Wenngarn - 1000 år av historia och 1000 år av framtid

Wenngarn

1000 år av historia, 1000 år av framtid SISYFOS

1

Historiens betydelse för framtiden 6 Wenngarn – en viktig plats i historien 16

Wenngarns fyra hjärtefrågor 28 Hjärtefråga: Barn och ungdom 30 Lekfullt i alla tider 34 Wenngarn förädlas av Sisyfosgruppen – ett företag som bygger på en gammal grekisk myt.

2

Sisyfos har trotsat den mäktige överguden Zeus. Som straff för sin hybris döms han till att rulla en tung sten uppför ett högt berg.

För att klara uppgiften tvingas han använda alla sina krafter. När stenen knuffats upp på toppen av berget rullar den ner på andra sidan och Sisyfos får börja om från början.

Detta arbete får han fortsätta med i eviga tider. Man brukar säga att ett arbete som man inte ser något slut på är ett ”Sisyfosarbete”. Men Sisyfos kommer på ett sätt att undgå sitt straff. Genom att bestämma sig för att detta kroppsarbete är det roligaste som finns misslyckas Zeus med att straffa honom.

I Camus bok är det vi människor som knuffar på stenen. Livet har, precis som stenrullandet, inget varaktigt värde. Det är vi människor som måste skapa ett värde i våra liv. Vi kan välja att tycka att det vi gör har ett värde, på samma sätt som Sisyfos valde att sätta värde på sitt arbete. Att tvingas välja och ta ansvar för sitt liv är ett huvuddrag i existentialismen.

Hjärtefråga: Må bra

36

Balans viktigt för att må bra 40 Hjärtefråga: Mat och dryck

44

Identiteten finns i vår mat 48 Hjärtefråga: Historia och samhälle 52 Upplevelsen finns utanför staden 56

om att Våga gå före, projekten 62 Wenngarns- och Sisyfosmodellen 64 Berättelsen om Hus utan sladd 66 Projekt på Wenngarn 2014–2016 68

Grunden för framtiden är lagd 74 Tack

84

Wenngarn 1000 år av historia, 1000 år av framtid.

Text: Johanna Lundeberg, Ordaglad; Hampus Sahlqvist, Olle Larsson, Sisyfos.

Foto: Anneli Lindh, Care of Lindh; Peter Rudin, Sisyfos; Lasse Hellquist, foton ur privata album.

Form: Taeko Östergren, Grafish.

November 2016

W

enngarn är inte bara sina hus, träd och fantastiska vyer. Det är en berättelse, av och för människor i sina bästa och sämsta stunder. Den sträcker sig bakåt över tusen år och fungerar som en spegel in i den mänskliga upplevelsen, genom en storslagen blandning av krig och praktlängtan, enskilda människoöden och slutenvård. Olle Larsson såg berättelsen. Det var hans längtan att ge den nytt liv som drog i gång Sisyfosprojektet i det som då var en plats i förfall. Denna bok är ännu ett kapitel i berättelsen om Wenngarn. Den tecknar dess resa till ett levande samhälle i samklang med dess historiska miljö. Boken är ett slags avslut från Olle och Sisyfos. Men ännu mer är den en inledning på något nytt. Ett manifest för framtiden. För den historia som nu skrivs vidare.

3

4

5

6

Historiens betydelse för framtiden Först är det som att komma in i en annan värld. När man svänger av den stora vägen och kör in på grusvägen mot Wenngarn öppnar sig vidderna. Stressen rinner bort och tiden stannar. Det är inte bara det att varje sekund blir längre och att minuterna tenderar att bli till timmar innan man känner sig klar. Det är också det att tiden spelar ett spratt. Nutid blandas med dåtid.

Historia med framtid. Här flyter allt ihop. Historien är påtaglig på området, samtidigt som allt det bevarade flyter ihop med det som är framtiden och de nya möjligheter som kommer att finnas här. Anade de som bosatte sig här för tusen år sedan vart det skulle bära? Kunde de gissa sig till de mörka scener som har utspelat sig här, anade de ett område i förfall följt av ljusa år med en plötslig framtidstro?

7

D

et är samma himmel och samma sol som då. Samma mark som har brukats och återbrukats. Slottet står stadigt på sin plats, markerar en tid av överflöd, och även om dagens slottsträdgård med sina vackert formade träd och överdådiga solrosfält är ung så anas trädgårdsmästarens kärlek till platsen bakom de välplanerade och välplanterade växterna. Och från sin plats på slottets övervåning håller Wenngarns slottsspöke ett vakande öga över vad som händer på området. I sitt tusenåriga liv är slottets senaste restaurering bara en liten del, men ack så viktig om man vill föra historien framåt.

8

Den gamla alkoholistanstalten påminner mer om en herrgård än om en plats för brustna drömmar, smärta och omhändertagande. Här blir vi i dag ompysslade, serverade god mat och en stund av avkoppling. Det nuvarande hotellet skapar drömmar och välbefinnande men berättar också om en annan tid, en annan tillvaro och om människors levnadsöden. För byggnaderna till trots, det är människorna som gör Wenngarns vardag.

De nybyggda, stilrena, röda bostadshusen med sina små trädgårdar påminner om Bullerbyn. Den avslappnade stämningen, där alla i dag hälsar på alla och hjälper varandra när det behövs, hade inte funnits utan människorna som har hittat dit. De har varit med och skapat ett eget litet samhälle, med naturen runt knuten samtidigt som de inte har många steg till områdets restauranger där de tillsammans kan avnjuta härliga kvällar. Människor bor och verkar här. Hit är barn välkomna att både se och röra. Wenngarn har inte bara blivit en avkopplande oas utan också ett samhälle för alla. Olle Larsson, grundare av Sisysos, har tillsammans med sina medarbetare kämpat hårt med att

bevara det som varit och varsamt byggt upp något som har kopplingar både mot framtiden och dåtiden.

Wenngarns slott har stått på sin plats i tusen år. Här har kungligheter verkat, människor har kommit och gått och nya generationer har tagit över. Om och om igen. Gång efter gång. Sisyfos har verkat på Wenngarn i tre år. Sett ur ett större perspektiv är det bara en liten del av Wenngarns existens, bara tre promille. Ändå har den tiden satt djupa spår. Andra har långt tidigare satt sin prägel på området, något som för oss i dag är lätt att ta för givet, lätt att avfärda som att det alltid har funnits där. Då vet man inte hur nära det var att Wenngarns historia sjönk ner i lera och sankmark allteftersom området förföll.

Wenngarns moderna historia började egentligen flera år tidigare, långt innan Olle Larsson ens hade hört talas om området. Han vaknade morgonen efter en fest.

Trött slog han upp ögonen och möttes av ivriga och något skadeglada miner från sina vänner.

– Olle, vi ska starta företag nu! Vi ska in i byggbranschen.

Olle Larsson, som är ekonom och logistiker från början, minns scenen med ett leende. Hur minnena från gårdagkvällen sakta återvände och hur han med hjälp av sina vänner plötsligt påmindes om att han hade slagit vad.

– Jag var kund i ett vindsvåningsprojekt, och det var under en fest med det gänget som jag blev lite för kaxig och sa att man skulle kunna göra renoveringen både billigare och bättre. Jag menade i och för sig varje ord jag sa, och jag står alltid för vad jag tycker. Så då slog vi vad.

9

10

Det är två saker Olle är känd för. Det ena är att han inte kan motstå en utmaning. Att säga ”det här går aldrig” till Olle är detsamma som att be honom att genomföra det till synes omöjliga projektet, allt medan han själv som ett mantra upprepar ”svårt är roligt, enkelt är tråkigt”, inspirerad av sin grekiska förebild Sisyfos. Det andra är att han står för sina ord. Således var han nu tvungen att ta tag i projektet med vindsvåningarna i Stockholms city. Dessutom var han helt ointresserad av fastigheter, medger han men korrigerar snart sig själv.

– Det fanns ändå något där. När jag kom upp på den halvfärdiga vinden och såg mig omkring hände något inom mig. Jag kände mig hemma, och det blev så tydligt hur vår fysiska närmiljö påverkar oss.

Vindsprojektet fortsatte, och Olle uppskattar att han var delaktig i renoveringen av uppemot 200 vindsvåningar. Han säger att han måste ha sina projekt för att må bra och drar en parallell till en författare som hela tiden måste skriva, klura, formulera och få ur sig orden, för att må bra och dämpa sin rastlöshet. Men åren gick och han behövde något nytt att bita i, något som han inte hade gjort tidigare. Det var då han hörde talas om Wenngarn.

Wenngarn hade varit till salu i sex år. Området var nedgånget, ogästvänligt och en riktig misär. Den som för första gången besöker Wenngarn i dag och ser de vackra ägorna kan nog inte föreställa sig hur det såg ut tidigare, inte ens med hjälp av en god portion fantasi. Bilder kan visserligen berätta en historia, men den förfallna känslan, sunkigheten, hopplösheten och krypandet i kroppen behöver upplevas för att man verkligen ska förstå och känna något som skulle

kunna vara avsmak. Olle minns första gången de åkte ut till platsen för att se om det kunde vara ett möjligt projekt. Vännerna och kollegorna avrådde honom.

– De sa bara nej. Det här var för mycket, även för mig. Jag skulle inte ens tänka tanken. Men det gjorde jag förstås. Och ju fler nej jag hörde desto större blev min längtan.

Det var inte bara det att det inte gick att motstå utmaningen, att det här skulle vara det dittills största och längsta projekt Olle skulle åta sig. Det var också känslan, drömmarna som väcktes, att man faktiskt skulle kunna göra något bra av platsen. Olle beskriver sig som den sortens konstnär som redan när den vita duken spänns upp vet hur det färdiga verket ska se ut.

– När jag i dag tar fram och läser mitt första koncept om det levande bysamhälle som jag ville skapa så är 95 procent av de tankar jag hade då förverkligade.

Han hade en tydlig vision. Wenngarn skulle bli ett samhälle för alla. Unga och gamla. Företagare och förskolebarn. Fattiga och rika. Här skulle alla vara välkomna att trivas på lika villkor. Här skulle en mötesplats och en livsmiljö skapas. Människor skulle kunna mötas och bidra till ett bättre och mer hållbart samhälle. Som alltid handlade det om att förädla, och om att försiktigt förändra och förbättra. En av Olles filosofier är att inte bara riva och bygga nytt utan att behålla det som är gjort och sedan tillföra nya värden. Även om mycket var förfallet lyckades man bevara det mesta, och byggnader med stora kulturella värden har kunnat stå kvar och får nu rama in nya verksamheter och ge plats för nya människor och deras idéer.

11

12

Det låter så enkelt när han berättar men snart kryper det fram att det förstås fanns hinder på vägen. Men krokiga vägar är ofta roliga att köra på, och de har aldrig hindrat Olle. Han menar att det alltid finns en väg, det gäller bara att bestämma hur man ska ta sig fram. Mycket måste klaffa för att projektet skulle bli av. Samtal med kommunen följde, området saknade både detaljplan och översiktsplan. För att få en översiktsplan behöver man först äga platsen. Moment 22, konstaterar Olle. Han köpte området med förbehållet att inom fem månader få dra sig ur affären om översiktsplanen inte godkändes. Kollegorna från Sisyfos som fortfarande var skeptiska blev nu lättade. Olle kunde få leka några månader och se att det var omöjligt. Sedan skulle köpet gå tillbaka och allt skulle bli som vanligt igen. Men vid det här laget borde de ha lärt sig att man inte kan sätta Olle och ordet omöjligt i samma mening. För naturligtvis gick det.

Marginalerna var små. Ingen ville försäkra området, så i sista minuten fick de ett alldeles för dyrt erbjudande av ett försäkringsbolag. Olle konstaterar att de antagligen lade priset skyhögt för att Olle och Sisyfos skulle tacka nej – vilket han inte gjorde. Sedan inleddes tillträdet med en anlagd brand. Från stora vägen pekar Olle mot området, berättar om känslorna när han den första natten efter tillträdet körde dit sedan han hade väckts hemma av telefonbeskedet att det brann.

Känslorna som kom över honom på väg till Wenngarn.

Lågorna som lyste upp himlen, som markerade att det här bara var början och inte skulle bli lätt. Hur han för ett dygn slutade tänka och känna och lät hjärnan koppla in krishanteringen. Men framför allt hur motgången bidrog till att svetsa samman gruppen, hur attityden förändrades och en jävlaranamma växte

fram. Nu var det inte längre bara Olle som tyckte att hinder är till för att övervinnas. Nu ville alla stå upp för det Wenngarn som de senare skulle komma att älska. Nu skulle den dåliga starten bli till något bra.

– Senare, när de vid alla byggen började gräva på området, hittade de också ett lik, men det kändes nästan spännande. När jag ser tillbaka tänker jag att det dramatiska också gjorde sitt för historien. Det är ofta dramat som människor gillar med berättelser. Vi minns inte vardagen även om sådana historier kan vara lika spännande.

Historierna om den första tiden berättas vidare, och kommer säkert att göra det även i framtiden, för just att berätta en historia har blivit något av ett signum för Wenngarn. Här vill man berätta historien om hur det en gång i tiden var att bo på platsen, och här vill man sätta möjligheterna för att berätta framtidens historia, oavsett vem det är som gör det. Nu är det nämligen dags för Olle och hans kompanjoner att backa från Wenngarn, att låta andra förvalta det som de har ägnat tre år åt att förädla. Det här är berättelsen om var Wenngarn i dag är i sin utveckling men också tankar om vilka trender som kommer att spela in i framtiden. Kanske kommer någon annan då också att sätta sin prägel på Wenngarn och vidareutveckla området så att det passar i sin samtid. Men de tre år som har varit kommer alltid att vara en del av områdets historia.

På tillträdesdagen för Wenngarn anlades en storbrand klockan 3 på morgonen. Fem brandkårer fick inkallas för släckningsarbetet.

13

14

Jag är inte ute efter att bräcka andra eller nå högst.

Jag drivs av att utmana och ifrågasätta.

Det tycker jag är kul.

(Olle Larsson om vad som driver honom.)

15

På ett porträtt målat av nederländaren Hendrick Münnichhoven står De la Gardies maka, pfalzgrevinnan Maria Eufrosyne, ett steg högre upp på grund av sin kungliga börd.

16

wenngarn – en viktig plats i historien Var börjar historien? I Wenngarns fall kan man börja på flera vis, med järnåldersgravar och runstenar, med hålvägar och husgrunder. Platsen är höljd i myter, från möer på väg för att rädda riket till romantiska dikter om en tid då troll och hjältar bebodde de uråldriga stenmurarna.

i det strategiska Garnsviken, våra dagars Wenngarn.

Garnsviken var närmast jämförbar med dagens E4, huvudleden mellan det viktiga Uppsala och Mälarlandskapen. Gårdens placering blev en tydlig signal om dominans och överhöghet, ett behärskande av det omgivande landskapet.

Gera de Winagarnum. Så skrivs Wenngarns namn ut första gången i text. Året är 1283, och namnet står i ett gåvobrev som ännu är bevarat i riksarkivet. Men området nämns ännu tidigare i källorna. Den underlydande byn Viby nämns drygt hundra år tidigare, cirka år 1167. Det var ägarinnan, en änka vid namn Doter, som önskade donera markerna till en munkorden, cistersienserna. Dokumenten, som är riksarkivets äldsta och därmed svenska statens äldsta bevarade minne, berättar om den arvstvist som vidtog då Doters son bestred donationen och ville få det som var honom laga givet. Sonen, som likt sin efterkommande bar namnet Gere, vann tvisten i samband med att klostrets munkar omlokaliserades till Julita i Sörmland.

Bland de första välkända ägarna var under det tidiga 1300-talet Folke Jonson, riksråd och nära släkt med den Heliga Birgitta. Han inledde en lång tradition av personer ur samhällets absoluta elit som ägare till Wenngarns rika jordar. Namn som Banér, Bonde och Oxenstierna passerade ägarlängderna allteftersom godset användes som handelsvara i allianser och höga politiska spel.

Det är någonstans här som ägaren till markerna tros ha flyttat herrskapsgården till det som då var en halvö

Genom Gustav Vasas ivriga och inte alltför ärliga samlande på gods och gårdar fördes på 1500-talet godset Wenngarn in i kungligt ägande, något som det skulle vara från och till ända in på 1900-talet. Stenhuset som har sitt ursprung från 1100-talet byggdes till och om till en imposant maktsymbol. Det brukades som bostad åt fogden, kungens representant och skatteindrivare på orten. Vasafamiljen skulle få en mycket mörkare koppling till platsen.

17

18

Genom Vasasönernas inbördes stridigheter gavs godset bort i hemgift till Magnus von Sachsen. Mannen skulle gå till historien som Wenngarns första alkoholist och sedermera bli utkastad från landet då han gjort sig omöjlig genom svindleri, sadism och misshandel av sina barn och fru, prinsessan Sofia.

Viktigt för oss är att han också var en av Sveriges mest prominenta kulturmecenater under 1600-talet, kanske bland de största någonsin. 1653 köpte han och utvidgade markerna kring godset. Ett ivrigt planerande vidtog för anläggningen, här skulle något verkligt originellt komma i dagen.

Paret hade en son kvar i livet. Han hette Gustav, och Sofia fick ensam vårdnad om honom. När sonen växte upp skulle han visa sig vara av samma skrot och korn som sin far. Han tvingade till sig flera av sin mammas tillgångar, däribland Wenngarn som han lyxrenoverade. Prakttaket i kyrkan är än i dag hans främsta bidrag. Hans liv slutade med ett vådaskott i knäet under en militärövning och godset, som nu tagit formen av ett praktfullt renässanspalats, gick tillbaka till kronan genom en donation till den ökända familjen von Thurn.

Byggnadsarbetet drog i gång på allvar på 1660-talet.

Magnus Gabriel hade då klättrat till samhällets absoluta topp som förmyndare åt sin frus brorson, kung Karl XI.

Den första av ätten i Sverige blev Heinrich Matthias.

Han har gått till historien som en av anstiftarna till defenstreringen i Prag. Händelsen som var en del i dragkampen om makten i dagens Tjeckien skulle bli första akten i ett förlopp som eskalerade till det 30-åriga kriget, en av Europas blodigaste konflikter någonsin.

Det var genom dem som slottet skulle uthyras som boende åt den unge studenten Magnus Gabriel De la Gardie på 1640-talet, en person som skulle ha ett avgörande inflytande på slottets framtid. Magnus Gabriel var av god börd, son till en av Sveriges största militärer och kungens avlagda älskarinna. Han kom att växa upp nära drottning Kristina, gifte sig med hennes kusin och levde ett i alla delar extraordinärt liv.

Slottet gavs en ny form med förebild från den italienska villan. En villa är inte som vi tänker i dag bara ett hus, utan ett helhetskoncept där parken och vyn däröver stod i centrum. Den sumpiga marken nedanför slottet terrasserades och torrlades ända till berget i andra änden av dalen. En mittaxel ordnades hela vägen ned från bryggan vid Garnsviken upp till slottet och vidare ut i parken. Slottet byggdes till med en våning, ny flygel och orangerier, gavs klocktorn och balkonger. Alltsammans ifört ett färgsprakande spel av färg och skulptur.

Den dränerade parken skapades i en märklig blandning av naturvetenskap, barockmode och nationalism med tusentals olika växter och skulpturer i ett komplicerat schema. Interiören skapades i praktfullast tänkbara snitt med gyllenläder, takmålningar och valv.

Stenportalerna, trapphuset och den fantastiska slottskyrkan bär vittne om arbetet. Hela slottet skapades utefter den överdimensionerade parken och för praktfulla besök, allt noga planlagt av arkitekten Jean De la Vallé, universalgeniet Olof Rudbeck och greven själv. Här kunde greven framställa sig som en av Europas främsta män, den verkliga makten bakom

19

tronen. Wenngarn var inte familjens enda slott, han hade många.

Här skiljer det sig genom att greven skapade en speciell koppling till sin person genom att upphöja den mystiska Disasagan till allmän sanning. Sagan som berättar hur en ung kvinna rättar kungen och räddar riket från svältkatastrof använde greven både som liknelse mellan sig och Disa – “den som rättar kungen” och som bevis för att Wenngarn inte bara var Sveriges utan ett av världens äldsta gods. Vid samma tid hade han agerat sponsor och påhejare åt Olof Rudbecks avhandling Atlantica, som “bevisade” att Sverige var hela den mänskliga civilisationens ursprung.

20

Wenngarn i Magnus Gabriels gestaltning kan ses som ett försök att övertyga den tänkta besökaren om att Sverige och Wenngarn var en av världens viktigaste platser och greven själv skapelsens krona. Riktigt så skulle det aldrig bli. Efter dåligt skötta krig på 1670-talet vände sig kungen, grevens gamla myndling, mot honom. I det som kom att kallas den stora reduktionen och räfsten förlorade Magnus Gabriel nästan allt. Wenngarn, där arbetet var färdigt sånär som på den storslagna fontänen, parkens mittpunkt, fick genom konungens ynnest bli greveparets boning, marken ägde de inte längre.

Magnus Gabriel dog här 1686, bitter och gammal, han som en gång optimistiskt kallats “världens vackraste man.” Årtiondena efter grevens död brukades slottet som landshövdingsresidens. Släkten Gyllenborg flyttade in med Kung Karl XI:s trotjänare Jacob. Han var själv en av huvudmännen bakom reduktionen som tillintetgjorde Magnus Gabriels ställning och

ekonomi. Släkten Gyllenborg kom att vara en av rikets främsta släkter under den så kallade frihetstiden, då makten låg hos riksdagens ständer i stället för samlat hos konungen ensam.

Jacobs son Carl gjorde karriär som militär och diplomat. I London gifte han sig med en medlem av den brittiska aristokratin, den stormrika änkan Sarah Derith (född Wrigh). Tillsammans med vänner i högadeln skulle de grunda ett nytt parti, hattarna, som skulle skaka landet i grundvalarna. Genom en intrikat härva av intriger lyckades de ta makten i riket.

Bland alla finter de lade ut får Carls teater “Den Swenska Sprätthöken” som tog heder och ära av hans meningsmotståndare nog ta priset. Det var detta storslagna par som lät modernisera Wenngarn med dagens paradvåning, lindalléer och den engelska parken.

1700-talet innebar en mycket sparsammare tid för slottsbyggande än stormaktstiden. Man höll sig därför gärna till att, som i Wenngarns fall, återanvända målningar och snickerier, förenkla parken med några modetillägg och lägga till sig med mer bekväma möbler än tidigare. Paret Gyllenborg-Derith skulle inte inneha godset länge.

1733 överlämnades anläggningen till Carls syster Anna och hennes make Albrekt. Deras liv var en dramatisk historia. Albrekt red ut i Karl XII:s fälttåg och skulle till slut bli tillfångatagen vid Poltava och förd som krigsfånge till Sibirien. Till skillnad från de flesta av sina landsmän skulle han lyckas fly till Archangelsk vid Ishavet och lifta hem till Sverige via Portugal. Där återförenades han med sin ungdoms-

kärlek Anna. Trots att de båda var en bra bit över 30 år skulle de hinna få 8 barn, varav 5 överlevde till vuxna år, och deras liv verkar ha varit lyckligt tillsammans. Efter sin makes död lät Anna uppföra ett gravkapell vid Mariakyrkan i Sigtuna. Det lilla huset står kvar där än i dag. Paret fick från början Wenngarn på arrende i evig tid som ersättning för Albrekts utestående lön och krigsinsatser men efter Albrekts död reviderade svenska staten sitt löfte och familjen fick tillåtele att inneha det fram till 1860-talet.

Parets ende son Jacob dog barnlös och slottet skulle i stället passera namnkunniga släkter som Posse, Printzensköld och Ihre.

Arrendets sista innehavare var friherren Albrecht Elof Ihre. Denne märklige man blev två gånger invald i Svenska Akademien, men båda gångerna vägrade han komma på sammanträdena. Han var en av sin tids mest namnkunniga politiker, hade rest med svenska ambassaden till Konstantinopel och var mycket historieintresserad. Det var genom hans försorg som Disatavlorna, efter att länge ha varit försvunna från slottet, köptes tillbaka. Han lät sedan donera tavlorna till svenska staten för att de skulle komma svenska folket till del “i evig tid”. Fastighetsunderhållet lämnade mycket att önska. När friherren avträdde Wenngarn utbröt en livlig debatt om hur mycket han eftersatt underhållet, och han blev tvungen att betala ett enormt vite till staten för reparationer. Detta sägs ha ruinerat Albrecht Elof så mycket att han blev tvungen att sälja en stor del av bordssilvret.

Illa skött eller inte, Wenngarn gick tillbaka till kronan som började arrendera ut godset till högstbjudande som, mot en på förhand uppgjord del av avkastningen,

fick bruka jorden. Torparna i det underlydande Viby by lydde i sin tur direkt under arrendatorn. Kungsgården förde en stillsam existens fram till några år in på 1900-talet då en statlig kommission fick upp ögonen för platsen. Det skulle förändra den sömniga idyllen för evigt.

1900-talets Wenngarn Alkoholismen började kring sekelskiftet ses som ett socialt problem och något som staten borde åtgärda.

Det låg i tiden att svenska staten nu började ta ett allt större socialt ansvar för sina medborgare. Det var kring dessa år utbyggnaden av institutioner och sjukhus pågick som allra mest intensivt. Rösträttskampen pågick som bäst och nykterhetsrörelserna kämpade för sociala reformer. Som ett utslag av dessa strömningar lät man införa ett ransoneringssystem i flera svenska städer. I förlängningen skulle hela landet underkastas ett ransoneringssystem – motboken – ända fram till 1955. Som en del av alkoholpolitiken ville man skapa en plats där man skulle omvända dem som hänfallit åt alkoholmissbruk.

Man tänkte att hårt arbete och social fostran skulle utrota de svagheter i karaktären som ledde till drickandet. Man började därför söka efter en plats som erbjöd lagom goda kommunikationer, var svår att fly från och kunde bli ekonomiskt självgående.

Efter noggrann undersökning och debatt befanns Wenngarn vara lämpligt. Man började planera och uppföra själva anstaltsbyggnaden från 1913. Anläggningen öppnade 1916, och de första patienterna anlände. Här stötte anstalten på problem från oväntat håll. Första världskriget rasade ute i Europa.

I Sverige gjorde kombinationen av utskrivningar till

21

armén och ransonering på allt från mat till rusdrycker att det blev brist på alkoholister till den nya anstalten! Wenngarn fick under några år ställa om till uppfostringsanstalt för vanartiga pojkar. Några år in på 1920-talet då ransoneringarna upphört och alkoholisterna blivit fler ställdes anstalten åter om till sitt ursprungliga syfte. I stadgarna från 1916–1956 står det att ”med vården åsyftas, att de på anstalten intagna skola genom arbete och moralisk påverkan sättas i stånd att återgå till ett nyktert och ordentligt liv”, vilket framgår av Johan Edmans avhandling

”Torken – tvångsvården av alkoholmissbrukare i Sverige 1940–1981”.

Kerstin Hellerstedt, dotter till en av de tidigare anstaltsdirektörerna på Wenngarn, berättar att Wenngarn utvecklades och fungerade som ett samhälle i samhället. Här drevs jordbruk, trädgård och djurhållning. Det byggdes verkstadshus med skomakeri, skrädderi, plåtslageri, snickeri, smedja och målarverkstad. Man lät återskapa delar av barockparken med sina buxbomshäckar och göra en genomgri-

22

Alkoholistvården kom inte i gång på allvar förrän 1920.

Under åren 1916–1920 tjänade vårdanstalten som uppfostringsanstalt för så kallade vanartiga pojkar.

Fotografier från 20-, 30- och 40-talen.

Midsommarfirande.

"Gubbarna" – patienter.

23

”Gubbarna” – patienter.

Här visar eleverna stolt upp sina halmbockar som de själva tillverkat.

Slottsfru hälsar välkommen.

Kor i den nu nedbrunna ladugården.

Fotbollslaget spelade i seriesystemet.

Wenngarnsbussen med chaufför.

pande renovering av slottet, allt med de intagna som huvudsaklig arbetskraft. Det var nu, efter flera hundra år under puts och gips som de målade trätaken åter togs fram. En del av renoveringsåtgärderna skulle man höja ögonbrynen åt i dag. Till exempel att man rev ut delar av den översta trappan, lät måla över marmorimitationerna i galleriet eller att man antingen rev ut eller flyttade på de flesta av slottets eldstäder. Allt för att skapa en kärv och representativ miljö i samklang med anstaltens uppfostringsideal.

24

Efter de två anstaltsdirektörerna Wijkmark och Göransson tillträdde Johan Lönnberg, Kerstin Hellerstedts far. Livet i mitten av 1930-talet som liten flicka bland ”gubbarna” som de intagna kallades, beskrivs av henne som en tid fylld av upptåg med de övriga barnen på gården. Början av skolgången genomfördes i slottsskolan. Fyra barn i ettan och fyra i tvåan. På söndagarna var det gudstjänst i kapellet, som för övrigt var ett utmärkt ställe att leka kurragömma på. Hon berättar om rovgallring och ogräsrensning, fester, luciatåg, fotbollsmatcher och teaterföreställningar. En otäck händelse inträffade 1938 då ladugården brann ner. Brandkåren kom och djuren räddades. Under 1940-talet bestod arbetet på Wenngarn i huvudsak av jordbruks- och trädgårdsarbete: Åtta och en halv timme på vardagar och tre och en halv timme på lördagar. Vården under 1950och 1960-talen präglades till stor del av arbete, ”ett av anstaltens främsta hjälpmedel för att hålla kroppar och sinnen spänstiga”, och syftade till att ge de intagna smak för ordnat och sunt levnadssätt.

Alkoholmissbruket i samhället ökade och när motboken avskaffades 1955 hamnade alkoholisterna i allt sämre skick. Vården förändrades och över-

gick allt mer i terapi, samtal och gruppverksamhet.

Driften av jordbruket lades ner 1967, och vården skulle anpassas till mer moderna arbetsuppgifter.

Wenngarn såldes till Levi Pethrus-stiftelsen som bildades 1959. Visionen var att ”med den kristna tron som grund förebygga och avhjälpa drog- och alkoholmissbruk genom fältarbete”. Försäljningen genomfördes 1983 och köpeskillingen uppgick till sju miljoner kronor genom lån från staten. Fjorton år senare, 1997 gick stiftelsen i konkurs, och då klev Wenngarn AB in på scenen. Stora planer ritades upp men gick av olika anledningar i stå och efter tio år inleddes försöken med att sälja fastigheten. Men försäljningen av den nu mycket nedslitna fastigheten gick trögt. De illa åtgångna fastigheterna och bostäderna mer eller mindre ockuperades av missbrukare och människor i utkanten av samhället och slottet användes som privatbostad.

2013 tog Sisyfos Fastighetsförädling AB, med Olle Larsson i spetsen, över området. Resten är, som man säger, historia.

I boken Minnen från Wenngarn finns personporträtt av dem som har arbetat och bott på Wenngarn under 1900-talet.

Fotografier från 50-talet fram till 80-talet.

Skyltar vittnar om ett litet samhälle.

25 Eivor Lindström vid stenmaskinen vid betongfabriken.

Syster Edith.

Stolta morfar Bertil Lund på promenad med Jonas.

Sven Lundberg ansvarade för klädförrådet.

Damerna mot ”gubbarna”. Vid det här tillfället var damlaget förstärkt med en herrmålvakt.

Den gamla alkoholistanstalten hade 97 procent återfall.

Vi vänder på det och säger att vårt mål är att Wenngarn ska ha 97 procent återbesök.

(Olle Larsson om hur Wenngarns historia kan gå igen.)

26

27

28

wenngarns fyra hjärtefrågor I slottskapellet lät familjen De la Gardie på 1600-talet måla en svit bilder med hjärtan på bänkdörrarna. Varje bild visar hjärtats väg genom prövning till en plats i det eviga livet. Kontexten och sammanhanget i vilket dessa märkliga målningar är skapade skiljer sig mycket mot vår samtida verklighet. Liknelsen som sådan har Wenngarnsprojektet tagit fasta på. För att nå dit man vill måsta man ha hjärtat med sig. Det är genom att ta till sig lärdomar och göra dem till ledstjärnor som vi når dit. Med experter, projektledare och medarbetare har vi definierat fyra punkter utifrån vilka vi bygger all verksamhet. Det är våra hjärtesaker, som vi använt i allt från bostadsplaneringen, historieberättandet och event, som vi nu bär med oss från Sisyfosprojektet in i framtiden.

På följande sidor presenterar vi dessa, hur vi arbetat med dem och hur en framtid med dessa frågor i fokus kan se ut. Vi har också bett några experter att sia om framtiden och våra hjärtefrågor.

29

Hjärtefråga: barn och ungdom

Wenngarn ska vara som ett vardagsrum för barnfamiljer. En plats där man kan samlas, umgås och ha roligt. Här är alla välkomna, antingen de vill delta i någon aktivitet eller bara strosa runt och ha med egen picknick.

30

Barn berikar. Det var tydligt för de konferensgäster som befann sig i en av salarna på Wenngarns slott.

Genom väggarna hörde de plötsligt en grupp sexåringar skratta och springa runt i en annan del av slottet.

Något händer med människor som hör barn skratta.

Glädjen och kreativiteten inom dem väcks. De här gästerna bad att få sin pausfika ute i de öppna slottssalarna för att vara nära barnens lek och skratt.

På Wenngarns slott får barn röra sig som de vill. De får titta, peka och känna. Ta del av den tid som har varit.

Kanske funderar de på vilka som har bott här tidigare och hur de hade det. Det finns riddarutrustning att låna och under de guidade turerna brukar någon av guiderna klä sig i tidsenlig dräkt. Den allra vanligaste frågan från barnen är om det spökar i slottet. Och visst gör det det. Alla gamla slott med självaktning har minst ett spöke.

– Men på Wenngarn finns det bara snälla spöken, försäkrar Anna Lakmaker, destinationsansvarig på Wenngarn.

Här finns den svartklädda kvinnan som gärna sveper förbi i någon av salarna på övre plan när man minst väntar sig det, den vitklädda kvinnan som tycker så mycket om personalen i kaféet att hon vill vara så nära dem som möjligt och så ofta som möjligt. Och så har vi det retsamma spöket, det som gärna tänder en lampa om natten trots att personalen vet att de har både släckt och stängt slottet innan de gick hem.

Det finns spökjägarutrusning att låna för de barn som vill testa elektromagnetiska fält, och en av de aktiviteter som har genomförts på Wenngarn är en spökjägarkurs. Men det finns också gott om andra aktiviteter: barnkalas, bollhall, ponnyridning och djur. På vissa gräsplättar är gräsklipparen ersatt av betande getter.

Samtidigt är godsets bevarandeaspekt viktig. Wenngarn är ingen nöjespark.

– Vi kallar oss för det öppna slottet på landet. Vi är mer gummistövlar än högklackat, mer förkläde än smoking. Hos oss får man vara med och påta i jorden och vara en del av berättelsen snarare än att bara betrakta, säger Anna Lakmaker.

Här ska också finnas något för alla och för alla plånböcker. Som den ensamstående fyrabarnsmamman sa: – Man kan alltid åka till Wenngarn för där finns något att göra för alla.

Anna ser glad ut när hon berättar och rösten avslöjar också stolthet. Detta är ett tecken på att de har lyckats hitta rätt i balansen mellan upplevelser och möjligheten att bara vara, samtidigt som också prissättningen ska ge alla möjligheter att komma dit.

– Man kan betala för att vi ska ordna barnkalas i slottet men man kan också ta med en egen picknickkorg och sitta i parken och njuta.

Området är så stort att här finns plats för många utan att det blir trångt. Familjer ska inte bli ruinerade när de besöker Wenngarn. Samtidigt är det en balansgång.

Eftersom slottet är öppet och barn kan springa runt blir slitaget större vilket kräver ytterligare varsam renovering. Och det måste finansieras på något sätt.

– Att familjer trivs här och vill återkomma tror jag är vår bästa marknadsföring. Föräldrar kanske behöver ordna konferenser, någon behöver en kontorslokal och en annan vill fira födelsedag här ute eller kanske till och med köpa ett hus. Finansieringen kan komma den vägen i stället, och det går även för familjer att välja till aktiviteter som kostar men jag tror att det är viktigt att visa att alla oavsett ekonomiska möjligheter kan ha glädje av oss, säger Anna.

Wenngarn vill vara en del av barn och ungdomars

31

32

historieutbildning. Här levandegörs historia från medeltiden och framåt, och besökarna får en känsla för hur det kan ha varit på riktigt. Förskoleklasser kommer på besök, men Anna Lakmaker hoppas att deras verksamhet ska bli en självklar del av kommunens historieundervisning, en plats att besöka för att få en glimt av svensk historia och lära sig hur ett bysamhälle såg ut.

Förskolan på Wenngarn startade för att tillgodose det behov som fanns från de inflyttade familjerna. Här finns plats för 40 barn. Filosofin är att barnen ska få mycket rörelse och lek samt vara delaktiga i hela Wenngarns arbete. De får följa med till återvinningsstationen och de har en egen liten odlingslott där de får gräva efter maskar och odla örter och grönsaker.

På hösten mustar de äpplen, och eftersom de flesta familjerna bor på Wenngarn eller har nära anknytning till platsen är de gärna med på de helgaktiviteter som regelbundet arrangeras på området, till exempel trädgårdsdagar och riddarspel.

– Förskolan har möjlighet att använda hela Wenngarn, dess byggnader och lokaler. De matar grisar, besöker kapellet och läser sagor i slottet. Vi tror att det är det som gör Wenngarns förskola så speciell, säger Anna.

Att vara med i Wenngarns dagliga liv och utveckling betyder också att barnen blir involverade i spännande aktiviteter som många vuxna aldrig varit i närheten av. När en del av slottsgolvet nyligen behövde en översyn – under linoleummattan låg sju lager med golv som skulle tas bort innan man kom ner till det understa och ursprungliga golvet – upptäckte man ett extra lager med jord mellan två golv, vilket antagligen använts som isolering. Tillsammans med Wenngarns arkeolog Anders Wikström fick några barn delta i den historiska utgrävningen, undersöka jorden och do-

Wenngarn vill vara en del av barn och ungdomars historieutbildning.

Här levandegörs historia från medeltiden och framåt, och besökarna får en känsla för hur det kan ha varit på riktigt. kumentera det som de hittade. De hittade tioöringar, hårspännen, hasselnötskärnor och sockerbitar, allt från olika tidsepoker.

– Det är precis så här vi gör på Wenngarn, att vi väver in alla våra hjärtefrågor. När vi har ett nytt projekt på gång ska det vara naturligt att låta förskolan komma och kika, säger Anna Lakmaker.

33

hjärtefråga: barn och ungdom

lekfullt i alla tider

Birgitta Knutsdotter Olofsson, professor i barn- och ungdomsvetenskap, om hur leken formar oss

34

Det viktiga är inte hur barn leker utan att de leker.

Och barn behöver leka.

sig hur det var? Då kan man vara nästan säker på att de inte har lekt! säger Birgitta Knutsdotter Olofsson.

Det säger den tidigare Sigtunabon Birgitta Knutsdotter Olofsson som är professor i barn- och ungdomsvetenskap.

Hon har forskat om barns lek och är även författare till tre böcker som handlar om den viktiga leken. När barn leker lär de sig att föreställa sig olika situationer, även sådana som inte finns på riktigt, och att utveckla sin fantasi.

– De lär sig att berätta vad de gör, att uttrycka sig och även att föreställa sig olika situationer. Det kan vara något så enkelt som att hålla en sked mot örat och låtsas prata i telefon, säger Birgitta Knutsdotter Olofsson.

Leken gör att barn utvecklas, och den är också ett väldigt bra sätt för nyanlända barn som ännu inte har lärt sig språket att lära sig att uttrycka sig och förklara vad de gör.

I dag står leken inte alltid högst upp på förskolornas dagordning. Mycket annat ska hinnas med. De ska sjunga, rita och lära sig nya saker. Birgitta Knutsdotter Olofsson förklarar att det är viktigt för vuxna att planera för barns lek och att inte störa den. Det går att leka överallt.

– Det är klart att barn leker allra bäst i skogen, bland buskar och i vild miljö där de kan bygga kojor. Men framför allt leker barn med det som de har omkring sig och det som är en naturlig miljö för dem. Förr lekte till exempel många barn bondgård, med kottar och grenar, men jag minns också två barn som satt vid samma bord som jag och lekte kopieringsapparat. De hade ett papper som de skickade fram och tillbaka under bordet. Och det går lika bra.

Det är i barndomen som vi lägger grunden för vår lekfullhet och lär oss att skapa inre bilder. Vi lär oss bokstäver och vi lär oss att bilda ord av dem, men vi måste också lära oss att ge orden mening så att vi kan förstå olika situationer.

Det gör vi genom att leka och utveckla inre bilder, och det hjälper oss också att nå gråt och skratt.

– Har du varit med om att du försökt berätta om något spännande och att människor inte alls har kunnat föreställa

En lek behöver inte vara så märkvärdig. Genom att hålla sig innanför kanterna på en matta kan barnets fantasi hjälpa till att skapa en mycket spännande skeppsmiljö där det gäller att inte ramla över bord, något som bara den som själv har lekt kan förstå värdet av. Men visst finns det extra härliga lekmiljöer.

– När jag kommer till en sådan önskar jag att jag var fem år igen, säger Birgitta Knutsdotter Olofsson med värme i rösten.

35

hjärtefråga: må bra

Alla säger samma sak, att det vilar en särskild stämning över Wenngarn. En aura som du inte riktigt kan ta på.

36

Då menar de inte slottsspöket, det som ibland tänder en lampa mitt i natten, ofta strax efter att någon från personalen har kontrollerat att allt är stängt och släckt. För även om spöket på sitt eget lilla sätt säkert bidrar till stämningen i byn är snarare en atmosfär av lugn som infinner sig ungefär när du svänger av från huvudvägen och kör den sista biten mot parkeringen.

Det händer något med kroppen. Pulsen sjunker och andetagen letar sig ända ner i magen samtidigt som stressnivån sjunker.

– När man kommer hit är man ofta uppkopplad, men min vision är att man ska kunna koppla ned när man är här och vara avkopplad när man åker härifrån, säger Jennifer Johansson som är ansvarig för den del av Wenngarns hjärtefråga som handlar om hälsa.

Hon pratar om den särskilda Wenngarnskänslan, vänligheten och glädjen, önskemålet att alla ska känna sig välkomna. Hon möttes själv av den första gången hon var där på besök, och den bidrog starkt till att hon ville börja arbeta där.

– Om personalen mår bra mår företaget bra. Det märks alltid utåt hur medarbetarna mår.

Under barndomsåren tillbringade Jennifer så mycket tid som möjligt hos bästa kompisens morföräldrar som hade en gård. Det lärde henne hur bra djur är för välbefinnandet. De tre grisarna Wilma, Walter och Wilbur går ute och bökar och strax intill betar getter, utom på vintern när hagen i stället tjänstgör som hundrastgård.

– Att vara med djur frisätter endorfiner och skapar ett lugn hos människor.

Gäster och besökare kan också boka en turridning eller ta en ridlektion. På hästryggen kopplas alla dina sinnen in. Där kan du inte kolla mejl eller surfa. Där

är det du och hästen, lugn skritt, koncentrerad trav, glädjefylld galopp, tölt. Här och nu. Ingen annanstans. Även hinderbanan – den som har så stora avstånd mellan de bjälkar som bjuder in till armgång att det känns som om den är skapad för jättar och inte för militärer – är krävande på mer än ett sätt. Muskler.

Spänst. Kondition. Men för att kunna överlista den måste du vara närvarande även i sinnet. Fullt koncentrerad på uppgiften. Fokuserad. Härvarande.

Från hinderbanan, som också rymmer ett utomhusgym med fria vikter spanar vi mot den gamla betongfabriken, som rymmer såväl kontorslokaler som ett av Sveriges bästa gym. Där inne sträcker sig löparbanan från husets ena kortsida till den andra. Med sina 82 meter är den Nordens längsta raka inomhusbana, men likt en bra fiskehistoria tenderar den att växa varje gång någon frågar, åtminstone om det är storchefen Olle Larsson som svarar.

– Jag vet att den är 82 meter, men det är roligare att tänja på den, säger han nästan generat, som om han har blivit ertappad med att skarva.

Jennifer skakar på huvudet. Hon brukar inte berätta för konferensdeltagare som frågar. I stället är det en bra teamaktivitet, att ta reda på hur lång banan egentligen är – först gissa, sedan mäta med måttband – och att kanske prova den. Teamaktiviteter är något som Jennifer jobbar aktivt med. En idé är att konferensdeltagare ska få välja mellan tre olika alternativ.

Det är svårare att välja bort en aktivitet än att välja till en. Därför ska en aktivitet alltid ingå i konferenspaketet, även på basnivån. Soffan är hälsoområdets största konkurrent, och på Wenngarn ska rörelse vara en självklar del av tillvaron.

– Jag vill att alla ska få in rörelse som en naturlig del av livet.

37

38

Det är lätt att säga för tjejen som av en kollega just har beskrivits som ”hon som ser stark ut”, men på Wenngarn råder en avslappnad attityd till hälsa.

Jennifer pratar mycket om att hitta balansen i tillvaron, att upptäcka glädjen med att träna och därigenom må bra samtidigt som man också ska kunna se det som naturligt att äta en pizza tillsammans med vänner efter träningen. I Dammstugan är pizzorna uppkallade efter närliggande platser eller människor och djur som funnits i området – och de går att få som en matig sallad för den som hellre vill det. På sommaren plockar kocken de gröna ingredienserna direkt ur odlingarna. Ekologiskt och närproducerat är en del av må bra-tanken.

– På sikt ska vi fasa ut läskedryckerna och ersätta dem med andra, nyttigare alternativ. Vi gör till exempel egen must av våra äpplen men eftersom vi inte har äpplen året runt så det är lite av en process att hitta alternativ året runt.

I orangeriet hittar vi Sveriges förmodligen mest syrerika rum. Där sträcker sig en djungel av 40 olika växtsorter från golv till tak. Krulliga stjälkar, platta blad och fler gröna nyanser än vad som borde vara möjligt. Den syrerika luften gör att det känns som att stå mitt i en regnskog. Den här oasen av återhämtning inbjuder till yogaklasser, pånyttfödelse. Och den sortens helgaktiviteter kommer vi att se mer av på Wenngarn i framtiden. Må bra-helger men utan spa-känsla som Jennifer själv förklarar.

Framtiden kommer att bli ett hopp tillbaka i historien, spår Jennifer. Hälsoaktiviter kommer och går, en del trendar under en kortare period, men i slutänden går människor tillbaka till grunden. Redan nu ser man hur tyngdlyftning allteftersom det blivit mer rumsrent också lockar fler. Det är inget konstigt med tanke på att det är grunden i en stor del av träningen.

Hälsoaktiviter kommer och går, en del trendar under en kortare period, men i slutänden går människor tillbaka till grunden.

Därför är det med stolthet som hon kallar Wenngarns gym för Sveriges bästa, och även pratar om enkel träning, om den som blir av. En löpslinga på ägorna, längs golfbanan eller genom naturreservatet förbi korna som gör att du ökar takten lite extra. Kanske en reflexbana för den som är road av att springa med pannlampa nattetid och inte är rädd att möta slottsspöket.

– Gym är inte glädjen för alla utan det gäller att hitta vad du gillar, och därför ska Wenngarn erbjuda många fler aktiviteter i fortsättningen. Men jag tror inte på ett spa-hotell här utan på aktiviteter som sätter dig i rörelse. Det ska vara enkelt att träna och må bra.

Definitionen av att må bra är ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och dit vill vi nå.

39

hjärtefråga: må bra

Balans viktigt för att må bra

Jenny Adolfsson, gladiator, styrkelyftare och personlig tränare, samt Jill Holmström, dietist och personlig tränare, om framtidens må bra-utmaningar

40

Fysisk och psykisk balans. Att träna och äta rätt. Det är grunden för att vi ska må bra, och när samhället förändras så utvecklas också våra vanor och våra önskemål. Samtidigt som allt fler i dag vill träna mer elitinriktat och seriöst vill vi också att träningen ska vara lekfull och rolig.

– Människor vill prestera och det märks att de då vill ha kunskap om vad de håller på med. I dag vill vi vara mer medvetna om både kost och träning. Man vill ha mer expertis men det ska också vara lätt, lekfullt och tillgängligt, säger Jenny Adolfsson.

Hon är personlig tränare och välmeriterad styrkelyftare med flera VM-medaljer, men allra mest känd är hon kanske från tv-programmet Gladiatorerna där vi i flera år har sett henne som gladiatorn Kitsune.

Gladiatorerna är bara ett av många tv-proram som har inspirerat människor till att våga utmana sig själva i till exempel hinderbanor. Det är ingen slump att lopp som Tjurruset, Tough Viking och swimruntävlingar snabbt blir fulltecknade. Där får vi möjlighet att prestera samtidigt som vi också får de mer lekfulla inslagen. Och Jenny Adolfsson tycker sig

också se att det de senaste åren har blivit en förändring i många människors vanor.

– Tidigare när vi gick ut i parkerna på sommaren låg människor på filtar. De umgicks genom att sola, vila och ha picknick. I dag umgås vi på ett mycket mer aktivt sätt. Jag ser akrobater och cirkusartister i parkerna, människor som går på lina och använder de utegym som byggts i parkerna, säger hon. Även styrkelyft har blivit allt mer populärt, särskilt bland tjejer. I dag är det som tjej både coolt och viktigt att vara stark. På internationell elitnivå hävdar sig svenska tjejer bra, men även motionärer vill lära sig att lyfta rätt. För att kunna prestera behöver man först behärska de olika teknikmomenten. Intresset är stort för de workshoppar Jenny håller på Wenngarn. Teknik i knäböj och marklyft blandas med yogaövningar och kroppskontroll. Där deltar även Jill Holmström, dietist och personlig tränare, som instruktör. Hon pratar gärna om vikten av att sluta stressa, att våga gå sin egen väg och att känna efter hur man mår.

– En stor del av vårt beteende går i generationer.

Nu väljer vi att ha en mer aktiv livsstil, men det är

41

intressant att fundera på hur arv och miljö påverkar oss och hur vi på bästa sätt lär våra barn ett bra grundbeteende.

42

Jill Holmström tror att man i framtiden kommer att se början av 2000-talet som en osäker tid, åtminstone när det gäller kost.

– Man kommer att se det som en period där folk vände kappan efter vinden och bytte diet en gång i månaden, att människor var lättlurade i stället för att våga lyssna på sin egen kropp, säger hon.

– Jag kan också tänka mig att man kommer att häpna över bristen på källkritik och när det gäller dagens naturlighetstrender, att många är rädda för det kemiska. Men om man tänker efter så är vatten kemi; H2O är en kemisk formel. Och kött är uppbyggt av kolatomer men ändå naturligt.

I dag har vi möjlighet att göra fler val, något som hjälper oss att gå våra egna vägar och att fundera ut vad vi själva mår bra av. Men alla valmöjligheter kan också skapa stress, menar Jill Holmström.

– På 70-talet tog man på sig en träningsoverall och stack ut och sprang och gjorde några armhävningar efteråt. I dag finns det fler möjligheter, med gym, utegym och allt fler föreningar. Det kan både vara en nackdel och en fördel.

Det är lätt att bli passiv av att behöva fatta så många beslut dagligen. Det gäller inte bara träning utan också alla val du behöver göra när du går och handlar.

– I framtiden behöver människor emellertid få bättre kunskap om praktisk näringslära så att vi blir bättre på att få i oss de mineraler och vitaminer vi behöver.

Vi blir boostade från media med artiklar om hur vi

ska äta och träna. Och även de sociala medierna påverkar oss, med en blandning av inspiration, motivation – och stress.

– Vi som redan är inne i det ser nog mest bilder och texter som boost, men för många är det också en stress. Och det är där den lekfulla biten kommer in.

Att inspirera andra att våga testa nytt och att ha kul, säger Jenny Adolfsson och förklarar vidare: – Om man för några år sedan gick in på ett gym såg man att det mest var fokus på till exempel bicepscurl än på att stå på händer. I dag har det förändrats, för även om människor vill se resultat vill de att träningen ska vara kul på vägen dit. För mig är det lekfulla återhämtning samtidigt som det är fysiskt så under mina vilodagar brukar jag yoga eller gå på lina.

Och att blanda upplevelser, lek och seriös träning är bara starten, gissar hon. En blick i backspegeln visar att våra må bra-vanor har utvecklats stort bara de senaste 50 åren, och det kommer att fortsätta.

– Vi är kunskapstörstiga och vill hela tiden lära oss nytt så vi kommer att fortsätta att utvecklas men kanske blir det i en annan form så småningom, säger Jenny Adolfsson.

43

hjärtefråga: mat och dryck

Den gyllene vätskan har ett litet lager med mjukt skum högst upp.

Men aromerna letar sig ändå förbi det vita skummet, upp över glasets kant och framkallar en explosion av dofter.

44

Några dofter väcker gamla minnen till liv. Andra är nya men angenäma. Beskan är lagom, tydlig men tillräckligt mild för att passa som sällskapsdryck.

Humlen är så närproducerad som det bara går, odlad bakom slottet bara ett stenkast från bryggeriet. I fjol plockade de 14 kilo, vilket är mer än vad det låter eftersom blommorna nästan inte väger någonting.

– Så långt det går ska vi använda oss av vår egen humle. Den här har fin karaktär men är ganska lågmäld vilket beror på vårt klimat även om jorden här är bra. Vi behöver därför balansera den med andra sorter, och i framtiden ska vi också plantera fler sorter, förklarar Rikard Ramberg, bryggansvarig på Wenngarn.

Här är det ekologiska och närodlade – härodlade – tänket viktigt, både när det gäller mat och dryck, och bryggeriet använder i första hand lokala råvaror, som närodlat spannmål.

Runt omkring oss står stora tankar fulla med öl i olika stadier av tillverkningen, bara detta första produktionsår kan tillverkningen resultera i upp emot 25 000 liter. Det låter mycket för ett mikrobryggeri, där hantverkskänslan står i fokus, men med tanke på att öl och ale snart ska säljas av lokala systembolag och restauranger räknar de med att inte lagerhålla något särskilt länge.

Kanske är det lite av ödets ironi att Wenngarn som under 1900-talet rymde en alkoholistanstalt nu inte bara satsar på att tillverka egen must utan också på att brygga egen öl och destillera sprit. Men detta knyter också ihop historien med framtiden. Här handlar det inte om att supa utan om att ta del av dryck som berättar historia, på en plats där man vet att det bryggdes öl och tillverkades bröd redan 1556, vilket är dokumenterat i skrift.

– Vi vill framhålla smakerna i stället för en supartradition. Om vi väcker nyfikenhet bland gästerna för hur de på ett ansvarsfullt sätt kan kombinera rätt dryck med maten så har vi lyckats, säger Eric Thunander, ansvarig för hjärtefrågan mat och dryck på Wenngarn.

Sedan börjar han och Rikard prata smakkombinationer där den ena framstår som mer konstig än den andra, samtidigt som alla väcker nyfikenheten att byta ut den intetsägande måltidsdrycken vatten till något som bättre framhäver matens smaker. Aquavit tillsammans med en bit ost eller choklad ska enligt de två finsmakarna vara en höjdare.

– I Sverige har vi en stark brännvinskultur men många gör fel. Brännvin är ett komplement till en måltid och något man ska sippa på för att lyfta smaken, inte supa på, förklarar Eric.

Destilleriets brännvin ska vara ungefär 32 procent, en lagom styrka för att också krydda med lokala örter.

Men nu består inte bara Wenngarns dryckestillverkning av öl och sprit utan också must även om Eric helst inte vill kalla tillverkningslokalen för musteri eftersom den rymmer så mycket mer.

– Det handlar framför allt om att ta tillvara på fruktrester från musttillverkningen och att av dem framställa marmelad och müsli, som bara är två exempel i en mängd av idéer. Kanske kan vi också snart pressa vår egen solrosolja, säger han med en blick mot de solrosfält som senare under året kommer att lysa upp Wenngarn med sin intensiva färg.

I första hand vill de använda egenodlade råvaror, men de kommer inte att räcka säsongen ut. Andra lokala äppellundar är ett alternativ, och besökare uppmuntras att ta med sig sina äpplen för att förvandla dem till egen must.

45

46

Dryckestillverkningen på Wenngarn byggs upp av historier. På flaskornas etiketter kommer dessa att återberättas.

Kanske får berättelsen om den forna alkoholistanstaltens biograf plats. Den från 1930-talet då man visade pilsnerfilmer för de intagna. Biografmaskinisten var den enda som fick röra salongens tillhörande väskor eftersom de innehöll ljuskänsliga filmer. Senare visade det sig att väskorna innehållit mer än så, att han var den största spritlangaren på anstalten. Det är en av flera anekdoter som berättas från området och etiketterna ska ge en försmak och väcka nyfikenheten för Wenngarn.

– Kanske kan vi snart också bidra med våra egna historier från det som vi upplever här, säger Eric.

Om kärlek hade varit en riktig ingrediens hade Wenngarns vällagade mat innehållit rikligt av den. Här finns alternativ för alla, och de vill gärna utöka det vegetariska utbudet. Maten är rustik och de ekologiska ingredienserna blir fler för varje år, restaurang och bageri är också KRAV-märkta. Här ska allt tas till vara. Mosiga hallon blir till en puré och de lite finare tjänstgör som dekoration. Och för att ytterligare bidra till kretsloppet så går rester från öltillverkningen till bageriet som bland annat bakar dravknäckebröd på dem. Drav är en del av maltens utvinning och här ett exempel på hur mat och dryck är en del av varandra även i tillverkningen.

Så långt det går ska vi använda oss av vår egen humle. Den här har fin karaktär men är ganska lågmäld vilket beror på vårt klimat även om jorden här är bra.

47

hjärtefråga: mat och dryck

Identiteten finns i vår mat

Lennart Wallander, projektledare Food & Friends, om trender och matvanor

48

Vi definierar oss själva väldigt mycket utifrån vad vi äter. Det är ingen slump att personer som flyttar till Sverige från Mellanöstern tar med sig kryddor.

– Man vill bevara sin egen identitet, och det gör man bland annat genom maten, förklarar Lennart Wallander, projektledare på kommunikationsbyrån Food & Friends.

Dagens matkultur i Europa präglas fortfarande av vad som hände efter andra världskriget. Då var det matbrist och till och med svält i många länder.

England som på 1800-talet var en av Europas största matnationer fick under krigsåren se sina matkunniga förvandlas till soldater. När freden kom hade man ett stort behov av mätta sitt folk. Maten skulle vara lätt att laga, gå snabbt att fylla magen med och dessutom vara billig. Det bidrog till exempel till att göra fish n’ chips till den nationalrätt som det är i dag. Den allra enklaste fisken kunde användas eftersom både smak och konsistens doldes av paneringen.

Under 50-talet började så den stora strävan efter

jämlikhet. Kvinnor skulle ut i arbetslivet, och då kunde det inte längre vara ett heltidsjobb att laga mat och sköta hemmet. Maten var inte den godaste, snyggaste eller mest näringsrika men den lämnade tid åt annat.

I modern tid har vi börjat omvärdera vår syn på mat.

I dag är den inte bara bränsle som ska mätta oss. I stället tänker vi mer på vad maten gör med oss, vilken mat som är bra för våra muskler, för våra hjärnor och för vårt humör.

– Men detta är bara början. Jag tror att vi just har börjat inse att vi faktiskt blir det vi äter, säger Lennart Wallander.

En av de viktigaste framtidsfrågorna handlar om att ta hand om matsvinnet. Från att tidigare ha haft matbrist, till att söka så bra och billig mat som möjligt har vi i västvärlden lyckats så bra att vi har råd att välja och vraka – och även slänga.

– Om du under krigsåren hade fått äta oxtunga hade du tyckt att det var fantastiskt gott. I dag är det ytterst få som skulle äta det. Vi har vant oss vid att slänga bort de enklare bitarna och, grovt förenklat,

48

49

bara äta filéerna både på köttet och grönsakerna. Nu vänder det, och det handlar alltmer om att vi ska äta hela djuret och hela grönsaken, inte bara de finare delarna.

50

Olika siffror ger en indikation på att vi slänger mellan 30 och 50 procent av det som är fullt ätbart. För att få den hållbara framtid vi strävar efter måste vi begränsa den mängd mat vi slänger och vårt resursslöseri.

– Det har börjat förändras. Till exempel ansågs högrev för tio år sedan vara en sämre del men nu säger man att det är den mest smakrika delen när man gör hamburgare, säger Lennart och berättar att det kommer allt fler butiker och restauranger vars filosofi är att ta tillvara på allt.

Det i sin tur går hand i hand med ekologiskt tänkande. Även lokalproducerat och biodynamiskt blir allt hetare. Vi vill veta varifrån maten kommer. Men Lennart tror också att konserverad mat kommer att bli mer intressant.

– Picklade grönsaker var tidigare helt ute men är nu väldigt trendigt. Det är ett gammalt nordiskt sätt att ta hand om grönsaker, och i dag har alla hipsterställen något picklat på menyn. Men det är bara början!

Delikatesser på burk kommer att bli trendigt eftersom det är ett sätt att hålla nere den mängd mat som slängs i ett kök. Mat på burk håller länge när den är oöppnad och sedan funkar den lika bra dagen efter.

En undersökning som Food & Friends har gjort bland krögare visar att vi kommer att äta mindre kött i framtiden jämfört med vad vi gör i dag. Fiskkonsumtionen väntas däremot öka, men då kommer vi antagligen att äta arter av mindre storlek.

– I Sverige äter vi främst stora fiskar, det blir som en stek fast av fisk, men det är de stora fiskarna som blir utfiskade samtidigt som små fiskar finns i över-

flöd. I södra Europa och andra delar av världen är man redan där, med till exempel grillade sardiner.

Och på tal om mat från havet. Vad sägs om alger?

Flera länder har redan presenterat denna grönsak från havet som en lösning på hur man ska få världens ökande befolkning att äta sig mätt i framtiden.

Det pratas också allt mer om insekter. Lennart Wallander säger med ett illa dolt leende i rösten många redan har ätit insekter.

– Om du har druckit en rosa frappuccino eller en drink med Campari har du fått i dig spår av coccoidea. Det finns också i läppstift och risken är stor att du någon gång har fått i dig lite av det.

Coccoidea, eller sköldlus som djuret heter på svenska, är den ingrediens som ger dryck och smink dess röda färg, och ärligt talat smakade den där drinken inte så tokigt.

– Insekter har väl i sig ingen unik smak utan man blandar dem med annat. Det blir snarare så att man kanske serverar korv eller köttbullar som till hälften innehåller kött och till hälften insekter. I USA finns det en mellanmålssnack som är gjort på bland annat insekter, och jag har bakat på gräshoppemjöl. Än så länge får man inte använda insekter i matlagning i Europa, men Lennart gissar att vi snart är där och säger att man måste ge det lite tid.

– Om någon för 30 år sedan hade föreslagit att du skulle äta ris och rå fisk hade du tyckt att han var galen, men i dag äter nästan alla sushi utan att tycka att det är konstigt. Det tar bara lite tid. Förresten, om du kokar en gråsugga gissar jag att den blir röd. Och så kryddar du den med dill och salt.

När Lennart presenterar insekter på det viset låter det onekligen inte så dumt, nästan som en delikatess.

Det finns en anledning till att man gärna kallar större insekter för land shrimps. Landräkor.

Att människor vill ha koll på sin kropp bäddar också för fler alkoholfria drycker. Undersökningar visar att drickandet i Sverige minskar och att ungdomar gör allt senare alkoholdebut. Men framför allt blir vi allt mer intresserade av alternativ till de stora varumärkena.

– Redan nu ser vi att människor gärna köper dryck från någon mindre tillverkare som har en historia att berätta, som Wenngarn, säger Lennart.

Han tror att vi i framtiden kommer att köpa allt mindre vatten på flaska. I stället kommer de påfyllnadsfontäner, som redan sett dagens ljus i USA och England, att bli fler.

– Då bär du din egen flaska och betalar en dollar för att fylla på den. Fördelarna är att man då slipper tappa vatten på småflaskor och köra ut dem. Och så kan du designa din flaska som du vill, så att den blir cool och visar vem du är.

51

Utanför Dammstugans pizzeria odlas örter i stället för blommor.

hjärtefråga: historia och samhälle Det är genom historien vi kan ta oss tillbaka till framtiden.

Ett besök på Wenngarn är som att resa i olika tidsepoker. Här finns gamla tider bevarade samtidigt som man i dag sätter nya spår på framtiden.

52

Tänk att någon för 500 år sedan sådde ett ekfrö. I dag är den eken fullvuxen, kanske är den kraftiga stammen ihålig och det mäktiga grenverket sträcker sig upp mot himlen. Den som planterade fröet får inte se frukten av vad det åstadkom – och vi får heller aldrig veta vem människan bakom handlingen var. Kanske var det en person som följde trädets utveckling under hela sitt liv, som gladdes åt hur eken växte och bredde ut sig, åt skuggan den gav varma sommardagar och åt ljudet som de prasslande löven framkallade om hösten. Men det är egentligen inte väsentligt. Den person som valde att plantera det där fröet den där dagen för så länge sedan gjorde det med tanke på framtiden, väl medveten om att någon annan en dag skulle ha nytta av trädet, kanske hugga ner det och kunna använda dess virke. Antagligen svindlade tanken på framtiden och hur trädet skulle användas lika mycket då som nu.

I dag när allt ska gå så fort och ingen har tid att vänta många år på ett resultat är det en hisnande men ändå så självklar tanke. Historien har satt sina spår på våra liv, och då är det naturligt att vi vill sätta vår tids spår på framtiden.

– Tänk att det vi gör i dag kan påverka någon om 500 år, säger Anders Wikström, arkeolog och konsult med uppdrag att strategiskt utveckla kulturmiljön på Wenngarns slottsområde.

Kanske är det kontroversiellt att tänka så, att inte bara bevara historien utan också forma framtiden.

Men här finns redan avtryck från så många årsringar – här finns det mesta representerat från medeltida källarvalv till förra ägarens kök – att det är naturligt att fortsätta på samma sätt genom att dela med sig av vad som finns i dag.

Därmed kommer vi naturligt in på en av dagens viktigaste frågor som också kommer att bli viktig i framtiden, nämligen klimatfrågan.

På Wenngarn är arbetet för en hållbar framtid en del av verksamheten. Elbilar, solceller och ett ständigt kretslopp är vardag här. Det hus som ska vara självförsörjande på energi får snart sina första gäster. Det kan bokas som ett hotellrum och gästerna betalar utifrån hur mycket energi de gör av med. Hus utan sladd kallas det och mitt i sin modernitet, bakom sitt klimatsmarta skal, är det en återkoppling till svunna tider.

– Inga hus hade sladd på medeltiden. Hushållen hade sina egna självgående kretslopp, konstaterar Anders Wikström.

Samtidigt har mycket hänt under åren. Eftersom slottet är öppet för allmänheten utan avspärrningar ökar slitaget på väggar och golv. Anders betraktar de smårutiga fönster som pryder slottet och vars skiftningar reflekteras av solen. Vackra – men stora energibovar.

– Ramarna är från 1900-talet men i gammalt utförande och måste nu renoveras, och det är väldigt dyrt, konstaterar han.

Han har emellertid idéer på hur det går att lösa.

Intresset för att själv renovera har ökat de senaste decennierna, kanske som ett resultat av alla renoveringsprogram som sänds i tv.

– En idé är att samarbeta med dem som är intresserade. De kan lära sig hantverket här samtidigt som de hjälper till med renoveringen. Då får de en utbildning samtidigt som de hjälper oss att bevara en kulturskatt.

En annan tv-trend är mat med historia. Historieätarna, som sänts både som tv-serie och julkalender har spelat in ett avsnitt på Wenngarn.

– Mat är trendigt. Det berättar en historia, och om vi i framtiden kunde erbjuda våra konferensgäster mat inspirerad av medeltiden skulle vi kunna tillföra ett historiskt värde på deras vistelse, säger han.

53

54

Marken kring Wenngarn är sprängfylld av spår efter dem som levt där tidigare. Då man grävde för att plantera buskar framför slottet nära den plats där det fram till 1930-talet legat en flygel stötte man snart på gamla gropar med ben och avfall.

här finns det mesta

representerat från medeltida källarvalv till förra ägarens kök.

Den stora utmaningen nu är att både bevara och att bruka kulturmiljön på ett långsiktigt hållbart sätt så att även framtida besökare och boende kan få njuta av de kulturskatter som finns på Wenngarn, men också ta del av vår egen tids avtryck.

Anders hoppas också på att kunna göra en arkeologisk undersökning på platsen. Det finns tre perioder som är extra intressanta: anstaltstiden, 1600-talet när slottet fick sitt huvudsakliga nuvarande utseende och medeltiden.

– Vi vet inte exakt när slottet är byggt, bara att det nämns i skrift för första gången år 1282. I gamla skrifter finns det också en koppling mellan Viby här intill och slottet. Bland annat sägs det ha funnits ett kloster i området, och det vore intressant att veta mer om kopplingen mellan Viby och Wenngarn och kanske till och med hitta spår av klostret, säger han.

Wenngarn är en plats där många lager möts och blandas samtidigt, och ingenstans syns kanske detta så bra som i "slottsköket". Rummet skapades under det tidiga 1700-talet då greve Carl Gyllenborg flyttade om väggarna på översta våningen för att skapa en mer moderiktig planlösning. Tidigare var rummet en del av en stor fyrkantig festsal, och det nya rummet fick fungera som högtidlig sängkammare åt greven, medan hans fru bodde i ett likadant rum på andra sidan trapphallen. I taket lät man använda en av de fyra takmålningar som en gång satt i den kvadratiska festsalen. Sängkammaren var ett offentligt rum där man gärna tog emot besök och visade sig från sin bästa sida, långt från den privata sfär vi tänker på i dag.

Då Wenngarn blev alkoholistanstalt under 1900-talet inkvarterades administrationen här och när man renoverade slottet för detta ändamål rev man ut kakelugnen ur rummet. Senare fick rummet också nytt golv med rödlack, glasfibervävtapet och stålarmatur. I flygeln intill satt då direktören och rummet var reception. Under 2000-talet då slottet sedan länge upphört att vara anstalt flyttade dåvarande ägaren in i slottets övervåning. Det var under denna tid köket, med takfläkt, köksö och blanka luckor, kom till. Då Sisyfos tog över Wenngarn kom snabbt diskussionen om hur man skulle förhålla sig till miljöerna, skulle de renoveras, återställas och i så fall i vilken stil? Vi har valt att så långt det går visa byggnaden med alla sina stillager. Slottet blir på så sätt ett dokument över sig själv med sina märkliga väggar. Och vem har sett en paradsängkammare med kök förut?

55

hjärtefråga: historia och samhälle

Upplevelsen finns utanför staden

Mia Wahlström, forskare inom samhällsplanering, om boendemiljö och samhörighet

56

Hur kommer vårt samhälle att se ut i framtiden och vilka värden blir viktiga? Mia Wahlström är forskare inom samhällsplanering och inriktad på städers själ och identitet. Parallellt är hon konsult inom stadsutveckling och har kommit att intressera sig särskilt för boendemiljö, stadsmiljö och framtidsstudier. Hon tror att upplevelserna utanför staden kommer att bli allt viktigare.

– Platser som till exempel Wenngarn blir mer attraktiva eftersom de inte kommer att vara lika många och åtkomliga när städer växer och förtätas. Stockholm är en stad som i dag har nära till öppna landskap och natur, men det finns många regioner där städerna växer ihop med varandra, som megaregionerna i Japan och Kina. Där är det väldigt svårt för stadens invånare att komma åt de öppna landskapen, och jag tror att det är viktigt att bevara sådana miljöer, förklarar hon.

Vad är det då som gör att Wenngarn är en så speciell plats som antagligen kommer att vara viktig för många under en väldigt lång tid? Mia Wahlström

menar att de historier som berättas om platsen, liksom dess kulturhistoria, är en viktig del.

– Kulturhistoria skapar trygghet och är en stark identitetsbärare i människors liv. Vi kan relatera till att en plats har funnits länge och att det har funnits människor där tidigare, människor som kämpat, levt och överlevt, säger hon.

Genom att vi kan föreställa oss att människorna som levde i en annan tid ändå var som vi kan vi också känna att vi hör hemma på platsen. Att känna samhörighet är ett primärt behov för oss människor, och det blir ännu viktigare nu när vi lever i en värld som rör sig allt snabbare och som för stunden är väldigt osäker. Därför är det viktigt att bevara sådant som skapar identitet och trygghet, sådant som symboliserar historiskt viktiga händelser.

– Samhörighet ger trygghet, och i och med digitaliseringen och det medieflöde som är och har varit får vi också veta väldigt mycket om vad som händer. Det gör oss mer medvetna om hur otrygga vi är, och då blir det ännu viktigare att stärka tryggheten.

Vi befinner oss i en spännande tid där mycket händer

57

58

väldigt snabbt. Digitaliseringen har under många år påverkat samhället stort, och under de senaste åren formligen exploderat.

– Digitaliseringen är mycket mer personlig i dag, framför allt genom våra smarta telefoner som vi använder till så mycket. Hela samhället är kopplat till digitaliseringen, och när människor tittar tillbaka om 50 år kommer de nog att se att det var nu det hände, säger Mia Wahlström.

Hon tror också att man i framtiden förhoppningsvis kommer att se början av 2000-talet som en upplysningstid, den tid då vi lärde oss hur vi måste ta hand om vår värld.

– Man pratar mycket om hållbar utveckling. Det begreppet exploderade 2006 i och med Al Gores film En obekväm sanning.

Hållbarhetsbegreppet började med fokus på miljö, men sedan har det växt till att omfatta även ekonomisk och social hållbarhet, förklarar Mia Wahlström.

Men även om vi lever i ett prylsamhälle så konsumerar vi människor inte bara prylar utan också sådant som vi kan bevara i vårt minne. Vi vill upptäcka, och vi vill helst att våra upplevelser ska vara unika. Det är en trend som verkar ha kommit för att stanna, och just därför kan vi så småningom vänta oss en mottrend.

– Reduktion innebär att i en värld som består av många möjligheter och val vill man skala ner tillvaron till less is more. Man kan fundera på hur upplevelsetrenden kommer att stå sig kontra reduktion. Kanske vill människor ha mer avskalade upplevelser i framtiden. Men framför allt vill man ha unika upplevelser.

Vackra miljöer kan man hitta på många ställen, men där blir historia och kulturhistoria betydelsefullt med unika värden.

Wenngarn är i dag restaurerat och uppbyggt utifrån hur det har sett ut tidigare. Men utan sin historia skulle ett sådant samhälle knappt kunna skapas till vad det är i dag.

– För det första är ofta de platser som man vill bygga på attraktiva, och man måste bygga tätare. Då är det svårt att få till samma stora ytor som på Wenngarn. För det andra är det svårt att på en ny plats med nya byggnader skapa den själ som såväl historia som historier om en plats ger, säger Mia Wahlström.

Människor har bott och umgåtts på Wenngarn i alla tider.

Privata foton från Barbro Beck, Elsmarie Kruse, Ingrid Lund, Solveig Lorentzen samt Wendela och Torfinn Dehlin.

59

60

Wenngarn är det av mina projekt som har haft den tyngsta ryggsäcken men också det som har legat närmast hjärtat.

Kanske hänger det ihop.

(Olle Larsson om vad Wenngarn betytt för honom.)

61

62

Om att våga gå före, projekten Wenngarn är en plats för kreativitet och innovation. Det märks på alla de projekt som redan har grott på platsen. En del ligger i samhällets framkant och andra är mer grundläggande. I det samhälle som Wenngarn har utvecklats till behövs alla sorters projekt, men idén har alltid varit att våga gå före, att utveckla lösa tankar till riktiga projekt och att prova även det som ingen annan har gjort tidigare. Det är så ett samhälle blir nyskapande samtidigt som dess värden bevaras.

63

Wenngarns- och sisyfosmodellen – värdeord och metodik Wenngarnsandan har varit tydlig i hela organisationen under hela projektet och vi har haft ett enormt stöd av den när vi har byggt vår vision och värdegrund.

Visionen om ett levande bysamhälle på en historisk plats hade inte gått att genomföra utan värdeorden:

Att vi bryr oss om – "kan jag hjälpa till med något?"

Om vi kan vi använda oss av detta förhållningssätt får vi bättre relationer och ett bättre samhälle.

Delaktighet i utvecklingsprocesser har varit en fråga som vi grubblat mycket över, och Wenngarnsmodellen nedan har varit en viktig del av projektet. Under mer än 400 rundvandringar med nyfikna och intresserade har vi fått massor av idéer och en outsinlig ström av feedback och energi. Det finns ett skäl till att vi har två öron och en mun – som någon klok människa lär ha sagt. Att involvera vår marknad och omvärld i våra utvecklingsprocesser tar tid, men det är den bästa investering vi kan göra.

FÖRÄDLING – inte riva och ta bort utan bygga vidare

och lägga till. ÖPPENHET – alla är välkomna utan att bli värderade,

och vi skapar förutsättningar för alla.

HELHETSSYN – samhällets alla delar och alla behov ska beaktas och ingå i samhällsbildningen.

DELAKTIGHET – samhället byggs i samklang med dem som ska leva där samt de behov, tankar och idéer de har.

PASSION – ett samhälle ska bygga på lust och glädje,

Vi behöver titta på:

inte tvång och krav.

npassa, ö

pp

ÄKTA

a,

pa ,

rg i

llt

n

eér, ska

st , in spiration, lu

Kravlöst och lustfyllt!

fy

rå ga ,a

a

s?

Ve m

?

e

da

a id

DELAKTIGHET

En

a? Upplev

s lö

ig

BEHÖVD F

mm

älsa, välk a, h om

Öpp n

Ly s

sn

s ra lä

gga tlä

sa

Morgondagens behov

Dagens behov

na

ar

på

a in, fråga jud ,k

BEHOV

en

Att skapa en ny kultur och anda utan regler men med tankar och önskemål har varit centralt. Vi utgick från tre enkla rutiner.

Att se varandra genom att hälsa – "hej".

Att vara nyfikna på varandra – "hur mår du?"

,b

Gem

Sisyfos motto är ”svårt är roligt, enkelt är tråkigt”.

Vi försöker även om det verkar svårt. Under projektet har vi tagit hjälp av flera verktyg och modeller.

Att vi ser ett projekt som en resa där motgångar och misslyckanden är en del av vägen mot framgång är kanske ingen modell. Däremot är den kanske den viktigaste ingrediensen i projektet.

Gårdagens behov

Prov a

64

När vår omvärld snurrar fortare så förändras förutsättningarna och människornas behov. Att hitta metoderna för att analysera gårdagens och morgondagens behov samt ifrågasätta rådande sanningar och system har tagit mycket tid men i figuren nedan har vi på ett enkelt

sätt sammanfattat hur vi arbetat. Det finns kanske ingen tydlig teori bakom Wenngarn men vi har som vi beskriver haft en tydlig metodik, och den har varit till stor hjälp.

Idé

Ja

Nej

Genomfört event.

Alt: Om det återkommer – ett varv till i hjulet.

Utvärdering

Behov på Wenngarn baseras på: • Värdegrund • Vision/mission • Destinationstratten

Bjuda in nätverken enligt nätverkshjulet och skapa relationer utifrån kapacitet

Projektplan uppdateras Genomföra, alternativt lansera, event.

Kommunikation enligt nätverkshjulet med fokus på relevanta deltagande nätverk.

65

Skapa utkast till projektplan

Se möjligheter/ utmaningar utifrån feedback från nätverken

Behov

• Produkt/Projekt • Paketering/Koncept • Storytelling – hur har nätverken hjälpt till?

Berättelsen om Hus utan sladd

66

På Wenngarn finns ett nybyggt hus som ska möta framtiden. Det har varken anslutning till el, vatten eller traditionellt avlopp. På sommarhalvåret ska huset drivas av solceller, och avloppet är byggt i ett slutet system.

om hur mycket energi som förbrukas, men den är samtidigt meningslös om inte beteendet ändras. Det här huset kommer att visa att det går att leva energisnålt utan att göra avkall på komforten.

Hus utan sladd är ett sätt för Sisyfos att utmana sig själva och andra genom att visa att det går att bygga på nya sätt. Det gör vi genom att samarbeta med företag som har nya tekniker och nya material vilka alla bidrar till en helhetslösning. Att huset byggs på Wenngarn känns naturligt eftersom det knyter ihop en lång historia med en hållbar framtida utveckling.

Alla som kommer hit som besökare eller hotellgäster ska bli inspirerade, se att mer än vad man tror är möjligt och förhoppningsvis själva gå från tanke till handling.

För att göra huset självförsörjande fanns det fyra stora frågor att lösa: värme, el, vatten och avlopp.

Projektet innehåller bland annat följande delar:

Det finns många företag i Sverige som tekniskt ligger i framkant. Med det här projektet kan vi se vad som fungerar när vi bygger kommersiellt – och företagen får testa sina produkter i skarpt läge.

Huset hyrs ut som ett koncepthus inom ramen för vår hotellrörelse. Även när det är färdigbyggt så kommer det att fortsätta utvecklas och förbättras. På utsidan ser huset ut som en vanlig villa och tanken är att även när man bor där ska alla bekvämligheter finnas.

En stor energibov är vårt beteende. Den smarta teknik som finns här kan förhoppningsvis skapa ny medvetenhet

• Pelletseldad stirlingmotor som ger el och värme på vintern.

• Passivhusstandard med högisolerade tak och väggar samt fyrglasfönster.

• Energilagring med litiumbatterier och genom laddning av elbil.

• Internt elnät baserat på likström för att minska omvandlingsförluster.

• Rymddusch som återcirkulerar vattnet och spar massor av energi och vatten.

• Avloppssystem inspirerat av naturens egna processer.

Läs mer på husutansladd.se

67

Projekt på Wenngarn 2014–2016 Hotell Anstalten, 4 000 kvadratmeter (klart våren 2014). Den tidigare alkoholistanstalten från 1916 stod färdig med 100 rum, en restaurang och flera gemensamma utrymmen.

68

Allébyn, 2 000 kvadratmeter.

Parhusen från 50-talets familjehus renoverades till 14 moderna bostäder.

Ängsvillorna. 26 barnfamiljshus på vardera 135 kvadratmeter och tillhörande tomt. Även kallat Bullerbyn.

Slottet på 2 200 kvadratmeter har ännu inte renoverats så mycket men vi har skapat en “byastuga” från ett tomt och ödsligt slott. Hit vill vi att alla besökare och boende kommer för en rundtur, konferens eller fika i kaféet. Tavlorna i Disasalen har ersatts av led-skärmar som kan visa oss historia och framtid.

Bollhallen. Under alkoholistanstaltens första tid användes bollhallen till mötesplats och biosalong.

Senare, under 60-talet, kunde det vara fritidshem för områdets ungdomar. På senare år är det boende som använder den för innbandyträning eller födelsedagskalas.

Slottsparken. Magnus Gabriel de la Gardies Barockpark är i många delar mer renässans än barock.

Parken som är en av Sveriges första har totalrenoverats med tanke på 1650-talet. Det har också varit en matproduktionsenhet med odlingsrabatter i parken, något som har återupptagits för att skapa när- och härodlat på Wenngarn, bland annat humle och blåbär.

Dammstugans pizzeria, 200 kvadratmeter. I samband med köpet brann Dammstugan ned och vi lät bygga upp den under 2014 med hjälp av gamla timmermansmetoder. Här skapade vi en viktig och trivsam mötesplats.

69

Paviljongen, 600 kvadratmeter. En byggnad som Gustav IV Adolf blev så inspirerad av när han var ute på promenad att han skrev ett långt brev till arkitekten. Det var de första tolv renoverade lägenheterna som såldes hösten 2014, med utsikt över fälten och golfbanan.

Kulturstallet,1400 kvadratmeter.

Den gamla djurladan har gjorts om till mötetsplats, bageri och bryggeri.

Det gamla höloftet rymmer över 500 personer för möte och fest. I det gamla stallet finns barer, reception, toaletter samt loger för artister.

Bageriet, 200 kvadratmeter i Kulturstallet. En viktig mötesplats och hubb för allt hembakat på Wenngarn. Det kan också tjäna som eventkök för de 500 personer som träffas uppe på loftet.

Bryggeriet började som ett test att brygga vårt eget öl från den odlade humlen. Nu är det ett utvecklat bryggeri där vi tillverkar allt från ljus öl till kryddstark julale.

Wenngarn Sportcenter plan 3, 700 kvadratmeter. En gigantisk lada på 2 000 kvadratmeter som tjänat som betongfabrik under en period. Det översta planet inreddes till ett sportcenter med utsikt mot Garnsviken och slottet. Inspirationen kom från slottets ljustunnel och vikten av hälsa och må bra.

Djur på Wenngarn hör till, det har alltid funnits djur här. Ett välkommet och rofyllt tillägg till slottsparken och miljön här.

Wenngarns företagscenter plan 2, 700 kvadratmeter, byggdes rakt under sportcentret. En öppen arbetsplats med plats för eget arbete och mötesrum och gemensamma resurser i form av kök och toaletter samt lounge-ytor.

Wenngarns förskola, 400 kvadratmeter, bottenvåningen på Betongfabriken. Det var ett av de första projekten 2014. Att skapa en plats för våra minsta och möjliggöra att barnfamiljer tog steget att flytta till Wenngarn var en nödvändighet.

Barnen ger också Wenngarn extra energi och glädje.

Utegymmet. I samarbete med våra vänner på Eleiko byggdes ett modernt och stort utegym intill sportcentret. En plats att träna på ute i det fria och slippa det svettiga gymmet.

70

Smuttan Konferenscenter, 1200 kvadratmeter. En ombyggnad av ett nedgånget barackbygge som den tidigare ägaren fick av Arlanda. Det kallades där Café Smutt och fungerade som restaurang och fikarum för byggnadsarbetena som byggde Arlandas tredje bana.

Orangeriet, 400 kvadratmeter.

Dåtidens kungligheter och adel förvarade här sina kontinentala växter mot vinterkylan. Nu ombyggt och utbyggt till orangeri och hållbarhetscenter med bland annat världens mest syrerika rum. Här är också basen för vårt internationella WWOOF-program som vårdar vår historiska trädgård.

Bleckhornshus, tolv hus på vardera 250 kvadratmeter. Bleckhornshus är en gammal byggnadstyp som finns på och runt Wenngarn. Vi gjorde en modern variant av dessa historiska villor. De placerades på vackra platser och på köpet fick de en variant av boende som passar dem som vill bo på stora ytor.

71

Stenladan, 800 kvadratmeter och Vagnslidret, 1200 kvadratmeter.

Dessa båda k-märkta byggnader brann ned på själva tillträdesdagen den 1 oktober 2013. Vi bestämde redan då att bostäderna med plusboende och hyresrätter skulle bli själva finalen på projektet, och de invigdes på treårsdagen av byggstarten.

Brännsvinsstugan. På 1700- och 1800-talet var brännvinet en del av den sold (lön) som arbetarna fick.

För hundra år sedan byggdes en alkoholistanstalt på området. Därför fanns en tanke om ett destilleri redan från början, och det färdigställdes 2016 för att låta gäster prova bland annat Wenngarns egen aquavit.

Hus utan sladd – ett hållbarhetsprojekt. Självförsörjande hus både med vatten, el och värme. Ett samarbetsprojekt med flera företag där målet varit hållbarhet inför framtiden.

Hållbarhet. Elbilar och solceller har varit en viktig del av projektet att skapa ett hållbart samhälle.

Wenngarn ska vara en plats för inspiration om det fossilfria samhället.

En plats där vi går före de allmänna klimatmålen och reducerar vårt avtryck för framtiden.

72

Wenngarnsappen är ett prisbelönt projekt och ett av världens första försök att digitalisera en fysisk miljö.

Projektet började i en liten skala men har nu vuxit till ett eget företag som utvecklar digifysiska miljöer och underlättar mötet mellan besökare och verklighet.

Svinladan. Ett av våra sista projekt där vi placerat musteriet. Här kan barn och vuxna vara med och titta och även delta i tillverkningen. Från början bara tänkt för att musta äpplen men nu vill vi att all dryck, marmelad och sylt som säljs på Wenngarn ska vara miljövänlig och tillverkad på Wenngarn.

Svårt är roligt. enkelt är tråkigt.

(Sisyfos motto).

73

74

Grunden för framtiden är lagd 75

Vi har nått nutiden, och även nosat på framtiden, i vår berättelse om Wenngarn. De senaste tre åren har byggt vidare på tidigare generationer. Det är inte bara de fysiska byggnaderna som har förädlats utan även aktiviteter och känslor har fått utvecklas och moderniseras utifrån hur det en gång har varit här. Epoken är inte över, nutidshistorien kommer att fortsätta länge till och framtiden kommer att ta vid nästan utan att vi märker det. Men nu är det dags för andra att förvalta vidare, att ta hand om det som under många år har vuxit fram och att ta över från Olle Larsson och Sisyfos.

O

lles och Sisyfos tid är snart över. Åtminstone nästan. Visst kommer de, precis som så många andra, att besöka området bara för att få sinnesfrid eller för att det är en perfekt plats att mötas på antingen det handlar om familjens fritid, ett affärsmöte eller en konferens. Sisyfos kommer också att fortsätta verka inom området, men inte längre på samma sätt. Deras pågående projekt, som Hus utan sladd och hur man kan få fler att välja elbil, kommer att finnas kvar på platsen. Men då kommer Sisyfos att vara här som ett av flera företag som är verksamma på området, snarare som en hyresgäst än som någon som driver hela Wenngarn framåt.

En epok är över och nya krafter ska ta vid.

76

Det är vemodigt. Wenngarn har på något sätt varit mer än bara ett projekt. Det har varit drömmar, visioner och framtidshopp, och det har drivits med både hjärna och hjärta. Men Olle ser rationellt på avskedet och betonar att platsen fortfarande finns kvar.

Wenngarn har blivit det som han från början hoppades på. Likt en idrottare som vill avsluta karriären på topp vill Olle nu lämna vidare och låta någon annan ta över medan han själv ägnar sig åt andra projekt och det som han är allra bäst på.

– Jag är ingen förvaltare. Jag tycker om att hitta nya, omöjliga projekt som jag kan utveckla och skapa något bra av. Nu har vi skapat ett samhälle som vi är nöjda med och då är det dags att lämna över.

Han menar det han säger, det är tydligt. Mentalt börjar han fundera på nästa projekt och han har även märkt bland delar av personalen som har varit med från början att de snarare har en personlighet som utvecklare än förvaltare. Och just därför, när nya människor kommer in som förvaltare, vill han sätta punkt genom att berätta om sin vision och sina planer.

Han låter lika skämtsam som högtidlig när han kallar den här boken för Wenngarns testamente, något som ska lämnas till eftervärlden, kommande förvaltare och kommande generationer. Det finns ett behov av att berätta hur allt var, varför han ville förändra och berika Wenngarn. Genom att sätta tankarna på pränt kan visionen och allt det som Olle och hans team har arbetat för finnas kvar. Kommande förvaltare får göra som de vill och utveckla Wenngarn på det sätt som de bedömer är bäst. Olle poängterar gång efter annan att i och med att han själv tar ett steg tillbaka så är det inte längre hans sak hur området sköts. Men samtidigt finns det något där, en önskan om att ge en förklaring till hur det kunde bli så bra, en förhoppning om att hans idéer ska förvaltas på bästa sätt.

– Jag ska inte lägga mig i det. Men jag tror att det är viktigt att ha det här testamentet för att visa hur jag tänkte och att de som vill även kan ha det som stöd när de vill veta vad det var som gjorde att vi lyckades, vad som var vår röda tråd och vilka värden som var viktiga.

Olles elbil rullar långsamt genom Wenngarns allé.

Han pekar ut byggnader, gestikulerar och berättar historier om dem som bor där och om personalen.

Här slår Wenngarns hjärta taktfast. Människorna i samhället är en viktig del av den speciella Wenngarnsandan som alla pratar om. Med ett så speciellt område, med en delvis känslig historia, behövdes en lokal förankring och en familjär stämning. Olle och hans team lade redan från början mycket tid på att träffa både beslutsfattare och dem som bodde i anslutning till området. De förklarade på ett tidigt stadium sin vision, vad de ville göra och hur det skulle gå till. Det mottogs positivt. Stödet från närboende fanns där, liksom en vilja att bidra till förändringen.

– Det spelade nog mycket in att jag upplevs som

77

Rådslagen lockade många engagerade. Det togs även kontakt med före detta Wenngarnbor för att dokumentera och samla bilder.

en vanlig människa. Jag är ingen politiker eller viktig företagsledare i kostym utan jag är vanlig, skitig och enkel, säger Olle samtidigt som han höjer handen i en hälsning till den äldre kvinna som har lämnat sin bostad och är ute på promenad.

Just att hälsa på alla man möter är en viktig del av Wenngarns kultur och något som man medvetet införde som en del av tillvaron från första början.

– Då var det ingen som hälsade på någon. Alla tittade bort. Det var lite som i Stockholms tunnelbana, att man vill inte möta någons blick. Så vi hälsade nästan sönder alla vi mötte. Alla som jobbade för oss var tillsagda att hälsa på precis alla som passerade och hellre en gång för mycket än för lite.

78

Olle menar att det finns tre små, enkla åtgärder som kan förändra och skapa ett välkomnande och trivsamt samhälle. Det första är att man säger hej. Nästa steg är att vara nyfiken på andra människor, att fråga hur någon mår eller vad den gör. Det tredje är att erbjuda sin hjälp, att kanske bära någons matkasse, hålla upp en dörr eller att slå i en spik. Måhända har han rätt i att det är så enkelt – för resultatet kom. Det är svårt att vända bort huvudet när någon hälsar, och om samma person också är uppriktigt intresserad får man till sist en relation till varandra. Och det betalar sig.

– Om du verkligen på riktigt är ärligt intresserad av andra människor och uppriktigt ber om hjälp så vill de gärna bidra. Det är nog en av de största lärdomarna från uppbyggnaden av Wenngarn, konstaterar Olle.

Han syftar på när de redan efter en månad bjöd in många personer från kommunen, grannar och andra som var nyfikna på projektet till vad som skulle bli Wenngarns första rådslag i modern tid. Där skulle de kunna bidra med idéer på hur området kunde utvecklas. Olle och hans team lade visserligen stort engage-

mang och mycket tid på att först fundera på vilka de ville bjuda in och sedan på att göra inbjudan personlig, ibland med uppsökande besök, men de hade inte räknat med att det skulle komma 700 personer. Alla hade idéer och kunskap som de ville dela med sig av.

De ville bidra till en bättre värld och en bättre plats, en plats där deras åsikter räknas. Engagemanget som resulterade i 400 unika förslag var så stort att Olle tre år senare ser lycklig ut när han pratar om det.

– Människor är nyfikna och vill dela med sig när det är något som de tror på. Att det blev så tydligt här beror nog på att Wenngarn är uppbyggt av känslan av att här kan man vara med och påverka. Om man verkligen ställer en seriös fråga och verkligen är intresserad av vad andra tycker så får man också genomtänkta svar.

Mötet var uppbyggt med en huvudfråga, nämligen hur de skulle utveckla slottet. Blir det för många frågor blir det spretigt och det är svårt att få konkreta och fördjupade svar är Olles erfarenhet. Deltagarna fick också en guidning på området och serverades soppa och smörgås.

– Vi kokade 200 liter trattkantarellsoppa hemma i vårt kök. Jag är ute mycket med hundarna och det året var ett makalöst bra svampår så jag kom hem från våra promenader med säckar med trattkantareller, och något skulle man väl göra av dem. Vi fick köpa stora dunkar för att kunna transportera all soppa till Wenngarn, säger Olle.

Hans leende är illa dolt. Antagligen hade andra sagt att det var omöjligt att hitta tillräckligt med svamp och sedan koka så mycket soppa i ett vanligt litet kök.

Men för Olle är som bekant ingenting omöjligt och med rätt logistik gick det att lösa både mat och rådslag. Dialogen med andra sporrar honom, och eftersom Wenngarn var tänkt att bli ett samhälle för alla

79

har den första höstens rådslag blivit ett återkommande inslag. Trattkantarellsoppan är numera utbytt mot tilltugg som lagas i Wenngarns restaurangkök men det kommer fortfarande lika mycket människor.

– Jag tror att de känner att det verkligen är allas vårt Wenngarn. Det är en mycket viktig del av kulturen här och jag hoppas att rådslaget kommer att stanna kvar i framtiden.

80

Åter till den speciella stämningen som vilar över området, Wenngarnsandan som alla pratar om. Eftersom platsen nu verkligen har utvecklats till det egna lilla samhälle som Olle drömde om är det lätt att fundera över om den påtagliga vi-känslan passar alla eller om en del skulle känna den påtvingad. Vill alla vara en del av ett kollektiv? Tänk om Wenngarn i förlängningen skulle vara en sekt? Jag vågar knappt fråga, men Olle verkar inte ta illa upp. Faktum är att han själv hakar på eftersom han finner frågeställningen både intressant och viktig. Nej, Wenngarn är inte en sekt och ingen ska mot sin vilja tvingas in i kollektivism.

– En sekt är från början tillåtande men så hårdnar reglerna allteftersom, man börjar skapa förbud och sekten blir allt mer sluten. På Wenngarn är allt öppet och man får göra som man vill.

Egentligen finns det bara ett förbud på Wenngarn, och det är förbudet mot att sätta upp det som Olle kallar för tråkiga förbudsskyltar, som kostnader för parkering och var man inte får vara eller promenera. Det bidrar till att utesluta människor och döda deras kreativitet. I stället får besökare i dag veta var de får promenera och vad de får göra. Och parkeringen är kostnadsfri.

– Vi har pratat mycket om att vi inte vill stänga någon ute. Här ska man bara kunna vara, om man vill.

Ingen behöver bidra eller ens sträva åt samma håll.

Wenngarn är ett samhälle och inte ett fotbollslag.

Ingen behöver vara med på någon aktivitet om man inte själv vill, men alla som vill ska få vara med.

Just därför, för att ingen skulle känna sig utesluten, har personalen på Wenngarn också varit noga med att inte använda ordet ”vi” när de pratar om sig själva.

– Om det finns ett vi så finns det också ett de. Då kan man börja fråga sig vilka som inkluderas av vi. Vi som verkar på Wenngarn ska inte värdera vare sig oss själva eller andra, förklarar han.

Ett exempel är att personalen inte säger ”vad bra vi är”. I stället säger de ”vad roligt vi har”. Olle menar att det är upp till andra att avgöra om det är bra eller dåligt. Som samhälle ska man inte värdera – för när man värderar börjar man också sålla och ställa grupper mot varandra.

– Här är alla verkligen välkomna. Alla får plats.

Barn får springa på slottet samtidigt som vi har konferenser i rummen intill. Det är en lysande kombination! Vi har erbjudanden till muslimska familjer för att de ska få uppleva Wenngarns kultur och vi låter alla föreningar komma hit oavsett vad de står för.

En del skulle uppfatta det som kontroversiellt. Olle rycker på axlarna. Det är mer kontroversiellt att utesluta kulturer, grupper och människor, menar han.

Lugnet sänker sig sakta över Wenngarn. Hösten lurar runt knuten och snart är det skördemarknad. Då kommer området att krylla av besökare så många att den ordinarie parkeringen inte kommer att räcka till.

Barn som inte bara vill se utan också röra. Vuxna som med ett romantiskt leende strosar i slottsträdgården, funderar över svunna tider och beundrar solrosfälten.

Boende som blandar sig med besökarna och stolt berättar att de bor på det vackra området. Människor

Wenngarn blev precis som jag hade tänkt, men jag själv blev inte som jag tänkt.

Jag har förändrats under de här åren.

Jag har lärt mig så mycket, framför allt om delaktighet, och jag vet nu att ingenting är omöjligt.

(Olle Larsson om förändringar och hur Wenngarn har påverkat honom.)

81

som sett Wenngarn resa sig ur sitt förfall kommer att berätta om de senaste tre åren och jämföra dem med hur det var tidigare. Alla kommer att ha sin relation till Wenngarn, sin historia att berätta vidare. I dag och i morgon.

82

Men vad är det då som har gjort att Wenngarn har utvecklats till det samhälle det är i dag? Hur blev det något som människor kunde ta till sig, besöka och prata om? Olle tror att det finns två nycklar till framgången. För det första att han stod för något som var eget samtidigt som det var vardagligt och att han hade en egen vision som människor kunde enas om. För det andra att han nu släpper taget. Wenngarn ska vara allas och inte bara Olles. Många andra människor har bidragit till att göra området till den vackra och harmoniska plats som det är i dag, men det är Olle som har fått bli en levande symbol för hur man lyckas. Det var ett medvetet val, eftersom det är lättare att få människor med sig om de får lära känna en person som står bakom en idé och inte

bara får namnet på ett företag. Men balansgången är fin, menar Olle. En person som blir en symbol för något stort riskerar också att ta med sig sitt livsverk när han själv drar sig tillbaka. Då dör också värdet med personen.

– Man måste komma ihåg att jag bara har varit en förvaltare under tre år. Det finns personer före mig som också har gjort sina grejer. Magnus Gabriel, Gustav Vasa. Alla satte sin prägel på Wenngarn, och Wenngarn är så mycket större än vad jag är.

Tre år är förbi, men Olle kommer att bli hågkommen – han säger själv att det inte känns viktigt att man minns just honom men att han däremot gärna vill att det han och hans kollegor har gjort kommer att ha betydelse i framtiden – under lång tid framöver.

– Det vi har gjort på Wenngarn kommer alltid att vara en liten del av dess historia, åtminstone om människor i framtiden är lika bra på att berätta historier som vi har varit under den här tiden.

83

sisyfos tankar om framtiden Vi har en positiv syn på framtiden. Det finns så mycket energi och empati i världen, och det har blivit en motpol till egoism och kapitalism. Pengar är inte längre lika viktigt utan det är mer status att ta hand om världen och om varandra. I dag finns det också bra tankar kring hållbarhet, och en trend vi ser i samhället är att vi vill bli bättre människor.

Vi tror att det blir en fantastisk värld.

84

hur säger man tack till tusentals människor? Och vem ska man börja med i Wenngarns fall? Det finns så många, både dem som sedan länge är döda och dem som fortfarande lever, utan vars hjälp vår dröm för platsen aldrig hade kunnat realiseras. Och det känns fel att tacka dem som själva varit med och skapat. För platsen är ju deras. Så vi bestämde oss: vi skriver inget tackord utan en dedikation. Vi människor lever och älskar en kort tid på jorden – men historien är lång.

Vem känner vi från tusen år tillbaka och vem ska komma ihåg oss om ytterligare tusen år? Det är genom att vårda, skapa nytt och förvalta som vi skapar förutsättningar för dem som kommer efter oss. Wenngarn grep tag i oss med sin berättelse. Det är inte för att våra namn ska skrivas in i historien utan för själva berättelsen som vi åtagit oss Wenngarn. Platsen som av så många utdömdes som ett hopplöst fall.

Vi och ni som har gjort detta möjligt har sparat, bevarat och lagt till på en underbar plats. En plats som nu kan möta, ge lycka och ro. Wenngarn är en spegel i upplevelsen av att vara människa. Alla hus, projekt och träd är därför till er. Varje sten är ett tack bakåt och en förhoppning framåt. Den historia som platsen bär på gör den levande.

Den kommer att föra oss och efterkommande vidare.

Och vem vet. Kanske i tusen år till.

85

86

87

88

89

90

91

29

Naturreservat Askare hage 6

3

2

12

8

5 4

16

7

9

10 11

28 23 26

13

16 1

22 14 27

92

25 21 19 24

20

18 20

Wenngarn

1.

Ängsbacken, bostadsrätter.

2.

Anstaltshöjden, bostadsrätter.

3.

Konferenslokaler och i bottenvåningen ett enklare boende, så kallat kabinboende med egna kök.

4.

Hotell och restaurangen i den gamla anstaltsbyggnaden.

5.

Annexet, ett test av ny byggteknik med frigolit.

6.

Hantverkshuset, återuppbyggd hotelldel med flera rum och med eget kök.

7.

Den tidigare förskolebyggnaden är omgjord till bostadsrätter.

8.

Vattentornet är intakt sedan 1950-talet och används.

9.

Bollhallen, en gemensamhetslokal som går att hyra till exempelvis födelsedagsfester med mera.

10. Intill Bollhallen finns en lekplats med utrustning skänkt av Sigtuna församling.

11. Vagnslidret, hyresrätter.

12. Betongfabriken, Sportcentret, Företagscentret, Utbildningscenter och förskola.

13. Kulturstallet med bryggeri, bageri och logen som eventlokal för upp till 500 personer.

14. Den återuppbyggda Dammstugan, där bakas vedugnsgräddad pizza. Utanför en vacker uteplats med utsikt över dammen.

15. Allébyn med de äldre gula villorna som renoverats och 26 nybyggda villor i Ängsbyn.

16. Skogsbrynsvillorna, åtta villor på Anstaltshöjden samt fyra mellan Allébyn och Paviljongen. De är enfamiljshus på cirka 250 kvm.

17. Paviljongen, bostadsrätter.

18. Orangeriet, unik mötesplats för fester och konferenser och viktigt centrum för trädgården, parken och Wenngarns hållbarhetsarbete.

15

19. Slottet, en unik mötesplats med anor från 1100- och 1200-talet är i dag Wenngarns hjärta för boende, besökare och de som arbetar här.

16 15

17

20. Sveriges första barockträdgård med odlingslotter, ekologiskt odlade bär samt humleodlingar. Odlad yta med blommor och ekologiska grönsaker.

21. Engelska parken.

22. I det gamla magasinet driver en ideell förening loppis.

Viby by

23. Musteri.

Cykel- och gångväg till Sigtuna Golfklubb

24. Trädgårsvillan, hyresrätter.

25. Borggårdsbutiken (säsongsöppet) 26. Hus utan sladd – ett hus med egen el och vattenförsäljning, slutet kretslopphus.

27. Destilleri.

28. Stenladan, hyresrätter – plusboende.

29. Sigtuna Islandshästar.

93

94

95

Denna bok är en berättelse och ett avslut på en resa och ett projekt som har satt Sisyfos på prov. De första spåren från Wenngarn kom för snart tusen år sedan.

2013 köpte företaget Sisyfos området som var lämnat i förfall.

Målet var att genom att förädla en historisk plats skapa ett nytt samhälle kring slottet och med parken som hjärta. Det har varit en resa av hundratusentals arbetstimmar och tillsammans med tusentals människor har det tagit oss långt utanför de horisonter och utmaningar vi förväntat oss.

Det har varit en resa som har förändrat både Wenngarn och oss själva.

Vi ville skapa ett nytt samhälle i samklang med dess historia.

Vår vision har varit att bevara, berätta och skapa historia.

96

Vi kan aldrig äga Wenngarn utan bara förvalta platsen.

Wenngarn fanns långt före oss och kommer att finnas kvar långt efter vår tid.

Vi kan bidra med vår vision att bygga ihop dåtid, nutid och framtid.

Wenngarn har förändrat oss.

Tack till alla – ingen nämnd och ingen glömd.