ett jagat djur. Ögona på han var helt tomma på allt utom nöd. Jag slog av burken med fjärrkontrollen. – Jävla meningslöst. Så vare me de, jävla meningslöst alltihop, morrade jag åt honom. Den irriterande jäveln. Han kastade huvet bakåt och himlade mot taket. – Ja gerej stålar till å hyraren igen. E de varu e så jävla sur över ? Femti sketna spänn ! ? Den här mannen har en förmåga att få en att känna sej som en småskuren, fyrkantig och tråkig jävel. – De e fan’te dere e frågan om, sa jag, fast utan större övertygelse. – Nävisst. Vare e frågan om e att ja lider av ba fan här, mens min så kallade polare håller på å sölar me flit å tyckere e skitkul ! Hans ögon verkade stora som fotbollar och såg både fientliga och bedjande ut på samma gång ; gripande vittnesmål om mitt förmenta förräderi. Om jag skulle leva länge nog för att få en unge, hoppas jag den aldrig kommer att titta på mej så som Sick Boy gjorde nu. Snubben är helt oemotståndlig i den branschen. – Ja mena’nte … protesterade jag. – Nå ta föffan påre jackan dåra ! Nere vid änden på The Walk fanns ingen taxi. Dom ställde sej bara där när man inte behövde dom. Det här ska föreställa augusti, men jag fryser fan ballarna av mej. Än har jag inte blivit dålig, men det väntar runt hörnet, var lugn för det. – De e fan tänkt att de ska stå bilar här för helvete. De ska föreställa en taxistation därborta. Man får aldri tag i nån bulle på sommarn. Dom e ute å kör omkring me feta rika festivalnissar som e för lata å bekväma av sej för å gå hundra jävla meter från den ena sketna konserthallen tirren andra. Taxi-bögar. Snikna jävla pissmaränger … Sick Boy mumlade deliriskt i ett sträck för sig själv, med ögona på skaft och spända halssenor när han spanade längs Leith Walk. Till slut kom det en. Ett gäng unga killar i träningsoveraller och bomber-jackor hade stått där längre än vi. Jag tror inte Sick 12
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.