9789147114337

Tomas Axelson

förtätade

Den rörliga bildens förmåga att beröra

Tomas Axelson

förtätade FilmögoNblick Den rörliga bildens förmåga att beröra

Innehåll INLEDNING

8

Från textkultur till bildvärld Bokens upplägg

8 10

1 Vårt behov av fiktion

12

Varje kväll ser var femte svensk en film 13 Filmforskningsprojektet 14 Filmtittaren – en kreativ och oförutsägbar brukare 18 Datainsamlingen pekar ut intressanta fenomen 22

DEL I Vårt bruk av fiktion – en empirisk kartläggning

25

2 ETT SAMTIDA FILMLANDSKAP

26

Amerikansk dominans i det filmiska landskapet Att se en film om och om igen – 50 gånger Svenska filmer och Ingmar Bergman Jämförelse med en yngre grupp – 291 filmer som lyser i mörkret

26 28 31 33

3 FILMER PUBLIKEN ÅTERVÄNDER TILL – 10 EXEMPEL

37

Filmscenernas förmåga att beröra – olika dimensioner Jag ryser varje gång rakt igenom hela kroppen – Alexander om Avatar (2009) Livet är brutalt, kaotiskt – och roligt! – Felicia om Pulp Fiction (1994) En dröm om en vackrare värld – Amanda om Amelie från Montmartre (2001) Film som snuttefilt – Lina om Amelie från Montmartre (2001) Kamp, sköna kroppslag och en gryende morgon – Henrik om Gladiator (2000) Från general till handbollstränare för flickor födda 02–03 – Martin om Gladiator (2000) En glädjebomb – Josefin om Mamma Mia (2008)

39 40 50 59 68 76 86 94

4

Innehåll

Alltid med till Halloween-helgen – Ann-Sofie om Donnie Darko (2001) Jag använde filmen som medicin – Filip om Apocalypse Now (1979) Koncentrat av kärlek kring person, inte prestation – Eva om Love Actually (2003) Summering – dimensioner av filmengagemang genom 10 intervjuer

DEL II Teoretisk fördjupning

102 109 118 126

131

4 FÖRTÄTADE FILMÖGONBLICK

132

Att se en bild – vad hinner man se?

Berättelsen väcker känslor – liksom konstruktionen av den Emotioner: affekter och abstrakta tankar Empati, sympati och idiosynkratisk självreflektion Identifikation – att bli den man vill vara Film och rolltagande Att helt absorberas – förändrade medvetandetillstånd Förtätade filmögonblick – en legering av affekter och kognitioner Vårt behov av narrationens emotionella sanning Filmkonsumtion – alltmer en ensamsysselsättning Parasocialitet och fiktiva karaktärer som ”vänner” Samband kön, konfliktbearbetning och livsdrömmar

132 135 138 147 150 153 155 159 164 166 168 169

innehåll

5

5 INDIVIDUALISERING OCH MEDIALISERING

172

Fragmentiserade och individualiserade meningssystem Sakraliseringen av det subjektiva inre livet Symbolförlust och brist på mening Samhällets medialisering – en process på olika nivåer Medialiseringen tillhandahåller kulturella resurser Fiktionsfilm inbjuder till emotionell förtätning Fantasivärldar och självets utopiska dimension Vernakulära meningsprocesser

172 174 175 177 179 184 184 187

6 SLUTSATSER

189

Drömfabriken och imaginativa processer 191 Primärprocesstänkande och sekundärprocesstänkande 192 Seendets autonomi och mysterium 193 Slutsats 195

EFTERORD

196

Varför denna förtjusning i film? En forskare försöker förklara 198

Referenser 202 Register 210

6

kapitel 1 – Vürt behov av fiktion

7

Förord Varför sätter sig människor i ett stort rum med chipspåse i handen när mörkret släcks och allt vardagligt faller undan? Jo, därför att på bio får man under en avgränsad tid vistas i en annan värld. Man går in i den tillsammans med dem som sitter i bänken intill. För någon dag sedan har vi hört eller läst att filmen är sevärd. Så, under ett par timmar befinner vi oss i dunklet, skönt tillbakalutade. De vanliga världarna – barn, jobb, vänner och andra – suddas ut. Samtidigt sugs vi snabbt in i helt andra.Vi stiger in i en parallellvärld. Den är påhittad men verklig.

Men vad är egentligen en film? Vad beror det på att vi berörs, att vi förändras, förvånas, blundar, fascineras eller skrattar? Därför att vi i 100 minuter identifierar oss med eller snarare ”är” de personer som är ledsna, kära eller skrämda. Samtidigt, vi vet ju att allt är ju bara på låtsas. Eller vet vi egentligen det? Gör inte filmupplevelsen något med oss? Har vi inte blivit förändrade genom att några minuter levt andras liv? Vi tar på oss jackan och går ut i kylan.

Tomas Axelson försöker i denna originella bok på ett fräscht sätt foga in den till synes banala upplevelsen – att gå på bio – i en bredare psykologisk och kulturell kontext. Med hjälp av fragment ur intervjuer med ett antal personer som sett välkända filmer leder han oss in en akademisk och vetenskaplig diskussion. Frågan är vad en filmupplevelse är, men ännu mer vad en film egentligen gör med oss som ser den. Om eller hur vi förändras, påverkas.

Han rör sig med lätthet genom ett stort tvärvetenskapligt landskap. Dock gör han det i anslutning till sina informanters berättelse om vad filmer har betytt för dem. Det gör läsningen livsnära.

Detta är en nydanande, gedigen skrift – dock inte enkel vid en alltför snabb genomläsning. Men med penna i hand och kritisk blick erbjuder den en fördjupad förståelse av den frågan filmälskare nu och då ställer sig. Vad beror vår fascination över vissa filmer på, varför sitter vi där i mörkret och ängslas, gläds, skrattar, vämjes av motvilja eller när vi gråter när allt löser sig?

En viktig bok kring ett ämne som länge försummats.

Owe Wikström, professor i religionspsykologi, Uppsala universitet

8

INLEDNING Från textkultur till bildvärld M ånga av m i na starkaste känslomässiga och existentiella reflektioner äger rum inom ramen för spelfilmens fiktiva världar. Även om jag är uppvuxen i och präglad av en textkultur genom hela skol- och utbildningsväsendet liksom den kristna traditionens uttolkning av det talade och skrivna ordet har jag hela tiden dragits till bildernas sammanhang. Filmens levande bilder har i mina ögon alltid burit på komplexa meningspotentialer som jag i hela mitt vuxna liv varit intellektuellt nyfiken på och velat utforska. Trots att bildens värld är så dominerande i vår tid saknar jag en helhetsförståelse för den retoriska kraft som den rörliga bilden bär på och som samspelar så dynamiskt och lustfyllt med det mänskliga psyket.

Boken du håller i är resultatet av min vilja att skåda in i bildernas makt över våra sinnen och jag hoppas med den kunna fånga något väsentligt om varför vi människor har ett sådant behov av fiktionsfilm. Frågan om den rörliga bildens förmåga att beröra oss på djupet är dock så allomfattande att jag har valt att närma mig frågan på ett särskilt sätt.

Filmvetenskap har ägnat mycket möda åt att beskriva vad som visas på filmduken och jag har haft stor nytta av att försöka följa olika filmvetenskapliga skolbildningar och förklaringar till varför film är en suggestiv och engagerande konstform. Mycket finns att lära av den filmvetenskapliga brottningen och jag kommer då och då att kliva in i denna begreppsvärld av vetenskapliga konflikter om hur man bäst beskriver filmberättandet som sådant, men mitt fokus ligger inte här utan på själva relationen som vi filmåskådare upprättar mellan filmens fiktiva värld och vår ”verklighet”.

We make sense of cinema by relating it to real-world knowledge.

Seems reasonable, but just what is this ’relating’? And just how much relating is going on? (Frampton 2006: 151).

Frågan som Daniel Frampton ställer sig rymmer många dimensioner. Jag fokuserar i boken på denna växelverkan mellan film och åskådare och jag närmar

inledning mig frågan på följande sätt. Istället för att göra en analys av den rörliga bilden i sig så granskar jag filmens förmåga att göra avtryck via enskilda människors filmupplevelser och deras personliga relation till ett antal betydelsefulla filmer.

Dessa konkreta filmtittare av kött och blod och deras erfarenheter ställer jag således i centrum i min bok och jag ägnar utrymme och kraft på att återge, liksom att teoretiskt förstå deras berättelser och belysa dem ur olika perspektiv.

Daniel Frampton är frustrerad över en alltför lingvistiskt filosofiskt orienterad filmvetenskaplig tradition. Han är kritisk mot mycket av den tekniska begreppsapparat som filmvetenskaplig teori består av som han menar försöker teoretisera maskineriet bakom kulisserna istället för att begreppsliggöra filmupplevelsen i dess fulla vidd. Han gör jämförelsen med att vi skulle försöka förstå böcker och litteraturens inverkan på oss människor genom att tekniskt beskriva tryckpressar, bläckval, kopieringsprocesser m.m. istället för försöka förstå berättelsens känslomässiga kraft, såsom den kan upplevas av läsaren.

Jag hoppas kunna övertyga dig som håller i denna bok om att det krävs ett komplext helhetsgrepp kring olika processer på olika nivåer som bör beröras för att förstå vad som pågår när individer relaterar till filmiska världar, och jag ser denna bok som ett empiriskt orienterat bidrag och ett komplement till annan filmvetenskaplig litteratur. Forskningsfältet är egentligen oöverblickbart stort. Återkommande under resans gång har jag valt att relativt omfattande beskriva nyanser och detaljer i enskilda filmupplevelser, teoretiskt fördjupa där detta är möjligt samt då och då peka ut riktningar mot mycket specialiserade kunskapsfält där ytterligare svar kan och bör sökas. En del påståenden inom filmvetenskaplig respektive religionsvetenskaplig forskning kommer jag att stödja, medan jag kommer att ifrågasätta annat. I likhet med Daniel Frampton menar jag att vi egentligen behöver ett helt nytt sätt att förstå filmupplevelser som ett särskilt slags ”filmiskt tänkande” (2006).

Men varför är jag som religionsbeteendevetare intresserad av film? Ett svar handlar om att de slags berättelser som många idag använder sig av för att skapa sig en existentiell helhetsförståelse av tillvaron inte längre i första hand söks i heliga texter, utan oftare i audiovisuella fiktionsberättelser som finns tillgängliga i människors vardagliga mediebruk. Jag vill därför också sätta in dessa exempel på viktiga filmupplevelser i ett samtidsteoretiskt perspektiv där jag reflekterar över människors behov av fiktion och människors konstruktion av egna livstolkningar, där filmupplevelser hjälper den enskilde att svara på existentiella frågor i en tid präglad av alltmer fragmentiserade och medialiserade meningssystem.

9

10

inledning

Bokens upplägg I Kapitel 1. Vårt behov av fiktion presenterar jag de viktigaste tankarna bakom bokens tillkomst, forskningsfrågorna som ställts för att samla in materialet som utgör framställningens empiriska bas i det treåriga forskningsprojektet samt kort något om de teoretiska utgångspunkterna. En filmtolkningsmodell i en första tappning tecknas.

I Kapitel 2. Ett samtida filmlandskap ges en bild av aktuella filmer som många människor i olika åldrar relaterar till. Dels utifrån en översikt av filmer som 309 vuxna mellan 20 – 35 år har beskrivit som favoritfilmer, dels kompletterat med en översikt av 291 gymnasisters val av film för en skrivuppgift i gymnasieskolans nationella prov på temat Ljuset i biomörkret.

I Kapitel 3. Filmer som publiken återvänder till – 10 exempel tas steget från en översikt av mångas filmval till en närläsning av några få.Tio människor ur filmpubliken, den yngsta 21 och den äldsta 49 år kommer till tals och var och en får utförligt utrymme om sitt filmval och filmscener som berört dem personligt. Kapitlet är det största till sidantalet. Samtalet mellan mig som utfrågande forskare och den enskilde filmväljaren om viktiga filmscener presenteras med detaljer och nyanser och där du som läsare får följa de många gånger privata associationerna som ger svar på varför de har blivit berörda av dessa filmscener. Ibland kan en hel filmupplevelse komprimeras till en enskild scen på 30 sekunder vars betydelse beskrivs.

I kapitlet finner du då och då teoretiska utvikningar som ger en fingervisning om möjliga teoretiska tolkningar av filmbeskrivningarna. Dessa perspektiv utvecklas mer omfattande i det följande kapitlet. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av olika dimensioner som dessa 10 respondenter givit uttryck för i sina beskrivningar av vad det är som berört dem i upplevelsen av de valda filmerna.

I Kapitel 4. Förtätade filmögonblick – teoretisk fördjupning utvecklas en i första hand filmvetenskaplig begreppsapparat som ger olika perspektiv på den enskildes filmupplevelse. Med hjälp av dessa perspektiv tolkas vad det är som händer när enskilda filmkonsumenter i publiken upplever det jag kallar förtätade

inledning filmögonblick. I kapitlet redogörs för när filmpubliken upplever sig absorberad av en film och till exempel försätter filmtittaren i förändrade medvetandetillstånd, eller när filmer skapar identifikation och självreflektion respektive när filmer formulerar utopiska tankar och samhällskritik m.m.

I Kapitel 5. Individualisering och medialisering tas ett mera samhällsövergripande grepp och i detta kapitel försöker jag sätta in analysen av 10 filmupplevelser i en större teoretisk kontext som handlar om människors bruk av fiktion för att förstå sina liv.Teoretiska infallsvinklar hämtas från empirisk livsåskådningsforskning för att diskutera människans symboliska verklighetsbygge där var och en lever i alltmer fragmentiserade meningssystem. Samhällets medialisering diskuteras liksom mediernas roll för skapandet av existentiella meningssammanhang och konstruktionen av meningsfulla helhetsbilder av världen. Det senmoderna samhällets mediekontext diskuteras med en betoning av meningsskapande i icke-institutionaliserade sammanhang som en del av fritidens avkoppling och ett individualiserat sökande efter svar på livsfrågor i vardagens bruk av fiktion.

Mina slutsatser av forskningsresultaten diskuterar jag i Kapitel 6. Slutsatser där jag argumenterar för en ökad betoning av känslornas betydelse för våra föreställningar och övertygelser om livet. Utifrån exemplen på förtätade filmögonblick hos filmpubliken argumenterar jag för att nya nyanser och preciseringar av begreppsbildningen kring film och meningsskapande är både nödvändig och meningsfull. Jag för ett resonemang om seendets autonomi och mysterium som teologen Sigurd Bergmann kallar det och jag drar slutsatser om bildens förmåga att aktivera en kombination av ett affektorienterat primärprocesstänkande präglat av basala känslor, tillsammans med ett mer logiskt orienterat sekundärprocesstänkande, samt att filmupplevelser med sin starka förankring i emotionella processer kan bidra till existentiell orientering.

11

kaPitel 1

Vårt behoV aV fiktion Amelie går in som en skyddsängel i allas liv och ser till alla andra. Och så skulle man önska att det var lite mer i världen. Om inte annat så tror jag att jag tänker mer i såna banor på grund av att jag har blivit så starkt påverkad av den här filmen. Kärleken till varandra, att vi ska vara måna om varandra och ta hand om varandra.

Och det är väl lite det som gör mig glad med hela alltet.

(Amanda – 29 år om Amelie från Montmartre (2001).

C itatet ovan ko m m e r från en kvinna som är en av 309 unga vuxna som medverkat i forskningsprojektet Filmengagemang och självets utopiska reflexivitet. Den rörliga bildens förmåga att beröra människan på djupet.1 Amanda har uppgivit Amelie från Montmartre (2001) som en av sina favoritfilmer och just den filmen tror hon sig ha sett uppemot 50 gånger. Det som hon också berör i sina ord är en önskan om en kärleksfullare och mer solidarisk värld.

Den moraliska blicken på världen är identifierbar i flera av de intervjuer jag genomfört i projektet där ett antal individer bidrar med reflektioner om sina favoritfilmer och synpunkter de har på livet och samhällsutvecklingen.

Men många andra dimensioner vid sidan om en moralisk kritisk blick på världen kommer också till uttryck genom dessa djupintervjuer och en 1

Forskningsprojekt Vetenskapsrådet (2011–2013).

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion kartläggning av vad det är tittaren själv menar sig vara berörd av kommer att stå i centrum, både i en presentation av den inledande enkätundersökningen och de fördjupande intervjuerna där utrymme ges för filmtittarens egna film- och scenval. Den röda tråden genom denna bok utgår från ett par nyckelord som ringar in mitt forskningsintresse, dels människans behov av fiktion i en vidare mening, dels ett mer specifikt fokus på fiktion i form av spelfilm som ett redskap för att säga något om den rörliga bildens förmåga att beröra människan på djupet.

Varje kväll ser var femte svensk en film Fenomenet med filmkonsumtion tycks vara på frammarsch på olika sätt. Detta är synligt i den senaste mediestatistiken. Siffrorna för filmtittande i Sverige visar att inte bara unga människor ser mycket film. Mediebarometern med statistik över svenska folkets medievanor för 2012 visar hur biobesöken en genomsnittlig månad har ökat generellt i alla åldrar de senaste tio åren, och störst är ökningen bland de äldre. Den åldersgrupp som är mest aktiv som biobesökare är 15 – 24-åringar och en genomsnittlig månad går drygt hälften (53 %) på bio (Mediebarometer 2012: 70). Skillnaden mellan unga och äldres biovanor minskar således i vår tid.

Film konsumeras inte i första hand på biograf utan i hemmet. En genomsnittlig dag är det endast 1 % av befolkningen som ser en film på bio.

Men inkluderas andra visningsfönster så växer den siffran åtskilligt. Nästan var femte svensk (18 %) mellan 9 och 79 år ser en genomsnittlig dag på film via TV, video/dvd eller internet (Nordicom-Sveriges mediebarometer 2012: 70). Den största filmkonsumtionen återfinns bland dem mellan 25 – 44 år där närmare 1 av fyra (23 %) varje dag ser en film. Filmkonsumtion är således en vana som blivit en integrerad del av mediebruket i vardagen för en stor grupp människor. Flera av dem jag intervjuat om deras filmvanor bekräftar dessa siffror. Många säger sig se åtminstone en film varje dag. Någon säger sig också kunna se två filmer på en dag om tillfälle ges.

13

14

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion

Filmforskningsprojektet I min doktorsavhandling från 2008 Film och mening. En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och existentiella frågor presenterade jag ett resultat från enkäter och intervjuer som pekade på att spelfilm vid givna ögonblick kunde fungera som en impuls i en självreflexiv process för bearbetning av existentiella frågor hos filmpublik, i vissa livssituationer till och med en viktig resurs för formulerandet av etiska ideal om ansvar för medmänniskan, formulerandet av en livsuppgift och för upplevelsen av mening (Axelson 2008a). Det forskningsprojekt som jag arbetat vidare med under åren 2011 – 2013 har tagit sin utgångspunkt i resultaten i avhandlingen kring frågor som jag har velat vidareutveckla på olika nivåer.

Utgångspunkter Forskningsfrågan i projektet var att genom en receptionsstudie, dvs. en undersökning där mottagandet av ett medieinnehåll står i centrum, kartlägga vilken roll engagerande filmupplevelser spelar för filmbrukares syn på sig själva och sin plats i samhället. De hypoteser jag laborerar med ser ut på följande sätt. I ett samhälle präglat av ökad grad av individualisering och fragmentiserade meningssystem blir individen genom medialiseringsprocessen mer och mer hänvisad till medierade berättelser för att förstå sin plats i världen. Den rörliga bildens berättelser får i en ökad utsträckning en verklighetsordnande funktion och hjälper människor att skapa en både kognitiv och emotionell förståelse av livet, inkluderande en kritisk och utopisk reflektion över tillvaron. Det övergripande syftet för min forskning är alltså att fördjupa förståelsen av hur bruket av rörliga bilder kan fungera som möjlighet till självreflexivitet i ett senmodernt samhälle som kännetecknas av alltmer individualiserade värderingssystem (Woodhead & Heelas 2000).

Jag har också ett antagande om att en viss del av publiken uppvisar ett större engagemang i filmberättande än andra och detta engagemang går att härleda till ett etiskt moraliskt engagemang som för filmtittaren berör en växling mellan berättelsens fiktiva värld och filmtittarens egen extra-textualiserade värld (Axelson 2008a, Kaslin 2012). Begreppet syftar på den process där tittaren gör associativa kopplingar mellan det tematiska innehållet i fiktionen och paralleller till den egna verkligheten som leder till ett fördjupat

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion engagemang. Dolf Zillman uttrycker det på följande sätt: ”Recipients bring their idiosyncratic morality to the screen, sanction or condemn witnessed actions and agents in accord with it, and then experience emotions as a result of their assessment” (2005: 176).

Detta stämde i mångt och mycket för de flesta jag intervjuade inom projektet. Film tycks för åtskilliga kunna fungera som ett mentalt laboratorium för moraliska processer. Men det fanns också vissa röster bland filmbrukarna som använder film på ett delvis annat sätt, mindre för abstrakt reflektion och mer för avslappning och meditation, närmast rituellt. Det beskriver jag mera utförligt i presentationen av respektive filmtittare i kapitel tre och genom fördjupningar som görs i det kapitlet liksom i följande kapitel.

Tolkande samhällsperspektiv och empiriska fallstudier Olika samhällsvetenskapliga forskare har på olika sätt försökt få grepp om den svårdefinierade populärkulturen och dess roll i samhället. Den brittiske religionsvetaren Gordon Lynch pekar på populärkulturens förmåga att för många människor skapa berättelser som får en bred spridning och som bidrar till upplevelser av mening och struktur i tillvaron (Lynch 2007). Bland forskare inom det populärkulturella fältet finns ofta en teoretiskt förankrad uppfattning om publikens engagemang i TV-serier, musik och filmer.

Då och då utforskas detta också genom studier som ger ett mera empiriskt belägg för dessa processer (Danielsson 2006, Lilliestam 2006,Wingstedt 2008, Ladendorf 2007). I en religionssociologisk antologi presenterar Mia Lövheim och Jonas Bromander (2012) data från en större ungdomsundersökning om existentiella frågor och värderingar. En fråga ställs om i hur hög grad man tycker att den egna livsynen har påverkats av olika faktorer. 67 respektive 61 % bejakar påståendet att man är påverkad av föräldrar och vänner. 15 % av de svarande bejakar att de påverkas i sin livssyn av religiös tradition och i samma omfattning skattas lärare, filmer och politisk ideologi.

Det är tankeväckande att religiös tradition, skolans lärare, de politiska ideologierna samt film utgör påverkansaktörer som – om unga människor själva får svara – uppges ha ungefär lika stor inverkan på den egna livssynen. Ett växande antal studier från olika fält kartlägger empiriskt detta påstående och analyserar fiktionsfilmen som en resurs för individers och gruppers mer grundläggande syn på tillvaron, dvs. mikrodiskurser om moral och livsåskådning (Marsh 2007, Axelson 2008a, Axelson 2011a, Dahl 2013, Deldén kommande).

15

16

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion

En kognitivt orienterad filmvetenskaplig tradition Ur ett teoretiskt perspektiv vill jag diskutera det empiriska resultatet utifrån filmvetenskaplig teori kombinerat med religionsbeteendevetenskapliga aspekter.

En tolkningstradition som tidigt utvecklades inom filmteori belyste suggestionskraften hos film som konstform ur ett psykoanalytiskt inspirerat perspektiv. Denna tradition kom att dominera filmteori några decennier under andra halvan av 1900-talet. Mitt intresse tar dock inte avstamp hos teoretiker av detta slag. Istället följer jag den utveckling som kan sägas ha tagit sin början under 1980-talet och där andra psykologiska perspektiv kritiskt började ifrågasätta det rådande psykoanalytiska paradigmet.

Den teoretiska skolbildning som har utvecklats inom kognitiv psykologisk tradition ligger betydligt närmare det perspektiv jag har använt mig av och jag följer således i spåren på den utveckling i kognitiv riktning som gjorts under ett par decennier och där David Bordwell (1985) kom att lägga en grund som haft ett stort genomslag för filmteoretisk utveckling på senare tid (Branigan 1992, Persson 2000, Plantinga 2009).

En kritisk konfliktpunkt mellan tidigare psykoanalytisk teori och senare kognitiv psykologisk teori har handlat om vad det är som filmtittaren ”egentligen” upplever. Psykoanalytisk filmteori, med perspektiv som betonar driftslivet, förträngda komplex och sökandet efter njutning och behovstillfredsställelse har gått långt i anspråksfulla påståenden om vad filmpubliken kan tänkas uppleva av voyeuristiska impulser och skoptofiliska lustar i samband med en Hitchcock-film till exempel. Med fascinerande och ofta också slagkraftig argumentation kunde filmmediets attraktionskraft kartläggas med hjälp av hänvisningar till människans inneboende reservoarer av omedvetna konflikter och inre drifter (Metz 1974, Mulvey 1975, McGowan & Kunkle 2004).

Mot detta kom så småningom ett intresse att ta reda på vad filmpubliken själv faktiskt säger om sina filmupplevelser med ett språkbruk som låg närmare ett mera tillgängligt och inte fullt så spekulativt psykologiskt språkbruk.

Utrymmet medger inte en fylligare beskrivning av denna konflikt inom olika delar av de filmvetenskapliga traditionsfårorna utan jag nöjer mig med att beskriva min egen position.

Jag följer således den senare kognitivt orienterade filmforskningstraditionen som utvecklat ett empiriskt och teoretiskt intresse för vad som pågår

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion hos åskådaren och med en tilltro till åskådarens förmåga att förmedla något substantiellt om vad vederbörande är berörd av i en film. Jag står i tacksamhetsskuld till en av de ledande inom amerikansk kognitionspsykologisk filmforskning, Carl Plantinga, och jag har också anammat ett perspektiv som är mer begränsat vardagspsykologiskt – det som Plantinga (2011) kallar folk psychology – än en tidigare psykoanalytisk tolkningsmodell.

Från filmvetenskap hämtar jag således i huvudsak inspiration från kognitivt orienterad filmteori som diskuterar på vilket sätt filmiska narrativ engagerar filmtittaren både emotionellt och mentalt (Anderson & Anderson 2005, Frampton 2006, Plantinga 2009).2 För det andra diskuterar jag mina resultat i relation till ett växande antal fallstudier inom filmvetenskap som empiriskt undersöker filmpublikens upplevelse av mening på olika konkretionsnivåer (Klinger 2008, Barker 2009, Suckfüll 2010, Oliver & Hartmann 2010).

Religionsvetenskapliga infallsvinklar; individualiserade meningssystem Utifrån religionsvetenskapliga perspektiv analyserar jag filmens funktioner ur religionspsykologiska och religionssociologiska perspektiv kombinerat med perspektiv från empirisk livsåskådningsforskning (Bråkenhielm 2001, Sahlberg 2005, Hoover 2006, Geels & Wikström 2006,Westerlund 2011, Lövheim & Bromander 2012). Jag vill också sätta in mina resultat i en makroteoretisk kontext med hjälp av tre samhällsteoretiska begrepp; individualisering (Giddens 1991, Bauman 2001, Lynch 2007, Axelson 2008a), medialisering (Hoover 2006, Hjarvard 2008, Lundby 2009) samt perspektiv på fragmentiserade meningssystem (Bråkenhielm 2007, Geels m.fl. 2006, Westerlund 2012,Valk 2010).

En pågående diskussion inom empirisk livsåskådningsforskning om symbolförlust och bristen på sammanhängande meningssystem kommer jag delvis att ifrågasätta utifrån resultatet i min forskning. Detta genom att lyfta fram fiktionsberättelserna som något som dämpar ett snabbt eroderande gemensamt tolkningssystem och som ger människor tillgång till ett existentiellt mättat språk om ock i en annan form än kognitivt orienterade livsåskådningssystem.

(Denna diskussion återfinns i kapitel fem.)

2 Begreppet narrativ kan ha många betydelser på olika nivåer, ofta i en kritisk analys av övergripande ideologiska berättelsestrukturer i samhället. Jag använder begreppet i texten mera neutralt och som synonymt med det svenska begreppet ’berättande’, det vill säga en framställning av ett händelseförlopp i tidsordning. (Se också N E .)

17

18

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion

Filmtittaren – en kreativ och oförutsägbar brukare Men låt oss börja med filmtolkningsprocessen. En teoretisk utgångspunkt för en förståelse av vad som pågår vid filmupplevelser är att utgå från den teori som grundlades av de ryska formalisterna som under tidigt 1900-tal kring filmiskt berättande utvecklade en begreppsapparat som skiljer mellan sujet och fabula. Denna har kommit att bli grundläggande inom filmvetenskapen (Bordwell 1985, Chatman 1990, Grodal 1997). Distinktionen görs mellan det som konkret visas på filmduken som benämnes sujet, och den berättelse som åskådaren utifrån dessa bilder skapar i sitt eget huvud som benämnes fabula (Bordwell 1985: 49f ).3 Denna distinktion understryker åskådarens synnerligen centrala roll i skapandet av mening med en tänkt beskrivning av hur den hypotetiska film­ åskådaren (re)konstruerar en fabula eller story. Sujeten visar valda fragment av en story på filmduken eller skärmen och den filmvane åskådaren plockar ihop historien på egen hand och fyller i luckor och utelämnade händelser i skildringen så att en berättelsemässig helhet uppstår.

The fabula or story not only describes all visible and audible events, it also conveys all events that are assumed by the viewer in chronological and causal order (Coëgnarts & Kravanja 2012: 87). Åskådaren konstruerar således själv en hel fabula eller story i sitt huvud på basis av nyckelingredienser i sujeten (Bordwell 1985, 1989). Sujeten styr åskådaren i viss riktning med hjälp av en lång rad cues som ljussättning, ljud, klipp, färgsättning och fokus på vissa detaljer (Coëgnart & Kravanja 2012: 87).

Men fabulan skapas trots allt av ett personligt åskådarsinne i en riktning som delvis är öppen. En film både begränsar och öppnar för publikens skapande av mening och sker mot bakgrund av åskådarens mentala kunskapsstrukturer (Bordwell 1985). Skapandet av ”the total fable” äger rum med hjälp av dessa internaliserade förståelsestrukturer (Chatman 1990: 125). Den svenske filmvetaren Per Perssons avhandling om hur detta går till filmpsykologiskt (2000) har rönt viss uppmärksamhet internationellt. Han argumenterar för 3 Det ursprungliga ryska begreppet sujet översätts också med det engelska begreppet plot liksom story som motsvarar begreppet fabula.

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion en utveckling av kognitiv filmteori som lyfter in tittarens personliga vardags­ verklighet som också påverkar tolkningsprocessen. Konstruktionen av fabulan skapas mot en bakgrund av individens subjektiva föreställningar av hur livet hänger ihop.

Inferences and construction of the fabula does not come out of the blue, but rely on a wide range of basic assumptions and personal knowledge on the part of the spectator (Persson 2000: 20).

Det är detta perspektiv som dominerar mitt bidrag då jag menar att forskningen inom filmvetenskap ännu inte ägnat sig tillräckligt mycket åt att kartlägga hur meningsskapande faktiskt ser ut hos en filmtittare av kött och blod. När man gör det går det att visa hur innehållsrika tolkningsprocesserna ser ut hos enskilda filmtittare, även ner på enskilda scener som under några sekunder kan skapa kognitiva och känslomässiga associationer på komplexa djup. Dessa inkluderar både sujetens förväntade riktningar men också överraskande personliga reflektioner som bidrar till en associationsrik och tät filmupplevelse.

Detta är en viktig aspekt av ny kunskap som min forskning vill bidra med, nämligen de avancerade och snabba tankeförflyttningar som individen gör mellan filmens narrativa universum och livet utanför detta. Bordwell och Thompson understryker filmtittarens aktivitet där de betonar denna rörelse från filmens eget episka universum till det större sammanhanget och konsekvenser för livet i stort. ”As an active perceiver, the spectator is constantly testing the work for a larger significance, for what it says or suggests” (1997: 73).

För presentationen av resultaten i denna intervjustudie har jag konstruerat en teoretisk modell för att försöka sammanfatta grunderna i begreppsbildningen kring sujet och fabula.

Sujet och fabula – en tolkningsmodell för meningsskapande vid film Hur en driven filmskapare hanterar hantverket och lyckas skapa en fun­ gerande story utifrån valda utsnitt som visas på filmduken eller skärmen är en konstnärlig bedrift av ett helt eget slag. Ur den erfarne – eller oerfarne – filmmakarens perspektiv handlar det om hur man hittar en balans mellan styrning och öppenhet visavi åskådaren. Den som skapar en berättelse måste ha en idé om en viss fabula – storyn som ska berättas. Sedan ska vederbörande välja en välavvägd mix av detaljer och sekvenser att visa på skärmen – dvs. skapa en sujet, som sätter igång rätt tolkningsprocesser hos åskådaren

19

20

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion

SUJET = Input från duk/skärm

Tittarens meningsskapande processer

FABULA = Konstruktion av ’story’ A+B

Emotionell värdering = Affekter + Kognitioner

Affektiva komponenter:

Kognitiva komponenter:

Sinnesstämningar Känslor ‘Sentiment’

Övertygelser Omdömen Etiska avvägningar

A = Intern dimension Skapar förståelse av narrativet: intra-textuell process B = Extern dimension Tolkning av betydelse för livet i stort: extra-textuell process

Figur 1. En modell för meningsskapande processer vid filmtittande som kombinerar affekter och kognitioner liksom tolkningsprocesser som rör sig mellan det intra-textuella, dvs. estetiskt/narrativa bedömningar och extra-textuella, dvs. konsekvenser gällande livet i övrigt.

så att denne kan få ihop en berättelsemässig helhet som är engagerande. En begåvad filmberättare lyckas hitta en välavvägd balans där tillräckligt många detaljer visas på filmduken för att åskådaren ska uppleva konturerna av en sammanhängande historia, men också att tillräckligt mycket lämnas öppet för åskådaren att själv fylla i och där filmskaparen litar på åskådarkompetensen för att en ”fungerande” story ska växa fram.

Under senare år har man inom filmvetenskap och mediepsykologiska discipliner mer och mer intresserat sig inte bara för den hypotetiska filmåskådaren, utan alltmer för den i sinnevärlden existerande filmtittaren. Ett växande antal empiriskt orienterade studier har under det senaste decenniet sett dagens ljus och bidragit med kunskap om vad det är som händer när den faktiske åskådaren av kött och blod skapar sin fabula och sin mening utifrån filmupplevelsen (Jerslev 2006, Klinger 2008, Axelson 2008a, Barker 2009, Suckfüll 2010, Oliver & Hartmann 2010, Dahl 2013).

idiosynkratisk tolkning – privata referenser Det som inte tillräckligt tydligt har framkommit i tidigare forskning är de aspekter vid filmtillägnelse som är djupt personliga och som berör dimen-

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion sioner i det egna livet som kan vara av privat karaktär, känsliga att dela med andra, och som är svåra att beforska i empiriska publikstudier av kvantitativ art i större skala eller i experiment. För att komma åt dessa processer behövs den tidskrävande personliga intervjun. Den norska filmforskaren Margrethe Bruun Vaage benämner det idiosynkratisk respons, dvs. en filmupplevelse som har en stor personlig relevans med tolkningar som inbegriper betydelsefulla privata referenser (Vaage 2009). Vissa kvalitativt orienterade publiksstudier visar hur en filmupplevelse kan bli så betydelsefull att en film kan fungera existentiellt problemlösande när andra bearbetningsvägar varit stängda (Axelson 2008a, Barker 2009, Oliver & Hartmann 2010).

En indikation på att något ännu inte funnit sin rätta teoretiska inramning är den begreppsförvirring som råder inom fältet. Det finns en svårighet att hitta ett bra allmänt vedertaget svenskt ord för den som ser på film. Idag figurerar begrepp som filmtittare, filmåskådare, filmbrukare och filmkonsument.4 Jag kommer att omväxlande använda de svenska begreppen som synonymer utifrån en vilja att variera texten. Något av motsvarande bekymmer finns inom engelskspråkig forskning huruvida man ska säga ”viewer” eller ”spectator” och där olika forskare bestämmer sig för olika begrepp, beroende på sammanhanget och vilka teoretiska betoningar man avser accentuera (Plantinga 2009).

I kapitel tre presenteras utförligt tio exempel på filmer som människor valt att återkomma till på ett eller annat sätt. Det kan handla om vad det är som gör att en film lockar någon att se den upp till 50 gånger (Amanda om Amelie från Montmartre), eller hur en välgjord och visionär film skapar rysningar genom hela kroppen hos tittaren (Alexander om Avatar). Men också hur en film blir en viktig referenspunkt för att fånga en viss syn på livet (Felicia om Pulp Fiction) eller genom att ge en känslomässigt laddad ingång i en komplex livsproblematik (Filip om Apocalypse Now). Efter dessa neddykningar i tio unika förtätade filmögonblick finns det anledning att återkomma till filmtolkningsmodellen ovan med en utveckling av det idiosynkratiska perspektivet och ytterligare mejsla ut vad detta sätt att se på film innebär.

4 Begreppet filmåskådare användes delvis tidigare: se exempelvis Andersson & Hedling (1995) Modern filmteori, men begreppet kommer mer och mer ur bruk. Filmtittare har vuxit fram på senare år som använt uttryck i alltfler uppsatser och artiklar inom filmvetenskap och annan publikforskning, inklusive min egen forskning.

21

22

kapitel 1 – Vårt behov av fiktion

Datainsamlingen pekar ut intressanta fenomen Teoristyrd eller datastyrd tolkning – ”top down” och ”bottom up” Det insamlade materialet har jag betraktat utifrån vissa valda perspektiv som belyser olika individers sätt att beskriva sina filmupplevelser. Analysen är då teoristyrd utifrån mina infallsvinklar. Men ibland skapar datainsamlingen resultat där individer uttryckt något överraskande som pockar på andra infallsvinklar än dem jag har haft med mig i min verktygslåda. Resultatpresentationen försöker då fånga upp de intressanta aspekterna och forskningsprocessen har då inte längre styrts av förutbestämda teoretiska infallsvinklar utan blivit mer datastyrd. Det finns således en relation mellan teori och metod här som är viktig för läsaren att följa med i från början. Materialet i projektet ska inte bara belysas med hjälp av på förhand valda teoretiska perspektiv utan det insamlade materialet ska också få peka ut nya fenomen och ange behov av nya perspektiv och tolkningsansatser för att belysa dessa fenomen.

I projektets empiriska data dyker det till exempel upp exempel på filmvanor och tittarbeteenden som överraskat mig mer än detta att se en film om dagen och det handlar om lusten att se särskilda filmer om och om igen.

Det finns fler än Amanda i inledningscitatet som sett sin favoritfilm 40-50 gånger. Vad detta kan fylla för funktioner blir en fråga att ha med sig i den fortsatta analysen av den rörliga bildens förmåga att beröra. En ung kvinnlig blivande lärare i enkät- och intervjumaterialet säger sig till exempel se film för att komma till ro och slappna av. ”Jag kollar på minst 1 film per dag för det är en lugnande stimulans för mig” (kvinna 22 år).

I min kartläggning av vilken funktion olika filmtittare betonar finns det fler än denna kvinna ovan som uttrycker behovet av film som en vardagsrutin.

Detta ser jag som ett av många sätt att vara berörd på djupet, dvs. filmtittandet är införlivat i ett vardagsbeteende på ett närmast rituellt sätt. (Se till exempel Ann-Sofie om Donnie Darko). En dimension som kommer till uttryck i tydlig omfattning är fiktionens betydelse för att med ett känslomässigt engagemang få tänka och reflektera över livet, att genom berättelser förstå världen och skapa en känsla av sammanhang och mening i det egna livet. Jag argumenterar för att detta då och då berör konstruktionen av det självbiografiska jaget (Damasio 2002) eller individens personliga livsåskådning (Axelson 2008a).

Både förväntade resultat liksom överraskande fenomen som synliggörs genom intervjuer med faktiska filmtittare diskuteras vidare i kapitel fyra och fem.

I S B N 978-91-47-11433-7 © 2014 Tomas Axelson och Liber A B

Förläggare: Anna Maria Thunman Redaktör: Ann-Sofie Lindholm Grafisk design: Björn Larsson Ombrytning: Björn Larsson Projektledare: Maria Emtell Produktion: Jürgen Borchert Författarfoto: Helene Sjöstrand Omslagsbild: AF archive/Alamy Första upplagan 1 Repro: Exakta, Malmö Tryck: Kina 2014

K opi e r i ng sf ör bud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt B O N U S -avtal, är förbjuden. B O N U S -avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i B O N U S -avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Förtätade filmögonblick – den rörliga bildens förmåga att beröra handlar om människans behov och bruk av fiktionsfilm.Varför har Amanda sett Amelie från Montmartre 50 gånger? Varför kallar Filip Apocalypse Now sin personliga medicin? Och varför drömmer Alexander om ett liv i enkelhet och helhet när han ser Avatar ?

I boken analyserar författaren filmens förmåga att göra avtryck.

Läsaren får följa enskilda människors filmupplevelser och deras personliga erfarenheter av betydelsefulla filmer som blir belysta ur flera olika teoretiska perspektiv.

Boken är uppdelad i två delar med en inledning som presenterar de teoretiska utgångspunkterna för undersökningen.

Den första delen består av en empirisk kartläggning av filmvanor och i centrum står tio djupintervjuer med olika filmtittare. Genom reflektioner om filmscener som berört dem extra starkt analyseras vad det kan innebära när någon upplever sig helt absorberad av en film.

Den andra delen sätter in filmupplevelsen i en större teoretisk kontext. Infallsvinklar hämtas från filmteori, livs­ åskådningsforskning och religionsvetenskap för att förstå filmens förmåga att erbjuda existentiell mening i en tid av alltmer fragmentiserade meningssystem.

Förtätade filmögonblick – den rörliga bildens förmåga att beröra är särskilt angelägen för studenter inom religions-, film- och medievetenskap samt svenska. Boken riktar sig också till verksamma lärare och forskare, liksom till den med film som specialintresse.

Tomas Axelson

är lektor i religions­ vetenskap med medieinriktning vid Högskolan Dalarna och ägnar sin forskning åt gränslandet mellan religion, film och medier.

Best.nr 47-11433-7 Tryck.nr 47-11433-7