9789197787406

VAD ULF DIKTONIUS

HÄNDE

I

AXBYHAMN

Diktonius Text |

2

VAD HÄNDE I AXBYHAMN

3

CopyrightŠ 2008

Ulf Diktonius

Grafisk form

Diktonius Text

Omslagsbilder

Diktonius Text

Tryckt av

Books-On-Demand, 2008

ISBN

978-91-977874-0-6

4

Välkommen till Axbyhamnsgården!

Axbyhamnsgården vilar som en oas mitt i stressen, idylliskt i de gästrikländska skogarna, nära till vattnet, gränsande till vildmarken och långt bort från den jäktiga storstadens ständiga brus.

Vi erbjuder meditation, yoga och underbar mat och dryck, där du får möjlighet att njuta av några dagars frihet och tid till eftertanke.

Du får tillfälle att andas ut och bygga upp dig själv från grunden, kanske inför ett stundande projekt eller efter en tids vardagsjäkt.

Kontakta oss för mer information på telefon XXXX.XXXXX, eller besök vår hemsida.

Källa: Utdrag reklambroschyr

5

6

* Renoveringen av Axbyhamnsgården är snart klar. Har längtat efter att få se gården förvandlas från en böndernas arbetsplats till ett själens paradis. Finns så mycket att berätta. Så många drömmar som gått i uppfyllelse.

Bergby i dag. Handlade tobak. Priset sänkt, eller skatten. C väntade lydigt i bilen.

Kinesiska kräftor i Konsum-affären. Åt dem i kväll. Bara jag och C. Som gjort allt det här möjligt.

Långt från betongen i Bergsjön. Långt från det ständiga trafikbruset från en värld som aldrig sover. När vi släcker om kvällarna blir det tyst. Går att höra gräshopporna spela, eller när det knastrar i skogen bakom huset. De ljuden finns säkert i Bergsjön och Hammarkullen och Rosengård och Tensta men kvävs så lätt i människornas stressade andetag.

C, som förändrat mitt liv. Trodde aldrig att jag skulle möta en läkare intresserad av smärta och lidelse. Tänk att jag, Marianne Månstrimma, lever lycklig. Så lycklig jag aldrig trodde att jag skulle bli. * Läste om en gruppvåldtäkt på en ung kvinna. De påstår att det var på ett hälsocenter och jag fick kalla kårar längs ryggraden. Fruktansvärt.

Berättade för C. Om du inte är snäll kanske jag våldtar dig. Oskyldiga lekar på lika villkor.

7

Per och Katarina från Göteborg. Rösterna. Vill komma på besök. Förlägga en del av semestern här. * Hela sommaren kall. Mycket har regnat bort. Vår gård är ändå en stor ljuspunkt. Arbete. Regn, svordomar. Men älskar. Nakenheten, gräset, vindarna. Dofterna som spelar.

Ett livsverk. Skapat på ett halvår. Att färdigställa allt till ursprungligt skick kräver mycket arbete. Arbete av C och männen från Finland. Tänk att ha en sådan som slav vid sidan av C. Doften av lim och färg som en gas runt gården. Den gamla mangårdsbyggnaden uppfördes tydligen i början av 1900-talet, enligt säljaren. Nu ett paradis att dela med andra. Vilsna själar som behöver styrka och kraft.

Bild: Axbyhamnsgårdens mangårdsbyggnad. Mangårdsbyggnaden var vid köpet renoverad men byggdes om för att anpassa dess funktioner till de nya ägarnas syften, det vill säga hälsohem.

Huset fungerade även som bostad åt ägarna. Få av gästerna fick besöka mangårdsbyggnaden, då de flesta aktiviteter bedrevs i stallet och ladugården.

Bostadsytan uppgick till 350 kvadratmeter.

Nedre plan: Kök, matsal för gäster, två toaletter varav en med dusch. Ett stort ljusrum med stor takhöjd, ett vardagsrum och ett TV-rum. Dessutom fanns två privata gästrum med tillhörande toalett och dusch. Övre plan: Fyra sovrum och ett kontor i form av ateljé med inre balkong.

8

Vind: En enda stor yta.

Källare: Tvättstuga, matkällare, förråd och ett garage. * Axbyhamnsgården en soldat på väg ut i krig. Uthuset har 10 gästrum.

Toaletten kvar ute i korridoren. Dyrt med toalett i varje rum. Förbannade byggsäljare.

Bild: Uthusen Inreder utrymmet bakom terapirummet med några leksaker som jag säkert kan få användning för.

Får se hur C klarar av att vara läkare här i stället för på Sahlgrenska. Inga problem att få folk att få förtroende för C. Första gången jag såg den vackra vita kroppen. De svarta lädershortsen och det glänsande kopplet. Så hjälplös, som en hundvalp i snögloppet. Samtidigt en omisskännlig karisma och självsäkerhet. Allt som krävs av en specialistläkare.

Matar C med schnitzel gjord på Quorn, samtidigt som vi bestämmer vilka våra första gäster ska bli.

9

Börjar läsa boken om djupmeditation. Kan ju redan yoga. * Håller den gömd på vinden, i skrivbordslådan, den med lås på. Lättillgänglig men ändå omöjlig att komma åt utan nyckel.

Något personligt. Ingen annan har med mina ord att göra. Inte mina hemliga ord och tankar i alla fall. Svårare än jag trodde. Vet inte vad jag ska fylla sidorna med. Ändå skönt att få skriva av sig. Tömma ångest.

C vet att jag skriver men inte vad. * En journalist, finnig kille från lokaltidningen vill skriva om gården.

Publicitet skadar aldrig. Jag och C intervjuas. Ung och förmodligen ganska oerfaren. Kanske sommarvikarie. Frågorna av allmän karaktär, vad vi vill göra med gården, lite historia kring byggnaderna men även varför vi startar verksamheten. * Vad kommer han att berätta. Hur objektiv en journalist än anser sig vara får hans texter ändå tidningens färger. Tror inte att han fattar mycket av det jag berättar. Om naturens inverkan på själen. * Media påverkas av sin omgivning och styr inte längre sina ord fritt.

Redan vid den stora jordbävningen 1906 i San Fransisco påverkades tidningarna av företag så att de fick dämpa ner skadornas omfattning i sina artiklar. Allt för att inte ryktet skulle förstöra affärsmöjligheterna. I dag styr andra regler publiceringen. Reklamen, de finansiärer som styr de oberoende medierna. * Katarina och Per. Bor här hela helgen. De tycker att det är vackert.

Västkusten fin men en sån här gård vill de ha. Känns bra att kunna visa att jag och C lyckats. * På måndag är vi färdiga med gården och då gör vi reklam och lockar hit folk. I helgen gör vi det sista, städar, putsar, fixar. Hemsidan.

Skönt att Katarina och Per är här. Ändå känns det som ett avslutat kapitel.

Tycker om dem och vi kan ha telekontakt. Åker runt i omgivningarna med bilen. Chryslern är bra att köra och bra att det blev pengar över till den. Har aldrig kört en helt ny bil förut. Lukten speciell. *

10

Axbyhamn är inget stort ställe. Bor kanske 100 människor i byn. Har ingen egentlig kontakt med dem. Närmaste grannen Arvid men nästan 80 år. Bara flyktigt hälsat när han vandrat ner till landsvägen för att hämta posten. Nu på sommaren mycket människor i byn. De som äger stugor reser från stan med sina familjer. Snart kommer de att tystna. * Sitter under rönnen och filosoferar. Fattar inte varför C vill hugga ner den.

Trädet påminner om en gammal vis man som sett mer än någon annan gjort. * Grillkväll och sitter ute i sommarvärmen. Per och Katarina svär över myggen. Jag och C redan vana. * De lämnar oss idag. Kanske vill de komma hit igen. Har inte längre några direkta band till Göteborg. Tror inte att jag eller C kommer att åka dit på länge.

Visar C en skiss på webbplatsen. Tycker om den. Gillar färgerna. Gult och rött, som Axbyhamnsgården.

Bild: Axbyhamnsgårdens mangårdsbyggnad sedd från baksidan. * En vecka. Har inte skrivit något. Får inte tappa lusten nu. Fy Marianne.

Känns skamligt. Behöver utdela smärta. Bestraffning. Känns som om vi aldrig blir färdiga. Varit på IKEA i omgångar. Bilen rymmer inte allt. Att frakta och montera sängar och madrasser. * Utskicken gjorda. Broschyren enkel men bra och har lagt upp webbplatsen på en server. Dyrt men borde väl någon gång tjäna tillbaks pengarna.

11

Framåt kvällen promenad upp till häxtjärnen i skogen. Bra plats för meditation. Sitter länge i lotusställning och blundar medan vinden smeker mitt ansikte och hår. Fåglarna med sin kvällssång, viskande prasslande löv och surret från tusen insekter. * Någon smyger runt på gården. Nätter. Fötter tassar runt mangårdsbyggnaden. Är uppe ett par gånger för att titta efter spår.

Upptäcker spåren efter någon eller några under uthuset. Är ute tidigt. Hittar två ryggsäckar och ett par gamla smutsiga filtar. Berättar inte för C. Kanske bitchen inte vill att vi leker då. Vi gör det nu. Känns bra. Vill ju inte komma ifrån fantasierna om att hålla slaven bunden. Inte C heller. Lekte ju så mycket i Göteborg.

Slutar inte nu. Vill slå. Bestraffa. Höra lidelsen. Smärtan, böner om nåd. * Smygarna. När C gör i ordning sitt mottagningsrum medan jag promenerar runt. Från skogen två smutsiga människor. Brukar inte smyga runt människor här. * Ung kvinna, 20-årsåldern. Yngre man. Haltar. Skadad. Har handen inlindad i något som ser ut som en gammal trasa.

Kvinnan långt brunt hår. Ser redig ut. Muskler.

Stirrar på mig. Sedan tillbaks upp i skogen. C vill ringa polisen men kanske behöver de hjälp så vi väntar. Du bestämmer inte, bitch. Det gör jag. The supreme sex. Supremacy. Makten.

Senare under eftermiddagen. Jag och C dricker grönt te. De två dyker upp igen. Ser inte lika rädda ut nu. Kommer när jag ropar. Kallar.

Våra första gäster på gården, C. Svara inte. Tig. Du talar när jag beordrar.

Hon ber om ursäkt, på djup norrländsk dialekt.

Maria och mannen heter Anton. Kom med tåget för några nätter sedan.

Förklarar ljudet av smygande fötter. Vet inte om jag ska tro henne.

Hoppar av tåget mot Stockholm i farten. Går genom skogen. Killen har skadat sig när de hoppade, när konduktören upptäckte att de inte hade några biljetter.

C skeptisk. Vill inte ha några främlingar boendes på gården. Vet ju inte vilka de är eller var de kommer ifrån. Erbjuder dem att få tvätta sig och sova i uthuset. Vill veta vilka de är. Destruktiv nyfikenhet.

Bäddar i ordning ett av dubbelrummen. Kläderna tar jag hand om. Tvättar upp dem i morgon. Får ha kläder jag och C har i vår garderob.

12

Maria berättar att hon gillar matlagning. Duktig flicka. Kanske kan den kunskapen komma till användning.

Tror först att de är borta när jag vaknar. Går ut i uthuset för att titta. Anton med toalettdörren öppen gör sina behov. Skrattar och trycker flera gånger på spolknappen.

Maria kommer ut från deras rum, fullt påklädd. Ber om ursäkt. Anton tydligen utvecklingsstörd.

Hur de under många år tagit sig runt i Sverige och bott på olika övergivna platser. Bor ingenstans. Ingenstans att ta vägen. Berättar om hur hennes föräldrar dött, där de bodde i stugan någonstans i Jämtlandsfjällen. Lämnade ensamma. Nästan 5 år sedan de började fly. Säger hon. Påstår hon.

Tvättar upp kläderna. Funderar på att åka med dem och handla. Men vet ju inte hur länge de kommer att vara här. * Inreder butiken. Blir inte stor men innehåller mycket. Vill lära mina gäster att söka i litteraturen. Böcker som ger ett bredare perspektiv på tillvaron.

Vill sälja cd-skivor med avslappningsmusik och ljud. Får se hur det löses. * Maria och Anton ser sig om. Utforskar. Under nästan hela eftermiddagen i skogen. Undrar vad de gör där. Framåt kvällen dyker de upp igen, i samma skogsbryn. Svarar att de varit uppe och gått i skogen. Letat hemligheter.

C fortfarande skeptisk. Men C bestämmer inte. C tiger och lyder. Ägnar hela förmiddagen åt att uppleva bokkataloger. Så mycket kvalitetslitteratur inom hälsoområdet men så många böcker styrda av kommersialism. Bantningslitteraturen nog värst.

Efter lunch beställer jag böckerna som ska pryda butikshyllorna.

C börjar bli färdig med mottagningsrummet. Anton svansar runt. Svårt att få kontakt med killen. Maria säger inte mycket. * Maria öppnar sig lite. Vi sitter i köket och funderar ut menyer. Berättar om hennes och Antons flykt. Hur konduktören hotat dem utanför Söderhamn.

Hur de mitt i natten hoppat av i farten. Verkar inte finnas någon som saknar dem.

Människor tar så mycket för självklart. Att det ska finnas mat på bordet, någonstans att bo, någon att komma hem till. Men så är det ju inte alltid.

C visar upp sitt rum. Den ljusa lasyren är bra. Jag har valt den. C kommer att trivas.

13

Bild: C:s arbetsrum, här möblerat med nuvarande ägares möbler. * Axbyhamnsgården verkar ha en spännande historia. Bläddrar i gamla böcker. Hittar om både byn och historien. Böcker jag la undan när vi köpte gården och sedan dess har jag inte tittat i dem. Inte förrän nu. Borde tillhöra någon hembygdsgård. ”Fastigheten Axbyhamn 13:4, mangårdsbyggnaden Axbyhamn, liksom tillhörande stall, ladugård och uthus, uppfördes någon gång kring sekelskiftet 1800-1900. Mangårdsbyggnaden, stallet, ladugården och uthusen var från början målade med Falu rödfärg, något man gjorde för att skydda virket mot röta. Mangårdsbyggnaden uppfördes i två våningar med en rejäl oisolerad vind och bestod av 10 rum och kök, något som ansågs stort när det byggdes och tydde på att familjen hade det gott ställt.

Gården byggdes, ägdes och drevs av familjen Andersson i form av till viss del jordbruk och till viss del djurskötsel.

När Gunnar Andersson, fadern, dog på 1940-talet, tog sonen Jan över.”

Under stunden vid häxtjärnen töms mitt huvud på det som oroar. Själen blir hel och kroppen avslappnad. Får fullständig kontroll igen efter en veckas jobb.

14

Bild: Annan vinkel av mangårdsbyggnaden.

Första mötet, och i fortsättningen kallar vi dem fredagsmöten. Jag och C pratar om hur vi ska få tag på kunder. Förhoppningsvis svarar någon på annons och utskick. * Vecka utan att ha skrivit något. Ändå händer saker. Händer ju saker hela tiden. Sedan är frågan om det som händer påverkar mitt eget liv. Om jag ska engagera mig.

Anton och Maria trivs på gården. Kläderna funkar. Ser ut som två ordentliga människor. Verkar nästan jämnstarka, jag och C ser dem springa runt och jaga varandra. Möter samma fysiska motstånd hos varandra.

Gångarna i Livsfläktens Dal börjar bli färdiga. Planteringarna bra.

Tillflyktsort för de stressade människor som kommer hit.

Böckerna. Tar hela dagen att placera dem i hyllorna. Maria hjälper. * Fredagsmöte. Pratar om hur gästerna ska tas emot och omhand. Ska göra upp program.

Visar den uppdaterade versionen av hemsidan. Formuläret äntligen klart.

Inte lätt med HTML. * Gävle. Gäller att njuta av den sista tuggan sommar så länge som möjligt.

Solig dag, cafébesök och restaurangbesök och shopping.

15

Leker med C. Har så länge drömt om att få tillgång till en enslig värld, där jag kan uppfostra.

Kroppen i form av ett kryss i sängen, händerna och fötterna spänt bundna mot varsin sängstolpe. Måste testa den ställningen fler gånger. Både med och utan trosorna i munnen. Ser i ögonen (de är uppspärrade) hur smakerna fyller. Mina smaker. Min makt. Och C hjälplös.

Nu ska jag sova. * C ont i rumpan i dag. När C kommer ner för att äta frukost med mig, Anton och Maria, linkar nästan bitchen fram. Gulligt men bara jag vet. Anton tittar konstigt.

Maria lagar frukost och lunch. Fungerar nästan som riktig husfru. Dessutom trivs hon med det. En helt annan tjej än när jag såg henne första gången.

Vid häxtjärnen. Sitter länge och blundar. Njuter av tillvaron och de många ljud och dofter som finns. Ibland kusligt.

Ligger i sängen bredvid C. Funderar om vi kommer att få några gäster.

Visserligen har vi pengar men de räcker inte hur länge som helst. Augusti på väg att dö. * Sensommar. Kvällarna är inte längre lika ljumna. Jag och C sitter med varsin kofta på altanen. Dricker te i skymningen. C: s maskulina ansikte i den sena solens svaga strålljus. Balkongen i Bergsjön fungerade också. Här är vackrare.

Alla på skogspromenad. Letar bär och svamp. Anton har under sina vandringar i skogen hittat några ställen där de gula huserar. Svåra att hitta.

Stannar länge på en plats och söker noga med blicken. Innan de visar sig.

Finns ofta under nedfallna kvistar och mossa.

Anton älskar Marias smörstekta kantareller. Idag få eftersom vi sparar och fryser in. God svampomelett i alla fall.

Det svarta kopplet runt C:s hals. Har inte använt så många av leksakerna men det ska det bli ändring på. * En grupp människor (10) från ett IT-företag om en vecka.

Kollar statistiken över hemsidan. Ganska många som har besökt den men få som har hört av sig.

Har bytt den arabiska popmusiken och imamernas toner från lägenheterna i Bergsjön mot avslappnande naturlig. En uppsättning CD-skivor från ett förlag som gör new-agemusik. Ska sälja några av dem i butiken. * 16

Hösten börjar långsamt tränga sig på. Molnen flytt över himlen hela dagen.

Ser ut som om hösten jagar bort sommarens varma vindar och värme.

Världen sedd under några månader på väg att dö. Släpper fram nytt liv.

Grönskan bleknar. Vattnet vildare, som om älven och havsviken sluter sina armar och stänger sig inne.

Jag och Maria i köket. Pratar om vilken mat vi ska servera gästerna.

Rönnen på gården tappar sina löv. Börjar förbereda sig för vad som ska komma. * Lätt regn faller. Anton uppe i skogen och tar en promenad. Säger ingenting när han går, bara drar på sig regnkläderna och försvinner.

Två timmar senare tillbaks med en hög kvistar, mest från lövträd, som han drar ner till verkstaden. Sedan, efter en timmes pysslande i verkstaden kliver han in i köket. Jag och Maria undrar vad han håller på med. Han svarar inte.

När jag drar för gardinerna i sovrummet lyser det fortfarande i verkstaden.

Mot väggarna leker skuggorna från Anton som håller på med något. Vad han håller på med vet jag inte men det känns bra att han hittar på saker att göra här på gården.

Bild: Interiörbild från verkstaden. * Om morgonen sjunger fåglarna. Annorlunda. Det första jag tänker på när jag öppnar sovrumsfönstret på glänt. Ljuden mer vemodiga.

Tittar bort mot verkstaden så fort jag vaknar. Inga rörelser.

17

Under frukosten inga svar från Anton. Bråttom att komma upp till verkstaden. Jag och C löser melodikrysset och tar det lugnt. Eldeman är bra.

Eftermiddagen ägnas åt städning. C gör det medan Maria visar att hon kan laga mat. Vi pratar om hälsomat. Hon väldigt intresserad, framför allt om den vegetariska världen.

När skymningen skrämmer bort dagsljuset förvandlar jag min C till en bunden och tystad slav. Naken kropp över mina knän. Smisk. Smack. Som ett barn. Liten gråtande pojke blir bestraffad av min handflata. Kittlar huden.

Maria och Anton känner inte till något. Vi har inte sagt något. C ber mig alltid att vara tyst om det.

Nu ska vi sova. Jag och min lilla rödstjärt. * Vinden kallare. Klippan uppe vid häxtjärnen inte lika gästvänlig och varm som den varit. Tar med sittunderlag nästa söndag.

Anton i köksdörren med ett knippe kvistar. Tror först att han vill lära sig att dela ut piskning. Misstar mig. Ber om en spann vatten och försvinner iväg.

Tänker på spannen i ladugården. Där björkviskorna badar i vatten och salt.

Knåpar med arbetsmetoderna. Mycket att tänka på. Vad ska jag prata om.

Lite har löst sig och mycket inspiration från böckerna. * Anton kan varken läsa eller skriva. C har bestämt sig för att lära honom det.

Ska minst en gång i veckan ägna sig åt att lära den stackars analfabeten.

Pratar med Maria. Antons handikapp. Har aldrig lärt sig att läsa eller skriva.

Det han lärt sig är att överleva.

Tänk att det i denna moderna värld, i högteknologins högborg, fortfarande finns människor som inte har tillgång till informationen som står i tidningarna. Att det finns människor som inte förstår sin omvärld.

Eftermiddag. Går igenom en av väskorna från Göteborg. Hittar det gamla kyskhetsbältet. Läder och metall och kedjor. Tunna, metallkedjor som griper och håller fast och hindrar saker från att expandera. Växa. Hud mot kall metall.

Kväll. Belönar C för hjälpen med Anton. Present: låta draken spruta ut sin eld i min behandskade handflata.

När C somnar tryggt med huvudet vilandes i mitt knä, låser jag för första gången in draken i kyskhetsbältet.

18

Nu ska jag sova. * C vaknar. Förskräckt. Reaktionen. Lovar att C bara ska få ha den under dagen och testa. Verkar fungera. C klagar inte.

Första lektionen med Anton. Vet inte vad de pratar om. Inget egentligt svar under lunchen. Behöver någon form av alfabetsbok. C hittar på nätet.

Letar efter frisör i Gula Sidorna. Ska det komma kunder hit måste både jag, C och Maria se representativa ut och då måste håret fixas till. Tid på torsdag.

Så fort gick det aldrig när jag bodde i Göteborg. Storstaden.

Maria glad när jag berättar. Hon har inte varit hos någon riktig frisör på flera år. Om någonsin.

C klagar i sängen. Bryr mig inte. Vill inte ha kyskhetsbältet men det bestämmer ju inte C. Somnar nog snart. Annars munkavel, bollen eller heltäckande. Eller mina svettiga trosor. Fick sin egen socka en gång. Full av damm och smak. En ultimat förnedring. * C missnöjd. Kyskhetsbältet förhindrar erektion. En dag till bara. Lovar.

Förnedrad, utan att någon annan vet.

Under förmiddagsfikat kommer Anton in genom dörren. Visar upp ett knippe hopflätade skalade kvistar.

Maria berättar att Anton en gång i tiden lärt sig den tekniken av sin morfar som brukade fläta korgar.

Anton duktig.

Anton lovar visa korgen när den är färdig. Kanske något vi kan använda oss av på gården. Ett signum. * Jag och Maria hos frisören i Söderhamn. Sandra klipper ur mitt hår och skapar flätor som räcker ända ner till mittryggen. Marias hår klipps kort.

Hon har haft långt och ett ganska ovårdat sedan hon kom. Nu växer ett nytt ansikte fram, tack vare Sandras välmanikyrerade och väldoftande händer.

Kort, slickat pryder Marias huvud.

På eftermiddagen kommer gammal sliten lastbil. Olof Börjeson. Varor från lokal gård som producerar miljövänligt odlad mat. Liten, satt, timid men väldigt trevlig gammal man. Berättar att han sedan 5 år tillbaks arbetar med att odla ekologiskt. En av pionjärerna inom området i Sverige. Pratar länge innan han åker till nästa kund. Blir vi nöjda kommer jag säkert att beställa från honom igen.

C ser jag inte till. Sitter säkert i sitt arbetsrum. * 19

Första gästerna från IT-företaget. Fram till nu har vi ju bara haft några från vår egen värld. Nu gäller det att visa vad vi kan.

Oron inför eftermiddagens grupp gäster försvinner. Känner värmen från deras sinnen. Öppet intresserade av det jag och C har att säga. Lyssnar intensivt, nästan andligt på våra ord om harmoni och själslig frid. C:s samtal om hälsa också populärt.

Healing Jag kallar det healing men det är nog snarare en livssyn, ett sätt att se på oss själva som mer än bara kroppar med sammanfogade delar som anden, kroppen och själen. Alla delar måste vara i harmoni för att fungera.

Brister något, till exempel att kroppen skadas av stress, bidrar det också till att själen och anden lider.

För att finna detta använder jag kinesiologi, en gammal kinesisk teknik som kombinerar alla tre delar och förenar dem till en harmonisk enhet.

Kinesiologi kommer från grekiskans 'kinín', som betyder att röra. I kinesiologi använder jag muskeltester för att kunna läsa av balansfel och andra problem i kroppens system. Människans muskler är kopplade till olika delar av kroppens energisystem. Genom att söka igenom kroppen finner jag blockeringarna i energiförsörjningen till inre organ, muskler och annat.

Kinesiologi använder jag också till att bota psykiska känslor och omedvetna dunkla och mörka tankar.

Allt som en människa registrerar med sina sinnen kan tas bort genom spänningar i musklerna. Här kommer stressen in. Det går att hitta stresspunkter.

För att bota det använder jag massage av musklerna som spänningarna samlats i. Jag brukar också erbjuda dem örttinkturerna jag själv gör. Vissa gäster köper medan andra är mer skeptiska.

Vandrar tillsammans mellan parkens viskande björkar. Allt fridfullt. Tyst.

Bara stegen från de trötta men upprymda gästernas skor talar med de grusade gångarna och barrinbäddade stigarna.

Ljuden från min röst när jag berättar om vikten av att någon gång emellanåt söka fridfullhet. För ett ögonblick stanna upp. Se den värld vi en gång levde i som människor som naturens gäster. Inte som dagens hårda betongsjälar.

20

Bild: Livsfläktens dal Promenader i Livsfläktens dal Ofta inleds ett besök hos oss med en vandring i Livsfläktens dal, vår egen underbara park där man kan lyssna till naturen och den fantastiska tystnad den kan tillskänka stressade och blodsprängda öron.

Gästerna upplever ofta denna vandring som en sluss mellan sin värld och den värld som finns på Axbyhamnsgården. Här får de en stunds andning och till och med efter den timslånga promenaden märks hur många muskelspänningar redan släppt hos de sönderstressade själarna.

Vandringen i dalen gör vi oavsett väder och årstid. Det vackra är att uppleva hur naturen egentligen ser ut under en viss årstid. Trots regnet som strilar ner från det grå och väter gästerna brukar de vara villiga att berätta om skillnaden mellan sina arbetsplatser och Livsfläktens dal.

Tror att de förstår, eller i alla fall försöker att se det jag och C talar om.

Efter promenaden yoga.

Som final, eller efterrätt.

Maria duktig i köket. * En natt kan göra mycket för en människa. En natt i total tystnad kan förändra en själ. Förvandla en uttröttad kropp till något nytt.

Upplever det när vi äter frukost tillsammans med gästerna. Kommer in i matsalen med ny fräsch färg i sina ansikten. Många förvånade, nästan chockade, över hur gott de sovit och hur utvilade de känner sig. C förklarar 21

avsaknaden av bakgrundsljud. Under natten här totalt tyst, till skillnad från staden, där ljuden ständigt gör sig påminda utan att vi själva tänker på dem.

Finns inga onaturliga bakgrundsljud här. Bara naturens egna. Ägnar förmiddagen åt att prata om hur stressen förstör oss. Hur man på bästa sätt finner lugnet. Gästerna diskuterar i grupper fram till lunchen.

Eftermiddagen yoga utomhus. Berättar inte om häxtjärnen. Äter middag tillsammans. Tror att våra gäster uppskattar gemenskapen. De lär känna oss och vi lär känna dem bättre. Anton lägger sig ofta tidigt. Får sin mat av Maria i köket. * Under förmiddagen upp i skogen på långpromenad. Pratar om att söka våra inre jag i naturen. Lyssna på de ljud som naturen har att erbjuda oss.

Kontrast till de ljud vi själva skapar i form av maskiner och stadsbrusets metalliska musik. Söka ett inre lugn svårt mitt i larmet i staden. Bör i stället sökas där inga konstgjorda ljud finns.

Plockar blåbär.

Gästerna lämnar oss sedan de druckit eftermiddagste och njutit av den blåbärspaj de själva varit med och bidragit till.

Samtidigt som gästerna försvinner dyker Kisse upp. Har ingen aning om vart han kommer ifrån eller vem han är. Ganska stor hankatt, guldgul.

Glömmer nästan sittunderlaget när jag går upp till häxtjärnen. Kvällarna kommer fortare nu. Vinden vill inte smeka mig på samma sätt som tidigare.

Saknar sommaren men välkomnar under meditationen samtidigt hösten.

Friskhet och stor makt. Innan det grå infaller, då träden lämnar sina löv att dö, är hösten fin. * Skickar vår första faktura. Ska rama in en kopia. Sluträkningen på 30.000 plus moms. Mycket i skatt. Förstår inte hur staten över huvud taget uppmuntrar företagande, när allt är så krångligt. Så lite pengar över. De vill kontrollera allt. Bäst vore det säkert att alla jobbade på bruket. Som förr.

Ny beställning på retreathelg. Kommer den 25:e. 5 pers.

Firar med lite champagne. Anton får cider för han dricker inte alkohol.

Maria njuter och blir fnissig. Hennes ögon glittrar.

C har sin andra lektion med Anton.

*

C klagar inte längre på kyskhetsbältet. Verkar acceptera det. Måste sitta ner och kissa.

22

* Sökandet efter ideal bottnar i en ensamhet, ständigt svällande bland människorna. I den stora vilsenheten och anonymitetens tid behövs trygghet.

Men i stället för att söka denna trygghet inom oss själva söker vi den genom media och låter tv, tidningar och filmer ge oss svaren. Alla såpor gör folk tokiga.

Vi kommer aldrig att finna tryggheten där. Bara ännu större förvirring och verklighetsflykt. * Anton kämpar runt med gräsklipparen. När han är inne och dricker vatten eller vilar rinner svetten nerför hans runda ansikte. Senare på dagen är hela han våt av svett och luktar därefter.

C på mottagningen i stort sett hela dagen. Får ha sin privata sfär, trots lydnaden mot mig. * Stilla sensommarregn, eller kanske förhöstregn utanför fönstret. Anton i verkstaden. Trivs där med sina korgar. Som en Emil, inlåst men på egna villkor.

På eftermiddagen möte inför nästa veckas gäster. Går igenom menyer och ringer Olof . * Pratar med C om Anton. Går tydligen framåt efter att C börjat använda boken från nätet. Hur lär man en vuxen människa vad bokstäver är.

C och Anton hjälps åt att hugga ved. Grillar majskolvar. Kisse svansar.

Verkar som om han vill stanna här på gården. Undrar var han kommer ifrån.

Halsband men står inget på det. Bara metallbit som hänger som smycke.

I kväll sitter jag vid datorn. E-post och statistik på hemsidan. C ligger under bordet med mina nakna, otvättade fötter över ansiktet. Min lille slav.

Kämpar efter luft när jag lyfter på fotsulan från munnen och näsan. Kisse i knät. Har blivit mer tam nu och kommer in ibland när jag ropar. Strykarkatt som hittat ett tillfälligt hem.

Utan att C ser det hittar jag en annan webbplats när jag surfar på nätet. Svårt för en slav att se när jag täcker över ögonen med tårna. En chatt. Har aldrig varit på en sån förut. Passagen. * Klippan vid häxtjärnen har helt tappat värmen. Sittunderlaget håller mig varm medan de kyliga vindarna leker och bråkar med mina flätor. Trots att jag kan känna en fysisk kyla är jag sinnligt varm. Ju längre jag sitter och mediterar, desto varmare blir mina sinnen. När lugnet till slut infaller känner jag hur jag föds igen.

23

{Många brott förblir olösta.

Låt oss dock aldrig glömma dem.}

Någon gång under slutet av 1990talet bedrevs en besynnerlig verksamhet på en gård i Gästrikland. Två personer hade en gemensam dröm, en oas för sönderstressade och trasiga kroppar och själar.

Mycket vilar i ett evigt dunkel men med hjälp av efterlämnade dagboksanteckningar, texter och enstaka fotografier kan ändå en bild av människorna och händelserna härigenom offentliggöras.

Boken tecknar bilden av sökande människor och ett samhälle i ett långsamt förfall, där moralen för länge sedan upphört att råda

ISBN 978-91-977874-0-6 Diktonius Text 102

|