9789163387241

var som hade skrämt honom. Kanske den rent av kan få mig att minnas något? tänkte han. ”Skulle jag kunna få se staven som du visade mig igår?”

Borulf försvann ut ur rummet för att strax komma tillbaka. Han räckte staven till Virlor som tog emot den med en ökande känsla av obehag. Liksom föregående dag började en mörk ångest växa sig stark, men med en kraftansträngning lyckades han behärska den. Efter en stund började ångesten tona bort tills han endast upplevde en svag känsla av obehag.

Den trettio centimeter långa staven var helt täckt med bilder och tecken. De tycktes berätta en historia, men Virlor kunde inte komma på i vilken ordning de skulle betraktas. Hur han än vände och vred på staven lyckades han, till sin stora besvikelse, inte få den att ge ifrån sig några av sina hemligheter. Den fick honom definitivt inte att minnas något. Virlor skulle just lämna tillbaka staven till Borulf då hans blick fångades av bilden på dess ena kortändan. Han öppnade skjortan och drog fram medaljongen. Det vara samma motiv på denna som på staven, en örn som reste sig ur flammande eldslågor.

För att lättare kunna jämföra bilderna med varandra började Virlor föra medaljongens länk över huvudet, men när länken kom i höjd med öronen tog det plötsligt emot. Det var som om en osynlig hand hade gripit tag i länken och hindrade honom från att dra denna över huvudet. Han tog i av alla krafter tills svetten strömmade nerför pannan, men förmådde inte dra den längre än till öronen. Virlor gav upp och strök svetten ur pannan. ”Det är en magisk medaljong som det inte är meningen att man skall kunna ta av sig”, sade Borulf, som intresserad, med ett lätt drag av fruktan, hade följt Virlors kamp med länken. ”Den skyddar den som bär den. Om man försöker ta den ifrån ägaren trots att denne är död, genom att till exempel hals59