Tio liv - titta i boken

Kapitel 1

Tio liv

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”

johannesevangeliet 11:25–26

Det sägs att katter har nio liv. Det känns lite orättvist då vi andra tycks få klara oss med ett. Det är bara några år sedan uttrycket YOLO letade sig in i den svenska vokabulären. Ordet är en akronym som står för ”you only live once”. Tanken bakom användandet av uttrycket handlar om att ta vara på nuet, att inte ta en morgondag för givet. Det gäller att passa på, för du vet – YOLO. Det finns såklart en sanning i vårt behov av att se och ta vara på nuet, att våga leva medan vi har chansen. Däremot tycks en alltför lättsam inställning till YOLO vara en grogrund till allt för hastigt fattade beslut med dåligt konsekvenstänk. Katter sägs dessutom alltid landa på fötterna, till skillnad från oss människor, som obarmhärtigt och ständigt tycks krocka med både väggar och golv.

När Jesus talar orden vi läser här ovan till Marta har hon precis krockat med en vägg. En av de väggar vi ännu inte lärt

oss att varken flytta på eller att hantera – döden. Hennes bror Lasarus har dött och hon känner sig besviken över att Jesus inte var där i tid för att hindra Lasarus från att lämna detta jordeliv. Jesus kommer till henne med ett budskap som säkert inte är det hon hade tänkt. Kanske hade hon förväntat sig att Jesus skulle be om ursäkt för att han var sen, eller förklara att det inte är vår sak att styra över liv och död, med säkerhet skulle han beklaga hennes förlust och ge henne något tips för hur hon bäst skulle hantera sin sorg och komma vidare i livet. Men inget av detta är det som Jesus väljer att fokusera på. I stället styr han blicken tillbaka till honom själv. Det är alltid det som Jesus gör när han kommer till oss i våra kriser, han styr vår blick tillbaka dit där den hör hemma – på honom: ”Jag är uppståndelsen och livet”. Bibeln handlar om liv. Liv som blir förvandlade, förnyade och till och med födda på nytt. Inte helt olikt myten om katter erbjuder Jesus oss människor möjligheten till ytterligare liv och förmågan att landa på våra fötter när vi faller. Jesus var inte färdig med Lasarus än. Jesus tänker erbjuda honom ytterligare ett liv och nu vill han försäkra sig om att Marta också är med på noterna: ”Tror du detta?”

Men innan vi dömer Marta för att hon inte är så snabb att omfatta det Jesus erbjuder henne ska vi nog tänka oss in i hennes situation. Det hör trots allt inte till vanligheterna att någon som har dött, och i detta fall även begravts, står upp till livet igen. Hur skulle hon ha kunnat förvänta sig det han nu kommer och erbjuder henne? Jo, genom en förbättrad kunskap om hur Jesus tänker och agerar utifrån det uppdrag som han har och som han själv formulerat på följande sätt:

Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. johannesevangeliet 10:10

Bibeln är en väldigt komplicerad bok som många av oss har spenderat och fortsätter att spendera massor med tid på att försöka att förstå. Trots sitt oerhörda djup, och sina stundtals svårtolkade partier, är den förhållandevis enkel och svartvit i sin grund. Jesus förklarar att allt det som har till syfte att stjäla, slakta och döda kommer från ”Tjuven” som vi också lär känna som djävulen. Jesus däremot, som står i rak motsats till djävul och ondska, har kommit för att ge liv. Djävulen tar från vårt liv, medan Jesus ger oss överflödande liv. Han ger oss inte bara liv, utan han ger oss liv i överflöd. Trots att problemet med ondskan ständigt diskuteras och har gett upphov till vad som kan tyckas vara otaliga böcker och uppsatser sammanfattar Jesus det i denna mening: ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.”

Hur kunde Marta ha haft någon som helst aning om vad Jesus var på väg att göra? Hur skulle hon kunna ha trott? Genom att ha levt med insikten att Jesus alltid kommer för att ge liv, och liv i överflöd. Han har alltid till syfte att öka vårt levnadsvärde. När vi känner att vi kommit till slutet av oss själva och genom egen förmåga (eller oförmåga), eller med god hjälp från andra, gjort slut på våra nio liv, då är han uppståndelsen och livet. Han är vårt tionde liv. Evangelium är budskapet om upprättelse och liv genom Jesus Kristus. Med det sagt är det min önskan att den här boken ska ge dig tillbaka ditt hopp. Speciellt om du på grund av sjukdom och smärta känner att livet har ”tagits” ifrån dig. Evangelium är för dig, precis som det var för de tio personer som vi kommer att läsa om i de kommande kapitlen.

Den rättfärdige reser sig igen

Jag är uppväxt i ett kristet hem och tron har alltid varit en del av mitt liv. När jag var yngre och gick i skolan brukade jag

känna en stolthet när andra elever sa att jag var precis som dem – fast kristen såklart! Det jag kände att jag hade uppnått var att bryta ned fördomar om att kristna människor var konstiga och annorlunda (och då var detta ändå före Knutby). Det finns en god logik i det tänkandet. En del kyrkor verkar ha adapterat det tänkandet som en sorts vision – att visa att vi inte är annorlunda. Säkert gör även dessa kyrkor nytta genom att bryta ned konstiga fördomar och skeva bilder av vad kristen tro är. Jag, däremot, har förändrats. Jag vill inte längre bli sedd som likadan. Jag är trots allt annorlunda. Jag har blivit född på nytt.

Bibeln målar en bild där den troende människan står i kontrast till det som kallas ”världen”. Det tar sig en massa olika uttryck. En del av de uttrycken handlar om etik, moral och levnadsvärden. Men det är inte hela skillnaden. Den största skillnaden är vårt förhållande till Jesus och vad det har för betydelse för oss när vi faller och misslyckas. Bibeln säger att alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Ur det perspektivet är vi alla lika, skillnaden finner vi i att vi som tagit emot Jesus också har tagit emot förlåtelse och upprättelse. Ordspråksboken sammanfattar det på ett fantastiskt sätt:

För den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen, men de gudlösa stupar när olyckan kommer. ordspråksboken 24:16

En av de saker som skiljer oss från resten av världen är vår förmåga att ständigt resa oss igen. Det är inte fallet som skiljer oss åt. Den rättfärdige och den orättfärdige faller båda – om och om igen – men bara den rättfärdige reser sig gång på gång. Det finns något i den troendes DNA som gör honom eller henne inte helt olik en katt, som trots ständiga fall och faror

landar på fötterna, och tycks åtnjuta inte ett – utan nio liv. Någon har sagt att det som skiljer vinnaren från förloraren är den som reser sig snabbast. Jag vet inte om det stämmer, men jag vet att det som skiljer den rättfärdige från den orättfärdige är att den rättfärdige reser sig igen medan den orättfärdige ligger kvar. Nu kanske det är läge att förklara att den rättfärdige inte reser sig i sin egen kraft, lika lite som han undviker fall genom sin egen styrka. Paulus förklarar det för de troende i Rom samtidigt som han förmanar dem för att de sätter sig till doms över varandra:

Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt. romarbrevet 14:4

Det som skiljer mig från världen är inte främst min etik, moral och värdegrund (även om detta är en viktig och klar skiljelinje i många lägen), utan det faktum att Herren håller mig upprätt. Där andra faller står jag ofta kvar. Där vi båda faller reser jag mig igen. Till dig som läser vill jag säga att om du vacklar kan Gud hålla dig stående. Om du redan har fallit kan han lyfta dig igen. Det är en av de mest grundläggande skillnaderna mellan dig, mig och världen. Kung David i Bibeln sammanfattar på sin ålderdom dessa tankar på följande sätt:

Med Herren blir en mans steg fasta och han gläds över hans väg. Om han faller ramlar han inte, för Herren håller hans hand. Ung har jag varit och nu är jag gammal, men aldrig har jag sett en rättfärdig övergiven eller hans barn tigga om bröd. psaltaren 37:23–25

Herren vill göra våra steg fasta och genom att hålla vår hand skyddar han oss från att snava och falla. Gud är en livlina som bevarar vårt liv om vi skulle tappa fotfästet och falla. Det finns ett perspektiv till som David lyfter fram i dessa korta verser och det har med tiden att göra. Gud hjälper oss inte bara en gång om vi faller, utan han är trofast hela livet: ”Ung har jag varit och nu är jag gammal, men aldrig har jag sett en rättfärdig övergiven.” Tur är väl det med tanke på att den rättfärdige faller många gånger, och många gånger lyfter Herren honom upp.

Till dig som läser den här boken och som tänker att du nog snart har förbrukat dina liv, att Gud är trött på dig och att hans tålamod tagit slut: du ska veta att hans tålamod aldrig tar slut utan varar för evigt. Det som kännetecknar den rättfärdige är inte ett felfritt och fallfritt liv utan hans eller hennes förmåga att resa sig igen.

Gör om. Gör rätt. De orden kastar människor ibland till mig när jag vandrar runt på kontoret. De är ord som manar till förändring och förbättring. Det är såklart en viss jargong kopplat till ett sådant uttalande, men samtidigt rymmer det en viss sanning. Sanningen i att vissa saker inte går att göra rätt utan att göra om. Vissa saker kan man inte korrigera i farten. De kräver en omstart. Jag hörde en predikant från landet på andra sidan Atlanten säga: ”If you don’t like the way you were born, try it again.” Det är ett omöjligt uttalande – minst sagt mission impossible. Ändå är det precis det som den kristna tron och framför allt Jesus erbjuder oss. Det är den något svårsmälta sanningen som Jesus ger till en man vid namn Nikodemos:

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus en natt

och sade: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom.” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemus sade: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.”

johannesevangeliet 3:1–7

Det stämmer att den rättfärdige faller och reser sig igen, men det finns saker som vi inte kan resa oss ifrån hur mycket vi än försöker. Det finns saker vi inte kan lämna bakom oss, enda sättet att bli av med dem är att dö bort ifrån dem. Men nu räcker det inte att dö. Lasarus hade dött. Han var då förvisso fri från det som bundit honom medan han levde, men samtidigt var han död. Vad hjälper det att vara fri om man är död? Jesus erbjuder inte bara död, utan även pånyttfödelse. Att få dö bort från det som varit och börja om på nytt! Det är precis det som Jesus erbjuder Nikodemos: att få födas på nytt.

Om du just nu funderar över saker i ditt liv som du inte lyckas bli av med – vilar svaret i pånyttfödelsen mysterium: att vi genom Jesus Kristus får erbjudandet att dö bort från vår synd och möjligheten att uppstå till ett nytt liv med honom.

Jag tror att det är en av anledningarna till att missbruksvård på kristen grund har varit så effektivt. Vanlig missbruksvård arbetar med att ändra beteenden medan missbruksvård på kristen grund (som förvisso också arbetar med beteenden) erbjuder en ny födelse och ett nytt liv. Medan vanlig missbruksvård arbetar med beteende, arbetar missbruksvård på

kristen grund så att säga med DNA. En man jag känner har berättat att i samma stund som han klev ned i dopgraven blev han av med allt rökbegär. Han behövde inte arbeta med sitt beteende, utan Gud förändrade honom.

Nu är det såklart inget fel med att arbeta konkret med vårt beteende, det är något vi alla borde göra, för vi har alla beteenden vi vill förändra. Men jag vill säga till dig som gjort allt och lite till utan att lyckas förändra ditt beteende: pröva att födas på nytt. Låt Gud omforma dig.

Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

romarbrevet 6:3–5

Vi dör med Kristus för att kunna leva ett nytt liv. Målet är inte döden, utan målet är det nya liv som döden är en väg till. Vi förenas inte bara med Kristus genom hans död, utan även genom hans uppståndelse. En del vill gärna sätta fokus på att vi ska dö med Kristus (då inte främst fysiskt men bort från synden) och det är sant, men det är lika sant att om vi dör med Kristus ska vi också uppstå med honom. Jesus levde med ett fokus på sin död, men också på sin uppståndelse. Se vad han själv säger till sina lärjungar:

När de var samlade i Galileen sade Jesus till dem: ”Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de ska döda honom. Men på tredje dagen ska han uppstå.” Då blev de djupt bedrövade.

matteusevangeliet 17:22–23

Jesus hymlade aldrig med det faktum att han var på väg mot döden. Han visste vad som väntade honom och han försökte inte dölja det från sina lärjungar. Däremot visste han också vad som väntade honom efter döden, att han skulle uppstå igen. Här tänker jag mig att vi har något viktigt att lära oss av Jesus. Vi borde inte undvika att prata om allt det svåra som vi kan komma att möta, all ”död” vi kan tvingas att uthärda, men samtidigt bör vi aldrig tala om döden utan att tala om uppståndelsen.

Visst är det så att du kommer att gå igenom en del svåra saker i ditt liv, kanske gör du det nu, men sanningen är att om du följer Jesus kommer du att möta på en uppståndelse. Även när vi står omgivna av död och förlust likt Marta vid Lasarus grav möter vi i Jesus honom som är ”uppståndelsen och livet”. Att möta dödens verklighet med uppståndelsen hopp är i min mening en av de viktigaste funktioner som en själavårdare har. Att inte se förbi eller ignorera det svåra i nuet, men att samtidigt öppna ögonen tillräckligt stort för att se uppståndelsens horisont. Det kristna hoppet vilar inte främst i Kristi död, utan i hans uppståndelse från de döda.

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp. första petrusbrevet 1:3

Det levande hoppet finner vi som troende i Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Vi föds på nytt till ett levande hopp, ett hopp som är grundat på Jesu seger över döden och hans erbjudande om ett nytt liv.

Sjukdomens konsekvenser

Den här boken handlar om helande, men helande handlar om människor. Det är därför vi kommer att läsa om tio personer, vad som hände i deras möte med Jesus och om hur deras liv var innan och hur det blev efter mötet med Jesus. Det är bra att ha det i fokus när vi talar om helande, för då håller vi oss nära mänsklig empati. Många gånger genom Bibeln läser vi om att det var just Jesu empati och förmåga att känna med människor som drev honom att bota dem från deras sjukdom. Människor som mest vill använda helandets gåva för att skapa någon form av spektakel eller uppståndelse bör du undvika så gott du kan. Även om varje genuint helande per definition innehåller något spektakulärt och uppseendeväckande, får det inte vara drivkraften eller syftet. Jesus botade därför att han hade förmåga till medlidande med de människor som han mötte. Han såg vad sjukdomen hade gjort med dem, hur den hade urgröpt deras liv och tagit allt av värde ifrån dem. Sjukdom är obarmhärtig. Den frågar inte om lov, utan den tar allt den kan och den nöjer sig inte förrän den har tagit bort all livsglädje. Den som tycker att man inte borde tala om helande i kyrkan har troligtvis förlagt sin känsla av empati. Den som genuint har ett hjärta för andra kan inte låta bli att lägga sin hand på den som är sjuk och be till Gud om hjälp.

När jag skriver om det här leds mina tankar till en granne jag hade en gång. Han var den där grannen som pratade med alla, oavsett om de ville eller inte, och han hade alltid något vitsigt att säga. Du har säkert stött på honom eller någon av alla hans snacksaliga vänner någon gång. De är väl utspridda över hela landet. Eftersom jag själv har en tendens att inte kunna gå förbi utan att säga hej hade jag haft flera samtal med denne man. En dag när jag sprang på honom var det dock en annan blick och ton jag mötte. Borta var den pratsamme och

putsvitsige mannen och kvar var bara en tom och trött blick: ”Min fru har fått cancer.”

Jag kommer inte ihåg allt som sades i det förhållandevis korta samtalet, men jag minns vad jag sade på slutet: ”Jag vet inte vad det betyder för dig, men när jag ber min kvällsbön ikväll så ska jag be för dig.” ”Tack”, sa mannen.

Det är precis det här som sjukdom gör med människor: den tar bort all glädje och allt hopp. Den mattar ur och tar orden ur den snacksalige. Genom den här boken kommer du att möta många livsöden från Bibeln där sjukdomen har berövat och begränsat människor. Några av dem har dessutom brottats med sjukdom över tid, och sakta men säkert har den ätit upp deras liv. Som i fallet med kvinnan som under många år hade lidit av blödningar:

Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre.

markusevangeliet 5:26

Kan du sätta dig in i hur hon måste ha mått? Hon hade gjort allt hon kunde, men ändå bara blivit sämre. Tänk dig att du är i en spiral av nedåtgående hälsa som varken du eller någon annan tycks kunna stoppa. Allt eftersom tiden går tar sjukdomen mer och mer av ditt liv utan att du kan göra något åt det. Det är precis i den situationen som många av dem du kommer att läsa om i den boken befinner sig. Det är också de människorna som fångade Jesu uppmärksamhet på ett särskilt sätt:

Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och

krämpor. När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd.” matteusevangeliet 9:35–38

Vad är det första du ser när du åker in i en ny stad eller besöker en ny plats? Våra ögon känns som skapade föra att söka efter det vackra, och det är inte fel för Gud vill att vi ska kunna njuta av det som är vackert. Jesu ögon däremot drogs till människor, inte minst de som hade det svårt. Han hade medlidande ögon och ett empatiskt hjärta. När Jesus såg det bad han sina lärjungar att be om fler arbetare. Jag tror att det samma gäller idag. Jag tror att Jesus ser alla människor som lider av sjukdom och han önskar att det skulle finnas arbetare som är villiga att gå till dem med budskapet om tro och helande. Min bön är att du som läser den här boken ska känna det kallet. Om du är sjuk hoppas jag att du ska få hopp. Är du frisk hoppas jag att du ska bli utmanad att ta evangelium och Jesu ord på allvar:

Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska. markusevangeliet 16:17–18