BILD 2.5. Subtrokantär fraktur, med dislokation.
Behandling
Liksom vid övriga höftfrakturer bör patienten behandlas så skyndsamt som möjligt. Operationen utförs i regel med en märgspik som går från höften ner till mitt på låret alternativt till knäet. För att förhindra rotation låses spiken med skruvar. I enstaka fall används glidskruv och lång platta. En märgspik är som regel ett säkert sätt att stabilisera frakturen och samtidigt åstadkomma en möjlighet till kompression och därmed förbättra läkningsbetingelserna. Risken för en sekundär dislokation beror på den primära felställningen av frakturen. Läkningsförmågan är som regel god och avhängig av hur felställd frakturen är från början och hur många fragment den består av. Majoriteten subtrokantära frakturer läker, även om det tar något längre tid än vid pertrokantära frakturer. Det föreligger ingen risk för caputnekros, och pseudartros är sällsynt. Rehabilitering vid en stabil fraktur kan som vid de övriga frakturerna påbörjas omedelbart efter operationen. Tidig rehabilitering påverkar slutresultatet positivt. REFERENSER
Garden, R.S. (1961). Low-angle fixation in fractures of the femoral neck. Journal of Bone and Joint Surgery, 43B, 647–663.
19
Höftfraktur inlaga 1.indd 19
2010-05-27 11.23