9789127421172

Martin Levanders uppskattade A-bok har uppdaterats och anpassats till den nya ämnesplanen för psykologi 1.

Ett helt nytt inledningskapitel har kommit till. Det introducerar psykologi­ämnet och sätter det i ett samhälleligt och vetenskapligt sammanhang. Nytt i boken är också avsnitt om bland annat främlingskap, genuspsykologi och minnespsykologi. För uppdatering och anpassning står Cornelia Sabelström Levander, legitimerad psykolog.

P sy ko lo g i f ö r g ym n a s i e t

Läroböcker Psykologi 1 Psykologi AB Fördjupningsböcker Texter i psykologi Fallbeskrivningar

Martin Levander • Cornelia Sabelström Levander

Psykologi 1 ger en översikt av olika perspektiv och arbetsområden inom psykologin. Liksom tidigare ägnas en hel del utrymme åt psykiska störningar av olika slag.

Psykologi 1

Psykologi 1

LÄROBOK FÖR GYMNASIET

1

Psykologi

Martin Levander • Cornelia Sabelström Levander

ISBN 978-91-27-42117-2

9 789127 421172

Psykologi1-Omslag.indd 1

2010-12-08 15.37

Psykologi1.indb 2

2010-12-08 09.26

Innehåll

Vad är psykologi? 4

1 Det psykodynamiska perspektivet 12 2 Beteendeperspektivet 28 3 Det humanistiska perspektivet 38 4 Det kognitiva perspektivet 44 5 Det biologiska perspektivet 52 6 Behov och känslor 60 7 Dröm och sömn 72 8 Kriser 82 9 Depression 90 10 Ångest, fobier, tvång och neuroser 100 11 Ätstörningar 112 12 Stress 122 13 Att vara psykiskt sjuk 130 14 Utvecklingspsykologi 140 15 Socialpsykologi 156 16 Likheter och skillnader 172 17 Att se, tolka och minnas 182

Psykologi1.indb 3

2010-12-08 09.26

Vad är psykologi?

Psykologi har blivit ett ämne som de flesta tycker att man vet något om. Att tala om hur vi känner och beter oss är en del av vardagen.

Glädjen med att läsa psykologi är just att man känner igen sig. Man får nya ord och begrepp att använda för sina upplevelser. Många av dem kommer du att lära känna i den här boken.

Men först ett inledande kapitel om psykologi som vetenskap, vilka inriktningar och forskningsområden som finns inom ämnet och hur man får fram kunskap.

Psykologins historia Psykologi är en vetenskap som försöker beskriva och förklara hur och varför människor känner, tänker och handlar. Tittar man på de tre orden förstår man att psykologi är ett brett ämne som egentligen berör allt vi gör och tänker dygnet runt. Våra sinnen reagerar på omgivningen och vi på våra sinnesintryck. Vi gör nya erfarenheter varje dag, och via samtal och böcker reflekterar vi kring det vi upplever. Räknas då allt detta som psykologi? Var går gränsen mellan vardagserfarenheter – vardagspsykologi – och psykologi som vetenskap?

Teorier eller iakttagelser Som vetenskap anses psykologin ung. Först vid 1800-talets mitt började man forska empiriskt, det vill säga göra vetenskapliga observationer av verkligheten, iakttagelser och experiment. De upptäckter man gjorde byggde således på erfarenhet – inte på filosofiska resonemang eller i förväg formulerade teorier.

Wilhelm Wundt (1832–1920) öppnade det första laboratoriet för psykologiska undersökningar år 1879 i Leipzig. Det brukar man säga är starten på den moderna vetenskapliga psykologin. Wundt ville studera medvetandets innehåll med hjälp av försökspersoner. Han är ihågkommen inte så mycket för sina teorier som för sin vilja att avgränsa psykologin till en experimentell och empirisk vetenskap.

4

Psykologi1.indb 4

2010-12-08 09.26

Hypnos var en psykologisk behandlingsform vid förra sekelskiftet. Sigmund Freud använde hypnos för att komma åt minnen och kunskaper som inte var tillgängliga på annat sätt, innan han helt gick över till psykoanalysen som arbetssätt.

Fast egentligen föddes psykologin långt tidigare. Ämnet växte i mellanrummet mellan filosofi och fysiologi, mellan tanke och kropp. Förmodligen har människor i alla tider funderat över relationer, förmågor och själens smärta. Vardagspsykologins historia blir därmed lika lång som människans.

I skrifter från de kända grekerna Platon, Aristoteles och Hippokrates (300-400 år före Kristus) ser man spår av systematiskt psykologiskt tänkande.

Bland annat talas det om fyra kroppsvätskor som ansågs betydelsefulla för människans temperament och hälsa (blod, slem, gul galla och svart galla).

Obalans i vätskorna ledde till obalans i sinne och i kropp. En rest från den tiden är begreppet melankoli – djup nedstämdhet – som på grekiska är ordet för svart galla.

5

Psykologi1.indb 5

2010-12-08 09.26

Går själen att se och att mäta?

Att psyket är synligt är en gammal tanke som levt kvar genom historien. Öster­rikaren Franz Joseph Gall hävdade på 1700-talet att mänskliga egenskaper skulle gå att känna och se via huvudets form och skallbenets utbuktningar. Synsättet kallades frenologi. Hjärnans form ansågs avspegla individens personlighetsdrag och själsliga förmågor. Formen på hjärnan påverkade i sin tur skallbenet, vilket betydde att man kunde se och känna hur en person var via kraniets form. Uttrycket »geniknölarna« är en rest från det här tankesättet.

Frenologin fanns kvar ända in på 1930-talet i Sverige. Det berodde kanske mest på att det inte gjordes någon systematisk vetenskaplig prövning av de rätt slumpmässigt bestämda personlighetsdragen och deras placeringar i hjärnan. Men kanske lika mycket på vår önskan att faktiskt se det psykologiska.

Idag används särskilda kameror för att fotografera av/skanna hjärnan för att spåra var olika funktioner sitter eller för att få en bild av hjärnaktiviteten.

Den här typen av vetenskapligt utforskande bygger på faktiska iakttagelser och skiljer sig från frenologin.

Del av samhällsutvecklingen Vad som är psykologi och vilken psykologisk kunskap som behövs, bestäms i ett tätt samspel med hur samhället utvecklas.

Ett aktuellt exempel är dagens så kallade reality-tv. Handlingen bygger på vad deltagarna gör eller visar för reaktioner – ofta kring någon form av tävling. Deltagarna avslöjar sina privata tankar, känslor och handlingar inför övriga deltagare. Reality-tv:n uppfyller på så sätt vissa av psykologidefinitionens villkor. Programmen är fyllda av känslomässigt utforskande och socialt experimenterande och föregås ofta av bedömningssamtal med psykolog. På löpsedlarna har vi senare kunnat läsa vad som hände med deltagarna efter att ha filmats dygnet runt. »Big Brother« var en sådan banbrytande serie där gränser överskreds och kriser inte var ovanliga. Kanske skulle man kunna säga att reality-tv är en ny tillämpning av psykologiämnet – men är det verkligen psykologi?

Det är inte lätt att säga var gränsen går men möjligtvis skulle tv-serien »Robinson« kunna ingå som ett socialpsykologiskt experiment i en lärobok.

Serien utspelar sig på en öde ö där ett dussintal människor rent fysiskt kämpar för sin överlevnad samtidigt som de sliter med de sociala relationerna för att inte röstas bort och skickas hem. Läs kapitel 15 och diskutera.

Ett annat exempel på hur psykologiämnet har formats i växelverkan med samhällsutvecklingen syns i 1900-talets krigföring. De stora världskrigen krävde kompetenta soldater. Nya sållningssystem växte fram, det vill säga teorier om vilka som skulle väljas ut och hur de skulle hittas bland alla rekryter. Psykologiska metoder blev användbara redskap och därigenom utvecklades ämnet.

6

Psykologi1.indb 6

2010-12-08 09.26

TV-serien Robinson – ett exempel på socialpsykologiskt experiment?

Nya vapen och sätt att föra krig på krävde en viss typ av ledare och ett nytt sätt att tänka om hur människor kan motiveras och grupper hållas samman.

Ledarskapsutveckling blev en försvarsstrategi. Psykologisk behandling blev parallellt ett sätt att hjälpa djupt trauamatiserade soldater på.

Krigets frågor krävde psykologiska svar. Psykologiska framgångar underlättade i sin tur för krigförarna och blev sedan till nya forskningsområden.

Synen på hur det är att vara barn respektive förälder i Sverige är ytterligare ett exempel på samspelet mellan ämnet psykologi och samhället. År 1969 infördes ett uttryckligt förbud i föräldrabalken mot att aga barn. Först då hade den psykologiska kunskapen om barns behov införlivats i lagen så att både politiker och väljare (föräldrar!) var inställda på att förändra sin syn på barnuppfostran.

7

Psykologi1.indb 7

2010-12-08 09.26

Olika perspektiv Psykologin gränsar idag till andra vetenskaper som biologi, medicin, pedagogik, sociologi och filosofi. En del av dessa sysslar mer med experiment och tillhör det naturvetenskapliga området. Andra prövar hypoteser mer teoretiskt eller använder metoder som förknippas med det humanistiska vetenskapsområdet. Detta gör att det finns väldigt olika uppfattningar om hur psykologisk forskning skall utformas och vad som är psykologi.

Att känna till centrala begrepp, vad de står för och hur de förhåller sig till varandra, är att lära sig psykologi. Eftersom forskare inte bara ägnar sig åt olika områden inom psykologin utan dessutom har synpunkter på hur forskningen skall gå till, måste man också veta till vilket perspektiv ett begrepp hör. I bokens första fem kapitel presenteras några viktiga perspektiv och deras begrepp. Genom dem får man också en bild av hur psykologin har utvecklats under 1900-talet.

Sigmund Freud och psykodynamikerna har sina teorier om omedvetna krafter, bortträngda minnen och påverkan från barndomen. Beteendepsykologer har teorier om hur yttre påverkan som förstärkning (till exempel belöning) och andra faktorer styr oss. Humanistiska psykologer arbetar med begrepp som »vårt sanna jag« och »falsk självbild«. Kognitiva psykologer sysslar med hur våra tankemönster styr våra tolkningar av omvärlden.

Det finns också psykologer som intresserar sig för hjärnans biologi och kemi. Vi har länge vetat att det finns starka samband mellan våra känslor och hur vårt nervsystem fungerar. Till exempel har depression visat samband med kemiska mätningar av serotoninhalten.

De olika perspektiven visar lite av den splittring som finns inom psykologi­ ämnet. Samtidigt är mångfalden berikande. Människan är så komplicerad att hon inte går att förklara ur en enda synvinkel – vi behöver flera.

Psykologi idag?

Psykologiämnet har idag en självklar plats i skolor, tidningar, kultur och samtal. Den är så självklar att man inte alltid tänker på att man talar om psykologi.

Uttryck som »Det har jag trängt bort!«; »Har du DAMP eller?« och »Det var nog omedvetet. . .« innehåller alla en bit underförstådd psykologisk kunskap.

Det finns alltså idag en utbredd vardagskunskap. Samtidigt har psykologin som vetenskap – den akademiska psykologin – också växt.

Psykologihistorikern Per Saugstad har försökt beskriva vad psykologi är genom att räkna upp viktiga forskningsområden och deras frågeställningar.

Han talar om perception, om hur vi människor orienterar oss i omvärlden med hjälp av våra sinnen, liksom om inlärning, om hur vi påverkas av våra erfarenheter och hur lär vi oss nya saker. Utvecklingspsykologi, barns utveckling från födelsen upp till vuxen ålder, ingår tillsammans med socialpsykologi, hur vi påverkas av andra människor och av samhället.

8

Psykologi1.indb 8

2010-12-08 09.26

Minne, emotioner, kognition, motivation och personlighetspsykologi är andra forskningsområden som också finns med i Per Saugstads beskrivning och därför har sina respektive frågeställningar.

Uppräkningen visar vilken bredd psykologiämnet har och att det gränsar till många andra vetenskaper. Att ställa frågorna är faktiskt lika roligt som att hitta svaren. Alla ryms naturligtvis inte här i boken men någonstans börjar resan.

Vetenskap eller tyckande?

Bokhandelns många självhjälpsböcker kan inspirera och hjälpa oss att hantera våra liv och relationer, men de bygger inte alltid på forskning. Därför är det viktigt att kunna skilja ut akademisk psykologi från vardagspsykologi.

För att forska inom ämnet psykologi krävs mycket eftertanke. Upplevelser, känslor, beteenden och tankar är svåra att mäta. Även forskarna kan ha problem med att skilja egna erfarenheter och vardagspsykologiska slutsatser från annan kunskap. Vad är tillförlitlig kunskap och godtagbara slutsatser?

Eftersom de många frågeställningarna och även de olika perspektiven inom psykologi har olika utgångspunkter måste forskarna aktivt ta ställning till hur de vill bedriva sin forskning. Kunskap om olika metoder och vetenskapligt tänkande är därför nödvändig.

För att vara vetenskapliga måste forskarna följa vissa spelregler. De måste vara noga när de formulerar den fråga de vill ha svar på. Samma sak gäller när de väljer metod och sätt att samla in material. De måste kunna granska sitt eget arbetssätt och spana efter svagheter och begränsningar. En sådan kritisk granskning är särskilt viktig mot slutet, när de ska dra slutsatser från insamlade data (så kallas de uppgifter som samlas in).

Man brukar diskutera vilket paradigm som styr forskningen, och då menar man den verklighetsuppfattning som medvetet eller omedvetet styr det vetenskapliga tänkandet. Paradigmet avgör vad man väljer att studera liksom vilka teorier, metoder och observationer som används. Paradigmet styr också vad som anses vara »god« vetenskaplighet.

Den positivistiska traditionen har länge varit det dominerande paradigmet. Enligt detta ska forskaren göra rent objektiva iakttagelser av verkligheten med hjälp av sina sinnen. Många experiment som beskrivs i boken, till exempel Pavlovs hundar, kommer från denna tradition. Naturvetenskaplig forskning hör oftast hemma här. Även inom beteendevetenskap har forskningstraditionen varit empirisk och man har framför allt använt sig av kvantifierbara (mätbara) data och experiment.

Den hermeneutiska traditionen ifrågasätter metoden att bygga meningsfulla teorier utifrån data som går att mäta med linjal. En hermeneutiker söker i stället förståelse för fenomen som är skapade av människor – till exempel texter, handlingar eller yttranden – genom att tolka dessa. Hermeneutiska 9

Psykologi1.indb 9

2010-12-08 09.26

Genom att skanna hjärnan kan man se vilka delar som är aktiva när vi gör olika saker. Bilden visar till exempel hur det ser ut när vi tänker på ord innan vi uttalar dem.

forskare formulerar gärna frågor som: »Vad visar sig här?« »Vad betyder det?«. Rent konkret kan det innebära att forskaren spelar in en situation på band och sedan skriver ner vad som sägs, ord för ord, för att kunna analysera texten i detalj.

Idag använder flera forskare inom psykologi både den positivistiska och den hermeneutiska forskningstraditionen för att få gedigna svar på sina frågor.

Psykiatri eller psykologi?

Egentligen hör frågan om människans sjukdomar till medicinen. Psykiatrin är den del av läkarvetenskapen som berör psyket, de psykiska störningarna.

Det handlar alltså om en biologiskt grundad vetenskap inriktad på att hitta neurofysiologiska förklaringar och där läkemedelsbehandlingen vid vissa tillstånd ses som den primära behandlingen. Inom psykiatrin tenderar genetiska förklaringsmodeller, bakom exempelvis ADHD och autism, att få allt större betydelse.

10

Psykologi1.indb 10

2010-12-08 09.26

I klinisk psykologi studerar man också orsakerna bakom psykiska störningar och hur man kan behandla dem. Men den vetenskapliga grunden är bredare och därför ser bilden av vad som orsakar psykisk ohälsa också annorlunda ut. Behandlingen som är psykologisk och pedagogisk sker främst genom samtal eller olika former av inlärning. I den här boken har olika symtom och psykiska sjukdomar fått ta plats. Det biologiska perspektivet är ett av dem som presenteras. Men psykologiska förklaringar dominerar.

För de flesta av oss, liksom för de kliniska psykologerna, är frågor kring varför man mår dåligt (känner ångest, inte kan koncentrera sig eller slutar äta) viktiga att förstå för att kunna hitta bot och lindring.

Uppgifter

1. Försök att formulera vad du själv tänker att psykologi är, utan att bry dig om vad som står i boken.

2. Vad skulle du vilja veta mer om inom ämnet psykologi? Har du frågor – till vilket perspektiv eller till vilken frågeställning/delområde inom psykologin hör dina frågor?

3. Försök förklara det som i kapitlet kallas vardagspsykologi? Hur ser den ut?

Hur har du fått den? Hur skiljer den sig från vetenskaplig psykologi?

4. I kapitlet beskrivs frenologi. Hur tänkte man om vetenskap och forskning på 1700-talet när teorierna kom? Hur tänkte man på 1900-talet när frenologin skrotades?

11

Psykologi1.indb 11

2010-12-08 09.26

1 Det psykodynamiska perspektivet Österrikaren Sigmund Freud var egentligen läkare, men blev med tiden världens kanske mest kände psykolog. Freud utvecklade omfattande psykologiska teorier och en egen behandlingsmetod. De är kända under samlingsnamnet psykoanalys.

Den psykodynamiska psykologin utgår från Freuds teorier, men har utvecklats och moderniserats. Den står för ett sätt att se på människan som idag har stort inflytande, inte bara inom psykologin utan även inom kulturlivet.

Freuds syn på vårt inre Österrikaren Sigmund Freud (1856–1939) får stort utrymme i kapitlet om psykodynamisk psykologi. Som skapare av psykoanalysen har han fått många efterföljare och olika skolor har utvecklats utifrån hans idéer. Hans tankar har också präglat kulturlivet och vår dagliga begreppsvärld, inte minst synen på den delen av vårt själsliv som han kallar det omedvetna.

För att bättre förstå Freuds teorier måste man veta något om den tid han levde i. Under 1800-talet fanns en stark tro på naturvetenskapen, vilket spelade en stor roll för industrialiseringen. Freud, som var läkare, tillämpade ofta en biologisk syn på själslivet. Han talade till exempel om »energiladdningar« i själen och om »minnesspår«.

Freud intresserade sig också för sexuella konflikter, för hypnos och för drömmar. I Freuds borgerliga Wien talade man inte högt om sex. Därför mötte han mycket motstånd. Men så kom första världskriget och det elände kriget medförde bidrog troligtvis till en ändrad syn på de stora livsfrågorna.

Freuds tankar om att sexualitet och aggression styr mänskligheten kan ha verkat mer rimliga efter världskrigets fasor.

Efter sina medicinska studier öppnade Freud en privatklinik i Wien, där han som »nervläkare« började behandla patienter med psykiska symtom.

12

Psykologi1.indb 12

2010-12-08 09.26

EN BORGERLIG FAMILJ OMKRING 1900. Freuds patienter kom från de övre samhälls­ skikten vilket påverkade hans teorier. Kanske hade hans teorier sett annorlunda ut om han analyserat par från arbetarklassen.

Många gånger relaterade han problemen till sexuella konflikter. Skilsmässor var ovanliga och äktenskapen byggde ofta mer på resonemang än kärlek. Det var inte konstigt att Freud kom att se sexuell problematik som det viktigaste i människans själsliv. Med andra patienter hade kanske hans forskning tagit en annan väg.

13

Psykologi1.indb 13

2010-12-08 09.26

Personlighetens uppbyggnad Enligt Freud består personligheten av tre delar: detet, jaget och överjaget.

Mycket förenklat skulle man kunna säga att detet är de biologiska drifterna (till exempel sex och aggression), överjaget är samvetet och idealen, och jaget ska ansvara för att samspelet fungerar. Detet vill tillfredsställa drifter och överjaget talar om vad som är förbjudet och hur man borde bete sig. Jaget försöker tillfredsställa båda dessa herrar men även omvärldens krav, det vill säga ofta oförenliga krav. Ibland går det dåligt, men ibland lyckas det: Josef är på kafé med sin flickvän Mira. Plötsligt kommer Leon, Miras före detta pojkvän, och slår sig ner hos dem. Han ger Mira en kram och börjar obesvärat prata. Josef känner en stark ilska och har lust att slänga kaffet i ansiktet på Leon. (Aggressiv impuls från detet.) När han inser konsekvenserna ( jaget) hejdas impulsen. Dessutom tycker Josef att han borde (överjaget!) kunna acceptera att Leon slår sig ner en stund. Han brukar ju själv prata vänskapligt med sin förra flickvän och vill gärna se sig som en vidsynt och konsekvent person (överjaget). Men eftersom ilskan inte ger med sig och han får en ny impuls att sparka Leon, beslutar han sig för att åtminstone ge Leon ett tjyvnyp, inlindat i en vänlighet ( jaget igen!).

Josef råkar veta att Leon förgäves sökt jobb som säljare efter att ha mist sitt körkort på grund av rattfylla. Josef frågar nu Leon lite oskyldigt: »Och vad sysslar du med nu Leon? Du jobbar visst som säljare, eller?«

Detet är den del som formas först, och innehåller lust och aggression. I vid mening kallade Freud lust för libido, ungefär lika med »livslust« eller »livsenergi« (det vill säga libido är sex, men inte bara det).

Känner detet lust (eller aggression) så vill det ha sin önskan tillfredsställd så fort som möjligt, även om det inte alls är »lämpligt«. Man kan känna sig sexuellt dragen till en okänd person eller man kan vilja attackera någon som man inte har något otalt med. Freud menade att detet styrs av lustprincipen.

Detet tar inte hänsyn, det agerar utan moral, precis som det lilla barnet ibland.

Tid och rum existerar inte för detet. Impulser från barndomen kan leva kvar och dyka upp hos den vuxne med ursprunglig styrka; önskningarna har inte åldrats. Detet saknar verklighetsanpassning och logik men har gott om energi.

Jaget har egenskaper som detet saknar. Jaget är medvetet om tid och rum, och om yttervärldens krav; det är realitetsanpassat. Jaget försöker vara logiskt och någorlunda moraliskt och överväger medvetet hur det ska lösa problem.

Jaget växer fram hos det lilla barnet när det börjar få en mer realistisk bild av omvärlden, när det ser vad som är möjligt att få och vad det måste avstå ifrån.

Jaget kan ignorera vissa kortsiktiga önskningar för att till exempel i stället vinna trygghet och uppskattning på sikt.

Jaget är dock inte alls så förnuftigt som det gärna vill inbilla sig. I sitt agerande påverkas det mycket ofta av omedvetna önskningar och impulser.

14

Psykologi1.indb 14

2010-12-08 09.26

Detta är jaget alltså inte medvetet om. Till exempel påverkar de så kallade försvarsmekanismerna (se s. 20) jagets sätt att lösa konflikter. Överjaget växer fram genom att barnet identifierar sig med föräldrarna. Överjaget tar först in föräldrarnas ideal (och därmed deras överjag). Det införlivar senare också ideal från andra personer: släktingar, lärare och olika auktoriteter i samhället. Överjaget innehåller både ett samvete och ett slags idealbild. Överjaget är en sträng härskare; det iakttar jaget, jämför dess handlingar med sina egna ideal och normer och fördömer avvikelser.

Freud och psykodynamikerna menade inte att vårt inre faktiskt består av tre avgränsade delar. Med termerna detet, jaget och överjaget beskrivs processer som finns på flera nivåer inom oss.

Medvetet och omedvetet Enligt Freud är större delen av vårt själsliv omedvetet, framför allt detet.

Det omedvetna har stort inflytande på människan och kan sägas vara en av psykoanalysens grundpelare. Många driftsimpulser når det medvetna jaget, men andra stoppas på vägen. Det är överjaget som förmår jaget att tränga bort sådant som inte stämmer med överjagets ideal, eller som är alltför smärtsamt att komma ihåg. Bortträngningsmekanismen är i sig själv en omedveten process, man vet inte om att man tränger bort något. (Fast man kan förstå det senare.)

Det omedvetna hålls ofta tillbaka av starka krafter. Därför kan det bli psykiskt arbetsamt att få upp det till ytan.

Minnen som inte är viktiga och kunskaper som inte används till vardags kallade Freud förmedvetna. Det förmedvetna kan också innehålla »fula« känslor som vi vet att vi har, men försöker glömma. Vid behov kan det förmedvetna lätt bli medvetet igen.

Jaget och överjaget innehåller både medvetna och omedvetna (och förmedvetna) processer. Detet är däremot helt och hållet omedvetet.

Uppgifter

1. Kan du känna igen dig på något sätt i Freuds beskrivning av Det omedvetna? Kan du ge något exempel på en omedveten handling? Vad skulle det kunna vara som kom från detet respektive överjaget? Koppla gärna till vardagliga händelser.

2. I kapitlet nämns Lustprincipen. Hur skulle det se ut om den styrde våra liv?

Vad händer om den inte alls får utrymme?

15

Psykologi1.indb 15

2010-12-08 09.26

Barns utveckling ur ett psykodynamiskt perspektiv Det finns många olika teorier om hur en människa utvecklas. Några av dessa finns med i kapitel 14. Här återges några grunddrag såsom Freud ritade upp dem. Moderna psykodynamiker har dessa som utgångspunkt även om de också har andra sätt att beskriva barns utveckling på.

Från spädbarn till tjugoåring Barnets utveckling från spädbarn till ung vuxen delas traditionellt sätt in i olika faser. Tidsgränserna är förstås grova och varierar mellan olika individer.

Vad gör små bebisar? De suger. Under det första levnadsåret får barnet sina stora lustupplevelser genom munnen. Denna fas kallas ibland för den orala och varar ungefär 0–1 år. Man brukar säga att barnet till stor del undersöker världen genom att suga och smaka på den. Dessutom är det under det första året som barnet måste få en grundtrygghet. Det är nu som barnet upptäcker att det har ett eget jag, skilt från omvärlden.

Mellan 1 och 3 år är barnet i den anala fasen. Det är då barnet lär sig att kontrollera sin kropp. En uppgift är att hålla igen kiss och bajs tills barnet nått toaletten. Småbarn gillar att kladda, det är välkänt. I den här fasen kan det lätt bli en maktkamp mellan barn och föräldrar. Barnet »vill själv« men föräldrarna vill också bestämma: »Gå på pottan, kladda inte, kom och ät, nu ska du sova!« Maktkampen kan gälla många saker, men hela tiden vill barnet ha mer och mer kontroll över sin tillvaro. Det är nu självständigheten grundläggs.

Mellan 3 och 5 år kommer den oidipala eller falliska fasen. Barnet skaffar sig då för första gången ett lustobjekt, det vill säga ett kärleksobjekt, utanför det egna jaget. Oftast är det föräldern av motsatt kön. Den lille pojken är förälskad i sin mamma och vill ha henne för sig själv. Ibland upplevs pappan som en rival. Den lilla flickans stora kärlek blir pappa. Hon vill vara hans prinsessa och det är i hans ögon hon speglar sig och förstår att hon är älskansvärd.

Freud ansåg att människans psykiska utveckling hängde nära samman med driftsutvecklingen i tidig barndom. Faserna var alltså en del av den så kallade psykosexuella utvecklingen (själ + drift).

Skulle utvecklingen störas under den här perioden kan pojken få framtida problem, menade Freud. Han kallade detta fenomen för Oidipuskomplexet.

I den grekiska tragedin slog kung Oidipus ihjäl sin pappa och gifte sig med sin mamma. En annan tragedi handlar om Elektra som dödade sin mamma eftersom mamman låtit döda pappan. Så kvinnor har sin motsvarighet i Elektra­komplexet.

Enligt Freud är små pojkar mycket rädda för att bli kastrerade (faderns hämnd för att sonen tävlade om moderns gunst) medan flickor är avundsjuka och känner penisavund. Det är de synliga kroppsliga skillnaderna som utlöser barnets känslor. Freud ansåg att om något går snett i den oidipala fasen, påverkar det framtida relationer.

16

Psykologi1.indb 16

2010-12-08 09.26

REDAN ETT LITET BARN kan få sexuella lustkänslor, sa Freud – ett påstående som väckte debatt. Detalj från »Kvinnans tre åldrar« av Gustav Klimt.

I den stora perioden mellan 5 och 11 år möter barnet nya uppgifter. Perioden kallas för latensfasen eftersom könsutvecklingen anses ligga relativt stilla (driften är latent). Barnets uppmärksamhet kan nu ägnas åt skolan, kamrater, idrott, musik och allt annat som barn på låg- och mellanstadiet ägnar sig åt. Ibland har man sagt att detta är en lugn och harmonisk period. Men det stämmer knappast. Latensbarnet måste hitta sin plats bland kamraterna, 17

Psykologi1.indb 17

2010-12-08 09.26

och hävda sig där och i skolan. Att sakna kamrater eller att ha svårt att lära sig drabbar hårt.

Vid ungefär 12 års ålder kommer man in i den genitala perioden eller adolescensen (ungdomsåldern). Så kallar man perioden fram till tjugoårsåldern.

Adolescensen inleds med puberteten som är en påfrestande period. Efter könsmognaden ska den unge skapa sig en psykologisk könsidentitet, frigöra sig från föräldrarna och själv bli vuxen. Det är som alla vet en period fylld av både smärta och glädje.

Tidiga störningar Freud menade att många störningar hos den vuxne har sin rot i barndomen, även om personen själv inte är medveten om det. Beroende på i vilken fas barnets utveckling hämmats eller om lösningarna på konflikterna har varit negativa, uppstår olika störningar. Tvångsmässiga drag, till exempel bacillskräck, skulle kunna vara ett resultat av en överuppfostran i den anala fasen.

Personer som stoppar i sig mat eller alkohol när de är i kris, beskrivs ibland som »orala«. Utifrån Freuds tankar skulle man kunna säga att de har en fixering i den första spädbarnsfasen. På motsvarande sätt kan störningar i den oidipala fasen påverka den vuxnes sexualitet. Sättet man nalkas en partner på eller i vilken grad man kan njuta utan rädsla skulle Freud härleda dit.

Freud talar om olika former av neuroser. En del är kopplade till livssituationen medan andra har blivit en del av individens personlighet så kallade karaktärsneuroser. Med Freud och hans tankar om neuroser kommer begrepp som till exempel hysteri (en sorts flykt in i symtom för att undgå konflikter), hypokondri (sjuklig ängslan för sin hälsa) och narcissism (oförmåga till självkärlek, varför relationer används för egen påfyllnad och inte för ömsesidigt utbyte). Dessa och andra beskrivningar av störningar och personligheter har senare kommit att bli en del av vardagsspråket.

Uppgifter

1. Om du iakttar ett litet barn i din omgivning (familj, grannar, kompisars syskon), kan du då se något av det Freud talar om i sina utvecklingsfaser?

2. Freud lyfter fram att barnet har olika relationer till sina föräldrar beroende på deras kön och libido (livsenergi inklusive sexualitet). Stämmer det med vad du har sett? Vad talar för Freuds tankar? Vad talar emot?

Sexualiteten Freud hävdade att barn, till och med spädbarn, har en sexualitet. Detta uppfattades på den tiden som oerhört stötande. Han menade dessutom att sexualitetens utveckling var den viktigaste faktorn i en persons utveckling. För Freud var det uppenbart att redan spädbarnet känner lustkänslor och njuter, till exempel när det ammas.

18

Psykologi1.indb 18

2010-12-08 09.26

Men Freud gick längre. Han påstod också att småbarn leker med sina könsorgan, njuter av det och tidigt börjar med en form av barnslig onani.

Freud sa att detta var en naturlig utveckling hos varje människa och ingenting att förfasa sig över.

Sublimering Freud menade att all den driftsenergi som finns i detet omöjligt kan få sitt utlopp i aggression och sexualitet. I stället omvandlas, sublimeras, en del av driftsenergin till annan verksamhet. Munkar och nunnor, som enligt sina klosterlöften inte får tillfredsställa sina sexuella behov, omvandlar i stället sin driftsenergi till andliga övningar, goda gärningar eller intriger i klostret.

Alla som lägger ner energi i verksamhet som inte ger driftstillfredsställelse, sublimerar en del av sin driftsenergi på det sättet. Ofta har man nämnt författare och konstnärer som exempel på detta, men varför peka ut vissa yrkesgrupper? Fotbollspelaren, frimärkssamlaren, den politiske idealisten – alla sublimerar mer eller mindre. Utan sublimering ingen kultur, hävdar Freud.

Skador på själen Starkt obehagliga upplevelser kan enligt Freud ge skador på själen, så kal�lade trauman. Intensiteten i en traumatisk upplevelse kan vara så stark att individen inte kan hantera situationen på ett bra sätt. Det blir en form av psykiskt chocktillstånd som när en älskad person försvinner eller om man blir bortstött eller skadad av någon som man älskar. De traumatiska minnena trängs ofta bort ur jaget och väcker då ångest. Jaget försöker på olika sätt hantera ångesten, enligt Freud ett slags fixerad energi som kan ta sig kroppsliga uttryck. Hur de själsliga såren visar sig och vilken omfattning de får beror enligt Freud på konstitution (fysiska och psykiska förutsättningar), tidiga barndomsupplevelser och vad traumat innehåller.

Ibland lyckas jaget, genom en omedveten mekanism, kontrollera ångesten med hjälp av tvångshandlingar. Det kan handla om att tvångsmässigt genomföra vissa ritualer innan man går och lägger sig, eller om ett överdrivet renlighetsbehov, så kallad bacillskräck. Ångesten binds på detta sätt vid något annat än det ursprungliga traumatiska minnet, och man kan kontrollera och undvika den just genom att genomföra tvångshandlingarna.

En del fobier kan enligt Freud förklaras på ett liknande sätt. (En fobi är en mycket överdriven rädsla för något – till exempel för öppna platser eller särskilda djur.) Vissa minnen eller driftsimpulser väcker ångest när de möter motstånd från jaget. Då knyts ångesten i stället till något annat, till något som faktiskt går att undvika. I en berömd fallbeskrivning, Lille Hans, redogör Freud för en femårig pojkes hästfobi: Lille Hans har ett komplicerat liv. Han är rädd för sin pappa, svartsjuk på sin syster, rädd för att bli kastrerad etcetera. Han har mycket ångest. Utanför

19

Psykologi1.indb 19

2010-12-08 09.26

huset finns det många hästar och vagnar, och lille Hans associerar på olika sätt hästarna till det han är rädd för. Han utvecklar en hästfobi, som inte försvinner förrän hans pappa samtalar med honom. Pappan är en av Freuds assistenter och får goda råd om hur han ska ge pojken insikt i vad som skett.

Det lyckas snart och Hans blir symtomfri. Som vuxen (och harmonisk!) träffar Hans Freud, men minns inget av händelserna!

Enligt Freud är fobier ofta symboliska, vilket betyder att det man är rädd för symboliserar en djupare, omedveten rädsla. Blir man medveten om varför man egentligen är rädd kan problemen försvinna.

Jagets försvarsmekanismer För att orka med livet och alla dess påfrestningar skaffar sig jaget en rad strategier eller sätt att förhålla sig till olika problem. Vi slutar till exempel att tänka på saker som är för jobbiga och vi försöker bortförklara våra misslyckanden.

Sådana »tricks« utvecklar jaget omedvetet. De är bra, för de hjälper oss att klara av livet. Freud kallar dem för försvarsmekanismer. Man kan säga att de försvarar jaget mot för stark ångest och obehagskänslor, som annars skulle drabba oss. De hjälper oss att anpassa oss och att överleva.

Psykodynamikerna kopplar försvarsmekanismerna till olika stadier i utvecklingen. Vissa försvar betecknar man som tidiga (projektion bland annat) för att de anses förankrade i barnets tidiga utveckling. Andra ses som en självklar del av en vuxen människas liv, till exempel sublimering (se s. 19). Oavsett vilka försvar som dominerar kan det bli svårigheter om försvarsmekanismerna är stela, rigida, och inte klarar av att anpassa sig till en föränderlig verklighet.

Bortträngning och förnekande Den förmodligen vanligaste av alla försvarsmekanismer är att tränga undan impulser eller minnen som väcker ångest. En sådan bortträngning kan vara mer eller mindre effektiv och kan gälla allt från plågsamma barndomsminnen till obehagliga tandläkarbesök.

Ivan, fem år, har fått en lillebror och är mycket svartsjuk. Han tycker illa om lillebror, vill göra honom illa och ser helst att han försvinner. Några gånger har han visat sina känslor genom att nypa honom tills han skriker. Men mammans reaktion har då varit så stark att Ivan blivit rädd att förlora hennes kärlek. Ivan slutar att göra lillebror illa och han känner ångest inför sin egen svartsjuka. Den trängs snabbt bort, försvinner i det omedvetna och stör honom inte längre.

20

Psykologi1.indb 20

2010-12-08 09.26

PARIS, 1938. DEN 82-ÅRIGE FREUD och hans familj är på väg till England, på flykt undan nazisternas judeförföljelser. Till höger yngsta dottern Anna Freud, som själv blev en känd psykoanalytiker.

Vad som sedan händer är inte givet. Ibland »lyckas« bortträngningen. Jaget störs inte i framtiden av några nya impulser från detet. Men det bortträngda materialet kan också göra nya framstötar och påverka Ivan i vuxen ålder.

Minnen av traumatiska upplevelser, till exempel våld och sexuella övergrepp, kan sannolikt finnas kvar länge i det omedvetna. Kanske störs den vuxna människans sexualliv utan att hon vet vad som skapar ångesten. Försvarsmekanismen lyckas alltså ibland bara till hälften – minnet trängs bort men ångesten finns kvar. Sådana gånger behövs antagligen någon form av terapi som gör det omedvetna medvetet, så att det traumatiska minnet kan bearbetas.

En annan metod att skydda jaget från ångest är förnekande, det vill säga att förneka en del av verkligheten. Här handlar det alltså inte om att tränga undan impulser från detet utan om att blunda för information utifrån.

Freud själv lär ha varit ett exempel på detta. Han led av en läppcancer, vars existens han tidvis förnekade. Teoretisk kunskap om försvarsmekanismer innebär förstås inte att man själv går fri från dem. Kunskap och känsla är inte samma sak.

21

Psykologi1.indb 21

2010-12-08 09.26

Martin Levanders uppskattade A-bok har uppdaterats och anpassats till den nya ämnesplanen för psykologi 1.

Ett helt nytt inledningskapitel har kommit till. Det introducerar psykologi­ämnet och sätter det i ett samhälleligt och vetenskapligt sammanhang. Nytt i boken är också avsnitt om bland annat främlingskap, genuspsykologi och minnespsykologi. För uppdatering och anpassning står Cornelia Sabelström Levander, legitimerad psykolog.

P sy ko lo g i f ö r g ym n a s i e t

Läroböcker Psykologi 1 Psykologi AB Fördjupningsböcker Texter i psykologi Fallbeskrivningar

Martin Levander • Cornelia Sabelström Levander

Psykologi 1 ger en översikt av olika perspektiv och arbetsområden inom psykologin. Liksom tidigare ägnas en hel del utrymme åt psykiska störningar av olika slag.

Psykologi 1

Psykologi 1

LÄROBOK FÖR GYMNASIET

1

Psykologi

Martin Levander • Cornelia Sabelström Levander

ISBN 978-91-27-42117-2

9 789127 421172

Psykologi1-Omslag.indd 1

2010-12-08 15.37