9789144071381

13 mm

Genetisk kunskap är fundamental för förståelsen av den biomedicinska ­utvecklingen och får en allt viktigare roll i hälso- och sjukvården. Utveck­ lingen inom genomiken leder till att alltmer diagnostik, behandling och uppföljning av olika sjukdomstillstånd kräver genetisk förförståelse. ­Samtidigt har kunskapen om sambanden mellan en individs genetiska ­konstitution och sjukdomsrisker öppnat möjligheter för individorienterande förebyggande åtgärder, presymptomatisk och prediktiv diagnostik.

Med stor sannolikhet kommer detta att leda till ett paradigmskifte inom ­hälso- och sjukvården som kommer att ställa stora krav på alla vårdens medarbetare.

| Medicinsk genetik

Medicinsk genetik – en introduktion

U l f K r is t o f f e r ss o n

Ulf Kristoffersson är överläkare i klinisk genetik vid Genetiska kliniken, Labmedicin i Lund, och docent vid Lunds universitet. Han har arbetat med genetiska frågeställningar i hälso- och sjukvården i mer än 30 år och speciellt intresserat sig för integrationen av nya forskningsresultat i hälso- och sjukvården.

Medicinsk genetik e n i n t r o duk t i o n

Boken är ämnad som en introduktion till genetiken inom hälso- och sjukvården. Denna andra upplaga är i sin helhet uppdaterad till 2014 års ­kunskapsläge. I de första sju kapitlen görs en genomgång av basala ­genetiska principer. De följande sju kapitlen behandlar genetiken ur ett samhälls­perspektiv. Här diskuteras etiska och juridiska frågeställningar, prenatal d ­ iagnostik, genetisk vägledning med mera. De sista fyra k­ apitlen är n ­ yskrivna och ger översikter över några olika genetiska sjukdoms­områden: kromosomavvikelser, missbildningar, monogena ­sjukdomar och tumör­sjukdomar.

Medicinsk genetik vänder sig i första hand till dem som genomgår vårdutbildningar, men kan också vara till nytta i den kliniska vardagen för alla som arbetar med patienter i vård och omsorg och som kan behöva ­orientera sig om genetiska grundbegrepp i sina vårdkontakter.

Art.nr 31037

2:a uppl.

Andra upplagan

U l f K r is t o f f e r ss o n

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07138-1_01_cover.indd 1

2014-07-02 11:21

Omslagsbild: Resultat från en genomisk arrayanalys (CytoScan HD) visualiserat med programvaran Chromosome Analysis Suite (ChAS 2.1). Bilden bygger på 2,7 miljoner unika markörer i genomet och visar en avvikelse där det finns en extra kopia från delar av kromosomerna 2 och 9.

Foto: Tord Jonson, Genetiska kliniken

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 31037 ISBN 978-91-44-07138-1 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2003, 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2014

978-91-44-07138-1_01_book.indd 2

7/2/14 3:55 PM

INNEHÅLL

Förord 9 K apitel 1

Introduktion 11

Historik 13 Genetik och Internet 19 Läsa mera 21 K apitel 2

Cellen, dess beståndsdelar och funktioner 23

Cellens uppbyggnad 23 Arvsmassans uppbyggnad 24 Replikation av DNA 27 Celldelning 28 Genen och genomets uppbyggnad 35 Mutationer 42 Läsa mera 45 K apitel 3

Kromosomer, kromosom- och genförändringar 47

Nomenklatur 49 Numeriska kromosomavvikelser 51 Strukturella kromosomavvikelser 54 Gen-nomenklatur 56 Läsa mera 58

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 3

3

7/2/14 3:55 PM

Innehåll K apitel 4

Genetiska laboratoriemetoder 59

Cytogenetik 60 Molekylärgenetik 62 Molekylär cytogenetik, FISH 65 Genomik 66 Microarray 70 Helgenom- och exomundersökningar 72 Läsa mera 73 K apitel 5

Monogen nedärvning 75

Mendels lagar 76 Autosomal nedärvning 77 Könsbunden nedärvning 80 Avvikelser från Mendels lagar 84 Enskilda monogent ärftliga sjukdomar 89 Läsa mera 90 K apitel 6

Genetisk variation: Komplex, multifaktoriell och polygen nedärvning 91

Genetisk variation 91 Multifaktoriell eller komplex nedärvning 92 Polygen nedärvning 94 Heritabilitet 98 Läsa mera 99 K apitel 7

Populationsgenetik 101

Genetisk variation 103 Genetisk jämvikt – Hardy Weinbergs lag 105 Pedigreeanalys 108 Läsa mera 112

4

978-91-44-07138-1_01_book.indd 4

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

7/2/14 3:55 PM

Innehåll K apitel 8

Genetik och etik 113

Etisk analys 114 Etiska konflikter 116 Screeningundersökningar 117 Läsa mera 119 K apitel 9

Genetik och juridik 121

Informerat samtycke 122 Reglering av genetiska utredningar 123 Svensk lagstiftning 124 Internationella konventioner och rekommendationer 124 Patent på gener 125 Biobanker 126 Försäkringsfrågor 128 Rättsgenetik 130 Läsa mera 131 K apitel 10

Presymptomatisk diagnostik 133

Neonatal diagnostik 134 Anlagsbärardiagnostik för recessiva anlag utan betydelse för individens hälsa 135 Diagnostik av miljörelaterade ärftliga tillstånd 136 Diagnostik av tillstånd med möjlighet till prevention 136 Diagnostik av icke behandlingsbara tillstånd 137 Presymptomatisk och prediktiv testning 137 Läsa mera 140 K apitel 11

Genetisk screening 143

Nyföddhetsscreening 146 Anlagsbärarscreening 146 Prenatal screening 147 Presymptomatisk screening 148 Läsa mera 149

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 5

5

7/2/14 3:55 PM

Innehåll K apitel 12

Genetisk vägledning 151

Diagnos 154 Riskuppskattning 154 Informationsförmedling 155 Uppföljning 155 Läsa mera 156 K apitel 13

Prenatal diagnostik 157

Icke invasiva undersökningar 157 Invasiva undersökningar 161 Läsa mera 168 K apitel 14

Behandling av genetiska sjukdomar 169

Förebyggande behandling 170 Kontrollerande behandling 171 Kurativ behandling 172 Läsa mera 174 K apitel 15

Kromosomavvikelser 175

Autosomala avvikelser 175 Könskromosomavvikelser 180 Läsa mera 183 K apitel 16

Monogena ärftliga sjukdomar 185

Ärftliga neurologiska sjukdomar 187 Ärftliga hjärt-kärlsjukdomar 192 Ärftliga metabola sjukdomar 195 Blodsjukdomar 197 Imprintingsjukdomar 198 Mitokondriella sjukdomar 199 Andra monogena sjukdomar 199 Läsa mera 201

6

978-91-44-07138-1_01_book.indd 6

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

7/2/14 3:55 PM

Innehåll K apitel 17

Medfödda missbildningssyndrom 203

Fosterutvecklingen 204 Reglering av fosterutvecklingen 206 Utvecklingsrubbningar och monogena ärftlighetsmönster 207 Diagnostik av missbildningar 208 Läsa mera 211 K apitel 18

Tumörsjukdomar 213

Onkogener, tumörsupressorgener och stabilitetsgener 215 Förvärvade genetiska förändringar 218 Ärftliga tumörsjukdomar 221 Cancergenetisk vägledning 227 Läsa mera 228

Ordlista 229 Person- och sakregister 235

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 7

7

7/2/14 3:55 PM

978-91-44-07138-1_01_book.indd 8

7/2/14 3:55 PM

FÖRORD

Genetisk kunskap är fundamental för förståelsen av den biomedicinska utvecklingen och får en allt viktigare roll i hälso- och sjukvården. Sedan förra upplagan av denna bok för 11 år sedan har utvecklingen gått snabbt.

Många fler genetiska samband med specifika sjukdomsbilder är kända och går att kliniskt utreda. Man hade då till mycket stora kostnader fått fram det första humana genomet, något som nu kostar knappt 10 000 kr, och blir billigare och billigare för varje år. Naturligtvis är inga problem lösta med att sekvensera genomet, tvärtom. Just nu genereras väldigt mycket information om vår arvsmassas funktion, om hur gener regleras och samverkar med varandra för att få människans komplexa organism att fungera normalt från befruktning till död, något som vi inte vet hur vi ska hantera kliniskt. Dock kommer forskningen och den kliniska utvecklingen att inom några år ge oss insikter i sjukdomsmekanismer och nya möjligheter till prevention och behandling. Detta ställer i sin tur nya krav på alla medarbetare i hälso- och sjukvården, såväl vårdande personal som politiker och tjänstemän, att sätta sig in i landvinningarna så att dessa på bästa sätt kan omsättas i en mer individanpassad vård och omsorg.

Denna bok har i första hand skrivits för dem som deltar i olika medellånga vårdutbildningar, biomedicinska analytiker, barnmorskor och sjuksköterskor. Boken baserar sig på mina föreläsningar för biomedicinska analytiker i grundläggande genetik, kompletterat med kapitel om genetiken i samhället och om genetisk sjukdomslära. Boken avser också att ge en grund för sjukvårdens medarbetare som kommer i kontakt med genetiska frågeställningar i sin dagliga gärning, och som en introduktion till vidare studier. Ämnet utvecklas snabbt och en bok kan inte förmedla det senaste, utan enbart grundläggande information. I boken har jag försökt ge länkar till relevanta databaser för den som vill veta mera. © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 9

9

7/2/14 3:55 PM

Förord

Jag vill tacka alla som haft synpunkter och kommentarer och vars kunskap jag genom envist frågande utnyttjat; speciellt vill jag tacka mina båda kollegor docent Maria Soller och med dr Kristina Karrman för deras kritiska synpunkter och förbättringsförslag vid tillkomsten av denna bok.

Lund i maj 2014 Ulf Kristoffersson

10

978-91-44-07138-1_01_book.indd 10

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

7/2/14 3:55 PM

K AP I T E L 3

Kromosomer, kromosom- och genförändringar

Kromosomen är en trådlik struktur som finns i cellkärnan. Den basala strukturen är kromatinfibern, 30 nm i diameter, som består av DNA och histonproteiner (se kapitel 2). Namnet kromosom kommer av grekiskans chromos, färgbar, och soma, kropp. Läran om kromosomerna kallas för cytogenetik. Under celldelningen kan man vid ljusmikroskopi av kromosomer se en insnörning, centromeren. Denna struktur fäster till kärnspolen under celldelningen och benämns ibland primär konstriktion. En sekundär konstriktion är en insnörning som ses vid celldelningen i anslutning till lokaliseringen av satellit-DNA. Eftersom de sekundära konstriktionerna, som normalt finns på de korta armarna av kromosomerna 13–15 och 21–22, ser det ut som om dessa kromosomer har en satellit, därav namnet. De sekundära konstriktionerna är rika på gener viktiga för produktion av ribosomalt RNA och ligger i interfascellerna associerade med nukleolerna. Se även figur 3.1.

Stiliserad kromosom Satellit Satellitstjälk (sekundär konstriktion) Centromer (primär konstriktion)

FIGUR 3.1 Till vänster en stiliserad bild över metafaskromosomens strukturer. Till höger en kromosom 15 färgad med tre olika färgningstekniker som ger olika information om kromosomstrukturen; från höger till vänster – G-band som färgar eukromatinet, C-band som färgar heterokromatinet, NOR-band (med FISH-teknik) som färgar satellitstjälken specifikt.

Teckning: Typoform.

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 47

47

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar

FIGUR 3.2 Ideogram som anger hur de olika kromosombanden identifieras enligt ISCNnomenklaturen.

Foto: Genetiska kliniken, Lund.

Varje normal kroppscell har en dubbel uppsättning av lika kromo­somer; en uppsättning från fadern, en uppsättning från modern. En sådan kromo­ somuppsättning sägs vara diploid och detta är det vanliga tillståndet för kroppscellerna hos de flesta djur och växter. En könscell som enbart innehåller en kromosomuppsättning benämns haploid. I konsekvens med detta benämns en cell som innehåller tre kromosomuppsättningar triploid.

Människan har 46 kromosomer; 22 par autosomer och ett par köns­ kromosomer. Könskromosomerna benämns X och Y, där kvinnan är bärare av två X-kromosomer och mannen av en X- respektive en Y-kromosom. Om man anordnar kromosomerna parvis efter ett speciellt mönster kallas detta för karyotyp, se figur 4.1. Med ett ideogram menar man en tecknad bild av en arts normala kromosomuppsättning, arrangerad enligt ett överenskommet mönster, figur 3.2.

48

978-91-44-07138-1_01_book.indd 48

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar

Nomenklatur Efter det att människans kromosomtal fastställts fanns det ett intresse av att återge kromosomerna på ett likartat sätt. År 1960 samlades forskare i Denver, Colorado, och enades om en gemensam nomenklatur baserad på kromosomstorlek och centromerens läge. Man delade in kromosomerna i sju grupper, A–G. Denna uppdelning utgjorde sedan basen för Paris-nomenklaturen framtagen 1971 där man också bestämde hur kromosombandstrukturerna skulle betecknas. Paris-nomenklaturen uppdateras regelbundet av en internationell kommitté av kromosomforskare. Den sista uppdateringen publicerades 2013, International Standard for Cytogenetic Nomenclature, ISCN (2013). Här beskrivs hur man anger en normal kromosomuppsättning och hur olika kromosomavvikelser ska betecknas. ISCN innehåller också information om hur man beskriver förändringar som upptäckts med FISHteknik och genomiska arrayer, se kapitel 4.

En karyotyp beskrivs på samma sätt vare sig det gäller en enskild cell eller en persons kromosomuppsättning. För att beskriva en normal kromosomuppsättning börjar man med att ange antalet kromosomer, det vill säga hur många centromerförande kroppar man ser i cellen. Därefter anger man könet. De båda delarna av karyotypen skiljs åt av ett kommatecken.

En normal manlig karyotyp anges sålunda 46,XY och en normal kvinnlig 46,XX. Om det sedan finns en eller flera avvikelser anges de enligt en speciell terminologi i kromosomnummerordning. Om cellen har 47 kromosomer och den extra kromosomen hos den undersökte mannen är kromosom 21 anges karyotypen 47,XY,+21. Om det i cellen även finns förlust av en kromosom 4 samt en extra kromosom 18 så får denna cell karyotypen 47,XY,–4,+18,+21.

Om det finns strukturella avvikelser beskrivs dessa genom att man anger var på de inblandade kromosomerna kromosombrottet har inträffat. Den korta armen betecknas p och den långa armen q. Varje kromosomband har enligt ISCN en bestämd beteckning. Denna grundar sig på en uppdelning av kromosomarmen i regioner som avgränsas av de kraftigaste banden. Varje region är därefter indelad i band. All numrering av regioner och band räknas utåt från centromeren, se figur 3.2. Om det skett ett utbyte, en translokation, mellan ett segment av den långa armen av en kromosom 1 och den korta armen av en kromosom 11 som i figur 3.3, beskrivs detta på följande sätt: t(1;11)(q21;p15), det vill säga i den första parentesen anges vilka kromosomer

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 49

49

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar

som är inblandade, åtskilda av ett semikolon, och i den andra anges i turordning i vilken kromosomarm, region och band som kromosombrottet skett.

I tabell 3.1 finns angivet några av de vanligaste symbolerna.

TABELL 3.1 Symboler vid karyotypbeskrivning från ISCN (2013).

Symbol

Beskrivning

+21

en extra kromosom 21

-X

en X-kromosom saknas

del

deletion

dup

duplikation

i

isokromosom

inv

inversion

r

ringkromosom

t

translokation

Exempel: 47,XY,+21 betyder en extra kromosom 21 i en cell från en man. 46,XX,del(6)(q21) betyder förlust av den del av den långa armen av en kromosom 6 som är belägen distalt om den angivna brottpunkten i cell från en kvinna. 46,XY,inv(10)(p12q21) betyder en rotation av segmentet mellan de angivna brottpunkterna av en kromosom 10 i en cell från en man.

FIGUR 3.3 Karyotyp med en translokation mellan kromosomerna 1 och 11 från en kvinnlig bärare. Ett större segment av den långa armen av kromosom 1 har bytt plats med ett litet segment på den korta armen av kromosomen 11. Pilarna pekar på de utbytta segmenten.

Karyotypen är 46,XX,t(1;11)(q21;p15).

Bild: Katina Bengtsson, Genetiska kliniken, Lund.

50

978-91-44-07138-1_01_book.indd 50

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar

Vid tumörsjukdomar, cancer, förekommer ofta komplexa kromosom­ avvikelser i tumörcellerna. Vid behandling försvinner tumörcellerna, och då kroppscellerna har en normal kromosomuppsättning kan man använda kunskapen om tumörcellernas kromosomavvikelser för att spåra återfall, recidiv. Ett exempel där studier av kromosomavvikelser har stor klinisk betydelse är vid kartläggning och uppföljning av leukemier, se vidare kapitel 18.

Numeriska kromosomavvikelser En cell som innehåller ett kromosomtal i jämna multipler av det normala haploida sägs vara euploid. Vid aneuploidi skiljer sig kromosomtalet från denna jämna multipel.

Om det hos en diploid cell saknas en kromosom föreligger monosomi för denna. Vid förekomst av en extra kromosom sägs cellen på motsvarande sätt vara trisomisk för denna kromosom. Detta innebär att kromosomtalen i en sådan cell blir 45 respektive 47. Cellen blir i båda fallen aneuploid. Om endast förändringen omfattar delar av en kromosom sägs cellen vara partiellt monosomisk respektive trisomisk.

Celler med avvikande kromosomtal uppstår vid felaktigheter i celldelningen. En fördubbling av cellens kromosomtal, tetraploidi, kan förekomma om kromosomerna i mitosen inte vandrar emot kärnspolens poler alternativt någon kärnspole inte har bildats. Detta leder till uppkomsten av en tetraploid cell och kallas för endoreduplikation. Triploida individer kan uppkomma genom att reduktionsdelningen inte fungerat i en könscell som därigenom får det diploida kromosomtalet.

De vanligaste medfödda förändringarna är monosomi respektive trisomi.

Dessa har uppkommit genom nondisjunktion, vilket innebär att de homologa kromosomerna inte separerar vid den meiotiska eller mitotiska anafasen, figur 3.4 och kapitel 2.

En av orsakerna till meiotisk nondisjunktion kan vara att få eller inga chiasmata har uppkommit och att kromosomparet därför inte får någon hjälp vid orienteringen mot respektive poler. I anafas 2 respektive i den mitotiska anafasen kan även kromatiderna av misstag vandra till samma pol och då ge upphov till trisomiska respektive monosomiska celler. Om en mitotisk nondisjunktion sker under tidig fosterutveckling leder detta till att individen

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 51

51

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar A

B

C

Meios I Nondisjunktion

Meios II

Nondisjunktion

Normala monosoma gameter

Disomiska gameter

Nullisomiska gameter

Disomisk Nulligamet somisk gamet

Normala monosoma gameter

FIGUR 3.4 Normal separering av ett kromosompar i meiosens båda delningar (a). Nondisjunk­tion i meiosens första (b) respektive andra (c) delning ger upphov till olika antal avvikande gameter i slutändan.

Teckning: Typoform.

Zygot

Första mitotiska delningen

Normal celldelning

Normal disomi

Normal disomi

Andra mitotiska delningen

Nondisjunktion

Trisomi

Monosomi

FIGUR 3.5. Uppkomsten av mosacism sker genom mitotisk nondisjunktion, ofta under den tidiga embryonala utvecklingen av ett foster. Resultatet blir att det finns tre olika kloner, en med normal kromosomuppsättning, en men en trisomisk klon och en med en monosomisk. Kloner som är monosomiska har ofta en sämre vitalitet så vid mosacism finner man vanligen, förutom klonen med normal kromosomuppsättning bara den trisomiska.

Teckning: Typoform.

52

978-91-44-07138-1_01_book.indd 52

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar Frekvens av Downsyndromet i % 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0

0

20

25

30

35

40

45

50

Moderns ålder vid barnets födelse FIGUR 3.6 Kurvan visar sannolikheten för att en kvinna med stigande ålder ska få ett barn med trisomi 21, Downsyndromet. Kurvan börjar vända uppåt mellan 30 och 35 års ålder. Se även tabell kapitel 13.

Teckning: Typoform.

får mer än en celltyp med avseende på kromosomtalet. En sådan individ sägs vara mosaik, figur 3.5.

Risken för att födas med en trisomi är korrelerat till moderns ålder; ju äldre en kvinna är vid graviditeten, desto större är risken, figur 3.6.

Däremot finns ingen eller mycket liten korrelation till faderns ålder.

Or­saken till denna skillnad tros vara skillnaden mellan den manliga och kvinnliga meiosen. Hos kvinnan sker kromosomparningen redan under fosterstadiet och därefter väntar den blivande äggcellen med att fullfölja celldelningen tills efter ovulationen. Ju längre tid ägget väntat, desto större är risken för att bivalenten ska falla sönder och kromosomsegregationen i meios 1 störas. Hos mannen börjar spermiogenesen vid puberteten och pågår hela livet vilket man anger som orsak till att meiosen inte får störningar hos mannen. © F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 53

53

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar

Strukturella kromosomavvikelser Vid numeriska kromosomavvikelser är det endast antalet kromosomer som varierar. Emellertid kan även kromosomer med avvikande utseende, struktur, förekomma. Om en kromosom har förlorat ett segment och detta inte kan återfinnas inom cellen sägs en deletion föreligga. Dessa celler blir alltså partiellt monosoma. Vid en translokation har ett kromosomsegment förflyttats från en kromosom till en annan eller utbyte av kromosomsegment mellan två kromosomer ägt rum. Om den totala mängden DNA-material är normalt, det vill säga cellen inte är monosomisk eller trisomisk för något kromosomsegment, sägs en balanserad translokation föreligga, se figur 3.3.

Då ett kromosomsegment roterar 180º i förhållande till normalläget kallas detta för en inversion, figur 3.7a.

A

B

B

A

Normal homolog

Pericentrisk inversion

A

B

B

A

Normal homolog

Paracentrisk inversion

FIGUR 3.7A Inversion. Rotation av ett kromosomsegment 180 grader utan förflyttning.

En inversion kan vara paracentrisk eller pericentrisk beroende på om den omfatta centromeren eller inte.

Teckning: Typoform.

54

978-91-44-07138-1_01_book.indd 54

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

7/2/14 3:55 PM

3 Kromosomer, kromosom- och genförändringar

En fördubbling av ett kromosomsegment inom en kromosom kallas duplikation. Cellen blir då trisomisk för just detta kromosomsegment, figur 3.7b.

B

FIGUR 3.7B Duplikation. Ett kromosomsegment har fördubblats.

Teckning: Typoform.

B

B

A

A

A

Duplikation

En isokromosom har uppkommit genom en abnorm delning i centromerregionen så att de två homologa kromatidarmarna hänger samman och vandrar mot var sin pol. Detta innebär att dottercellerna kommer att få en isokromosom antingen för den långa eller för den korta armen, figur 3.7c.

FIGUR 3.7C Isokromosom. Uppkommer då båda kromosomerna i metafasen separerar i ”fel” plan så att de båda p-armarna går till den ena dottercellen och de båda q-armarna till den andra.

Teckning: Typoform.

© F ö rfattaren och S tudentlitteratur

978-91-44-07138-1_01_book.indd 55

P

P

P

Q

Q

Q

55

7/2/14 3:55 PM

13 mm

Genetisk kunskap är fundamental för förståelsen av den biomedicinska ­utvecklingen och får en allt viktigare roll i hälso- och sjukvården. Utveck­ lingen inom genomiken leder till att alltmer diagnostik, behandling och uppföljning av olika sjukdomstillstånd kräver genetisk förförståelse. ­Samtidigt har kunskapen om sambanden mellan en individs genetiska ­konstitution och sjukdomsrisker öppnat möjligheter för individorienterande förebyggande åtgärder, presymptomatisk och prediktiv diagnostik.

Med stor sannolikhet kommer detta att leda till ett paradigmskifte inom ­hälso- och sjukvården som kommer att ställa stora krav på alla vårdens medarbetare.

| Medicinsk genetik

Medicinsk genetik – en introduktion

U l f K r is t o f f e r ss o n

Ulf Kristoffersson är överläkare i klinisk genetik vid Genetiska kliniken, Labmedicin i Lund, och docent vid Lunds universitet. Han har arbetat med genetiska frågeställningar i hälso- och sjukvården i mer än 30 år och speciellt intresserat sig för integrationen av nya forskningsresultat i hälso- och sjukvården.

Medicinsk genetik e n i n t r o duk t i o n

Boken är ämnad som en introduktion till genetiken inom hälso- och sjukvården. Denna andra upplaga är i sin helhet uppdaterad till 2014 års ­kunskapsläge. I de första sju kapitlen görs en genomgång av basala ­genetiska principer. De följande sju kapitlen behandlar genetiken ur ett samhälls­perspektiv. Här diskuteras etiska och juridiska frågeställningar, prenatal d ­ iagnostik, genetisk vägledning med mera. De sista fyra k­ apitlen är n ­ yskrivna och ger översikter över några olika genetiska sjukdoms­områden: kromosomavvikelser, missbildningar, monogena ­sjukdomar och tumör­sjukdomar.

Medicinsk genetik vänder sig i första hand till dem som genomgår vårdutbildningar, men kan också vara till nytta i den kliniska vardagen för alla som arbetar med patienter i vård och omsorg och som kan behöva ­orientera sig om genetiska grundbegrepp i sina vårdkontakter.

Art.nr 31037

2:a uppl.

Andra upplagan

U l f K r is t o f f e r ss o n

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07138-1_01_cover.indd 1

2014-07-02 11:21