9789144060330 by Smakprov Media AB

Ulf Johansson Dahre

Ulf Johansson Dahre är universitetslektor i socialantropologi vid Lunds universitet.

– globaliseringens konsekvenser för de mänskliga rättigheterna I en tid då intresset för mänskliga rättigheter är större och mer utbrett en någonsin tidigare, och då mänskliga rättigheter spelar en allt större roll i politiska, sociala och kulturella sammanhang, är det viktigt att ställa frågan om varför världen fortfarande kännetecknas av omfattande kränkningar, diskriminering och våld. Efter det kalla krigets slut, när realpolitiska överväganden inte längre behövde sätta principer om mänskliga rättigheter åt sidan, fanns det en utbredd förställning om att med globaliseringen skulle mänskliga rättigheter bli universella, även i praktiken. Men världen har inte blivit så mycket friare eller jämlikare, trots att det finns fler demokratier idag än någonsin tidigare och trots att det satsas stora resurser på att sprida mänskliga rättigheter fortsätter kränkningar och diskriminering runt om i världen. I boken ställer Ulf Johansson Dahre kritiska frågor om varför mänskliga rättigheter inte tycks fungera och varför ojämlikheten består. Han ifrågasätter framför allt den etablerade föreställningen om att globalisering skulle främja mänskliga rättigheter. Istället hävdar han att det är just globaliseringen som försvagar utvecklingen och tillämpningen av mänskliga rättigheter. Boken vänder sig i första hand till studenter inom samhällsvetenskapliga ämnen men lämpar sig för alla med ett intresse för demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter.

| Mellan ord och handling

Mellan ord och handling

Mellan ord och handling – globaliseringens konsekvenser för de mänskliga rättigheterna

❈

Art.nr 33735

U LF JOH A NSSON DA H R E www.studentlitteratur.se

978-91-44-06033-0_01_cover D.indd 1

2013-12-04 10.42

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33735 ISBN 978-91-44-06033-0 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Björn Östbring Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Ökenvandring © Gerhard Nordström/BUS 2013 Printed by Eurographic Danmark AS, Danmark 2014

33735_Dahre.indd 2

2013-12-04 15.42

INNEHÅLL

Förord 5 Inledning 7 Globalisering och mänskliga rättigheter 9 Bokens disposition 11 K APITEL 1

Vad är mänskliga rättigheter? 13

Bortom det juridiska sammanhanget 13 Mänskliga rättigheter som socialt mål 14 Mänskliga rättighetsaktörer 18 Diskussionen om vad mänskliga rättigheter är 21 Mänskliga rättigheter som social pragmatism 38 Slutord 46 K APITEL 2

I de mänskliga rättigheternas tidevarv 47

The Human Rights Talk: Hur internationellt samtycke kring mänskliga rättigheter konstruerades 47 ”Det stora äventyret” 49 Avkolonisering, medborgarrättsrörelse och ursprungsfolk 64 USA tillbaka på mänskliga rättighetsscenen 65 Slutet på historien: Globalisering är lika med mänskliga rättigheter 68 Slutord 78

33735_Dahre.indd 3

2013-11-21 14.11

Innehåll K APITEL 3

De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi 79

Frihandel som civilisering 79 Globalisering ovan- och underifrån 81 Globalisering, statens transformering och mänskliga rättigheter 83 The Global Compact: Företagens sociala ansvar eller ”business as usual?” 90 Frihandel och prioritering av medborgerliga och politiska rättigheter 96 Palmolja, frihandel och mänskliga rättigheter: Rapport från Borneo 106 Slutord 111 K APITEL 4

Globalisering, mänskliga rättigheter och demokrati 113

Staten, mänskliga rättigheter och den nya världsordningen 114 Mänskliga rättigheter som lågintensiv demokrati 116 Utveckling och mänskliga rättigheter 120 De medborgerliga och politiska rättigheternas hegemoni 126 Mänskliga rättigheter som global konstitution 128 Kritik av idén om global gemenskap 130 Slutord 133

Bibliografi 135 Sakregister 147

33735_Dahre.indd 4

2013-11-21 14.11

FÖRORD

Under mer än sextio år har världen sett framväxten av ett formidabelt projekt som kallas universella mänskliga rättigheter. När projektet lanserades i ruinerna efter andra världskriget betraktades det som ett stort äventyr. Världen skulle förändras. Instrumentet var mänskliga rättigheter. Men världen har inte blivit så mycket jämlikare och friare. Omfattande kränkningar, övergrepp och förtryck rapporteras dagligen. Även demokratiska stater brottas ständigt med frågan om vad jämlikhet är, trots stora satsningar för att sprida mänskliga rättigheter till alla delar av världen. Därför måste vi fråga oss varför dessa satsningar har gett så lite resultat. Det här är en bok som riktar kritik mot mycket i dagens debatt om mänskliga rättigheter. Alltför mycket som skrivs om mänskliga rättigheter handlar om hur bra idé det är, att ingen kan vara motståndare till dessa fina ord eller att de är de första verkligt universella värderingarna som alla människor har nytta av. Det är mycket ideologi och tro i detta. Vi vill ju att världen ska bli bättre och jämlikare. Men det är inte så världen ser ut. Mänskliga rättigheter skulle ju vara instrumentet för att nå denna jämlika och fria värld. Men om så inte är fallet? Hur förhåller vi oss då till detta faktum? Ska vi fortsätta att skriva om hur bra idén med mänskliga rättigheter är? Ska vi fortsätta analysera juridiska definitioner? De mänskliga rättigheter vi har i dag fungerar inte på det sätt som många människor föreställer sig att de ska. Anledningen är inte att det är fel på idén. Det handlar snarare om politik, prioriteringar och struktur. Syftet med den här boken är att blottlägga brister eftersom det är dessa som gör att mänskliga rättigheter inte har det genomslag som de borde ha. Ett annat viktigt syfte med boken är förstås att lyfta debatten om mänskliga

33735_Dahre.indd 5

2013-11-21 14.11

Förord

rättigheter från en tillgivenhet i förhållande till den goda idén till en kritisk utvärdering. Det är först då vi kan föra en konstruktiv debatt om vad som inte fungerar. Lund i januari 2014 Ulf Johansson Dahre

33735_Dahre.indd 6

2013-11-21 14.11

INLEDNING

A new ideal has triumphed on the world stage: human rights Costas Douzinas, The End of Human Rights, 2000

Mänskliga rättigheter spelar en allt större roll i politiska, sociala och kulturella sammanhang. Idén om att alla människor utan åtskillnad ska ha mänskliga rättigheter fick samtida aktualitet när Förenta nationerna (FN) utformade den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter (UDHR) i slutet av 1940-talet. Sedan dess har diskussionen om mänskliga rättigheter levt ett aktivt, stundtals undanskymt, liv vid sidan av kalla krigets och globaliseringens realpolitiska övervägningar och juridiska utläggningar. I början av 1990-talet, när globaliseringen till en början sågs som slutet på historien, antogs det allmänt att mänskliga rättigheter skulle bli universella även i praktiken. Men det är alltmer uppenbart att globaliseringen inte lett till en universell moralisk värld. Samtidigt är intresset för mänskliga rättigheter kanske större och mer utbrett än någonsin tidigare. Denna situation leder till frågan vilken betydelse förmodat universellt giltiga mänskliga rättigheter har i en värld som präglas av kulturell mångfald, ökad ojämlikhet och social fragmentering. Den här boken handlar sålunda om ett av de mest synbara politiska, sociala och kulturella fenomenen i vår samtid, det exempellösa intresset av och uttrycken för mänskliga rättigheter. Men vad är mänskliga rättigheter egentligen? Försök att definiera och förstå hur mänskliga rättigheter ska kunna efterlevas universellt har upptagit internationella organisationer och observatörer under lång tid. Jurister har i allmänhet bilden klar för sig, men när vi ser närmare på hur de uppfattas och används är det inte alltid självklart vad som avses med människans grundläggande fri- och rättigheter. Sällan erkänns att mänskliga rättigheter, trots dess universella implikationer, är ett vida omstritt begrepp. Ingen diskussion om mänskliga rättigheter kan undgå att reflektera © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

33735_Dahre.indd 7

2013-11-21 14.11

Inledning

över statens roll i tillämpningen av mänskliga rättigheter. Att staten, som är central aktör på mänskliga rättighetsfältet, har förändrats drastiskt under globaliseringen verkar de flesta observatörer vara ense om. Men vad innebär denna förändring? Staten och dess roll har länge ifrågasatts, men det är ingen uniform kritik. Stater är olika och har olika förutsättningar för att ta sig an frågor om mänskliga rättigheter. Trenden är att statens makt transformerats och en del menar att den bör minskas. Några talar om att staten gått från att vara en nationalstat med välfärdsdistribution som främsta mål, till att vara en marknadsstat som enbart ska se till att marknaderna fungerar. Om det nu förhåller sig på det sättet, vilka implikationer har detta för upprätthållandet av mänskliga rättigheter när staten träder tillbaka, när politisk och ekonomisk makt inte längre begränsas av territoriella gränser eller när företag får en allt viktigare social roll i samhället och för människors välfärd? När det kalla kriget avslutades och vi gick in i vad som kallas globaliseringen kopplades den globala ekonomiska utvecklingen tidigt ihop med tankar om mänskliga fri- och rättigheter. Både globalisering och mänskliga rättigheter bär förhoppningar om utveckling, jämlikhet och social frigörelse genom raserade gränser och transnationalism i politik, ekonomi och kultur. Mänskliga rättigheter har i globaliseringens tidevarv blivit den frihetssträvande ideologin och politikens språk. Även om det ser ut som om världen enats om värdet av mänskliga rättigheter, förekommer fortfarande diskussioner om en hel del grundläggande frågor, som universalism och kulturrelativism; individuella och kollektiva rättigheter; jämlikhet kontra positiv särbehandling. I dessa debatter kan vi se att det mesta som har att göra med mänskliga rättigheter är kontroversiellt. För att belysa predikamenten som organiseringen av en värld byggd på mänskliga rättigheter står inför i globaliseringens tidevarv ska vi se närmare på dess ideologiska och strukturella egenskaper. Det är framför allt två frågor som ska behandlas i den här boken. För det första ska vi belysa hur mänskliga rättigheter växt fram efter andra världskriget som politiskt och socialt styrmedel i internationella och nationella sammanhang. Vidare ska vi titta på vilka förändringar som inträffade när vi trädde in i globaliseringens tidevarv i början av 1990-talet. Det handlar inte om att försöka punktera några myter utan snarare om att förstå samband mellan idé, teori och praktik. För det andra ska vi parallellt belysa varför mänskliga rättigheter har fått denna centrala plats i internationella och nationella politiska, sociala och kulturella 8

33735_Dahre.indd 8

2013-11-21 14.11

Inledning

sammanhang. Här ska vi se närmare på det övergripande syftet med att använda mänskliga rättigheter som styrmedel för världsordningen. Konkret handlar den första frågan om hur mänskliga rättigheter växt fram som styrmedel, från att ha varit ett politiskt och socialt mål för fred och socioekonomisk utveckling efter andra världskriget och sedermera blivit en central del av internationell politik. Efter det kalla krigets sammanbrott var det många som såg stora möjligheter med att koppla samman mänskliga rättigheter med global ekonomisk och politisk utveckling. Euforin som uttrycktes bland flertalet observatörer står som sinnebild för hur globaliseringen sågs som instrument för att slutligen kunna införa demokrati och mänskliga rättigheter på global nivå. Mänskliga rättigheter framställdes som ett frihetsinstrument, men handlade också om moralisk hegemoni. Att styra världen med våld låter sig bara göras till en viss punkt. Ett effektivare medel kan vara moraliskt ledarskap, att så att säga legitimera sin maktposition med en moral som få kan ha invändningar mot. När vi ser närmare på framväxten av vad som brukar kallas världens första globala ideologi så kommer vi in på diskussioner om vad mänskliga rättigheter är och vilken kategori av rättigheter som egentligen är den viktigaste. Det finns två huvudsakliga kategorier av rättigheter, dels de medborgerliga och politiska, dels de ekonomiska, sociala och kulturella. Även om det påpekas från en del håll att kategorierna är odelbara, så råder inte samma övertygelse från andra håll om vad som bör vara mänskliga rättigheter. De medborgerliga och politiska rättigheterna, de som brukar kallas de klassiska liberala fri- och rättigheterna, har ofta en särställning. Varför kan man fråga sig. Svaret som ges i den här boken är att de tydligast stödjer den rådande politiska och ekonomiska hegemonin i världen. Alla stater eller regioner har inte samma fördelar av globaliseringen.

Globalisering och mänskliga rättigheter Globalisering och mänskliga rättigheter är två skilda dynamiker som har att göra med framväxten av å ena sidan globala politiska och ekonomiska institutioner och processer, som Förenta Nationerna (FN), Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och transnationella företag, och å andra sidan en universell moral om individens fri- och rättigheter. Dessa processer äger oftast rum nationellt, men © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

33735_Dahre.indd 9

2013-11-21 14.11

Inledning

riktar sig mot en uppfattning om det universella och globala. De kopplar samman aktörer i många delar av världen, men inte nödvändigtvis genom stater. Mänskliga rättighetsorganisationer deltar i globala nätverk kring specifika och lokala problem. Samtidigt influerar globala ekonomiska processer förutsättningarna för detta aktivistarbete. Trots all denna globala aktivitet kring mänskliga rättigheter är kränkningar, diskriminering och förtryck vardag i alla delar av världen. Hur ska man förstå denna diskrepans mellan ord och handling? Ett antagande är att vi inte kan förstå detta tillämpningsproblem av mänskliga rättigheter om vi begränsar undersökningen till vad mänskliga rättigheter är utan att förstå i vilka globala processer och sammanhang som dessa finns. Mitt antagande är följaktligen att tidigare undersökningar präglas av en sorts idealistisk hållning. Den vanliga undersökningen, som förekommer i en rad samhällsvetenskapliga discipliner och inte minst inom juridiken, är ofta av ideologisk karaktär. Man pekar inte sällan på att nästan alla stater i världen skrivit under något mänskliga rättighetsdokument, men att dessa stater kan ha vissa praktiska anpassningsproblem, vilka betraktas som övergående. Det finns emellertid inte mycket som tyder på att bristerna i tillämpningen av mänskliga rättigheter är övergående. Anledningen till det, menar jag, bottnar i att det inte bara handlar om bristande vilja eller kunskap, utan framför allt om strukturella orsaker. En stor del av kränkningarna av mänskliga rättigheter handlar om strukturer i form av politiska och ekonomiska förhållanden. Det handlar om frågor som definitionen av mänskliga rättigheter som jämlika möjligheter till att de globala ekonomiska processerna har större inflytande över människors liv än staterna. Att undvika en idealiserande syn på mänskliga rättigheter är en viktig del i den här boken. Att förstå problemen med mänskliga rättigheter handlar inte om att bara se till vad mänskliga rättigheter är, utan om att se till de institutioner och processer i vilka de mänskliga rättigheterna är en del. Det handlar om att förstå mekanismer som orsakar rådande förhållanden. Det räcker inte med att se hur mänskliga rättigheter kommit att bli en central del av internationell och nationell politik och juridik. Mänskliga rättigheter är djupt sammanflätat med det vi kallar för globala processer. En väsentlig del av denna studie är därför historiskt förankrad. Men syftet är inte att undersöka de mänskliga rättigheternas historia, utan att använda historien

33735_Dahre.indd 10

2013-11-21 14.11

Inledning

för att analysera de strukturella bristerna i tillämpningen. Vi vill undersöka varför det är så stor diskrepans mellan ord och handling. Det handlar inte om att avvisa tanken eller idén om mänskliga rättigheter som sådan, utan om att försöka förstå varför mänskliga rättigheter har så svårt att slå igenom i den globala politiska och sociala verkligheten, trots att världen nästan unisont skrivit under på dess fundamentala betydelse för politiska förändringar och social utveckling. Det råder ingen brist på vackra ord. Däremot råder det brist på vilja eller förutsättningar att tillämpa dem. Boken försöker se bakom den rådande debatten om mänskliga rättigheter. En debatt, som ska medges, gör det ganska svårt att kritisera dess brister. Globaliseringen har i det avseendet inte inneburit någon väsentlig förändring gentemot förhållandena under tiden för det kalla kriget. Det är naturligtvis ingen uttömmande analys av alla de problemområden som finns när det gäller detta.

Bokens disposition I det första kapitlet ger vi oss i kast med att analysera vad mänskliga rättigheter egentligen är. Diskussionen på det här området har tenderat att utgå från detta som en självklarhet. När man ser närmare på diskussionen så ser vi emellertid att det fortfarande råder meningsskiljaktigheter kring definitionen av mänskliga rättigheter. Vi försöker spåra två huvudsakliga tankelinjer i debatten. Dessa två linjer har flera olika varianter som vi försöker se kritiskt på. Syftet med att lyfta fram denna debatt är inte att nå en ny definition av mänskliga rättigheter utan att belysa hur svårt det är att nå en gemensam uppfattning om vad mänskliga rättigheter är eller bör vara. I kapitel två ser vi närmare på utvecklingen av mänskliga rättighetsdiskursen sedan andra världskriget. FN tog tidigt ansvar för denna utveckling, men USA:s roll i spelet kring mänskliga rättigheter, särskilt under det kalla kriget, behandlas ingående. USA blev under den här tiden världssystemets dominant, och mänskliga rättigheter var ett av många kort som spelades ut i strävan att dominera världen, genom att också vara den moraliska ledaren. I kapitel tre fokuseras på de mänskliga rättigheternas politiska ekonomi. Särskilt behandlas relationen till den globala frihandeln. Det riktas kritiska blickar mot det ganska vanliga antagandet om att ju mer frihandel, desto © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

33735_Dahre.indd 11

2013-11-21 14.11

Inledning

öppnare och friare samhälle. Det handlar också om att se konkreta sociala konsekvenser som den globala frihandeln konstituerar. Grupper och individer utsätts för hårt tryck när naturresurser exploateras och när arbetstillfällen läggs ut till låglöneländer. Blickar riktas även mot FN:s system Global Compact, som är ett försök att på frivillig väg försöka få transnationella företag att ta socialt ansvar för sin verksamhet i olika delar av världen. I kapitel fyra, slutligen, analyseras och kritiseras påståendet att det finns en symbios mellan demokrati och mänskliga rättigheter. Ofta har detta framställts som en självklarhet. Världen har fått se många nya demokratiska stater under de senaste tjugo åren. Men det är en förförande statistik. Många länder upprätthåller, med hjälp av internationella mellanstatliga organisationer, vad som kallas för lågintensiva demokratier. Detta är ett fenomen som inte tycks stärka de mänskliga rättigheternas politiska och sociala roll.

33735_Dahre.indd 12

2013-11-21 14.11

KAPITEL 3

De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

As a jogger in this world, you will be run over by a Formula One car. Thomas L. Friedman, The Lexus and the Olive Tree, 1999:372

Frihandel som civilisering Om vi ställer krav på att inga mänskliga rättigheter får kränkas under produktionen kan vi inte köpa några datorer, menade en representant för Malmö Fair Trade City med anledning av att Malmö kommun under 2012 uttryckte målet att vid inköp ställa hårdare krav på socialt ansvar hos leverantörer (Metro, 22 mars 2012). Exemplet kan låta banalt, men det är inget obekant eller obetydligt dilemma. Kränkningar av mänskliga rättigheter sker i alla led, från utvinning av coltan, som används i batterier, till förhållandena på fabrikerna där datorerna sätts ihop. Det har blivit en vanlig bild att global frihandel inte går ihop med mänskliga rättigheter. Vi såg i föregående kapitel att kompromissviljan på det politiska fältet är högst påtaglig när det gäller mänskliga rättigheter. Förhållandena mellan frihandel och mänskliga rättigheter avviker inte från den bilden. Även mellanstatliga organisationer som helt eller delvis arbetar med mänskliga rättigheter uppvisar inte sällan en pragmatisk syn på tillämpningen. Världshandelsorganisationen (WTO), som är den viktigaste mellanstatliga organisationen för upprätthållande av den globala frihandeln, har också väsentliga kopplingar till mänskliga rättigheter. Hur detta förhållande ser ut klargjordes av generaldirektör Pascal Lamy i ett tal i juni 2009, då han sade att frihandel gör det möjligt att inte bara öka den ekonomiska tillväxten, utan också höja nivån på efterlevnaden av mänskliga rättigheter: ”I believe that the good of globalization can outweigh the bad”. Bland globalister kan © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

33735_Dahre.indd 79

2013-11-21 14.11

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

vi följaktligen se det vanliga argumentet att ju mer frihandel, desto bättre tillämpning av mänskliga rättigheter. Världsbankens förhållande till de fattigaste länderna har också blivit mer detaljerad när det gäller fattigdomsbekämpning, en bekämpning som framför allt sker genom frihandel (Pender, 2002). Uppfattningen om den positiva relationen mellan frihandel och mänskliga rättigheter har inte förändrats så mycket sedan de globaliseringseuforiska åren i början av 1990-talet. Michael Hansenne, tidigare direktör för Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s organ för förbättring av arbetsförhållanden och villkor, menade i globaliseringserans inledning att ILO:s roll var att finna effektiva medel för att social utveckling ska ske parallellt med liberalisering och globalisering av ekonomin (Hansenne, 1996:234). Mänskliga rättigheter är varken i WTO:s eller i ILO:s perspektiv något trumfkort som individen kan spela ut mot intrigerande regimer, utan snarare en sidoeffekt av globaliseringen. Mänskliga rättigheter har inget egenvärde utan är resultat av ekonomisk tillväxt. När vi ser närmare på hur den globala frihandelns aktörer förhåller sig till upprätthållandet av mänskliga rättigheter, blir det om möjligt ännu tydligare att mänskliga rättigheter inte är några absoluta principer utan högst relativa. Mänskliga rättigheter är något som man skriver under på så länge de inte utgör hinder för det man vill göra, sälja eller köpa. Att ekonomisk globalisering har konsekvenser för mänskliga rättigheter råder det ingen tvekan om. Globaliseringsförespråkare brukar hävda att moraliska och sociala frågor inte bör prioriteras på bekostnad av de ekonomiska. Tvärtom hävdas att frihandel har positiva konsekvenser för den sociala och moraliska utvecklingen (Milner, 2002:79). Tanken bakom detta är ganska enkel: Om totalitära regimer vill ta del av frihandelns förmåner så kan de inte undvika att samtidigt ta del av den sociala utveckling som följer i globaliseringens spår och som gör människor mer medvetna om sina rättigheter. I korthet, frihandel har en i det perspektivet ”civiliserande” effekt, och därför är det viktigt att den kopplas samman med spridandet av mänskliga rättigheter. Kritiker av denna sidoeffektsteori avvisar inte alltid globaliseringen som sådan (Beck, 1998). Det finns de som gör det, men det finns också de som menar att den ekonomiska globaliseringen är ett faktum och att den inte nödvändigtvis måste medföra negativa sociala konsekvenser. Kritiker hävdar att globaliseringen bör styras hårdare för att också mänskliga rättigheter ska 80

33735_Dahre.indd 80

2013-11-21 14.11

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

kunna bli en väsentlig del av de ekonomiska globaliseringsprocesserna och inte som nu vara en sidoeffekt (Falk, 2000; Kennedy, 2002; Monshipouri, Welch & Kennedy, 2003). Skillnaden i synsätt mellan globaliserings- och frihandelsförespråkare å ena sidan och dess kritiker å den andra, handlar därför snarare om vilka de långsiktiga sociala konsekvenserna är och vilken roll mänskliga rättigheter spelar i formeringen av frihandelspolitiken (Stiglitz, 2003:230). I det här kapitlet ska vi därför se närmare på sambanden mellan globalisering, frihandel och mänskliga rättigheter. För det första är det nödvändigt att utmana den ideologiskt drivna optimismen kring frihandelns effekter på mänskliga rättigheter. Det finns uppenbara motsättningar mellan mänskliga rättigheter, den globala ekonomin och frihandeln. För det andra ska vi se närmare på hur företag har blivit allt bättre på att formulera en mänsklig rättighetsvokabulär för att ta udden av kritiken mot att deras verksamhet underminerar social jämlikhet och utveckling. Denna vokabulär kallas i allmänhet för företagens sociala ansvar, vilket FN institutionaliserat som the Global Compact, som vi såg i kapitel 1. För det tredje ska vi se hur så kallade globalisering underifrån-aktivister utvecklar en bredare idé om mänskliga rättigheter som direkt utmanar rättighetsvokabulären som ”globalisering ovanifrån” framfört genom internationella organisationer som WTO eller FN:s Global Compact.

Globalisering ovan- och underifrån Enligt Thomas Friedman (1999) på New York Times är det irrationellt att kritisera globaliseringen, eftersom det kanske är den mest dramatiska ekonomiska utvecklingen i världshistorien. Om den verkligen är det är emellertid omtvistat. Världssystemteoretiker menar i allmänhet att globaliseringen som vi bevittnar i dag inte är något nytt i världshistorien utan snarare ett cykliskt fenomen. Globalisering, menar de, följs av vad som kan kallas de-globalisering (Frank & Gills, 2000). Globalister menar å sin sida att kritiker inte förstår hur avgörande global ekonomisk tillväxt är även för den sociala utvecklingen i världen. Det påstås att fattigdomen reduceras kraftigt till följd av att frihandel och investeringar i dag sker globalt. Kampen mot fattigdomen, som beskrivs som framgångsrik, är en tydlig indikation på att

33735_Dahre.indd 81

2013-11-21 14.11

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

frihandel fungerar även som en drivkraft för sociala förändringar, menar somliga (Sachs, 2005). Kritiker av föreställningen om att global frihandel leder till social utveckling och mänskliga rättigheter för alla ifrågasätter några av de grundläggande organisatoriska drivkrafterna, som de internationella organisationerna WTO, IMF och Världsbanken. Generellt menar kritiker att dessa internationella organisationer har förflyttat den relativt sett synliga internationella politiken under FN till ett osynligt oligarkiskt ekonomiskt system där sociala frågor är underordnade de ekonomiska. Det finns i dag en mycket begränsad insyn eller kontroll över dessa centrala globaliseringsaktörer. Snarare står dessa aktörer över och granskar staternas agerande (Stiglitz, 2003:36). WTO är en arena som personifierar oron att staten underordnats de nya globala aktörerna och att det sker utan någon insyn (Howse, 2002). WTO:s beslutsprocess, som kallats Green-room proceduren, verkar vara konstruerad för att förhindra avvikande uppfattningar om hur den ekonomiska globaliseringen ska formas från att komma fram. Åtminstone utifrån har det sett ut som att WTO blivit ett mäktigt och hierarkiskt instrument för ekonomisk globalisering. Stater har transfererat delar av sin suveränitet till WTO. Att vara medlem i WTO är att underordna sig och följa gemensamma frihandelsregler med risk för omfattande sanktioner om man avviker från dessa. Det som setts som i stort sett omöjligt på mänskliga rättighetsområdet – att tvinga stater att implementera internationella regler – är på frihandelsområdet uppseendeväckande möjligt och genomförbart. WTO:s procedur har följaktligen varit måltavla för kritiker sedan ”the battle of Seattle” 1999, och vid åtskilliga World Social Forum (WSF) (Santos, 2006), vilka tillsammans med den ekonomiska krisen i Sydostasien i slutet av 1990-talet var de första globaliseringskriserna. Gatudemonstranterna i Seattle och WSF-camparna i Porto Alegre fick mycket erkännande för kritiken mot en alltmer osynlig och toppstyrd global ekonomisk utveckling, eftersom många nationella politiska ledare hade samma uppfattning. Det har ibland sagts att kritiken handlade om att begränsa eller förhindra globaliseringen, men i själva verket handlade det mer om vilken form av globalisering som ska utvecklas. Å ena sidan finns åsikten att globaliseringen ska vara en ekonomisk och teknikdriven utveckling, vars tillväxt så småningom indirekt leder till bättre sociala villkor för alla. Å andra sidan finns uppfattningen att globaliseringen mer direkt ska användas för att bekämpa fattigdom och 82

33735_Dahre.indd 82

2013-11-21 14.11

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

andra sociala problem runt om i världen. Skillnaden mellan synsätten har också beskrivits som globalisering ovan- eller underifrån. Men innan analysen av den globala frihandelns konsekvenser för de mänskliga rättigheterna tar vid ska vi se lite närmare på själva förutsättningen för globaliseringen, nämligen statens transformering.

Globalisering, statens transformering och mänskliga rättigheter Som tidigare konstaterats innebär globalisering en mängd olika saker. Framför allt är globalisering nära knutet till idéer om fria marknader och öppna gränser med minskat nationellt politiskt inflytande över dessa som följd (Harvey, 2006). I denna förändringsprocess är också staten en del. Att staten har förändrats har förstås stora konsekvenser för upprätthållandet av mänskliga rättigheter. Sedan upplysningstiden, men framför allt sedan andra världskriget, har vi vant oss vid att staten står i centrum för tillämpningen av mänskliga rättigheter. Statens representanter förhandlar internationella konventioner och staten tillämpar dessa konventioner nationellt. Staten är både lagstiftare och rättstillämpare, samtidigt som det är statens aktiviteter som ska begränsas genom den rättighets- och frihetssfär som mänskliga rättigheter upprättar. Dessutom är staten inte sällan den som kränker mänskliga rättigheter. Staten är med andra ord centralt placerad i mänskliga rättighetsdiskursen. Men vad får det för konsekvenser för upprätthållandet av mänskliga rättigheter om staten går från att vara en central aktör i människors liv, som i nationalstatens välfärdsprogram, till att få en roll som passiv avnationaliserad marknadsstat där staten har allt mindre betydelse för individens välfärd (Bobbitt, 2002:213–347; Sassen, 2006:293 f). Världen består fortfarande av nationalstater, en struktur som härstammar från andra halvan av 1800-talet. Denna struktur var ett resultat av de politiska och sociala konflikter som modernisering, demokratisering och industrialisering medförde. Nationalstaten baserar sin legitimitet på att upprätthålla och utveckla medborgarnas materiella levnadsstandard. Det finns både demokratiska och odemokratiska nationalstater, så när det gäller politiskt deltagande finns det väsentliga skillnader. Nationalstaten sågs förr inte sällan som en motpol till den obegränsade fria marknaden. Andra spelregler än fri konkurrens skulle gälla. Företrädare för nationalstater hävdade © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

33735_Dahre.indd 83

2013-11-21 14.11

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

att om de fick makten så skulle de kunna förbättra medborgarnas livsvillkor. Den ekonomiska och materiella utvecklingen under 1900-talet stödjer den här bilden. Men det har skett förändringar. Det har blivit en alltmer spridd uppfattning, åtminstone under de senaste tjugo åren, att nationalstaten inte längre kan tillgodose medborgarnas behov och krav. Över hela världen har staten därför successivt förändrats från nationalstat till vad som ofta kallas marknadsstat (Bobbit, 2002:213-242). Globalisering av marknader leder till snabba förflyttningar av kapital, vilket reducerat nationalstatens autonomi att hantera egen valuta och ekonomi. Den snabba ekonomiska tillväxten, åtminstone i vissa delar av världen, har transnationella konsekvenser, som klimatförändringar och ojämlikhet. Ett annat resultat av den globala informationsspridningen – universaliseringen av kultur och värderingar, däribland mänskliga rättigheter – har till stor del möjliggjorts av nya och snabbare kommunikationsmedel. Staten kan därmed inte längre bevara landets suveränitet genom egna lagar. Dessa faktorer, och naturligtvis en hel rad andra, har utmanat staten genom att underminera dess löfte om en kontinuerlig materiell utveckling. Nationalstaten har uppenbarligen haft svårt att uppfylla sina löften till medborgarna. En ny statsstruktur håller därför på att utvecklas som ska kunna möta medborgarnas anspråk och behov på en globaliserad arena. Den grundläggande strukturella förändringen är att staten inte längre garanterar välfärd för alla medborgare utan att det i stället handlar om att maximera individuella möjligheter. Kanske kommer staten mer att påminna om ett transnationellt företag än om 1800-talets nationalstat. Många funktioner har privatiserats och staten kommer vara mindre styrd av lagar och regler och mer av marknadsmekanismer. Förändringar styrs mer av konsumtionsmönster, som kontinuerligt utvärderas, än av politiskt ideologiska val. Marknadsstatens motto är, enligt Bobbitt (2008:88): ”Give us power and we will give you new opportunities”. Nationalstaten brukade hantera allt från flygbolag och telefoni till parkskötsel. Marknadsstaten ser till att fattigdom och arbetslöshet bekämpas med individens utbildning och anställningsbarhet i stället för med välfärdsstöd. Pensionssystem förändras från medborgerligt förmånstagande till vad man själv har tjänat ihop. Individen får mer ansvar för sin egen situation och välfärd. Den allmänna värnplikten har ersatts med frivillig

33735_Dahre.indd 84

2013-12-04 15.42

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

yrkesarmé. Denna nya marknadsstat har inte helt ersatt nationalstaten, men förändringen sker i allt snabbare takt. Även om vi vant oss vid att staten är något självklart som har stor påverkan på våra liv, oavsett om vi tycker det är bra eller dåligt, så visar de senaste åren att det inflytandet är ifrågasatt oavsett vilken politisk styrelseform staten har. Totalitära regimer störtas, men samtidigt talas det mycket om demokratins kris i västvärlden. Individer och grupper har blivit alltmer ifrågasättande på alla kontinenter. De finns de som menar att staten blivit irrelevant under globaliseringen, inte bara som ekonomisk aktör utan också som politisk och social maktfaktor. Dessa observatörer pekar på att nya sociala rörelser och NGO:er eller transnationella organisationer som Världsbanken, WTO och IMF och transnationella företag tagit över rollen staten tidigare spelade i människors liv. Att FN etablerat the Global Compact för företag är i det perspektivet inget annat än en anpassning till den förändrade ekonomiska, politiska och sociala verkligheten. Samtidigt kan vi se att staten är synnerligen aktiv och dess makt fortfarande kännbar och visualiserad. Det finns alltså motstående uppfattningar om staten. Ibland verkar statens makt mer synlig och inkräktande, ibland verkar den vara mindre effektiv och relevant. Detta får oss att fundera över vad staten egentligen är. Är staten en ”enhet” eller en ”organisation” därute eller är det en ideologi som döljer något annat, ungefär som en symbolisk sköld för politisk och ekonomisk makt? Det finns en mängd studier av statens ursprung och natur. Inte sällan ses staten som en enhet som ligger över individerna som utgör civilsamhället. Charles Tilly (2007) gör en åtskillnad mellan territorialstaten, nationalstaten och nationsstaten, där staten är en tvångsutövande organisation som skiljer sig från familjer eller släktskapsgrupper och som i vissa avseenden har företräde före andra organisationer i ett territorium. Samtidigt har andra ifrågasatt den bilden av staten som en filosofisk fantasi. Antropologen Radcliffe-Brown (1940:xxiii) menade, för en hel del år sedan i en analys som fortfarande tycks relevant, att staten snarare har en tätare koppling till aktörer som en organisation av individer som är relaterade till varandra genom ett komplext system. Staten existerar enligt detta synsätt, men är varken en enhet därute, som Tilly implicerar, eller ett begrepp som döljer något annat. Staten kan heller inte reduceras till politisk styrning utan snarare är det intressen som styr. Om vi vänder oss till Antonio Gramsci (1996) så får vi i stället bilden av © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

33735_Dahre.indd 85

2013-11-21 14.11

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

staten som ett fält bestående av makt, konflikter och konkurrens. Gramsci menade att det inte är relevant att särskilja begreppen stat och det civila samhället, vilket ibland görs, särskilt i liberalteoretiska diskurser. För Gramsci handlade det snarare om att den moderna staten inkluderar hela det sociala fältet. Staten är en del av samhället. Om vi ser staten i Gramscis perspektiv så finner vi att det inte finns något särskilt institutionellt eller geografiskt fält för staten. Staten är snarare ett öppet fält utan fixerade gränser. Staten behöver ses på flera olika nivåer och är alltså ingen enhet utan snarare en uppsättning politiska och sociala processer. Staten uttrycks ibland genom sina materiella institutioner, men viktigare är att det är relationer av makt och konkurrens som kanske tydligast visar upp staten, menar också antropologen Michel-Rolph Trouillot (2001). Trots profetior om dess avveckling har staten genom historien visat sig vara ett livskraftigt begrepp. När sociala omvälvningar skett har staten transformerats. Vi har gått från feodala till moderna nationalstater. Som vi sett ovan talar Philip Bobbitt (2002, 2008) om att vi befinner oss i en period som bevittnar transformering från nationalstat till vad han kallar marknadsstat, ett fenomen som ibland kallas neoliberalism. Nya idéer och strukturer träder då fram för att visa alternativ. Det vi bevittnat sedan 1980-talet är att nationalstatens välfärdsprogram inte längre setts som det optimala sättet att skapa och fördela nödvändiga resurser för staternas befolkning. Nyliberalismen trädde fram för att presentera en alternativ lösning. En marknadsstat, enligt Bobbitt och Sassen (2006:15–17), är en stat som i stor utsträckning är beroende av internationella finansmarknader och transnationella företagsnätverk för att kunna skapa stabilitet i världsekonomin (Bobbitt, 2002:249). I inrikespolitiska sammanhang har privata aktörer fått maktutövningsbefogenheter på områden som staten tidigare hade. De politiska institutionerna är mindre representativa för befolkningen, även om kan se ut som att vi har fler parlamentariska demokratier i världen än någonsin. Marknadsstaten bedöms utifrån samma ekonomiska parametrar som den tidigare nationalstaten, men till skillnad från föregångaren ses staten primärt som distributör av resurser och inte som i välfärdsstaten, en producent av varor eller tjänster. Nationalstatens existensberättigande motiverades av välfärdsproduktionen, medan marknadsstaten existerar för att maximera möjligheter för alla medlemmar av samhället. Skillnaden kan också ses på det internationella rättsliga området där mänskliga rättigheter spelar en väsentlig roll. 86

33735_Dahre.indd 86

2013-11-21 14.11

3 De mänskliga rättigheternas politiska ekonomi

Världssamfundet byggt på nationalstater försökte en gång bygga en världsordning styrd av internationella lagar. FN var det tydligaste instrumentet för den tanken. Världssamfundet byggt på marknadsstater har ett avtagande intresse för gemensamma internationella spelregler. Det finns ett viktigt undantag: Staterna ska se till att handeln fungerar så friktionsfritt som möjligt och det sker i dag framför allt inom ramen för WTO. Samtidigt är uppkomsten av en ekonomisk samarbetsorganisation som G20, de tjugo största ekonomierna i världen, en egen drivande ekonomisk-politisk kraft vid sidan av andra internationella forum, där alla stater deltar. På det mänskliga rättighetsområdet har vi också sett denna definitionsförskjutning. Vid det här laget kan det konstateras att det finns en spänning i relationen mellan anspråken på globalisering, mänskliga rättigheter och statens suveränitet. Om alla individer gör anspråk på jämlika rättigheter grundat på den enkla och självklara anledningen att de är en del av mänskligheten är det ingen enkel uppgift att samtidigt hävda statens suveränitet, självbestämmande och icke-intervention i nationella angelägenheter. När det kalla kriget upphörde var det många som förutspådde en ny världsordning där möjligheterna att tillämpa mänskliga rättigheter aldrig hade varit bättre. Liberal politik i form av demokrati och mänskliga rättigheter sågs av globalseringsförespråkare som två sidor av samma mynt. Den enkla ekvationen demokrati är lika med mänskliga rättigheter ansågs så självklar att den inte behövde ifrågasättas. FN:s tidigare generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali anslöt till den euforiska yran när han hävdade att ”democracy is a thread which runs through all the work of the Organization” och att ”human rights, equal rights and government under law are important attributes of democracy” (Boutros-Ghali, 1992 ). Mycket har emellertid hänt i världspolitiken och i uppfattningarna om de demokratiska möjligheterna i det nya årtusendet, sedan de euforiska påståendena formulerades. I Eric Stein (2001:490) talar om ett allvarligt demokratiskt underskott när makten flyttas över från nationella parlament till de allt fler och större internationella organisationerna. Även om det finns många olika versioner av liberal demokrati, med olika förhållningssätt till individen, autonomi, och rättigheter så har diskussionen efter det kalla kriget framför allt handlat om den representativa demokratins seger över de socialistiska alternativen. I denna uppfattning finns fyra viktiga antaganden om demokrati, som Tony Evans identifierat (Evans, 2001:79–81). © F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

33735_Dahre.indd 87

2013-11-21 14.11

Ulf Johansson Dahre

Ulf Johansson Dahre är universitetslektor i socialantropologi vid Lunds universitet.

| Mellan ord och handling

Mellan ord och handling

Mellan ord och handling – globaliseringens konsekvenser för de mänskliga rättigheterna

❈

Art.nr 33735

U LF JOH A NSSON DA H R E www.studentlitteratur.se

978-91-44-06033-0_01_cover D.indd 1

2013-12-04 10.42