Räddningsv ä
rn
Text och foto: Pär Jonsson Artikeln kommer från Ljusdals-Posten
75 procent av Los räddningsvärn
Kvinnorna främst är Karina Wexell, Linda Broberg och Ylva Eriklinds. Männen är Torbjörn Wexell, Jörgen Hedlund och Lasse Myrlund. Saknas på bilden gör Christina Vestling Granqvist och Örjan Karlsson.
BENÄMNINGEN BRANDMAN – hur passande är det? Det är den kväll i månaden som räddningsvärnen i Los och Tandsjöborg har övning. En efter en kommer medlemmarna i värnen till brandstationen i Los. Kvinnorna först. Bland mycket annat samtalar vi kring benämningen brandman, hur passande det är när fyra av åtta i Losvärnet och en av två i Tandsjöborgsvärnet är kvinnor. – Vad det kallas för har vi inga problem med, säger Ylva Eriklinds. Det var i början av 2000-talet, när bemanningen minskade, som Los deltidskår blev till räddningsvärn. Skillnaden är att värnet inte har någon jour utan all utryckning bygger på frivillighet. För det får brandmännen en mindre fast ersättning och betalt för övnings- och utryckningstillfälle. – Trots detta finns det för det mesta någon som rycker ut vid larm, berömmer Leif Gäfvert, räddningsledare från Ljusdal som håller i trådarna under övningskvällen. Lasse Myrlund, som varit med sedan deltidskårens dagar, bekräftar detta. – Det händer ofta att någon rycker ut ensam. Men vi är i alla fall med, säger Lasse Myrlund. Ylva Eriklinds säger att det var på ett informationsmöte om omvandlingen till värn 16
SAMVERKAN 112 NR 2 2014
i Los som kvinnorna började vara med i någon större utsträckning. Tre undersköterskor och en sjuksköterska När det gäller de fyra kvinnorna Ylva Eriklinds, Karina Wexell, Linda Broberg och Christina Vestling Granqvist ser Ylva en stor fördel i sammanhanget. – Alla är sjukvårdsutbildade – tre undersköterskor och en sjuksköterska. För det är numera ett stort inslag av livräddande insatser som görs av räddningstjänsten i glesbygd i form av IVPA (i väntan på ambulans). Losvärnet har många mil att åka emellanåt. Det kan bli till Noppikoski vid gränsen mot Dalarna och till Härjedalsgränsen norr om Fågelsjö. Trakterna kring Lobonäs och Voxna är utposter i söder och åt Ljusdalshållet kan utryckningar mot Mysingsborg vänta när larmet går. Ylva Eriklinds ser de fyra kvinnorna i Los räddningsvärn som tämligen pigga på att hugga i ordentligt. Men vid samtalet är alla överens om att kvinnor inte i något fall ska behöva rygga för utmaningen. – Men kläderna vi använder är då sannerligen gjorda för män. De är raka och trånga där vi skulle behöva mer plats, säger Ylva Eriklinds med ett skratt.
Jargongen kan i sådana här mansdominerade yrkesroller bli på ett speciellt sätt. Men i Los ser varken män eller kvinnor i värnet något problem med samtalston och ämnen. – Vi är nog ganska snälla, säger Linda Broberg. – Det är högt i tak. Vi låter nog ibland som ett gammalt gift par, tillägger Ylva Eriklinds. Så startar övningen och Leif Gäfvert har lagt upp den lite annorlunda än vad värnmedlemmarna tänkt sig. Men så är väl också fallet i skarpt läge för utryckningspersonal. WWW.S112.SE