”Och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade.” (luk. 4:16)
Idag, första advent, går vi i kyrkan, om vi annars inte gör det. ”Det var då ett evärdligt springande i kyrkan”, sa mannen i familjen, när frun förberedde sig för att gå till kyrkan på första advent. ”Vi var ju där förra första advent.”
Vi går en gång – och visst, alla söndagsgudstjänster är inte som den på första advent – kända psalmer, trumpeter och körer och mycket folk, då allt liksom maximeras i en gudstjänst. Psalmsången blir bättre, trosbekännelsen bekänns starkare, prästen predikar bättre i atmosfären som finns av förväntan och så vidare. Nej, inte alla gudstjänster är som kyrkogångssöndagens. Några tycker, att gudstjänsterna är ganska tråkiga. ”Stoppa plågsamma gudstjänstbesök” var en slogan som löd från kyrkliga ungdomar för några år sedan.
Jesus gick, sabbat efter sabbat, i synagogan. Det står i vår text idag ”som han brukade”. ”Som han brukade.” ”Som han brukade.”
Han beskrev templet som en plats, där hans fader bodde. (Luk. 2:49) Hörde vi det – vi som sa, att jag möter hellre Gud i naturen, i min ensamhet, framför TV:n. Psaltaren 84 säger, att en dag i
dina gårdar är bättre än eljest tusen! (Ps. 84:11) Ja, Jesus gladdes när man skulle gå till Guds hus: ”min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar”! Längtar, trängtar till söndag 11! Så försök hitta någon kyrka i din närhet. Gå dit första advent och andra advent och andra söndagar. Bibeln kallar kyrkan för ”Guds hus”. ”Herren är i sitt heliga tempel”. Du kommer att bli berörd, om du regelbundet besöker Guds hus, som Jesus brukade. En god vana, som kommer att berika och förändra ditt liv! För söndagen är inte traktorns, dammsugarens eller TV:ns dag – utan Herrens. Vi behöver söndagen – för att vila och för att låta vår ande möta Gud.
vi ber:
Herre, tack att Du möter mig i naturen, i Bibeln, i människors möten och i Ditt hus.
Luciasöndagen
Andra söndagen i december
luciasöndagens bibelord:
”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.” (matt. 5:11)
Denhär söndagen anordnar en del församlingar luciafirande, om man nu inte gjort det på luciadagen, den 13:e, förstås.
Det är nu inte alldeles säkert, att alla vet varför man firar Lucia. För somliga kanske hon ändå bara blir ”ljusdrottningen”, som på vad man på medeltiden trodde var ”vinterns längsta natt” fick vara en bärare av hoppet, att nu går vi äntligen mot ljusare tider. Sen blev hon på 1900-talet en skönhetsdrottning. Och idag måste luciadrottningen och hennes följe ibland hjälpas hem i sitt berusade tillstånd.
Den riktiga Lucia var en kristen italienska i början av 300-talet, som under kejsar Diocletianus’ förföljelse mot de kristna fick betala med sitt liv för sin tro. På detta sätt är Lucia från den sicilianska staden Syrakusa ett ansikte för de många, många kristna, som under den första kristna tiden fick dö för sin kristna tro.
Det man däremot kanske inte tänker på är, att den svåraste martyrtiden för den kristna kyrkan har varit 1900-talet. I kom-
munistiska Kina, Sovjetunionen och Östeuropa fick faktiskt ett oräkneligt antal kristna lida och dö för sin tro. Siffran 200 000 har till exempel nämnts för Sovjetunionen. I Kina får vi väl reda på sanningen först när ridån går upp helt och hållet.
På luciasöndagen välsignar vi minnet av alla martyrer i gången tid och nutid. På luciasöndagen tar vi in martyriets teologi hos Jesus. ”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.” På luciasöndagen mediterar alla präster och pastorer över Luthers nionde kännetecken på en riktig präst: ”Han skall vara villig att låta sig begabbas och hånas av var man”. På luciasöndagen tar vi till oss orden från en av vår tids populäraste personer, förre biskopen Martin Lönnebo: ”Med dig, kanske jag får dela det begynnande martyriet. Vi personligen bör med gott mod finna oss i yttre nederlag och glädjas åt Golgata mörker som föder uppståndelsens ljus. Om och när folkväckelsen kommer, behöver vi inte efterlysa motstånd, men det blir härliga tider”.
vi ber:
Vi ber med kristna i Kina: ge oss Biblar, Herre – och ta inte förföljelsen ifrån oss.
Julklappsköparsöndagen
Tredje söndagen i december
julklappsköparsöndagens bibelord:
”Genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder.”
(kol. 2:14)
Idag är en härlig söndag! Idag ska vi iväg och köpa tavlan med Bodens fästning till alla i släkten, som redan har den! Vad festligt! Undrar vad jag själv får i år, förresten?
När jag var pojke och det var dags för julklappsutdelning och öppning av paketen, så öppnade min yngre bror och jag alltid pappas present till sist. Han köpte nämligen samma sak varje jul –samma storlek på paketet och skakade man det så lät det som det var, ja just det, nötter i det. Och så öppnade man och såg nötterna och handskar, samma julklapp som förra året. ”Tack, pappa! Hur kunde Du hitta på en så bra present i år?”
Ju äldre man blir, blir detta med att få julklappar lite mindre viktigt. Man har ju redan Bodens fästning på väggen. Och slipsen fick man ju på fars dag. Och av morbror fick man ju alltid varje år en penninglott. ”God jul och gott rikt år!”, stod det på kuvertet. Inte vann man något på den. Så handskar och nötter från pappa och penninglott från morbror – kanske handskarna trots allt ändå var bättre.
Gud har köpt oss oändligt större julklappar än handskar och penninglotter. En tidig kristen tanke säger, att Gud köpte oss fria från djävulens välde. Djävulen godtog inget annat pris än det allra högsta – Gud själv. Därför sände Gud sin Son för att dö i vårt ställe. När han på korset sa, att ”allt var fullbordat”, så betydde det, att nu hade han med sitt liv betalat mänsklighetens skuld. ”Ty frälsarn krossat våra tunga bojor, vår jord är fri, himlen öppen nu är.”
Betalning är given! Jesus har köpt dig fri! Han har köpt himlen åt oss! Bodens fästning, handskar och penninglotter i all ära – men här är den stora julklappen! Han hade sin julklappsköparsöndag en trist långfredag.
vi ber:
Tack, Herre, att du köpt himlen som gåva åt mig!
Kalle Anka-dagen
Julafton
kalle anka-dagens text: ”Idag har en frälsare fötts åt er.” (luk. 2:11)
Idag är det Kalle Anka-dagen. Förut kallade de gamla den här dagen julafton. Klockan 15.00 denna dag stannar Sverige för nu skall nästan hela landets befolkning se på ”Kalle Anka och hans vänner” på TV. (Massor av barn och ungdomar i Holland tror att vi firar jul till minne av Kalle Anka).
Vilka figurer tycker du mest om bland ”Kalle Anka och hans vänner”? Den godhjärtade men världsfrånvarande Långben som kör sin husvagn och sina kamrater Musse Pigg och Kalle Anka på svindlande stigar? Eller Pluto som vildsint och resultatlöst jagar Piff och Puff? Eller den fryntlige jultomten som trycker dit sitt ”OK” på varje färdiggjord docka? Eller de förälskade Lady och Lufsen under deras förtrollade natt? Eller Snövit och hennes sjungande och förkylda dvärgar? Jag håller en liten slant på Lady och Lufsen. Fast nu firar vi ju inte jul till minne av Kalle Anka, som en del holländare tycks tro. Kalle Anka kan man leva på, sa en svensk biskop en gång, men inte dö på. Om vi då öppnar de gamlas julevangelium när ”Kalle Anka och hans vänner” roat färdigt, så hittar
man också där en del spännande ”figurer”.
Vilka väljer du bland julnattens aktörer? Herdarna på Betlehems ängar, som i den kalla natten får änglabesök och änglabud om ”en stor glädje”? (Luk. 2:10) Eller timmermannen Josef från Nasaret, som inte förstår så väldigt mycket av det som sker denna förtrollade natt? Eller Maria, tonårsflickan från norr, som förstår mera och förstår att hon är med om frälsningshistoria och världshistoria. Eller barnet i krubban? Så oansenligt i sina lindor i härbärget men så ansenligt och stort. Av barnet i krubban blir så småningom mannen på korset – och kungen på tronen. Jag väljer honom – före Maria, Josef och änglarna och Pluto, Långben och Kalle Anka.
vi ber:
Herre, om du fötts tusen gånger i Betlehem men aldrig en gång i mitt eget hjärta, hade jag missat allt.
Bandysöndagen
Annandag jul
bandysöndagens text:
”Res dig, stråla i ljus!” (jes. 60:1)
Annandag jul är för somliga av oss förknippade med bandy. Åtminstone var det så förr, att då startade bandyallsvenskan.
Nu startar den tidigare men ändå är det som om ordet ”bandy” är skrivet över denna helgdag. Bandy är ju en så trevlig sport, för det är förmodligen den idrottsgren där Sverige procentuellt sett tagit flest medaljer. Ja, inget VM i bandy utan att Sverige får en medalj. Det beror förstås på att denna ädla sport bara spelas i nordligare länder och där Sverige, Ryssland och Finland varit dominerande.
Hade det varit fyra dominerande länder, då hade Sverige säkert aldrig fått någon medalj.
Nej, nej, nu ska vi inte vara deppiga och sura. Bandysöndagen är en härlig helgdag. Inte för att vi kanske blir etta, tvåa eller trea så småningom i bandy-VM utan för att just denna dag, så blir det LJUSARE! Nu har vi passerat midvintersolståndet. Mörkare än så här blir det inte. Nu ljusnar det. Vi ser det inte på bandysöndagen men några veckor framåt så ser vi det. På bandysöndagen säger jag så det hörs i rimfrosten, att ”nu blir det ljusare!”. Mörkret måste
vika. Ännu en höst har vi genomlevt. Nu kommer ljuset. Nu kommer så småningom våren.
Det kanske vi också behöver påminna varandra om denna bandysöndag, då Sverige slår Norge med 8-0. Ljuset kommer. Läge för att läsa Jes. 60:1: ”Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här, Herrens härlighet går upp över dig.”
vi ber:
Herre, tack för ljuset som kommer.
Rea-söndagen
Fjärde söndagen i december
rea-söndagens bibelord: ”Han älskade dem intill slutet.” (joh. 13:1)
Idag är det mellandagsrea. Varor slumpas bort. Tavlan med Bodens fästning som dan före dan betingade ett ”extrapris” av 300 kronor vräks idag bort för 50 kronor.
Rea-söndagen kan predika det för människan också – du är för gammal, för misslyckad, för belastad. Du har fel färg, yrke, ålder, bakgrund, kön. Du kastas, slumpas, bort. Människovärdet tenderar att realiseras i vår tid.
Mitt bland alla ”vrakpris”, ”extraerbjudande”, ”slumpas bort”, ”allt ska bort”, går Jesus omkring med tårar i ögonen och försöker överrösta allt kassaklirr: ”Var människa är värdefull! Ingen är utan värde! Jag köper allt som slumpas bort!”
Du store skrothandlare Jesus Krist, kasserade plogjärn köpte du sist.
För en rostig och utbränd människospis bjöd du genast ett skyhögt pris.
Det är som vore du döv och blind
för många som slörar för förlig vind.
Du store skrothandlare Jesus Krist har köpt mig dyrt i min svåra brist.
(N. Bolander)
Mitt bland alla ”extrapris” och ”realappar” på rea-söndagen går en och söker och söker överallt efter något mycket dyrbart i hans ögon – Dig! Han söker och söker tills han finner Dig.
