Issuu on Google+


Översättning: Jessica Danielsson


Titlar i serien Pretty Little Liars av Sara Shepard Lรถgner Hemligheter Skandaler Intriger

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 4

2011-06-16 15.05


Solen lyser 채ven p책 den or채ttf채rdiga lucius annaeus seneca

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 6

2011-06-16 15.05


L Ä S A TA NK A R

Visst skulle det vara kul att kunna läsa tankar? Tänk våra huvuden vore likadana som de där väskorna som var så moderna för ett tag sedan – där man kunde se bilnycklarna och läppglanset genom det genomskinliga yttertyget. Då skulle du inte behöva undra vad regissören egentligen tyckte när han sa: ”Bra jobbat”, efter att du hade provspelat för skolmusikalen. Eller om din attraktiva tennispartner tyckte att din rumpa var sexig i Lacostekjolen när ni spelade mixed dubbel. Eller om din bästa kompis var sur för att du umgicks med killen med det urgulliga leendet på nyårsfesten istället för att vara med henne. Du skulle bara kika in i hennes huvud och veta. Dessvärre är våra huvuden bättre förseglade än Pentagon. Ibland råkar folk visserligen avslöja fragment av vad som pågår där inne – som när regissören gör en grimas efter att du har missat höga A eller när din kompis frostigt ignorerar alla dina sms den första januari. Men vanligtvis lägger man inte märke till sådana tecken. Faktum är att en viss populär Rosewood-kille gav en tydlig fingervisning om vad som rörde sig i hans vidriga lilla hjärna för fyra år sedan, men folk höjde knappt på ögonbrynen. Om de hade varit uppmärksamma är det möjligt att en viss vacker tjej fortfarande hade varit i livet. I cykelstället utanför Rosewood Day stod flera färgglada, exklusiva, tjugofyraväxlade cyklar, som Noel Kahns pappa hade 7

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 7

2011-06-16 15.05


fått av Lance Armstrongs PR-agent, samt en klarrosa sparkcykel som var så välputsad att den glänste. Några sekunder efter att det hade ringt ut och sjätteklassarna började svämma ut över skolgården skuttade en tjej med frissigt hår klumpigt fram mot cykelstället och gav sparkcykeln en kärleksfull klapp innan hon låste upp det gula bygellåset runt stången. Ett flygblad som smällde mot stenmuren bakom cykelstället fångade hennes uppmärksamhet. ”Hallå där”, sa hon till sina tre kompisar vid fontänen. ”Kom hit.” ”Vad är det, Mona?” Phi Templeton försökte trassla upp snöret till sin nya fjärilsformade jojo. Mona Vanderwaal pekade på papperslappen. ”Kolla!” Chassey Bledsoe sköt upp de lila solglasögonen i pannan. ”Wow.” Jenna Cavanaugh bet på en babyrosa tumnagel. ”Detta är stort”, sa hon med sin ljuva stämma. En vindby lekte tafatt med några vilsekomna löv som smitit från den prydligt hoprafsade högen på marken. Det var i mitten av september några veckor in på den nya terminen och hösten hade gjort sitt intåg. Turister från hela östra USA kom körande till Rosewood i Pennsylvania för att få uppleva det mörkröda, orangefärgade, gula och gyllene lövverket. Det var som om något i luften gjorde höstlöven extra vackra. Detta något förgyllde även allt annat i Rosewood – som golden retriever-hundarna med sina blanka pälsar som skuttade runt i de välskötta rastgårdarna, de äppelkindade bebisarna som låg mjukt nerbäddade i märkesbarnvagnarna och de muskulösa fotbollsspelarna som sprang omkring på planen utanför Rosewood Day, stadens mest exklusiva privatskola. Aria Montgomery betraktade Mona och de andra från sin favoritplats på skolans låga stenmur, med skissboken i knäet. Hennes sista lektion för dagen var bild, och läraren, mrs Cross, brukade låta henne strosa runt på skolan och teckna av det hon kände för. Mrs Cross påstod att det berodde på att Aria var en sådan överlägsen konstnär, men Aria misstänkte att det i själva verket var för att hon gjorde läraren nervös. Trots allt var Aria 8

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 8

2011-06-16 15.05


den enda tjejen i klassen som inte småpratade med kompisarna eller flörtade med killarna medan de jobbade på sina stilleben. Aria önskade förstås också att hon hade haft vänner, men det innebar inte att det var rätt av mrs Cross att bannlysa henne från klassrummet. Scott Chin, en annan sjätteklassare, var nästa person att få syn på flygbladet. ”Häftigt”, sa han och vände sig mot sin kompis Hanna Marin, som fingrade på det splitternya silverarmbandet som fadern hade köpt till henne i försoningsgåva efter att han och modern hade haft ett av sina återkommande gräl. ”Hanna, kolla!” Han petade till Hanna i magen. ”Gör inte så!” fräste Hanna och ryckte till. Trots att hon var nästan säker på att Scott var bög – han var nog mer förtjust i Hannas Vogue-tidningar än hon själv – hatade hon när han rörde vid hennes äckliga, uppsvullna mage. Hon kastade en blick på flygbladet och höjde förvånat ögonbrynen. ”Oj.” Spencer Hastings gick förbi med Kirsten Cullen. De pratade om en landhockeymatch och törnade nästan in i töntiga Mona Vanderwaal, som blockerade vägen med sin sparkcykel. Så fick även Spencer syn på flygbladet. Hon gapade. ”Redan i morgon?” Emily Fields missade nästan flygbladet, men hennes bästa kompis från simklubben, Gemma Curran, vred på huvudet i rätt ögonblick. ”Em!” ropade hon och pekade på pappret. Emily ögnade igenom texten. Hon rös av spänning. Vid det laget stod praktiskt taget varenda sjätteklassare samlade runt cykelstället och glodde på pappersarket. Aria gled ner från muren och läste vad det stod. I morgon drar vi igång tidskapselceremonin. Var redo! Detta är er chans att bli odödliga! Damm från Arias ritkol föll från fingrarna. Tidskapseln hade varit en tradition på skolan sedan 1899, året då Rosewood Day grundades. Skolan förbjöd de yngre klasserna att vara med, så att äntligen få delta var en betydelsefull övergångsrit, ungefär som när en tjej köper sin första behå … eller som när en kille för första gången blir upphetsad över en tjej i behå, för den delen … Alla kände till reglerna. De hade förts vidare från äldre sys9

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 9

2011-06-16 15.05


kon, beskrivits i olika bloggar och klottrats på tomma sidor i biblioteksböcker. Varje år klippte personalen sönder skolans flagga och så fick speciellt utvalda, äldre elever gömma delarna på olika platser i Rosewood. Kryptiska ledtrådar som ledde till gömställena sattes upp i skolans foajé. Den som hittade en tygbit fick dekorera den efter eget tycke och smak och uppmärksammades sedan vid en ceremoni där hela skolan var med. Alla delarna syddes därefter ihop och begravdes i en tidskapsel bakom fotbollsplanen. Naturligtvis var det en stor grej att hitta en bit av tidskapselflaggan. ”Tänker du vara med?” frågade Gemma och drog upp dragkedjan på sin parkas till hakan. ”Antar det.” Emily fnittrade nervöst. ”Men tror du att vi har nån chans? Jag har hört att de alltid gömmer flaggan någonstans vid high school-byggnaderna och där har jag bara varit två gånger.” Hanna tänkte på samma sak. Fast hon hade inte ens varit där en gång. Allt som hade med high school att göra skrämde henne – särskilt de glamorösa, äldre tjejerna. När hon var i köpcentret King James Mall tillsammans med sin mamma stod det nästan alltid ett gäng hejaklacksledare samlade vid sminkdisken. Hanna brukade tjuvkika på dem bakom klädhyllorna och beundra deras lågt skurna jeans som smet perfekt om höfterna, deras glänsande hår som svallade över axlarna och deras lena, släta hy som inte avslöjade några finnar, oavsett om de använde foundation eller inte. Varje kväll när Hanna skulle sova brukade hon be till Gud att hon skulle vakna upp som en supersnygg hejaklacksledare, men varenda morgon blickade samma gamla Hanna tillbaka på henne i den hjärtformade spegeln, med bajsbrunt hår, finnig hy och armar som knubbiga korvar. ”Du känner ju åtminstone Melissa”, muttrade Kirsten till Spencer, som också hade hört vad Emily sa. ”Hon kanske är en av dem som har gömt flaggan.” Spencer skakade på huvudet. ”I så fall skulle jag redan ha hört talas om det.” Det var en lika stor ära att få gömma en bit av tidskapselflaggan som det var att hitta en och Spencers syster Melissa missade aldrig ett tillfälle att skryta om sina bedrifter. 10

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 10

2011-06-16 15.05


Särskilt när de spelade Stjärnklart, spelet som innebar att var och en i familjen berättade om sin största framgång under dagen. Skolans tunga dubbeldörrar öppnades och de sista sjätteklassarna strömmade ut, däribland ett gäng tjejer som tycktes ha klivit direkt ur en modekatalog. Aria återvände till sin plats på muren och låtsades vara upptagen med att skissa. Hon ville inte få ögonkontakt med någon av dem igen – för ett par dagar sedan hade Naomi Zeigler upptäckt att hon stirrade på dem och kraxat: ”Vad är det med dig – är du kär i oss, eller vadå?” De tillhörde skolans innegäng och var typiska Rosewood-tjejer. Alla typiska Rosewood-ungdomar bodde i flotta hus som var omgärdade av murar och hade enorma tomter, lyxiga ombyggda lador och garage med plats för tio bilar. De var likadana allihop i Arias ögon – killarna spelade fotboll och hade kortklippt hår; tjejerna skrattade likadant, målade läpparna med samma nyans och bar likadana handväskor från Dooney & Bourke. Om Aria kisade skulle hon inte kunna skilja den ena typiska Rosewoodtjejen från den andra. Förutom Alison DiLaurentis, förstås. Ingen tog fel på Alison DiLaurentis. Någonsin. Nu var det Alison som ledde sitt gäng längs den stenlagda gången. Hennes blonda hår gungade, de safirblå ögonen glittrade och fötterna balanserade skickligt i de åtta centimeter höga klackarna. Naomi Zeigler och Riley Wolf, hennes närmast förtrogna, följde efter, uppmärksamma på varenda rörelse hon gjorde. Folk hade skrapat med foten för Ali ända sedan hon flyttade till Rosewood i trean. Ali närmade sig Emily och de andra simmarna. Emily blev rädd att hon skulle håna dem för deras torra, grönaktiga, klorskadade hår – igen – men Ali hade uppmärksamheten riktad mot något annat den här gången. Ett slugt leende bredde ut sig över ansiktet medan hon läste texten på flygbladet. Med en snabb handledssnärt slet hon ner pappret från muren och vände sig om. ”Min bror ska gömma en bit av flaggan i kväll”, sa hon så högt att alla kunde höra. ”Han har redan lovat att avslöja gömstället för mig.” 11

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 11

2011-06-16 15.05


Alla började muttra. Hanna nickade imponerat. Hon beundrade Ali över allt annat på jorden. Men Spencer sjöd av ilska. Det var inte meningen att Alis bror skulle avslöja gömstället för Ali. Det var fusk! Arias ritkol flög hetsigt över skissboken medan hon höll ögonen på Alis hjärtformade ansikte. Emilys näsa nåddes av en vaniljdoft som härrörde från Alis parfym – och det var lika ljuvligt som att stå i dörren till ett bageri. Några äldre elever gick nerför den majestätiska stentrappan vid high school-byggnaden. Ali avbröt sig. Långa, högdragna tjejer och snobbiga, stiliga killar gick förbi sjätteklassarna på väg mot sina bilar på parkeringsplatsen. Ali betraktade dem kallt och fläktade sig med flygbladet. Några lågstadieungar med vita iPod-sladdar dinglande från öronen såg skrämda ut när de låste upp sina tioväxlade cyklar. Naomi och Riley fnös åt dem. Plötsligt fick en lång, blond kille syn på Ali och stannade. ”Hur är läget, Ali?” ”Jorå.” Ali snörpte på munnen och rätade på sig. ”Hur är det med dig då?” Scott Chin satte armbågen i Hannas mage. Hon rodnade. Med sitt solbrända, tilldragande ansikte, blonda hår och själfulla, hasselnötsbruna ögon stod Ian Thomas på andra plats på Hannas snygginglista, strax under Sean Ackard, killen som hon hade varit kär i sedan de var med i samma lag på gympan i trean. Det var oklart hur Ian och Ali kände varandra, men skvallret sa att de äldre eleverna bjöd Ali på sina innefester, trots att hon var mycket yngre. Ian stödde foten mot cykelstället. ”Jag tyckte att jag hörde dig säga att du vet var flaggan ska gömmas?” Alis kinder blev röda. ”Vadå, är du avundsjuk, eller?” Hon gav honom ett uppnosigt leende. Ian skakade på huvudet. ”Jag skulle tala tyst om det, om jag var du. Annars kan nån försöka stjäla din bit. Det är en del av spelet, som du vet.” Ali skrattade, som om själva tanken var absurd, men en rynka framträdde mellan ögonbrynen. Ian hade rätt … att stjäla någons fynd var helt enligt reglerna och stod inskrivet i den of12

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 12

2011-06-16 15.05


ficiella regelboken som rektor Appleton förvarade i en låst låda i skrivbordet. Förra året hade en gothare i nian stulit en bit som dinglade från en äldre elevs träningsbag. Och för två år sedan hade en drillflicka i åttan smugit in i skolans dansstudio och stulit två tygbitar från ett par vackra, smala ballerinor. Stöldklausulen, som den kallades, jämnade ut oddsen. Om man inte var smart nog att lyckas tyda ledtrådarna var man kanske slug nog att knycka tygbiten från någon annan. Spencer tittade på Alis bekymrade ansikte och en tanke tog form: Jag borde stjäla Alis flaggbit. Antagligen skulle alla andra sjätteklassare låta Ali fuska sig till tygbiten och sedan skulle ingen våga ta den ifrån henne. Spencer var trött på att Ali alltid gled omkring som på en räkmacka. Samma idé dök upp i Emilys huvud. Tänk om jag skulle stjäla den från Ali, tänkte hon, och rös till av en oidentifierad känsla. Vad skulle hon säga till Ali om hon lyckades tränga in henne i ett hörn? Skulle jag kunna stjäla den från Ali? undrade Hanna Marin inom sig och bet i en redan trubbig nagel. Fast hon hade förstås inte stulit något i hela sitt liv. Om hon gjorde det, skulle Ali då bjuda in henne till sin innersta krets? Vad häftigt det vore att stjäla den från Ali, tänkte även Aria, medan handen fortfarande rörde sig över pappret. Bara tanken på att hon skulle kunna förnedra en typisk Rosewood-tjej var frestande. Stackars lilla Ali skulle bli tvungen att leta upp en annan tygbit genom att faktiskt läsa ledtrådarna och använda hjärnan för en gångs skull. Ali bröt tystnaden. ”Jag är inte orolig. Ingen vågar stjäla den från mig. När jag väl har hittat den är den min för alltid.” Hon vinkade flörtigt till Ian och lade till: ”Det enda sättet att ta den ifrån mig är att döda mig först.” Ian lutade sig fram. ”Ja, om det är vad som krävs, så.” En muskel under Alis öga ryckte till och hon bleknade. Naomi Zeiglers leende falnade. En kall grimas gled hastigt över Ians ansikte, men sedan lyste han upp i ett oemotståndligt leende som betydde: Jag skojar bara. 13

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 13

2011-06-16 15.05


Någon hostade till, vilket fick Ian och Ali att titta upp. Alis bror Jason kom gående rakt mot Ian. Att döma av hans bistra min och uppdragna axlar hade han hört vad de pratade om. ”Vad sa du precis?” Jason stannade bara några centimeter från Ian. En kylig vind lekte tafatt med ett par vilsekomna gyllene hårstrån i pannan. Ian gungade fram och tillbaka i sina svarta Vans. ”Inget. Vi fjantar oss bara.” Jasons ögon mörknade. ”Är du säker på det?” ”Jason!” väste Ali irriterat. Hon ställde sig mellan dem. ”Vad är det med dig?” Jason stirrade på Ali, därefter på flygbladet i hennes hand och sedan på Ian igen. Åskådarna utbytte förvirrade blickar. De var osäkra på om det här var ett låtsasbråk eller något allvarligare. Ian och Jason var lika gamla och båda spelade fotboll. Det här kanske var ett sätt att se vem som kunde kissa längst efter att Ian hade stulit Jasons mål under gårdens match mot Pritchard Prep. När Ian inte svarade slog Jason ut med händerna. ”Skit i det då.” Han virvlade runt, klampade iväg mot en svart sextiotalsbil som hade svängt in på busshållplatsen och damp ner i passagerarsätet. ”Kör”, sa han till föraren samtidigt som han smällde igen bildörren. Bilen hostade igång med ett moln av giftiga avgaser och svängde ut från trottoaren med skrikande däck. Ian ryckte på axlarna och släntrande segervisst iväg. Ali drog med händerna genom håret. Under bråkdelen av en sekund såg hon lite vilsen ut, som om hon hade tappat kontrollen. Men det gick snabbt över. ”Bubbelbad hemma hos mig?” kvittrade hon till sin klan och krokade arm med Naomi. Vännerna följde efter henne mot skogsdungen bakom skolan som bjöd på en genväg hem. En numera välbekant papperslapp tittade upp ur sidofacket på Alis gula skolväska. I morgon drar vi igång tidskapselceremonin, stod det. Var redo! Alltid redo. Eller? Några korta veckor senare, efter att de flesta delar av flaggan hade hittats, byttes Alis inre cirkel ut. Plötsligt blev tjejerna i 14

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 14

2011-06-16 15.05


det gamla gänget avsatta och andra tog deras plats. Ali hade hittat fyra nya superbästisar – Spencer, Hanna, Emily och Aria. Ingen av Alis nya vänner frågade sig varför hon hade valt ut just dem av alla sjätteklassare. De ville inte riskera något. Då och då mindes de tiden före Ali – hur bedrövligt de hade mått, hur bortkomna de hade känt sig och hur övertygade de hade varit om att de var nollor. Och det hände att de tänkte tillbaka på vissa speciella tillfällen, till exempel dagen då flaggjakten började. Ett par gånger nuddade de vid minnet av det som Ian hade sagt till Ali och tänkte på hur okarakteristiskt osäker hon hade verkat. Annars brukade det mesta rinna av henne som vatten på en gås. Men oftast förträngde de den sortens minnen – det var roligare att tänka på nuet än att gräva ner sig i det förflutna. Nu utgjorde de Rosewood Days innegäng och med det kom en massa spännande ansvar. En lång rad av roliga händelser låg framför dem. Men kanske borde de inte ha lagt minnet av den där dagen åt sidan så lättvindigt. Och kanske borde Jason ha kämpat lite hårdare för att skydda Ali. Ja, vi vet ju alla vad som hände sedan. Inte mer än ett och ett halvt år senare gjorde Ian allvar av sitt hot. Han dödade Ali.

15

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 15

2011-06-16 15.05


1 DÖD OCH BEGR AV EN

Emily Fields lutade sig tillbaka i den nötbruna lädersoffan och pillade på det torra skinnet runt tumnageln. Hennes gamla kompisar, Aria Montgomery, Spencer Hastings och Hanna Marin satt bredvid och drack varm choklad ur randiga keramikmuggar. De befann sig i tv-rummet hemma hos Spencer. Där fanns alla de senaste elektroniska prylarna, en 84 tums bildskärm och surroundhögtalare. En stor skål med nachochips stod på soffbordet, men ingen av dem hade rört den. En kvinna vid namn Marion Graves satt i den rutiga tvåsitssoffan mitt emot dem, med en tillplattad soppåse i knäet. Tjejerna var klädda i slitna jeans, kaschmirtröjor och, i Arias fall, en fransig minikjol över tomatröda leggings, men Marion bar en påfallande exklusiv mörkblå ylleblazer och matchande veckad kjol. Hennes mörkbruna hår glänste och huden luktade fuktkräm med lavendeldoft. ”Jaha.” Marion log mot Emily och de andra. ”Förra gången vi träffades bad jag er att ta med några speciella saker. Nu föreslår jag att vi lägger dem på bordet här.” Emily bidrog med en rosa läderbörs som hade ett monogram i form av ett E på locket. Aria stoppade ner handen i sin jakpälsväska och drog upp en skrynklig, gulaktig teckning. Hanna tog fram en hopvikt, handskriven papperslapp. Och Spencer lade försiktigt ner ett svartvitt fotografi och ett slitet blått armband i tyg. Emilys ögon fylldes av tårar – hon kände igen armbandet 16

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 16

2011-06-16 15.05


direkt. Ali hade gjort ett till var och en av dem sommaren efter Jenna-grejen. Meningen var att armbanden skulle binda dem samman, för att påminna dem om att de aldrig, aldrig fick berätta att det var de som var ansvariga för olyckan som gjorde Jenna Cavanaugh blind. Inte visste de då att sanningen bakom Jenna-grejen var något som Ali höll hemligt för dem, istället för något som de gemensamt försökte dölja för resten av världen. Det visade sig nämligen att Jenna i själva verket hade bett Ali att tända fyrverkeripjäserna och sedan skylla på hennes styvbror Toby. Detta var bara en av de många omskakande hemligheter som avslöjades om Ali efter hennes död. Emily svalde hårt. Den blytunga klump som hade suttit i hennes bröst sedan september började göra sig påmind igen. Det var nyårsdagen. Skolan skulle börja dagen efter och Emily hoppades att den nya terminen skulle bli lite lugnare än den förra. Praktiskt taget i samma minut som hon och hennes gamla kompisar hade klivit in på Rosewood Day för att börja i elfte klass föregående höst hade nämligen var och en av dem fått ett mystiskt meddelande från någon som kallade sig A. Först trodde de – ja, hoppades, i Emilys fall – att A var Alison, deras försvunna vän, men sedan hittade några byggjobbare Alis kropp i en grop fylld av cement i Alis gamla trädgård. Meddelandena hade fortsatt att komma och grävde sig djupare och djupare ner i deras mörkaste hemligheter. Två omtumlande månader senare fick de reda på att A var Mona Vanderwaal. I mellanstadiet hade Mona varit en tönt som älskade Fear Factor på TV och spionerade på Emily, Ali och de andra när de sov över hos varandra om fredagskvällarna. Men när väl Ali hade försvunnit hade Mona förvandlat sig till en diva och blivit bästa kompis med Hanna. I höstas hade Mona stulit Alisons dagbok, läst alla hemligheter som Ali hade skrivit om sina vänner och bestämt sig för att förstöra deras liv, precis som de i Monas ögon hade förstört hennes. De hade inte bara mobbat henne, utan även indirekt gett henne en brännskada, eftersom även hon hade träffats av gnistor från fyrverkeriet som gjorde Jenna blind. Samma natt som Mona föll mot sin död vid stenbrottet – 17

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 17

2011-06-16 15.05


och nästan tog Spencer med sig – hade polisen arresterat Ian Thomas, Alis superhemliga pojkvän, för mordet på Alison. Rättegången skulle starta i slutet av veckan. Emily och de andra skulle bli tvungna att vittna mot honom. Och även om det var tusen gånger läskigare än att till exempel sjunga solo på skolkonserten, var det ändå skönt på något sätt, eftersom rättegången skulle innebära ett slags avslut. Eftersom höstens händelser var mycket för fyra tonårstjejer att hantera hade deras föräldrar skaffat professionell hjälp. Marion Graves var specialiserad på sorg och den bästa psykoterapeuten i hela Philadelphia-trakten. Det här var den tredje söndagen som Emily och hennes kompisar träffade Marion. Under just det här mötet var det tänkt att tjejerna skulle lära sig att släppa taget om allt det hemska som hade hänt. Marion slätade till kjolen i knäet medan hon betraktade föremålen som låg på bordet. ”De här sakerna påminner er om Alison, eller hur?” Alla nickade. Marion skakade på den svarta soppåsen så att den öppnade sig. ”Nu ska ni stoppa ner alltihop. När jag har gått härifrån vill jag att ni gräver ner påsen i Spencers trädgård. Ritualen ska symbolisera att ni lägger Alison till vila. Och med henne begraver ni all den skadliga negativitet som är förknippad med er vänskap.” Marion pepprade alltid sina tal med new age-floskler som ”skadlig negativitet”, ”det andliga behovet av avslut” och ”att konfrontera sorgeprocessen”. Förra mötet hade de varit tvungna att mässa ”Alis död är inte mitt fel” om och om igen och dricka stinkande grönt te som skulle rena deras chakra. Marion försökte övertala dem att rabbla mantran till sin egen spegelbild också, i stil med ”Ali är död och kommer aldrig tillbaka” och ”Ingen försöker göra mig illa”. Emily längtade efter att det skulle få effekt, för hon önskade inget hellre än att livet skulle återgå till det normala. ”Okej, ställ er upp nu”, sa Marion och höll fram soppåsen. ”Sätt igång.” De reste sig. Emilys läppar darrade när hon tog upp den rosa 18

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 18

2011-06-16 15.05


portmonnän, som var en present från Ali i sexan. Hon borde kanske ha tagit med sig något annat till reningsceremonin, till exempel ett gammalt skolfoto på Ali, som hon hade miljontals av? Marion fi xerade Emily och nickade mot påsen. Med en snyftning släppte Emily ner portmonnän. Aria plockade upp teckningen som hon själv hade ritat. Det var en skiss av Ali utanför skolan. ”Den här ritade jag innan vi ens hade blivit kompisar.” Spencer höll försiktigt i ena änden av armbandet mellan pekfingret och tummen, som om det var täckt av snor. ”Far-väl ”, viskade hon bestämt. Hanna himlade sig när hon släppte ner sin hopvikta papperslapp. Hon brydde sig inte om att förklara vad det var för något. Emily såg på medan Spencer plockade upp det svartvita fotot. Det föreställde Ali bredvid en mycket ung Noel Kahn. Båda skrattade. Bilden kändes bekant. Emily tog tag i Spencers arm innan hon hann släppa ner den i påsen. ”Var har du fått den där ifrån?” ”Årsboken, innan de kastade ut mig”, medgav Spencer generat. ”Kommer du ihåg att de gjorde ett collage av en massa bilder på Ali? Den här ramlade ner på golvet.” ”Släng den inte”, bad Emily och struntade i Marions stränga blick. ”Det är en himla bra bild på henne.” Spencer höjde på ögonbrynen, men lade utan ett ord fotot på mahognybordet bredvid en järnskulptur i form av Eiffeltornet. Av alla Alis kompisar var det utan tvekan Emily som hade haft svårast att hantera hennes död. Det var bara det att hon aldrig hade haft en kompis som Ali, varken förr eller senare. Saken blev inte bättre av att Ali hade varit Emilys första kärlek och den allra första tjej som hon någonsin kysst. Om Emily hade fått bestämma hade hon inte begravt minnet av Ali alls. Hon hade gärna haft minnessakerna stående på nattygsbordet för alltid. ”Är ni nöjda?” Marion knöt ihop påsen och räckte den till Spencer. ”Lova nu att ni gräver ner den här. Det kommer att hjälpa er. Det är säkert. Och jag tycker att ni tjejer ska träffas på tisdag eftermiddag igen, okej? Det är första skolveckan efter 19

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 19

2011-06-16 15.05


jullovet och jag vill att ni ska hålla kontakten och ta hand om varandra. Kan ni göra det för min skull?” Alla nickade dystert. De följde Marion mot ytterdörren. Hon sa hejdå och klev in i sin blå Range Rover. Vindrutetorkarna gick igång för att vispa undan snön på framrutan. Farfarsklockan i hallen slog hel timme. Spencer stängde dörren och vände sig mot Emily och de andra. Soppåsen dinglade från hennes handled. ”Nå?” sa Spencer. ”Ska vi gräva ner den?” ”Var?” frågade Emily tyst. ”Vad sägs om ladan?” föreslog Aria och fingrade på ett hål i sina röda leggings. ”Det är väl passande? Det var ju där vi … såg henne sist.” Emily nickade och fick en klump i halsen. ”Vad tycker du, Hanna?” ”Spelar ingen roll”, mumlade Hanna entonigt, som om hon hellre hade varit någon annanstans. De drog på sig jackorna och stövlarna och klampade ut i den snöiga trädgården bakom huset. De sa inget på hela vägen. Trots att de hade kommit varandra nära igen det senaste halvåret hade de inte setts så mycket efter Ians fängslande. Emily hade försökt arrangera shoppingturer till köpcentret och fikapauser på skolans kafé på rasterna, men de andra verkade inte särskilt intresserade. Hon misstänkte att de undvek varandra av samma orsak som de hade glidit isär när Ali försvann – för att det helt enkelt kändes konstigt att vara tillsammans. Familjen DiLaurentis gamla hus låg till höger. Träden och buskarna som delade av tomterna stod nakna och ett frostigt lager av is täckte Alis veranda. Det fanns fortfarande en liten minnesplats för Ali på trottoaren framför deras hus, med ljus, mjukisdjur, blommor och vattenskadade foton. Men kamerateamen och skåpbilarna som hade campat där utanför i en månad när Alis kropp hittades var tack och lov borta. Numera hängde nyhetsjournalisterna vid Rosewoods rådhus istället, och vid Chester County-fängelset, i hopp om att snappa upp mer information om Ian Thomas. Huset beboddes nu av Maya St. Germain, Emilys före detta 20

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 20

2011-06-16 15.05


tjej. Familjens stadsjeep stod på uppfarten, vilket innebar att de hade flyttat tillbaka – de hade hållit sig borta under hela mediacirkusen. Emily kände ett styng av smärta när hon tittade på den välkomnande julkransen på ytterdörren och soptunnorna som flödade över av använt julpapper. När de var tillsammans hade hon och Maya diskuterat vad de skulle ge varandra i julklapp. Maya ville ha sådana där feta hörlurar som täcker hela örat och Emily ville ha en iPod shuffle. Att göra slut med Maya hade varit rätt, men det kändes konstigt att vara helt avskuren från hennes liv. De andra gick före mot bortre änden av trädgården. Emily småsprang för att hinna ikapp och trampade ner i en smutsig ispöl. Till vänster låg Spencers lada, platsen för deras allra sista pyjamasparty. Den gränsade till den täta skogen som sträckte sig ett par kilometer bort. Till höger om ladan fanns gropen i DiLaurentis trädgård, där Alis kropp hade hittats. Några gula polisband hade fallit ner och var nu halvt begravda under snön, men det syntes färska fotspår runt gropen efter folk som fortfarande lockades av mordgåtan. Hjärtat dunkade hårdare när Emily dristade sig att titta mot gropen. Det var så mörkt. Ögonen fylldes av tårar när hon föreställde sig hur Ian hårdhänt måste ha knuffat ner Ali och lämnat henne att dö. ”Det är helt sjukt, eller hur?” sa Aria tyst och såg mot gropen. ”Tänk att Ali fanns här hela tiden.” ”Det var tur att du fick minnet tillbaka, Spencer”, sa Hanna och rös till i den kalla eftermiddagsvinden. ”Annars skulle Ian fortfarande vara fri.” Aria bleknade och såg rädd ut. Emily bet på naglarna. Kvällen då Ian arresterades hade de sagt till polisen att allt de behövde veta om kvällen då Ali försvann stod i hennes dagbok. Det allra sista inlägget handlade om att hon tänkte träffa Ian, hennes hemliga pojkvän, samma dag som kompisarna skulle sova över. Ali hade gett Ian ett ultimatum – om han inte gjorde slut med Spencers syster Melissa skulle Ali berätta för hela världen att de var kära. 21

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 21

2011-06-16 15.05


Men det som slutligen övertygade polisen var Spencers förträngda minne från kvällen. För ett tag sedan hade hon plötsligt kommit ihåg att Ali hade träffat en viss person – Ian – efter att hon och Spencer hade grälat. Det var det sista de såg av Ali, någonsin, och alla kunde föreställa sig vad som hade hänt efter det. Emily skulle aldrig glömma hur Ian hade snubblat in i rättssalen under häktningsförhandlingen och hävdat att han var oskyldig till mordet. När domaren hade skickat tillbaka Ian till fängelset utan möjlighet att bli frisläppt mot borgen och vakterna hade lett honom ut ur rummet hade han gett dem en ljungande, bitter blick. Ni har valt fel person att mucka med, tycktes blicken säga. Det var uppenbart att han lade skulden på dem. Emily kved till och Spencer såg strängt på henne. ”Sluta. Det är inte meningen att vi ska hålla på att tänka på Ian … eller nåt av allt det där.” Hon stannade vid tomtgränsen och drog sin blåvita mössa med öronlappar längre ner över pannan. ”Är det här en bra plats?” Emily blåste på sina fingrar medan de andra nickade stumt. Spencer började gräva upp drösar av halvfrusen jord med spaden som hon hade tagit från garaget. När hålet var tillräckligt djupt släppte Spencer ner påsen. Det lät plopp i snön. Tillsammans öste de jord och snö över påsen. ”Jaha”, sa Spencer och lutade sig mot spaden. ”Ska vi säga nåt?” De såg på varandra. ”Hejdå, Ali”, sa Emily till slut och ögonen svämmade över av tårar för miljonte gången den månaden. Aria sneglade på henne och log sedan. ”Hejdå, Ali”, ekade hon. Så såg hon på Hanna, som ryckte på axlarna innan hon sa: ”Hejdå, Ali.” När Aria tog hennes hand mådde Emily … bättre. Knuten i magen löstes upp och nacken slappnade av. Plötsligt kände hon hur gott det luktade i trädgården. Hon tänkte att Ali – den söta, underbara Ali från hennes minnen – var med dem och talade om för dem att allt skulle bli bra. Hon tittade på de andra. Alla hade vaga leenden på läpparna, som om de också kände något speciellt. Marion hade kanske 22

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 22

2011-06-16 15.05


rätt. Det fanns kanske en poäng med en sådan här ritual. Det var dags att lägga den förfärliga hösten bakom sig. Alis mördare hade blivit fast och mardrömmen var över. Det enda vettiga var att blicka framåt, mot en lugnare, lyckligare tid. Solen sjönk ner bakom träden så att himlen och snöbyarna förvandlades till mjölkig lavendel. Familjen Hastings väderkvarn roterade långsamt i vinden och några ekorrar började slåss vid en hög tall. Om en av ekorrarna klättrar upp i trädet så är det över på riktigt, sa Emily till sig själv. Det var en skrockfull lek hon hade hållit på med i åratal. I samma ögonblick klängde en ekorre vigt uppför tallen, hela vägen upp till toppen.

23

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 23

2011-06-16 15.05


2 EN ENDA S T OR FA MIL J

En halvtimme efter mötet hos Spencer sprang Hanna Marin in i sitt hus, klappade i förbifarten dvärgpinschern Dot och slängde ormskinnsväskan på soffan i vardagsrummet. ”Förlåt att jag är sen”, ropade hon. Det luktade tomatsås och vitlöksbröd från köket och Hannas pappa, hans fästmö Isabel och Isabels dotter, Kate, satt redan runt matbordet i matsalen. Stora skålar med pasta och sallad stod mitt på bordet och framför Hannas tomma stol väntade en tallrik, en servett och ett högt glas med Perrier. När Isabel hade anlänt på juldagen – praktiskt taget i samma sekund som Hannas mamma klev på planet till sitt nya hem i Singapore – beslöt hon att söndagsmiddagarna skulle serveras i matsalen, för att markera att det var en speciell familjebegivenhet. Hanna damp ner på sin stol och försökte strunta i de andras blickar. Fadern gav henne ett hoppfullt leende och Isabel gjorde en min som indikerade att hon antingen försökte hålla inne en fis eller var besviken på att Hanna var sen till middagen. Kate, å andra sidan, höll beklagande huvudet på sned. Och Hanna bara visste vem av dem som skulle säga något först. Kate slätade till sitt irriterande raka, kastanjebruna hår och spärrade upp ögonen. ”Har du träffat din sorgeterapeut?” Ding, dong! ”Mm.” Hanna tog en stor klunk Perrier. ”Hur gick det?” frågade Kate med sin bästa Oprah-röst. 24

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 24

2011-06-16 15.05


”Hjälpte det?” Hanna fnös högdraget. Ärligt talat tyckte hon att träffarna med Marion var rena skämtet. Hennes kompisar klarade kanske av att hantera Alis död, men Hanna kämpade inte bara med en kompis död, utan två. Hanna blev påmind om Mona praktiskt taget varenda minut av dagen. Som när hon rastade Dot i hans rutiga hundjacka från Burberry, som Mona hade köpt till honom som födelsedagspresent förra året. När hon klev in i klädkammaren och fick syn på den silvriga Jill Stuart-kjolen som hon hade lånat av Mona men aldrig lämnat tillbaka. När hon tittade sig i spegeln och försökte rabbla Marions fåniga mantra, men istället fick syn på örhängena i form av droppar, som hon och Mona hade stulit från Banana Republic ett år tidgare. Men hon såg något annat också – det bleka, Z-formade ärret på hakan som hon hade fått när Mona körde på henne med sin jeep efter att Hanna hade listat ut att Mona var A. Hon hatade att hennes kommande styvsyster kände till varenda detalj av höstens händelser, särskilt att Hannas bästa kompis hade försökt köra ihjäl henne. Fast det visste å andra sidan hela Rosewood. Det hade ventilerats i varenda lokaltidning sedan dess. Efteråt hade hela Pennsylvania drabbats av A-feber. Ungdomar runt om i delstaten rapporterade om mängder av sms från någon som kallade sig A. Fast sms:en kom i regel från någon gammal pojkvän eller svartsjuk klasskompis. Hanna hade till och med fått egna fejkade A-sms, men det rörde sig bara om spam – Jag känner till alla dina fula hemligheter. Och du, vill du köpa tre ringsignaler för en dollar? Löjligt. Kates blick lämnade inte Hanna. Kanske väntade hon på att Hanna skulle öppna sig. Hanna plockade kvickt upp ett vitlöksbröd och tog en så stor tugga att hon inte kunde prata. Ända sedan Kate och Isabel hade tagit hennes hus i besittning hade Hanna antingen suttit på sitt rum, tröstshoppat i köpcentret eller gömt sig hemma hos sin kille, Lucas. Det hade visserligen varit lite skakigt mellan dem innan Mona dog, men sedan dess hade Lucas varit osannolikt stöttande. Nu var de oskiljbara. Hanna föredrog att vara någon annanstans än hemma, 25

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 25

2011-06-16 15.05


eftersom fadern hela tiden hittade på små uppgifter åt henne och Kate som han tyckte att de skulle göra tillsammans. Till exempel att rensa ut Hannas extrakläder ur Kates garderob, slänga soppåsen eller skotta snö. Men vadå? Sådant hade man väl hemhjälp och trädgårdsmästare till? Hon önskade att någon kunde skotta bort Kate ur hennes liv i stället. ”Ska det bli roligt att börja skolan i morgon?” frågade Isabel och snurrade pasta runt gaffeln. Hanna ryckte på axlarna och kände en välbekant smärta stråla nerför högerarmen. Hon hade brutit den när Mona körde på henne, ännu en härlig påminnelse om att vänskapen med Mona hade varit en bluff. ”Ja, det tycker jag i alla fall.” Kate skingrade tystnaden. ”Jag tittade igenom skolkatalogen igen i dag. Det händer verkligen en massa spännande saker på skolan. De sätter till exempel upp fyra pjäser om året!” Mr Marin och Isabel strålade. Hanna bet ihop tänderna så hårt att hon nästan blev stum i käken. Allt Kate hade snackat om sedan hon kom till Rosewood var hur spännande det skulle bli att gå på Rosewood Day. Men än sen. Skolan var stor. Hanna tänkte se till att de aldrig stötte på varandra. ”Fast man blir lite förvirrad av hur det är organiserat”, sa Kate och torkade sig prydligt om munnen med servetten. ”De har olika byggnader för olika ämnen, till exempel ett mediahus och ett naturvetenskapligt bibliotek. Jag kommer garanterat att gå vilse.” Hon virade en kastanjebrun hårslinga runt pekfingret. ”Det skulle vara jättesnällt om du ville visa mig runt, Hanna.” Hanna brast nästan ut i skratt. Kates röst var falskare än ett par Chanel-solglasögon för nittionio cent på eBay. Hon hade gjort samma framstöt på restaurangen Le Bec-Fin i Philadelphia föregående höst – och se bara hur det hade gått. När Hanna hade flytt in på toaletten under förrätten hade Kate följt efter och verkat så gullig och medkännande. Hanna hade brutit ihop och berättat för Kate att hon just hade fått ett meddelande från A … öh, Mona … där det stod att Sean Ackard, som hon trodde att hon fortfarande var ihop med, hade gått på bal med en an26

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 26

2011-06-16 15.05


nan tjej. Kate tröstade henne och övertalade henne att strunta i restaurangmiddagen för att åka tillbaka till Rosewood och ge Sean vad han tålde. Hon sa till och med att hon skulle hitta på någon ursäkt inför deras föräldrar. Det var väl det man hade systrar till, eller hur? Knappast. När Hanna kom tillbaka till Philadelphia fick hon en kalldusch. Kate hade skvallrat och dessutom berättat för fadern att Hanna hade oxikodon i väskan. Mr Marin hade blivit så arg att han avbröt sitt besök och vägrade att tala med Hanna i flera veckor. ”Det är klart att Hanna vill visa dig runt”, sköt mr Marin in. Hanna knöt nävarna under bordet och försökte låta oberörd. ”Åh, det hade jag jättegärna gjort, men min första dag är helt fullspäckad.” Fadern rynkade pannan. ”Men du kan ju göra det före skolan eller på lunchrasten?” Hanna gnisslade tänder. Visst, svik mig bara, pappa, tänkte hon. Hade fadern glömt bort Kates hugg i ryggen under den katastrofala middagen på Le Bec-Fin – middagen som egentligen skulle ha varit en dejt på tu man hand mellan far och dotter? Fast hon visste ju att fadern inte såg det på det viset. I hans ögon var Kate inte en person som högg någon i ryggen. Hon var perfekt. Hanna såg från fadern till Kate och kände sig alltmer hjälplös. Plötsligt uppfattade hon något välbekant kittla längst ner i halsen. Hon sköt bak stolen, stönade och snubblade iväg mot badrummet. Hon torrkräktes i handfatet. Gör inte så här, sa hon till sig själv. Hon hade klarat sig från att spy de senaste månaderna, men det var som om Kates närvaro triggade igång problemen. Första gången som Hanna hade kräkts på kommando var den enda gången hon hade besökt sin pappa, Isabel och Kate i Annapolis. Hon hade tagit med sig Ali, och Kate och Ali hade funnit varandra direkt – säkert för att de båda var så snygga. Under tiden skyfflade Hanna i sig näve efter näve med snacks och kände sig fet och ful. Att fadern sedan kallade henne en liten gris blev droppen som fick bägaren att rinna över. Hon sprang 27

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 27

2011-06-16 15.05


in i badrummet, tog Kates tandborste från tandborstglaset och tvingade sig själv att spy med hjälp av skaftet. Ali hade dykt upp just när Hanna klökte som bäst. Hon hade lovat Hanna att inte avslöja något, men sedan dess hade Hanna fått reda på en hel del om sin kompis. Ali utnyttjade folks hemligheter för att spela ut dem mot varandra. Det var till exempel så hon hade gjort när hon skyllde Jennas olycka på sina kompisar, fast hon i själva verket hade planlagt alltihop själv tillsammans med Jenna. Hanna skulle inte bli förvånad om hon fick veta att Ali den dagen hade marscherat raka vägen ut till Kate och berättat alltihop. Efter några minuter gick illamåendet över. Hanna tog ett djupt andetag, rätade på sig och stack ner handen i fickan för att ta upp Blackberryn. Hon började skriva på ett nytt sms. Du kommer inte att tro mig, men pappa vill att jag ska agera välkomstkommitté för Psyko-Kate. Kan vi inte gå på manikyr i morgon efter skolan och snacka? Hon hade scrollat halvvägs ner i kontaktlistan innan hon insåg att hon inte hade någon att skicka sms:et till. Mona hade varit den enda person hon gjorde sådant med. ”Hanna?” Hon virvlade runt. Fadern hade skjutit upp badrumsdörren några centimeter. Han hade en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. ”Mår du bra?” frågade han i en mild ton som Hanna inte hade hört på länge. Så steg han in och lade handen på hennes axel. Hanna svalde hårt och såg ner. I sjuan, innan skilsmässan, hade hon och fadern stått varandra väldigt nära. Det hade krossat hennes hjärta när han försvann och flyttade ihop med Isabel och Kate i Annapolis istället. Hanna hade fått för sig att han ville byta den fula, knubbiga, bajsbrunhåriga Hanna mot den snygga, smala och perfekta Kate. För några månader sedan, när Hanna låg på sjukhuset efter att Mona hade kört på henne, hade fadern lovat att han skulle spela en större roll i hennes liv. Men under veckorna som hade gått sedan han flyttade till Rosewood hade han varit så upptagen med att inreda huset för att det skulle 28

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 28

2011-06-16 15.05


falla Isabel i smaken – med mycket sammet och tofsar – att det inte funnits tid över för henne. Nu ville han kanske be om förlåtelse för att han hade frusit ut henne i höstas … och för att han hade prioriterat Isabel och Kate i tre hela år. Mr Marin klappade henne generat på armen. ”Hörpå. Jag vet att det har varit en hemsk höst. Och jag vet hur jobbigt det måste vara med Ians rättegång på fredag. Och jag inser att det måste kännas lite … abrupt … att Isabel och Kate har flyttat in. Men Hanna, det här är en livsavgörande förändring för Kate. Hon var tvungen att överge sina kompisar i Annapolis för att flytta hit och du har knappt pratat med henne. Du måste börja betrakta henne som en i familjen.” Hannas leende dog ut. Det kändes som om fadern hade slagit henne i huvudet med den mintgröna tvålpumpen på handfatet. Kate behövde verkligen inte Hannas hjälp, inte det minsta. Kate var som Ali: älskvärd, vacker, uppseendeväckande … och otroligt manipulativ. Men när fadern sänkte hakan och väntade på att hon skulle ge efter insåg Hanna att han hade utelämnat ett litet ord i sitt anförande. Ett litet ord som antydde hur det skulle bli från och med nu. Hanna måste börja betrakta Kate som en i familjen … annars …

29

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 29

2011-06-16 15.05


3 A RI A G Å R PÅ V ERNIS S AG E

”Usch.” Aria Montgomery rynkade näsan när hennes bror Mike doppade en brödbit i skålen med smält, schweizisk ost, drog den längs kanten och lustfyllt slickade i sig den långa, motbjudande oststrängen som hängde ner. ”Måste du förvandla allt till sex?” Mike flinade mot henne och fortsatte att hångla med sitt bröd. Aria kunde knappt fatta att det var sista dagen på det mycket märkliga jullovet. Arias och Mikes mamma, Ella, hade bestämt sig för att bjuda dem på hemlagad ostfondue i fonduesetet som hon hade hittat i källaren under några julprydnader och Mikes bilbana. Aria var rätt säker på att fonduesetet hade varit en bröllopsgåva till Ella och Arias pappa, Byron, men hon vågade inte fråga. Hon försökte undvika alla hänsyftningar på fadern. Därför hade hon till exempel inte sagt något till modern om den egendomliga dagen på Björntassens skidanläggning med fadern och hans flickvän, Meredith. Meredith hade suttit i värmestugan hela tiden och gjort yogaövningar, pysslat om sin lilla, men helt klart gravida, mage och bett Aria lära henne att sticka babysockar. Arias föräldrar hade separerat bara några månader tidigare, delvis på grund av att Mona/A hade skickat ett brev till Ella där hon berättade att Byron bedrog henne med Meredith. Aria var rätt säker på att Ella inte hade kommit över Byron ännu. Mike hade ögonen på Ellas ölflaska. ”Kan jag verkligen inte få en klunk?” ”Nej”, svarade Ella. ”För tredje gången.” 30

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 30

2011-06-16 15.05


Mike rynkade pannan. ”Jag har druckit öl förut, bara så du vet.” ”Inte i det här huset.” Ella spände ögonen i honom. ”Varför är du så desperat efter öl?” frågade Aria nyfiket. ”Är Mike nervös inför sin första dejt, månntro?” ”Det är ingen dejt.” Mike drog ner hiphopmössan över pannan. ”Vi är bara kompisar.” Aria log menande. Otroligt nog hade en tjej fallit för Mike. Hon hette Savannah och gick på en kommunal skola. De hade träffats via en facebookgrupp om – tro det eller ej – lacrosse. Tydligen var Savannah lika besatt av sporten som Mike. ”Mi-key ska på de-ejt”, gnolade Aria. ”Ska ni käka ännu mer mat i köpcentret? Kycklingvingar, kanske?” ”Lägg av”, snäste Mike. ”Vi ska äta dessert på Rive Gauche. Men hördu, det är ingen dejt. Jag menar, hon går ju på den kommunala skolan.” Han sa kommunala skolan som andra skulle säga en brunn full med avloppsvatten. ”Jag dejtar bara tjejer med pengar.” Arias ögon smalnade. ”Du är vidrig.” ”Ska du säga, Shakespeare-älskare”, hånlog Mike. Aria bleknade. Shakespeare var Mikes öknamn på Ezra Fitz, Arias så kallade före detta pojkvän – och före detta engelsklärare. Det var den andra hemligheten som Mona/A hade plågat Aria med. Tidningarna och tv hade taktfullt lämnat tjejernas A-hemligheter utanför, men Aria misstänkte att Mike hade fått reda på förhållandet med Ezra genom Noel Kahn, hans lagkamrat och Rosewood Days största skvallerkärring. Aria hade fått Mike att svära på att inte säga något till Ella, men han kunde inte motstå att strö små antydningar omkring sig. Ella spetsade en brödbit. ”Jag kanske också ska på dejt”, avslöjade hon. Aria sänkte den långa fonduegaffeln. Hon kunde inte ha blivit mer chockad om så Ella hade berättat för henne att hon tänkte flytta tillbaka till Island, där familjen hade bott i tre år. ”Va? Närdå?” Ella fingrade på sitt tunga, turkosa halsband. ”På tisdag.” ”Med vem?” Ella såg ner på bordet, så att de grå rötterna i hårbotten 31

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 31

2011-06-16 15.05


blev synliga. ”Bara nån som jag har snackat med på Match. com. Han verkar trevlig … men vem vet? Jag känner ju inte till så mycket om honom. Vi har mest talat om musik. Vi gillar Rolling Stones båda två.” Aria suckade. När det kom till sjuttiotalsrock var hon mer inne på Velvet Underground – Mick Jagger var till och med magrare än hon själv och Keith Richards var förskräcklig. ”Vad jobbar han med?” Ella log fåraktigt. ”Jag har faktiskt ingen aning. Allt jag vet är att han heter Wolfgang.” ”Wolfgang? ” Aria satte nästan i halsen. ”Som i Wolfgang Amadeus Mozart?” Ella blev rödare och rödare. ”Jag kanske inte borde gå dit.” ”Jo, jo, det måste du!”, ropade Aria. ”Jag tycker att det låter toppen!” Och hon var faktiskt glad för Ellas skull. Varför skulle hennes pappa ha ensamrätt på allt det roliga? ”Jag tycker att det är äckligt”, avbröt Mike. ”Det borde vara olagligt för folk över fyrtio att dejta.” Aria ignorerade honom. ”Vad ska du ha på dig?” Ella såg ner på sin auberginefärgade favorittunika. Den hade blomsterbroderier runt halsen och något som såg ut som äggfläckar strax under. ”Den här går väl bra?” Aria spärrade upp ögonen och skakade på huvudet. ”Jag köpte den i en söt liten fiskebod i Danmark förra året”, protesterade Ella. ”Du var med! Den där gamla kvinnan utan tänder sålde den till oss.” ”Vi måste skaffa nåt nytt till dig”, propsade Aria. ”Och tona ditt hår. Och låt mig sminka dig.” Hon kisade och försökte se moderns badrumsskåp framför sig. Det brukade vara fullt av vattenfärger, terpentinburkar och halvfärdiga, hemgjorda smycken. ”Har du nåt smink ens?” Ella tog en stor klunk öl. ”Borde han inte gilla mig för den jag är, utan all sån där … utsmyckning.” ”Du kommer fortfarande att vara du. Fast bättre”, sa Aria uppmuntrande. Mike lät blicken vandra mellan dem. Sedan sken han upp. 32

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 32

2011-06-16 15.05


”Vet ni vad jag tycker får kvinnor att se snyggare ut? Bröstimplantat!” Ella samlade ihop deras tallrikar och bar iväg med dem till diskhon. ”Okej”, sa hon till Aria. ”Du får ge mig en helrenovering inför min dejt. Men nu måste jag skjutsa Mike till hans dejt.” ”Det är ingen dejt!” gnällde Mike och klampade iväg. Aria och Ella småskrattade. När han hade försvunnit tittade de lite blygt på varandra och något varmt och outtalat svävade mellan dem. De senaste månaderna hade varit ganska tunga. Mona/A hade också berättat för Ella att Aria hade hållit tyst om faderns hemlighet i tre långa år, och ett tag ville Ella inte ens att Aria skulle bo i samma hus som hon. Till slut hade hon dock förlåtit Aria och de kämpade nu hårt för att återfå sin gamla relation. Än hade de inte kommit ända fram. Det fanns en massa saker som Aria inte kunde prata med sin mamma om, de var nästan aldrig på tu man hand och Ella hade inte anförtrott sig åt Aria en enda gång, vilket hon jämt gjorde förr i tiden. Men det blev bättre och bättre för varje dag. Ella stoppade handen i tunikans känguruficka. ”Jag kom på en sak.” Hon drog fram ett fyrkantigt kort med tre korsande blå linjer på framsidan. ”Det var meningen att jag skulle gå på vernissage i kväll, men jag har inte tid. Vill du gå i mitt ställe?” ”Jag vet inte riktigt.” Aria ryckte på axlarna. ”Jag är rätt trött.” ”Gå”, insisterade Ella. ”Du har isolerat dig för mycket på sistone. Dags att rycka upp sig.” Aria öppnade munnen för att protestera, men Ella hade en poäng. Hon hade tillbringat hela jullovet i sitt rum, stickat halsdukar och frånvarande pillat på det vickande Shakespeare-huvudet som Ezra hade gett henne innan han lämnade Rosewood i november. Varje dag förväntade hon sig att han skulle höra av sig – ett mejl, ett sms, vad som helst – särskilt med tanke på att det hade talats så mycket om Rosewood, Ali och till och med om Aria själv, på nyheterna. Men månaderna gick och … ingenting. Hon tryckte hörnet på inbjudan mot handflatan. Om Ella var modig nog att ta sig an livet igen så skulle hon också vara det. Och varför inte börja med detsamma? 33

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 33

2011-06-16 15.05


På väg till vernissagen var Aria tvungen att passera Alis gamla hus. Spencers hus låg bredvid och familjen Cavanaugh bodde tvärs över vägen. Aria undrade om Jenna var hemma och förberedde sig inför skolstarten på Rosewood Day. Hon hade hört att Jenna skulle få specialundervisning på skolan. Inte en enda dag passerade utan att Aria tänkte på den senaste – och antagligen sista – gången som hon och Jenna pratade med varandra. Det var på Hollis College, när Aria fick en panikattack under ett åskväder. Aria hade försökt be om förlåtelse för det som de hade gjort den fruktansvärda kvällen då Jenna blev blind. Men Jenna hade erkänt att hon och Ali hade planerat dådet tillsammans, för att göra sig av med Jennas styvbror, Toby, en gång för alla. Ali hade gått med på det eftersom hon – som hon sa – också hade syskonproblem. Ett tag hade Aria grubblat på vad Ali menade med syskonproblem. Toby brukade röra vid Jenna på ett förbjudet sätt – kunde det vara så att Alis bror, Jason, hade gjort samma sak med Ali? Aria hatade blotta tanken på det. Hon hade aldrig uppfattat några skumma vibrationer mellan Ali och Jason. Han verkade snarare överbeskyddande. Plötsligt insåg Aria en sak. Naturligtvis. Ali hade inte alls haft problem med Jason, hon hade förstås bara hittat på det för att få Jennas förtroende. Hon hade gjort samma sak med Aria och verkat så medkännande och bekymrad när de hade råkat få syn på Byron hånglades med Meredith i en bil. Men i stället för att stötta Aria hade hon utnyttjat hemligheten och dinglat med den framför näsan på Aria i flera månader. Samma sak hade hon gjort med sina övriga kompisar. Fast varför skulle Ali bry sig om något som töntiga Jenna försökte dölja? En kvart senare var Aria framme vid konstgalleriet. Vernissagen hölls på en stor, ståtlig bondgård vid en skog. Hon parkerade Ellas Subaru på grusplanen och klev ur. Plötsligt hördes ett prasslande ljud. Himlen var helt svart. Någon utstötte ett konstigt skriande i skogen. Och så … mer prassel. Aria backade ett steg. ”Hallå?” ropade hon lågt. Ett par nyfikna ögon stirrade på henne bakom ett fallfärdigt 34

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 34

2011-06-16 15.05


trästaket. Arias hjärta slutade slå för ett ögonblick. Men så insåg hon att ögonen var omgivna av vit ull. Det var bara en alpacka. När fler djur traskade fram mot staketet och viftade med sina ofattbart långa ögonfransar log Aria och andades ut. Hon antog att bondgården hyste en hel flock. Efter att ha blivit förföljd i flera månader var det svårt att skaka av sig den paranoida känslan av att vara ett offer. Inne i huset luktade det nybakt bröd och en Billie Holidaylåt ljöd mjukt från stereon. En servitris med drinkbricka svepte förbi och Aria nappade girigt åt sig ett glas Bellini. När hon hade hällt i sig hela glaset såg hon sig omkring i rummet. Det hängde minst femtio målningar på väggarna, med små skyltar där det stod titel, konstnärens namn och pris. Smala kvinnor med tvärklippt mörkt hår stod i smågrupper nära tilltuggen. En kille i svarta glasögon talade enträget med en fyllig kvinna med rödbetsröd Farah Diba-frisyr. En man med galen blick och krusigt, grått hår smuttade på något som såg ut som ett glas bourbon och viskade några ord till sin Sienna Miller-liknande fru. Arias hjärta bankade hårt. Det här var inte den vanliga gruppen av lokala konstsamlare som brukade gå på vernissage i Rosewood – folk som liknade Spencers föräldrar och var klädda i kostym och dräkt och bar på tusendollarsväskor från Chanel. Aria var rätt säker på att det här var folk från den äkta konstvärlden. De kom kanske till och med från New York. Tre olika konstnärer var utställda, men de flesta besökare var samlade framför en abstrakt målning av någon som hette Xavier Reeves. Aria gick fram till en av hans tavlor som inte var omgiven av en massa folk och försökte se ut som en konstkritiker, med handen på hakan och en rynka i pannan – en pose som skulle antyda att hon stod i djupa tankar. Målningen bestod av en stor lila cirkel med en mindre mörkare cirkel i mitten. Intressant, sa Aria till sig själv. Fast ärligt talat … det såg ut som en jättelik bröstvårta. ”Vad tycker du om penseldragen?” sa någon bakom henne. Aria vände sig om och befann sig plötsligt öga mot öga med en lång kille i ribbstickad svart tröja och mörkblå jeans. En stöt for genom kroppen och tårna pirrade i de slitna ballerinaskorna. 35

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 35

2011-06-16 15.05


Med sina markerade kindknotor, kortklippta hår och lugg som stod rakt upp påminde killen om Sondre, den sexiga musikern som Aria hade träffat i Norge föregående år. Hon och Sondre hade suttit i timtal på en hamnkrog i Bergen, druckit whiskey och hittat på historier om de uppstoppade fiskarna som hängde på krogens panelklädda väggar. Aria inspekterade målningen igen. ”Penseldragen är mycket … kraftfulla”, sa hon. ”Stämmer”, höll killen med. ”Och känslosamma.” ”Absolut.” Det var spännande att diskutera konst på ett så autentiskt vis, tyckte Aria, särskilt med någon som var så snygg. Det var också trevligt att slippa umgås med de vanliga Rosewood-borna och tvingas lyssna på det aldrig sinande skvallret om Ians kommande rättegång. Hon letade efter något att säga. ”Den får mig att tänka på …” Killen lutade sig närmare och log. ”Amning, kanske?” Aria spärrade förvånat upp ögonen. Så det var inte bara hon som gjorde den kopplingen? ”Ja, det ser lite så ut, eller hur?” fnittrade hon. ”Men jag antar att vi borde ha en seriösare inställning. Målningen kallas Omöjligheten av en yta mitt emellan. Xavier Reeves har antagligen målat den för att symbolisera ensamhet. Eller det proletära förtrycket eller nåt.” ”Skit också.” Killen stod så nära Aria att hon kunde känna hans andedräkt, som doftade av kaneltuggummi och champagne. ”Det måste betyda att tavlan där borta, den som heter Tiden är kommen, inte föreställer en penis, va?” En äldre kvinna med multifärgade kattglasögon såg chockat på dem. Aria lade handen över munnen för att inte skratta och noterade samtidigt att hennes nya vän hade ett halvmåneformat födelsemärke vid vänstra örat. Om hon bara inte hade tagit på sig den noppriga, gröna huvtröjan som hon praktiskt taget hade bott i hela jullovet. Eller åtminstone gnidit bort fonduefläckarna från kragen. Han svepte i sig resten av drinken. ”Vad heter du då?” ”Aria.” Hon tuggade kokett på brödpinnen som följde med drinken. 36

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 36

2011-06-16 15.05


”Trevligt att träffas, Aria.” En grupp människor trängde sig förbi, så att Aria och hennes nya vän knuffades närmare varandra. När hans hand stötte emot hennes midja rodnade hon. Hade han rört vid henne av misstag … eller med avsikt? Han tog ytterligare två drinkar från en bricka och gav henne den ena. ”Arbetar du här i närheten eller går du fortfarande i skolan?” Aria öppnade munnen, men hejdade sig. Hon undrade hur gammal killen var. Han såg tillräckligt ung ut för att kunna gå på college och hon kunde mycket väl föreställa sig att han bodde i något av de charmigt slitna, viktorianska husen i närheten av Hollis College. Men det hade hon å andra sidan trott om Ezra också. Innan Aria hann svara trängde sig en kvinna i hundtandsmönstrad dräkt mellan dem. Med sitt svarta, taggiga hår var hon mer än lovligt lik Cruella De Vil i De 101 dalmatinerna. ”Är det okej att jag lånar honom?” Cruella lade armen om hans. ”Åh. Självklart.” Aria tog besviket ett steg bakåt. ”Ledsen.” Cruella log beklagande mot Aria. Hennes läppstift var så mörkt att det nästan var svart. ”Men Xavier är efterfrågad, förstår du.” Xavier? Arias mod sjönk. Hon tog tag i hans arm. ”Är det du som är … konstnären?” Hennes nya vän stannade till. Blicken var okynnig. ”Avslöjad”, sa han och böjde sig mot henne. ”Förresten så föreställer den faktiskt en tutte.” Och med det leddes han bort av Cruella. När de försvann viskade han något flörtigt i hennes öra. De fnittrade och gick fram till beundrarna, som flämtade över hur fantastiska och inspirerande hans målningar var. Medan Xavier flinande tryckte sina tillbedjares händer önskade Aria att det hade funnits en fallucka i golvet som hon kunde försvinna genom. Hon hade brutit mot den viktigaste regeln av alla – att inte diskutera konst med främlingar på vernissage, eftersom det är omöjligt att veta vem som är vem. Och, herregud, att inte förolämpa en stigande stjärna och hans mästerverk. Men att döma av det lilla luriga leendet som Xavier just gav 37

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 37

2011-06-16 15.05


henne hade han nog inte tagit illa upp. Och det gjorde Aria v채ldigt, v채ldigt glad.

38

Intriger Pretty Little Liars inl TB.indd 38

2011-06-16 15.05


9789132159923