Det förtigna budskapet - titta i boken

FÖRORD

Det förtigna budskapet – så lyder rubriken på bokens framsida. Det väcker nog tankar kring vad det kan syfta på. På framsidan ses också en Bibel och det leder i sin tur till att det måste vara något som har med dess innehålla att göra – och så är det.

Det finns en utbredd tystnad kring de yttersta tingen, det som kallas eskatologi. Under de senaste årtiondena har detta stora ämne kommit i bakgrunden i förkunnelsen. Även delar på detta område har ifrågasatts, sådant som bibelordet talar om. Exempel på detta är de troendes uppryckande till himlen och det som är beskrivet i stora delar av Uppenbarelseboken, den tid som brukar benämnas ”vedermödan”. Tusenårsriket och även tron på helvetet är budskap som ifrågasatts eller rått tystnad omkring.

Resultatet blir att det uppstår kunskapsluckor på dessa områden. Det är naturligtvis olyckligt, man kan faktiskt tala om en nedmontering av eskatologin. Syftet med denna bok på är att på något sätt bidra till en återupprättelse av det som tidigare hade en given plats i predikan och undervisningen i Guds ord.

DET FÖRTIGNA BUDSKAPET

I en tid, som utifrån ett kristet perspektiv är unik på flera sätt, så finns det en brist då det gäller att frambära ett relevant tilltal från kristna talarstolar. Det är förkunnelsen om att Jesus skall komma åter. Detta är ett av de allra största av ämnen i Bibeln, ja, det näst största efter försoningen. Bara i Nya testamentent, NT, så förekommer budskapet om Jesu återkomst 318 gånger. Det blir var tjugofemte vers utslaget på antalet bibelverser i NT. Det är mer eller mindre omöjligt att inte gång på gång möta detta vid läsningen av NT. Texterna om detta är hela tiden en påminnelse om slutskeendet kring Jesu återkomst. Dessutom kan till detta stora antal i NT också fogas antalet gånger i Gamla testamentet, GT, där denna sanning berörs. Då blir det över 500 gånger. Messias kommande och upprättandet av riket i samband med det gör att antalet alltså utökas kraftigt. Man kan säga att hela Bibeln är genomsyrad av denna Guds plan att sända Messias, Jesus, och vad det kommer att innebära då han uppenbarar sig för andra gången. Detta är som

en röd tråd som löper genom Bibeln. Genom att följa denna tråd så ser vi en helhetsbild som vi behöver ha för förståelsen av Guds plan, då faller också andra delar på plats hur han tänker genomföra sin plan. Det gör att de kristna sätts in ett profetiskt sammanhang där vi har en stor uppgift och det gör att församlingsverksamheten får en profetisk dimension. Detta höjer oss över det mänskliga synsättet som ibland gör att vi blir närsynta och inte ser den stora dimensionen.

Med detta sagt är det svårt att förstå att förkunnelse kopplad till denna stora plan – med Jesu återkomst som kronan på verket – i så stor omfattning många gånger hamnar i bakgrunden. Det är högst anmärkningsvärt och det borde inte kunna försvaras eller bortförklaras. Om vi placerar detta vid sidan om det andra som förkunnas, har vi gjort ett felaktigt val som inte håller med tanke på omfattningen i bibelordet.

Det är inte heller logiskt med tanke på att aldrig förr har uppfyllelsen av löftet om Jesu återkomst legat närmare tidsmässigt, det är ingen som kan motsäga detta.

Under det att en hel generation har växt upp i kyrkorna, har man i många kyrkor inte hört en klar framställning av det saliga hoppet om att Jesus skall komma åter. Många vittnesbörd från olika håll har bekräftat att det förhåller sig så. Det är alltså dags för en förändring.

Visst kan det nämnas att Jesus skall komma tillbaka, infogad i förkunnelsen, men nästan bara som en teologisk sanning som man mer eller mindre pliktskyldigt lyfter fram.

Medan sanningen om Jesu tillkommelse proklameras och förkunnas i många andra länder, råder det en påtaglig tystnad om detta i Sverige. Varför skall svensk kristenhet utmärka sig

genom denna bristande förkunnelse?

När man ser att det är väckelse där detta predikas med stor frimodighet och övertygelse, kan man å andra sidan se att det råder stiltje på väckelsefronten i Sverige. Vi behöver därför rannsaka oss inför det faktum att vi kan ha drabbats av andlig sömnaktighet. Det är något som Jesus varnar för skall inträffa strax före hans återkomst, det kan vi läsa om i Matteusevangelium 25.

Det verkar som att det kommer att vara stora brister när det gäller andlig vaksamhet när Jesus kommer. Varför skulle Jesus annars säga så här om denna händelse: ”Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen” (Matt 24:44).

Jesu andra tillkommelse verkar bli en händelse som är oväntad, en händelse som kommer som en överraskning. Hur kan det bli så? Ja, om inte budskapet om detta predikas och hålls levande och aktuellt, är det ju logiskt att detta kommer som en överraskning. Återigen är det bara att tänka på hur oförsvarligt tyst det är i våra kyrkor om tidens tecken och Jesu andra tillkommelse. Det är i sig ett tidstecken!

Lewi Pethrus gav ut boken Jesus kommer och skriver: ”När alla ropar och säger: ’Han kommer!’, då har man anledning tro, att han ännu dröjer, men när alla tiger om saken och just ingen tänker därpå, då kan man vara viss om att han är nära.”

Vi är där nu! Det är som om dessa ord från denna gamla bok är profetiska och nu står fram som ett budskap till vår tid. Må vi lyssna till detta!

Jesus talar alltså profetiskt om hur det skall vara i den sista tiden. Vi kan då inte vara likgiltiga utan måste på olika sätt agera för att få en förändring till stånd – ett andligt uppvak-

nande är det självklara behovet.

Vi skall också ta med ett citat från domprosten Gustaf Adolf Danell. Han gav ut en predikosamling med titeln Hör Herren ord.  I den skriver han: ”Väntan på Kristi återkomst är det som håller de kristna vakande, tanken på detta väcker upp sovande och tröga kristna. Den kyrka och den kristna människa som inte längre väntar på Kristi återkomst, som inte lever med tanke på detta livs korthet och dödens närhet och evighetens allvar, håller sig inte vaken. En kristendom utan väntan är en sekulariserad, en förvärldsligad kristendom. Vad som framför allt annat behövs för oss alla i dagens andliga läge är just detta: Vakna! Vaka! Vänta!”

Den som sover ser inte. Det är den enkla logik som råder på det fysiska området. Det är också fullt överförbart på det andliga området. Den som sover andligt, ser inte heller andligt. Vi behöver det andliga synsättet för att vi skall kunna se och förstå när Jesu tillkommelse är nära. Vi har till hjälp för det fått de tidstecken som Jesus talar om och som i övrigt finns i de profetiska texterna i bibelordet.

Dessa tecken lyser nu med klarhet. I tidningarna spalter kan man få bekräftat att profetiorna återspeglas i aktuell nyhetsrapportering. Många läser dock detta enbart som något som händer, utan att man ser det utifrån ett profetiskt perspektiv. Det blir en naturligt följd av att man inte fått undervisning om de profetior som finns i bibelordet.

Vi kan inte hantera Guds ord genom att utelämna stora delar av dess budskap, om vi skall vara trogna Bibelns innehåll. Församlingsfolket behöver en undervisning för att den andliga vaksamheten skall finnas. Detta med tanke på att vi lever i

en tid då så mycket talar för att vi står inför stora dramatiska förändringar och där Jesus uppenbarande på himmelns skyar är den största och mest omvälvande händelsen.

Det är djupt olyckligt att talet om Jesu återkomst till stora delar har försvunnit. Det gör att man inte har den profetiska kompassen som är så nödvändig då det enligt bibelordet blir stora förändringar i den yttersta tiden.

Tar man alltså inte till vara på Bibelns profetior står man utan en viktig del av den undervisning som finns i Guds ord. Ja, man kan faktiskt säga att man gör fel om man inte gör så, det ser vi av Petrus ord: ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (2 Petr 1:19).

Han skriver alltså att man gör rätt i att hålla sig till det profetiska ordet. Å andra sidan blir motsatsen att man gör fel om man inte gör det. Här får vi prövas oss om vi gör rätt eller fel med tanke på detta bibelord – det är viktigt att vi gör rätt. Många kanske ändå inte vill predika om profetiorna för att man avfärdar det som spekulationer. Det är ett ödesdigert misstag och ett alltför lättvindigt sätt att avfärda Bibelns profetior på. Petrus skrev att det är något fast att hålla sig till – då skall vi också göra det.