a ett
v
id trettiotvå års ålder hade Line en son. Jenny hade både man och tre barn. Madelen hade familj, jobb på biblioteket och en galen terrier. Betsy hade en läckande kran. Ingen nioåring som behövde skjutsas till fotbollsträningen. Ingen man som fyllde hela huset med sina LP-skivor, precis som om Spotify inte fanns. Och inget jobb. Eller kanske hade hon det. Det berodde på hur man såg på saken. Oliver, Betsys bror, drev Mackmakeriet och Betsy hade jobbat extra hos honom så länge hon kunde minnas. Vilket inte alltid var så länge, enligt hennes vänner. Först skulle hon bara hoppa in några timmar när Olivers fru kände sig lite krasslig, men hon hade naturligtvis blivit kvar. Aldrig haft hjärta att säga nej. Betsy hade gått barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet, något som gjort henne innerligt trött på allt vad barn hette. Lärarna hade hävdat att det viktigaste var att alltid finnas där och uppmuntra, att se varje barn. Men utan en grunduppfostran resulterade det alltför ofta i självsäkra, odrägliga små människor, konstaterade Betsy. Att slänga ihop räkmackor fick vara ett bättre alternativ. Ett stort eller två små salladsblad. Ett och ett halvt skivat ägg och en majonnäsklick. En deciliter avrunna räkor och en skiva citron som skulle snittas och vridas till en 5