Issuu on Google+

Den eviga matchen om lyckan

historiker, debattör och författare. Han driver även bloggen www.johannorberg.net

Joh a n norberg

Joh a n Nor berg är idé-

Inom oss alla pågår en match om lyckan, och det gör det även i historien. De stora tänkarna har i alla epoker diskuterat och grälat om förutsättningarna för ett gott liv. I den här boken tar jag med dig på en svindlande upptäcktsfärd över mer än 2 000 år av västerländsk idéhistoria, i sökandet efter svar på frågorna: Är lyckan möjlig och i så fall hur? Detta är svar som har haft betydelse för civilisationers öden – och som format vår egen syn på vad som är gott och eftersträvansvärt. Du får samtidigt veta mer om vad vetenskapen i dag säger om dessa klassiska teorier. Den nya psykologin och hjärnforskningen har givit oss allt större kunskap om vad som ger oss välbefinnande – en kunskap som bryter mot många etablerade sanningar om personliga strävanden, det moderna samhället och ekonomisk utveckling. Den eviga matchen om lyckan är dessutom en historia om varför man hellre ska läsa lokaltidningar än rikspress, varför vi överdriver hur vi kommer att reagera på framtida händelser och varför korvgubbar är lyckligare än lottovinnare.

”Johan Norberg har den verkligt begåvade historikerns förståelse för sammanhang och idéer.” Lars GustafssoN

Joh a n norberg en D eviga matchen om lyckan

Ett

idéhistor iskt referat

Omslag: John Persson Författarfoto: Mia Carlsson

Norberg.Den.Eviga.matchen.lyckan_hela.6.indd 1

09-05-18 15.00.53


91405 Den eviga.ORIG.indd 6

09-06-03 08.43.20


Innehåll

Huruvida förstånd för lyckan farligt är 11 1. När det blinkar till i prefrontala cortex I vilket författaren upptäcker lyckan 19 Lycka–Olycka 1–0 I vilket Aristoteles upptäcker lyckan 33 2. Varför korvgubbar är lyckligare än lottovinnare I vilket Aristoteles förklarar varför den enda sanna glädjen är ­skaparglädjen 43 Lycka-Olycka 1–1 I vilket Augustinus flyttar lyckan till himmelriket 61 3. Homo sapiens standardförpackning I vilket Augustinus får problem med signalsubstanserna 73 Lycka–Olycka 2–1 I vilket ryktet om Aristoteles död visar sig vara överdrivet 95 4. I valet och kvalet I vilket moderniteten utmanas, men befinns vara good enough 109 Lycka–Olycka 2–2 I vilket filosofer och konstnärer börjar tänka på annat 125

91405 Den eviga.ORIG.indd 7

09-06-03 08.43.20


5. Är Sisyfos lycklig? I vilket vi undersöker mysteriet med den försvunna lyckan 137 Lycka–Olycka 3–2 I vilket vi blir upphunna av historien 161 Ett lyckligt slut I vilket vi bryter brödet i hast 179 Tacksamhet 183 Noter 185 Litteratur 199 Om författaren 209 Register 211

91405 Den eviga.ORIG.indd 8

09-06-03 08.43.20


Huruvida förstånd för lyckan farligt är

I alla tider har de visaste människorna bedömt livet på samma sätt: Det är inte bra …

friedrich nietzsche 1

Det finns egentligen inga som är mindre lämpade att skriva om känslor och om lycka än intellektuella. Författare, konstnärer och debattörer är enligt återkommande undersökningar mer neurotiska än andra männi­ skor. De lider mer av ångest och oro än andra och det är ofta detta som driver dem framåt, att prestera och skapa, debattera och visa upp sig, samtidigt som deras intellektuella intressen gör att de grubblar och ­ältar mycket, vilket ofta leder till olycka.2 Det får dem också att tro att andra människor är eller borde vara som de är. Den som har ett soligt humör förnekar i så fall sina känslor eller är så ytlig att hon inte ser det tragiska i tillvaron. Som Peter Englund har påpekat: Att ha tråkigt syns för vissa intellektuella nästan ha varit en motståndshandling, ett slags självpåtaget martyrskap som demon­ strerade det stolta förakt man hyste för samhällets materialism och ytlighet. Den som ler är lurad, den som gäspar genomskådar.3 Det var detta Gustave Flaubert tänkte på när han påstod: »Att vara dum, självisk och ha god hälsa är tre förutsättningar för lycka, men om dumheten saknas är allt förlorat.« Och det är den inställningen Woody Allen anspelar på när han beskriver ett lyckligt par i filmen Annie Hall. 11

91405 Den eviga.ORIG.indd 11

09-06-03 08.43.20


Kvinnan säger: »Jag är väldigt ytlig och tom, och har inga idéer och inget intressant att säga«, mannen tillägger: »Och jag är precis likadan.« Lord Byron hävdade att något i poeters temperament gör att de inte kan bli lyckliga. Vem vill egentligen vara ett geni? frågade den poetiske, men inte alltid så blygsamme, lorden och svarade själv: »Ingen, är jag övertygad, som förstår vilken olycka det medför, med ett sinnelag som skapar ständig irritation som är nedbrytande både för hälsan och lyckan.« Historikern Darrin McMahon påpekar att vi på städernas kaféer sedan Lord Byron har fått stå ut med raka motsatsen: Svartklädda ynglingar som villigt bär olyckan i hopp om att det också ska medföra en smula genialitet.4 Många intellektuellas attityd gör att de ser ned på den jakt på lycka som vanligt folk ägnar sig åt och de har inte heller mycket till övers för de akademiker som analyserar och hjälper till i denna strävan. Men lycka är ett ämne som plötsligt har kommit på modet. Om du vill veta något om mänsklig lycka så kan det exempelvis hända att du tar fram 1985 års upplaga av Penguin dictionary of psychology. Då blir du besviken. Uppslagsboken går nämligen direkt från haploid till haptic utan att någonsin passera happiness.5 År 1985 var psykologerna fortfarande inriktade på mental ohälsa och ägnade inte många tankar åt hälsan. Tumregeln har länge varit att för varje artikel om lycka i akademiska tidskrifter går det hundra om olycka. Om du följer psykologin i dag kan det tvärtom ibland kännas som om det inte finns något annat än happiness där – positiv psykologi, hur du blir lycklig, hur du utvecklar dina personliga styrkor, hur du slutar att oroa dig och börjar älska livet. Lycka tycks vara på allas läppar. Buddhismens första ädla sanning är att allt är lidande och otillfredsställelse. Men när Dalai lama publicerar en bok om konsten att leva får den titeln Lycka! Handbok i konsten att leva. Varje vecka publiceras världen över ytterligare ett fyrtiotal nya självhjälpsböcker som utlovar vägen till välbefinnande, om det så sker till priset av att du måste upptäcka barnet inom dig, finna kristallernas magiska kraft eller dansa naken i vardagsrummet. Samtidigt har sociologer, statsvetare, ekonomer och neurovetare kastat sig över ämnet och politiker vill använda forskarnas resultat till att göra oss lyckliga – vare sig vi vill det eller ej. 12

91405 Den eviga.ORIG.indd 12

09-06-03 08.43.20


Men det vore lika dumt att förkasta den nya forskningen om lycka på grund av opportuna efterföljare som det vore att avfärda Tolkiens ­Sagan om ringen på grund av alla billiga efterapningar som fantasy­ litteraturen vimlar av. I grund och botten finns det en väldigt spännande och konstruktiv forskning om människans välbefinnande bakom denna våg. Och en lite bredare historisk tillbakablick avslöjar att det är därifrån vi kommer. De stora västerländska tänkarna har i alla epoker ägnat sig åt meningen med livet och vägarna till välbefinnande. Det är först i modern tid som tänkarna har börjat antyda att den lyckliga människan sannolikt är korkad. Förändringen kom med 1800-talsroman­ tikernas reaktion mot upplysningstidens optimistiska människosyn. Den klassiska föreställningen var att en vis man är en lycklig man, och många menade att endast den vise kunde vara lycklig. Den svenske diktaren och upplysningsmannen Johan Henric Kellgren ansåg idén om en motsatsställning mellan lycka och förnuft vara så absurd att han drev med den i dikten »Konsten att göra lycka«: Så varnade en Mor sin Son Från första stunden han fick tänder: Min kära Gosse, bliv ett Fån, Så går dig all ting väl i händer. Förstånd för Lyckan farligt är, Och Lyckan nästan alltid plär Förståndet ut på porten jaga.6 Ibland kritiseras vår tids uppmärksamhet av lycka och välmående med att det skulle vara ett tecken på en överdriven, girig individualism. Om det enda som räknas är att bli lycklig själv riskerar det att gå ut över andra. Om du tillhör dem som tror så, fundera ett ögonblick på om du verkligen anser att en förälder, partner, vän eller kollega som är olycklig har bättre förutsättningar att skänka omgivningen trygghet, gemenskap och kärlek. Bevisen för motsatsen är överväldigande. När vi är lyckliga är vi mindre upptagna av våra egna känslor och känner större empati för andra och vill att de också ska må bra. Det kan vara värt att tänka på att lord Byrons beskrivning av sin egen olycka ovan var ett sätt att ursäkta hans bristande uppmärksamhet och tillgivenhet mot 13

91405 Den eviga.ORIG.indd 13

09-06-03 08.43.21


sin älskarinna. Han menade att en poets fantasi och längtan bort väcks »strax efter att våra passioner är tillfredsställda« och då blir man »kall och okänslig för kraven på ömhet. Det är vår olycka, men inte vårt fel.«7

Vår egen lyckas smed En av ambitionerna med denna bok är att göra lyckan en gnutta mer respektabel genom att påminna om att västerlandets stora filosofer talade dess språk. En annan ambition är att ge dagens lyckodiskussion en djupare förankring. De som i dag skriver om välbefinnande brukar krydda framställningen med en lång rad citat från de stora tänkarna, men citaten är ryckta ur sitt historiska och filosofiska sammanhang och vad de egentligen kom ifrån, betydde och fick för konsekvenser kan läsaren knappt gissa. Det blir bara en klurig formulering för att stödja författarens egen poäng. De flesta av argumenten i dagens diskussion yttrades för första gången av tänkare som Aristoteles, Augustinus, Locke, Rousseau och Kant. Jag tror att vi kommer att begripa deras åsikter bättre om vi förstår ur vilken mylla de växte fram och vad de fick för konsekvenser. Det perspektiv vi har på lycka bygger på den kultur vi lever i och omtumlande händelser i vår samtid. De får i sin tur stor betydelse för idéers och civilisationers utveckling. Olika tolkningar har lett till motsatta uppfattningar om människans natur och hennes rättigheter. En idé om lyckan ackompanjerade medeltiden, en motsatt idé bidrog till upplysningen. Om man tror att lyckan är möjlig på jorden, kommer man att ha ett annat förhållningssätt till uppfostran och moral än om man inte tror det. Om man anser att det finns många vägar till lycka, kommer man förmodligen att föredra andra politiska lösningar än om man menar att samma typ av liv är bäst för samtliga. Vi kommer att dra olika slutsatser om vi tror att vi är genetiskt programmerade för en viss lyckonivå, att materiella faktorer avgör den eller om det är vårt sätt att tänka som har störst betydelse. Men det här är inte en historiebok. Jag gör inte anspråk på att skriva lyckans historia, utan jag vill skildra de personer, tänkare och samhällsförändringar i den västerländska kulturhistorien som har varit vägröjare för de synsätt som i dag bryts mot varandra i debatten om 14

91405 Den eviga.ORIG.indd 14

09-06-03 08.43.21


mänskligt välbefinnande. Det är mitt högst subjektiva urval av de tänkare som på ett intressant och viktigt sätt belyser lyckans idé. Min främsta avsikt är nämligen inte att redogöra för andra epokers synsätt, den är i stället att redogöra för dagens kunskap om lyckan, baserat på vad forskarna tror sedan de har fått allt bättre metoder att komma med kvalificerade svar: Vad är lycka, varför är vi så besatta av den? Vilka upplever lycka och varför? Kan vi göra något åt det? Jag är särskilt intresserad av att undersöka hur vårt moderna samhälle med all dess individualism, valfrihet, rörlighet och stress påverkar vår förmåga att njuta av livet. Inte minst eftersom det är så vanligt att författare utgår från att effekten är entydigt negativ, vilket jag tror är fel. Av den anledningen skildrar jag växelvis lyckan i dess idéhistoriska sammanhang och i vartannat kapitel vad vetenskapen i dag säger om dessa teorier. Under arbetets gång såg historien alltmer ut som en kamp mellan två läger; en sida anser att lyckan är helt central för männi­skan och att hon är en hantverkare som smider sin egen lycka. Kanske genom att tänka på ett visst sätt eller handla på ett annat eller genom att omvandla samhället. Ofta ger de uttryck för en optimistisk människosyn och världsåskådning. Här kan man räkna in många av tänkarna under antiken, renässansen och upplysningen samt de positiva psykologerna. Det andra lägret underkänner dessa argument och anser inte att människan bör eller kan inrikta sig på sin egen lycka. De menar att detta är en fåfäng eller förkastlig sysselsättning och att man därför måste stå ut med lidandet eller till och med välkomna det. De ser ofta människan som en lekboll för ödet och världen som tragisk. Här återfinns den tidiga kristendomen, romantiken och filosofer som själva är upplysningens barn, men som inte kunde dela dess tro på lyckan. Båda lägren samlar tänkare som i övrigt inte har mycket gemensamt och som på många andra punkter står för motsatta uppfattningar. Bägge synsätten har använts till att försvara friheten och för att krossa den. Likheterna inom varje läger gör ändå att jag tycker att en sådan indelning kan belysa lyckoidéns betydelse på ett illustrativt sätt. Båda ­sidor har tampats med varandra sedan tidernas betydelse, ofta inom en och samma person. Personligen började jag i det ena synsättet, men rörde mig mot det andra, vilket gör mig särskilt intresserad av ämnet. 15

91405 Den eviga.ORIG.indd 15

09-06-03 08.43.21


Jag kan redan här deklarera att jag, baserat på egna erfarenheter och den nya forskningen, tror att vi i viss utsträckning är vår egen lyckas smed. Inte på det sätt som vissa självhjälpsböcker antyder. Det räcker inte att titta i spegeln och utropa »Du är bra« varje morgon. Tvärtom finns det mycket som tyder på att feel good-psykologi faktiskt får männi­skor att må sämre därför att vi känner oss falska och billiga om vi ler på kommando. En grupp som ombads försöka bli lycklig medan de lyssnade på ett musikstycke blev mindre lycklig än den kontrollgrupp som lyssnade på musiken utan instruktioner.8 Jag tror att lycka har mer att göra med våra automatiserade sätt att tänka och handla på. Lycka är något vi producerar snarare än konsumerar, och vi producerar den genom strävan och aktivitet som har andra medvetna mål än själva lyckan. Jakten på en abstrakt och diffus »Lycka« kan mycket väl vara fåfäng, men det betyder inte att jakten på vänskap är det. Att tänka på att man ska bli lycklig medan man lyssnar på musik hjälper oss inte att känna välbefinnande. Att lyssna på musik gör det. *** Föreställ dig en leende flicka som springer på en sommaräng med en blomma i handen. Visst är världen vacker? Föreställ dig att samma flicka inte ser att hon springer över en avsats, faller och skadar sig svårt. Visst är världen grym? När vi läser klassikerna och deras motstridiga syn på om världen är ljus eller mörk och om människan är god eller ond kan det vara värt att veta att människor i allmänhet svarar att de är betydligt mer tillfredsställda med sina liv en dag när solen skiner. Vi reagerar snabbt på stimuli och det är lätt att distrahera våra känslor. Om man har ett par minuter på sig att visa några negativa bilder och berätta om några dystra faktum om världen är det lätt att övertyga någon om att jordelivet är en tragedi – och vice versa. Olika filosofer – eller författare, journalister eller politiker – kan lätt försätta oss i en viss sinnesstämning där deras världsbild verkar rim­ ligare än den egentligen är. »Jo, nu när du påpekar det är det faktiskt ganska alienerande/fascinerande att vi gamla stamfolk med stenålders16

91405 Den eviga.ORIG.indd 16

09-06-03 08.43.21


hjärnor går runt varje dag i storstäder med fullkomliga främlingar alldeles intill oss.« »Jo, när du nämner förnedrings-TV/Seinfeld så framstår populärkulturen verkligen som fördummande/berikande.« »Ja, vi lever verkligen i den värsta/bästa av världar om så många varje dag dör i malaria/räddas undan polio.« Eftersom vi har en komplex natur är det också lätt att kittla vår oro. Vi har behov av gemenskap och självständighet, av det bekanta och det nya, ordning och frihet, rörelse och stillhet, högt och lågt. En psykolog, samhällskritiker eller reklammakare behöver bara peka på det vi för ögonblicket känner att vi inte får tillräckligt av för att vi omedelbart ska tänka: »Oj, tänk om jag lever på en lögn, glömmer mig själv, förnekar mina känslor och gräset är grönare någon annanstans?« Och tänk, bara tänk, om det faktiskt är rätt okej? Johan Norberg Stockholm, våren 2009

17

91405 Den eviga.ORIG.indd 17

09-06-03 08.43.21


91405 Den eviga.ORIG.indd 18

09-06-03 08.43.21


1 När det blinkar till i prefrontala cortex

I vilket författaren upptäcker lyckan »Har ni då någonsin bidragit till mänsklighetens lycka?« »Ja, jag har själv blivit lycklig.«

john henry mackay 9

När teet kom till västvärlden på 1700-talet betraktades det som en lyckodrog. Samuel Johnson medgav med glimten i ögat att han var »en förhärdad och skamlös tedrickare« som använde teet till att liva upp sig kvällstid, trösta sig vid midnatt och över huvud taget ta sig upp på morgonen. Det uppiggande koffeinet i den varma drycken fick männi­ skor att orka mer och vilja mer. Premiärminister Gladstone förklarade att »om du är deprimerad kommer teet att muntra upp dig, om du är uppjagad lugnar det ned dig«. Vissa fördömde den varma drycken som farlig och syndig.10 Jag kommer ihåg att jag drack te den morgon jag insåg att jag var lycklig. Det var i mitten av 1990-talet och jag satt vid frukostbordet i Hagsätra med sällskap endast av morgontidningar och grubblerier. Jag hade nyss flyttat hemifrån och jag tänkte på den frihet det gav mig. Jag kunde sitta där och läsa hur länge jag ville och lyssna på hur hög musik som helst. Mina nyss påbörjade universitetsstudier gav mig eget ansvar och verkade ge mig tid att ägna mig åt det tidskriftsprojekt som jag egent­ ligen tyckte var viktigare. Jag tänkte på att det enda jag verkligen be19

91405 Den eviga.ORIG.indd 19

09-06-03 08.43.21


hövde göra denna dag var att bjuda ett par av mina bästa vänner på middag. Och jag slogs av att jag egentligen inte hade något att klaga över. Jag hade haft en mörk syn på tillvaron fram till dess, men på ett ögonblick slog det mig att det jag tyckte var viktigast i världen – vänner, frihet, bra musik och meningsfull sysselsättning – fanns mitt framför näsan på mig. Om jag hade läst om den positiva psykologins nya insikter hade jag begripit det lite tidigare. Denna nya forskningsgren tog fart först på 1990-talet, men håller redan på att i grunden skaka om andra vetenskaper, politiska ideologier och mångas liv. Den uppstod som en re­ aktion mot den tidigare psykologins besatthet av mental ohälsa. Den positiva psykologin ville i stället ta reda på vilka förutsättningarna är för mental hälsa, styrka och lycka. Bland dess tydligaste resultat är att människan mår bra av hälsa, vänner, kärlek, frihet och mening i till­ varon. Och te är inte heller så dumt, eftersom det stimulerar det centrala nervsystemet och därför ger extra energi. Ett genombrott i lyckoforskningen kom när vetenskapsmän efter tusentals år äntligen fann lyckan. De fann den i främre vänstra delen av hjärnan, vänstra prefrontala cortex. När nervcellerna i en del av hjärnan aktiveras ökar flödet av syresatt blod dit, och det gör sig bra på bild – i alla fall om man har en magnetresonanskamera med en superstark elektromagnet som kyls ned av flytande helium som är 196 grader kallt. Genom att studera blodflöden får forskarna en allt bättre bild av vilka delar av hjärnan som gör vad och när. Då ser vi att de flesta människor har större aktivitet i antingen vänstra eller högra delen av prefrontala cortex. De som har större aktivitet i den vänstra delen känner mindre rädsla, ångest och skam, löper mindre risk att drabbas av depression och hämtar sig snabbare från negativa upplevelser. Genom att fånga lyckan på bild förenklade forskarna också den väldiga diskussionen om vad lycka egentligen är. Det fanns en gemensam föreställning att det är de positiva känslorna som motiverar oss, de som inte är medel för att nå ett annat mål, utan som är målet i sig. Men bara inom den akademiska forskningen förekommer det ett femtontal olika definitioner och lyckofilosofen Jeremy Bentham hittade 54 synonymer till det pleasure som han ville maximera. Eftersom alla intuitivt känner igen känslan när man är lycklig är det frestande att säga samma sak om lycka som ledamoten i USA:s högsta domstol, Potter Stewart, sade om 20

91405 Den eviga.ORIG.indd 20

09-06-03 08.43.22


pornografi, att det är svårt att definiera, »men jag känner igen det när jag ser det«. De flesta av oss känner åtminstone igen tre olika former av lycka. En är nästan rent fysisk, välbehaget och njutningen när vi äter något delikat, ser något vackert eller får ryggmassage. En annan form av lycka utlöses också ofta av ett stimulus, men kräver något mer av reflektion – vi har kul, roligt, skojigt och upplever nöje när vi ser en Monty Python-sketch, möter en gammal vän eller öppnar ett paket med böcker från Amazon. En tredje form av lycka beskriver vi oftare med ord som välbefinnande, harmoni, tillfredsställelse – en mer intellektualiserad positiv känsla som är resultatet av en utvärdering av vår situation (kanske av hur mycket njutning och nöje vi har i livet?), möjligen också av en jämförelse med hur vi har haft det tidigare eller trodde att vi skulle ha det. Denna mer reflekterande lycka är den som i allmänhet diskuteras av filosoferna, men den glider ständigt in i de båda andra. Jag tror att det är fel att dra upp skarpa skiljelinjer mellan de olika formerna. De positiva känslorna finns ofta på samma ställe i hjärnan och påminner om varandra, även om de kommer i olika nyanser, styrka och uthållighet.11 Forskarna har gjort det väldigt lätt för sig genom att klumpa ihop allt detta som »subjektivt välbefinnande«, allt det som människor själva anser vara positiva känslor. Detta delas ofta in i undergrupperna »lycka« och »tillfredsställelse med livet«, där det senare avser en mer reflekterande syn på ens långsiktiga välbefinnande. I praktiken är resultaten snarlika när man frågar folk om hur de skulle placera in sig i de olika dimensionerna. Men det händer att det uppstår väldiga förskjutningar. En och samma studie visade nyligen att Tanzania var världens näst lyckligaste land, men att tanzanierna av alla världens befolkningar också är minst tillfredsställda med sina liv.12 Jag blev lycklig den där morgonen i Hagsätra – eller upptäckte jag kanske att jag egentligen redan var lycklig? Frågan om hur mycket vi kan påverka vår lycka är omstridd bland forskarna. Vissa hävdar att vi har en grundinställning som till största del är styrd av våra gener. De överraskningar livet bjuder på kan kortsiktigt påverka vårt humör, men ­efter ett tag studsar vi tillbaka till grundinställningen. Det kan vara så. Redan innan den genetiska vetenskapen började ge oss information 21

91405 Den eviga.ORIG.indd 21

09-06-03 08.43.22


om hur vi fungerar kunde 1980-talets tvillingstudier visa att mycket är givet från början. Ta bara enäggstvillingarna Barbara och Daphne som tycks ha goda förutsättningar att känna lycka. De fnissar mer än några andra de känner och brister ofta ut i skratt mitt i en mening. Och det är inte den enda likheten. Båda hatade matematik och valde att läsa samma böcker i skolan. Sedan började båda arbeta för kommunen, mötte sina män på dansbanan en julafton, fick missfall samtidigt och födde sedan två söner och en dotter var. Båda föredrar att dricka kaffet kallt, har fobi för höjder och blod, färgade håret i samma nyans (kastanjebrunt) och har utvecklat egenheten att trycka upp näsan med hand­ flatan, något de båda kallar »squidging«. Det kanske inte är så konstigt när man har vuxit upp med samma föräldrar, samma vänner i samma område och skola. Det är bara det att Barbara och Daphne skildes åt strax efter födelsen och inte ens visste om varandras existens förrän de träffades som 40-åringar. Den ena fick en judisk och den andra en katolsk uppfostran. När de slutligen möttes bar båda en beige klänning och en brun sammetsjacka.13 Oavsett om det gäller intelligens, extrovert läggning, politiska åsikter, musiksmak eller aversion mot kryddstark mat är enäggstvillingar mer lika varandra än tvåäggstvillingar (som bara delar hälften av generna och är mycket olika), och skillnaden är nästan lika stor även om de har skilts åt som spädbarn. Mina föräldrar har berättat att jag hade ett ljust humör när jag växte upp. Jag tyckte att det mesta var kul, försökte ständigt skämta och när jag någon gång blev upprörd tog mamma fram kameran för att komma ihåg hur jag såg ut då. Så jag kanske var lycklig hela tiden, på något sätt. Men då blir egentligen min Hagsätramorgon ännu mer intressant. För jag upplevde mig inte som lycklig åren innan. Jag kanske i grund och botten var en optimist hela tiden, men under en rad år bombarderade jag denna grundinställning med så mycket dålig stämning att den sattes ur spel. Det handlade delvis om att jag, likt många tonåringar, slukade Sartre och Kafka och intellektuellt övertygade mig själv om att tillvaron inte var så mycket att ha. Det handlade också om mitt umgänge. Särskilt en person som stod mig nära hade en väldigt mörk syn på tillvaron. Om människor roade sig berodde det på att de var ytliga, om de värdesatte materiella värden berodde det på att de var korkade, 22

91405 Den eviga.ORIG.indd 22

09-06-03 08.43.22


om de ansträngde sig för att förverkliga ett projekt berodde det på att de inte förstod att det var poänglöst och att allt är sand. Medvetet och undermedvetet tog jag stort intryck av denna jargong och vande mig själv vid att se snett på andra människor och vad de gör. Det är lätt att finna belägg för den världsbild vi har bestämt oss för, och det finns inget effektivare sätt att sabotera sitt humör och sin livsglädje än att välja att se det dåliga.14 Så vi kanske har en grundinställning som jag råkade komma bort från, men sedan lyckades återkomma till. Och just det visar faktiskt att vi kan göra något åt vår lycka. När vi väljer att titta och tänka på vissa sätt, påverkar vi vår inställning – gör vi det tillräckligt grundligt har vi programmerat om den. Så våra handlingar är inte meningslösa, vi kan göra skillnad. Utgående från skillnader mellan enäggs- och tvåäggstvillingar menade David Lykken vid University of Minnesota 1996 att det mesta av vår potential för lycka är medfödd: »Det kan vara så att det är lika meningslöst att försöka bli lyckligare som det är att försöka bli längre«, som han och en medförfattare målande beskrev problemet. Men Lykken modifierade snart sin ståndpunkt och gav tre år senare ut en hel bok som handlade om hur man faktiskt kan bli lyckligare, trots dessa begränsningar. Boken innehåller bland annat några av hans bästa matrecept och berättelser om hundar han har haft. Lykkens tvilling­ studier pekar på att ungefär hälften av en persons livstillfreds­ställelse är genetiskt bestämd. Men då har vi faktiskt hälften kvar att spela med.15 Tiomånadersbebisar som har mer aktivitet i vänstra delen av prefrontala cortex gråter mindre när de skils tillfälligt från sin mamma. Denna »vänsterstyrning« följer ofta med de lyckligt lottade till vuxen ålder. Som barn känner de mindre ångest i nya miljöer, som tonåringar är de mindre rädda för nya sociala situationer och som vuxna behöver de i mindre utsträckning terapi för att känna sig lugna.16 Det betyder inte att den som har fötts med mer aktivitet till höger är dömd att leva i olycka, men det betyder att det kan krävas mer av dem i tanke och handling för att bli riktigt lyckliga. Utrymmet för förändring tycks vara stort. Forskare som delade in människor i fyra grupper ut­ifrån hur lyckliga de uppgav sig vara såg att bara en tiondel av de till­frågade var kvar i samma fjärdedel under en fyraårsperiod. Hela 18 pro­cent av de mest olyckliga tillhörde efter fyra år de lyckligaste.17 23

91405 Den eviga.ORIG.indd 23

09-06-03 08.43.22


För att ta reda på vad vi kan göra för att få det att blinka till i prefrontala cortex har forskare inom psykologi, sociologi, ekonomi och statsvetenskap under de senaste åren börjat intervjua människor om hur lyckliga de är. Det finns olika sätt att ställa dessa frågor på. Ett dyrbart sätt är att ge ett antal människor en personsökare som gör sig påmind vid slumpmässigt utvalda tillfällen under dagen, försökspersonerna får i uppgift att då skriva ned vad de gör och hur de känner sig (the experi­ ence-sampling method). Ett annat sätt är att be dem berätta vad de har varit med om den senaste dagen eller veckan och försöka återge hur de kände sig i samband med olika aktiviteter (the day reconstruction me­ thod). En tredje metod är att ställa mer övergripande frågor, av typen: »Hur tillfredsställd är du med ditt liv just nu på en skala från 1 till 10, där 1 representerar det värsta tänkbara livet och 10 det bästa tänkbara livet?« Tillsammans med rader av andra frågor om exempelvis familj, hälsa, utbildning och inkomst kan detta ge oss en bild av vilka hän­ delser, situationer och yttre omständigheter som befordrar välbefinnande. De olika metoderna har alla svagheter. Man skulle kunna tro att frågor om vårt liv och vår övergripande situation är intressantast, men problemet är att det handlar om minnesbilder och dessa påverkas både av vad vi »bör« tycka och av våra känslor i det ögonblick som vi svarar. Om solen skiner en viss dag utvärderar människor sina liv som mycket mer tillfredsställande än om det regnar. Om försökspersonerna hittar ett mynt i hissen på väg in till intervjun (som försöksledaren i hemlighet har placerat där) svarar de strax därefter att de är lyckligare med tillvaron än om de inte hittade ett mynt.18 Vi är lättdistraherade. Det är därför vi kan gå omkring och vara sura i flera timmar och sedan tänka tillbaka på vad som startade det och inse att det började med något helt trivialt, som ett dumt mejl. Sedan råkade vi bara tolka annat vi såg och andra vi talade med i enlighet med vår irriterade sinnesstämning. Metoderna ger heller inte riktigt samma resultat. När vi blir tillfrågade om hur vi trivs på jobbet tror vi att vi har det tråkigare på arbetsplatsen än vi faktiskt har. Och med barn är det tvärtom. Vi tror att det är fantastiskt att vara förälder och när vi blir ombedda att reflektera över våra liv anser vi att barnen är den största glädjekällan i våra liv. Och som nybliven förälder kan jag intyga att inget någonsin har känts så givande och viktigt. Men när vi faktiskt tillbringar tid med barnen 24

91405 Den eviga.ORIG.indd 24

09-06-03 08.43.22


tycker vi anmärkningsvärt nog inte att det är så vansinnigt kul.19 Så vi borde kanske försumma våra barn och arbeta mer övertid? Men å andra sidan kanske vår reflektion är viktigare än sanningen? Vår minnesbild av hur vi har haft det med vår partner tidigare är mer avgörande för om vi kommer att hålla ihop sex månader senare än hur vi faktiskt hade det eller vad vi kände.20 Det är ytterligare ett exempel på att vår attityd och kanske till och med vår jargong påverkar hur vi mår. ­Japaner vet nästan exakt hur lyckliga de var under förra veckan, medan amerikaner som regel minns att de hade det bättre än de egentligen hade det. Vilket är bäst? Allt detta visar hur försiktiga vi ska vara med slutsatser om vad som egentligen händer inne i våra huvuden. Om lycka är en vetenskap är vi helt enkelt inte särskilt duktiga vetenskapsmän ännu. Men ett skäl att tro att vi är något intressant på spåren är att människors egen uppfattning om sin lycka samvarierar tydligt med en rad andra faktorer. De som anser att de är lyckliga är mer sociala, oroar sig mindre, är mer ­optimistiska, har större självkänsla, sover bättre, uppger sig ha bättre hälsa. Och de ler mer – »äkta« leenden, där övre delen av kinderna ­höjer sig, ögonen knips ihop och skrattrynkor visar sig. När deras vänner tillfrågas uppger de också att dessa personer är lyckliga.21 De olika intervjuformerna uppvisar också likartade resultat, och resultaten får knappast någon att trilla omkull av överraskning. Om man ber oss att se tillbaka på en vanlig dag och värdera vad vi har gjort visar det sig att vi trivs allra bäst när vi äter lunch och middag, umgås med vänner och har sex, men också när vi tränar och ber till Gud. Mindre roligt har vi när vi arbetar, pendlar och tar hand om barnen och hushållet. Att shoppa, laga mat och titta på TV hamnade i mittenkategorin. I alla fall om arbetande kvinnor i Texas är någorlunda representativa för mänskligheten, och tro det eller ej – det tycks de vara, åtminstone för den del av mänskligheten som lever i västvärlden.22

Lyckans hemlighet I resten av boken kommer jag att utveckla de bredare förutsättningarna för lycka som forskningen pekar på, men här är en sammanfattning som nästan får plats i en lyckokaka:23 Det är bättre att vara frisk och rik med många vänner än att vara sjuk, fattig och ensam. Störst av allt är 25

91405 Den eviga.ORIG.indd 25

09-06-03 08.43.22


vänskapen. Självvald ensamhet som avbrott i sociala perioder kan vara mycket känslomässigt berikande, men nästan allting blir roligare om vi gör det i sällskap med andra människor. Det är till och med roligare att ha tråkigt tillsammans med andra än för sig själv. Det är bra att hitta en livskamrat, men om du inte hittar den rätta är ett husdjur ett bra tröstpris. Det skadar inte så mycket att skaffa barn, men det vore bättre om de aldrig blev tonåringar (jobbigast ska det tydligen vara när barnen är mellan 0–5 och 15–20 år). Det är bra om du är religiöst aktiv, även om starka sekulära värderingar och liknande engagemang i andra gemenskaper har samma effekt. Dessutom hjälper det om du bor i ett litet, rikt och demokratiskt land där människor har stort förtroende för sina medmänniskor, särskilt om landet råkar vara Schweiz eller Danmark. Män och kvinnor verkar känna ungefär lika mycket välbefinnande, men det beror på att kvinnor både upplever mer negativa och positiva känslor än män. Kvinnor löper också större risk att drabbas av ångest och depression. Om vi vill fortsätta drömma om ungdom och skönhet, får vi hitta på något annat skäl än att det skulle göra oss lyckligare, för det gör det inte. Skönhet ger inte lycka, men lycka ger skönhet – lyck­ liga människor anser själva att de är snyggare än vad utomstående betraktare tycker.24 Vad gäller åldern visar undersökningar i olika länder ännu motstridiga resultat, men det tycks vara så att äldre blir mer som män redan är – de får mindre känslostormar både uppåt och nedåt. Men se upp när du blir 46 år och fem veckor gammal, för då är risken störst att drabbas av depression. Sedan blir det lugnare. Traumatiska upplevelser i barndomen verkar ha betydligt mindre betydelse för vårt välbefinnande än de flesta av oss tror. Vi klagar ständigt på att vi har för mycket arbete och för mycket att göra, men de som arbetar mer och sysselsätter sig mer är lyckligare än andra. Om arbetet medför personligt ansvar, utmaningar eller möjligheter att regelbundet hjälpa andra är det särskilt lyckosamt, om vi är arbetslösa är det särskilt olycksbringande. Det finns få saker som gör oss så lyckliga som mat, dryck och sex, och det är väl ingen slump att vi har lätt att ta till lyckoord i sådana sammanhang – happy hour, happy meal. Men sådana sinnliga njutningar kan vi bara ägna en ganska liten del av dagen åt eftersom tillfredsställelsen snabbt avtar. Ett stimulerande arbete och umgänge med vänner har vi däremot svårt att få nog av. Vi blir glada om det är vackert väder, men om vi bor på en plats där 26

91405 Den eviga.ORIG.indd 26

09-06-03 08.43.23


vädret nästan alltid är vackert vänjer vi oss och det gör i längden ingen skillnad för vårt humör. Och jag beklagar, kära läsare: varken hög IQ eller god utbildning tycks påverka din lycka på något vis. Intressant nog verkar det som att människan är ett flexibelt djur, vi vänjer oss snabbt vid både goda och dåliga förhållanden. Förändringar av vår vardag påverkar inte så ofta i grunden hur vi mår, men det finns några undantag: En irriterande kollega eller partner drar ned tillfredsställelsen med livet betydligt. Att regelbundet utsättas för buller är nega­ tivt för välbefinnandet och även om vi delvis tycker att vi har anpassat oss påverkar oljuden vår kognitiva förmåga negativt. Vi vänjer oss heller aldrig riktigt vid att behöva pendla lång väg till jobbet. De flesta upplever det som ganska trevligt att köra bil men att tvingas göra det en viss tid och utsättas för långa köer resulterar även efter många års vana i att man kommer till jobbet med högre nivåer av stresshormoner än kollegerna. (Bra musik, böcker eller talböcker och ett av­slappnat förhållande till när arbetsdagen börjar är bra botemedel.25) Men lyckan och olyckan kommer framför allt inifrån. Vår personlighet säger mer än något annat om hur vi mår. Det finns inget starkare samband än det mellan emotionell instabilitet och antalet negativa känslor man upplever sig ha och styrkan i dem. Att vara extrovert, opti­ mistisk och ha hög självkänsla är det närmaste man kommer garantier för välbefinnande.26 När man frågar studenter över hela världen är lycka det de helst vill ha ut av livet. I vissa länder kan kärlek konkurrera och i något enstaka land kan himmelriket göra det, men överlag är det lycka vi säger oss vilja ha. Människor säger sig också vara lyckliga i nästan alla länder, och allra lyckligast är vi i rika, demokratiska och individualistiska länder i Nordamerika, Nordeuropa och Australasien. Det finns vissa kulturella skillnader som inte verkar kunna förklaras av välstånd. Ostasiater är mind­re lyckliga och latinamerikaner mer lyckliga än man skulle kunna ­förvänta sig. Det är lätt att tro att sådana skillnader beror på olika uppfattningar om vad lycka innebär och kulturella skillnader vad gäller självbilden. Det vore konstigt om detta inte spelade in, men forskarna har arbetat hårt med att justera för sådana skillnader. Människor i samma land 27

91405 Den eviga.ORIG.indd 27

09-06-03 08.43.23


som talar olika språk uppger sig vara ungefär lika lyckliga, så språkförbistring tycks inte vara någon avgörande faktor. Svaren visar sig också stämma överens med andra sätt att mäta lycka, som studier av hur ofta människor ler, hur mycket de säger sig oroa sig över framtida händelser eller frågor om hur många lyckliga respektive olyckliga upplevelser de minns. Ostasiater säger sig inte bara vara mindre lyckliga i allmänhet, de är också mer missnöjda med specifika institutioner, till exempel utbildningssystemet, som enligt objektiva kriterier tillhör världens bästa. Dessutom varierar hälsan med det rapporterade stämningsläget: Ett lyckligt land har lågt blodtryck. Det innebär inte att kulturella skillnader i synsättet på lycka inte skulle påverka svaren, men dess effekt kommer möjligen genom att den påverkar hur vi faktiskt mår och vad vi väljer att se i tillvaron. Det är inte svårt att tänka sig att det har betydelse för ens livsinställning om man hela livet får höra att tillvaron är en välsignelse eller en jämmerdal, om man från barnsben lär sig att det är viktigt att söka sig till situationer som gör en lycklig eller om individuell lycka är oviktig.27 Detta antyds av en studie där försökspersoner fick kasta basketbollar mot en liten korg innan de svarade på frågor om sitt emotionella tillstånd. Veckan efter skulle de komma tillbaka och fick då välja om de ville fortsätta med basketen eller om de i stället ville kasta pil. Resul­ tatet visade en intressant skillnad mellan amerikaner, som lever i en starkt individualistisk kultur, och asiater. Om amerikanerna lyckades bra med sina basketkast förra veckan valde de att fortsätta med det även nu, men om de var dåliga på det bytte de till pilkastning. Asiaterna gjorde precis tvärtom. Om de var dåliga på basket valde de att fortsätta med det veckan efter, för att bli bättre. Om de redan var bra på basket bytte de däremot till pilkastning. Amerikanerna ville ha kul och letade efter möjligheter att göra något de kände sig bra på, medan asiaterna ville bemästra det de var dåliga på. Man kan diskutera vad som är mest givande, men det är svårt att ifrågasätta att det får betydelse för hur många lyckliga upplevelser olika personer har.28 Kulturella skillnader kan ha betydelse på ett annat vis, eftersom man med sitt svar om stämningsläge också ibland vill skicka ett budskap och uppnå något. Att säga sig vara lycklig kan vara ett sätt att säga att man är framgångsrik, att beskriva sig som olycklig kan vara ett sätt att berätta att man inte är en ytlig, utan en reflekterande människa. Har 28

91405 Den eviga.ORIG.indd 28

09-06-03 08.43.23


exempelvis amerikaner och fransmän samma preferenser därvidlag? Att säga att man mår bra kan vara ett sätt att få förbli ostörd, bli lämnad i fred, medan den som säger sig vara olycklig får uppmärksamhet och protesterar mot rådande förhållanden. Det är ju inte omöjligt att exempelvis nordeuropéer i genomsnitt föredrar det förra och sydeuropéer det senare. Baserat på mängder av biologiska och psykologiska studier har psykologen Sonja Lyubomirsky formulerat en 50/10/40-tumregel. 50 procent av skillnaden i välbefinnande mellan människor beror på en medfödd grundnivå. Mer överraskande är att hon menar att bara 10 procent av skillnaden beror på våra praktiska levnadsomständigheter, inkomst, hälsa, civilstånd och annat. Så om alla människor var identiska tvillingar och levde likadana liv skulle det fortfarande finnas kvar 40 procent att förklara som varken är arv eller miljö. Det är vårt beteende – hur vi tänker och handlar i vardagen. Det är »strålande nyheter«, enligt Lyubomirsky, som konstaterar att vi genom att lära oss hur lyckliga människor agerar kan bli betydligt lyckligare med livet. Vi är vårt eget subjektiva välbefinnandes smed.29 Detta har i hög utsträckning att göra med våra automatiserade sätt att tänka och agera; om vi har arbetat för att få en rad klassiska dygder att bli en del av vår personlighet som gör att vi mest tänker på det som är bra eller på det som är dåligt. Det har exempelvis att göra med om vi kan förlåta människor som har svikit oss, vilket framför allt är ett sätt för oss att gå vidare i stället för att sitta och älta gamla besvikelser (det hjälper om man har lite dåligt långtidsminne, tro mig). Som Buddha sade: Att hålla fast vid sin ilska är som att bära omkring på ett stycke hett kol i väntan på att få kasta den på någon annan; det är du själv som bränner dig.30 Ett annat sätt att se det goda är att ofta känna och uttrycka tacksamhet. Lyubomirsky lät under sex veckor en grupp studenter skriva en dagbok över fem saker de var tacksamma över under den gångna veckan. Studenterna rapporterade snart att de upplevde sig vara både lyckli­ gare och mer optimistiska än studenter i kontrollgruppen.31 Man kan 29

91405 Den eviga.ORIG.indd 29

09-06-03 08.43.23


med lätthet göra detta till en del av vardagen. Titta efter vad din sambo gör för att ert hem ska vara vackert och välfungerande och uttryck din tacksamhet lite oftare. Säg tack som om du menade det till kassören och servitören och om någon hjälper dig med en mejlförfrågan, ta inte bara deras tid för given. De som nås av tacksamheten mår bättre, men framför allt kommer du oftare att tänka på hur många som arbetar för att du ska få en bättre tillvaro, vilket ger dig en känsla av ett ganska välvilligt universum. Att göra något för andra människor är en annan kungsväg till lyckan. Man kan se det när studenter får i uppdrag att göra kul saker, som att gå ut och dansa eller på restaurang respektive att genomföra »goda gärningar« som att hjälpa en yngre släkting med läxorna, hälsa på en äldre släkting eller ge blod. Nog tyckte de om de roliga aktiviteterna, men den glädjen gick snart över, medan de som hjälpte andra kände större mening och de positiva känslorna satt i längre eftersom det fick dem att känna sig goda.32 Att hjälpa andra ger självkänsla. Det gör att vi känner att vi kan göra skillnad, vi upplever oss som generösa och det lindrar också skuldkänslor inför andras lidande. Dessutom får vi leenden och vänskap i retur. En studie visade att den som ger massage blir av med mer stress än den som får massage.33 Det är kort sagt egoistiskt att vara snäll och hjälpsam – och det säkraste sättet att bli lycklig av pengar är att ge bort dem. Det är viktigt att komma ihåg att alla samband jag har radat upp är ­statistiska genomsnitt. I vissa fall är orsakssambanden oklara. Gifta männi­skor är lyckligare än ogifta. Men det beror i hög utsträckning på att lyckliga människor har lättare att hitta någon som vill gifta sig med dem. Komikern Henry Youngman frågade en gång vad poängen med lycka egentligen är – den kan ju inte köpa pengar. Men det verkar faktiskt som att den kan det. De som har högre inkomster är lyckligare främst därför att deras lycka gjorde att de klarade sig bättre i karriären.34 Vad som beror på vad håller forskarna nu på att försöka bena ut, och många av dagens föreställningar kommer att revideras. Att det är statistiska samband gör också att de inte säger mycket om hur du eller jag skulle må om vi gifter oss, hjälper andra eller blir arbetslösa. Vad du än gör, använd inte forskningsresultaten som någon 30

91405 Den eviga.ORIG.indd 30

09-06-03 08.43.23


91405 Den eviga.ORIG.indd 31

09-06-03 08.43.23


Den eviga matchen om lyckan

historiker, debattör och författare. Han driver även bloggen www.johannorberg.net

Joh a n norberg

Joh a n Nor berg är idé-

Inom oss alla pågår en match om lyckan, och det gör det även i historien. De stora tänkarna har i alla epoker diskuterat och grälat om förutsättningarna för ett gott liv. I den här boken tar jag med dig på en svindlande upptäcktsfärd över mer än 2 000 år av västerländsk idéhistoria, i sökandet efter svar på frågorna: Är lyckan möjlig och i så fall hur? Detta är svar som har haft betydelse för civilisationers öden – och som format vår egen syn på vad som är gott och eftersträvansvärt. Du får samtidigt veta mer om vad vetenskapen i dag säger om dessa klassiska teorier. Den nya psykologin och hjärnforskningen har givit oss allt större kunskap om vad som ger oss välbefinnande – en kunskap som bryter mot många etablerade sanningar om personliga strävanden, det moderna samhället och ekonomisk utveckling. Den eviga matchen om lyckan är dessutom en historia om varför man hellre ska läsa lokaltidningar än rikspress, varför vi överdriver hur vi kommer att reagera på framtida händelser och varför korvgubbar är lyckligare än lottovinnare.

”Johan Norberg har den verkligt begåvade historikerns förståelse för sammanhang och idéer.” Lars GustafssoN

Joh a n norberg en D eviga matchen om lyckan

Ett

idéhistor iskt referat

Omslag: John Persson Författarfoto: Mia Carlsson

Norberg.Den.Eviga.matchen.lyckan_hela.6.indd 1

09-05-18 15.00.53


9789127188990