9789127112377

054903Karleks.ORIG.indd 6

06-01-27 14.07.29

innehåll

förord 9 efter förälskelsen 11 Förälskelsen 13 Om kärleksrelationer efter förälskelsen 36 Om separation 62 Den goda kärleksrelationen 77 Kommentar 80 om otrohet 83 Trohetens ansikten 86 Tillit och förtroende 92 Medelålderns kriser 100 Vardagen 108 Signaler 114 Otillfredsställelse 118 Enstaka sexuell otrohet 122 Pågående otrohet 131 Otrohet mot självet 136 Upprepad, vanemässig otrohet 139 Olikheter och likheter 144 Svartsjuka 148 Lösningar av otrohet 152 Speciella aspekter på otrohet 158 Avstånd och intimitet 161 Kommentar 168 ska du säga! om gräl och försoning i parförhållanden 171 Aggressionen i vardagslivet 174 Grälet 188 Konfliktlösning och försoning 207 Kommentar 231 att bevara nuet i framtiden 233 litteraturrekommendationer 244 register 247

054903Karleks.ORIG.indd 7

06-01-27 14.07.30

054903Karleks.ORIG.indd 8

06-01-27 14.07.30

förord

Den här föreliggande volymen är en bok sammansatt av tre böcker, som tidigare är utgivna av Natur och Kultur. Den första är Efter förälskelsen – om kärleksrelationen som kom ut 1984. Den är tillägnad vår dotter Paula som föddes just under färdigställandet av boken. I inledningen beskriver jag en del om tankarna bakom bokens tillkomst. När den kommit ut fick jag många tillfällen att tala om kärleksrelationen i olika föredrag och undervisningssammanhang. Det visade sig att många delade de universella erfarenheterna av att försöka utveckla parrelationen.

Det ledde så småningom också in på nästa bok, Om otrohet, som kom ut 1987. Intressant nog berättade många jag talade med på den tiden att det var svårare att köpa denna bok. Man ville inte gärna förklara för sin partner varför man hade en sådan bok på nattduksbordet. Kanske det hade varit mer lyckat rent försäljningsmässigt, om boken hetat »Om trohet», men det hade inte varit en trovärdig titel. (Nu döljs den, inklämd mellan två andra bokdelar, om man är rädd att visa den.) Samtidigt tror jag den är till nytta även för dem som inte har akuta otrohetsproblem, eftersom jag beskriver den ständigt potentiella närvaron av risken att kunna förlora kärleksrelationen i samband med otrohet. Den är tillägnad min far Paul, som jag sett som en förebild för både trohet mot sig själv och trofasthet mot andra.

Till slut skrev jag Ska du säga! Om gräl och försoning i parförhållanden som kom ut 1990. Den innebar också ett sätt för mig att lära mig »gräla» på ett bättre och mer konstruktivt sätt. Vissa teman har inspirerats av idéer från min fru Suzanne, som jag tillägnat 9

054903Karleks.ORIG.indd 9

06-01-27 14.07.30

denna del. Vi har även haft fruktbara diskussioner i tillkomsten av de tidigare två böckerna. Hon har sina professionella erfarenheter som psykolog, liksom visdom och sensibilitet, vilket jag lärt mig mycket av. Hon har även fått mig att tänka om och gå vidare när jag stannat upp för tidigt. Texterna har också fått nyttig duvning genom förlagsredaktören Agneta Hebbes goda falkögon.

Jag har lagt till korta kommentarer i slutet av varje del och inför den här nya, något förkortade (jämfört med 2001) upplagan har jag också lagt till en omarbetning av ett föredrag om den långa kärleksrelationen, Att bevara nuet i framtiden. Den första delen av den här boken kom ut för drygt 20 år sedan, så det har krävts vissa uppdateringar av texten och också vissa redigeringar. Men jag tror och hoppas att det ska finnas nya generationer som kan ha nytta av det här ämnet, lika aktuellt nu som då, som handlar om hur det är att leva ihop – och vad som går att göra åt det!

Stockholm 2006 Tomas Böhm

10

054903Karleks.ORIG.indd 10

06-01-27 14.07.30

Efter förälskelsen

I mitt arbete som psykoanalytiker och psykoterapeut finns kärleksrelationen som ett ständigt närvarande tema i dialogen. Den kanske kallas vid andra namn, och ibland beskrivs dess problem som så självklara att de betraktas som en ofrånkomlig existentiell del av livet, lika omöjliga att göra något åt som årstidernas växlingar. Men när man fokuserar kärleksrelationen som huvudtema framträder dels en personlig aspekt, som är unik för var och en, dels också en universell aspekt, som tycks igenkännbar för de flesta i vår kulturkrets.

Båda dessa aspekter återkommer i samtal med bekanta och vänner, liksom i mina egna erfarenheter av förälskelsens utveckling till kärleksrelation.

Vanligen handlar dessa samtal om människor som »glider ifrån varandra», som inte känner igen varandra längre i den förändring som tycks ske efter kärleksrelationens första tid. De ifrågasätter motiven och känslorna bakom förhållandet. De undrar om de har förmåga att leva i en livslång monogam relation. Ofta kommer de här funderingarna upp i samband med att förhållandet går in i nya faser, som även om de kunde förutses från början ändå inte kunde upplevas i förväg.

Alla förändringar i människors tillvaro riktar strålkastarljuset på kvaliteten i kärleksrelationen. Är förhållandet en administrativ enhet eller känslomässigt levande? Ställningstagandet gentemot den andra personen aktualiseras ständigt i takt med att båda parter förändras i sin egen personliga utveckling och i den gemensamma utvecklingen.

11

054903Karleks.ORIG.indd 11

06-01-27 14.07.30

En källa för mig har varit Francesco Alberonis bok Förälskelse och kärlek, som på ett uppfriskande sätt analyserar existentiella aspekter av förälskelse. Jag har använt hans bok som inspirerande utgångspunkt, och i ett försök till dialog med honom försöker jag komma in på det som sker efter förälskelsen.

Idén till boken kommer framför allt från de samtal som jag haft med min fru, Suzanne Kaplan, under årens lopp.

Skälet till att jag ville nå ut brett är förstås det angelägna i att föra ut erfarenheter om något, som alla tänker och känner mycket kring. Psykoanalys och psykoterapi är som laboratorier där mycket kunskap samlas, som främst blir till nytta för de direkt inblandade personerna, patienten och terapeuten. Men med tanke på den stora tidsinsats som görs av psykoterapeuter borde det också vara viktigt att föra ut kunskaperna ur laboratoriet, så att de kommer till mer direkt och tillämpad användning för flera människor. Särskilt som ämnet har avgörande betydelse för vårt sätt att leva tillsammans på jorden. Ämnet kärleksrelationer är så gigantiskt att jag tyckte en tunn bok kunde motsvara en lämplig ödmjukhet. Som bekant har ju poeter, prosaister, dramatiker och andra konstnärer gett känslomässigt fullödiga uttryck för sin syn på ämnet. I jämförelse med dem riskerar jag att låta knastrigt saklig. Jag passar på att tacka dem jag har läst, Sigmund Freud, Erich Fromm, D W Winnicott, Heinz Kohut, Masud Khan och Alice Miller, och även några andra som gett mig värdefulla infallsvinklar.

Läsaren kommer att märka att den här boken inte berör flera näraliggande ämnen. Den handlar om den heterosexuella kärleksrelationen och berör därför inte andra typer av kärleksrelationer. Den berör inte heller förhållandet till barn eller familjedynamikens direkta inflytande på parrelationen.

På många områden uttrycker jag mig kanske kategoriskt, absolut och kortfattat, där jag hade kunnat skriva mer diskuterande och löst i kanterna. Jag har föredragit den här varianten, för att behålla bokens praktiska brukskaraktär och få den att tjäna som oundvikligt diskussionsunderlag.

12

054903Karleks.ORIG.indd 12

06-01-27 14.07.30

Förälskelsen

Innebörden 15, Inre bilder 17, Bakom förälskelsen 21, Kritisk övergång 24, Sexualiteten i förälskelsen 27, Brister i personlig bekräftelse 28, Splittrade bilder av objektet 29, Stela självbilder 31, Upprepningstvånget och de omöjliga förälskelserna 32, Närvaro och ändlighet 34

Men fast de sålunda tillbringa hela livet tillsammans, skulle de dock icke själva kunna säga vad de vilja vinna genom varandra. Ty icke är det väl kärleksnjutningen, så att de för dess skull så ivrigt sträva att vara tillsammans. Nej, uppenbarligen är det något annat som bägges själ vill, något som den ej kan uttrycka utan endast anar och antyder … nämligen att förenad och sammansmält med den älskade bliva ett med honom. Orsaken härtill är den, att detta var vår ursprungliga natur och att vi en gång utgjorde ett helt. Åtrån och strävan efter helheten bär namnet kärlek.

Platon: Symposion Förälskelse upplevs av många som att bli hel. Den grekiska myten byggde på att Zeus straffade den ursprungliga hela dubbelsidiga människan för hennes ökade makt och delade de tre sorterna: manman, kvinna-kvinna och man-kvinna i sina hälfter. Att bli förälskad är att finna sin andra hälft. Vi kan se det som en poetiskt vacker beskrivning av vår subjektiva upplevelse av förälskelse, även om våra försök till förklaringar är annorlunda idag.

Det finns många andra sätt än den grekiska myten att förklara behovet och upplevelsen av återförening. Livet börjar med starka verkliga band mellan fostret och modern, liksom barnet vid bröstet 13

054903Karleks.ORIG.indd 13

06-01-27 14.07.30

upplever sig som ett med modern. Och det fortsätter med ett gradvis avskiljande av den egna individen från modern och båda föräldrarna. Den sexuella föreningen bär tydliga spår av strävan efter återförening, som även kommer till uttryck i de språkliga formuleringar för kärlek som vi använder. Att gå upp i varandra, de tu bliva ett, de har bara ögon för varandra är vanliga sådana uttryck. Även om jag tänker försöka närma mig förälskelsens natur, kommer jag inte att nå målet att riktigt förstå den. Det hänger samman med att den är en känsloupplevelse av närhet och kontakt som inte helt låter sig fångas i ord. Aristofanes beskriver målande hur de älskande blir svarslösa inför frågan vad de vill ha av varandra.

Liksom jag här inte kommer att nå den definitiva förståelsen, kommer inte heller den älskande själv i sina funderingar fram till varför han älskar just henne. Han kan tänka fram »nödvändiga, men inte tillräckliga» förutsättningar, för att låna en akademisk fras. Han kan säga att han tycker om kvinnor som är fylliga, blonda, kloka, roliga, sensuella, från Norrland, intresserade av segling och folkmusik, men det räcker inte för att förklara varför han blev förälskad i just Greta.

Jag kommer i fortsättningen att skilja på förälskelse och kärlek, eftersom jag vill betona de grundläggande olikheterna och skillnaderna i konsekvenser mellan dessa känslor. Redan här kan det sägas att förälskelse mer uttrycker behov hos den förälskade än egenskaper hos den han är förälskad i.

Francesco Alberoni är en italiensk sociolog och författare. I sin bok Förälskelse och kärlek (1983) ger han en återupprättelse åt det äkta, frigörande, revolutionära i förälskelsen. Han jämför den med andra typer av »kollektiva rörelser» i samhällen och intresserar sig bland annat för det extraordinära i förälskelseupplevelsen. Detta extraordinära är den frigörande reaktionen på ett alltmer förstelnat vardagligt tryck, liksom den kollektiva massrörelsen försöker bryta upp förstelnade samhälleliga former. Alberoni kallar detta vardagliga tryck för den depressiva överbelastningen; förälskelsen hjälper oss att bryta upp ur denna förstelning för att kunna söka äventyret.

Alberoni slår an en frisk ton med sitt sociologiska perspektiv eftersom förälskelse annars brukar beskrivas mest poetiskt, metaforiskt, flummigt eller möjligen psykologiskt. Han kallar förälskel14

054903Karleks.ORIG.indd 14

06-01-27 14.07.31

sen »begynnelsestadiet i en kollektiv rörelse bestående av två personer». »En extraordinär sexualitet … (vars) natur är att omstörta, förändra, bryta tidigare band. Eros är en revolutionär kraft fastän den är begränsad till två personer.» Och Eros ses som följden av stegrade motsättningar som leder till »depressiv överbelastning», tills man når en tröskel bortom vilken Eros spränger sina gränser … »först när vi är förälskade upptäcks och uppskattas vår orubbliga individualitet helt och fullt». Vi blir inbegripna i en »individualiseringsrörelse» och en »sammansmältningsrörelse». »Det är inte längtan efter kärlek, som får oss att bli förälskade, utan övertygelsen om att inte ha något att förlora med de utsikter vi har, när vi ser tomheten framför oss … en känsla av att vara utestängd från en värld av intensiva begär och intensiv tillfredsställelse.»

Så långt presentationen av Alberonis bok, för dem som inte känner till den. Behovet av det extraordinära är grundläggande och universellt, liksom behovet av helhet och närhet. Ändå är det bara vissa människor som kan åstadkomma och utlösa det förälskade mötet för varandra. Och jag ska börja med att sätta luppen på den ena personen. Vem är han innan han träffar föremålet för sin passion? innebörden Vi går alla omkring med vårt bagage av livserfarenheter: goda, dåliga, hemska, komiska, tragiska, berikande, besvikande. I själva verket är en stor del av våra personligheter, våra karaktärer, sättet att vara resultat av våra samlade erfarenheter och våra försök att överleva så bra som möjligt med dem. Vi kan ha varit med om svåra förluster av föräldrar, syskon eller vänner. Detta kan ha fått oss att vara ytterst försiktiga med att åter komma alltför nära någon, för att slippa känna smärtan av att behöva riskera en ny förlust. Vi får en karaktärsmässig distans, behov av kontroll och betoning av ensamma aktiviteter och inte alltför djupa relationer. Men i oss finns samtidigt en förskjuten, uppladdad längtan efter att kunna lita på någon som inte försvinner.

När Hon kommer i hans väg, kan hon för honom ha en innebörd som gör henne speciellt betydelsefull. Hon kan dels ha karaktärs15

054903Karleks.ORIG.indd 15

06-01-27 14.07.31

drag som är nödvändiga för honom. Något som får honom intresserad. Men dessa drag kan också vara något som han läser in i henne, överdriver, lägger in sina egna betydelser i. Hon lägger också in sina egna innebörder i sin upplevelse av honom. Här finns alltså två personer som samtidigt ser och låter sig ses av varandra i ljuset av vars och ens förflutna. Motiven kan variera. Den andre kan motsvara en gammal gömd fantasi, en idealbild, en bekräftelse på den egna identiteten, en förlösare av lust och inspiration, en räddare ur en låst livssituation, ur deppighet och känslor av meningslöshet, en »reparatör» av gamla skavsår och oförrätter i livet, ja, det finns närmast en oändlig samling motiv. Men det gemensamma för dessa motiv är att de har en personlig betydelse i en mer eller mindre otillfredsställande livssituation, motsvarande det som Alberoni kallar depressiv överbelastning.

Båda märker den andres förtjusning och känslan stegras ur det hopp om återförening, sammansmältning och reparation, som den andre ger löfte om.

I Alberonis bild av förälskelsens revolutionära aspekt finns också den reorganisation som sker kring den älskade. Mitt liv blir nytt genom förälskelsen i dig. Tillsammans med dig blir perspektiven, möjligheterna och hindren helt förändrade.

Redan i tonårsförälskelsen finns sökandet efter en ny organisation kring den älskade för att frigöra de egna behoven. Men för tonåringen Lisa är Janne inte underbar längre redan efter några dar, eftersom den verklige Janne var en helt annan än den förälskade bilden av honom. Han har tjänstgjort som en del av Lisas utveckling och behövs inte längre som organisationsetapp. När människor mognar alltmer kommer större delar av den verkliga personen hos den andre att finnas med i förälskelsen, även om de egna behoven kommer att vara den avgörande kraften.

Lasse ser nu Greta på badstranden. Han tycker om henne, och hans uppladdade önskningar och fantasier ur bagaget blandat med hans aktuella livssituation får »fäste» på Greta som objekt, då blir han förälskad. Greta har kanske från sitt håll inte gjort mer än sagt några ord till Lasse. Hennes bagage och livssituation reagerar inte lika specifikt för just Lasse. Men han läser ändå in förhoppningar i hennes attityd.

16

054903Karleks.ORIG.indd 16

06-01-27 14.07.31

Om nu olycklig, obesvarad förälskelse skulle uppstå, kan det ha flera bakgrunder. Lasse kanske är rädd för att bli förälskad i en verklig person. Hans erfarenheter får honom att föredra en fantiserad kärleksrelation, även om det gör honom olycklig. Hans fantasi kan vara att Greta besvarar hans känslor, och han är förälskad i den fantasin. Eller så är det en mognare känsla just i förhållande till Greta, där hon som person, oavsett om hon besvarar hans känslor, kan mobilisera all förälskelse hos honom.

Här finns alltså ett av kännetecknen på förälskelse, som jag och många ser det. Den betydelse för de egna behoven som känslan för objektet för med sig. Denna egocentriska betydelse kan sedan vara uppblandad med mer eller mindre verkliga upplevelser av objektet som person, vilket kommer att få avgörande konsekvenser för om förälskelsen kan övergå i ett kärleksförhållande. Men det hör till ett senare kapitel.

Jag ska bli mer konkret för att bättre kunna klargöra vad som menas med bagage och aktuell livssituation. inre bilder Lasse är uppvuxen på landet. Han tyckte mycket om sin mamma under uppväxten. Hon lagade god mat, sjöng för honom, men hon var också undergiven inför pappas dominans. Ibland kunde hon vara tyst och deppig, onåbar för Lasse. De flesta kvinnor han kände från landet var tystlåtna och praktiska, ingen läste eller diskuterade särskilt mycket om sånt som han frågade sig om livet. »Sånt kommer man ingen vart med att tänka på», kunde hans mamma säga.

Båda de här sidorna, den positiva och den negativa sidan av sin mamma, bär Lasse med sig. Inom honom finns också bilder av rivaliteten med lillasyster, som han grälade mycket med och var avundsjuk på.

Pappa var den som läste böcker, höll utläggningar om livet och naturen. Han hade sista ordet vid konflikter med mamma. Lasse hade många goda upplevelser av gemenskap med honom, som att få sitta på pakethållaren när de gav sig ut på fisketurer. Men han har också inom sig hur pappa kunde brusa upp och bli otåligt föraktfull mot sin omgivning. I och med sin uppväxt har Lasse dels tagit av17

054903Karleks.ORIG.indd 17

06-01-27 14.07.31

stånd från sånt han tyckt illa om hos sin pappa, dels samtidigt identifierat sig med just dessa sidor hos pappa, när han tagit efter honom i sin strävan att bli man. Fastän han med förnuftet försökt skilja det som varit bra från det som varit dåligt, har han ändå på köpet fått med sig det han egentligen inte tyckt om. En ytterligare orsak till detta är att han då också kan försvara sig mot pappa med hans egna vapen.

Lasse bor i stan sedan några år. Det har inte gått så bra med studierna och han känner sig tveksam inför sina gamla drömmar om att läsa något humanistiskt ämne. Just nu läser han biologi, som han är ljummet intresserad av, men han vet inte hur han ska ändra på det.

Han har ont om pengar och umgås med ett fåtal manliga vänner.

Ibland träffar han kvinnor, men han tycker att de bekräftar hans inre bilder av hur kvinnor är, särskilt när det gäller sånt som han inte tycker om. De är oftast deppiga, undergivna, läser inte särskilt mycket och stimulerar honom inte. De kan inte heller ändra på hans trista studiesituation och hans dåliga ekonomi. Eftersom många av de här funderingarna och inre bilderna är omedvetna vet inte Lasse att han faktiskt väljer sådana kvinnor som bekräftar hans inre bilder. Han märker inte heller att han ofta reagerar med pappas otåliga förakt gentemot kvinnor som inte motsvarar hans ideal. Det gör att han har svårare att upptäcka de positiva tillgångar som kvinnorna har.

Lasses mer eller mindre omedvetna längtan är att träffa någon som kan ge honom nya och bättre inre bilder av kvinnor och män och därigenom släppa in frisk luft i hans instängda inre värld, så att han åter kan andas, känna inspiration och förhoppning om förändring.

På så sätt kommer både hans bakgrund och hans aktuella situation att samverka till hur hans känselspröt reagerar inför Greta.

Låt oss för ett ögonblick titta in bakom hennes fasad. Hon är uppvuxen som enda barnet i en familj från stan. Hennes mamma har visat mycket omsorg och omtanke om sin enda dotter, men mamman har också ibland känt sig ensam i förhållande till Greta och pappan. Hon har då reagerat med att känna sig sur och utnyttjad, varvid Greta har fått dåligt samvete. Pappa har varit bullrigt dominerande. Han har haft ett retsamt flirtigt förhållande till Greta. Hans svårigheter att närma sig henne på ett allvarligt sätt tycks ha hängt samman med den sensuella blygsel han känt inför sin väx18

054903Karleks.ORIG.indd 18

06-01-27 14.07.31

ande dotter. Greta har alltså en inre bild av honom, där hon inte riktigt känner att han går att nå.

Jag återvänder nu till badstranden och passar på att urskulda mig för att mitt exempel blir lite enkelt tillyxat. Men för att kunna förmedla tankar om förälskelsens natur är det nog nödvändigt att göra exemplet så tydligt som möjligt. I verkligheten är det givetvis mer komplicerat, och ovissheten är mycket större om vad som pågår i de inre världarna.

Dessutom kommer en annan osäkerhetsfaktor in, nämligen att bara delar av det jag nu tillskriver Lasse och Greta utspelar sig på en medveten nivå. Det mesta försiggår i snabba omedvetna föreställningar och djupt begravda känslokomplex som hör till dem.

Greta blir till att börja med tveksam inför Lasses entusiasm. Hon tycker sig märka en viss flirtighet som hon är överkänslig för. I den märker hon också Lasses intresse för hennes utseende. På det området känner hon sig visserligen smickrad, men också reserverad, eftersom det är viktigt för henne att primärt bli uppskattad för annat än sitt utseende. I de inre bilderna av pappan var det alltid hennes utseende som hindrade en mer hel och avspänd kontakt med pappan. Något i det Lasse säger får henne också att undra över om han fascineras av hennes moderliga omsorgskvaliteter mer än av hennes person. Hon känner sig själv kluven kring dessa kvaliteter hos sin person. Dels tycker hon om att ta hand om folk, dels finns också bismaken av mammas känsla av att bli utnyttjad.

För Greta kommer alltså inte det första intrycket av Lasse att innebära något hopp om förändring av hennes inre bilder. Hon blir däremot nyfiken på honom som person, dels mer ytligt på vem han är, vad han gör i livet, dels också mer på djupet – hur hon ska kunna förstå de motstridiga sidor han visar upp: självständigheten kontra passiviteten, hans snabba replik kontra aningen av misstro gentemot människor i allmänhet. Greta förhåller sig avvaktande. Hennes aktuella livssituation är inte heller sådan att den lika angeläget som hos Lasse pockar på en snabb förändring. Hon har ett jobb där hon trivs med sina arbetskamrater och arbetsuppgifter. Hon känner att hon har förmåga till lust och känner sig ofta inspirerad när det gäller nya idéer om arbetet och livet. Inte ens på den omedvetna nivån finns någon depressiv överbelastning.

19

054903Karleks.ORIG.indd 19

06-01-27 14.07.32

Men för Lasse betyder Greta något helt annat. För honom är hon en vuxen kvinna med snygg, lockande kropp. Kanske hon påminner om hans mamma till utseendet, men framför allt skulle erövrandet av henne kännas som en omedveten förstärkning av Lasses egen osäkra manlighet. Mellan Lasse och pappa har det ofta varit prestigeladdade kamper om vem som ska få rätt, där Lasse känt sig stukad i sina försök att respekteras som kompetent man av sin pappa. Men med en kvinna som Greta skulle andra män se att det var något med Lasse. Dessutom blir han fascinerad av en kvinna som läser, tänker och pratar. Greta nämner en bok som båda läst. Lasse föreställer sig braskvällar med rött vin och lärda diskussioner om livets ursprung spetsade med erotik. Han tycker att Greta verkar lugn och harmonisk, långt ifrån mammas deppiga onåbarhet.

Vidare känns Greta som en ny spännande person i hans liv. Det skulle aldrig bli laddade och krångliga rivalitetssituationer som med systern, tror han. Greta är en »riktig kvinna», som Lasse känner att han kan respektera och se upp till. Han förbiser därmed risken av att han bär med sig pappas otåliga förakt i bagaget. Det är som om den beundran och de förhoppningar han förlägger till Greta skulle kunna fungera som en försäkring mot risken för förakt.

Jag har knappast berört den sexuella delen av förälskelsen. Ibland kan man förvillas av språket att läsa in mer av denna del än som kanske är motiverat. Att vara tänd på någon kan ju leda tanken till sexuell tändning eller upphetsning. Men det kan vara på sin plats att lägga in en tveksam eftertanke här och fundera över om inte tändningen mer rör sig om att vilja vara nära, låta sig »botas» från sina gamla inre bilder genom nya bättre, än om en genuin sexuell upphetsning. Jag ska i alla fall lite konstgjort skilja på de två känslorna just nu. Och jag hoppas så småningom kunna visa att den sexuella tändningen, känslan av kåt upphetsning, är något annat, något med andra konsekvenser än det jag beskrivit som förälskelse.

Nu lämnar jag Lasse och Greta för ett tag. Jag har velat visa både det ödesbestämda och det nyckfullt sköra i förälskelsens inledningsskede. Insikten om dessa faktorer hyser ganska många människor på ett intuitivt sätt. Det skulle inte vara förvånande om Lasses bästa kompis Bosse sa: »Det kunde man ge sig fan på att just Lasse skulle fastna för just Greta.»

20

054903Karleks.ORIG.indd 20

06-01-27 14.07.32

Därmed antyder Bosse att han känner Lasse väl och därför har en åtminstone intuitiv förståelse för vad Lasse behöver för att bli förälskad. Kunskapen om nyckfullheten kan dels komma från allas egna erfarenheter av tonårsförälskelser, där ju denna faktor dominerar stort. Och delvis kommer denna kunskap från iakttagelser om hur förälskade beter sig. »Vi kan inte räkna med honom just nu, han är nykär.» bakom förälskelsen Detta har lett oss fram till varför jag så starkt understrukit skillnaden mellan förälskelsen och kärleksrelationen. Förälskelsen ger en sådan stark inre kick, inspirationen flödar över med de frisläppta impulserna, allt verkar möjligt genom de förhoppningar som väckts.

Och med detta förändrade omdöme tror sig den förälskade vara mitt inne i en kärleksrelation.

Här kanske läsaren stegrar sig inför vad som kan låta tråkigt, förnuftigt, förnumstigt, lustförnekande och instängt. Men ha tålamod. Jag bejakar det unika och värdefulla i förälskelsen och ska bara utifrån en (konstgjord) svalare distans försöka se den i ett större perspektiv.

Till att börja med kan förälskelsen som sådan användas som skydd eller försvar mot olösta livsproblem. Bosse kanske har märkt att Lasse ofta förälskar sig när hans studier krånglar eller när kontakten med föräldrarna blir dålig. Andra kanske märker att den förälskade är i ett starkt behov av påfyllning av ömhet, ett behov som kommer att återkomma, eftersom han är omedveten om dess grunder. Och även om det är naturligt att förälskelsen uppträder som en följd av »depressiv överbelastning», kan somliga personer bära med sig en alltför tung ryggsäck av depression som de försöker fly ifrån genom förälskelser. På andra nivåer kan förälskelsen också vara en flykt undan uppblossande homosexuella känslor som väckts i en djup vänskap med någon av samma kön. Än sen? säger någon. Kan man inte få njuta av förälskelsen, oavsett vilka skäl man har att söka sig till den, bli drabbad av den? Måste man göra ett problem av något som är så genuint mänskligt?

Nej, naturligtvis behöver man inte problematisera i onödan.

21

054903Karleks.ORIG.indd 21

06-01-27 14.07.32

Men jag vill lyfta fram två nödvändiga skäl till att se närmare på bakgrunden till förälskelsen.

1. Om man är medveten om de faktorer som bidrar till att man blir förälskad, är risken mindre att man på falska grunder försöker driva utvecklingen vidare till en kärleksrelation. Denna kärleksrelation kan braka ihop just därför att man inte tog itu med det underliggande problemet tillräckligt grundligt.

2. I vissa lägen skulle det vara direkt fel att problematisera förälskelse. Det kan vara så att alla andra vägar känts stängda ur den låsta livssituationen eller, ännu vanligare, att förälskelsen är en del av den personliga utvecklingen hos exempelvis en tonåring. De problem som kan uppstå i relationen kommer att bli viktiga erfarenheter, och det finns mindre anledning att agera kritiskt orolig iakttagare. Att förälskelsen ändå kan innebära en påtaglig förskjutning från ett problemområde till ett annat spelar mindre roll, eftersom nya förälskelser kommer att öka medvetenheten om de bakomliggande problemen inom ramen för den personliga utvecklingen.

Utomstående vänner kan ibland ställa sig frågande inför förälskelsen. De kan uppmärksamma flyktmomentet: Borde inte Anita försöka ta itu med sin utbildning i stället? De kan se att det här var den femte förälskelsen för Bertil på två månader, eller de kan undra över att Ylvas livshållning tycks vara ständiga förälskelser. Som utomstående engagerad vän kommer det att vara svårt att nå fram med kritiska funderingar just eftersom den förälskade befinner sig mitt inne i sin idealiseringsbubbla.

Vi har ofta en överdriven, onödigt hänsynsfull respekt för varandras privatliv, fast vi räknar oss som nära vänner. Motsatsen finns givetvis också, där »vänner» kommer med respektlösa spydigheter, men då är det själva vänskapsrelationen som är problemet. Även riktiga vänner kan dock bli så pass omskakade av vännens förälskelse att de kommer med respektlösa kommentarer. De kan känna sig främmande för den de trodde sig känna, eller utkonkurrerade, eller själva börja undra över passionen i det egna kärleksförhållandet. Men om jag återgår till situationen med den alltför hänsynsfulla välvilliga vännen, så kan följande inträffa.

Ofta kan det visa sig i efterhand att den förälskade, just nerfallen från sitt rosiga moln, känner sig förebrående mot sina vänner som 22

054903Karleks.ORIG.indd 22

06-01-27 14.07.32

såg allt ske utan att säga något. Eller som tyckte sig se den bakomliggande olösta problematiken, utan att försöka påtala den. »Varför sa ni ingenting, om ni såg hur blind jag var?» »Du skulle ändå inte ha lyssnat», säger vännen.

Min erfarenhet är ändå att en god vänrelation innebär en unik möjlighet att kunna nå fram med nödvändiga kritiska synpunkter, om de uttrycks med respekt för den förälskades integritet.

Om kritiken förs fram med alltför starkt engagemang eller med obekräftade kategoriska omdömen, kommer den förälskade med all rätt att känna sig misstänksam, uppfatta den »gode» vännen som avundsjuk och missunnsam och i stället värja sig mot det han upplever som illvilliga attacker mot förälskelsen. Han kommer kanske att försvara sig med hjälp av det diffusa i förälskelsens natur: att det inte går att sätta ord på varför och vad han vill med den andra, och att han inte heller vill förstöra sin känsla med en massa ord.

Utifrån den här aspekten har den förälskade ju rätt. Han kanske njuter av alla poetiska sätt att beskriva sin förälskelse, och de ord som andra kommer med verkar plumpa och alldeles för jordnära.

Men det kan också vara så att den förälskade har andra, mer specifika skäl att inte vilja sätta ord på sina känslor eller försiktigt granska dem med en självkritisk lupp. Och det kan vara så att hans egen kritik och tvekan inte får släppas fram, därför att han vagt anar hur mycket av hans egen problematik som spelar med och hur irrationellt hans förälskelse fungerar.

Hos somliga pekar andra signaler på att allt inte är frid och fröjd, exempelvis häftiga kroppsliga reaktioner som hjärtklappning, magont eller huvudvärk.

Förmodligen är det nyttigt om den förälskade så mycket som möjligt ändå vågar släppa fram sin tvekan och sätta ord på den, även om det inte ska behöva gå ut över stundens njutning. Antingen är hans tvekan en nödvändig del av hans »reorganisation» kring den älskade, och då försvinner den allteftersom han ställer om sig.

Eller så är tvekan ett viktigt tecken på att han försöker lura sig själv, och då bör han lyssna på denna signal. Kanske det kan vara en signal om att förälskelsen endast är tänkbar inom den »karnevalsram» som han just då upplever på en veckoslutskonferens, en semestervistelse eller en midsommarafton.

23

054903Karleks.ORIG.indd 23

06-01-27 14.07.33

Jag har betonat den intensiva närvarokänslan och den extraordinära inre kicken som förälskelsen ger. Vid den här punkten kanske jag också kan slå fast att förälskelsen till övervägande del är en illusionsupplevelse snarare än en interaktionell händelse som rör samspelet mellan de två.

Det kanske låter som en plattityd eller som något diskutabelt, men det tycks ändå vara så att de förälskade vill vara i varandras närhet för att kunna uppfyllas och uppfylla varandra med den upplyfta känslan. Plats och tid spelar ingen roll. Betoningen ligger på att vidmakthålla den inre upplevelsen mer än på att agera i förhållande till den andra personen.

Självklart agerar även de förälskade. De dyrkar och sjunker in i varandra, vill höra allt om den andres liv och berätta allt om sig själva. Men det sker fortfarande inom ramen för den upplyfta känsla som båda befinner sig i. Ett ytterligare bevis på detta är de passiva beskrivningar som förälskade gör av sitt tillstånd. De känner sig »drabbade», som om de »glider in i» den andre som på en osynlig rutschbana. Ord som »ansvar», »välja», »handla aktivt» motsvarar inte kvaliteten på upplevelsen. Känslan i sig är det centrala snarare än de tankar, planer, ansvarsfyllda aktiva val, som skulle kunna vara aktuella i en mer interaktionell relation.

Ett specialfall är den ensidiga förälskelsen, där den ena parten är passionerad medan den andra är dolt reserverad. Den senare kommer då att syssla just med planer, val och tankar, även om han kan dölja dem bakom dimridåer. När den förälskade parten frågar honom om hans känslor börjar han undvikande diskutera det svåra i att beskriva känslor i stället för att vara övertygad på grund av starka känslor. kritisk övergång Här kommer jag rakt in på en av de centrala teserna om förälskelse och kärleksrelationer. Givetvis vill de förälskade vara nära varandra så mycket och så länge som möjligt. Därför är det inte förvånande att de vill bo ihop, göra saker ihop och med olika medel se till att de kan underhålla sin känsla i största möjliga utsträckning. Men eftersom förälskelsen är en personlig inre upplevelse för var och en, ett 24

054903Karleks.ORIG.indd 24

06-01-27 14.07.33

tillstånd fyllt av behagliga förvrängningar, kommer den att vara en riskabel grund för att leva i en kärleksrelation.

Jag kan redan nu gå flera steg framåt i handlingen och konstatera att när de förälskade flyttar ihop, kommer de att se mycket mer av varandra och börja lära känna varandra alltmer som verkliga personer. Idealiseringsförklädnaden glider av och behöver ersättas med något nytt. Den här övergången kan se olika ut och ta olika lång tid, men den är oundviklig och avgörande.

Och vid en viss kritisk övergångspunkt kommer de före detta förälskade att upptäcka att de gått in i ett nytt skede, där interaktionen mellan två personer blivit det centrala. Då fungerar inte någonting längre som på förälskelsens tid.

Men jag ska inte gå längre än så just nu i beskrivningen av de kommande äventyren. Här finns plats för ett ögonblicks fundering över vad den samhälleliga betydelsen kan vara av att så många tycks övergå från förälskelse till kärleksrelation utan att riktigt inse betydelsen av den kritiska övergångspunkten. Kanske en delförklaring till att kärleksrelationer så ofta bryts finns i den sammanblandning som görs mellan förälskelse och kärleksrelation? Utifrån mitt tidigare resonemang är det en villfarelse att börja leva samman med en person som man är förälskad i. Det vore som att flytta ihop med en person för att man njuter av samma musik. Å andra sidan kan denna slutsats låta vansinnig. Vilka skulle annars flytta ihop om inte de förälskade? Om man vill vara nära varandra, finns det ju inget annat sätt än att pröva och ta risken.

Det låter ju också riktigt och bra. Men alla förälskelser är inte lika omvälvande sanna, och alla leder inte över till kärleksrelationer. En stor del av de svårigheter som finns i kärleksrelationer samhälleligt kanske har att göra med hur framför allt människor i början av 20-årsåldern missförstår karaktären hos sin förälskelse och drar alltför långtgående och ogrundade slutsatser av den. Vi har nått en större medvetenhet om skillnaden mellan förmågan att skaffa barn och den lämpliga tidpunkten för att göra det, så varför skulle vi inte kunna komma fram till motsvarande medvetenhet om förälskelse och kärleksrelation?

Om jag återvänder till det kritiska förnuftet som inte är särskilt 25

054903Karleks.ORIG.indd 25

06-01-27 14.07.33

välkommet i de förälskades moln, kan det användas på flera sätt när det gäller granskningen av en potentiell kärleksrelation: ° är verkligen den andra personen sådan som jag föreställt mig henne/honom? ° hur känslig är jag (uppriktigt sagt) för hans/hennes påfrestande sidor och hur känslig verkar hon/han vara för mina? ° vad har vi gemensamt? ° kan våra världar och bakgrunder mötas? Förstår han/hon hur viktig folkmusiken är för mig och vice versa? ° försöker jag döva min kritik och mitt missnöje för att jag inte vågar se klart av rädsla för att förlora honom/henne? ° finns det något som tyder på att han/hon vill ta ansvar för och göra något åt sina besvärliga sidor, och är jag själv villig att göra något åt mina? hur självkritisk är han/hon? Kommer det alltid att vara så att han/ ° hon tycker jag är dum, när det är han/hon som är överkänslig?

Som läsaren märker har de här frågorna en helt annan och mycket mer jordnära karaktär än den luftiga atmosfär av upplyfta känslor som förälskelsen flyger i. Inför den här gränsövergången till kärleksrelationen kan vi dra ytterligare en nödvändig slutsats ur det faktum att förälskelsen är ett inre tillstånd: de frågor som vi just gav exempel på illustrerar vikten av det som kallas psykisk bearbetning. Detta svårfångade begrepp försöker beskriva det psykiska arbete som man lägger ner på att förändra sitt inre eller komma fram till något nytt. Vi handlar inte, utan vi tänker, funderar, rullar möjligheterna fram och tillbaka i vårt mentala inre, kommer fram till slutsatser, tar tillbaka, bökar, stånkar och våndas tills vi får en känslomässig bekräftelse på att vi kommit igenom och fram till en ny position.

Ett enkelt (även om själva bearbetningen kan vara svår) exempel kan vara: Ska du ta det där jobbet i Storköping?

X talar med familjen, sover oroligt, ringer och pratar med kompisar, känner sig vanmäktig och irriterad, pratar igen med familjen, går igenom sitt hittillsvarande yrkesliv och kommer till slut fram till en ny övertygelse och ett beslut.

26

054903Karleks.ORIG.indd 26

06-01-27 14.07.33

Förälskelsen är dels en inre upplyft upplevelse, dels början på en valsituation. Den passivt drabbade märker att han/hon snart måste ta ställning. Partnern blir alltmer verklig. Mitt i oviljan att granska kritiskt växer insikten om att just detta är nödvändigt. Verkligheten i form av arbete, försörjning, bostad, vänner och andra engagemang kommer in och driver den förälskade från en inre värld av psykisk bearbetning utan handling till en reell värld med handlingar, som leder i nya riktningar.

Min poäng är att just vid denna kritiska övergångspunkt mellan förälskelse och kärleksrelation uppkommer många missförstånd, där det som skulle ha bearbetats psykiskt görs om till eller iscensätts i handling. Även motsatsen förekommer, det missade tillfället, där bearbetningen förlängs in absurdum av rädsla och handlingen uteblir. sexualiteten i förälskelsen Jag nämnde tidigare uttrycket »tändning» och kom fram till att det oftast syftar på den upplyfta, förälskade känslan, eller den upphetsade försmaken-förhoppningen om en sådan känsla, snarare än den sexuella upphetsningen. Men det finns ju också relationer som börjar med sexuell upphetsning. Hur ska vi förstå sådana i samband med förälskelse?

I vår personliga utveckling finns sexualiteten med upphetsningspänning-tillfredsställelse-spänningsreduktion som en tidig upplevelse sedan barndomen. Först i samband med den tidiga puberteten börjar de här känslorna centreras kring könsorganen. Men vi kommer att ha med oss rester av den ännu tidigare sexualiteten upp i vuxen ålder. Tydligast märker vi detta i det sexuella förspelet, där upphetsningen åstadkoms via blickar, genom att se och bli sedd, i kyssar och smekningar, erogena zoner på andra kroppsdelar än könet – allt antydningar om vad vi passerat i vår sexuella utveckling.

Men sexualiteten som grundläggande drift behöver också sammanbindas på ett gynnsamt sätt med andra delar av personlighetsutvecklingen. Den här gynnsamma sammanbindningen brukar kallas integration.

Så behöver exempelvis aggressiviteten integreras med sexualiteten.

27

054903Karleks.ORIG.indd 27

06-01-27 14.07.34

Det är nödvändigt för att vi ska kunna få hela, nyanserade upplevelser av goda och dåliga sidor hos de människor vi tycker om. Det tjänar också syftet att med hjälp av lagom mycket konstruktiv aggressivitet kunna vara självhävdande i sexuellt avseende. I mannens sexuella inträngande i kvinnan och kvinnans aktiva kvarhållande av penis finns också ett nödvändigt integrerat aggressivt moment.

Som vanligt märks det här tydligast när det är brist på integration.

En man kan visa sig kärleksfull i flirten och förspelet, men i sängen blir han hårdhänt, brutal och får svårt att hålla kontakt med de förälskade känslorna. En kvinna, som med förnuftet vill ha uppriktig känslomässig kontakt och jämlikhet, kan till sin egen förvåning fantisera om och iscensätta hårdhänta, plågsamma samlag.

Det finns en oändlig mängd varianter i livshistorien, som kan försvåra den nödvändiga integrationen mellan sexualitet och aggressivitet. För att besvara ursprungsfrågan om relationer som börjar med sexuell upphetsning måste jag gå in något på detta, det vill säga berätta om vanliga bakgrunder och uttryck för bristande integration. brister i personlig bekräftelse Föräldrar kan använda barn som en förlängning av sig själva, sina egna drömmar, besvikelser och förhoppningar. På olika komplicerade sätt kan barnet uppleva sig som existerande endast på föräldrarnas villkor och inte i sin egen rätt. Det som utåt kan te sig som en överbeskyddande uppväxtmiljö kan inåt i barnets upplevelse kännas som en tom och isande ensam tillvaro, där alla barnets uttryck för sig själv som individ förnekas och skrämt tillbakavisas av föräldrarna och till slut av barnet självt. När sedan prestationsinriktningen i samhället kommer till, riskerar barnet att förfrämligas ännu mer från sin egen, äkta upplevelse av sig själv. En klyfta uppkommer mellan ett »falskt själv» och barnets genuina person och behov.

Konsekvenserna i vuxen ålder kan märkas som tomhetskänslor, ständiga behov av bekräftelse och påfyllning samt avskärmning gentemot andra människor. Sexualiteten kan komma att användas som ett medel för att få denna bekräftelse och påfyllning. Detta 28

054903Karleks.ORIG.indd 28

06-01-27 14.07.34

kan innebära att personen är mer inriktad på att bli älskad än att älska, men han/hon kan också vilja använda den sexuella akten för att sätta spår, göra ett bekräftande intryck som person på den andra parten med hjälp av överdriven aggressivitet eller sadism. Brister på sådan bekräftelse kan också leda till starka upplevelser av sårbarhet, kränkning och hämndlystna attacker.

Den inledande sexuella upphetsningen hos en sådan person kan upplevas som att få en skuld återbetald. Den andra ska ge mig det som livet förmenat mig hittills. Han/hon ses inte i sin egen rätt som person utan mer som ett sätt att själv bli återupprättad.

Och människor kan ses som medel som är till för att fylla igen ofullkomligheter hos en själv, varvid integrationen brister ytterligare; den andre ses som en vacker, upphetsande kropp, ett sätt att få status eller makt, en prydnad eller ett smycke för den egna dåliga självkänslan. splittrade bilder av objektet Även i vårt alltmer jämlika familjemönster är mamman fortfarande den tidiga, nära, omvårdande personen och pappan befinner sig mer på avstånd. Detta får speciella konsekvenser för barn av olika kön. Pojkarna behöver frigöra sig från en tät relation till mamman, som tycks finnas överallt. Mamman och kontakten med henne blir oförenlig med sexuella känslor. Särskilt i kulturer som katolska länder med deras madonnakult kan mamman idealiseras och »förheligas» ytterligare. Ingenting driftmässigt får riktas mot henne på grund av de yttre och inre tabun som etableras. De sexuella känslor som trots allt funnits gentemot henne måste förnekas, trängas bort, beläggas med skam eller skuld, och därmed kan sexualiteten som sådan förvisas till en »smutsig», underjordisk värld. Som ett led i detta förvisande kan en förskjutning ske, så att andra kvinnor än modern står för den smutsiga sexualiteten (»min mamma har aldrig legat med någon»). Sexualiteten blir då oförenlig med varma känslor av kontakt och förståelse. Till slut har vi den bekanta madonna–hora-uppdelningen, där modern och kvinnor som liknar henne blir oberörbara madonnor, medan andra, annorlunda kvinnor blir berörbara, men själlösa.

29

054903Karleks.ORIG.indd 29

06-01-27 14.07.34

På så vis kan förälskelsen bara tillåtas börja med antingen sexuell upphetsning eller själarnas närhet, och de två känslorna får inte bringas i kontakt med varandra. Frågan blir då vad som är mest gynnsamt för uppkomsten av ett helt, integrerat förhållande – om mannen börjar med en »madonna» eller en »hora»? Svaret beror förmodligen på hur stängt eller öppet det är för bearbetning och integration i mannens omedvetna föreställningar. Vissa tycks dock ha lättare för att inleda med en platonsk förälskelse och sedan med kvinnans hjälp våga upptäcka att hon också är berörbar, än för att inleda sexuellt och sedan få svårt att tvätta bort den själlösa smutsstämpeln, när kvinnan visar sig vara en person.

Familjemönstret ger i ogynnsamma fall en ännu mera komplicerad utveckling för flickorna. Som ett led i frigörelsen från mamman kommer flickan att kritisera och ta avstånd från henne. Mamman är en ofta närvarande person på gott och ont, och det är därför lättare att se hennes svaga punkter. Samtidigt kommer flickan i sin identifikation som kvinna att införliva just de sidor hos mamman som hon är kritisk mot, vilket ger henne dålig självkänsla.

Pappan befinner sig mer på avstånd och är lättare att idealisera.

Visserligen känns avståndet som en besvikelse, men det ger också förhoppningar om ett närmande, om räddning, om riddare på vackra hästar. Dessa fantasier kan också förnekas för att flickan ska slippa känna besvikelsen. Men under ytan kan längtan leva kvar, och kryddas av pappans uppvaktning av sin dotter. Många iakttagare har slagits av den märkliga skillnaden mellan könen här: hur mycket mindre förbjudet det förefaller vara för far och dotter att uppehålla en varm umgängeston än för mor och son.

Hur man än kan förstå detta, verkar dottern dröja kvar längre i sina sensuella (sexuellt sublimerade) känslor inför fadern. Hennes bild av partnern kan riskera att bli mer av en jämförelse med den inre, idealiserade, bortträngda bilden av fadern, en jämförelse där ju de flesta män kommer till korta. Idealen vinner alltid. På så vis gör kvinnan en uppdelning mellan idealiserade fadersbilder och verkliga, det vill säga otillräckliga män, motsvarande mannens uppdelning av kvinnor i madonnor och horor. Kompromissen eller syntesen kan vara att söka upp en äldre, faderslik man, men han blir ju så småningom också verklig, det vill säga otillräcklig. Besvi30

054903Karleks.ORIG.indd 30

06-01-27 14.07.35

kelsen på fadern riktas nu mot männen, som aldrig duger. Sexualiteten kan inte integreras med aggressiviteten.

En slutsats är att det både för pojkar och flickor är viktigt med ett nära förhållande till båda föräldrarna. För flickan innebär detta att pappan inte kommer på för långt avstånd, ett avstånd som bäddar för idealisering och besvikelse, och helst inte heller för nära i en påträngande, alltför sexualiserad relation. Pappan blir mer en hel, verklig person, en som man kan ha bråk och konflikter med och frigöra sig ifrån, så att flickan är mer färdig med honom, när hon träffar andra män. stela självbilder Det finns en flytande övergång från splittrade föreställningar i allmänhet till det vi brukar kalla könsroller. Integrationen av olika motsatser är viktig för hur stela de blir. Den gäller aggressivitet och sexualitet, kåthet och själslig kontakt, madonna och hora, idealiserad far och otillräckliga män. Fler motsatser kommer att bli aktuella.

Genom identifikation med föräldrarna och deras förhållande liksom genom kulturella erfarenheter kommer vissa bestämda bilder av den egna personen att dominera. Dessa bilder kan stelna som om de vore självklart naturgivna, men i samband med en förälskelse kan de förändras och få en ny flexibilitet. För vissa är dock stelheten så stark att bilderna sätter sin prägel redan på inledningen till en förälskelse. En bristande integration ger också en minskad rollflexibilitet, till exempel när det gäller dominans–underkastelse, lyssna–bli lyssnad till, svaghet–styrka, vuxenhet–litenhet, visa känslor–kontrollera känslor.

I den tillfälliga upplyfta känslan av förälskelse kommer de stela bilderna att röra sig, men hos somliga snabbt återvända till sina positioner. En följd kan bli att personen inte ifrågasätter sina egna stela bilder utan tolkar världen utifrån dem.

Bertil får en flammande respons från Ulla. Hon talar med värme om hans kvickhet, klokhet och upphetsande kropp. Men Bertil har en gammal stel bild av sig själv som liten, tjock och osensuell.

31

054903Karleks.ORIG.indd 31

06-01-27 14.07.35