9789140686251

Etiska reflektioner i forskning med barn Åsa Källström & Kjerstin Andersson Bruck

Författare Åsa Källström är professor i socialt arbete vid Örebro universitet. Hon har mångårig erfarenhet av att forska om barns och ungdomars upplevelser av våld och andra kränkningar och om hur samhället kan tillgodose barns behov av stöd.

Kjerstin Andersson Bruck är fil.dr och lektor i socialt arbete vid Örebro universitet. Hon har stor erfarenhet av att intervjua barn, både i grupp och enskilt, om ämnen såsom alkoholkonsumtion, barnfattigdom och egen användning av våld.

Innehåll

1. Forskningsetik och barns ­deltagande 1.1 Bokens syfte och uppbyggnad 1.2 Etik i samhällsvetenskaplig forskning: Barn och unga som informanter 1.3 Barnkonventionen och forskningsetik

9 14 17 18

2. Barn som objekt, subjekt och aktörer i forskning

25

2.1 Barns delaktighet i forskning 2.2 Varför väljer barn och unga att delta i forskning?

2.3 Barn som subjekt eller aktörer i forskning 2.4 Barns tillit till forskaren

26 29 31 32

3. Barn – lika, olika eller unika?

3.1 Argument för att behandla barn som lika vuxna i forskning 3.2 Argument för att behandla barn som olika vuxna i forskning 3.3 Argument för att behandla barn som unika 3.4 Att hantera barns olika olikheter 3.5 Forskning om och med särskilt sårbara barn

35 36 38 41 44 46

4. Att planera forskning med barn 4.1 Vad är ”barnvänliga forskningsmetoder”?

4.2 Att formulera frågor som barn kan besvara 4.3 Att formulera frågor som barn bör besvara 4.4 Gåvor, ersättningar, kompensationer och sporrar

5. Informerat samtycke 5.1 Att informera barn om forskningsdeltagande 5.2 Mognad och Gillick-kompetens 5.3 Alternativa sätt för barn att samtycka 5.4 Samtycke från vem eller vilka?

5.5 Miljöns betydelse för samtycke 5.6 Samtycke när forskningen handlar om vårdnadshavares problematik

6. Datainsamling med barn som forskningsdeltagare 6.1 Med asymmetrin inbyggd i interaktionen 6.2 Att fråga så att barn förstår 6.3 Att intervjua med tolk 6.4 Barns inbördes relationer i gruppsamtal 6.5 Datainsamling med hjälp av enkät 6.6 Barn och unga som medforskare

7. Att möta barnet i samtals­situationen 7.1 Lyhördhet inför barnets signaler 7.2 Barns behov av stöd 7.3 När för mycket blir sagt 7.4 Barns tystnad och aktiva motstånd 7.5 ”Vet inte” – ett sätt att göra motstånd

49 54 57 59 61

67 68 72 74 76 78 80

83 84 87 88 91 92 93

95 97 99 100 102 104

8. Barns och ungas förståelse av konfidentialitet 8.1 Kontextens betydelse för förståelse av konfidentialitet 8.2 Att anmäla om ett barn far illa versus konfidentialitet 9. Att förstå och analysera ­information från barn 9.1 Att förstå och bemöta det barn säger 9.2 Barnintervjun som empiri 9.3 Att låta unga forskningsdeltagare ta del av utskrifter och analyser 9.4 Återanvändning av information från barn 9.5 Att analysera det barn berättar 9.6 Att tolka barns utsatthet

107 107 110

115 116 118 120 122 124 125

10. Att rapportera resultat av forskning om och med barn 127 10.1 ”Barnperspektiv” och överväganden vid citering 10.2 Att dölja barns identitet vid citering

11. Slutord 11.1 Resurser för ytterligare reflektion om etik i forskning om och med barn 11.2 Forskningens nytta

128 130

133 136 139

Referenser 141

1. Forskningsetik och barns ­deltagande Den här boken handlar om några av de etiska överväganden som omger olika aspekter av att bedriva forskning om och med barn och unga.

Boken utgår ifrån att etik inte primärt handlar om att följa strikta riktlinjer som dikterar vad som måste göras, utan det handlar om vilka val som görs under arbetets gång, med utgångspunkt i forsknings­ deltagarens rättigheter (Hearn, Cowburn & Andersson 2007). Dessa val utgår antingen ifrån vad man tycker är rätt att göra i en enskild situation eller vilka konsekvenser man tror att de kan leda till.

Man brukar säga att etiken är moralens teori och moralen etikens praktik. Moral rör med detta synsätt människans praktiska och faktiska handlande. Det är alltså den handlande personen eller personens handling som är moralisk eller omoralisk. Etik å andra sidan handlar om att systematiskt reflektera över mänskliga värderingar och handlingar och motiv för dessa. Etik är alltså ett system av moraliska principer som ska förhindra skada eller wronging av andra och gynna det som är respektfullt och rättvist (Sieber 1993). Sådana reflektioner aktualiseras ofta när man behöver ta ställning i konflikter mellan olika värden och intressen. Den etiska reflektionen innebär alltså att argumentera för sitt handlande och varför vissa värden premieras över andra (Statens medicinsk-etiska råd 2008).

Plummer (1983) har identifierat två positioner i diskussioner om samhällsvetenskaplig forskningsetik: den etiska absolutisten och den situationella relativisten. Den etiska absolutisten ser etiska riktlinjer som nödvändiga för att skydda både samhället och forskaren, medan den si9

etiska reflektioner i forskning med barn tuationella relativisten ser samhällsvetenskapliga etiska dilemman som sammanlänkade med det övriga livet och att det därför är omöjligt att formulera absoluta och generella riktlinjer. Etik utifrån detta synsätt bör i stället produceras på kreativa sätt i varje unik konkret situation, och att försöka att lagstifta mot sådan moralitet riskerar att generera tanklöshet eller rigiditet (Plummer 1983). Morrow och Richards (1996) varnar för att medan den förra positionen riskerar att ignorera att etiska bedömningar måste ta hänsyn till situation och kontext, så riskerar den andra i praktiken att bli det forskaren själv anser bekvämt.

Etiska principer kan med andra ord användas mer eller mindre lämpligt eller klumpigt. Goda beslut är till stor del beroende såväl av forskarens karaktär och förståelse av den kontext som beslutet berör som av principiell reflektion och resonemang (King & Churchill 2000).

Den här boken rör med andra ord både forskningsetik i bemärkelsen reflektion över hur forskning tar hänsyn till och skyddar deltagarna och forskaretik i bemärkelsen forskarens reflektion över sin relation till själva forskningsuppgiften.

I all forskning som inbegriper människor är reflektion över etiska frågor central redan när forskningen planeras. Men eftersom etiska dilemman kan uppstå när som helst under forskningsprocessen, är etisk reflektion relevant under forskningsprocessens alla faser (Kvale 1996). Vad gäller just forskning med barn och unga utgår forskningsetiken och forskaretiken från och påverkas också av det sätt på vilket forskaren uppfattar barndom och barns ställning i samhället. Barn har mer begränsade möjligheter att forma sina egna liv och att göra sig hörda än vuxna, då de begränsas att delta i samhället genom att de inte har rösträtt, inte tillåts ha ett förvärvsarbete et cetera. Barn är därför särskilt beroende av vuxnas agerande. Samhället kan därmed sägas ha en moralisk plikt att särskilt bevaka barns intressen så som varande en svagare grupp (Engwall 1998). Därför har det både internationellt och i Sverige påpekats vikten av att erkänna barns egna perspektiv och försöka förstå dem (se t.ex. Christensen & James 2008; Halldén 2003). För att förstå barns erfarenheter, perspektiv och behov är det nödvändigt att inkludera dem i forskning.

För att stödja forskares och andra intressenters reflexivitet i fråga 10

1. Forskningsetik och barns d ­ eltagande om de beslut de fattar under hela forskningsprocessen finns ett internationellt samarbete, det internationella Ethical Research Involving Children (ERIC). I sin mest grundläggande form hänvisar reflexivitet till människors förmåga att vara medvetna om, och redogöra för sina handlingar (Phillips 1988). Detta antyder att reflexivitet kan vara ”både en färdighet och en dygd – en process genom vilken tyst kunskap kan göras explicit” (Moore 2012 s. 67) och därmed delas. Att vara reflexiv kräver med andra ord förmåga att lösgöra sig från det man gör och reflektera över det som ett problem. Graham med kollegor (2013) menar att ett sådant reflexivt engagemang i syfte att stärka etiken i forskning som involverar barn kräver att forskare överväger flera viktiga frågor, bland annat: • om forskningen är nödvändig och alls bör genomföras • forskarens beredskap och förmåga att bedriva forskning • forskarens antaganden om barndom och de barn som är inblandade i forskningen • effekterna av både forskarens egna och barnens erfarenheter • skillnader i makt och status mellan forskaren och de unga undersökningsdeltagarna.

När det gäller forskningsetik och barn, kan två motsatta förhållningssätt till etiska frågor identifieras i litteraturen om att inkludera barn i forskning: dels att barn i extra hög grad behöver skyddas från eventuella skador som kan orsakas av att delta i forskning på grund av deras sårbarhet och omognad, och dels att barn behöver garanteras rätten att delta i forskning för att bidra till förståelsen av hur barn lever sina liv. Skydd och delaktighet är båda aspekter av barns rättigheter, och båda bör tas på allvar när forskning med barn planeras och bedrivs.

I praktiken är dock att bedriva forskning om och med barn ofta en fråga om att försöka balansera motstridiga åsikter om hur etiskt god forskning kan bedrivas (Morrow 2008; Ellonen & Pösö 2011).

Sedan lagen om etikprövning började gälla 2004 kommer de flesta forskare i Sverige som har för avsikt att inkludera barn i sin forskning förr eller senare i kontakt med en regional etikprövningsnämnd.

11

4. Att planera forskning med barn Lag (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser männi­ skor fastslår bland annat att forskning endast får godkännas om den kan utföras med respekt för människovärdet (7 §), att människors välfärd skall ges företräde framför samhällets och vetenskapens behov (8 §) och att forskning bara får godkännas om de risker som den kan medföra för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet uppvägs av dess vetenskapliga värde (9 §). Dessutom slår etikprövningslagen fast att forskning inte får godkännas om det förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som innebär mindre risker för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet (10 §). I synnerhet det sista är av särskilt intresse när det gäller att involvera barn som informanter i forskning och vi ska komma tillbaka till detta senare i boken. Etikprövningen kan med andra ord ses som en hjälp i att identifiera och hantera etiska dilemman.

Eftersom vuxna (t.ex. föräldrar och lärare, som ofta används som informanter om barns mående) inte har full kännedom om vad barn är med om och hur de förstår det de är med om, är alltså forskning med barn som informanter ibland nödvändig. För att kunna svara på frågor och utveckla stödmetoder, behöver forskare komma i kontakt med barn. Och eftersom vi forskare knappast kan ta reda på hur vi hjälper barn om vi inte kan förstå deras erfarenheter, deras tankar, rädslor och handlingar, behöver barn också forskning. Men räcker ett sådant allmänt argument för att motivera en enskild studie? Om det förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som innebär mindre risker för forskningspersonen, ska det prioriteras. Därför måste en etisk övervägning göras om det enskilda forskningsprojektets 49

etiska reflektioner i forskning med barn nytta i förhållande till de risker det kan medföra. Det är lätt att tänka att forsknings­finansiärer, etikprövningsnämnder eller inomvetenskapliga kollegier skulle hindra forskning där risken är större än nyttan.

Men till exempel Woodhead och Faulkner (2000) lyfter fram Strange Situation-testet som ett exempel på en typ av studie som de menar illustrerar hur svår gränsdragningen kan vara, i synnerhet när det gäller redan etablerade metoder. Strange Situation-testet innebar att mycket unga barn under en kort stund separerades från sina mammor. Hur de reagerade på att en främmande person kommer in i rummet och att mamman därefter återvände användes för att tolka styrkan och kvaliteten i anknytningen. För det första var barnen i dessa test ofta så unga att det aldrig var frågan om att de själva skulle kunna ges möjlighet att samtycka till medverkan. För det andra efterfrågar Woodhead och Faulkner (2000) en diskussion om värdet av den kunskap som studien gav i förhållande till den kortvariga, men ibland intensiva, förtvivlan som barnet visade. I detta exempel är det tydligt hur frågorna om samtycke, forsknings­metod och kunskapsmål är tätt sammanflätade i det etiska över­vägandet. Det är med andra ord viktigt att överväga mer rutinmässigt hur, varför och under vilka förutsättningar barn ska delta i forskning (Lewis 2010).

Den primära etiska frågan är alltså att väga värdet av den möjliga kunskapsvinst en undersökning kan generera mot dess eventuella risker för deltagarna. Därmed bör vår främsta lojalitet som forskare alltid vara till de människor vi studerar, snarare än till vårt forskningsprojekt eller vår disciplin (Denzin 1989). Alderson (2007) menar att vårdvetenskaplig forskning som lika gärna kan göras med vuxna aldrig bör göras med barn. Detta kan dock ifrågasättas och det kan finnas forskning som till exempel på grund av sina stärkande egenskaper hellre borde göras med barn som informanter än med vuxna – givet att dessa båda kunskapskällor på alla andra sätt är likvärdiga.

För att kunna bedöma om en forskningsdesign är etiskt försvarbar, så måste studien beskrivas i detalj och alla delar – även avrapportering av studiens resultat och citering – övervägas i förväg. Som vi tidigare påtalat anser vi det inte tillräckligt att en forskningsfinansiär och en etikprövningsnämnd godkänt ett forskningsprojekt för att göra 50

4. Att planera forskning med barn det etiskt. Däremot är dessa instanser var och en på sitt sätt viktiga och användbara för att stärka studien i etiskt hänseende. Den enskilde forskaren kan använda den forskningsetiska prövningen för att påbörja den etiska reflektion som därefter kan fortsätta under alla delar av studien och som kan tyckas självklar. Men prövningen av själva projektet och dess värde är också en central del av ett etiskt förhållningssätt. Som ett minimumkrav när det gäller etik i forskning bör forskare därför göra sitt yttersta för att förhindra att deltagare åsamkas skada eller olägenhet som en följd av deras deltagande och ingripa på lämpligt sätt i fall sådan skada inträffar. Att planera för detta innebär dock en rad potentiella dilemman när forskningsdeltagaren är ett barn.

Många forskare anstränger sig till det yttersta för att säkerställa att barn inte skadas under forskningsprocessen. Sådana ansträngningar kan exempelvis inkludera att informera barn om riskerna med studien, säkerställa konfidentialitet, ge stöd ifall barn blir upprörda och i sällsynta fall följa upp barn som visar sig vara i någon slags fara (ISPCAN 2016). Forskare ser därför ofta till att redan före studien ha gjort en planering som beskriver det stöd som kommer att ges om deltagaren visar någon slags negativ reaktion på deltagandet. En sådan planering krävs ofta för att studien ska godkännas av etikprövningsnämnden.

Planen kan innefatta exempelvis utbildning av forskningspersonal och att ge deltagarna kontaktinformation till resurser såsom en psykolog, skolkuratorn eller BRIS (ISPCAN 2016).

Samtidigt får risken med att bedriva forskning inte överdrivas. Internationellt har flera forskare den senaste tiden hävdat att den faktiska risken att ta skada av samhällsvetenskaplig forskning är minimal – även när temat är barns utsatthet för kränkningar, våld och misshandel (Finkelhor m.fl. 2009). I flera studier rapporterar cirka 95 procent av deltagarna att deltagandet i studier om utsatthet för våld varit givande och/eller att de inte blivit upprörda (Finkelhor m.fl. 2009). Av de som rapporterade att de blivit upprörda uppgav dock nästan alla (95 %) att de skulle kunna tänka sig att delta igen. Av dessa studier drog forskarna slutsatsen att det inte generellt är ett utbrett problem att barn reagerar negativt på forskning om övergrepp och våld. Dock finns det en liten 51

etiska reflektioner i forskning med barn Tabell 1. Rekommendationer angående design av forskningsstudier med barn (Hill 2006).

Rättvisa Effektivitet Aktörskap Mångfald Valmöjligheter

Öppenhet

Tillfredsställelse Respekt

Säkerställ att så många barn som möjligt kan delta och att allas perspektiv inkluderas.

Säkerställ att forskningsresultaten kommer till nytta för barn.

Barn vill gärna ha så konkret återkoppling som möjligt.

Använd barns expertis för att hitta de bästa sätten att utforska deras upplevelser och erfarenheter.

Använd en mängd olika metoder för att inkludera allas ­perspektiv.

Gör det möjligt för deltagarna att välja kommunikationsform (om de vill dela muntligt, skriftligt, ritande, i grupp eller enskilt), då det ökar möjligheten att fler vill och kan delta.

Var öppen med vilka begränsningar deltagandet i forskningen har, så att inte barn tror att de kommer att ha större påverkan än vad som är möjligt.

Gör forskningssammanhanget behagligt och om möjligt roligt att delta i.

Respektera barns rättigheter och åsikter, och minimera vuxnas maktutövande (även icke-forskande vuxna, som lärare och föräldrar).

minoritet av barn och unga som blir upprörda, vilket forskare bör vara uppmärksamma på.

Baserat på sin egen och andras studier av vad barn anser är viktigt i forskning med barn och unga, har Hill (2006) kommit fram till följande rekommendationer till (vuxna) forskare att tänka på i designen av forskningsstudier om och med barn: Rädda Barnen (Save the Children 2004 s. 30–31) har utvecklat en liknande uppförandekod för forskare. Den innebär bland annat att de själva och övrig forskningspersonal aldrig får: • utveckla relationer med barn som på något sätt kan anses exploaterande eller kränkande • agera på ett sätt som kan vara kränkande eller kan placera ett barn i riskzonen för övergrepp • använda språk, ge förslag eller ge råd som är olämpliga, stötande eller kränkande 52

4. Att planera forskning med barn • tolerera, eller delta i, barns olagliga, osäkra eller kränkande beteenden • agera på sätt som syftar till skam, förnedring, förringande eller förnedring av barn eller på annat sätt begå någon form av psykisk misshandel • diskriminera, särbehandla eller gynna vissa barn, men utesluta and­ra.

Principen är att forskningspersonal ska undvika handlingar eller beteenden som kan tolkas som potentiella övergrepp. Enligt Rädda Barnen (Save the Children 2004) är det viktigt att all forskningspersonal som kommer i kontakt med barn: • är medvetna om situationer som kan innebära risker och hantera dessa • planerar och organiserar arbetet och arbetsplatsen för att minimera riskerna • så långt som möjligt är synliga i arbetet med barn • ser till att en öppen kultur skapas för att möjliggöra eventuella frågor eller problem som måste resas och diskuteras • ser till att en känsla av ansvar finns mellan personal, så att problematiska arbetssätt eller potentiellt kränkande behandling inte blir oemotsagda • pratar med barnen om deras kontakt med personal eller andra och uppmuntrar dem att ta upp egna frågeställningar • diskuterar med barnen om deras rättigheter, vad som är acceptabelt och oacceptabelt och vad de kan göra om det uppstår problem.

Vi menar att sådana här listor mycket väl kan vara till hjälp för forskare som vill planera en studie om och med barn, men att tolkningen av listorna kräver noggranna överväganden inför varje individuell studie. Sådana överväganden kräver i sin tur att forskaren har satt sig in i vilka möjliga frågor som kan uppstå under studiens gång och att det kan finnas tillfällen då det snarare är mer etiskt att frångå generella rekommendationer än att följa dem oreflekterat.

53

6. Datainsamling med barn som forskningsdeltagare Ett dilemma inom empiriskt baserad samhällsvetenskap handlar om hur kvalitativa intervjuer ska utformas för att uppmuntra forskningsdeltagare att dela med sig av så mycket och så korrekt information som möjligt, samtidigt som deras personliga gränser respekteras.

Både enskilda forskare och forskargrupper har fokuserat på att förfina metoder som används för att höra alla barns åsikter i syfte att uppnå större äkthet, trovärdighet och tillförlitlighet (Lewis 2010). Solberg (2014) menar dock att strategier för hur muntliga intervjuer ska utformas för att generera kvalitativt god kunskap i forskning om barn och barndom inte har diskuterats i samma omfattning. Enkelt uttryckt fokuserar många forskningsmetoder med barn och ung­domar på att få dem att prata över huvud taget, snarare än att få dem att prata om ”rätt” saker.

Det antas ofta att det inom kvalitativ forskning är nödvändigt att bygga en viss relation med deltagarna. Punch (2002) menar att det allmänt antas att behovet av att bygga relationer är detsamma för vuxna och barn, men poängterar att vuxna forskare kan sakna erfarenhet av att bygga relationer med barn. Den bakomliggande orsaken till att det är potentiellt annorlunda i forskning om och med barn härrör från vuxnas rädsla att vara nedlåtande, inte bete sig på ett lämpligt sätt och inte finna en gemensam grund för att utveckla relationen (se även Harden m.fl. 2000). Det är därför viktigt att vinnlägga sig om att kommunicera med barnen och att följa deras råd och önskemål (Cosaro 1997; Punch 2002). I slutändan beror dock 83

etiska reflektioner i forskning med barn utfallet på den vuxna forskarens kompetens att bygga upp en förtroendefull relation. Det är också värt att komma ihåg att forskaren måste kunna bygga upp ett förtroende inte bara med barnen, utan även med eventuella vuxna gatekeepers, såsom vårdnadshavare eller lärare, som styr möjligheterna att få tillgång till barn och unga (se även Butler & Williamson 1994; Morrow 1999).

Det handlar således om att finna en balans mellan relationsbyggande och forskningskvalitet, där båda dessa aspekter gynnas av varandra. Solberg (2014) menar att intervjuer där barn ges möjlighet att aktivt delta i kunskapsproduktionen på etiskt sunda sätt inte nödvändigtvis uppfattas som lika metodologiskt goda. I intervjuer med barn kan det uppfattas som att deltagarna försöker ge ”bra” eller ”korrekta” svar för att passa forskarens agenda (Solberg 2014).

Det är därför viktigt att sträva efter att utforma intervjuer och andra forskningsmetoder med barn så att det är möjligt för barn och unga att själva föra fram sina åsikter och att kunskap skapas tillsammans med barnen snarare än endast om dem. De flesta forskare är överens om att deltagares beredvillighet att delge information i ett forskningssammanhang beror på hur motiverad personen är samt vilka förväntningar personen har på sammanhanget och på sig själv. Den information som genereras inom kvalitativ forskning anses oftast vara resultatet av hur relationen mellan deltagare och forskare ser ut, snarare än vara en renodlad informationsöverföring (Hill 2006).

Detta gäller även i forskning med barn, där en aspekt i relationen är det intergenerationella förhållandet mellan forskaren som vuxen och deltagaren som barn.

6.1 Med asymmetrin inbyggd i interaktionen Det är önskvärt att forskaren är medveten om och försöker förhålla sig till sin överordnade position i relation till den unga forskningsdeltagaren i exempelvis en intervju i stället för att reproducera den asymmetri som interaktionen ofta innebär. En forskningsrelation innebär alltid en maktobalans i form av att forskaren har makten att utforma frågor och göra analyserna. Men barn, liksom andra forskningsdeltagare, har 84

6. Datainsamling med barn som forskningsdeltagare också makt: att inte svara eller att inte svara helt sanningsenligt. I de allra flesta fall brukar dock forskningsdeltagare göra sitt bästa för att underlätta interaktionen. Ansvaret för hur intervjusituationen upplevs och för hur kunskapen behandlas och kommuniceras åligger dock alltid den vuxna forskaren.

Barns berättelser har sin giltighet i att de är just berättelser ur deras egna perspektiv och om hur världen ter sig för dem, även om en del av de fakta forskningsdeltagare berättar om kan vara felaktiga eller bygga på missförstånd. Skillnaden är att barn är mer sårbara för det ojämlika maktförhållandet mellan deltagare och forskare än många vuxna (t.ex.

Alderson & Goodey 1996; Boyden & Ennew 1997). Det beror på att barn än vana vid att frågor som vuxna ställer ska besvaras och att det finns rätt och fel svar samt att felaktiga svar leder till någon form av sanktion. Det kan därför ibland behövas lite tid för barn och unga att skapa en tillitsfull relation till en vuxen forskare där de upplever att de kan uttrycka sig fritt. Samtidigt är det viktigt att inte ta alla barns underläge i alla möten med forskare för givna. Synen på barn och ungdomar tenderar att bygga på en föreställning om dem som okunniga, föränderliga, överemotionella, behövande och beroende av vuxna (se kap. 2). Omvänt föreställs vuxna vara informerade, stabila, kloka, rationella, pålitliga och framför allt kompetenta. Men många barn har erfarenheter och kunskaper som vuxna saknar och är mycket kloka, liksom vuxna kan vara både irrationella och inkompetenta (Alderson 2007). Därför är det viktigt att som forskare i mötet med barn samtidigt vara beredd på att uppmärksamma tecken på möjliga omedvetna utnyttjanden av den egna överordnade positionen och att ge barnet utrymme att visa sin kompetens. Barns och vuxnas kunskaper och kompetenser bör också betraktas som olika, snarare än på en gradskala från låg till hög. Även om det i teorin skulle vara möjligt att som forskare genomföra en perfekt intervju med perfekta förberedelser, är det i praktiken inte möjligt att försäkra sig om att i en intervju fånga deltagares fullständiga berättelser så sanningsenligt som möjligt. Intervjuer och andra vedertagna forskningsmetoder är alltid bristfälliga.

85

8. Barns och ungas förståelse av konfidentialitet Utgångspunkten för den mesta forskning är att när samtycke erhållits för ett barn att delta i forskning, har barnet rätt att tala i förtroende och under konfidentialitet i intervjusammanhanget, vilket anses viktigt för datas pålitlighet och resultatens kvalitet. Därmed kan information om att ett barn eventuellt far illa bli ett etiskt dilemma för forskaren. Av sådana skäl menar Mason (2000) att vid forskning med barn kan samma grad av konfidentialitet inte garanteras ett barn som skulle ges till en vuxen och forskare kan aldrig garantera barn som informanter fullständig konfidentialitet (se även Williamson m.fl. 2005). Fastän alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden (SFS 2001:453 14 kap. 1c §, Socialtjänstlagen), finns i svensk forskning exempel på att forskare fattat olika beslut när det gäller om, hur och under vilka omständigheter de ska anmäla eventuell kännedom om att deltagande barn kan fara illa (jfr t.ex. Andersson 1998; Cater 2004).

8.1 Kontextens betydelse för förståelse av konfidentialitet I mitt avhandlingsprojekt hade jag (Kjerstin) som duktig doktorand förberett det etiska förfarandet kring intervjuerna med unga killar (13–18 år) på ett särskilt ungdomshem genom att skriva informationsbrev och samtyckesblanketter enligt Vetenskapsrådets riktlinjer (2002). Jag gick igenom informationen med de potentiella deltagarna när de tillfrågandes om de ville delta och de fick den skriftliga informationen. Jag gick 107

etiska reflektioner i forskning med barn även igenom grundförutsättningarna, som att de när som helst kunde få avbryta sin medverkan, att allt de sa skulle behandlas konfidentiellt och att det bara var jag och mina handledare som skulle få lyssna på ljudinspelningarna. Trots denna, i mitt tycke, noggranna information hände det i flera intervjuer att killen jag pratade med stannade upp i intervjun och frågade om hur informationen skulle användas: Sen vart det tråkigt, sen ville man göra pengar i stället.

Um. THEO Så börja man, en fråga bara innan jag börjar berätta nånting.

KJERSTIN Ja. THEO Det här du och jag pratar om, kommer det ut till nån?

KJERSTIN Nä.

THEO På avdelningen?

KJERSTIN Nä.

THEO Ingenting alls?

KJERSTIN Personalen kommer inte å få lyssna på bandet eller se det jag skriver ut utan det dom får se sen det är det som står i boken.

THEO Ah men då är jag inte kvar här.

KJERSTIN Nä precis.

THEO Nä.

KJERSTIN Å jag kommer inte att använda några ortsnamn eller nånting sånt.

THEO Ok. KJERSTIN Å jag är egentligen inte intresserad av om du har begått brott eller så.

THEO Nä men du ville att jag skulle berätta om kompisar.

KJERSTIN Ja jo precis absolut, absolut men så att du vet, så att liksom.

THEO Ja ja.

KJERSTIN Dom får inte reda på nånting.

THEO Nä, ok, sen börja man sno datorer från skolor (…)

THEO

KJERSTIN

Detaljerna kring konfidentialitet och vad Theo egentligen hade samtyckt till, blev verkliga först i intervjusituationen när han började berätta om sina erfarenheter och jag började ställa följdfrågor. Något liknande hände i intervjun med Simon, som också undrade hur materialet egentligen skulle användas: 108

8. Barns och ungas förståelse av konfidentialitet Nu har jag slutat med sånt där ändå.

Um. SIMON Allt det här, kommer du att skriva upp det sen också?

KJERSTIN Asså jag är inte intresserad utav, asså egentligen brottet som sådant det är det är, inte intressant.

SIMON Men du kommer ändå skriva ner det?

KJERSTIN Ja jag kommer skriva ner det, det kommer jag att göra.

SIMON Um. KJERSTIN Känns det jobbigt å prata om eller?

SIMON Nej, ne men asså, hur långt kommer det här, stannar det här i ett fack hos dig eller?

KJERSTIN Det är så här. Det jag kommer å göra e, jag kommer att skriva ner det här på papper, eh:: så sen så är det möjligt att det är någon annan på universitetet som kommer å titta på det också, men sen så, när jag kommer å skriva om det, då kommer jag att skriva dels på engelska, till att börja med så jag översätter det till engelska.

SIMON Å sen?

KJERSTIN Öh å sen kommer det att tryckas, ges ut som artiklar i tidskrifter:: inte vanliga tidningar utan tidskrifter som andra forskare läser.

SIMON Um. KJERSTIN Mest.

SIMON Å sen kommer det med i tidningen asså?

KJERSTIN Nä det tror jag inte, å om det är så att det skrivs i tidningarna, om det är Expressen eller Dagens Nyheter eller nått, skulle va intresserade, är ju dom intresserade av å prata med mig liksom, så då kommer det å va sånt som jag berättar som dom kommer å skriva.

SIMON Då kommer du, självklart, göra det för å tjäna pengar?

KJERSTIN Na::ah det är en del utav jobbet, möjligtvis, om det är så att tidningarna är intresserade, kan man säga, men jag kommer ju inte få nått extra betalt för om DN skulle komma å prata med mig men då kommer ju inte jag att berätta om sånt som ni har berättat för mig utan då är det mer sånt som jag själv har kommit fram till.

SIMON

KJERSTIN

109

Etiska reflektioner i forskning med barn Åsa Källström & Kjerstin Andersson Bruck Forskning om och med barn kräver noggranna etiska överväganden. Den här boken handlar om några av dessa överväganden och här fördjupas diskussionen om barn och unga som forskningsdeltagare. Boken omfattar både forskningsetik i bemärkelsen reflektion över hur forskning tar hänsyn till och skyddar deltagarna, och forskaretik i bemärkelsen forskarens reflektion över sin relation till själva forskningsuppgiften.

Med hjälp av konkreta exempel, från både författarnas och andras forskning, identifieras och förklaras etiska frågor som är av särskild betydelse när barn deltar i forskning. Boken tar sin utgångspunkt i den nya barnforskningen, även kallad barndomssociologi, och handlar mer om att forska med barn än att forska om barn. Därtill riktas ett särskilt fokus mot barn i utsatta situationer.

ETISKA REFLEKTIONER I FORSKNING MED BARN är tänkt att utgöra ett underlag för reflektion och diskussion om etiska frågor i forskning där barn deltar. För­ fattarna belyser frågor som uppstår då etiska aspekter måste vägas mot aspekter som påverkar studiens kvalitet. Därmed är den en praktisk hjälp vid förberedelsen av forskningsprojekt där barn eller unga planeras delta. Tyngdpunkten ligger på kvalitativa intervjuer, men exempel från enkätstudier ges också och i många avseenden är resonemangen i boken tillämpliga för många typer av datainsamlingsmetoder.

Kjerstin Andersson Bruck är fil.dr och lektor i socialt arbete vid Örebro universitet. Åsa Källström är professor i socialt arbete vid Örebro universitet.

ISBN 978-91-40-68625-1

9 789140 686251