New York, New York
S
irenerna ekade mellan husväggarna när ambulansen for fram på New Yorks bakgator. Alexander, 1 år och 7 månader gammal, klamrade sig fast vid mitt bröst där jag satt på en hård bänk i det som kallades för ambulans, men som mest liknade en gammal skåpbil. Andrea, nyss fyllda 5, satt för sig själv bredvid. Det var iskallt. Ingen värme i ambulansen – trots decemberkylan ute och snögloppet. Vi huttrade och frös, men jag försökte hålla barnen varma så gott det gick. Vinterkläder hade vi inte packat, eftersom vi inte hade planerat att stanna i staden. Vi skulle ju bara byta plan och fortsätta ner till slutdestinationen som var Florida. Framför mig ligger min Anders och ser livlös ut – vit i ansiktet och klädd i bara kalsonger och en tunn filt. Andas han? Nej, jag ser inte att bröstkorgen rör sig. Jag känner mig förlamad av fasa och sitter och tänker på hur jag ska få hem kroppen, och jag planerar begravningen i huvudet. Hur bär man sig åt i USA om någon dör? Jo, reseförsäkring hade vi tagit… Kan man få hjälp på ambassaden? Min konversationsengelska är nog inte särskilt bra. Vi har ju nyss kommit hit och jag har aldrig tidigare haft anledning att konversera på 9