eller vad man kommer överens om. När föräldern gått, och om barnet reagerar emotionellt, är det viktigt att låta hen få utlopp för den stress som situationen genererat. Det är fördelaktigt om den pedagog som barnet anknutit till mest kan ta hand om mottagandet så kan stresspåslaget kanske bli lite mindre. För vissa barn är att gå hem mer stressutlösande än att bli lämnad i förskolan. Det kan röra sig om barn som lever i familjer med missbruk, sjukdom eller annan stress. För dessa barn, där förskolan är den trygga punkten, är det viktigt att låta dem veta att vi ser fram emot att träffa dem igen nästa dag, eller efter helgen.

Man kan i vissa fall skicka med en liten sak från förskolan som ska returneras. Det blir då en symbol för barnet för den länk till tryggheten som förskolan med dess vuxna står för. Barn som blir stressade av hemgång kan man också massera eller leka taktila lekar med innan hämtningen. Det kan få dem att slappna av lite och göra avskedet mindre stressande.

Hur ser vi att barn är stressade? Stress kan visa sig på många sätt, till exempel genom att barnet • suger på hårtopparna • ständigt suger på tummen (och inte bara när hen är trött) • ofta undviker ögonkontakt • har rädda ögon • verkar håglöst • har slappa lemmar eller, tvärtom, stela lemmar →

19


Stress vid måltider • är elakt mot andra barn • är oförmöget att sitta still och lyssna på saga eller leka • vandrar omkring • sparkas, slåss eller spottar • fnittrar omotiverat vid rädsla istället för att gråta eller bli upprörd • verkar oberört av andras smärta (t.o.m. hånler när andra har ont) • får skrikutbrott vid minsta frustration som är svåra att få slut på • har mardrömmar under vilan • inte kan komma till ro för att sova eller vila • rörelsemönstret är oharmoniskt på grund av spänningar • sällan ler och verkar glatt • har svårt att få vänner och leka med andra barn (Källa: Honig, 2010)

20

Mat och måltider kan vara höjdpunkter under dagen då barn och vuxna samlas runt ett fint dukat bord. Det är viktigt att barn får äta sin mat under trevliga förhållanden. Tyvärr upplever ibland både barn och pedagoger att ljudnivån är allt för hög under måltiden och det är stressande. Som förberedelse till en stressfri måltid kan man läsa en saga eller ha sångsamling strax innan måltiden för att få barnen att slappna av. För att minimera ljudet från tallrikar och bestick kan man till exempel använda vaxdukar med bordsfilt under. Det är också viktigt att det finns tillräckligt med personal vid måltiderna och att det sitter en vuxen vid alla bord. En pedagog som sitter med en liten grupp barn ger bra förutsättningar för en dialog mellan barnen och den vuxne. En medvetet närvarande pedagog kan skapa lugn och vara en förebild i matsituationen genom att hålla samtalet runt bordet i en behaglig samtalston. Den känslomässiga stämningen som råder under måltiden kan kopplas till den inställningen som barn får till mat och ätande. Barn upplever sin


miljö med alla sinnen och äter lustfyllt när måltiden och stämningen runt den är positiv och varm. Eftersom måltider också förknippas med känslor och närhet är det viktigt att pedagogerna genomför dem omsorgsfullt, menar Johansson och Pramling Samuelsson (2001). Pedagogiska måltider är populära och kan först uppfylla sitt mål om stämningen är lugn. Vi vet att små barn behöver kontinuitet. Bestämda platser för både barn och vuxna i samband med måltiden kan skapa ramar. Det är en trygghet för barnen att veta var de ska sitta och med vilka de ska äta varje dag (Niss & Söderström, 2006). Regelbundenhet kan skapa en lugn måltid för alla så att gemenskap och trevlig samvaro kan nära den inre tryggheten hos barnen. Det händer dock att stressade barn finner måltiderna utmanande. Beroende på hur barnet visar sin stress kan det handla om allt från rastlöshet och svårt att sitta still till att matlusten försvinner och det är svårt att få ner maten.

Anna 4 år upplevde stor stress när hennes pappa blev allvarligt sjuk. Pappan fick återkommande plötsliga sjukdomsattacker och blev hämtad av am­ bulans. Anna blev klängig vid lämningen i förskolan, ville ha napp och gosefilt under vilan och var helst i närheten av sin ett år äldre äldre bror eller höll sig till mig under dagen. Redan innan matdags bru­ kade Anna säga till mig att hon inte ville äta. Hon blev ångestfylld och ledsen. Jag kunde lugna henne genom att hålla henne i famnen en stund och sedan be henne hjälpa mig med något. Under måltiderna kunde hon sluta äta och börja storgråta så snart det blev för stimmigt runt bordet och andra barn krävde min uppmärksamhet. För att skapa en lugnare miljö för Anna dukade vi ett mindre bord i snickarverkstan där Anna, hennes bror och två andra barn fick äta tillsammans med mig. Efter ett tag kunde vi återgå till att äta med resten av barngruppen. Den omedelbara stressen hade lagt sig i Annas familj och man hade hunnit anpassa sig något till den nya situationen med en sjuk pappa.  21


åväl forskare som föräldrar och pedagoger vittnar om en ökande överstimulering och stress i förskolan. Stressen kan ha olika orsaker, till exempel små lokaler, stora barngrupper och hög ljudnivå. Vi vuxna har ansvaret för barns välmående och utveckling. Den här boken visar hur du i förskolan kan förebygga och minska stress och överstimulering. Den ger konkreta tips och övningar som visar hur du kan skapa en miljö där både barn och vuxna kan stressa ned. Boken tar också upp hur du som pedagog kan öka medvetenheten kring din egen stress. Nedstressad förskola – medveten närvaro vänder sig främst till yrkesverksamma inom förskolan, men kan också läsas av föräldrar och andra som är intresserade av att minska barns stress.

lena nyholm är förskollärare och sjukgymnast. Hon har haft ett livslångt intresse för hälsa och har länge värnat om barns välmående. 1998 kom hennes första bok Berör mig! Massage för små och stora barn som bidragit till att tiotusentals barn i förskolan fått massage och beröring.

ISBN 978-91-8809-950-1

9

789188 099501

nedstressad förskola – medveten närvaro nyholm

S

lena nyholm

NEDSTRESSAD NED FÖRSKOLA medveten närvaro

Profile for Smakprov Media AB

9789188099501  

9789188099501  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded