Opal
Lundeby IK
1
www.opal.se
© Text: Malin Stehn, 2010 © Illustrationer: Catharina Nygård, 2010 Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by Scandbook, Sweden, 2010 ISBN: 978-91-7299-373-0
Malin Stehn
– Lundeby IK –
En oväntad räddning Illustrerad av Catharina Nygård
Opal
Till Lukas
1. Deppigt värre – Tyvärr killar … Lasse, som var tränare för Lundebys P11-lag, såg dyster ut. Men vi kan faktiskt inte ställa upp i matchen om vi bara är fem stycken. Först blev det alldeles tyst. Knäpptyst. Sen började alla prata i munnen på varandra. – Men då vinner ju Mossarp! ropade en av killarna. Om vi inte kommer lämnar vi över segern! – De kommer tro att vi inte törs möta dem! hojtade en annan. – Vem är det som inte kan vara med? undrade en tredje. Sebbe stod mitt ibland kompisarna i fotbollslaget och hängde med huvudet. Han hade också sett fram emot matchen mot grannbyn Mossarp. Det var årets höjdpunkt. Mot slutet av varje vårsäsong brukade de båda klubbarna turas om att bjuda in till träningsmatcher mellan de olika lagen. I år var det Mossarps tur att ordna Bya-derbyt. Det kallades för träningsmatcher, men alla som bodde i Lundeby och Mossarp visste att det handlade om liv och död. I alla fall nästan. Det handlade kanske mer om att stå upp för sitt lags
5
heder. Och att försvara klubbens färger. (Som i Lundebys fall var grönt och vitt.) Men nu skulle alltså Sebbes lag tvingas lämna återbud eftersom de inte kunde få ihop tillräckligt många spelare. Lasse försökte tysta killarna genom att busvissla. Det brukade hjälpa och det gjorde det nu också. – Lugna er! Jag ska förklara. Han kliade sig på flinten. Som ni vet borde vi vara några fler i laget … – Men det har ju gått bra hittills, avbröt en rödhårig kille som hette Linus. Vi brukar vinna! – Jo, jag vet, svarade Lasse. Men i år har de lagt Byaderbyt helgen före midsommar och jag har precis fått veta att Tom och Teddy är bortresta då. Sebbe förstod genast varför det skulle bli problem. Tom och Teddy var tvillingar – och det var inget problem i sig. Men förutom att de var tvillingar var de också lagets målvakter. Lasse hade tjatat på killarna om hur dumt det var att bara ha två målvakter att välja mellan. Och att det var extra dumt att de tillhörde samma familj. Om Tom var sjuk blev Teddy nästan alltid sjuk två dagar senare. Och tvärtom. Men det var ingen annan i laget som var sugen på att vara målvakt. De flesta ville göra mål. Tom och Teddy var dessutom oslagbara. Sebbe trodde att de skulle komma med i landslaget en vacker dag.
6
– Sista datum för anmälan till Bya-derbyt är om en vecka, fortsatte Lasse sin förklaring. Och på den tiden lär vi inte hinna skaffa två ersättare. – Min lillebror kan ställa upp! sa Linus snabbt. – Är inte din lillebror fyra år? frågade Lasse. Linus tittade ner i marken. – Jo … Men han har ett bra skott. – Vi får satsa på nästa års derby i stället! sa Lasse i ett försök att muntra upp sitt lag. Men han såg inte särskilt glad ut själv. Sebbe trodde att även Lasse hade sett fram emot matchen. Han brukade vara väldigt upphetsad när de mötte just Mossarps IF. – Måste ni åka bort precis då? Hugo blängde surt på Tom och Teddy. Tvillingarna skruvade på sig och rodnade. – Det är våra föräldrar som har bestämt det …, började Tom. – … och det går nog inte att boka om resan, fortsatte Teddy. – Klantigt att boka en resa när det är Bya-derby! utbrast Jonte, som hade lagets bästa vänsterfot. Han såg sur ut. Lasse viftade med armarna. – Hörni, hörni! sa han för att lugna killarna. Ni kan inte skylla på Tom eller Teddy – inte ens på deras föräldrar. Det
7
8
här är sånt som händer. Och i ett större lag hade det inte varit något problem. Han suckade. – Jag kan stå i mål! erbjöd sig en lång kille som hette Mohammed. – Tack, svarade Lasse och log. Det är snällt av dig, men det hjälper inte. Då skulle vi sakna två utespelare i stället … Tränaren påminde dem om att den av tvillingarna som inte stod i mål brukade vara back. Laget hade länge tampats med problemet att de var för få. När killarna var yngre och spelade femmannaspel hade det inte varit några större bekymmer att få ihop folk. Nu, när de spelade med sju man på planen, var det nästan alltid svårt att få fullt lag inför en match. Och det var särskilt svårt när Tom och Teddy var bortresta eller sjuka. Lundeby var inget stort samhälle och många hade flyttat därifrån när den enda fabriken lades ner för några år sen. Det verkade inte heller vara så poppis att flytta till Lundeby. Åtminstone inte om man hade barn över tio år. Det fanns bara bebisar i de få familjer som flyttat in på senare tid. Sebbe visste att det var likadant för de flesta lagen i Lundeby IK. Hans äldre kusin hade – ve och fasa! – fått gå över
9
till Mossarp eftersom Lundebys P13-lag inte hade kunnat fortsätta. Sebbe var osäker på om han själv var beredd att gå så långt ifall det skulle bli nödvändigt. Han var övertygad om att de röda Mossarpströjorna kliade. Nedstämda traskade Lundebys elvaåringar mot omklädningsrummen. – Glöm inte matchen på söndag! ropade Lasse efter dem. Det är näst sista omgången i serien. Men ingen svarade honom. Och ingen nickade för att visa att de hade hört vad han sa. Ingen i Lundebys P11-lag verkade särskilt sugen på att spela seriematch efter det trista beskedet.
10
Lundeby IK:s elvaåringar får veta att de inte kan ställa upp i årets viktigaste match eftersom två av spelarna ska resa bort. Alla är bedrövade. Ett återbud till derbyt betyder att de mer eller mindre ger bort segern till ärke rivalerna i grannbyn Mossarp! Sebbe och bästisen Linus bestämmer sig för att ta saken i egna händer, men när två dagar av anmälningstiden återstår saknar de fortfarande en målvakt. Hur ska de hitta en målvakt i en by som är så liten att flera lag redan har slagits samman med Mossarps IF för att överleva?! Kan Fredrik Ljungberg möjligtvis hjälpa dem?
Med illustrationer av Catharina Nygård
ISBN: 978-91-7299-373-0
Opal