Page 1

N YA S P E L M A N S L ÅTA R F R Å N S Y D Ö S T E R B O T T E N Folkmusik från Finlands svenskbygder 35


N YA S P E L M A N S L ÅTA R F R Å N S Y D Ö S T E R B O T T E N

Folkmusik från Finlands svenskbygder 35 SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut Inspelad, mixad och mastrad av Kenneth Nordman Producerad av Svenska litteratursällskapet i Finland Foto: StudioSara Layout: Selma & Louise/Ulrika Öhman Översättning till engelska: Katarina Trodden © Svenska litteratursällskapet i Finland 2019 www.sls.fi/folkmusik www.facebook.com/matsochkenneth


I FÄ Ä L A N Den dialektala titeln ”I fäälan” har två betydelser. Dels kommer uttr ycket från ordet färd, det vill säga att vara ute på en färd, dels betyder det fotspår. För oss passar denna dubbelbetydelse bra eftersom vi med våra nya kompositioner är ute på en färd med nya melodier, samtidigt som vi går i tidigare spelmäns fotspår, starkt förankrade i den österbottniska folkmusiktraditionen.


N YA S P E L M A N S L ÅTA R F R Å N SYDÖSTERBOTTEN

VA D Ä R D E T H Ä R F Ö R L ÅTA R E G E N T L I G E N ? Alla låtar på skivan är nyskrivna låtar av oss, Mats och Kenneth, förutom Lördagsmenuett som är komponerad av Kenneth. Vi fick tidigt tanken att med denna skiva försöka berätta och återspegla den österbottniska spelmanstraditionen, men med nyskrivet material. Därför kommer ni att få höra många menuetter och polskor på skivan, just för att de är så typiska för spelmansmusiken i Österbotten. Vi har också valt att enbart använda gamla, traditionella instrument. Eftersom vi båda har våra rötter i den österbottniska folkmusiken är det låtar från svenska Österbotten vi har spelat mest, och det är också de som har influerat oss starkast. Vi har valt att

skriva som det känts naturligt för oss och givetvis inser vi att det kan höras influenser av våra yrkeskarriärer inom improvisationsmusik och även influenser från den rikssvenska folkmusiken. Vi känner ändå att låtarna på denna skiva i grunden bottnar i det finlandssvenska arvet och specifikt just i traditionen i Österbotten, från hemtrakterna i söder ända upp till Karlebynejden. I några av låtarna hörs de olika influenserna tydligare än i andra, men sist och slutligen har vi bara försökt skriva låtar vi själva tycker om att spela och vi hoppas att även ni som lyssnar ska tycka om dem. Kanske någon spelman till och med känner att det vore roligt att själv spela någon av låtarna på skivan. Vi har i alla fall haft roligt när vi har skrivit låtarna och spelat in skivan tillsammans med våra gästande musiker! BRÖLLOPSTRADITIONERNA Österbotten och Sydösterbotten i synnerhet har en lång tradition med bondbröllop, så kallade silverbröllop, som sträcker sig en bra bit in på 1900-ta-


let. Den sista som gifte sig enligt denna tradition i Tjöck gjorde det så sent som 1931. Dessa bröllop firades i dagarna tre och musiken och spelmännen spelade en viktig roll. Olika ritualer hade sina särskilda låtar. Brudmarscherna var ett givet inslag, liksom en lyckönskan som spelades när brudparet mottog gratulationerna. Menuetter dansades i mängd och det fanns olika menuetter för bröllopets olika dagar, ofta kallade annandags- och tredjedagsmenuetter. Bruden och brudgummen skulle också dansa en menuett med var och en av ”pällhållarna”, de som höll ”pällen”/sidenduken över brudparet under vigseln. Därför kallades den menuetten för pällhållardans. När det vankades brännvin och mat fanns det särskilda låtar, ofta marscher, som brännvinsmarscher och plägarmarscher som spelades när mat och dryck bars in och bjöds till gästerna. ÖSTERBOTTEN, MENUETTERNA OCH POLSKORNA De österbottniska spelmännen är ännu i dag kända för sin starka menuettradition.

När Otto Andersson kom till Österbotten för att träffa spelmän och uppteckna deras låtar blev han fascinerad av att menuetterna som var nästintill utdöda i övriga Svenskfinland fortfarande dansades och spelades flitigt här. Ungdomarna som träffades på så kallade oppsitår stannade uppe till sent på nätterna och kunde dansa nästan uteslutande menuetter en hel kväll. Även polskorna var mycket populära och i Österbotten har det av tradition ofta dansats menuett som fördans åtföljt av en polska. Det torde vara få ställen i Norden där menuetter förekommer i så riklig mängd ännu i dag som de gör här. Kristinestad var under 1700- och 1800-talen en av Finlands största och mest betydande sjöfarts- och handelsstäder vilket gjorde att nya musikaliska influenser och modedanser spred sig dit från andra länder. Detta är något som säkerligen har påverkat utvecklingen av musik- och danstraditionerna i Sydösterbotten.


NEW FOLK TUNES FROM SOUTH OSTROBOTHNIA

I FÄ Ä L A N The words in the title, “I fäälan”, are local dialect and can either mean “to be on a journey” or “footprints”. This ambiguity suits us well as our most recent compositions can be said to be a journey of new tunes at the same time as we are following in the footsteps of earlier fiddle players deeply rooted in the folk music tradition of south Ostrobothnia. W H AT K I N D O F M U S I C I S T H I S ? All the tunes on this album were composed by us, Mats and Kenneth, except Lördagsmenuett which is composed by Kenneth. From early on, our ambition was to convey and reflect the folk music tradition of south Ostrobothnia through new compositions, and since minuets

and polskas are typical of this tradition, you will be hearing a lot of them on the album. Since we both come from a background of Ostrobothnian folk music, our repertoire has mostly included tunes from Swedish-speaking Ostrobothnia, a major source of inspiration in our music. We have chosen to only play on historic, traditional instruments and write in a style that feels natural to us, so there are obviously some influences from our careers in improvisational music as well as the folk music of mainland Sweden. However, the tunes on this album are still firmly rooted in the Finland-Swedish tradition of Ostrobothnia, specifically in that of our own home province in the south, reaching all the way up to the northern parishes around Karleby. This influence is stronger in some tunes than in others. We have attempted only to compose music that we enjoy playing – we hope that you will like it too. Maybe there is even a musician out there, who will feel like trying out one of the tunes. We had a great time composing and recording this album together with our guest musicians!


WEDDING TRADITIONS The peasant tradition of “silver weddings” in Ostrobothnia and south Ostrobothnia continued well into the 20th century. The last wedding in Tjöck took place as late as in 1931. Silver weddings went on for three days during which music and musicians were regular features. There were different tunes for different rituals during the ceremony. A bridal march was a given, and so was a congratulations tune. Minuets were common; different minuets were played on the different days of the wedding, such as second-day or third-day minuets. The bride and groom also had to dance a “canopy-holder’s minuet” with each of the persons who held a canopy, or silk cloth, over the couple during the ceremony. Specific marches were played when the food was brought in while others accompanied the serving of spirits. OSTROBOTHNIAN MINUETS AND POLSKAS Ostrobothnian fiddlers are famous for their strong minuet tradition to this day.

When Otto Andersson came to Ostrobothnia to meet with fiddlers and document their tunes, he became fascinated by the fact that minuets, which were almost extinct in other parts of Swedish-speaking Finland, were still frequently danced and played here. Young people used to get together for a long night of feasting during which they might dance nothing but minuets. Polskas were immensely popular too. It has been common in Ostrobothnia to dance a minuet followed by a polska. There cannot be many places in the Nordic countries where minuets still are as common as they are here. In the 18th and 19th centuries, Kristinestad had one of Finland’s largest and most important merchant harbours, and as a result musical influences and fashionable dances were introduced from abroad. This has almost certainly had an impact on the Ostrobothnian music and dance traditions.


VILKA ÄR VI? är född och uppvuxen i den lilla byn Liden i Tjöck och kom tidigt i kontakt med folkmusiken genom morfar Ingar Söderback som var fiolspelman från Närpes. Som ung började Kenneth spela med Tjöck juniorspelmän och inom ett par år även med Tjöck spelmanslag. Han har examen från Örebro musikhögskola och har även arbetat som musiklärare och musiker under ett antal år i Sverige. Han är i dag anställd som lärare inom musik och musikproduktion vid Lappfjärds folkhögskola och leder också Tjöck spelmanslag. är född och uppvuxen i Finby i Närpes. Han kom i kontakt med folkmusiken via sin morfar Evert Smeds som var fiolspelman, också han från Närpes. Mats spelade som ung med Närpes juniorspelmän. Han har utbildat sig vid Aalborg Academy of Music samt arbetat som lärare vid olika musikskolor i Danmark och vid Lappfjärds folkhögskola. Han är i dag lektor i musik vid yrkeshögskolan Novia.

är född och uppvuxen i Tjöck. Han är fiolspelman i Tjöck spelmanslag och tidigare även medlem i Tjöck juniorspelmän. är född och uppvuxen i Påskmark by i Tjöck. Han är fiolspelman i Tjöck spelmanslag och har under ett antal år också lett spelmanslaget. är organist och nybliven pensionär och har varit kantor i Kristinestads svenska församling sedan 1980. Olle kommer ursprungligen från Vimmerby i Sverige och är i dag fortsatt aktiv kyrkomusiker i Kristinestad.


Från vänster: Kent-Ole Qvisén: Fiol på 3, 7, 9, 10, 12, 15, 21 Mats Granfors: Fiol på 1–8, 10–14, 16–18, 20, 22. Tramporgel på 9, 15, 19, 21 Jens Hagback: Fiol på 3, 7, 9, 10, 12, 15, 21 Kenneth Nordman: Fiol på 1– 11, 13–19, 21, 22. Nyckelharpa på 12, 20 Olle Nilsson: Kyrkorgel på 7, 20 Alla låtar är skrivna av Mats Granfors och Kenneth Nordman förutom Lördagsmenuett som är skriven av Kenneth Nordman.


1 . I FÄ Ä L A N Storspelmannen Johan Erik Taklax har med sina mycket speciella låtar varit en viktig inspiratör för många fiolspelmän. De kniviga polskorna, där melodierna oftast tar oväntade vändningar, är nog något att bita i för de flesta spelmän. Vi har låtit oss inspireras av Taklax tonspråk och tillägnat honom denna polska. Förutom att vara en exceptionell fiolspelman livnärde han sig bland annat på att sälja bössor till säljägarna när de skulle ut ”i fäälan”. Säljägarna kallades i folkmun också för fälmän. 2. MENUETT FRÅN PENIKLAANDE Penik är en del av byn Liden i Tjöck och kallades i gamla dagar även för Peniklaande. Här bodde i tiderna den legendariske spelmannen Josef ”Penik-Josip” Krokbäck. Det var också här som professor Otto Andersson under en av sina uppteckningsturnéer bevittnade en oförglömlig ”oppsitå” där det dansades uteslutande just menuetter. Eftersom Kenneth råkar komma från Liden känns det extra roligt att tillägna Liden och Penik den här menuetten som vi tycker låter äldre i tonspråket. 3. MESÅMARSMENUETT Vi tycker att det här blev en fin och lättsam menuett som passar bra i midsommartid. Vi misstänker att österbottningarna i gamla tider i avsaknad av midsommarstång nog dansade sina kära menuetter även på midsommar.


4. BÖTBERGSGÅBBIN (POLSKA) Enligt en gammal sägen gick en piga och trallade på en polkamelodi medan hon vallade korna, men inspirationen tröt och hon kom inte vidare. Då kom Bötbergsgubben och hjälpte henne med resten av melodin. Denna mystiska figur har också hjälpt oss med denna trolska polska i moll. Bötomberget ligger mellan Lappfjärd och Bötom och är med sina ståtliga 129 meter över havet ett veritabelt bergsmassiv på den österbottniska slätten. 5. KVETT ÄR UR ÖGON POJKAR! (SCHOTTIS) Uppmaningen i låttiteln har både Mats och Kenneth ofta hört som barn av sina farmödrar. Bägge farmödrarna var från Tjöck och på gammal Tjöckdialekt hette uppmaningen att ”tvätta ansiktet” just ”kvett är ur ögon”. Ska man ut och dansa schottis med byns flickor känns uppmaningen relevant! 6 . N O R R VA L S I N Låtarna från norra svenska Österbotten har också sin speciella klang. Där ”gnids det på” med stråken och går undan, och det finns också många låtar där som flörtar med ett tonspråk vi oftare hör på finskt håll. Bland låtarna norrifrån finns det också flera låtar som vi tycker låter ”lite äldre” och drar mot en medeltida klang. Den här valsen tycker vi kunde höra hemma i de trakterna!


7 . B R U D M A R S C H F R Å N S L ÄT T E N Österbotten är känt för sitt platta landskap och vidsträckta åkermarker. Här är en brudmarsch från vår kära slätt. Brudmarschen spelades traditionellt när man gick ”brudraden” med brudpar och bröllopsgäster till brudstugan. 8 . V I L L Ä R VÄ Ä L ( L Y C K Ö N S K A N ) En viktig uppgift för spelmannen under bröllopet var att spela en lyckönskan. Det här var en låt som spelades medan brudparet tog emot gästernas gratulationer. Vi vill med denna lyckönskan önska lycka och välgång åt brudparet – ”Vi vill är vääl” (vi vill er väl)! 9. KALVDANSIN Många av händelserna som utspelade sig under ett bröllop hade sin egen musik. När mat eller brännvin bjöds spelades för ändamålet specifika låtar som ofta var marscher. Dessa kallades ofta plägarmarscher och brännvinsmarscher. Vi bjuder våra gäster på Kalvdans! 10. PELLHAALDARIN Vid ett silverbröllop var det på första dagen efter bröllopsmaten brukligt att bruden dansade en menuett med var och en av de manliga pällhållarna, och brudgummen med de kvinnliga. Denna menuett tycker vi kunde ha passat för ändamålet.


1 1 . I B R ÅT O N Under bröllopets första natt fick karlarna inte bli påkomna sovandes – åtminstone inte utan ”sällskap”. Om detta hände fick man betala böter, och ville eller kunde man inte betala hamnade man ”i bråton”. Att bli ”hackad och klämd” i detta linbråkningsredskap torde ha varit en ganska oangenäm upplevelse och även om vi inte känner till ifall just denna händelse under ett bröllop ackompanjerats av någon musik, så har vi ändå valt att skriva en låt som vi tycker passar för ändamålet. 1 2 . L Ö R D A G S M E N U E T T ( PÅ A N D R A D A G E N ) På bröllopets andra dag, som traditionellt var en lördag, dansades ”annandagsmenuett” och på söndagen dansade man ”tredjedagsmenuett”. Gubbarna, käringarna, pojkarna och flickorna hade under bröllopets olika dagar också egna polskor. 1 3 . R A G G VA L S I N Denna vals tillägnar vi den store Övermarkspelmannen Johan Petter Ragvals, även kallad Ravasin. Han är upphovsman till många fina låtar och här har vi skrivit en vals som är inspirerad av denne store spelman, som trots att han hade ett obrukbart pekfinger på sin vänsterhand lyckades trolla fram många fina toner ur fiolen.


14. KALASPOLSKAN I gamla tider var levnadsstandarden för de flesta betydligt lägre än i dag och för gemene man var arbetsdagen lång, tung och fysiskt krävande. Som en motvikt till detta var det viktigt att man ibland ställde till med stora kalas som blev välkomna andningspauser i ett annars hårt liv. Denna festliga polska hade förhoppningsvis uppskattats också av dåtidens glada gossar och flickor på kalas. Vi hade i alla fall gärna spelat den om vi varit där. 15. VOIMARIN (MENUETT) I Penik bodde förutom ”Penik-Josip” också smeden ”Voima-Kal” som likt Simson hade övernaturliga krafter i sin kroppsbehåring. Han lär ha strukit över sitt ståtliga skägg och sagt ”Här finns nog voima (kraft)” och efter det kallades han Voima-Kal eller ibland också Voimarin. Han bodde i en av byns största gårdar där det fanns en ståtlig sal med väggmålningar och där samlades man gärna för ”oppsitår”. 1 6 . S K A M PA G N E S C H O T T I S Nej, vi har inte stavat fel! Det gjorde däremot kommerserådet Simon Anders Wendelins dotter Alfonsine i Kristinestad, när hon i ett brev till sin syster 1858 inför sitt bröllop med Carl Petter Rosenlew skrev att man till bröllopet hade ”skicket efter Skampagne till Tyskland”. I och med sjöfarten fick man ju både musikaliska influenser och danser från andra länder, men också tillgång till nya spännande drycker som ”Skampagne”! Schottisen spreds nerifrån Europa upp till Norden under 1800-talet och blev under slutet av århundradet en av de nya modedanserna. Här är en sprittande bubblig Skampagneschottis.


1 7 . K AT T P I S K A R P O L K A Det här är inte så farligt som det låter! I Kristinestad ligger Finlands smalaste dubbelriktade gata – Kattpiskargränd. Namnet tros ha uppkommit när Skaftungborna, som lite elakt ibland kallades Kattongan, kom in till staden och hamnade i handgemäng med stadsborna. I staden fanns under slutet av 1800-talet många ölstugor och krogar där säkert både ”kattongar”, sjömän och stadsbor dansat polka och ”dragit en vals”. Polkan var vid denna tidpunkt en av de nya modedanserna. 18. MÄLSORPOLSKA De flesta av våra låtar har vi komponerat hemma hos Mats i Mälsor. Denna livliga polska är en av de första låtarna vi skrev och den har visat sig vara som ett mindre ”gympass” att ta sig igenom innan man är färdig med alla toner. Vi tycker trots det mycket om den och den är rolig att spela. 19. KÖUSTILÄINEN Denna schottis är en av våra tidiga kompositioner. Vi tycker att den drar norrut ”åt Köust” (mot Kaustbyhållet) och passar med tramporgel och utan andrastämma bra i den traditionen.


20. ÖVERJORD Denna låt skrevs nästan helt i en gemensam improvisation med Mats vid orgeln och Kenneth på fiol en solig morgonstund med god inspiration. Vi lämnar det till lyssnaren att tolka titeln och låten på sitt eget sätt. Detta är en ”känslolåt” som vi tyckte passade bra att spela in i Kristinestads kyrka med den fina klangen av kyrkorummet och orgeln.

EXTRA VERSIONER 21. Bötbergsgåbbin (tre fioler och orgel) 22. Brudmarsch från slätten (två fioler)

Profile for Svenska litteratursällskapet i Finland

I fäälan - Nya spelmanslåtar från Sydösterbotten  

Texthäfte till skivan I fäälan - Nya spelmanslåtar från Sydösterbotten med Kenneth Nordman & Mats Granfors. Skivan ingår i serien Folkmusik...

I fäälan - Nya spelmanslåtar från Sydösterbotten  

Texthäfte till skivan I fäälan - Nya spelmanslåtar från Sydösterbotten med Kenneth Nordman & Mats Granfors. Skivan ingår i serien Folkmusik...

Advertisement